Våra kemiska hjärtan
Bokens huvudkaraktär heter Henry Page, en random snubbe vars dröm är att bli kär och få bli redaktör på skoltidningen. Han har en äldre syrra som gjort kriminella grejer sedan hon blev tonåring och två föräldrar som liknar föräldrarna i Easy A = föräldrar som är sådär härligt coola och som gärna uppmuntrar sina töntiga barn att bryta mot några regler och typ tjuvröka. Ändå ganska härliga i denna bok. Henry har två nära vänner som han hänger typ med konstant och dom är väl alla tre ungefär lika töntiga. Men dom har den sortens vänskap som innebär att de kan gå hem till varandra, äta middag med varandras föräldrar och vakna upp bakfulla hos varandra utan att någon egentligen reagerar.
Men plötsligt händer det något i deras värld som skakar om allt – en ny tjej kommer till skolan, haltande, med käpp och iklädd alldeles för stora kläder… Grace Town. Och ja, jag störde ihjäl mig på den här karaktären till en början. Tills jag förstod att alla egenskaper, inre som yttre, knappast var något löjligt påhitt för att skapa en unik person, utan var ett resultat av en hemsk olycka.
Och istället för att Henry ska bli redaktör själv delar läraren ansvaret på Henry och Town. Och ja, en behöver knappast vara geni för att förstå att känslor uppstår mellan dessa två – men däremot behöver en ha ett hjärta av sten för att inte bryta ihop när en förstår varför Town är så instängd, iklädd märkliga kläder och haltar. Deras relation bokstavligen haltar sig fram – Henry som nyförälskad för första gången med allt vad det innebär. Bara det är ju helt enormt, magiskt och skitläskigt. Och kombon med att det är just Town som är föremål för denna kärlek blir allt svårare ju mer han får veta om hennes förflutna. – och nej, jag kan inte avslöja det, det vore att sabba hela boken. Och den är för bra för att sabba.
