Barnvagnsblues

Jag har läst flera böcker av Ester Roxberg, bland annat Antiloper som jag minns som väldigt bra och sorlig. Barnvagnsblues ges ut av Wahlström & Widstrand. 
 
Och jag kan väl inleda med att det här kanske inte var den bästa och peppigaste boken att läsa inför att jag och E håller på med vår bebis-resa, för det är knappast härlig läsning oavsett om en har eller håller på och skaffar barn. Men jag tänker att för många som skaffar barn kanske en känner och gör som huvudkaraktären gör? Agnes är 29, snart 30 och har precis blivit mamma till Elise. Dom bor i en lägenhet i Axelsberg och letar väl typ efter radhus/villa. Det är sommar, en miljard grader och hon vet inte riktigt hur hon ska få tiden att gå. Det enda hon har att göra är att umgås med en liten bebis som hon är mamma till. Alla andra är på semester, hon har en mammagrupp som hon vantrivs i och hon verkar liksom vara utanför var hon än är och vad hon än gör. 
 
Hon känner sig fånig som förväntas prata med sitt barn när dom är ensamma, hon är dålig som glömt packa med 15 saker inför en träff på öppna förskolan och hon inleder någon slags frenetisk jakt på att plastbanta sitt hem. Hon övergår även helt till ekologiska varor vilket höjer deras matkostnader med 300% och hon är orolig för allt. Dessutom börjar hon umgås med en gammal klasskompis som hon egentligen inte gillar och dom är verkligen inte bra för varandra. Det blir någon slags hets kring barnens utveckling, plastbantning och hur dom gör med sina respektive bebisar.  
 
Mitt i all tristess börjar hon träna för att ha något att göra med sin kropp. Dels för att få bort kilon hon gått upp i vikt under gravidteten och dels för att ha något att göra om dagarna. Och efter att hon kommit in i träningen får hon istället för sig att dom ska flytta till Australien, bryta ihop deras vanliga liv och göra något helt oväntat. Eftersom allt bara går på rutin vill hon bryta allt och göra något som ingen tror om henne. Hennes sambo är väl inte direkt överlycklig över att hon tränar konstant, vill byta land och rent allmänt inte verkar så lycklig över att gå hemma - men han verkar inte heller göra så mycket åt det för att hon ska komma på andra tankar. 
 
Helt ärligt var den här boken jobbig att läsa och jag kom på mig själv kanske hundra gånger med att tänka och hoppas att jag aldrig ska bli så som hon är. Jag känner att jag redan har mina ångest-nedslag, hälso-oro och klimatångest. Det räcker med det, tack så mycket. Såklart fattar jag att varje dag med en nyfödd bebis kanske inte är en kavalkad av festligheter, men att gå runt och må som hon gör skulle jag inte önska någon. Och jag tänker att den här boken kanske är bra för dom som är nyfförlösta, som känner igen sig och kanske känner att dom vill må på ett annat sätt. Och ni i min närhet kan väl ta det här som en allmän uppmaning: börjar jag prata om att jag vill byta världsdel när vår bebis är några månader, ta med mig till en psykolog så att jag får snacka av mig lite ångest :))))) Barnvagnsblues får två av fem palmer. 
 
 

alla dessa piller

 
Jag har fått väldigt mycket frågor om vad jag käkat för mediciner under den här processen. Så jag tänkte att en genomgång var på sin plats. Och en kommentar om hur jag reagerade - men med ett stort OBS: alla biverkningar är individuella, så det som hände mig kanske inte kommer att hända dig osv. Allt är såklart superindividuellt vilket personalen också går igenom. 
 
Men här kommer mina mediciner och någon slags förklaring. + ett till obs: jag kan skriva fel eller blanda ihop det, all info har ju körts runt några varv i hjärnan. Så google is your friend :))))
 
1) PROVERA. Eftersom min menscykel är som den är fick jag välja mellan att vänta in en mens eller kicka igång den med tabletter. Och då det kan dröja mellan 1-6 månader mellan varje mens fick jag kicka igång med Provera. Vilket jag käkat förut. BIVERKNINGAR: extremt mycket illamående. Håll i lill-hatten vad jag stått med tårfyllda ögon och kräks i halsen till och från jobbet. Huvva. 
 
2) LETROZOL: Äter en för att ett ägg ska mogna och kunna befruktas. Och det var den medicin jag var mest orolig för pga kan få extrema psykiska påverkningar. BIVERKNINGAR: fortsatt extremt illamående + åksjuk i bil, buss och tunnelbana. En ren fröjd när en bor i Stockholm :'((((( och nedstämd, det kändes lite hopplöst och jag kom på mig själv med att ångra hela baletten just för att allt kändes hopplöst. Och jag ville slänga mitt manus på över 400 sidor för att jag kände mig korkad. (jag har kvar det och jag älskar det igen!)
 
3) OVITRELLE: En spruta som en tar i bukfettet för att ägget som då ska ha mognat ska släppa och bli redo för att befruktas. BIVERKNINGAR: inga alls. Men illamåendet från letron hängde i sig länge, länge + skapade stress inför varje resa med lokaltrafik... 
 
4) LUTINUS: Vagitorier som en stoppar upp två gånger per dag som ska underlätta för att embryot ska vilja stanna kvar och utvecklas. BIVERKNINGAR: så kallade "gravid-symptom". Och hos mig innebar det fortsatt illamående och extrem trötthet. 
 
 

Helgen

Kan ju knappast komma som en överraskning, men jisses vad jag älskar helg. Efter en vecka med aktiviteter varje dag var denna helg otroligt efterlängtad! Först var HT här på sleepover och saffransscones till frukost, på kvällen var vi hos E och S. Och slutligen söndagen var min egna dag! Jag ägnade dagen åt att sova, göra egen granola, läsa och påbörja genomläsning av manuset. 

Så hela helgen har varit fylld med mys, goda saker och vila. Exakt vad som behövs för att överleva november. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Spegel, spegel

 Jag såg den här boken först i Amsterdam när jag, E och Challe hade lyxweekend för att fira körkortet! Och såklart fattade jag ingenting av vad den handlade om. Men så hittade jag den här hemma. Spegel, spegel är skriven av Cara Delavingne och Rowan Coleman och ges ut av Bokförlaget Polaris.

Bokens huvudkaraktär Red, en rödhårig flata med kort frisyr och som spelar i ett band med vitsminkade Naomi, Rose som är skolans snyggaste tjej som gärna super och ligger runt samt Leo vars bror är på väg ut ur fängelset. Reds mamma är alkoholist och pappan flyr hemmet så fort han kan. Tillsammans är de skolans misfits men passar bra ihop. Dom hänger konstant även fast dom är så olika. Ihop skriver de låtar, repar, uppträder, har twitterkonton, hemsidor och spotifylistor + ett gäng fans. Och allt går ju åt helvete när Naomi en dag försvinner och är borta i flera månader utan att någon vet något alls. En dag hittas hon, i Themsen och är medvetslös. Under tiden som hon ligger i koma försöker vännerna göra undersökningar på egen hand för att komma fram till vad som kan ha hänt deras bästis.

Och det finns så mycket i den här boken. Jag var säker på att det här bara skulle vara någon random ungdomsbok, men den har så mycket. En får vara beredd på att alla karaktärer bär på något mörker och varit med om hemska saker. Det finns historia av våld och hot inom familjen, sexuella övergrepp, homofobi, alkoholism, föräldrar som försummar sina barn, fängelsebesök och en kultur som följer med även efter att personen muckat. Stundtals är det jäkligt mörkt och en tänker ju hur jävla vidrigt kan en ungdom få må. Men trots alla motstånd och helvete så kommer en ju ut på andra sidan och överlever. På något jävla vänster överlever en ju alltid på något sätt.

Jag tycker att det vore synd om den här bara blir läst av ungdomar, för den hade otroligt mycket som folk i alla åldrar behöver ta del av. Så enkelt är det. Spegel, spegel får fyra av fem palmer.

Kvinnor på vikingatiden

Kulturtanterna var på äventyr i tisdags! Historiska museet bjöd in till gratis föreläsning med temat kvinnor på vikingatiden. Och såklart vi skulle se det! Vi började med fika på Thelins och uppdatering om allt som hänt sen sist. Sen strosade vi bort i kylan till föreläsningen som höll på i en timme. 

Och på det stora hela var det bra. Det hela utgick från två sagor som handlade om resan över till Vinland och om kvinnorna Frejdur och Gudrur (kan ha glömt vad dom hette exakt...) och vad dessa kvinnor gjorde. Föreläsaren gick även igenom olika kvarlämningar, spår och kartor. Slutklämmen var att det ändå kunde vara osäkert med tanke på att det just var sagor... men sen la hen till att hen inte gillade att lägga samman vissa saker med olika genus. Så det går inte bara att säga att pga ett sykit så var kvinnor på plats. Utan kvinnor kan ha gjort som även män gjorde. Och det var ju både peppigt och helt rimligt sätt att se på historia :))))))

(null)

(null)

(null)