Dagen du förstörde allt

Jag hade en tanke om att läsa böcker som inte gav så mycket ångest såhär i slutet av graviditeten. Och jag vet att den här recensionen publiceras långt efter att jag läste ut den, men då var jag på BF + 9 = känslorna ör all over the place. Men iaf, boken var så gripande från första sidan att jag struntade i det och fortsatte läsa. Dagen du förstörde allt är skriven av Linnea Dahlgren och ges ut av Vox by Opal. 

Och jag kan börja med att säga att den här boken handlar om självmord. Det hade jag nog kunnat lista ut om jag bara läst mellan raderna, men men. Har en svårt för att läsa om det ska en skippa denna bok. Melanie och Kassandra är varandras allt. Den ena är höger hjärnhalvan och den andra är vänstra. Dom har varit varandras allt med allt vad det innebär: minnen, sägningar, påhittade tankelekar och saker som bara dom förstår. När en är sådär när en annan människa, kan en ju bokstavligen inte tänka sig ett liv utan den. Knappt en skoldag får passera utan varandra. Melanie och Kassandra har precis börjat gymnasiet men varsin linje, så dom har fortfarande sällskap till och från skolan, men får inte lika mycket tid med varandra. Vilket såklart påverkar deras relation. Det blir ju lätt så när en går från att ses hela dagarna i skolan till att bara ses innan/efter lektionerna + helgerna. Och så händer det ofattbara, Kassandra tar livet av sig - den 4 oktober är hon död. Vilket också är min pappas dödsdag, så det var lite extra jobbigt att läsa om. 

En sak som är intressant och ganska ovanligt när det kommer till böcker om självmord är att en varken får veta hur eller varför. Det är inte i fokus. Utan det är mer fokus på vem Kassandra var som person och hur hennes självmord påverkar alla i hennes närhet. Och jag gillar den vinkeln. Det hela känns ärligt och 100% äkta. För helt ärligt, det är ju mer rimligt att fokusera på dom som blir kvar efter att en människa lämnat. Eller både och, jag störde mig en del på att en inte fick veta exakt varför hon begick självmord, samtidigt som jag tyckte att det var bra. Hur som helst, det är en riktigt vidrig bok att läsa, språket är fantastiskt och en kan tyvärr verkligen leva sig in i Melanies och Kassandras familjs känslor. Fastän en inte vill det. Jag kan inte tänka mig något vidrigare eller hemskare än att gå igenom det som Melanie går igenom. Det var ju det enda jag kunde tänka på. Hur fan skulle jag klara mig om någon av mina bästa vänner tog livet av sig första månaden på gymnasiet? Det gör för ont för att ens ta in. Och nu när jag är gravid, att ens tänka tanken att mitt barn skulle ta sitt liv, det går bortom mitt förstånd.

 

Men det är just därför den här boken är så otroligt jävla viktig. I snitt är det fyra om dagen som tar livet av sig i Sverige. Visserligen är det främst män i övre medelåldern som är huvudgruppen för just självmord, men unga och unga vuxna är en annan skrämmande stor grupp som tar sina liv. Och det finns någon myt om att en inte ska prata om det eller inte får skriva om det i media för att det ”uppmuntrar” till att folk tar livet av sig. Men så är det inte. Folk som tar sina liv blir inte mer benägna enbart för att andra gör det eller för att en tidning skriver om det. Dom tankarna och känslorna som ligger bakom det beslutet finns redan där.

Jag tror helt enkelt att det behövs fler böcker, filmer, poddar osv om självmord och allt runt omkring det. Det är sådant som händer och förstör människors liv på så många sätt. Obs: jag tror ju att många går att rädda, men jag är också av åsikten att en ska få ta ansvar för sina egna handlingar/viljor. Som tex kliniken i Schweiz där folk själva får bestämma över sina liv och sin död. Och jag är även för dödshjälp, även om det är en helt annan diskussion. 

Jag vet inte vad jag vill komma med allt babbel. Boken är svinbra, gripande och jag kommer nog att tänka på den väldigt länge. Läs den! Dagen du förstörde allt får fyra av fem palmer.

Ser så mycket fram emot att läsa mer av denna författare! 
Vox by Opal självmord
0 kommentarer