Nuckan

Malin Lindroth har skrivit boken Nuckan och det är även hon som läser upp sin egen bok. Norstedts har gett ut boken. Det är ju något särskilt att lyssna på en bok där författaren själv läser in, det känns extra på något sätt.

I Nuckan tar Lindroth tillbaka ordet Nuckan. Och det har ju hänt med andra ord, att en vill reclaima ordet och göra det till ett starkt och bra ord. I mitt dagliga jobb använder jag ord som bög, flata, fitta och kuk som alla är reclaimade ord. Som tidigare använts som negativt, nedsättande, elakt eller kränkande. Och nu tar Lindroth tillbaka ordet nucka. 

När jag slår på ordet i SAOB kommer följande upp: om äldre kvinna (i sht ogift, känslotorr l. erotiskt kall o. oftast mer l. mindre oangenäm, ibland direkt frånstötande, samt ofta med bigotta l. förbenade åsikter o. en oförstående inställning gentemot ungdom); äv.: ”gammal ungmö”; äv. bildl.; förr äv. om oansenlig l. obetydlig (o. oförarglig) gumma, i sht gammal ogift kvinna l. änka. Hon är en riktig gammal nucka.

Och Lindroth har levt ensam i trettio år, är barnlös och 52 år. Hon presenterar sig som ofrivilligt ensam. Det här är en bok om hur det är att leva utanför tvåsamhetsnormen när det inte är självvalt. När en hamnar utanför på ett eller annat sätt och vilka straff som medföljer. Det handlar också om kärlek, makt och relationer. Hur har en sett historiskt på nuckor och vilken plats har nuckan i dagens samhälle? Och jag tänker att det här är en otroligt viktig bok i en större diskussion om vilka relationer vi värdesätter i det här samhället. Hur olika relationer värderas på olika sätt och vad som händer när en avviker från tvåsamhetsnormen som tenderar att gå hand i hand med heteronormen. Vad händer med en kvinnas värde när hon inte lyckas skaffa man och barn? Vad händer med en kvinna när ingen relation till en man håller? Vad blir det av en kvinna som faller utanför tvåsamhetsnormen? Och varför är det så förbannat viktigt att upprätthålla dessa kassa normer som bara skadar och förstör människors liv? Nuckan är en kort men otroligt viktig bok. Jag tänker att vi alla skulle må bra av att läsa den, diskutera, känna efter och reflektera lite över hur vi ser på människors värde och relationer. Nuckan får fyra av fem palmer.

 Fotograf: Erik Betshammar

bull-granola

Hallå! Jag har världens bästa tips för att överleva det här röv-vädret - världens godaste granola. Det kanske inte något livsomvälvande, men livet blir lite roligare när en får börja med lyxig frukost. Och jag har liksom aldrig vågat göra granola för jag trodde att det var skitjobbigt? Men det gick ju på ett kick. 
 
Jag kikade runt på lite olika recept men blev galen pga:
1) antingen var det äckliga saker i
2) receptmakare som blandar dl-mått och gram - det är ju något fel på dom. Välj ett mått och kör på det. 
 
Så här kommer mitt egna recept som är mycket efter behag :))))
 
- 4 dl havregryn 
- en näve hasselnötter
- en näve cashewnötter
- två-tre dl med solrosfrön, linfrön och pumpkärnor (jag hade en sådan mix redo sedan innan)
- en dl kokosflingor
- två matskedar kokosolja
- fyra matskedar honung
 
Hacka alla nötter grovt. Kocka ihop kokosoljan och honungen. Blanda ihop alla torra ingredienser och häll sedan över honungsoljan. Ös på kardemumma och kanel tills det luktar nybakade bullar. Häll över på en plåt och in i ugnen. Ställ in på någon rimlig grad, vi har gasugn, så det är ju lite svårt att veta exakt grad... Låt det vara i 10 min, ta ut och rör om. Upprepa detta tills det doftar gott i hela köket och granolan fått fin färg :))))) NJUT! 
 
Såhär himla fint blir det!! <3 
 
Och såhär himla lyxig frukost äter jag <3 Antingen med honungsyoghurt eller smoothie <3 

I slutet av regnbågen

Jag har läst ett helt fantastiskt seriealbum som heter I slutet av regnbågen!! Det är skrivet av Bitte Andersson och ges ut av Syster förlag. Om jag inte minns helt fel så är det Andersson som gjort brickorna till vårt Snuskbingo som jag hållit några gånger för RFSL. Tyckte att jag kunde se lite likheter här och där i seriealbumet. Hur som helst, det är fullständigt ljuvligt. Och det innehåller min bästa kombo: fakta och historia på ett lättillgängligt och roligt sätt. Det är oerhört mycket som inkluderas som olika sexualiteter, könsidentiteter, erfarenheter och etniciteteter – men det känns liksom inte konstlat eller överdrivet på något sätt. Utan bara helt rimligt och vettigt.

I slutet av regnbågen handlar om Marja som är en äldre dam vars lägenhet får rökskador och hon måste flytta till ett boende medan lägenheten saneras. Och som av en händelse bokar hennes systerdotter in henne på ett äldreboende för hbtq-personer som hon går med på att bo på. 

 

Och där träffar hon personer i hennes egen ålder som alla är hbtq-personer och det är så otroligt fantastiskt att ta del av deras historia och erfarenheter. Det finns en äldre dam vars fru bor på en demensavdelning på samma ställe. Varje dag är hon där, hälsar på och sjunger. Och då tänkte jag på min egen mormor som bor på demensboende. Sist vi var där och firade hennes födelsedag – 98 år!!, så stämde hon själv in i födelsedagssången. Den satt kvar i hennes minne! Och dessutom tyckte hon att min morotskaka var godast av prinsesstårta, chokladmoussetårta och min <3 Kommer nog leva på det länge :))))

Det blir flera historiska nedslag som såklart varit viktiga i hbtq-historien och det känns så äkta och viktigt när dessa karaktärer får vara med och berätta. Om en vill gå en snabbkurs i hbtq-historia kan en läsa den här boken. Vill en läsa en rar historia om en äldre dam som kommer ur sitt skal och kanske träffar nya vänner och kärlekar kan en läsa den. Om en vill läsa om en lesbisk kärlekshistoria om någon som i massa år levt med sin kärlek, som på utsidan varit hennes ”väninna” </3. Den är fantastisk! Bara gör dig själv en tjänst och läs den. I slutet av regnbågen får fem av fem palmer.

 

Får se om hundarna är snälla ikväll

 

Wow, jag visste inte så mycket om den här boken innan jag öppnade den. Jag hade läst en artikel som Anna delat på fb, och blev oerhört gripen av den texten. Och hela boken grep tag i mig. Får se om hundarna är snälla ikväll är skriven av Marie-Louise Ekman, om hennes man Gösta som blir sjuk. Den ges ut av Piratförlaget

Och jag vet inte hur jag ska hantera den här boken. Stundtals var det ofantligt jävla naket och hemskt att jag som läsare fick ta del av hans toalettbesök, hans smärta och hans dödsångest. Det blev liksom för nära, något som inte var gjort för mig som inte kände varken honom eller henne. Just för att det är en verklig historia, det är inte taget ur någons fantasi. Utan två verkliga människor. Men jag tänker att det var något som Ekman var tvungen att göra, hon skrev små anteckningar nästan varje dag och det blev sedan den här boken. Anteckningarna består av dagens datum, klockslag, hur länge hon var hos honom, vad de åt, hur han mådde, hans toalettbesök, om det gick framåt eller bakåt i hans sjukdom.

Och det är varken mer eller mindre än så, vilket gör det smärtsamt, naket och nära. En blir som en tredje person i rummet som är med om exakt allt som sker. Vilket är både jobbigt och gripande på samma gång. Vissa grejer fick mig såklart att tänka på pappa, även om dom inte hade samma sjukdom eller så. Men något med äldre man, som är båda sjuk och svag. Nej, det var jobbigt när det blev för nära pappas mående. <3

Får se om hundarna är snälla ikväll får fyra av fem palmer.

 <3 

Barnvagnsblues

Jag har läst flera böcker av Ester Roxberg, bland annat Antiloper som jag minns som väldigt bra och sorlig. Barnvagnsblues ges ut av Wahlström & Widstrand. 
 
Och jag kan väl inleda med att det här kanske inte var den bästa och peppigaste boken att läsa inför att jag och E håller på med vår bebis-resa, för det är knappast härlig läsning oavsett om en har eller håller på och skaffar barn. Men jag tänker att för många som skaffar barn kanske en känner och gör som huvudkaraktären gör? Agnes är 29, snart 30 och har precis blivit mamma till Elise. Dom bor i en lägenhet i Axelsberg och letar väl typ efter radhus/villa. Det är sommar, en miljard grader och hon vet inte riktigt hur hon ska få tiden att gå. Det enda hon har att göra är att umgås med en liten bebis som hon är mamma till. Alla andra är på semester, hon har en mammagrupp som hon vantrivs i och hon verkar liksom vara utanför var hon än är och vad hon än gör. 
 
Hon känner sig fånig som förväntas prata med sitt barn när dom är ensamma, hon är dålig som glömt packa med 15 saker inför en träff på öppna förskolan och hon inleder någon slags frenetisk jakt på att plastbanta sitt hem. Hon övergår även helt till ekologiska varor vilket höjer deras matkostnader med 300% och hon är orolig för allt. Dessutom börjar hon umgås med en gammal klasskompis som hon egentligen inte gillar och dom är verkligen inte bra för varandra. Det blir någon slags hets kring barnens utveckling, plastbantning och hur dom gör med sina respektive bebisar.  
 
Mitt i all tristess börjar hon träna för att ha något att göra med sin kropp. Dels för att få bort kilon hon gått upp i vikt under gravidteten och dels för att ha något att göra om dagarna. Och efter att hon kommit in i träningen får hon istället för sig att dom ska flytta till Australien, bryta ihop deras vanliga liv och göra något helt oväntat. Eftersom allt bara går på rutin vill hon bryta allt och göra något som ingen tror om henne. Hennes sambo är väl inte direkt överlycklig över att hon tränar konstant, vill byta land och rent allmänt inte verkar så lycklig över att gå hemma - men han verkar inte heller göra så mycket åt det för att hon ska komma på andra tankar. 
 
Helt ärligt var den här boken jobbig att läsa och jag kom på mig själv kanske hundra gånger med att tänka och hoppas att jag aldrig ska bli så som hon är. Jag känner att jag redan har mina ångest-nedslag, hälso-oro och klimatångest. Det räcker med det, tack så mycket. Såklart fattar jag att varje dag med en nyfödd bebis kanske inte är en kavalkad av festligheter, men att gå runt och må som hon gör skulle jag inte önska någon. Och jag tänker att den här boken kanske är bra för dom som är nyfförlösta, som känner igen sig och kanske känner att dom vill må på ett annat sätt. Och ni i min närhet kan väl ta det här som en allmän uppmaning: börjar jag prata om att jag vill byta världsdel när vår bebis är några månader, ta med mig till en psykolog så att jag får snacka av mig lite ångest :))))) Barnvagnsblues får två av fem palmer.