Jag säger det ni tänker

Curtis Sittenfield var en författare som typ alla läste när jag jobbade på Pocket Shop, vilket också innebär att det var en författare som jag absolut inte läste. Det blev lätt så när böcker blev lite för hypade eller när folk pratade om vilka böcker som skulle ingå i en kanon. Då gjorde jag istället tvärtom och läste topplisteböcker, lättsmälta deckare och ungdomsböcker. Det här är vad jag förstått Sittenfields första novellsamling, Jag säger det ni tänker, och den ges ut av Wahlström & Widstrand.

Helt ärligt vet jag inte varför jag ens försöker läsa noveller. Jag vet ju att jag inte är rätt målgrupp för dom. Jag vill ju lära känna karaktärerna helt, förstå allt som händer och jag vill ha ett avslut. Dessutom vill jag ha allt det - utan att för den delen bli skriven på näsan. Och det är väldigt få författare som kan lyckas med det. Jag vet inte om det bara är jag, men ofta vet jag redan innan jag börjat läsa vad jag vill ha ut av boken, och med noveller lyckas det typ aldrig.

 

Till skillnad från den senaste novellsamlingen jag läste där vissa karaktärer dök upp igen och fortsatte varandras historier så är det inte så i denna. Däremot är det lika abrupta slut i den här novellsamlingen. Och jag köper inte sådant. Vad ska jag med några karaktärer jag knappt får lära känna, ta del av deras liv i några sidor och sen lämnas utan att fatta vad som egentligen hände? Är det det som är grejen med noveller så vill jag inte vara med. Så enkelt är det. I den här novellsamlingen får vi följa en kvinna på honey moon som träffar en gammal klasskompis hon inte träffat på hundra år. Den gamla klasskompisen gjorde en förnedrande grej som hon ännu inte kunnat glömma, och hon bestämmer sig för att göra samma sak tillbaka. I en annan novell är det en journalist som blivit förälder som tar ett jobb ändå just för att det är en viss kändis hon ska träffa, och självklart går intervjun åt helvete. I en novell börjar en man att maila med sin brorsas fru och dom inser att dom har så mycket mer gemensamt än vad hon har med sin man. I en annan novell är det en kvinna som slaviskt följer en lantlig kock som hon en gång i tiden haft en relation med. Och i novellen som gett titeln på boken får vi följa en kvinna vars bekanta ska skilja sig, och hon får för sig att mannen gör det för hennes skull och att dom nu ska inleda en relation.

Och alla slutar typ abrupt och lämnar en utan någon chans att fatta vad en precis läste. Och kanske är allt det där spoilers? Eller så kommer andra som läser boken förstå precis vad författaren ville få fram, för jag förstod det inte. Det ska vara samhällskritiskt, handla om klass, förhållanden och könsroller, och allt ska vara så otroligt pricksäkert och innefatta allt det där som vi andra dödliga tänker med inte kan formulera oss kring. Gode gud, om det är normen för hur andra tänker och fungerar, då vill jag gärna fortsätta vara en normbrytare. För så himla tråkiga tankar vill jag aldrig ha. Jag säger det ni tänker får en palm.

Wahlström & Widstrand novellsamling
0 kommentarer