sexualupplysare och bokälskare

Tyskungen

Publicerad 2017-08-16 09:00:00 i böcker, girls <3,

Nu har jag läst ut femte delen i Camilla Läckbergs serie om Fjällbacka, Erica Falck och Patrik Hedström. Här kan du läsa recension av bok ett, bok två, bok tre och bok fyra. Bok nummer fem heter Tyskungen och ges också ut av Månpocket
 
Jag hade förstört den här boken lite, eftersom jag och E såg hela Fjällbackaserien på netflix för några veckor sen och det finns ett avsnitt som heter Tyskungen. Dock var det del ett av sex och jag har blandat ihop avsnitten lite. Dessutom så var inte avsnittet helt likt boken. Så jag hoppas att jag inte sabbat fler böcker genom att se serien innan. 
 
 
En sak som jag tänkt på under tiden jag läst alla fem böcker är ett gemensamt drag hos alla karaktärer, som jag ironiskt nog själv glömt bort inför varje recension - det är ofta något som "ligger och gnager"/"något vagt"/"något som fallit i glömska"/"ett minne som hinner undan" osv. Hela tiden! Vid varenda mordfall, förhör, möte osv - det är alltid något som glöms bort som personen sen kommer på och så läggs ännu en pusselbit. Det kan vara att någon hört ett namn tidigare, läst en mening som inte riktigt är viktig i början eller något en person sagt som sen blir avgörande. Varje polis + Falck är med om detta i varje bok. 
- och jag vet inte om det är så himla charmigt? Jag tycker att det skulle vara charmigt om kanske Gösta var lite glömsk och sen kom på viktiga ledtrådar. Men att alla hela tiden har något som ligger och gnager i bakhuvudet, det är bara irriterande. 
 
I femte boken går Falck igenom sitt förflutna och försöker förstå sin mamma lite bättre. Med hjälp av hennes gamla dagböcker försöker hon lägga pussel. Dock hittas människor som stod Falcks mamma nära, döda. En efter en. Så medan Falck gör efterforskningar så håller Patriks kollegor på att lösa mordfallen. Kanske blir det så att dom hjälps åt för att lösa Falcks gåtor och mordfallen. 
- i serien är Falck med vid många förhör, går på egna uppdrag och försöker lösa mordgåtorna före Patrik och hans kollegor. I böckerna är hon lite mer i bakgrunden? Förutom i denna bok där det liksom flätas samman. 
 
Patrik är föräldrarledig, och jag förstår att det var ett tag sen den här boken kom ut, men det framställs som något extraordinärt? Ovanligt att en pappa vill vara hemma med sitt eget barn? Helt crazy. Så förutom att Patrik är hemma, får Falck vara mycket mer i fokus i denna bok vilket jag såklart gillar. Eftersom jag sett serieavsnittet hade jag aningar om vad som skulle komma, men det var ändå en riktigt spännande historia. Hemsk, som det brukar vara, men det känns lite mer att läsa saker som har anknytning till andra världskriget och nazister. Det är snyggt skrivet och jag gillar hur de äldre sidohistorierna flätas samman med nutid. Det enda som inte är snyggt är titeln, den är alldeles för uppenbar. 
 
Tyskungen får tre av fem palmer. 

L WORD <3333

Publicerad 2017-08-14 09:00:00 i Sex osv., girls <3, hbtqi,

Ett av sommarens bästa beslut förutom att vi gifte oss, var att vi påbörjade L Word igen! Det är ju livets bästa serie. Den har allt! Så många fantastiska queens, alla sorters flator, flator som norm - något som är otroligt nyttigt och härligt att glo på. Det är ju inte direkt vanligt att kolla på en serie där 95 % av alla karaktärer är flator. Men så är det i denna serie och jag älskar variationen. Ja, alla är skitsnygga. Men det är olika storlekar, nationaliteter och varierad klassbakgrund. Det är sex, karriär, barn, alkoholism, L.A, familjeproblem och massa annat. 
 
Förutom att den betydde otroligt mycket för mig när jag såg den tidigt 2000-tal, så är det så kul att se om något en älskar. Jag och E såg hela serien precis i början av vår relation, på den tiden när en kunde ligga inne en hel helg och bara stänga ute världen. Nu som nygifta får vi väl försöka göra en repris :))))
 
Se! Det finns på HBO Nordic och på andra sidor :))))) Det är roligt, genialt och skådisarna är fenomenala. Allt är så bra genomtänkt, det är så mycket drama och hela tiden så jävla mycket systerskap! Dom är ju familj, vänner, syskon, partners och ex. <3 
 
 
 

STHLMS QUEENS - Simone

Publicerad 2017-08-13 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en härlig chiclit från pärm till pärm. Queen Denise Rudberg har släppt ännu en bok, del två i serien STHLM QUEENS som heter Simone. Den ges ut av Forum förlag. Jag har tidigare läst första delen som heter Disa. Bokserien handlar om Disa, Simone och Mercedes som varit vänner forever och lever livet runt Stureplan. 
 
Förutom att jag är en sucker för chiclits, har alltid varit och kommer alltid att vara, så har denna serie någonting mer. Bok nummer ett om Disa tog upp hennes oförmåga att hålla koll på saker, hur impulsiv och slösaktig hon kunde vara samtidigt som hon var världens härligaste, gärna söp som att det inte fanns någon morgondag och alltid glömde bort saker. Samtidigt som hon inte kunde lämna in några uppgifter i tid och struntade i plugg var hon vass och intelligent. Lite senare kom det fram att hon hade ADHD. Det beskrevs på vettigt och fint sätt. 
 
Även i denna bok om Simone är det ett tungt tema, nämligen mäns våld mot kvinnor. OBS: jag tycker inte att det är en spoiler då en förstod det temat redan i slutet av förra boken samt efter att ha läst baksidan...
 
Simone och Christopher är som gjorda för varandra. De möts på en fest och efter första natten är det dom mot världen. Christopher är omtänksam, hämtar efter fester, ringer ofta, messar så fort dom är ifrån varandra och väldigt överbeskyddande. På gränsen till lite för mycket? Fast det är ju ändå så gulligt när killar visar att dom har känslor, och svartsjuka kan ju nästan vara lite charmigt? Eller? 
 
Det är så briljant beskrivet hur en förälskelse kan leda till att en annan människa kontrollerar varje steg en tar. Den där obligatoriska hämtningen efter en drink eller att bli körd till och från skolan kan ju verka charmigt, eller kontrollerande. Att få följa Simones tankar, känslor och hur mindphuckad hon blir är riktigt obehaligt. För en förstår hur lätt det kan vara och hur fort det kan gå. Med rätt känsloutbrott, konsten att ge dåligt samvete och samtidigt ha all kontroll kan en komma långt i nedbrytandet av en annan människa. 
 
Men det blir också så jäkla fint när en förstår hur viktigt det alltid är att en har någon att prata med. Att en kan vända sig till en vän eller familjemedlem och säga när allt inte är hundra. Det är så mycket fin vänskap och kärlek mellan dessa karaktärer. Jag hörde mig själv snyfta högt flera gånger <333 Simone får fyra av fem palmer. 
 
Tack Denise Rudberg för att du kan konsten att skriva en bok som många tenderar att se så lätt på, men med tyngd och viktiga ämnen <3
 

Flickan på hotellet

Publicerad 2017-08-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det är knappast en hemlighet att jag älskar Katarina Wennstam. Jag har läst exakt alla hennes böcker, vissa har jag tom läst om vissa och jag tipsar alltid alla om hennes olika serier. Flickan på hotellet är första delen i en planerad triologi i ungdomsserie som ges ut av Rabén & Sjögren
 
Inledningsvis är det ju såklart alltid nervöst att läsa en ny bok av en författare som en redan innan älskar. Det kan ju bli krispigt om det inte är en bra bok, eller så kan det som i detta fall leda till ännu mer kärlek för författaren. Flickan på hotellet är en ungdomsserie, men jag kände direkt att alla över typ 13 kan och gärna bör läsa boken. Alex Skarp heter huvudkaraktären som snart fyller 17. Hon har bästisen Bianca som inte lämnat hemmet på flera månader och bästisen Charlie som hon dansar med. Förutom dessa två har Alex en mormor som är pensionerad domare, pappan är spanskalärare och mamman är på turné med sitt band. Styvmamman Valentina är polis. Och jag gillar att alla karaktärer beskrivs detaljerat och under hela boken. Det kan lätt bli fokus på huvudkaraktären och sen nämns bara dom andra i förbifarten. Jag gillar när en får lära känna alla andra också. 
 
Trion bestående av Alex, Bianca och Charlie börjar nysta i fallet med Olivia, den unga flickan som hittas död på ett hotellrum, (OBS: ingen spoiler, det står på baksidan av boken!) och hamnar ganska snabbt närmare fallet än vad de kanske hade tänkt från början. 
 
Det jag gillar mest och fascineras mest av är hur Wennstam får in detaljer från hur det går till i riktiga världen, på ett lättbegripligt sätt. Fallet som boken handlar om har ju hänt på riktigt. Unga tjejer har hittats döda på hotell. Unga flickor blir misshandlade, våldtagna och mördade av män. Och vetskapen om att detta pågår kan ju göra en galen, förbannad eller helt handfallen. Men det kan också göra att en vill tillåta dödsstraff, höja alla straff till maxgräns och skada folk som skadat andra. Eller i alla fall sätta dit folk som begår vidriga brott. Men samtidigt har vi ett rättssystem som vi följer. Lagar och förordningar som vi förhåller oss till på olika sätt. 
- och dessa två områden kan ju göra en galen. Att å ena sidan vilja sätta någon i fängelset i hundra år, å andra sidan se att någon slags förklaring till varför vi inte oljar upp giljotin så fort en våldtäktsdom är klar. Det är svårt och det krockar ganska ofta i min egen hjärna. Vilket det även gör för Alex. Till sin hjälp har hon ju polisen Valentina och mormor Astrid som förklarar rättsväsendet, lagar och polisarbete på rimlig nivå.
 
Och det är så bra, förbannat bra! Jag älskar att boken är jag-perspektiv samt att det är politiskt och feministisk - men hela tiden lättförståeligt. Vettiga budskap har bakats in på ett smidigt sätt och jag kan förstå hur den här boken kommer att förändra för många unga som läser den. Dessutom är jag redan nu peppad på bok två! Flickan på hotellet får fem av fem palmer. 
 
Min absoluta favoritförfattare Katarina Wennstam<333

Ärren vi bär

Publicerad 2017-08-02 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har haft Caroline Engvall som idol i många, många år. Sen hon var chefredaktör för Frida och sen jag läste 14 år till salu när den kom ut. Nu är hennes första roman här, Ärren vi bär och den ges ut av Kalla Kulor förlag
 
Jag vill precis som vid recensionen av Tills bara aska återstår, inleda med en triggervarning. Ärren vi bär är otroligt vidrig, läskig, hemsk, fruktansvärd, ont-i-magen-framkallande, ångestskapande och jobbig från början till slut. Men den är samtidigt otroligt viktig. Den borde tillhöra obligatorisk läsning för samtliga poliser, socialarbetare, lärare, läkare, personal på ungdomsmottagningar, vuxna på fritidsgårdar, tränare som möter ungdomar, föräldrar och alla andra vuxna som möter unga mellan 11-18 år.
 
Det jag gillar med Engvalls sätt att skriva är att hon beskriver hur allt går till rent juridiskt och polisiärt. En får hela tiden koll på vad som händer med en anmälan, med en utsatt person, med en förövare, i häktet, under en utredning, i rätten osv. Allt beskrivs på ett vettigt sätt och det blir lätt att förstå om en inte har stenkoll på allt från början.
 
Romanen har polisen Ulrika Stenhammar i huvudrollen som precis varit sjukskriven över ett år. Hon arbetar på Citypolisen, enheten som tar hand om fall med fokus på sexualbrott och unga. När en ung kvinna hittas död blir Stenhammar inkallad för att lösa fallet. Till sin hjälp har hon sina kollegor, samt unga journalisten Lovisa Ling. Ingen vet direkt om deras relation, men när fler unga tjejer kvinnor hittas döda måste dom samarbeta snabbt för att få tag på dom skyldiga. 
 
Ganska snart kommer det fram att det är ett stort nätverk män som ligger bakom det, och inte vilka män som helst. Högt uppsatta män, politiker, män med makt osv. Män som inte ser några som helst problem med att sexuellt, psykiskt och fysiskt skada och utnyttja unga tjejer. Män som tänder på att orsaka unga kvinnor hög smärta och som inte bryr sig om någon flicka dör. Män som aktivt våldtar, skadar och misshandlar barn, spädbarn och tonåringar för att klättra bland pedofil-nätverk. Män som sätter sin sexuella njutning och lust över andra människors liv. 
 
 
Boken är baserad på autentiska fall, vilket gör det hela om möjligt ännu vidrigare. Eftersom jag följt Engvalls arbete under så många år så vet ju jag att det förmodligen är intervjuer och möten barn i alla möjliga åldrar som ligger bakom delar av boken. Barn blir utnyttjade, våldtagna, misshandlade och dödade av män som tycker att dom har rätt till sexuell njutning. Vi kan inte blunda för att det sker. För det händer. Varje dag utnyttjas barn av män och det är vår skyldighet att lära oss mer om detta, för att kunna hjälpa till.
 
Ärren vi bär får fem av fem palmer.  
 

Olycksfågeln

Publicerad 2017-07-30 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag fortsätter ju med Camilla Läckbergs serie och nu har jag läst klart del fyra, Olycksfågeln. Det är Månpocket som ger ut den. Här är recension av del ett, del två och del tre
 
Precis som alla delar innan och alla delar efter handlar det om Erica Falck och Patrik Hedström. (SPOILER!!) Den tredje boken slutar med att Ericas syster Anna mördar sin man, som misshandlat henne under en lång tid både psykiskt och fysiskt. Så i fjärde boken bor Anna hos Erica och Patrik med sina två barn. Dessutom planerar Erica och Patrik bröllop, Erica är ganska trött på att bara vara hemma med Maja och samtidigt försöka få sin syster på fötter igen. Överlag får en veta ganska lite om Erica i denna bok, det är mer fokus på själva morden och Patrik. Det som dock är härligt är allt bröllopssnack, ja, jag bölade i slutet när dom går ner för altargången, klänningen sitter perfekt och allt är så lyckat <333 jag läste ju den scenen typ tre dagar efter vårt bröllop :`)))))) 
 
Inledningsvis, jag gillar inte titeln. Jag tycker inte att den var så bra som dom andra. Och det var nog först nu i del fyra som jag förstod att titeln hänger ihop med sido-historien. Ena spåret i böckerna handlar om Patrik som ska lösa något mord och Erica som vill hjälpa honom samt skriva en roman om mordet. Andra spåret är något historiskt som hänger ihop med mordet. 
 
I lilla Tanumshede ska det spelas in en dokusåpa, och det märks att boken har några år på nacken. För det finns något sensationellt över framställningen. Det var fortfarande väldigt spännande med folk som super och ligger framför tv-kameror? Folk var kändiskåta och ville göra allt för att komma nära deltagarna? Är det fortfarande så? Jag ser ju bara Gift vid första ögonkastet, Tro hopp och kärlek samt Bachelor. Men framställningen av deltagarna och deras aktiviteter känner jag igen från när jag och Natti var 14 och stod utanför Spy Bar för att träffa Big Brother-deltagare...
 
I alla fall, en av såpadeltagarna hittas mördad. Dessutom hittas en person som ser ut som en man men som sen visar sig vara kvinna mördad. Alltså - HA HA HA. Läckbergs beskrivning av lesbiska personer är det roligaste jag läst på länge. Den som hittas mördad tror dom först är en man, för att hon har kort hår och "manliga" kläder? Och hennes flickvän har en "praktisk frisyr"?! Vad är ens en "praktisk frisyr"?! 
 
Den här boken var bra, själva morden och hur olika personer hänger samman var intressant och bra uppstyrt. Men den historiska biten var ganska märklig, den gillade jag inte alls. Så sammanfattningsvis, det var rörande att dom planerade bröllop för jag kunde relatera en del till Erica dessa scener. Det kändes lustigt att läsa om hur dokusåpor var stora en gång i tiden. Och Läckbergs sätt att skriva om flator var riktigt dåligt. Olycksfågeln får två av fem palmer. Det kassa om flator drog ner allt, trots att själva historien var bra. 
 

Mitt liv som gift

Publicerad 2017-07-26 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har ju alltid älskat Mia Skäringer, Mia & Klara var och är mina och Jennies stora favoriter. Det finns nog en miljon scener vi spelar upp, refererar till och skrattar åt. Så jag blev givetvis galen av glädje när Skäringer startade en podd med Anna Mannheimer. 
 
Och självklart blev jag peppad på Anna Mannheimers bok Mitt liv som gift som ges ut av Brombergs förlag. Lustigt nog läste jag den under första dagen som gift, i en vaggande säng på hotellets spa. E låg och glodde på 9gag medan vi åt vår egen vikt i färsk frukt. Perfekt sätt att landa efter bröllopet. <3333
 
Åter till boken. Det är en sammanfattning av tio år som gift med sin man Peter. Det handlar om sex, kärlek, årsdagar, vanliga bråk, vardagliga händelser, barn och planering inför deras gemensamma show som handlar om livet som gift. En del av grejerna som tas upp i boken hade jag redan hört om i podden. Så det var en del upprepningar. Och jag känner nog mer för Mannheimer i ljudformat än i skrift. Det var flera tillfällen som jag kände att jag skulle skrattat högt om jag hade hört det, men i skrift blev det inte lika kul? Det kan iofs ha att göra med att jag hört Mannheimer mer än jag läst? 
 
Den var fyndig och rolig, men jag hade haft roligare om jag hört allt som ljudbok eller i podden. Och kanske om jag varit gift med en man? Jag kunde ju relatera ca 7 % eftersom jag inte tillhör samma generation, varit gift i tio år, har barn eller är hetero. Men det jag fattade och kunde relatera till var roligt! All ångest inför deras show var underhållande, och jag hade nog velat se den showen. :)))) Mitt liv som gift får tre av fem palmer. 
 

Jag ska hitta dig

Publicerad 2017-06-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Äntligen är del två här!! Jag ska hitta dig är skriven av Pernilla Ericson och ges ut av HarperCollins Nordic. Här kan du läsa recensionen av bok nummer ett. Som några av er kanske minns så var jag väldigt förtjust i bok nummer ett, Spåren vi lämnar efter oss. Jag har ju följt Ericson via olika tidningar och medier i hur många år som helst, och på senare år har det varit främst via instagram. Och det gör ju något extra när en kan följa en författare via olika medier och samtidigt ta del av deras böcker. Jag älskar sånt! 
 
I del två får vi åter igen ERLA-gruppen som består av polisen Liv Kaspi, fixaren Rickard Falke, hackaren Aminah samt Edith. Men i bok nummer två är det Rickard Falke som är i fokus. Och jag är ju en sån som gillar när en kan hoppa in i vilken del av en serie som helst, men vad det gäller serien om ERLA-gruppen vill jag ändå rekommendera att ni läser bok nummer ett innan ni läser denna. Mamma läste iofs den här boken på Mallis utan att ha läst första, så det går väl också. :)) 
 
Rickard Falke är en fixare. En person som kan fixa fram exakt vad som helst som behövs. Droger, vapen, lokaler, rätt personer på rätt plats, folk som behövs och folk som behöver försvinna. Osv. Ni förstår. I bok ett träffar Rickard Liv, Aminah och Edith när de ska lösa fallen med överfallen längs gröna linjen. Och han inleder en relation med Liv. Deras relation är bland det finaste och råaste jag läst. Liv är polis och Richard har varit kriminell sedan tonåren, det är ju en omöjlig kombo men som Ericson lyckas framställa helt utan klyschor. Bara deras relation gör det värt att läsa båda böckerna. <3
 
Jag kan inte avlöja för mycket om vad som hände i bok nummer ett, för er som inte läst den än. Men sammanfattningsvis sviker Richard några som verkligen litade på honom. Och han sabbar alla sina chanser till ett liv i Sverige för all framtid. Tjänster och gentjänster som som sviks i den undre världen är ju knappast något som går att snacka bort. - det är i detta läge som bok nummer två börjar. Richard har skapat sig ett nytt liv utanför Sverige, driver en bar och har det ganska härligt ändå. Förutom att han saknar Liv. 
 
Samtidigt i Sverige ligger hans äldsta vän döende, vilket gör att han måste återvända till Sverige. Och givetvis finns det en man som fått i uppgift att döda honom så snart som möjligt, som i sin tur kämpar för sin familjs liv. Från sekunden han anländer startar en hetsig jakt - och jag hade bokstavligen hjärtat i halsgropen tills jag läste ut boken. Det händer ju något i en när en bok är riktigt bra skriven. Eftersom det är del två känner jag ju karaktärerna som nu träffas igen. Jag känner ju dom allihop, jag tycker om dom och jag har ju förväntningar på dom. Och jag kan ju ana vad som kommer att hända och hur dom kommer att bete sig. Det är ju en fröjd att få fortsätta läsa om karaktärer som en verkligen tycker om och känner saker för. 
 
Jag har helt fallit för denna serie och Ericsons språk. Det är sällan jag faller för någons språk på det här sättet som jag gjort för Ericson. Jag kan redan längta efter nästa del och jag vet inte ens när den kommer ut? Men så pepp är jag på ERLA-gruppen. Och jag kan inte förstå att den inte blivit tv-serie ännu? Eller det kanske sker när tredje boken kommit ut och alla karaktärer fått varsin bok? Håller tummarna för det. Jag ska hitta dig får fem av fem palmer. 
 Författaren Pernilla Ericson <3 

Stenhuggaren

Publicerad 2017-06-25 09:47:33 i böcker, girls <3,

Nu har jag läst klart del tre i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck och Patrik Hedström, Stenhuggaren. Och jag blev berörd av den här historien. Det är Månpocket som ger ut även denna. 
 
Boken börjar med att en liten flicka hittas död, hon fiskas upp av en fiskare och antas ha drunknat. Men ganska snart inser dom att vattnet som finns i hennes lungor inte kommer från sjön hon hittats i, utan snarare ett badkar med tvålrester.
 
Att döda ett barn är otroligt starkt och vidrigt att gestalta och jag tyckte att det var en obehaglig historia från början till slut, men självklart ville jag veta vem som kan vara så pass ond att den mördar ett barn. Så det går ju hem ändå. Att läsa om barn som mördas blir ju aldrig lätt, det spelar ingen roll hur barnet betett sig, vilka diagnoser den har eller vad som kan ha hänt tidigare. Det går ju inte att försvara att ett barn mördas. Det gäller visserligen mord på vuxna också, det är sällan det går att försvara eller förklara. Men det är alltid vidrigast att läsa om barn som dör. Huvva.
 
Läckberg växlar ju mellan nutidoch en händelse som skett historiskt. Denna händelse var inte så länge sen och det flätades samman jäkligt snyggt med nutiden. Vi får följa en manlig stenhuggare, hans tvillingsöner och fru. Kvinnan har tvingats lämna rik bakgrund och överklass, för att leva fattigt, vilket hon absolut inte är nöjd med. Men hon lyckas ta sig fram och ignorerar vilka hon bokstavligen får ur sin väg. Och sånt kan ju gå i arv och påverka framtida händelser... 
 
Det jag saknar i den här boken är mer om Erica. Det är väldigt mycket om det aktuella fallet och dåtiden får mycket plats i nutidens fall. Men som läsare får en inte direkt veta mer om Erica, hon som karaktär utvecklas inte ett dugg. Hon är fortfarande hemma med Maja som växer långsamt och det är slitigt att vara föräldrarledig. Jag vet inte om hon skriver på något? Eller planerar att skriva något? Det enda en får veta är att Maja skriker, är svår att söva och att hon ammas väldigt mycket framför olika såpor. Det enda jag tänker på när jag läser om Maja och Erica är om Patrik kommer att vara föräldrarledig? Att skriva in en föräldrarledig polis vore ju riktigt bra. 
Men detsamma gäller sidospåret med Ericas syster Anna, det saknade jag också. Anna nämns vid några få tillfällen och avslutar boken med en rejäl cliffhanger. Så självklart ska jag kasta mig över bok nummer fyra. Och jag hoppas på att Erica och Anna får större utrymme i den boken. 
 
Stenhuggaren får tre av fem palmer. Här kan du läsa recension av bok ett och två
 
 
Författaren Camilla Läckberg, som också nyligen gift sig. Mer bröllop åt folket <3 

Bitterfittan 2

Publicerad 2017-06-21 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Hurra! Tio år efter att Bitterfittan ett släpptes kommer nu Bitterfittan två! Även den skriven av Maria Sveland och ges ut av Leopard Förlag. Jag, Jon och Suzann var ju på releasefesten för denna, sicken fest det var. Så många ljuvliga feminister under ett och samma tak <3 
I Bitterfittan två får vi fortsätta att följa Sara som nu skiljt sig. Tre barn senare fick hon slutligen nog och skilde sig från sin man - och nu väntar ett helt nytt liv. Från att leva alla fem till att nu ha varannan vecka fri från barn och i alla fall gift man. Men vad gör en då med all tid? Och hur raggar en när inte varit med någon annan man på hundra år? Och hur ska hon göra med alla reaktioner från omgivningen? 
 
Den här boken är så mycket roligare, vettigare och mer underhållande än ettan. Jag fullkomligt njuter av att Sara ska ligga med nya personer. Jag svettas av ångest när hon beskriver saknaden av sina barn. Och jag klappar händerna av njutning när hon berättar om kärleken till sina vänner och systerskapet. När hon flyttat in i sin nya lägenhet lär hon känna pensionären Edith, och jag älskar ju att läsa om vänskap över generationsgränserna. Tillsammans med sina vänner hankar sig Sara fram i sitt nya liv som ensamstående. 
 
Det är feministiskt, statistik bakas in och det är en hel del floskler. Men det är också skönt att läsa om någon som mår bra av en skilsmässa. Som mår bra av ensamma kvällar och som vill ligga. Visst går hon på några nitar, men vem skulle inte göra det efter att ha varit gift i hundra år? Det är roligt, lite pinsamt, men framförallt realistiskt.
 
Och det allra ljuvligaste som boken centrerar runt - deras vänskapsrelationer. Boken är ju en hyllning till vänskapen, de allra viktigaste relationerna vi har här i livet <3 Jag älskar att läsa om deras sena nätter, vinkvällar, träningstillfällen och semestrar. Det är som balsam för själen att vuxna kvinnor hänger ihop, gråter, skrattar och planerar resor tillsammans. Det är så mysigt och tryggt? Kanske för att jag själv kan se mig själv i just dom scenerna. <333 
 
 
Bitterfittan två kanske inte kommer riva lika mycket murar som ettan gjorde. Men den kommer vara en tröstande filt till alla dom som kanske funderar på skilsmässa, som nyligen skilt sig eller som kanske behöver en knuff ut ur boet. Eller fungera som underhållning för alla dom som är lyckliga i sina relationer och bara mår bra av att läsa en feministisk kärlekshistoria där vänskapen är i centrum. 
 
Bitterfittan två får fyra av fem palmer. 

Bitterfittan

Publicerad 2017-06-18 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst om denna ljuvliga feministiska klassiker: Bitterfittan av Maria Sveland. Det är Leopard Förlag som står för nytrycket, så himla kul! 
 
Jag läste den första gången någon gång för hundra år sen när jag började plugga genus. Feminist har jag ju varit hela mitt liv, men det är ju något särskilt att läsa böcker som öppnat ögonen för så många. Vilket Bitterfittan har. Den har funnits i tio år och kallas redan feministisk klassiker. <3
 
Boken handlar om Sara som är 30 år, mamma till ett barn och gift med en man. Det är grått, snöigt och sådär vidrigt som Sverige kan vara i februari. Och Sara är bitter. Att vara familjens projektledare tar på krafterna. Att vara den som tar hand om barn, hem, familjemedlemmar, sociala aktiviteter, högtider, presenter, städning, underhåll - och samtidigt arbeta 100 %, hålla liv i relationen, typ ligga, träna, vara social, ha relationer och typ hinna med sig själv - det är rätt mycket en ska hålla i luften samtidigt. 
 
Så får följa Saras tankar om hur hon mår i sin relation och hur kvinnor överlag mår i sina relationer. Hur är samhället byggt egentligen? Är tanken att kvinnor ska vara projektledare medan män bara minglar runt och ändå tjänar mer pengar? Fastän dom inte så ofta bär några barn, gör mindre i hemmet, gör mindre överlag osv osv. Saras rimliga tankar blandas med verklig statistik och delar ur Rädd att flyga av Erica Jong, en annan feministisk klassiker. 
 
Men boken handlar också om kärlek. "Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar". Och jag har nog återkommit många gånger till denna bok i mina dagar. När jag tänker på min egen relation eller andra relationer i min närhet och omgivning. Den här boken är jobbig att läsa, sist jag läste den levde jag i en heterorelation som var långt ifrån jämställd. Inte för att min nuvarande relation mirakulöst blev jämställd bara för att vi blev två kvinnor, så är det ju knappast. Men vi har en helt annan dialog än jag haft i andra relationer vilket är så jävla skönt och viktigt <333
 
Jag skulle önska att alla som lever i en relation läser Bitterfittan. Dels för att den är underhållande, dels för att den väcker mycket tankar om relationer, samhället, hur vi lever och hur vi kan göra förändringar. Jag älskar ju att läsa romaner som väver in äkta fakta, och Bitterfittan är ett perfekt exempel på detta. <3 Bitterfittan får fyra av fem palmer. 
 
E läste högt ur Bitterfittan för mini-E <3333 Kan knappast tänka mig något gulligare?!! Dessutom ville mini-E att vi hela tiden skulle berätta historien om "Roman", som E trodde att det stod på omslaget. Helvete vad jag älskar dom här två <333 
 
Författaren Maria Sveland <3 

Tills bara aska återstår

Publicerad 2017-06-14 09:00:00 i böcker, girls <3,

Tills bara aska återstår är skriven av Lisa Bjurwald och ges ut av Pocketförlaget
 
Och jag tror att jag för första gången någonsin ska lägga in någon slags triggervarning. En kan ju tycka lite olika om när triggers ska användas, och enligt mig är det nödvändigt gällande denna bok. Tills bara aska återstår var den vidrigaste och hemskaste bok som jag någonsin läst. Jag har läst mycket mislit genom åren, läst mycket om pedofili, sexuella övergrepp, misshandel, trafficking och mäns hat och våld mot kvinnor. Denna bok innehöll mycket sånt. Det är inte bara en deckare som en bläddrar sig igenom medan en sippar på en latte. Det här är en bok som tar sig in mellan revbenen, sätter klorna i magsäcken och sakta läger ut minor i hjärnan på en. Speciellt när en någonstans tänker att det inte kan vara taget ur verkligheten, och sen läser om att det visst är taget ur verkligheten. Så jag rekommenderar den här boken till alla, för den är för bra och viktig för att väljas bort, men jag känner att det är min skyldighet att varna när jag själv reagerade så starkt på den. 
 
Rebecka Born ska få testa att göra chansen som specialpolis inom Sektionen för särskilda hot (SSH), en elitgrupp som bekämpar terrorism och organiserad brottslighet. Och hon skickas till Karlstad i Värmland för att ta sig an ett fall med brända kroppar. Kropparna visar sig vara två kvinnor som först blivit stympade innan det blev satta i brand. 
 
Born är en såndär härlig kvinnlig karaktär som jag både hatar och älskar. Hon är nyskild, har två barn som hon älskar men verkar älska sitt arbete mer, glömmer bort att hon fyller år, ligger med kollegor och älskar sitt jobb mer än allt annat. Hon är manisk och vill lösa fallet till varje pris. Hon verkar vara en rak, kall och påstridig person. Ungefär exakt så som alla män alltid gestaltas, men när det ska göras av kvinnor så blir jag ganska provocerad. Varför ska det alltid vara extra allt när en kvinna ska brinna för sitt jobb. Varför ska hon båda ogilla familjeliv, inte hinna med sina barn, ligga runt och vara en kall person som dessutom har ett mörkt förflutet. 
- män som inte hänger med sina barn behöver inte allt det där extra, för det är liksom normen. Men när kvinnor ska gå utanför boxen så är det alltid kaka på kaka på kaka. 
 
Born kommer även från Karlstad och från en gård som nu är omgjord till en flyktingförläggning. I hennes barndom finns hemska minnen som då och då gör sig påminda, som sakta vävs in i det pågående fallet. En natt sker en brand på flyktingförläggningen som leder till att ung kvinna hamnar på psyket. Hon har vissa kopplingar till de två kvinnorna som hittats mördade, men vill inte förklara hur eller varför. 
 
Samtidigt som en får följa Born som flänger mellan Karlstad och Stockholm, får en följa en ung kvinnas väg från Nigeria till Karlstad. Vad den unga kvinnan inte vet är att det jobb hon erbjudits inte finns och att det finns en prislapp för resan till Karlstad som hon nu ska arbeta bort. 
 
Det här är ingen vanlig deckare, utan något så mycket mer. Jag kanske inte vill bli bästis med Born, men de ämnen som tas upp är viktiga och det görs på ett jäkligt bra och ärligt sätt. Läs! Tills bara aska återstår får fem av fem palmer. 
 
Författaren Lisa Bjurwald.  

Predikanten

Publicerad 2017-06-11 19:20:42 i böcker, girls <3,

Jag fortsätter med mina Läckberg och är nu inne på del två, Predikanten. Den ges ut av Månpocket. 
 
I den här boken får en som läsare följa författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström. I första boken var Falck med och hjälpte polisen att lösa mordet på hennes gamla kompis Alexandra, som hon sen skrev en bok om. En bok som gjorde succé och som lett till att Falck ska skriva fler böcker med riktiga mordfall. Men istället är hon mest trött och gravid. 
 
Patrik har fått ett mordfall som han ska lösa ihop med sin kollega Martin. Ett litet barn har hittat en död kvinna i en skog, och hon vilar på benen av två andra lik. Vem är kvinnan och varför ligger hon på två andra lik? Det är såklart mycket att försöka ta reda på vilket försvåras av att det finns en kropp och benrester av två andra kroppar. 
 
Det finns även en historia av släktfejd som går bakåt i tiden, två bröder och deras familjer har splittrats, något som hela Fjällbacka känner till. Kanske för att skillnaderna mellan brödernas familjer är så pass stora? Kanske för att pappan en gång i tiden var en väldigt känd predikant och omtyckt av många. Pappan ägde en stor gård, hästar och mark - som den ena sonen fick ihop med sin familj. Den andra familjen bor i ett mindre, risigare och fattigare hem. Dom ligger på varsin sida av klasstegen kan en lugnt säga. Kusinerna i rika familjen ägnar sig åt att rida och ta hand om trasiga ungdomar. De andra kusinerna ägnar sig åt att småstölder, sova bort dagarna och hankra sig fram. Men det inte alla vet är att två av kusinerna hänger med varandra i hemlighet... 
 
Predikanten är en intressant pusseldeckare. Läckberg kan verkligen konsten att hålla trådar från dåtiden igång med trådar från nutiden samtidigt som det är parallella spår igång hela tiden. Det är Ericas tankar, Patriks tankar, polischefens tankar, alla olika kusiner + dåtidens personers tankar. Och det blir inte rörigt. En fattar direkt vem som tänker och kastas in i dens huvud direkt. Dock är det väldigt mycket uppbyggnad innan allt avslöjas på typ en rad. Vilket såklart är lite tråkigt. Men samtidigt så köper jag ju det rakt av, jag fortsätter ju läsa och jag vill veta mer. Och jag är redan inne på bok tre. 
 
Predikanten får tre av fem palmer. 
 
Camilla Läckberg någonstans i Fjällbacka. 

Jag är inte perfekt, tyvärr

Publicerad 2017-05-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har ju läst en del sjävlhjälpsböcker genom åren, och när jag hittade den här hos Kultan kunde jag inte stå emot. Jag är inte perfekt, tyvärr. Om ångest, oro och konsten att vara själv mot sig själv är skriven av Michaela Forni. Den ges ut av Lava förlag
 
Jag har läst Fornis blogg i kanske fem-sju år? Jag minns inte ens hur länge, men den bloggen är bra avkoppling för hjärnan när jag är på väg hem från jobbet eller sitter på en cykel på gymmet. Forni + hennes vänner lever ett liv oceaner från min verklighet och det är ganska skönt att fokusera på någon härlig brunch istället för något annat ett tag. 
 
Boken blandar historier från Fornis egna liv, lite sidor som en själv ska fylla i med egna upplevelser och tankar kring ångest eller oro samt peppiga lösningar på detta. Ett av Fornis stora fokusområden är svartsjuka, vilket jag inte kan känna igen mig i. Jag kan känna igen mig i oro, ångest, rädsla eller stunder då jag känner mig svag, korkad, dålig eller otillräcklig. Men flera delar kände jag mig inte direkt berörd av. Och jag fick även en känsla av att jag jobbat på jäkligt bra med min ångest och oro. Jag vet vad jag ska göra när dom känslorna dyker upp och jag vet hur jag ska tackla stunder då jag känner mig som en dålig partner eller värdelös vän. Då handlar det ofta om att strukturera om i kalendern, fokusera rätt, landa och ändra riktning. Jag har ju även många timmar terapi bakom mig så jag har nog de verktyg jag behöver. 
 
Men jag har ju följt den här boken och responsen via Fornis egen blogg och andra bloggar, vilket jag hade i bakhuvudet hela tiden. Och jag vet ju hur viktig den här boken har varit för mängder av unga kvinnor. Eller kvinnor i alla möjliga åldrar. Det Forni skriver om påverkar många, många personer. För psykisk ohälsa, oro, magproblem och väggar som ständigt är närvarande är vardag för många. Det är en ständig hets kring karriär, plugg, utseende, karriär, sexliv, familj, fritid, träning osv osv plus hundra grejer till. Jag känner nog fler som är påverkade av detta klimat på olika vis än människor som inte sabbat mage, huvud, hjärna eller sömn pga olika faktorer som stressar en. Och det är liksom ingen slump att IBS, sömnproblem, ångest och antidepp är vanligare hos kvinnor i blandade åldrar. Vi lever i ett klimat som är helt ohållbart och som kommer sabba folks hjärnor, humör, relationer, sexliv och magar. 
 
För mig kanske den här boken inte var så nödvändig. Jag blev istället påmind om hur kasst många kvinnor mår pga vårt samhälle. Men jag läste med vetskapen om att många blivit hjälpta av denna bok. Som behöver skriva listor över förebilder, viska tio saker dom älskar med sig själva eller som behöver rannsaka vilka känslor som ångesten grundar sig i. Jag har kommit längre än så i mitt arbete. Jag är i det stadiet då jag vet vad jag behöver för att lösa något snabbt för en kväll (typ kolla tårt-program eller yoga med Adriene) och vad jag kan göra på längre sikt (skriva, babbla med nära och kära, använda verktyg jag har sedan tidigare). Men jag är dock övertygad om att boken gjort mycket gott för andra.
 
Jag är inte perfekt, tyvärr får tre av fem palmer.

Det händer nu

Publicerad 2017-05-14 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Det var andra gången jag läste Det händer nu av Sofia Nordin, denna gång ihop med en Lesbisk bokklubb <3. Denna ljuvliga pärla ges ut av Rabén & Sjögren. Väldigt kort efter att jag och E börjat träffas skickade jag en pocketutgåva av den här boken till henne. Då var vi fortfarande sådär nya att vi inte uttalat något om att vi tyckte om varandra, att vi var förälskade eller så. Det enda vi egentligen visste om varandra var att vi inte låg med några andra. Och då läste jag den här boken som jag var tvungen att skicka till henne <3333 Så jävla gulligt gjort! 
Och jag minns fortfarande att hon inte sagt något om boken på två dagar, så jag var säker på att det var tack och adjö. Sen visade det sig att hon bara glömt att tömma brevlådan :´)))))
 
Tillbaka till boken: den handlar om femtonåriga Stella som blir kär i sin bästa kompis Sigrid. Dom går i samma klass och tillhör den populära skaran i skolan. Vilket bara försvårar det hela ännu mer. Hade dom varit mindre populära hade det kanske varit enklare? Eller hade Stella bara blivit kär i killar hade allt varit enkelt. - den insikten om hur heteronormen påverkar och hur stark homofobi och internaliserad homofobi är, är så förbannat sorglig. Att Stella tänker så visar ju på att det är något fel med samhället och normer som begränsar och förstör. Det kan inte bli tydligare än så. 
 
Mitt i alla tankar kring hur hon ska få Sigrid att fatta att hon är kär börjar hon flörta med Hannes, Sigrids storebror. För att smicker är kul och för att det där med kärlek till tjejer kanske kan gå över? (också väldigt sorglig tanke!) Och hon får även kontakt med en äldre flata som hon börjar maila med. Dessa mail är så fantastiska! Att få se hur olika dom skriver, hur det var när den äldre blev kär i tjejer och hur det har förändrats genom tiderna. Förutom det handlar boken om första kärleken, att tveka, att inte veta varken in eller ut, första sexet och allt annat som rör sig i huvudet på någon som är 15. + världens finaste förberedelser inför sex! 
 
Nu när jag läste boken för andra gången reagerade jag på mycket andra saker än första gången. Jag tänkte mycket på hur människorna runt omkring reagerade på Stella och Sigrids relation. Att vännerna vill vara snälla och visa på att "allt är helt ok". Men att det blir så pass överdrivet att det blir omvänt ändå. Att alla ska vara snälla, fysiska, dra skämt och hela tiden överdriva allt. Då blir det ju istället krispigt och fel. Och hur föräldrar och syskon reagerar tänkte jag också mycket mer på denna gång. 
 
Den här historien är bland de finaste jag någonsin läst. Det är första, största kärleken som ska finnas och hålla i minst hundra år. När varje rörelse har betydelse, när det känns som att lungorna ska sluta fungera så fort personen går utanför dörren och när allt annat tappar betydelse för att allt bara handlar om att få den här personen att le <3 Och det är så förbannat jävla fint och detaljrikt beskrivet. Jag blev som nykär på nytt av att läsa den här boken. Den är rar, ärlig och extremt bra skriven. Och trovärdig. Och den väcker pirr, det är få böcker som lyckas med det. 
 
Det händer nu får sex av fem palmer. <333
 
Författaren Sofia Nordin

Isprinsessan

Publicerad 2017-05-10 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst min första bok av Camilla Läckberg! Isprinsessan är den första boken om författaren Erica Falck som återvänder till Fjällbacka och barndomshemmet. Jag hade för mig att Läckberg alltid har en historisk tillbakablick och en nutidshistoria som flätas samman, men det kanske kommer i dom senare böckerna?
- på bilden syns nytrycket av Isprinssessan som Månpocket gjort samt två macarones som är fyllda med nutella. <3 
 
Erica är författare och skriver biografier om kvinnor. Just nu har hon precis börjat på sin fjärde bok och hon har återvänt till Fjällbacka för att ta hand om föräldrarnas hem. Båda föräldrarna har nyligen dött i en bilolycka. Hon har även en syster, Anna, som lever med sin man och två barn. Efter att föräldrarna dött vill Anna nu sälja huset medan Erica vill ha det kvar. 
 
Tanken är att Erica ska kunna skriva i lugn och ro, gå igenom föräldrarnas saker och hinna ikapp med sorgen efter deras död. Istället hittas hennes gamla barndomskompis död, mördad, och hon dras in i detta. Strax efter hittas en man död, men han kommer från en helt annan värld än kvinnan som mördades först. Erica får kontakt med Patrik som var förälskad i henne som ung - och deras kärlek börjar spira på ett kick. 
 
Jag tänkte inte fokusera så mycket på själva morden osv. För det var inte det intressanta i denna bok. Jag satt mest och funderade över varför Läckbergs böcker blivit så otroligt stora. Och jag tänker att det måste vara det vardagliga och alla små detaljer som flätas in i alla händelser, saker som alla känner igen. Att Erica tänker i points gällande fika, att Patrik jämför sitt yttre med andra män i samma ålder, att syskon är så ofantligt olika men ända nära, att mammor vill göra allt för sina barn och alla små rörelser som vi gör utan att tänka oss för. Läckberg har med allt sånt. Hur en håller händerna, hur en rör ansiktet, hur olika känslor känns och hur människor förhåller sig till varandra. Det är mycket ord kring varje handling. 
 
Och jag ser fram emot att läsa vidare om Erica och Patrik. Även om jag redan nu stör ihjäl mig på att hon lägger sig i mordfall, lägger sina egna känslor före en utredning eller att hon går till olika personer som egentligen är tänkta åt polisens besök. Men det är väl en sådan karaktär Erica är? Det kanske lätt blir så när alla känner alla? Inte vet jag, men irriterande egenskap. Isprinsessan får tre av fem palmer. 
 
 Författaren Camilla Läckberg, förmodligen ute i Fjällbacka.

Dumplin´

Publicerad 2017-05-03 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det här är en bok jag har velat läsa länge, men som jag av någon anledning väntat med. Dumplin´ är skriven av Julie Murphy och ges ut av Lavender Lit.
 
Boken handlar om Willowdean, som kallas Dumplin´av hennes mamma. Hon bor med sin mamma, har en bästa kompis och en moster som dog i hemmet pga övervikt och hjärtat. Willowdean är också överviktig, tjock som hon kallar sig själv. Det är varken hennes bästis eller mamma. Mamman är ansvarig för en lokal skönhetstävling som hon själv vunnit en gång för hundra år sedan. 
 
Willowdean är medveten om sin kropp, att folk stirrar, bryr sig om vad hon äter, vad hon har på sig och att hennes lår klibbar när hon kommit upp ur en simbassäng en varm sommardag. Hon vet om att folk kallar henne tjock, och det kallar hon sig själv också. Eftersom hon är det. Hon framställs som "stark", "modig","självständig" och "förebild". Jag tänker mest att hon är en person som pekar finger åt kassa smal-normer och liksom är medveten om att hon inte är smal. 
 
Att hon då tolkas som alla positiva saker för att hon inte vill banta eller skada sig själv, tycker jag är jävligt tröttsamt. Det tycker jag ju iofs om fettaktivsm också. Att en måste vara aktivst för att en bär på mer kg än samhället uppskattar. Eller att Willowdean ses som modig för att hon inte är en size 0. 
 
Kanske känner jag igen mig själv för mycket i boken och därav himlade jag med ögonen xx antal gånger. Förmodligen därför. Jag har aldrig varit smal och jag har alltid haft kläder som jag själv tycker är fina. Och således kallats "modig", "självständig", "förebild" osv. Så himla tröttsamt. 
 
 
Tillbaka till boken. Det som händer är att Willowdean jobbar på en snabbmatsrestaurang, där även skolans snyggaste kille Bo börjar jobba. Och han stöter på henne. Dom flörtar, dom hånglar och dom tycker om varandra. Och detta phuckar något med Willowdeans självkänsla. Hur kan någon tycka om henne när hon ser ut som hon gör? Hon bestämmer sig för att hitta tillbaka till sin självkänsla genom att söka till en skönhetstävling, nämlingen den som hennes mamma är chef över... Jag kan inte avslöja för mycket, men sen blir det kopplingar till den döda mostern, den smala bästisen och relationen mellan mor och dotter. Samt utanförskap, normbrytande utseende och pirrig kärlek. Den här boken innehåller så mycket!! Det är inte bara ett ämne, utan sju stycken ämnen som är igång hela tiden. 
 
Jag tyckte om boken, vissa delar var tröttsamma. Men så är det ju bara. Dock hoppas jag på att denna bok blir en såndär som alla i årskurs åtta får läsa. Det kan nog bli bra diskussioner om normer, kroppar och utseende. Dumplin´får tre av fem palmer. 
Författaren Julie Murphy till höger. 

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Bridesmaids

Publicerad 2017-04-24 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Vi fortsätter ju att gå igenom olika filmer som handlar om bröllop, den ena värre än den andra! Sist såg vi Bridesmaids! Det är geniet Kristen Wiig som skrivit det och även spelar huvudrollen. Andra som är med och spelar är Maya Rudolph, Melissa McCarthy, Ellie Kemper och Rose Byrne! 
 
Filmen handlar om bästa vännerna Annie och Lilian. Annie har nyligen blivit dumpad, förlorat massa pengar, bor inneboende hos ett par syskon och arbetar i en butik för att hennes mamma fixat det jobbet åt henne. Och det blir bara värre när bästa vännen Lilian ska gifta sig. 
 
En kan ju tänka sig att ens bästa kompis ska hoppa av glädje/pepp/kärlek när en berättar att en ska gifta sig. Men det blir liksom motsatt effekt, för hur ska Annie kunna vara glad när hennes egna liv är så jäkla dåligt på så många vis? Dessutom blir det om möjligt ännu sämre när hon får träffa de andra brudtärnorna, och främst Lilians nya kompis Helen. 
 
Filmen är oerhört rolig och bisarr på så många nivåer. Det är bajshumor, krispiga sexscener, rivalitet, bråk och riktigt rolig humor. Jag kan ju inte låta bli att älska dessa karaktärer, som tycker att dom är så jävla misslyckade för att de inte har någon snubbe, men så kommer dom ju alltid på att dom har varandra <3 tjejer är ju ändå bäst
 
ps. inför mitt egna bröllop och möhippa är min stora önskan att alla håller sams. alla kanske inte behöver älska alla, fast jag hoppas att folk håller sams där och då. det går ju alltid att ta ett glas bubbel till eller prata med någon annan :))))))

Ingen mänska en ö

Publicerad 2017-04-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela