Livet går så fort och så långsamt

Jag har ju älskat exakt allt som Martina Haag någonsin skrivit. När jag blev dumpad för hundra år sen packade jag lite underkläder, min dator och alla Haags böcker och så bodde jag på en kompis soffa i två veckor. Hon har ett språk som kan väcka mina högst asgarv. Livet går så fort. Och så långsamt. ges ut av Piratförlaget. 
 
Och boken har lite liknande omslag som "Det är något som inte stämmer" som jag läste och älskade. Så jag hade fått för mig att dom hängde ihop på något sätt. Men det gör dom inte. Livet går så fort. Och så långsamt handlar om Sonja som växer upp på Lidingö. Hon är femton år och går på högstadiet, hon drömmer om att bli skådespelare och ta sig därifrån. Hela boken växlar mellan femtonåriga Sonja och äldre Sonja som tänker tillbaka, minns och återupplever alla känslor igen. Dom styckena skapade typ lite ångest, för visst fan minns jag allt om jag tänker tillbaka. Nu är det kanske 14 år jag behöver tänka tillbaka, men visst kan jag få lite magknip av att tänka tillbaka på hur vidriga snubbarna var i vår klass, all oro en hade då. Huvva. 
 
Sonja har det inte så jävla enkelt. Hon drömmer om att bli skådis och det är ingen som tror på henne. Hon skiter i plugget, skolkar och snattar. Dricker sig full om helgerna och är helt överdrivet jävla kär i någon snubbe som ändå vill ha en snyggare tjej. Och hon mest bara är sådär lagom. Och det blir inte bättre av att hennes föräldrar en dag som ska skiljas. Det är helt enkelt inte så jävla roligt att leva. Och jag kan känna igen känslan, att vilja vara en del av något och att allt är så jävla mycket när en är 15. Dock fattade jag ju noll av referenserna kring kläder, mode, utseende och musik eftersom jag bara hann med typ 5 månader av 80-talet... Men känslorna var så bra beskrivna och grep tag om en. Det var ganska jobbigt att läsa boken, eftersom både 15 år gamla Sonja och äldre Sonja liksom drabbade en på något sätt? Eller drabbade mig. 
 
Livet går så fort och så långsamt får tre av fem palmer. 
Martina Haag <33