att förbereda sig inför en begravning

Det står halvdruckna glas med vatten över hela lägengheten, jag får ständigt påminna mig själv om att dricka mycket för att förebygga huvudvärk. Kanske kommer jag gråta tusen tårar, kanske kommer jag inte att gråta alls. Jag försöker välja något "lämpligt"att ha på mig, men jag kan inte komma på vad som är lämpligt att bära på en begravning för en vän. Jag har varit på flera begravningar tidigare, morfars och farmors, gamla människor som levt hela liv och lite där till. Jag har varit med och begravt min frus mormor och morfar och klappat mjukt när stora tårar rullat ned för hennes kinder. Och jag har begravt min egen pappa. Men ställ inga frågor om det för jag minns inte en sekund av det som händes eller vad någon sa. Jag minns inte vad jag hade på mig eller vad jag åt den dagen. Jag vet bara att Ernst sa att hela salen var full, men det säger egentligen ingenting för jag minns inte hur stort rummet var. Mitt enda minne var att jag köpte gula rosor strax innan. Resten är blankt. 
 
Jag var och köpte en ros även till denna begravning och jag fastnade direkt för en aprikos-färgad. Jag frågade tanten om jag kunde ta med en aprikos-färgad ros till en begravning och hon svarade med sorgsna ögon att det inte längre är lika viktigt vilken färg rosen har, att alla gör som dom vill. Och jag vet inte om hon var mest ledsen för att jag valde fel färg på rosen eller för att jag skulle på begravning. 
 
Den här begravningen är första jag går på som rör en kompis. Jag har förlorat en pappa, morfar, moster, farmor och en flickvän. Men det här är första kompisen. Visst var han min chef, men han var mer en kompis. Och jag har tänkt på om jag har något annat än glada känslor för honom, men jag kan inte ens komma på en enda gång jag var arg på honom. Vi jobbade ihop i nästan fem år och jag var aldrig arg på honom? Jag kan bara minnas hans fniss, våra diskussioner och hur glad jag blev varje gång vi skulle jobba ihop. 
 
När syrran skulle få sin första babyshower skämtade vi om att vi skulle göra könskodade pappers-strutar med parmaskinka. För att oavsett om en hoppades på en flicka eller pojke skulle en få parmaskinka och därmed skulle en bli glad. Ett pass blev jag dumpad när jag satt i butiken, den gamla, lilla skrubben. Han strosade in med sina vanliga släpiga steg och såg hur jag grät. Han fick fram att han bara skulle köpa en baguette och sen kunde jag ta så jävla lång rast jag ville. En gång hade någon råkat trycka fel på en beställning och vi fick en hel pall med Leif GWs senaste roman. Istället för att trycka in ett visst antal hade maskinen tryckt in ISBN-numret och på så vis tömt hela vår leverantörs lager på just den boken. Vi firade den dagen vi hade tömt pallen med en extra stor latte med extra shot. 
 
När pappa blev sjuk och det började gå utför för honom sa han att jag kunde gå och komma som jag ville. Han skulle täcka upp för dom pass som jag hellre ville spendera ute på landet vid sidan av min döenda pappa och hela den sommaren åkte jag bussen ut till Bullandö för att hänga så mycket med honom som möjligt. Det är ju något som jag alltid kommer att minnas med glädje och vara tacksam över. Och när pappa dog fick jag en ask med cupcakes och sen blev jag hemskickad tidigare eftersom jag gått till jobbet dagen efter han dött. Jag och Jennie åt upp alla cupcakes samma kväll på barack-boendet som hon bodde på just då. 
 
När vi gjorde vår fertilitetsutredning gick jag förbi butiken varje gång med hopp om att se honom. Ibland stod han där och ibland stod någon främling där. När han jobbade kunde jag lätt bränna 30-60 min utan att tveka. Så jag brukade hoppas att han skulle stå där när jag var klar på sjukhuset, för att slippa stressa till sjukhuset. Sista gången jag såg honom var i september förra året. Jag och E skulle fira hennes födelsedag och jag ville slinka förbi butiken för att se om han stod där. Vi diskuterade värdet i bra kött och jag länsade hela läsex-hyllan som jag kånkade med mig till AG´s. Det sista smset jag fick av honom var en clown-formad emoji som svar på att köttet hade smakat bra och tack för alla böcker.  
 
Stefan, du fattas mig <3 


0 kommentarer