jävla saknad,

ikväll är du riktigt saknad. Såg precis fem minuter av Äntligen hemma, och jag minns hur du skrattade nöjt åt att Martin borde lägga det där programmet på hyllan nu när han fått uppleva sin dröm att bygga sitt eget hus från grunden. Ganska exakt dom avsnitten då du var med och var tak-ansvarig.
och i samma ögonblick som jag skriver detta inlägg inser jag att det är den fjärde idag, och ganska precis åtta månader sen du dog.

det här är ett av de bästa fotona på oss, förra julen, för medicinen gjorde att du blev mer lik mig, eller att mina drag påminde mer om dina. jävla fina pappa.
2 kommentarer