nej.

Jag har tänkt, velat fram och tillbaka, vridit och vändit på det och slutligen kommit fram till att nej, vi två ska inte ha att göra med varandra mer.

Om jag klarade mig utan dig när jag mådde som allra sämst, levde på existensminimum, stundtals apatisk, enbart åt risifrutti och drack te, när ångesten höll mig vaken nätterna igenom och hjärtat värkte i trasiga bitar.
- så varför ska jag då ha dig i mitt liv nu när jag är som starkast?

Så enkelt är det. Överlevde jag då, så kommer jag garanterat överleva nu. Visserligen har vi många års historia, men det mesta har jag ändå förträngt.

Så vi gör såhär; radera mitt nr, sluta läsa min blogg, be dina kompisar att sluta läsa min blogg och samtliga kan sluta med högläsning av bloggen när ni hänger, radera min mailadress, ta bort alla mina vänner från din facebook så att samtliga av banden är klippta mellan oss.
- springer vi in i varandra på min ica, låtsas att du inte känner mig, ses vi på tuben så hälsa inte, och när jag dör är du inte bjuden på min begravning.

Det här är alltså den sista kontakten vi kommer ha, någonsin. En dag kommer du ha glömt mig.