Sanningen kommer om natten
Årets tredje bok blev Sanningen kommer om natten av min älskade Mhairi McFarlane och den ges ut av Harper Collins Nordic.
Jag har läst alla hennes tidigare, vilket gör att jag måste inleda med att klaga på titeln. Vad är det för låt? Alla dom tidigare är ju låtrader snodda från Håkan, Oscar och Maggio. Men den här titeln fattar jag inte? Och helt ärligt var den inte så bra.
Men åter till boken, jag kan väl börja med varna. Har du tankar på döden, dödsångest osv, då är detta kanske inte boken för dig. Eller jag tog ju mig igenom den, och jag har både dödsångest och tänker en del på döden. Men den var stundtals jobbig.
Jag hulkade till och grät när den var färdig: för att jag var så tagen, för att den var sorglig, för att jag kände så med karaktärerna!! Jag trodde det skulle vara en härlig och vass chiclit som hennes andra (som jag älskar!), men istället fick jag lära känna fyra bästisar som hängt i snart 15 år, alla bär på hemligheter och är dom egentliga bara vänner? Och sen händer något som förändrar allt. Fy fan vad jag tänkt på mina vänner, mina relationer och att livet bara går för fort.
Boken handlar främst om Eve som är hemligt förälskad i Edward och som varit det i evigheter. Med i deras kvartett finns även Justin och Susie. Dom ses på sina vanliga träffar, pubquiz på torsdagskvällar, och det är efter en sådan kväll som allt förändras och blir något helt annat. Och efter den händelsen är det sak efter sak som kommer fram och deras vänskap sätts på spel…
Det är en blandning av sorg, asgarv, jättefina meningar och saker som kommer stanna hos mig länge. Läs om du har nerver och hjärna för det.<3