Har du ingen humor?

När jag var typ 13 år släppte Linda Skugge en bok som hette Här kommer gud och hon är jävligt förbannad. Och det blev väl min bibel? Ihop med hennes krönikor så bildade jag mig en uppfattning om att det är ok att som tjej ta plats, bråka, bli arg, säga ifrån till killarna i klassen och säga till lärare om något inte stämde. Och jag tänker att Har du ingen humor? är den generation som nu befinner sig i tidig tonår och sträcker sig upp till hundra, får nu ha denna som sin Skugge-bok.

Jag älskar Katarina Wennstam. Det är nästan löjligt hur mycket hon och hennes texter betyder för mig. Och jag blev så glad när jag fick höra om den här boken och jag tackar och bockar Rabén & Sjögren som skickade hem den till mig samma dag – TACK!

 

Och det enda jag kan göra nu efter att jag läste den på flyget mot Kreta är att sprida boken vidare. En uppmaning till alla i min närhet som har läskunniga kids – köp/låna/sno den här boken. Be kidsen läsa den och sen läser du den själv under tiden som kidsen sover alternativt när kidsen läst klart. Sen har ni världens chans att diskutera! Förklara begrepp, gå igenom händelser som dom varit med om, förklara hur världen faktiskt ser ut och uppmana till förändring. Vi sitter inte här med förskola, aborträtt, rösträtt, könsneutral äktenskapslag osv för att folk har rullat tummarna – och än finns det saker kvar att göra. Dom generationer som lever nu måste passa bollarna vidare till kommande generationer, och jag tror att den här boken är ett fantastiskt underlag för det.

 Boken är på lite mer än 100 sidor och är uppdelade i olika kapitel + extra utrymme för att skriva saker som en kom att tänka på under tiden en läste det. Wennstam tar upp allt från olika begrepp som vi slänger oss med till vardags och vad dessa ord egentligen kommer från – men också vad det säger om oss och vad det sänder för signaler. Varför säger vi kärringstopp? Varför säger vi ballar av stål? Varför pratar vi om kvinnors kroppar och existens på sätt som vi aldrig någonsin skulle drömma om att prata om när det kommer till män?

 

Ett annat kapitel tar upp hur våldtäkter och övergrepp framställs på film och hur det påverkar oss som tittar på skiten. Och det är så otroligt intressant hur regissör efter regissör går i samma jävla fälla? Vad är det för fel på människor, tämligen ofta män, som framställer ett sexuellt övergrepp som en sexig handling? Varför zoomar en in på bröst, underkläder, naken hud osv. En kommentar till just det är att det förmodligen skulle ge otroligt mycket mer till storyn om en faktiskt zoomade in på han som våldtar, hur fan ser han ut när han begår denna vidriga handling? Och framförallt skulle fokus hamna där det hör hemma – på den som våldtar och inte den som blir våldtagen.

 

Sista delen handlar om Wennstams 11 anledningar till varför hon är feminist. Och en sak ska jag sno rakt av, nästa gång jag träffar någon tröttsam idiot som vill ifrågasätta varför jag brinner för mänskliga rättigheter och är feminist, då ska jag bara bolla tillbaka: varför är du inte feminist? 

Har du ingen humor? Borde ingå i obligatorisk skolundervisning. Det är lätthanterligt språk, det är vettiga förklaringar och jag vet att den kommer göra skillnad för många människor framöver. Med tanke på den tid vi lever i just nu, vore det härligt om fler och fler bara vaknade upp och fattade att dom faktiskt också är feminister. Som i sin tur spred informationen och peppen vidare till kommande feminister.

Har du ingen humor? får fem av fem palmer

 
Bästa queen Katarina Wennstam <3 

Barnfrihet

 
Jag har börjat lyssna på en ny podd som kanske krockar med den resa som jag och E är mitt uppe i nu, men det är så otroligt intressant. Såhär skriver Frida och Malou som håller i podden "Det här är en podd för barnfria, barnlösa, folk som inte bestämt sig än och föräldrar som vill förstå oss." 
 
Och det som är mest intressant är att höra om hur otroligt mycket påhopp, hat och skit dom får från personer som redan är föräldrar. Som vill förklara att de tänker fel, att de gjort fel, att de kommer ångra sig, att de är dumma i huvudet och att de kommer åldras ensamma och övergivna... Helt ärligt, vem fan skriver så till en främmande människa?! Jag har diskuterat det här med en kompis och vi kom fram till att det är som att vi skulle hata alla som köpte villa, för att det är så himla mycket bättre att bo i lägenhet som vi gör. Vad har jag som individ med en annan människas val att göra? 
 
Helt ärligt, jorden är överbefolkad - så folk borde väl bara bli glada att några avstår från att avla barn? :)))) Alltså utöver det absurda att folk vill bestämma hur folk ska leva sina liv såklart. Enligt podden är det ca 3 % som ångrar sina barn. Jag tror att det är många fler. Och inte att en svarar på den frågan mitt i vargtimmen när ungen har kolik eller kräksjuka för elfte gången den terminen. Utan jag tror på riktigt att alla inte vill eller ska ha barn. På samma sätt som det finns folk som verkligen har barnlängtan och brinner för att avla sig, måste ju motsatsen finnas? Och sen tänker jag att det finns någon slags gråzon med människor som skaffar barn för att det förväntas, pga normer, pga vill ge sina föräldrar barnbarn osv. Om de ångrar sig eller inte är väl skrivet i stjärnorna. 
 
Så om du är sugen på ett helt nytt ämne och höra om människor som aktivt valt bort barn - lyssna! Hittills har de intervjuat en äldre kvinna, ett gift par, att dejta som barnfri, en som är steriliserad och ett avsnitt där de svarar på alla kommentarer. Lyssna! 

min skrivgrupp

 
Det är så fantastiskt att hänga med detta gäng två gånger i månaden! För ett tag sen var det min tur att ha träffen och jag bjuckade halloumistroganoff och äppelpaj med extra mycket kanel och kardemumma. Tänk att jag skulle fatta först vid 29 års ålder att det blir tusen gånger godare om en smörsteker äpplena i kanel och kardemumma innan 😌
 
Att träffas såhär gör något med mitt skrivande! Det stärker mig och ger otroligt mycket energi till mitt manus, skapar en vilja inom mig att fortsätta. Det är så otroligt givande att ägna timmar åt att grotta ner sig i varandras texter, diskutera karaktärer, egenskaper, ordval och om saker är rimliga eller ej. Den här gruppen är otroligt viktig för både mig och mitt skrivande ❤️

geni

Då och då hoppar jag in för RFSU och kör sexualupplysning på häkten för ungdomar. Och denna morgon är det i Sollentuna = andra sidan stan. Och jag känner mig som ett riktigt geni som tog en mycket tidigare tub, slapp stå i någons armhåla och slapp rusningstrafiken. Det är ju rusningstrafiken som är allra värst, men nu slapp jag den. Och istället har jag 2,5h till att fika, läsa och skriva. 
 
Jag har ett nytt manus på g, ett med ett helt annat tema, karaktärer och plats. Och det ör så himla pirrigt! Jag kände att jag behövde lite paus i mitt andra manus, så nu växlar jag mellan dom 😌☺️
 
(null)
 

Skrik tyst så inte grannarna hör

Jag har faktiskt aldrig läst något av den här författaren, men jag minns att syrran läste några när vi var yngre på någon semester. Något om sjuksköterskor i ett afrikanskt land? Har för mig det iaf. Skrik tyst så inte grannarna hör är skriven av Karin Alfredsson och ges ut av Bokfabriken.

Och jag kan inleda med att jag fick ganska mycket ångest av den här boken, först fick jag ångest för att jag förväntade mig att slagen skulle komma typ på sida tre, för så brukar det vara så fort en bok hintar om att den innehåller våld i nära relationer. Och det gör ju den här titeln verkligen. Flera blurbar på omslaget hintade också om att det skulle handla om mäns våld mot kvinnor. Och likt typ valfri svensk deckare i bok eller filmform brukar det ske första fem sidorna/minuterna för att typ upprätthålla människors intresse? Eller vad vet jag. Hur som helst så hinner det gå över 100 sidor innan något händer och jag hann tänka att det var som Fifty Shades där första ligget inte kommer förrän på typ sida 102. Eller om dom kanske råkat fästa fel omslag på boken? För först är det mycket bakgrundshistoria om huvudkaraktären Ellinor som träffar en man och följer med honom från Sverige till Zambia där hon ska arbeta som frisör. En änka som heter Loveness får ett liknande erbjudande av en man och hon tänker att det blir en nystart för henne och barnen.

 

Ganska länge får en följa deras olika vardagsliv, väder, vad de gör om dagarna och hur deras vägar korsas då och då. Båda med hopp om att saker kommer att förändras och kanske tom förbättras. Det är mycket detaljer om miljö, lite spridda biroller som kanske inte bidrar supermycket till själva grundhistorien. Tills det en dag bara förändras för dom båda. Och det är kanske då jag inser att första slaget inte kommer inom fem minuter som alla böcker, filmer och mediarapporteringer vill framställa det som. Utan det kan ske först när relationen etablerats, stadgats samt när alla utvägar suddats ut. Och det är genomvidrigt att ta sig igenom det. Hur Ellinor befinner sig på en helt annan kontinent ihop med en man hon nyligen träffat, inga vänner i närheten och den hon har hemma hörs hon sällan med. Hur fort det går att särskilja en person från alla i sin omgivning och hur lätt det är att montera ner en människa inklusive själ, vilja och självbild – allt det finns med i boken på ett ärligt och skrämmande sätt.

 

Skrik inte så högt att grannarna hör är en bok som behövs och som behöver bli läst. Vi behöver få nya bilder av hur mäns våld mot kvinnor ser ut och vi behöver nog alla bli duktigare på att se vad som händer i vår närhet. En i min manusgrupp arbetar på en kvinnojour och höll ett sommarprat nu i somras i åländsk radio. Hon fokuserade mycket på anhöriga till personer som blir utsatta, och vad vi alla kan göra för att förhindra partnervåld. Om en vill lyssna på det kan en googla på Emma Björkman Molin och sommarprat + Åland. Det är riktigt, riktigt bra. Och otroligt viktigt. Skrik inte så högt att grannarna hör får tre av fem palmer.

 Författaren Karin Alfredsson