Hinnsvepning
När denna text publiceras har jag gjort tre hinnsvepningar totalt, och vem vet hur många jag kommer göra innan han äntligen kommer? Helt ärligt skulle jag hinnsvepa mig själv om jag kunde, nådde och även ägde en doppler. Men tyvärr är det nej på alla dom tre kraven. Så vad är en hinnsvepning och varför gör en sådana?
Vad är det? Att göra en hinnsvepning är ett sätt att försöka få igång förlossningen på ett "naturligt" vis, istället för medicinskt. Det utförs av en barnmorska och kan göras på ens vanliga MVC eller hos specialistmödravården. Jag har läst en del som gör det på sig själva, men med tanke på att vår BM lyssnar på bebisens hjärta innan och efter själva ingreppet är det inget jag skulle rekommendera att göra hemma.
Hur går det till? En får lägga sig i gynstolen, barnmorskan tar på sig handskar och sprutar ut lite glid på fingrarna och sen för hen upp ett eller två fingrar i livmodertappen. När vi var inne på förlossningen senast för en kontroll sa en barnmorska att livmodertappen kan vara i tre stadier: mjuk, medel, icke påverkad, och om jag fattat det rätt måste livmodertappen vara minst medel och börjat kortas ner/öppnas upp för att det ska funka. Med hjälp av fingrarna rör barnmorskan runt inuti i livmodertappen och lossar fosterhinnor från nedre delen av livmodern.
Varför? Det som är tanken med en hinnsvepning är att det ska "stimulera livmoderns mognad" och samtidigt frisätts hormoner som kallas för prostaglandiner, och det är dessa hormoner som kan bidra till att förlossningen startar. En del menar att det allra bästa är att börja hinnsvepa från v 38 och sen göra det varannan, var tredje dag för att undvika att en går över tiden. Dock är det lite olika när barnmorskor är villiga att börja med detta. Många i min BF-grupp har blivit nekade av massa olika anledningar och vad jag förstått är det få barnmorskor som vill göra det innan BF om det inte finns en superbra anledning.
Hur känns det? Kul att ni undrar! Jag kan börja med att säga att det är sjukt individuellt som det är med allt som har med en graviditet att göra, så jag vill varken skrämma någon eller glorifiera skiten. Men ja, det känns. I alla fall för mig! Många känner absolut ingenting, andra tycker att det bara sticker till lite och jag har läst om dom som tycker att hinnsvepningen är jobbigare än en förlossing. Här kommer en liten sammanfattning av mina tre besök:
Hinnsvepning nummer ett: då var jag i 39+1 och jag bad om en hinnsvepning för att jag är så oerhört trött på att ha konstant ont i olika delar av min kropp. Vår BM var lite skeptisk eftersom jag ännu inte nått BF, men när jag var på toa för att göra urinprov så lyckades E övertyga henne. Jag trodde hon bara skulle göra en undersökning av tappen, men istället gjorde hon en hinnsvepning! Så jag låg där och fattade inte hur känslig tapp jag egentligen har och hur ont en liten undersökning kan göra? Men efteråt fattade jag ju. En anledning till att en inte vill göra hinnsvepning för tidigt är för att tappen inte är mogen och för att det kan ge massa pinvärkar, vilket jag fick. Direkt efter hinnsvepningen kändes det som att jag haft sex med fyra dildos samtidigt typ och jag hade mensvärk resten av dagen och kvällen. Därefter lossnade slempropp fredag-söndag och jag hade bruna flytningar i några dagar.
