Satyricon

Jag fick hem Satyricon för ett tag sen och tyckte att storyn kändes lite väl bekant. Två karismatiska, vackra och maktfulla syskon med makt, en outsider som blir insnärjd i det hela, ensamma i ett stort hus skilda från omvärlden, konstant berusade, lite incest och lite kärlek, det finns droger och cigg med. Någon som plötsligt har dött och så ska en försöka luska ut varför det hände - visst låter det lite som Den hemliga historien av Donna Tartt? Lägg till kass BDSM, misshandel som ignoreras, sexuella övergrepp som sker och fantiseras om men som också nonchaleras, klassförakt, sexscener som avslutas med att det är morgonen efter och ni har Satyricon skriven av Gertrud Hellbrand som ges ut av Albert Bonniers förlag
 
Mina förväntningar på den här boken var lite erotik, lite överklass och lite Uppsala-miljö. Och visst fanns dom bitarna med, men istället i form av två elaka, egocentriska och vackra syskon som utövade ekonomisk, kulturell och social makt över alla som kom i deras väg. Systern kunde tom tänka sig att ligga med andra ur lägre klass för nöjes skull?! Och visst utspelade sig boken i studentstaden Uppsala på lite olika krogar, i skolan, men framförallt i syskonens våning som dom fick ha helt för sig själva. Där pågick fest dygnet runt. Och det där med erotiken, jag vet inte jag. Visst var det folk som hade sex, men inte skulle jag kalla det erotik. 
 
Och inte skulle jag kalla det BDSM som jag sett att folk gör i recensioner. Vissa av elementen från BDSM förekom visserligen, men inte fan fanns det samtycke mellan personerna. Det var scener där män trängde in utan samtycke, där en fantiserade om att penetrera en annan medan den sov, en scen utspelar sig på en brygga där en man pressar in sin kuk i en annan persons mun. 
- och jag är så förbannat trött på att läsa BDSM-scener där det handlar om en man som har allt makt och som ska lära upp en kvinna som inte har någon koll alls och då blir helt maktlös. Att hela deras bdsm-relation byggs upp på hans tidigare kunskap och hans makt, och att hon då lär sig allt utifrån honom och hans ramar. Och det är så jävla tråkigt att läsa samma slags sex om och om igen, där hela deras relation upp av hans kunskap och det han vill göra sexuellt - och att hon då ofta köper allt och går med på allt som han vill. 
 
Och det känns så jävla omodernt att skriva om sex som inte innefattar samtycke. Hur fan kan böcker skrivas och kallas för erotik eller för den delen ens sex, när det som beskrivs inte ens innehåller ömsesidighet. Fan vad trött jag blir. Jag kom på mig själv med att bara längta tills boken skulle ta slut, så illa tyckte jag om den. Karaktärerna var platta, inte ens när ett självmord sker ger det något slags djup till någon i boken. Det enda som typ var ok var en scen där huvudkaraktären O´s dåvarande man "kommer på" att hon har haft BDSM-sex, och han ifrågasätter hur hon kan göra något sådant när hon är en modern kvinna. Det var lite roligt faktiskt. Men hur som helst, Satyricon får en av fem palmer.