Snittet som blev av
Vi åt middag hos mamma den 15e och sen åkte vi hem för att bädda rent, duscha och tvätta håret osv -igen. Mycket kändes som en enda upprepning. Förutom att jag satt med en plugguppgift till mastern i sexologi som jag fick för mig att skriva klart + att jag öppnade en frågelåda om hepatit C och var bredd på kanske en-två frågor och fick istället ett dussin… allt för att hålla hjärnan sysselsatt. + att jag ville föreviga magen så Emelie fick fota mig ur 73 olika vinklar :)))) Natten mellan den 15e och 16e sov jag lite och dåligt.
Istället för att vara där kl 09.00 som sist hade vi tid 7.00 och Harry vaknade vid 06.00, så mysigt att vi hann prata med honom innan vi skulle iväg till sjukhuset. Han började läsa böcker m Suzann och vi packade ihop oss.
Väl på plats på Huddinge sjukhus blev vi upplockade kl 07.00 och vi fick byta om direkt. En narkossköterska kom upp direkt och satte två infarter - på två stick! Hurra! Sen fick jag Alvedon, dropp, antibiotika och ganska snabbt fick vi veta att vi var först ut. Strax efter det kom två läkare som ville kolla på mitt Harry-snitt och det bestämdes att nya snittet skulle vara någon cm ovanför det, om det var ok för mig. Och såklart det var det! Vem bryr sig? Ungen ska ut!
Barnmorskan kom och hämtade oss och det var helt otroligt pirrigt! Jag fick åka i sängen och klappade på magen. Sista gången det skulle ligga en bebis där. När vi kom fram stack barnmorskan in huvudet i salen för att säga att vi var framme. Sen fick jag göra den klassiska gången in i salen, och möttes av bara kvinnor som log, hälsade och peppade :’)))) det är ett så starkt minne av värme och trygghet <3 vi fick träffa narkosläkaren som informerat oss om processen några dagar innan och det var dags för mig att få ryggmärgsbedövning. Den sattes också på ryggen som eda, men det här var en starkare dos av något annat som går ur kroppen snabbare. All personal var så trevlig, informativ, noga med att jag skulle förstå allt och när den sattes in höll en sköterska mig i famnen för att få till rätt vinkel. Jag hade fått Embla innan, så det kändes knappt. Sen var det dags att lägga sig ner och flyttas till operationsbordet. Efter det var det en genomgång av vad alla hette och vad dom gjorde där. Dom gick snabbt igenom att det var andra barnet och snittet, vilken vecka vi var i, var snittet skulle ligga och sen fixade dom till det sista vid mig. Dom sänkte ner en tv-skärm framför mitt huvud. Och jag trodde först att jag skulle få se snittet live :))) men det var såklart en avskiljande vägg mellan mig och operationen i min kropp. Jag fick som en värmepåse över hela min överkropp och olika mediciner som gjorde att jag fick blodtrycksfall, så då fick jag syrgas för att jag skulle få tillbaka lite färg i ansiktet och slippa må illa (bara en sådan sak missade dom med Harry, så Emelie trodde ju att jag skulle stryka med när jag blev likblek…) men nu hade jag en sjuksköterska + narkossköterskan från dagarna innan som hela tiden stod och höll koll. Dom lutade lite på bordet och sen startades spellistan jag gjort <333 Och det är på riktigt ett av mina bästa tips inför en födsel, skapa en riktigt bra lista med musik du mår bra av. Jag tog bara låtar som jag verkligen verkligen älskar, ni vet när man känner att det nästan är för bra för att vara sant vad en låt är bra. Dom låtarna.
Sen var dom igång, kombinationen av musiken och personalen bredvid mig + Emelie gjorde att jag knappt hörde operationen och kunde fokusera mer på själva upplevelsen, snart skulle hon vara här! Jag tycker inte alls att det är läskigt med snitt och kände mig helt trygg. Det var bara en så märklig och fantastisk upplevelse. Man känner att saker händer i kroppen, men inget gör ont eller är obehagligt, dom bara rotar runt? Sen berättade narkosläkaren att nu kommer dom ta hål på hinnorna och tydligen hade jag en liter fostervatten! Därefter kunde jag känna hur dom tryckte mot buken, vilket dom också sa att dom skulle, liksom från brösten och neråt. Detta för att Huddinge sjukhus gör snittet så att bebisen ska pressas fram, precis som vid en vaginal förlossning. Hon satt fast med huvudet, så det blev ett ryck med sugklocka och sen var hon här. Ett skrik hördes i rummet och mitt hjärta fördubblade sin storlek. Och livet blev aldrig sig likt efter det. Ester Märta Sophia, snittades fram 9.01 den 16e november och vägde 4214g, var 50 cm lång och hade ett huvudomfång på 37 cm.
Vår älskade lillasyster som gjort vår familj komplett, vi är så lyckliga att vi fick just dig. Vår Ester <333