engångsligg,

Juste, jag läste ju Josefin Plamgrens Engångsligg. Och jag hade haft så mycket förväntningar, så mycket hopp och tro om denna bok! Och jag var stolt, en ung tjej har gett ut en bok på BONNIER! Ni hör ju själva vilka krav som ställs på detta, och jag var kär i boken innan jag ens läst den. Kär och samtidigt så avundsjukskräktes jag på den.

Boken är inte sådär jättebra. Den påminner om en andra eller tredje kopp te på samma påse. Jag vill älska den, samtidigt som jag inte förstår den alls. Det känns som att hon skulle kunna gjort så jävla mycket mer med den chans hon hade och det uttrymme hon fick. Jag hoppas istället på en uppföljare.

Fast jag ville träffa henne, fråga henne om saker innan jag ens läst boken. Och kanske ta en kaffe. Det tog jag även upp med en väldigt högt uppsatt karl på Bonniers under ett mingel förra året:
- vi hade serverat på Lind & Co årliga torsdagsmingel och sen sprungit till Slottsskogen där något museum låg som vi skulle till. Väl på plats hade vi missat rundturen, hittade Mamma och Jenny i entren vid bubbelbordet. Så vi bubblade loss...


In kommer Mr Bonnier, som jag ej nämner vid riktigt namn om han skulle få för sig att googla sig själv...
Mr B - Hej hej! Jag heter XX och kommer jobbar på Bonniers.
alla presenterar sig.
C- Men hörrudu, om du nu jobbar på Bonniers, hur kommer det sig då att Josefin Palmgren inte är här? Som skrivit boken Engångsligg, den vill ju jag ha signad.
Mr B - Eeh ja. Inte vet jag?
C - Nehe, men ni har med Leif GW Persson som alltid, och massa andra hurtiga. Men inte Palmgren?
Mr B - Ja asså det är ju inte direkt jag som jobbar med den frågan. Dessutom har vi över 600 författare, det skulle bli ganska trångt om vi tog med alla...

Därefter ville syrran döda mig. För att jag skällde på en högt uppsatt man på Bonniers. Men jag tänker lite såhär, att finns det någon högt uppsatt man en kan skälla på så är det väl någon från Bonniers?!
0 kommentarer