vecka 25
Bebisen: Den är lika stor som en kålrot på 33 cm och ca 700 gram tung. Men från och med kan vikten och storleken börja skifta mellan olika bebisar. Korttidsminnet utvecklas denan vecka och håret på huvudet börjar växa nu. Undrar verkligen om hen har rakt eller lockigt! Emby reagerar på beröring och kan svara med sparkar/knuffar när jag knuffar – precis som vi gjorde förra veckan! <3 Jag kan tydligen sjunga för henom också för att se hur hen reagerar, får se hur jag löser det eftersom jag bara sjunger efter tre tequila haha. Nu har bebisen ett dygnsmönster, vilket jag typ börjar fatta. Och om jag inte känt hen på en liten stund får E lyssna och då kan hon höra om hen är stilla eller rör sig :)))))
Mående/psykiskt: Jag tror att det vänder, peppar peppar ta i trä, men jag är lite piggare = mitt sinne är lite lättare. Jag har också insett hur lätt jag påverkas så fort min kropp gör minsta lilla ont. Men jag vill inte längre sova varje dag på jobbet, vilket är så himla skönt. Dock kan hormonerna liksom skölja över mig, speciellt när jag är trött eller hungrig. Eller en känsla kan kännas helt rimlig, till 100 % ena sekunden, kan jag i nästa sekund nästan skämmas för. Typ som att jag började gråta tunga krokodiltårar när E ville spela tv-spel och jag ville ha sällskap i sovrummet för att jag kände mig ensam? 100 % rimligt i stunden, när jag väl fick igenom min vilja kände jag mig mest sjuk i huvudet. Och nöjd såklart <3
Cravings: E lagade en fantastisk kyckling curry-rätt som smakade exakt som när en var liten, har ätit den fyra gånger denna vecka och blir lika glad varje gång <3 Utöver det tänker jag mycket på att vi ska äta riktigt gott kött på Sovel om några veckor, det ska bli fantastiskt. Annars inget speciellt? Jag äter mycket frukt och sörjer att blodapelsinsäsongen snart är över. Men nu börjar istället färska bär-perioden dvs bästa perioden. Det är få saker som slår färska jordgubbar och blåbär med grädde <3
Sömn: Sover fortfarande så otroligt bra. Jag är lika kär i min gravidkudde Majken som från typ vecka 16. Däremot vänder jag mig på rygg hela tiden, vilket jag tycker är lite läskigt. Folk får väl sova hur dom vill, men vi har fått tips av BM att jag inte ska sova på rygg. Hittills har E vaknat till och vänt på mig flera gånger per natt, men sedan i går har jag en kudde i ryggen som gör att jag inte kan vända mig. Så länge det funkar är jag nöjd :)))
Kropp: Förra helgen började mina ljumskar strejka. Och jag vet inte om det berodde på att vi tvättade och hängde 7 maskiner tvätt eller för att jag rensade typ fem flyttkartonger nere i källaren på under en timme? Men jag hade ont i några dagar och liksom haltade fram och sedan gick det över? Ryggen känner jag fortfarande av till och från, men det är också bättre. Dock måste vi prata om en sak, värmen! Jag vet att jag bär på mer blod, vätska, fett och en bebis och att jag typ ökat en grad i temperatur, men det är på riktigt som att mitt bäcken brinner? Jag kan få lika stora skavsår som jag får i mitten av juli nu? Av att gå till jobbet och bära samma byxor/strumpbyxor två dagar i rad. Då får jag skavsår. Fattar inte hur mycket en kan svettas just där?
Övrigt: Vi har fått träffa Embys kusin och jag vågade för första gången i mitt liv ta upp en bebis från en mjuk yta upp i famnen. Annars har någon alltid få ge bebisen till mig. Men det gick så bra och hon är världens finaste!! Hon är så mjuk, fin och fantastisk. Jag ville bara sitta och asböla av glädje när vi var där i veckan, världens finaste mirakel <3
En annan inte lika härlig grej, jag klarar inte av att höra om folk som önskar kön. Jag trodde att jag kanske hade kommit över det, men tydligen inte. Det är som att jag kastas tillbaka till när jag mådde som sämst, vi inte visste om Emby skulle klara sig och folk satt och pratade som att barn var något en kunde kundbeställa från Tomten. Folk som inte fattar vilket mirakel en unge är och fattar storheten, utan istället blir besviken över könet, dom kanske inte ska ha barn. Och har jag folk i min närhet som är preggo eller planerar att bli det, jag vill inte höra sådana ”besvikna uttalanden”. Självklart har folk rätt till sina känslor, men det betyder inte att jag behöver ta del av skiten. OBS: det handlar inte om att drömma, fantisera eller testa namn innan en vet könet eller ens är gravid, det struntar jag i. Utan det är när en BM/läkare uttryckligen sagt: ”du kommer få en XX” och en person blir ledsen/besviken istället för glad. Det är det jag inte pallar. Gå i terapi är mitt enda svar.