Vecka 39

Jag hade nog inte trott att jag skulle skriva om den här veckan, jag hade ju en bild av att ungen skulle komma under vecka 37… Men vår unge vill vara kvar ett tag till helt enkelt.  Och jag har landat i att han kommer när han kommer. Fram till dess ska jag vila, sova, läsa en miljon böcker och skriva om jag får lust. Och det känns så jäkla skönt att ha landat i det, vi är redo på alla sätt vi kan och nu ska Harry bara bli redo <3
Bebisen: Det händer inte så mycket nu med ungen! Vikten och längden är det enda som påverkas och han lägger på sig så mycket han kan innan han är på utsidan. Resten av honom är ju färdigt och redo. Hjärnan är det enda som jobbar på och som inte är helt färdig förrän han är två år enligt appen. Men vissa delar är ju inte klara förrän han är 23? Kanske lite overkill att ta med det i en graviditetsapp…  
Mående/psyket: Det är lite snopet att gå och lägga sig med en tanke om att varje natt kan vara den sista med honom på insidan, och sen vakna upp med samma status som kvällen innan… Men jag har liksom gett upp det där med psykbryten, jag har landat i att jag har piss-ont dygnet runt och det finns inget att göra åt det. Han kommer när han kommer och jag försöker fokusera på det pirriga i att allt kan kicka igång när som helst. Sen får vi bara hoppas att jag fattar det. Ja, jag vet att alla säger att jag kommer att veta. Men med tanke på att jag gått med vidrig foglossning, sammandragningar och karpalltunnelsyndrom i 10-15 veckor utan att fatta det, så får jag bara hoppas att jag fattar när värkarna kommer. Hopp finnes!
Cravings: Har nog inga? Snarare att vissa saker är så löjligt goda att jag smäller av. Typ Emelies köttbullar med bönpasta, gräddsås och ketchup. Ville gråta när hon lagade det. Eller en riktigt bra vattenmelon? Jordgubbar med grädde är också löjligt gott.  
Sömn: Jag har blivit otroligt trött och kan utan problem sova flera timmar per dag i olika omgångar. Nu ställer jag inte ens klockan längre. Ibland sover jag 30 min och ibland vaknar jag efter två timmar. + att jag sover bra om nätterna. Det enda som stör är toabesök och att jag vill dö av smärta när jag vänder mig i sängen. Men jag antar att min kropp samlar på sig sömn innan förlossningen?
Kropp: Mina händer och venusberg strejkar och kommer fortsätta att göra det tills han är ute, och det finns inte så mycket att göra åt det. Visst, det blir marginellt bättre om jag sitter stilla en hel dag, men det är ganska svårt att varken röra händer, armar eller ben under en hel dag. Jag har nog förlikat mig med smärtan? Vissa dagar är det ”bara” venusberget som är tusen bitar, andra dagar gör min rygg så ont att E tror att jag ska föda här och nu. Jag kan bara hoppas att saker förändras när hormonerna och vätskan går ur i samband med förlossningen. Nu är jag liksom Barbapappa med värk.
Övrigt:

Aurorasamtal: Wow, vilket jäkla samtal jag fick till såhär dagar/veckor innan förlossningen. Jag fick träffa en fantastisk barnmorska på Huddinge sjukhus som tog emot mig en timme innan, eftersom jag var på plats 07.50 inför min tid 9.00… Vi gick igenom min stora rädsla, att ungen ska födas med syrebrist och som jag läst om i flera böcker, och hon spräckte rädsla på rädsla. Hon hade helt andra erfarenheter och synvinklar som jag fick med mig. Vi gick även igenom hur jag tänker kring smärtlindring, ställningar att föda i och hur jag ser på själva förlossningen + E´s roll. Och det var så fantastiskt!! Jag kände mig så otroligt sedd, hörd och bekräftad under vårt möte och ca 1000 % lugnare inför förlossningen. Nu vill jag bara att det ska kicka igång typ ikväll <3

Slemproppen: Den har lossnat! I alla fall en del av den. Tror jag? Vem vet? Jag bara bär på ett barn och har noll koll kokosboll på vad som händer i min egen kropp. Men det kom en liten, rosa slemmig flytning på midsommarafton? + att något ”plumsade” lite senare på natten när jag var på toa, men jag var trött och hade inga glasögon, så har ingen aning om färg/form/storlek… Och jag hade en yttepytteliten blödning på både torsdagen och fredagen, så vi var väl inställda på att det skulle kunna dra igång samma dag eller 14 dagar senare… Och nu har det gått en vecka och det enda som händer är att jag har mensvärk och sammandragning om nätterna som bara klingar av.
E är övertygad om att han kommer att komma efter att jag ätit upp pizzan, får se om hon har rätt? <3