Spegel, spegel
Bokens huvudkaraktär Red, en rödhårig flata med kort frisyr och som spelar i ett band med vitsminkade Naomi, Rose som är skolans snyggaste tjej som gärna super och ligger runt samt Leo vars bror är på väg ut ur fängelset. Reds mamma är alkoholist och pappan flyr hemmet så fort han kan. Tillsammans är de skolans misfits men passar bra ihop. Dom hänger konstant även fast dom är så olika. Ihop skriver de låtar, repar, uppträder, har twitterkonton, hemsidor och spotifylistor + ett gäng fans. Och allt går ju åt helvete när Naomi en dag försvinner och är borta i flera månader utan att någon vet något alls. En dag hittas hon, i Themsen och är medvetslös. Under tiden som hon ligger i koma försöker vännerna göra undersökningar på egen hand för att komma fram till vad som kan ha hänt deras bästis.
Och det finns så mycket i den här boken. Jag var säker på att det här bara skulle vara någon random ungdomsbok, men den har så mycket. En får vara beredd på att alla karaktärer bär på något mörker och varit med om hemska saker. Det finns historia av våld och hot inom familjen, sexuella övergrepp, homofobi, alkoholism, föräldrar som försummar sina barn, fängelsebesök och en kultur som följer med även efter att personen muckat. Stundtals är det jäkligt mörkt och en tänker ju hur jävla vidrigt kan en ungdom få må. Men trots alla motstånd och helvete så kommer en ju ut på andra sidan och överlever. På något jävla vänster överlever en ju alltid på något sätt.
Jag tycker att det vore synd om den här bara blir läst av ungdomar, för den hade otroligt mycket som folk i alla åldrar behöver ta del av. Så enkelt är det. Spegel, spegel får fyra av fem palmer.
