För att de ville det
För att de ville det är skriven av Kajsa Sundin och ges ut av Natur & Kultur. Och jag hade svinhöga förväntningar! Speciellt efter att jag sett på instagram att recensenten.se skrivit att den var fruktansvärd. Eller om den var obehaglig eller jobbig att ta sig igenom. Något sådant var det iaf? Så jag var beredd på att typ behöva kisa mig igenom boken. Men jag insåg ganska snabbt att jag inte tyckte att något var läskigt/äckligt/vidrigt/lyft-på-ögonbrynen. Kan kanske hänga ihop med att jag läste en miljon mislit i min ungdom och att jag lyssnar på minst fem mordpoddar i veckan. Och förmodligen tack vare mitt jobb som gjort mig ganska avtrubbad kring mycket.
Hur som helst, åter till boken - jag var beredd på blixtar och dunder, men det var mer en lätt bris som snabbt åkte förbi. Boken har tre karaktärer - en terapeut som arbetar på distans i Egypten. Hon bor med en man och har ett barn kvar hemma i Sverige. En dag dör mannen, lite oklart hur men Tess som kvinnan heter blir omkullkastad. Och i samband med detta eller innan (lite oklart) så möter hon paret Isabella och Rodrigo som är ett par. Det står i rencensioner att det är en roman om sorg och sex, och jag vet inte ens om jag läst samma bok som jag läst om?
Isabella och Rodrigo ägnar sig åt BDSM vilket är något slags tema för boken? Och jag tror att det är här det visar sig hur avtrubbad/kunnig jag är inom ämnet, för jag blir varken berörd eller chockad. Utan känner mest snarki barki när karaktären Isabella diskuterar sin roll som undergiven och att hon "faktiskt" kan vara feminist samtidigt. Såklart en kan vara det! När ska folk lära sig att BDSM handlar om samtycke mellan två eller flera vuxna som baseras på timmar av samtal, diskussioner, tydliga ramar och regler som alla är införstådda i. Och varför ska det alltid blandas in att det inte är feministiskt att knulla på det viset? BDSM om något med alla diskussioner, ställningstaganden och ramar är feminism. BDSM handlar om att aktivit välja roller och aktiviteteter som en vill syssla med ihop med en eller flera personer. Till skillnad från all annan statistik som visar att sk vaniljsex mellan heteros är ljusår från jämställt med orgasmglapp och missnöje, så känns BDSM ganska härligt och feministiskt.
- MEN, ja, självklart himlade jag med ögonen när det åter igen var en kvinna som var undergiven och man som var dominant. Alltså går det att skriva en roman där iaf dom två rollerna är omkastade?
Och om jag minns rätt så har jag för mig att det fanns en scen där Isabella ska förklara varför hon gillar BDSM, och att Rodrigo bara snackar bort det och byter ämne. Och där skaver det till i mig - varför måste det finnas en anledning eller ett minne till varför en gillar BDSM? Det ska ofta liksom förklaras med ett trauma, en hemsk händelse eller något annat. Och det är ju också snarki barki. Många älskar och uppskattar BDSM utan att ha blivit utsatta för något.
Dom här tre karaktärerna möts på en danskurs som Rodrigo håller i och det blir någon slags lek/balansgång mellan vem som vill ha vilka och varför. Och jag minns inte ens om det var kittlande eller välskrivet. Jag blev helt enkelt inte så himla berörd av den här boken, förmodligen för att jag inte känner att jag fick någon känsla för någon. För att de ville det får två av fem palmer.
