En helt vanlig familj
Jag hittade den här på bibblan och kände väl hur hjärtat hoppade över några slag – en ung kvinna som misstänks för att ha mördat en man. Rädslan över att det skulle vara för lik min roman fick mig att kasta mig över den. En helt vanlig familj är skriven av Mattias Edvardsson och ges ut av Forum bokförlag.
Stella, som den unga kvinnan heter växer upp med mamma Ulrika som är jurist och pappa Adam som är präst. Hon har även bästisen Amina. Boken utspelar sig i Lund vilket innebär att jag hade noll koll på gator, adresser och platser. Och det brukar väl inte spela någon roll egentligen, men det kändes som en brist när samma platser nämndes gång på gång och jag verkligen inte kunde föreställa mig något. Och det var inte heller så att det var supermycket miljö-beskrivningar.
Boken är indelad i tre delar som berättar samma historia ur varsitt perspektiv, vilket var riktigt snyggt och spännande gjort. Inom respektive del får en också ta del av deras familjehistoria på olika sätt, samt lite bakgrund till varför Stella nu sitter häktad för mord. Dåtid vävs samman med vad som hände samma dygn som mordet ägde rum och kommande dagar samt hela rättegången. Det krävs många sidor för att få ihop det och jag hann inte tröttna en enda gång på 450 sidor. Rent fördomsfullt kände jag att pappa-delen kändes mest realistisk, eftersom boken är skriven av en man som jag gissar är i samma närhet som författaren själv. Dotter-delen kändes inte lika realistisk och mamma-delen läste jag väldigt hetsigt för att jag ville få reda på hur det egentligen hade gått till.
Stella är 19 år, jobbar extra på HM och räknar ner dagarna tills hon får lämna landet och backpacka i Asien. Vid sin sida har hon bästa vännen Amina som är hennes raka motsats på så många olika sätt. Hon har hett temperament, står upp för sig själv och har lätt för att få utbrott. Hon har perioder av hångel och knark framför skola och ansvar, handbollen som hon ansetts vara lovande inom lägger hon på hyllan och ser egentligen inte så mycket mening med allt. Skoltrött, livstrött och förbannad på nästan allt och alla. Amina sköter sig i skolan, har kommit in på läkarlinjen, fortsätter med handbollen och skippar knarket och snubbarna.
Ulrika och Adam bryter såklart ihop, hur ska föräldrar kunna reagera när deras barn häktas för mord? Som jag skrev ovan så känns Adam-delen mer realistisk medan Ulrika-delen mer stressande och forcerad eftersom det närmade sig slutet. Det intressanta är hur deras olika yrken får ta del i det som händer och hur de reagerar. En präst som alltid förväntas tala sanning, som alltid vill alla väl och som är rättvisan själv. En jurist som kan lagboken utan och innan, som kan varje moment inom rättsprocessen och vet hur skört det är. Hur mycket är en villig att svika sina ideal och det som en alltid trott var rätt för att skydda sin familj? – nu när jag skriver detta så känns det kanske lite väl klyschigt? Hade det varit en som jobbar på bank och en konstnär hade det liksom inte gått att låna lika mycket av respektive yrke, hänger ni med på hur jag tänker? Men även fast det känns lite klyschigt så håller det hela vägen. Jag vill veta vad som har hänt, jag vill förstå varför alla karaktärer gör som dom gör och jag vill läsa klart det. Och jag skulle inte bli förvånad om det sen blir en serie eller film av boken.
Det är riktigt hemskt att läsa om hur Stella behandlas i häktet, få ta del av allt hon utsätts för och vad som hänt henne i tidigare år. Och det liksom vägs upp på något sätt när en får lära känna henne och relationen till Amina. Den kommer ju fram i alla tre delar och det är en väldigt fin vänskap dom har. Det liksom väger upp på något sätt allt det andra hemska som händer. En helt vanlig familj får fyra av fem palmer.
