Bara lite blod

Jag vet att jag köpte den här boken på bokmässan för två år sedan men att jag sen glömt bort den. Men sen fick jag den som läsex från Pocket Shop när jag var där på kisspaus och slukade den framför poolen på Kreta. Anna Dahlqvist har skrivit Bara lite blod som ges ut av Atlas.

Hon har besökt Kenya, Bangladesh, Uganda, Indien och USA för att prata om mens. Och vid första tanken på en hel bok om mens kanske inte fattar vad det ska vara bra för? Eller hur en kan få ihop en bok om det? Men det finns mängder av forskning, hela mässor och möten som bara ägnar sig åt mens. Det handlar inte bara om mens, utan även om mänskliga rättigheter. Och varför då? Såklart finns det mängder av anledningar till varför vi fortfarande behöver prata om mens på såväl nationell som internationell nivå. Men kanske främst för att många av dom som har mens missar utbildning och arbete i olika utsträckning. Och att alla inte har tillgång till rent vatten, mensskydd och värktabletter när det behövs. Här i Sverige är det mängder som sjukskriver sig pga mensvärk, mängden blod och hur en påverkas av allt som händer i kroppen. I andra delar av världen handlar det om att det inte finns tillgång till mensskydd som gör att en inte kan gå i skolan/gå till jobbet dom dagar en blöder som mest. I en del områden i världen innebär det att en blir instängd i sitt hem eller på en plats för att det ingår i den kulturen en kommer från.

Genomgående nämner Dahlqvist strukturella, kulturella och religiösa tankar/idéer/lagar/normer som påverkar och förstör människors vardag och liv. Det borde egentligen vara ganska enkelt – om det inte finns tillgång till rent vatten, mensskydd eller för delen förståelse för hur en mår med alla hormoner, smärta osv. Då borde en förstå att det ställer till det som fan och begränsar människor som inte har vatten och/eller mensskydd.

-       Och kalla mig galen, men det är knappast någon slump att det ser ut som det gör och att det är kvinnor som drabbas och att det får fortsätta. Hade det varit något med pungen, sperma eller skäggväxt då hade det sett helt annorlunda ut. Och jag kan liksom bli fullkomligt jävla galen att världen är så jävla ojämlik! Mens är en förutsättning för att det ska bli barn och för att samhällen ska fortsätta leva vidare – då borde det förslagsvis även fungera att ha mens de omgångar som det inte blir bebisfabrik.

Och jag tänker att jag är så jävla trött på att jämföra med exempelvis skägg. Varje gång det pratas om gratis mensskydd är det alltid någon som kontrar med gratis rakhyvlar. För en person som inte rakar sitt skägg blir inte frånvarande från skola och arbete. Den får inte vidriga smärtor eller käkar mängder med tabletter för att kunna stå på benen. Och även om skägg kan vara mer eller mindre hygieniskt, så sabbas inte kroppen av att skägget inte avlägsnas. Men så blir det ju faktiskt om en inte tar bort mensblodet. Det kan bildas sår, utslag, svamp, bakteriella besvär, klåda och annat helvete som nerblodade kläder och möbler. Utöver det handlar det otroligt mycket om stigma, tabu och ångest. En person som inte rakar sig utsätts inte för skam, skuld och äckel. Men det gör personer som har mens.

 

 Den här boken skulle jag kunna skriva om i hundra år. Jag hann bli förbannad ett dussin gånger under tiden som jag läste. Jag fick också för mig att jag ville plugga vidare och skriva en uppsats om det. Och jag fick också en känsla av att jag vill arbeta med mens och mänskliga rättigheter framöver. Hur det ska gå till vet jag inte än, men en dag ska jag göra det. Bara lite blod får fem av fem palmer.

 

Fotograf: Märta Thisner
Atlas förlag Mens Menskopp mens är rött menskaktivism
0 kommentarer