Alla mina liv
Jag vet inte ens varför jag plockade upp boken från början, det kan ha varit lika mycket omslaget som namnet på författaren. Alla mina liv ges ut av Lava förlag och är skriven av Anitha Clemence fd. Schulman.
Och jag trodde jag skulle få smaskigt skvaller om familjen Schulman men fick en dålig kopia av Thorvalls bok. Nu har jag läst lite här och var att den är inspirerad av verkligheten, men jag insåg att jag kan för lite om den familjen och deras relation för att ens känna igen något. Hur som helst, vi får följa Frida som är nyligen separerad, som har ett/två barn (uppfattade bara ett men har läst i en recension att hon hade två, precis som i verkligheten.), och hon har flytt till LA av lite oklar anledning. Hon är separerad, mår fruktansvärt dåligt, har lämnat barnet/barnen hos pappan och är nu ensam på andra sidan jorden. Och börjar gå igenom sitt liv = alla män hon träffat. Dessa delar av boken är indelade efter huvudkaraktärens olika relationer. En relation = ett liv. Och kalla mig Carrie, men är det så folk ser på det? Har mina relationer med olika människor varit ett liv för dom? Jag ser nog inte det så, tror jag? Eller en relation är ju något stort så länge den pågår och sen blir den ju till något annat när den tagit slut. Eller? Och det här med att hon går igenom gamla relationer i detalj blir ganska tröttsamt efter ett tag, det är liksom ingen chock att två nya personer ligger med varandra, är uppe sent om nätterna och är höga på varandra (eller knark som i denna bok). Det är väl så många relationer startar? Men det känns liksom framställt som att det bara vore så i just hennes liv? Och det känns som att hon tycker det känns spexigt att använda ordet knulla. Att hon knullar dygnet runt i varje relation. Jaja, jag kände mest snarki barki.
Boken har stycken riktade direkt till läsaren, ordspyor och floskler i en enda röra. Och det är skrivet på ett sätt som jag förstår att en del uppskattar, den där tonen som visar på att det här är en ung kvinna som gått igenom ett och annat, gett sitt hjärta alldeles för fort och som alltid faller för fel person om och om igen. Men att det only way is up och carpe diem osv. Det är den där sortens pepp och känslobeskrivningar som inte direkt faller mig i smaken.
Och dessutom har hon en ny kärlek i sitt liv, men som hon absolut inte kan släppa nära för det är hon inte redo för och hon bara måste gå igenom alla gamla ligg först. Det är själva handlingen. Gamla ligg/kärlekar mixat med självhjälpstexterna och sen att hon fallit för en ny man. Ja, som ni förstår var jag inte särskilt impad utan mest förvirrad. Alla mina liv får en palm.
