sexualupplysare och bokälskare

Jag vet inte varför jag fortsätter att läsa böcker, eller ens väljer att plocka hem dom från biblan, baserat på blurbar från omslaget. Blurbar stämmer ju aldrig med bokens innehåll iaf, men ändå går jag på det varje gång. Det är som att bokförlag bara älskar att skriva ut att boken handlar om sex, och så är det en sexscen på 300 sidor… Eller att en bok är feministisk, typ för att det är en kvinna i huvudrollen? Det kanske ligger hos mig, att jag har lite andra standards för vad feminism är eller ”mycket” sex är. Men någon gång måste jag väl sluta gå på blurbar. Och känns boken pretto då ska jag skippa den, jag gillar ju inte böcker som är pretto. Moderskap är skriven av Sheila Heti och ges ut av Albert Bonniers förlag.

Det är en självbiografisk roman som handlar om en kvinna som närmar sig 40 år och som inte vet om hon vill ha barn. För att ta reda på om hon ens vill ha barn så singlar hon slant och ställer långa frågor till mynten, hon går igenom poesi och konst, och hon skriver. Hon skriver av sig och tar sig igenom sin släkts historia för att på något sätt kunna landa i vad hon ska göra med sin situation. Mannen hon lever med har ett barn sedan tidigare, vänner runt omkring henne skaffar barn och det är väl egentligen det som hela livet väntar på. Hon kopplar sin situation till att hennes förfäder var med och dödades i Auschwitz. Och är det bra att hon för generationen vidare eftersom det var flera som blev mördare? Eller är det då att ge nazisterna rätt som mördade delar av hennes familj? Hon resonerar även kring hur hon känner inför sina vänners barn, och inser att hon inte tycker om dom. Och grundar sig ganska mycket på just det. Jag är ingen specialist på att tvivla kring sitt moderskap, men jag förstår inte varför just den faktorn blir så stor?

Jag vet inte, det var så mycket med den här boken som jag störde mig på. Det eviga slantarna som skulle singlas, att det var med bilder, att kapitelindelningen var lite märklig, olika långa/korta stycken osv. Och kanske främst för att jag förväntade mig något helt annat. Det blir så lätt så när  jag har en föreställning om vad en bok ska innehålla och så handlar den om något helt annat. Det är väl mest mitt fel, att jag bestämt handlingen redan innan. Då kan det ju lätt bli fel… Det enda jag tar med mig är en mening om vad folk är rädda för att kvinnor som inte skaffar barn ska göra med all sin tid? Den meningen verkligen fastnade hos mig. Jag lyssnar sedan länge på podden Barnfrihet och blir ju gång på gång så jävla förbannad när jag får höra hur mycket skit dom får höra just för att dom valt bort barn. Eller valt bort och valt bort, snarare valt att vara barnfri. Folk tenderar att ha otroligt mycket åsikter om varför en absolut måste skaffa barn (och ja, kanske lustigt att jag skriver detta när jag precis gått in i v 39.), och det är bananas allt dom får höra från folk som då har barn och gärna vill förklara allt dom missar. Eller hur mycket dom sabbar sina liv som inte skaffar barn. Och jag hade önskat att hon stannade upp mer i den meningen och grottade i det. För det hade gett den här boken så mycket mer. Nu kändes det mest som en hög med texter staplade på varandra och lite mynt instuckna emellan. Moderskap får en av fem palmer.