åttonde ultraljudet

Vi hade ju tänkt att vi ”bara” skulle gå på sju ultraljud och sen att det skulle vara dags för TUL. Och bara att vi har gått på sju stycken ultraljud är ju så många att det inte är klokt. Men så blev det när vi inte visste om det var något som var fel eller inte. Fy fan, värsta tiden i livet som jag inte önskar någon på denna jord. Och vi trodde ju att vi var färdiga med alla ultraljud, men Emby ville annat.

 

Vi hade varit ute på kvällen med Kulturtanterna, sett en föreläsning om sexarbete på 1700-talet och sen avslutat kvällen på Max med burgare. Och jag tror att jag kände Emby någon gång vid halv nio på kvällen, och sen gick vi och la oss direkt när vi kom hem. Jag brukar känna vid 22.00, när E smörjer in magen och sen läser lite Harry Potter. Det är liksom deras prime time och tiden då dom får snacka och buffas med varandra <333 Så fint att det inte är klokt.

Morgonen efter gick vi upp som vanligt, jag började äta frukost och märkte direkt att jag inte kände något. Hen brukar liksom buffa vid först 05.05 när klockan ringer och sen igen vid 06.00 när frukosten sjunkit ned. Men nu var det inga rörelser och jag började känna mig nervös. Direkt kom all ångest jag hade under dom där hemska veckorna när vi inte visste om Emby skulle klara sig eller inte. Jag tänkte på hur stor hen blivit nu, hur stor grönsak jag skulle behöva pressa ut osv osv. Fruktansvärt och 1000% ångest.

Så jag gjorde så som vi läst på 1177 och i mina bf-grupper på Facebook, jag drack flera stora glas med iskallt vatten, la mig på vänster sida och försökte känna några buffar. Och E ringde in till 1177 som antecknade att vi ringt in och sen ringde hon förlossningen på Huddinge. Jag låg där på vänster sida och var övertygad om att någon lugn tant skulle be mig vila i några timmar och ha lite is i magen… Men istället var det en snäll kvinna som bad oss att komma in direkt, att det hade varit för många timmar utan någon rörelse.

Jag messade mamma och syrran och jag tror att mamma fortfarande var i Thailand? Men båda var i alla fall vakna. Sen packade vi ihop oss och stack dit. På vägen dit försökte jag vara lugn och känna efter om jag kände något alls. Och såhär i efterhand tror jag att jag kände några buffar, men där och då var jag osäker på allt och ville bara komma in för att se att ungen fortfarande levde.

Förlossningen hade precis flyttat, syrran födde ju där strax innan och var den första som födde på rum 17! Så alla var lite förvirrade, inklusive vi som körde förbi skylten första gången. Men det var ju ändå bra övning inför riktiga förlossningen :)))))))

 

Vi blev inskrivna strax innan 07.00 och fick träffa en fantastisk barnmorska som precis skulle gå av sitt pass, men som var fantastisk. Hon kopplade upp oss på en CTG. En för att lyssna på hjärtat och en för att mäta om jag hade några sammandragningar. Att få höra hjärtslagen och att få veta att ungen fortfarande levde var det bästa jag någonsin varit med om! Så jag fick ligga ner med CTG och invänta en läkare. Det kom en till barnmorska ett tag senare och pratade lite och sen inväntade vi läkare, vi fick veta att vi eventuellt skulle få göra ett ultraljud om läkaren tyckte det. Timmarna gick och vi låg där och lyssnade på hjärtat. Vi fattade ju efter tag att vi var bortglömda, men just där och då var det så värt att vara bortglömda för att få höra bebisens hjärta! <33333 Jag hade inga sammandragningar och kurvan låg så himla fint. Ibland kunde vi också höra svepande rörelser, och då var det Emby som rörde sig därinne och sparkade, förklarade en barnmorska för oss. Dom bästa små svepande rörelserna och sparkarna jag någonsin hört <3

 

E gick ut och försökte få tag på någon, men det misslyckades lite. Så hon tryckte istället på knappen efter att ha dubbelkollat med syrran som satt hemma och tyckte att det hade gått alldeles för lång tid. Efter en liten stund kom det in en läkare och en läkarstudent som skulle vara med på undersökningen. Jag är ju alltid för sådant och tycker det är himla viktigt att folk får lära sig. Dessutom får en ju alltid lite extra information när det är någon som ska lära sig. :)))))))

Dom började med att prata om hur bra det var att vi hade kommit in, att kurvan såg bra ut och att hjärtat lät jättebra. Och att vi skulle få göra ett ultraljud för att dom ville dubbelkolla så att allt såg bra ut. Men sen fick dom ett larm och försvann iväg så vi var ensamma igen med Emby och hjärtljuden <3 När dom kom tillbaka började dom med att känna på min livmoder för att se så att den kändes bra? Och jag kan säga innan att jag varit lite känslig kring E´s massage, att den kanske var lite för hård osv. Efter det här kan jag säga att jag är ganska lugn med all slags beröring på magen och framförallt livmodern… Det kändes som att min livmoder var en pizza, och att läkarens uppgift var att känna längs alla kanter och lyfta på den. Inte det roligaste jag varit med om, men det kändes bra att dom tog vår oro på allvar. Och eftersom det var en student med skulle den också lyfta på pizza-livmodern. Men som sagt, vi var glada över undersökningen.

Sen kopplade dom upp ultraljudet och undersökningen kunde börja. Och alltså håll i lill-hatten vad fantastiskt det var att se Emby igen! Hen sprattlade och mådde så bra!<333 Däremot så låg hen liksom som en liten boll på höger sida, med liksom huvudet och överkroppen på höger sida, och då fötterna åt vänster, som sparkade rakt ut i livmodern. Och att det var därför jag inte kände något! Tack vare den positionen kunde dom även se att nivån med fostervatten var bra :) Och vi har ju främst känt på vänster sida men liksom på kanterna eller mer mot mitten och naveln. Denna position var då en förklaring till varför vi inte känt henom som förut. Alternativt om hen bara ändrat sitt beteendemönster just den dagen. Moster Sophia hälsade efter undersökningen att Emby nu har utegångsförbud till studenten pga all oro hen skapat :`)))))))))

Innan vi gick förklarade dom åter igen att vi gjort exakt allt rätt och att vi skulle absolut ringa in/komma in om en liknande situation hände igen. Och det måste en ju liksom ha i bakhuvudet. Det är inte läge att känna sig överflödig, överdriven eller onödig. Utan läkaren förklarade att om det hade varit något med bebisen, vilket det sällan är, så går det ju att rädda bebisen om en kommer in i rätt tid. Så om en är orolig eller har avvikande fosterrörelser ska en ringa 1177, göra enligt deras punktlista och sen eventuellt åka in.

 

 

Så gick det till när vi var på vårt åttonde ultraljud och fick se Emby för åttonde gången. Det vi vet nu är att vi ska få göra ett TUL och att det blir någon gång i maj. Det ska bli fantastiskt att få se henom igen <33333

 
Bebislängtan Emby förlossning ultraljud
0 kommentarer