Barnkalas!

I helgen hade vi barnkalas för mini-E innan alla går på sommarlov! Hon är ju född en dag efter mig och har redan nu lärt sig att sommarlovs-barn får flera kalas :)) och hon hade valt tema Labyrint! Så vi hade slime-dricka, livspuckar, äckel-hinkar, fiskdamm, kims spel och massa fina bakverk! 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Lite på skoj, lite på allvar

En sak som jag typ tänkt på i tio år är - vad händer om ens ungar inte gillar samma sak som en själv? Det gäller ju såväl politiska åsikter som godissmak och intressen. Jag och Jennie brukade prata om vad som skulle vara allra värst om ens barn blev typ liberal, nazist eller kapitalist - obs: vi var typ 14-19 och det kan ha ändrats sedan dess... 

Men om vi skippar typ tankarna om att en inte vill uppfostra ett barn som blir något hemskt, tänk om ungarna inte gillar Harry Potter?! Eller allt annat som jag verkligen älskar! Jag och syrran är ju uppväxta med Fem myror, Från A till Ö och Teskedsgumman som var någon generation innan oss. Plus alla Astrid Lindgrens filmer, Sunes sommar och julkalendrar från 90-talet. Och sen kom Harry Potter in i mitt liv och byggde bo i mitt hjärta. Om vi bara fokuserar på just Harry, tänker jag nog att vi kan ha ganska stor chans att lära ungen att dyrka det. Vi har dubbla uppsättningar av filmerna, alla böcker i olika upplagor, bilder + årliga maraton. Så hopp finnes att ungen förstår storheten. ⚡️👓🦉
(null)



I dag är allt

Jag läste tidigare i år en bok som jag fortfarande tänker på minst en gång i veckan, Ingenting och allting heter den och är skriven av Nicola Yoon. När jag hittade en annan bok av henne blev jag såklart skeptisk, för det blir jag ofta när jag hittar andra böcker av en författare som jag älskar. För om jag redan fallit pladask för en bok är jag alltid rädd att jag ska bli besviken på något annat den skrivit, tänker ni också så? Ibland kan ju författare skriva flera magiska böcker, men ganska ofta blir det bara pannkaka av det. Så jag var skeptisk när jag började läsa I dag är allt som ges ut av Bonnier Carlsen.

Men det var ju slöseri med känslor! Precis som med Ingenting och allting grät jag när boken var slut, aldrig under själva läsningen. Utan först när historien var slut rann känslorna över. Boken utspelar sig i New York under ett dygn. Det handlar framförallt om Natasha vars föräldrar är illegala invandrare från Jamaica och Daniel som är född i New York men vars föräldrar kommer från Korea. Men det handlar också om syskonrelationer, utanförskap, relationer, vithet, migration, politik, kärlek, så himla mycket om kärlek. De träffas av en ren slump i en skivaffär, han är på väg till ett möte inför extrajobb under sina studier på Yale, hon är på väg till möte för att se om hon kan undvika utvisning samma kväll.

Resten av boken får vi följa Natasha och Daniel som bestämmer sig för att lära känna varandra. De har en lista med frågor de ska svara på inför varandra och de delar med sig av sina uppväxter, deras ursprung och ibland får även deras föräldrar ett eget kapitel här och där. Förutom Natashas och Daniels kapitel som är typ 95 % av boken får vi även ta del av ögonen, afroamerikanskt hår, föräldrarna, ödet, en väktare, några känslor, en sekreterare och några fler personers historier. Och tillsammans vävs det samman till bland det mest välskrivna jag läst. Yoon är ett geni som låter ögonen förklara sin historia, eller låter förälskelsen berätta eller går igenom en del av afroamerikanskt hår, och att allt vävs samman som förklarande pusselbitar runt historien om Natasha och Daniel. Och Yoon återkommer till en och samma mening några gånger under boken: det kärleken gör är att den alltid ändrar allt. Hur vacker är inte den meningen och den innebörden? För det är ju sant, så jävla sant. Vilka vi än är, vilken bakgrund vi än har eller var våra föräldrar än är ifrån – så påverkas vi av kärleken och den kan golva oss när som helst.

Och ja, självklart blev jag otroligt drabbad av att läsa om en person som blir handlöst förälskad och som ska bli utvisad samma kväll. Men det kändes inte överdrivet eller konstgjort på något sätt. Utan mer som att det här är en historia om en person som råkar bli kär samma dag som hon ska bli utvisad. Det var liksom framställt på ett sätt som var realistiskt. Det var inget sago-slut som en kanske kan tro, utan naket och realistiskt berättat om något som många är med om dagligen runt om i världen. Det blev politiskt utan att det var meningen. För migrations-frågor är alltid politiska vare sig det är meningen eller inte. Men det var inte sådär skitnödigt som typ Remember me där sonen blir sams med sin pappa som varit ett as och exakt samma dag som de ska äta lunch som far och son träffar ett flygplan byggnaden som sonen står i och väntar på sin pappa. Det var ju som klippt och skuret för att väcka ännu mer hat mot terrorister, IS och ”det mörka hotet”, när det kanske istället var USA själva som gjorde det mot sig själva… (mvh älskar alla konspirationsteorier om 9/11.)

Jag rekommenderar I dag är allt till alla. Det är korta kapitel, språket är fantastiskt och du kommer att tänka på boken efter att du läst klart den. Med andra ord fick den fullträff på mina tre viktigaste kriterier. I dag är allt får fem av fem palmer. 

 
Nicola Yoon <3 

Bärby

I går fick jag göra min första långkörning på över en timme till Bärby! Håll i hatten vilken resa med stadskörning, motorväg, motortrafikled, landsväg och snåriga avfarter. Hur länge kommer jag fortsätta beskriva vägarna efter körboken? Det känns som att det är som med småbarn, när övergår en från att svara bebisens ålder i månader istället för veckor :))))

Och allt gick toppen förutom att jag höll på att bli prejad av en lastbil som körde typ 60 på 30-väg. Sen körde jag resten av färden i stadiga 24km/h :)) men klart värt den chocken eftersom vi drack bubbel i solen och käkade vegotacos utomhus kl 21 på kvällen! Så himla härlig och spontan kväll <3 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

känslorna var all over the place

Den här bilden tog vi samma dag som vi skulle på mötet med kuratorn. Vi var lugna, lediga och peppade. Till första mötet kom vi 7 min försent med andan i halsen och tårar nedför kinderna. Men till det här mötet var vi lugnare och hittade :`))))))
 
Och jag ska försöka få ihop lite texter om bebisplanerna framöver och sikta på att publicera varje tisdag! Men först och främst: tusen tack för alla grattis, pepp och gemensamma framtidsplaner!! Jag var helt överväldigad och slutkörd i tisdags efter både godkänd donation och körkort. 
 
TACK för alla grattis, sms, meddelanden och samtal. Vi är så otroligt jävla glada och peppade för att få bli föräldrar ihop! Och det känns helt magiskt och fantastiskt att vi är godkända och nu kommer att få påbörja resan mot bebis <3 Jag gick runt här hemma och snyftade mellan varven pga all pepp och lycka. Kan ni fatta min lycka?! Jag ska få skapa en bebis ihop med den person som jag älskar mest av allt i hela världen. Vi ska få skapa en liten individ som kommer få ta del av våra egenskaper - herregud så jag längtar!! <3 
 
Känslorna är som sagt all over the place och jag älskar dig E <3 <3 <3