sexualupplysare och bokälskare

Den andra kvinnan

Publicerad 2016-12-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst Den andra kvinnan av Therese Bohman. Den ges ut av Norstedts. Det tog ca en halv sida innan jag kom på att jag läst Bohmans tidigare bok Den drunknade, och att jag aldrig tyckte om den. 
 
Boken är på 200 sidor, men det kändes upprepade gånger som att jag antingen läste samma scen om och om igen alternativt som att boken aldrig tog slut. Det var först typ 160 sidor in i boken som något hände, som gav boken ett driv framåt. 
 
Huvudkaraktären arbetar i bespisningen på ett sjukhus i Norrköping. Dom lagar inte ens maten, utan dom värmer maten och fyller tallrikar åt gäster eller gör matlådor. Jag vet inte ens om hennes namn nämns? Hon är liksom ingen. Hon värmer mat, diskar, har hand om salladsbaren och bär samma simpla kläder som undersköterskorna gör. Men bespisningen är allra lägst ner på listan, dom är inga alls. 
 
Hon vet att hon egentligen hör hemma på en annan plats, på ett annat arbete och i en annan stad. Egentligen ska hon vara författare och utföra något. Hon har bara råkat hamna här på timvikariatet i Norrköping. Men hon är egentligen menad att göra något bättre och större. 
 
Hennes fritid består av långa promenader, studentfester med sin kompis Emelie som hon egentligen inte tycker om eller ens vill gå på. Hon vet ju att andra saker väntar och kommer att ske. När som helst. 
 
Tills hon träffar läkaren Carl Malmberg. Han har ett namn, han har utstrålning och han har makt. Han väcker något hos henne, alltså självklart sexuell lust och kåthet. Dom börjar ligga redan efter tredje skjutsen hem. Men med honom får hennes liv en maning. Hennes kropp får en uppgift och han ger hennes yttre en anledning till varför det ser ut som det gör. 
 
Sen är det en random otrohetsaffär. Hon blir kär, dom knullar, hon blir lurad, han köper presenter, hon känner mer, han vill bara ligga osv osv osv. Snark. En historia som en läst hundra gånger. 
- det som gör att denna bok får en tvåa istället för en etta är att huvudkaraktären träffar en kompis, Alex. Dom blir nära vänner och dricker vin, hånglar och Alex får veta allt om otroheten. Och det hade ju kunnat vara en liten bagatell, om det inte var så att Alex är dotter till Carl... 
 
Som ni förstår tyckte jag inte om boken. Jag var nog helt enkelt inte på rätt humör för att läsa ännu en historia om en nollställd kvinna som tror att hon blir någon först när en man ser henne. Det. är. så. jävla. tröttsamt. Snark. Men det är lite kul att hon ligger med pappan och dottern, tror jag? Det fick mig iaf att lyfta på ett ögonbryn en gång. Den andra kvinnan får två av fem palmer. 
 
Therese Bohman och bilden är snodd här

Lesbisk bokklubb

Publicerad 2016-12-22 09:00:00 i böcker, girls <3,

För en vecka sen var jag på mitt första besök av Lesbisk bokklubb. Typ ett gäng härliga personer som läser lesbiska böcker. Först ut var Beatrice och Himlakropparna av Lucia Etxebarria, som jag ännu inte läst klart...


Men det var så ljuvligt att hänga nån timme med detta gäng. Diskutera boken, vad som är en bra lesbisk bok och hur vet en att karaktären är lesbisk på riktigt? Sååå intressant!!

Vi spikade även de kommande fyra böckerna och jag är redan pepp!

Två systrar - Flykten

Publicerad 2016-12-21 09:00:00 i böcker, girls <3,

 
Jag läste ut första delen av triologin Två systrar för ett tag sen. Det är Hannah Widell och Amanda Schulman som skrivit denna triologi om systrarna Vanessa och Alicia. Andra delen heter Två systrar - Flykten och ges ut av Forum bokförlag
 
Eftersom det här är del två i en serie som en måste läsa kronologiskt förekommer det spoilers av bok ett :)))
Bok nummer ett avslutas med att Alicia blir friad till av Philip och bok nummer två inleds med deras förlovningsfest. De har ett stort pampigt bröllop som Alicia sen lämnar under småtimmarna. Vanessa har börjat dejta sin kollega/chef Jack och är lyckligare än någonsin. 
- det är intressant hur systrarnas liv förändras inom loppet av några timmar och dagar. En går från olycklig till förlovad till gift till sen på flykt som singel. Den andra går från partytjej och singel till sambo och storslagna planer inför livet som två. Det som är häftigast är hur Alicia förändras och växer efter regelbunden terapi. Och att dom lyckas förmedla det genom text, det är bra gjort. 
 
Det är även en stor sak som händer Vanessa, som jag inte kan avslöja. Men det beskrivs på ett sätt som jag inte läst om tidigare, och det var riktigt, riktigt bra. Känslorna som Vansessa känner togs upp på ett helt nytt sätt, och det var hjärtskärande och verklighetstroget. Jag kan tänka mig att många känner så när de går igenom något liknande. Dessa känslor och scener var de bästa, för det kändes så äkta. 
 
 
Något som dock förvånar mig är att dom tighta systrarna stundtals bara försvinner från varandra. Ofta pga att någon snubbe dyker upp och tar den med storm. Och det är ju ganska så uttjatat och tråkigt. Och märkligt?
- eftersom jag själv har en syster som är 2,5 år kan jag ju såklart känna igen mycket om systerskapet som beskrivs. Förutom att varken jag eller syrran är fascinerade av överklass, knark, rockstjärnor och extrema mängder alkohol :)))) men själva systerskapet kan jag ju känna igen. Och självklart jämför jag ju med oss, och jag kan inte för mitt liv föreställa mig att jag inte ringer/smsar när stora grejer händer. Eller att hon skulle dra sig för att berätta stora saker för mig. Det händer flera gånger att dom tassar på tå från varandra? 
 
Dock är jag nöjd med boken som helhet, den är lättläst, underhållande och ger det en behöver. Det är kärlek, lite ångest, lite smärta, karriärer som går bra, omkastande händelser och systerskap. Två systrar - Flykten får tre av fem palmer. 
 
 
ps. Bild ett är snodd här och bild två är snodd här. 

Hela Kakan

Publicerad 2016-12-18 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3, hbtqi,

 
Jag har läst Hela Kakan som är skriven av Kakan Hermansson. Boken ges ut av Forum bokförlag och är tyvärr alldeles för kort. Jag önskar att jag hade hunnit med att se Hermansson under bokmässan i Göteborg, men jag hann inte med det under den ynka dagen vi var där. 
 
 
Bokem är som en krönikesamling och består av 18 texter av olika längd.  Det är få människor som lyckas skriva något så kort som 143 sidor och samtidigt får med systerskap, feminism, tjockförakt, kvinnohat, klass, familj, uppväxt, tonår, kroppsförakt, kvinnor och queens samt hbtq inflätat i varje text. Det är roligt, hemskt, smärtsamt igenkännande och intellektuellt underhållande.
 
Till en början kände jag att mycket bara vara sånt som jag dravlat de tio senaste åren. För det är genusvetenskap, kvinnohat, lesbiskhet, systerskap och feminism - saker jag kan rabbla i sömnen och har inbakat i ryggraden. 
- är det tråkigt för det? Lite kanske. Men något som en känner igen så pass väl kan ju båda vara en trygghet och som något en redan kan. Hänger ni med? Det är knappast något som pirrar till i mig när jag läser ännu en fb-tråd om föräldrar som rasar över att pojkbarn bär rosa medan flickbarn är coola i snickarbyxor... För sånt har jag läst i så många år. Och precis som många diskussioner inom genusvetenskap och feminism - en ska aldrig värdera olika frågor som olika viktiga. Däremot kan en ju som person bli färdig med ett område och ta sig an ett annat. Hänger ni med? Så mycket av boken var jag bekväm med att läsa för att jag redan kan det sedan lång tid tillbaka. Men det är säkert nytt och sci-fi för många - vilket gör det så härligt och häftigt. 
 
Mina ögonbryn höll på att förflytta sig uppåt hårfästet när jag läste kapitlet om kroppsförakt och studier som gjorts om människors inställning till överviktiga. Och kapitlet om hur Hermansson behandlats av SR och hur de inte kunde hanterat det daliga hatet som Hermansson fick av lyssnare resulterade i att jag tappade lite mer tro på mänskligheten. 
 
Sammanfattningsvis: det här är en bok som många skulle må bra av att läsa. Eller må bra och bra, det är ju inga solskenshistorier som dryftas direkt. Men mellan allt skit och helvete finns det skärvor av pepp och kärlek. Låna på biblan, diskutera med dina vänner och kanske familj. Ba läs den. Hela Kakan får fyra av fem palmer. 
 
 Bilden föreställer Kakan Hermansson och bilden är snodd här

Två systrar - Försoningen

Publicerad 2016-12-07 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag minns när jag hörde talas om den här boken första gången. Jag joggade längs något naturspår i Kristanstad under min sorgetrip och skrattade högt åt systrarnas skrivångest. Nu har det gått 1,5 år och jag läste ut boken på några timmar. Systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman är förutom författare några av Sveriges största poddare, kläddesigners och äger mediahuset Perfect Day. Samt har eget vin, nyhetsbrev och en massa annat. Tusenkonstnärer. Två systrar - Försoningen är första delen i en triologi och ges ut av Forum
 
Boken handlar om systrarna Vanessa och Alicia som är varandras motsatser samtidigt som de förstår varandra som ingen annan. Som syskon ofta kan vara? Alicia är ihop med Philip, en adlig snorunge från Östermalm och jobbar på en PR-byrå med modeinriktning. Hon har ständigt ångest, är en orolig själ och vill vara sin pojkvän + hans vänner till lags. 
Vanessa jobbar på ett tv-produktionsbolag, gillar att festa, träffar alltid fel killar som vill henne illa och har ett rikt socialt liv. Hon är den sortens tjej som släpper allt för en kille hon är intresserad av. 
 
Varje söndag ses systrarna hemma hos mamman och äter spagetti och köttfärssås. Men ibland har Alicia för mycket ångest för att komma dit och ibland är Vanessa för hög eller för bakis för att ta sig ur sängen. Dom är uppvuxna på söder, van vid enklare tillvaro och har en frånvarande pappa pga alkoholism. 
 
Jag är förvånad över hur mycket jag tyckte om boken. Det var länge sen jag läste en liknande bok. Den har allt en underhållande chiclit ska ha: Det namedroppas av restauranger, gatunamn, klädmärken, kärlek, sex, fest, tårar och tvära vändningar. Språket flyter på och en kommer in i boken direkt. Och den fick mig även att längta efter nästa del och delen efter det. Dessutom så undrar jag när boken ska bli serie eller film? Den skulle passa bra i serie-version. 
 
Och såklart har folk diskuterat hur mycket av systrarna själva som är inbakat i karaktärerna Vanessa och Alicia. Själv tycker jag att det är helt irrelevant. Men det är en diskussion jag kan ta i ett annat inlägg. Två systrar - Försoningen får 4 av 5 palmer.  
 
Författarna Amanda Schulman och Hannah Widell. Bilden är snodd här

Jag är den som är den

Publicerad 2016-12-04 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Efter att jag hade läst ut Jag finns behövde jag läsa något roligt och jag valde denna ur bokhyllan. Succé! Jag är den som är den är skriven av Elin Lucassi och ges ut av Kartago. Jag var på releasefesten på Folkbaren, men minns att jag inte kom fram till Lucassi för att det var så mycket folk :))) 
 
Åhhh!! Den är så jävla bra och rolig! Jag älskar ju serier ritade av vettiga queens <3 Det som är roligast och smartast är alla serier där författaren ritat serier där kvinnor och män bytt plats. Det är enkelt och genialt. Plus att det verkligen sätter fingret på helt sjuka normer, beteenden och handlingar som tas för givna/är accepterade/ses som rimliga och vettiga i vårt samhälle. När det egentligen är sexistiskt/vidrigt/diskriminerande. 
 
Låna på närmsta biblo eller unna dig en rolig julklapp! Jag är den som är den får fyra av fem palmer. 
Hahahaha, jag skrattade åt den här bilden så länge. För det är så sjukt att vi pratar på detta vis om kvinnors kroppar. Och att det typ är ok? 
 
Mer mens-sex åt folket :))) OBS: såklart när samtliga personer är testade och har koll på sin status :)
 
Rubriken är "Tänk om litteraturälskare var lite mer som idrottsfans" :)))))

Jag finns

Publicerad 2016-11-30 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag finns är skriven av Maja-Maria Henriksson och ges ut av Natur och kultur. Den är på 176 sidor, men jag läste ut den på några timmar. Anledningen är att jag ville komma vidare så fort som möjligt för att den var så jobbig. Och för att jag hoppades att karaktären Johanna skulle få någon slags upprättelse. 
 
Boken är baserad på författarens egna uppväxt, vilket märks. Vissa scener, meningar och känslor känns för bra och noggrant beskrivna för att vara tagna helt ur luften. Eller så inbillar jag mig det efter att jag läst att boken är baserad på Henrikssons uppväxt? 
 
Johanna blir slagen, mobbad och sexuellt utnyttjad av två killar i skolan. Lärare och elever ser och hör, men väljer att skylla på Johanna eller att "killarna egentligen tycker om henne"... Vilket skapade så mycket magont hos mig att jag bara ville bli klar med boken. Samt skjuta alla kassa lärare som gör detta dagligen. Är det något jag inte klarar av så är det lärare som aktivt sviker elever. Fy fan för dom. Och jag mår så jävla dåligt av att läsa om vuxna som skyller på tjejen. Att det är deras egna fel att dom blir sexuellt trakasserade, slagna, mobbade, hotade eller sexuellt utnyttjade för att killen egentligen gillar dom!! Det är aldrig ok att dessa sker och det är aldrig den utsatta personens egna fel! Fan vad jag hatar vuxna som sviker barn och unga. 
 
 
Johanna blir även misshandlad hemma av sin mamma, både psykiskt och fysiskt. Hon är inte säker någonstans, mår dåligt och skyller allt på sig själv. Detta innebär att Johanna hela tiden måste vara försiktig för att inte göra sin mamma upprörd eller för att bli överfallen av killarna i skolan. Johannas egna tankar flätas samman med olika händelser där hon ger sig själv skulden för allt, spär på allt hat och går igenom de saker som händer henne. 
 
 
 
Jag rekommenderar ingen som är känslig för övergrepp, våld, misshandel eller svek att läsa den här boken. För den är tuff och vidrig. Lärare och vuxna som hänger i barn och ungas närhet borde läsa den, för att lära sig att se tecken på när barn/unga inte mår bra. 
 
Jag finns får fyra av fem palmer. 
 Bilden föreställer författaren Maja-Maria Henriksson och bilden är snodd här. 

Divorce

Publicerad 2016-11-28 09:00:00 i girls <3,

 
Här kommer ett ljuvligt serietips till alla kvällar när det är röv-väder ute. Divorce finns på HBO och säkert andra sidor. Sarah Jessica Parker spelar Frances Dufresne som levt ihop med Robert Dufresne under många år. Dom har två barn ihop, hon äger ett konstgalleri medan han köper och renoverar hus. 
Och nu ska dom skilja sig. 
 
Jag älskar att följa personer som levt ett tag, det känns härligt till skillnad från nervösa kids i 20årsåldern. När en passerat 40 handlar det om andra frågor och personerna känns lite mer säkra? Eller så är det bara härligt att se på människor som inte raggar, ligger runt, har issues kring sina kroppar eller har småbarn. I den här serien är alla över 40, barnen är tonåringar och allt fokus är på Frances och Robert + deras vänner.
 
Det är intressant att följa ett par som pendlar mellan att vara olyckliga, gifta, lite lyckliga, försöka, ge upp, terapi, otrohet, berätta för barn, vänner som vet en del, dejta andra osv. Det är krispigt, olyckligt men samtidigt lite underhållande. Och det känns trovärdigt.
 
Det är bra avkoppling för hjärnan och Parker är fullkomligt strålande! Divorce får fyra av fem palmer! 

Tio över ett

Publicerad 2016-11-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag insåg precis att jag läst två andra böcker av författaren Ann-Helén Laestadius, SMS från Soppero och Hej vacker - som jag verkligen tyckten om <3 Den här boken heter Tio över ett och ges ut av Rabén & Sjögren. Alla tre böcker har same-tema, vilket jag älskar. Även om jag bara är sextondels-same, blir jag glad och stolt när jag läser böcker där samer finns med. Det känns viktigt och bra. 
 
Tio över ett handlar om om Maja som bor i Kiruna, i den delen av staden som ska flyttas. Hennes pappa arbetar i gruvan, som många andra gör i Kiruna. Flytten av deras kvarter, pappans arbete och att hon kan känna marken skaka blir för mycket. Hon ställer klockan på 01.10 varje natt och inväntar mullret och skakningar från sprängningar. Under sängen finns en väska packad och redo, ifall de skulle behöva fly. 
 
Alla som haft en dålig natt vet hur mycket det kan påverka ens mående/humör/känslor osv. Maja ställer klockan under lång tid och mår sämre för varje dag. Sömnbristen och oro kombineras med att Maja absolut inte vill flytta och inte vill att något ska förändras. Hon spelar in filmer med sin mobil där hon pratar om flytten, politikerna, gruvan och oron. Och en dag drabbas Maja av en panikångestattack i skolan. 
 
 
Maja har en bästa kompis som heter Julia. Och Maja är kär i Albin, som inte direkt lägger märke till henne. Dessutom ska Julia flytta 35 mil från staden eftersom hennes mamma träffat en ny kille. - det är mycket som händer i den här boken! Det är rika beskrivningar av Kiruna, Majas mående, terapisamtal, familjeliv, ångest - samtidigt som det är "vanliga saker" som kärlek och vänskap. Relationen mellan Maja och Julia är så jävla fin<3 dom är bästa vänner som nu riskerar att säras på, vilket är så jävla hjärtekrossande. Och allt pirr mellan Albin och Maja beskrivs riktigt fint :)))) 
 
 
Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken. Jag vet inte om det var pga Maja som karaktär, beskrivningarna av hennes mående som var verklighetstroget och fint, att det var lite om samer med eller kombon av allt. <3 Tio över ett får fem av fem palmer. 
Bilden föreställer författaren Ann-Helén Laestadius iklädd samedräkt. Bilden är snodd här. 

Harry Potter och det fördömda barnet

Publicerad 2016-11-20 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har varit ganska skeptisk till denna bok från allra första början. Harry Potter och det fördömda barnet. Del I och II är skriven av älskade J. K. Rowling <333 Dvs mamman/författaren till alla fantastiska böcker om Harry Potter <33333 Boken ges ut hos Rabén & Sjögren. 
 
Det kändes ok att det skulle bli en pjäs och jag är peppad på filmen Magiska vidunder och var man hittar dom. Men att manuset skulle släppas kändes lite märkligt, men som jag förstått det går pengarna till välgörenhet = godkänt. Att väcka Harry Potter och hans vänner till liv efter så många år, göra dom äldre, lägga till kids och sen att eventuellt Voldemort är tillbaka?!! Det kändes bara för mycket. 
 
Och det var det. I början är Harry bitter, 37 år gammal och har slutat äta socker... Harry, Hermione, Ron och Ginny kändes så gamla och förnuftiga? Och Albus var en trulig unge som blev kompis med Draco Malfoys son Scorpius - det hela kändes som ett dåligt kapitel fan fiction. 
 
Men sen börjar det hända saker när Albus och Scorpius bestämmer sig för att resa i tiden. Ni som läst dom tidigare böckerna vet ju att en lätt kan phucka upp saker när en reser i tiden. Om en gör något kan det få konsekvenser som påverkar resten av världen osv. Och dom delarna är ju väldigt spännande, samt hur deras äventyr tvingar Harry, Draco, Hermione och Ginny att samarbeta och hänga. 
- sen händer massa andra saker som jag inte kan skriva utan att avslöja något. Som ni vet slutar alla böcker om Harry alltid lyckligt, så gör även denna :´)))))
 
Det tog ett tag/några hundra sidor innan jag tyckte om boken. Det är absolut inte den bästa, men det är nog svårt med tanke på att det är ett teatermanus och inte en riktig bok. Albus och Scorpius hann växa och det var ljuvligt att vara tillbaka på Hogwarts <3 Harry Potter och det fördömda barnet. Del I och II får tre av fem palmer. 

Super mega pussy vagina

Publicerad 2016-11-20 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Jag unnade mig en tröja för ett tag sen, och jag går ju igång på alla tröjor som har tryck med feministiska, queeniga, fittiga uttryck. Så självklart föll jag pladask för denna ljuvliga tröja <33

Det är designern Ida Klamborn som skapat den. Och den är i ekologiskt bomull. :)

Och ja, jag skrek rakt ut när jag såg att Ida Klamborn gillat bilden :))))

Att vara jag

Publicerad 2016-11-16 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Att vara jag är skriven och ritad av Anna Höglund och ges ut av Lilla Piratförlaget. Höglund har tidigare illustrerat bla Kan du vissla Johanna? (min favvofilm genom tiderna!), Om detta talar man endast med kaniner och en av mina favoriter från barndomen: Jaguaren <33 
 
Boken är som en bilderbok fast för kids i tonåren? Jag älskar upplägget!! Det borde finnas fler böcker för kids med bilder i. I alla fall om det är lika skickligt och fint som denna bok. Illustrationerna föreställer Rosa som är 13 år och inte fått mens ännu. Rosa är kär i en kille, men kan även tänka sig att vara bi. Rosa tycker om att rita serier och hon ritar en egen serie om jämställdhet, varför kvinnor och män behandlas olika och hur det sett ut ur ett historiskt perspetiv. Och jag älskar ju att ta del av unga personers åsikter om feminism och jämställdhet. <333
 
I boken diskuterar Rosa hur det ser ut i hennes klass om utanförskap, mens och bröst. I sitt hem har hon en syster som har massa äckliga killar och som ställer upp på sex för att det förväntas av henne. Rosa funderar även mycket över kön och könstillhörighet. 
 
Det kändes som ett privilegium att ta del av Rosas vettiga funderingar, att vara med på alla tankar och stundtals ilska över att samhället ser ut som det gör. Hur patriarkatet bokstavligen tar sig ner på individnivå och påverkaren 13åring. Jag skulle vilja läsa minst sju böcker till om Rosa och hennes tankar om kroppen, genus, skolan, sex och puberteten. <333 
 
Jag vill rekommendera denna till alla som har kids i sin närhet i åldrarna 11-15. Låna på biblan eller köp i julklapp. Att vara jag får fem av fem palmer. 
 
 
Fotot är taget av Stefan Tell och är snott härifrån

Den vita staden

Publicerad 2016-11-13 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har tidigare läst Flickvännen av Karolina Ramqvist, och var väl inte direkt förtjust. Tror den fick en etta eller kanske en tvåa i betyg? Den vita staden är en fristående fortsättning och ges ut hos Norstedts. 
 
Ni som kanske inte har läst Flickvännen, här kommer en kort sammanfattning: Karin är tillsammans med John som är kriminell. Hennes uppgift som flickvän är att vara hemma i deras mångmiljonvilla, hålla sig i form och umgås med de andra flickvännerna. De röker, går runt i sina hus, ibland super dom till och hånglar med varandra. Men mest är dom bara jävligt uttråkade. Men ständigt tillgängliga ifall deras pojkvänner skulle råka dyka upp.
 
I del två har Karin ett barn - Dream(!!!) och John sitter inne. Tror jag? Det är oklart hur länge och för vad. Men han är helt enkelt borta ur bilden. Kvar är Karin med Dream som ammas på ungefär varje/varannan sida. Och hon är pank. Kronofogden vill ta villan, bilen och andra ägodelar. Karin som förmodligen aldrig arbetat en dag i sitt liv och bara levt på John har inga pengar och vet inte vad hon ska ta sig till nu när han är borta. Hon har 1200kr kvar i kontanter, lite designväskor samt några vapen.
 
Hon tar kontakt med några av Johns vänner/kompanjoner i hopp om att få ut något av deras sista kupp. Hon har även ett pizzabud som ger henne gratis pizza i utbyte mot sex, vilket bara kändes som ett märkligt sidospår? 
 
Jag vet inte, men jag gillar det inte. Detär 175 sidor av amning, tristess och Karin verkar knappt ha några känslor? Hon känns som en plattfisk och jag känner noll för denna karaktär. Om jag hade ett spädbarn och visste att jag riskerade att bli vräkt, hade 1000kr som backup - då skulle jag riva upp himmel och helvete. 
- men hon tar emot pizza, röker inomhus, ammar, röker lite mer, gör lite lama försök med Johns vänner, röker och ammar. Det är inte rimligt!
 
Dock sker något när det är typ tre sidor kvar som lyfter hela storyn. Äntligen sker lite systerskap och en av hennes gamla vänner, Therese, ställer upp för Karin och Dream. Tråkigt att jag behövde läsa 172 sidor om amning, rökning, tristess och en beige lolla innan jag kom dit bara. 
 
Den vita staden får 1,5 palm. 
 
Fotografen är: Lieselotte Van Der Meijs och är tagen härifrån

Kvinnan på tåget

Publicerad 2016-11-09 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag såg trailern till denna film när jag, Emelie och Filip var på bio senast. Och jag gillar ju att läsa boken innan jag ser filmen. Kvinnan på tåget kan vara den sista boken som var hypad när jag var kvar på PS? Jag minns att B var eld och lågor över boken, och som alltid brukar jag gärna läsa hypade böcker ett par år efer alla andra. Boken är skriven av Paula Hawkins och ges ut av Massolit förlag
 
Rachel Watson är bokens huvudkaraktär, som är arbetslös sen några månader tillbaka, dricker för mycket och inte kommit över sitt ex, Tom. Hon ljuger för sin kombo och låtsas åka till jobbet varje dag och passar då på att titta på huset hon bodde i förr samt ett annat närliggande hus. Ibland kan hon se en kvinna och en man, och hon föreställer sig hur deras liv är tillsammans. 
 
En dag försvinner kvinnan som hon betraktar från tåget, och Rachel känner att hon kan hjälpa till. Hon sitter på information som hon tror är viktig för polisen. Hon lägger sig i, dricker för mycket, stalker sitt ex och hans nya familj. Men vill samtidigt bara göra gott för sig. 
Varje kapitel utgår från antingen Rachel, Anna (Toms nya fru) och Megan (kvinnan som försvunnit), vilket verkligen berikar historien. OBS: var noga med att kolla datumen som nämns i varje kapitel, annars kan en bli väldigt förvirrad...
 
Det är en snabb pusseldeckare med mycket vändningar och ofta har en inte aningen om något alls. Jag kunde lista ut vissa grejer, men det kan jag inte spoila här såklart. Om en gillar deckare med snabbt språk, korta kapitel och olika spår som flätas samman - då är det en deckare för dig! 
 
Och bästa av allt: jag älskar hur Rachel beskrivs. Det är stundtals riktigt plågsamt att läsa om hennes alkholism. Det är tärande att som läsare följa med i hennes baksmällor, ångestkänslor, sorg, förvirring och självhat. Scenerna när hon stalkar sitt ex är riktigt vidriga och bra beskrivna. Och det är riktigt bra porträtterat hur andra människor ser Rachel. Hur alla misstror, föraktar, förnedrar och ogillar henne för att hon är en kvinna som är alkholist. 
- jag har nog inte läst något liknande där en man blir lika äcklat behandlad? Så det var riktigt intressant att läsa om Rachels egna tankar om sin alkholism och hur andra betraktar henne. 
 
Kvinnan på tåget får fem av fem palmer. 
 Författaren Paula Hawkins ombord på ett tåg :))) 
 
Och här är trailern till filmen :))

allt som blir kvar

Publicerad 2016-10-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det här var en av böckerna som sålde slut helt på årets bokmässa, mäktigt. Det är Allt som blir kvar av Sandra Beijer och den ges ut av Natur & Kultur. Jag har även läst debutromanen Det handlar om dig samt har Beijers blogg som spinning-underhållning. Vilket innebär att jag vill läsa den regelbundet och gör det främst när jag spinnar. 
 
Boken är en ganska kort historia på 206 sidor om Matilda som blir dumpad av sin kille i juli. Det kom från ingenstans och Matilda trillar ner i ett hål av mörker. Eller inte bara mörker. Hon får feber, frossa, blir sjuk, svimmar, kräks och kan inte äta - för att hon blivit dumpad av de hon trodde var sitt livs kärlek. Jag har nog aldrig läst om någon som blir så jävla dålig efter ett break up? 
 
I alla fall, vid Matildas sida finns Miron och Simon. Och Agnes. Men det är Miron som ska se till att Matilda överlever och hon får 30 dagar på sig, sen ska hon vara glad igen. Dom gör upp olika mål som ska bockas av på 30 dagar, som att festa, åka bil utan mål, resa utomlands osv. Det Matilda främst gör är att supa skallen i bitar, kräkas på sitt jobb på Pressbyrån och vara svag. För vem är hon egentligen utan Oliver vid sin sida? 
 
 
Det finns en familj också. En mamma som Matilda har en ganska märklig relation till? Eller som läsare förstod jag att deras relation är kall och konstlad. Mamman verkar mest vara trött och besviken över att Matilda jobbar på Pressbyran och blir hemsläpad varje gång hon är för full. Matilda har även en lillebror och en styvpappa, mer än så får en inte veta. 
 
 
Jag vet inte vad jag känner för den här boken. Jag känner ca noll för karaktären Matilda. Jag kan liksom inte känna igen mig i att bli så sjuk för att en kille gjort slut? Så att jag skulle kräkas, svimma, få feber och lalla runt i destruktivt skimmer i en månad? För en kille? Ja, jag har blivit hjärtekrossad och legat vaken om nätterna pga ångest, knullat runt med fel personer, druckit mig redlös och velat dö av sorg. Men inte på det extrema sättet som Matilda känner? Jag tyckte liksom ganska illa om Matilda som person. Dels för hur hon reagerar på att bli dumpad, dels för hennes förväntningar på omvärlden. Som att hela världen ska finnas där för henne? Vilket dom också gör? Men det räcker inte. 
- dessutom var slutscenen så jävla märklig. Tanken är väl att den ska bli en spännande twist? Men det som hände i den scenen hade en inte fått några hintar om, så det kändes bara onödligt och gav ingenting. 
 
Men det är språket som räddar allt, som får mig att vilja läsa vidare. Beijer kan ju trolla med ord. Det som blir kvar får 2 av 5 palmer. 

Brorsan är kung!

Publicerad 2016-10-16 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag läste ut denna ljuvliga bok på några timmar, och det är nog den viktigaste boken som getts ut under 2016? Brorsan är kung! är skriven av Jenny Jägerfeld och ges ut på Rabén & Sjögren
 
Tidigare har jag läst Hål i huvudet och Här ligger jag och blöder av Jägerfeld, och det är ganska fascinerande att böckerna inte liknar varandra. Det är ju ändå en och samma författare! Men språket är olika, karaktärerna är vitt skilda och handlingarna liknar inte varandra på något sätt. Det är inte många författare som lyckas med det. 
 
 
Den här boken handlar om Måns som följer med sin mamma från Stockholm till Malmö. Hon ska jobba och Måns har ändå sommarlov. Det blir som en nystart för Måns. Ingen vet vem han är. Tills han råkar träffa Mikkel med sin bräda - och dom blir snabbt bästa kompisar. Dom skejtar, hänger runt i Malmö, njuter av sommaren och har sådär roligt en kan ha när sommaren pågår i en evighet och en precis funnit varandra.
 
I Malmö får Måns chansen att vara sig själv, fullt ut. Men en dag hittar Mikkel Måns gamla pass, och får veta att Måns tidigare varit döpt till något annat. Måns har även en pappa som inte vill tro på Måns när han förklarar att han är en kille. Och hans farmor tror att "det bara är en fas". Men Måns känner ju sig själv bäst. 
 
Och det vet vi ju redan, ingen annan kan bestämma över hur en själv känner och identifierar sig. Det gäller såväl könsidentitet och sexualitet. 
 
Denna bok var helt fantastisk! Att få följa Måns när han blir bästis med Mikkel, hur hans tankar går kring hans korkade pappa och farmor som först inte fattar någonting, och samtidigt få veta mer om hans uppväxt och hur han resonerar kring sin identitet.  Det är så jävla snyggt skrivet. Det är verklighetstroget, ärligt och fint. Självklart gör det ont i en också, vilket gör det hela ännu mer verklighetstroget. 
 
Jag skulle så gärna vilja att denna bok blev obligatorisk för kids på mellanstadiet. Kids behöver den här infon om könsidentitet och trans, och den skulle fungera så bra som diskussionsunderlag. Boken skulle även bli en bra tv-serie. <333 Brorsan är kung! får fyra av fem palmer! 
 

En väktares bekännelser

Publicerad 2016-10-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Åh! En väktares bekännelser av Elin Säfström är en riktig pärla! Den ges ut av Lilla Piratförlaget/gilla böcker och jag köpte den på bokmässan. Tanken är att jag, Madde och Ernst ska ha den som bokklubbsbok :))) 
 
Som en kan ana av omslaget handlar den om troll, tomtar och små magiska väsen. Huvudrollsinnehavaren är femtonåriga Tilda som är väktare. Det innebär att hon tillsammans med sin mormor tar hand om främst Stockholm och Sverige, och har som huvuduppgift att dessa varelser inte blir sedda av människor. Eftersom det finns tomtar, troll, älvor, skogsrå och magiska väsen överallt - är det ett arbete som sker regelbundet. 
 
Förutom sin mormor har hon hunden/magiska djuret Dumpe till sin hjälp. Hennes pappa har tagit livet av sig, men förutom mormor finns även en mamma som konstant knaprar tabletter och Dumle samt en bästa kompis. Men varken mamman eller bästisen får veta någonting alls. Jobbet som väktare är något som Tilda och mormor måste sköta med största diskretion. Allt måste ske försiktigt samtidigt som relationerna mellan människor och magiska väsen hålls väl.
 
Mitt i allt börjar barn och vuxna mystiskt försvinna. Dessutom måste mormor iväg till Norrland för ett uppdrag - så Tilda måste klara av allt själv. Samtidigt som det börjat en ny tjej i klassen, hennes bästa kompis kräver uppmärksamhet och Tilda dessutom är kär i Hakim i klassen. Och saknaden efter pappa har växt till något större och Tilda vill förstå varför han bara tog livet av sig. Ett så kallat "vanligt tonårsliv" mixas samman med uppdrag som innefattar troll, jordvättar, skogsrå, älvor osv.
- och det är bokstavligen helt magiskt! Jag älskar Tilda! Jag älskar att läsa om nordiska väsen i modern Stockholmsmiljö. Det är riktigt riktigt bra att läsa om troll som hänger på Stureplan, älvor som dansar i Vasaparken och jordvättar som flyttar in på skolan. 
 
Jag blev helt fängslad av denna historia! Jag vill läsa mer om Tilda och mer om magiska väsen. En väktares bekännelser får fyra av fem palmer. 
 
 
Bilden föreställer författaren Elin Säfström och är tagen av Ola Kjelbye. Snodd här

Stanna

Publicerad 2016-10-02 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har suktat efter denna bok så himla länge! Jag följer Flora Wiströms blogg dagligen sen några år tillbaka, språket är fantastiskt och det är en blogg alla borde läsa. Vi stod och kikade på present till mini-mini-E när jag såg Wiström stå och signera på bokmässan. Stanna är Flora Wiströms debutroman och ges ut på Bonnier Carlsen
 
Varje kapitel är mellan 1-5 sidor långa, något som jag verkligen gillar. Det är inte alla som kan hantera sådär korta kapitel, men Wiström kan det galant. Boken handlar om Ester som arbetar i ett bokantikvariat, bor på söder med sin bästa kompis Hanin och minglar runt som en lätt gör några år efter gymnasiet. Livet ska "börja" och fyllas på med utbildning, "riktiga" jobb och kanske partners. För många kan detta vara en stress, som att livet bara är på paus. 
- livet i bokhandeln består av dammiga böcker, en kass chef och dålig lön. Men även en härlig och återkommande kund Lotta, som har bra boksmak och är snäll. Jag kunde verkligen känna igen mig i scenerna i bokhandeln efter min tid på PS. 
 
Livet får sig en knuff när Eli kliver in i butiken och de blir sen ett par. Som så många andra blir Ester uppslukad av den nya relationen - vilket en lätt blir. En ska lära känna en helt ny person, ligga i alla positioner som finns, veta allt om barndomen/favoritgodis/bästa stället för en kyss osv. Det beskrivs bra hur den nya relationen krockar med vänskapen till Hanin. Och Hanin - jag gillar verkligen henne! Om det blir en till bok med gänget vill jag ha Hanin som huvudroll. Jag vill veta varför hon inte är sams med sin mamma, vad hon drömmer om och vad hon vill göra av sitt liv. Jag hade nog velat ha lite mer av Hanin, även om deras relation får fint och bra utrymme i boken. <3 
 
Lotta visar sig vara Elis mamma, som blir allvarligt sjuk. Så från att vara nykär och hantera allt vad det innebär, blir Ester nu en person som måste finnas där för Elis skull och även för Lotta. 
- min första tanke var "tack gode gud att det inte var cancer, för det hade jag inte pallat läsa". Lottas sjukdomsförloppet och hur det påverkar hennes utseende, Elis mående, Esters reaktioner och hela familjens känslor är så jävla bra beskrivet. Det var flera meningar som var extremt starka och kändes i magen. 
 
Att läsa en bok där huvudkaraktären är någon som är anhörig till en som blir sjuk, fast ändå inte helt, var häftigt och starkt. Jag har tidigare läst böcker där det är ett barn eller partner som är huvudkaraktär, men nu var det ju partner till en son till sjuk som var i fokus. Och det påminner lite om När hundarna kommer, där fokus är på anhörig till en som begått brott, om ni hänger med? Jäkligt intressant och jävligt bra porträtterat. 
 
Jag kunde även känna igen mig i Eli och det var nog inte så lämpligt att läsa den så nära inpå pappas dödsdag, men men. Jag kom på mig själv att vara glad över att jag inte var ihop med någon under hans sista sjukdomstid. Det var en ganska obehaglig känsla. 
 
Oavsett vad en har för erfarenheter kan en tycka om denna bok. Det är en kärleksbeskrivning till Stockholms gator och till vänskapen. Beskrivningarna av förälskelse, kärlek, sorg, ilska och uppgivenhet är magiska! Spring till närmaste biblo och låna den. Stanna får fem av fem palmer. 
 
Bilden är tagen av fotograf Thron Ullberg och är snodd härifrån

Leona - tärningen är kastad

Publicerad 2016-09-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Bilden föreställer Jenny Rogneby, fotograft Mikael Eriksson och är snodd här.
 
Wow! Jag minns att jag plockade hem den här ur recensionsex på gamla jobbet, och nu har jag äntligen läst ut den! Leona - tärningen är kastad är skriven av Jenny Rogneby. Jag tror att jag hade en ganska klar bild av hur boken skulle vara. Skriven av en kriminolog, utbildad polis och med en kvinna i huvudrollen. Men jag hade fel, ganska mycket fel.

Leona Lindberg är brottsutredare vid roteln för grova brott hos Citypolisen och får ta hand om ett fall som väckt mycket uppmärksamhet. En liten, naken, blodig flicka går in på en bank, spelar upp ett meddelande och kommer därifrån med väldigt mycket pengar. Flera liknande fall sker och utredning går långsamt framåt. Leona jobbar helst enskilt och är en ganska störig karaktär. Jag var ett dag rädd att karaktären skulle kännas överdriven, för det är mycket starka inslag som ska få plats i en och samma kropp.

Leona kommer från en strikt uppväxt med inslag av misshandel. Föräldrarna hyllar de två bröderna som gör allt rätt, medan Leona lyckats göra alla fel som gått att göra. Detta kan ju phucka upp vem som helst. Så förutom en trasig bakgrund, förstår hon inte riktigt normerna gällande relationer. Det gäller flera slags relationer, som till sina kollegor som hon helst inte vill samarbeta med. Sin man som hon inte riktigt trivs i. Tvåsamhetsnormen är vi ju så vana vid och kan utantill som treåringar, men alla mår inte bra i sådana relationer. Det blir ingen djupare analys av detta, men det blir tydligt att Leona gift sig med en man för att det förväntas av henne. Detsamma gäller barnen. Som hon älskar mer än hon egentligen kan förstå.

Det är mycket som krockar för Leona, drömmarna om hur livet ska vara och det liv hon lever. Hur familjeliv ska vara något för alla men som egentligen inte passar så bra. Eller andra handlingar som sker/måste ske för att nå dit hon vill.

 

Jag gillade Leona väldigt mycket och historien är riktigt, riktigt bra. Det går inte att beskriva så mycket mer än själva grundstommen i brottet, för då avslöjar jag bara. Men det är mycket oväntat som sker och jag hade stundtals inte koll på något alls. Det är snyggt att få till det. Ofta brukar en ju kunna ana vissa händelser, se något mönster eller gissa sig fram – men i denna bok blev jag bortdribblad gång på gång.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill bli utmanade i sitt tänkande. Som inte bara vill ha en random pusseldeckare, utan som vill bli borttappad och inte fatta exakt allt. Men samtidigt läsa en bok med riktigt bra språk. Jag är redan pepp på fortsättningen.

 

Leona – tärningen är kastad får fyra av fem palmer. 

Skarven

Publicerad 2016-09-18 09:00:00 i böcker, girls <3,

 
Jag hittade denna pärla under sista kvällen på Stockholm Pride! Det är fantastiska Sara Lövestam som skrivit Skarven, en bok för kids mellan 9-12. Jag kände direkt att det där med åldern var lite onödligt, jag var fast efter någon sida. Och vid vissa scener upplevde jag samma känsla som när jag var liten, att jag var lite för nervös för att våga byta blad, samtidigt som jag längtade efter att läsa vidare. Jag minns inte när jag senast kände så?
 
Bokens tre huvudkaraktärer är Johanna som alla kallar Johan, Ludde som har Sherlock Holmes som idol och Olivia som knappt får göra någonting för sina föräldrar. Johanna och Ludde känner varandra sedan tidigare, Olivia kommer in i deras gäng av en ren slump. Till en början kanske en tror att detta bara är som vilken deckare för personer i åldern 9-12 år, men så är det inte. Kidsen ska försöka lösa ett fall med en person som hittades död för några år sedan, vilket kan vara huvudstoryn enligt många. Jag föll istället för de tre karaktärerna och ville bli kompis med alla tre. 
 
Olivia är på ön för första gången, har föräldrar som vill vakta varje steg och det kommer snart fram att det även funnits ett syskon. Kombinationen av att Olivia jämt blir överbeskyddad och kommer från en rik bakgrund gör att hon kan uppfattas som snobbig? Men jag gillade Oliva allra mest. Hon växer för varje sida och är en ljuvlig person. Dessutom vävs bakgrunden till föräldrarnas oro in och fram växer ännu en sido-historia som var fin och sorglig.  
 
Fast jag föll även för Ludde och Johanna också. Jag tror nog att en kan känna igen sig i alla tre, beroende på bakgrund och erfarenheter. Ganska snabbt förstår en som läsare att Johanna blir läst och sedd som en Johan. Fast alla andra har ju fel, Johanna vet ju bäst själv. Alla delar som rör Johannas transition inklusive våga berätta för sina vänner, hur familjen pratar om/till henne och alla känslor hon går runt med, är så hjärtskärande. Och så jävla bra och viktiga. Jag läste ut boken på ett tåg mellan Lissabon och Gouveia, och storbölade högt under slutscenen. Jag vill ju beskriva mer, men då avslöjar jag för mycket. Det är nog första gången jag läser om någon så ung? Otroligt viktigt för kids att ta del av. 
 
Jag rekommenderar Skarven till alla kids mellan 7-100 (beroende på hur mörkrädd en är som 7 år såklart.), jag blev själv rädd flera gånger... Men det är nog för att jag har sjukt bra fantasi + Lövestams förmåga att beskriva alla platser. Karaktärerna är fantastiska, trans-delarna är otroligt viktiga och det är en lagom läskig historia. Jag ger Skarven fem av fem palmer. <3
 
Sara Lövestam är tredje personen från vänster med ljuvliga regnbågsstrumpor. Sen är resten några av deltagarna från Flatkollot i Sitges <3 Bilden togs under Pride efter min och Suzanns fitt-föreläsning! 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela