Samtycke

På inskrivningssamtalet eller hälsosamtalet som vi var på fick E skriva på samtyckespapper. Det fanns en blankett för ivf och en blankett för insemination. Så oavsett vilken metod vi väljer så har E gått med på att jag blir gravid och hon blir förälder!  Det känns stort, fint och bra på samma gång, min medförälder <3 såklart har hon alltid varit tänkt som det, men det händer ju ganska lätt att en glömmer bort vilka rättigheter som många bara tar för givet. Nu har vi ändå kommit så pass långt att jag får bli preggo och få hjälp med det av staten och E får signa papper på att hon är barnets förälder.

Det är ju också en trygghet för oss alla tre. Låt oss säga att vi skulle separera när jag är i månad 8, då kan inte jag säga "nu tar jag barnet, Hejpåre!", utan ungen är bådas oavsett om vi är gifta i ett eller hundra år framöver. Det blir ju också en garanti för mig att jag inte kan bli lämnad som ensam förälder utan att E också har förpliktelser gentemot barnet. Och barnet föds in en värld med två föräldrar som redan nu planerar namn, plats för bokhylla och mellannamn. <3 

Min bästa, jag kan inte tänka mig en bättre person att skaffa barn med! Alla våra egenskaper kompletterar varandra och vi är ett ljuvligt dreamteam. Jag älskar dig!
(null)