Skolan
Årets artonde bok blev Skolan av Karin Wik som ges ut av Bokförlaget Forum.
Det här är en deckare som utspelar sig i min favvomiljö - internatskola. Det är väl så långt ifrån man kan komma från min egen skola och därför blir det extra spännande. Iaf, Axelsons är en internatskola som ligger i djupaste värmländska skogarna där två unga pojkar hittas mördade. Ingen vet hur, när eller varför och skolan tiger. Ida Rossi är journalist och gammal elev på skolan, och får i uppdrag att bevaka fallet. Hon har haft en längre tid av utmattning och tablettmissbruk, och får detta uppdrag som ett sista försök. Hennes egna hemska upplevelser blandas med rädslor för vad nutidens ungdomar råkar ut för och utsätter varandra för. Det finns elever som hamnar där pga pengar, andra hamnade där för att det var den skola som låg närmst. Rossi hamnade där pga närhet.
Så att ta sig igenom kamratuppfostran, mobbing, traditioner och lojalitet blir tuffare än vad hon trott. Lärare, elever och övrig personal gör sitt yttersta för att avslöja så lite som möjligt. Men pusselbit för pusselbit läggs och hon kommer skolan och dess invånare närmre för var dag som går. Samtidigt som dom gör vad dom kan för att skrämma bort henne.
Parallellt med jakten efter mördaren får man följa vad som hände med Rossi innan hon blev utmattad, och vad som ledde till det. Och det ger så mycket förståelse till varför hon är som hon är och reagerar på saker som hon gör, vilket skapar ett driv i historien samtidigt som hon blir mer och mer insyltad i det som hänt på skolan.
Och jag tror att det är just det som både skrämmer, lockar och fascinerar mig, skolans laganda. Att dom håller varandra om ryggen, ser efter varandra och gör allt för att hålla upp en fasad. Att det ör viktigare att skolans rykte hålls efter än att sanningen kommer fram. Trots att det handlar om mord på två unga elever, så går skolan och dess fasad före - och det är ju otroligt intressant fenomen! Som jag kanske kopplar mest till överklass, internatskolor och likande sällskap. Där ära, heder och yta är det centrala och resten är sånt som måste städas undan, hållas bakom stängda dörrar eller tystas ner.
Jag känner att jag kan babbla på hur mycket som helst om internatskolor och fasad, men jag slutar här. Läs boken om du vill ha en klaustrofobisk deckare.