sexualupplysare och bokälskare

Ingenting och allting

Publicerad 2018-01-17 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag är ju ett stort fan av ungdomsböcker. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Iblandär ungdomsböcker så bra att jag inte ens fattar hur andra böcker kan få bli utgivna och så kände jag med den här. Nicola Yoon har skrivit Ingenting och allting och jag kan bara önska att jag kan skriva en procent så bra som hon gör. Månpocket har gett ut boken och det finns även en film. 
 
Boken handlar om sjuttonåriga Maddy som har en allvarlig och ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot i princip allt. Hon har aldrig lämnat hemmet och vet inte vad som finns där utanför förutom det hon kan ta del av från filmer och böcker. Hon har sin mamma och sin sköterska, de får lämna hemmet men går genom en luft-sluss och är sjukt noga med hygienen såklart. Det finns luftrenare i varje rum, Maddy har några vita tshirts, några blåa jeans och några vita gympaskor. Böckerna kommer in i huset noga inpackade i flera omgångar plast och hon får bara äta vissa saker. Allt är noga uträknat och planerat av hennes mamma som också är hennes läkare. Allt är skapat för att hon ska klara sig från allt hon är allergisk mot. 
- allt detta är ju dels fascinerande och dels sorgligt. Det hänger ju ihop med att jag som inte varit inlåst i sjutton år av mitt liv spär på mina känslor kring vad Maddy missar. Jag vet ju vad som finns utanför ett hus och vad hon kan ha missat. Men hon har ju ingen aning. Hon vet inte vad hon passar i för kläder eftersom hon bara har samma kläder, hon vet inte hur havet doftar eller hur det känns och hon vet bara hur maten som hennes mamma lagar smakar. All övrig kontakt är med hennes lärare och det sker via skype. 
 
Det som händer är att hon får syn på en nyinflyttad granne som hon får kontakt med. De skriver meddelanden på fönstrena i imman, mailar och mimar till varandra. Och en dag får han komma igenom luftslussen. Men allt sker bakom mammans rygg. Tack vare honom får hon känna på hur det kan vara på utsidan av hennes hus, hur det kan vara att känna känslor, andas riktig luft och känna doften av havet. Och givetvis blir dom kära. Det fattar en ju bara genom att kolla på omslaget till boken. 
 
När jag läste ut den här boken hulkgrät jag. Det har nog aldrig hänt att jag liksom grät när boken väl var klar? Jag gråter ofta under tiden jag läser sorgliga, hemska eller fina scener. Men nu grät jag över att den var slut och över vad som hände. Jag kände så otroligt mycket för Maddy, och för Olly som killen heter. Helvete vilken jävla bok. Den är så bra att jag önskar att jag hade läst den långsammare, men det gick inte. Det är inte bara text utan även inklippta mail, chattkonversationer och bilder. Det är genialiskt. Ingenting och allting får fem av fem palmer. 
 
Författaren Nicola Yoon

Var snäll mot djuren

Publicerad 2018-01-14 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst boken Var snäll mot djuren av Monica Isakstuen som Brombergs förlag ger ut. Jag har kollat på den i olika bokhandlar och blev glad när jag hittade den på plattans biblo. Älskar biblo 4-ever. 
 
Boken handlar om Karen som har ett barn ihop med en man, och när Anna är några år inser Karen att det inte fungerar längre och ansöker om skilsmässa. De bestämmer sig för delad vårdnad då pappan vill vara lika stor del av barnets liv som mamman, de delar upp alla saker, flyttar isär och är helt sams om allt som sker. Förutom Karen gällande vem hon själv är och vad hon blir de dagar hon inte är med sitt barn. 
Och dom här tankarna ventilerar hon för sig själv, drar liknelser till historiska händelse, hon pratar med sin mamma och hon ältar sina känslor om och om igen. Samt hur hon kan påverka sin dotters uppväxt och hur hon kommer att bli som person. Det är mycket oro och rädsla inför hur hon kommer att påverka dotterns olika egenskaper. 
 
Jag har läst några recensioner av boken för att försöka luska ut vad titeln syftar på, för det missade jag. Boken är uppdelad i väldigt korta texer. Vissa sidor innehåller bara en mening, andra stycken är en/en och en halv sida. Men jag fattade aldrig vad titeln betyder. Åter till handlingen, Isakstuen är hyllad för sin beskrivning av den här sortens moderskap eftersom den är motsatsen till vad "modernt moderskap" är. Jag tolkar recensionerna som att "det moderna" är att det finns pappor som tar hand om sina barn, som plockar ut några fler dagar än 3 månader och är aktiva med sina barn. Är det det som klassas som modernt? I den här boken vill ju Karen ha barnet helt och hållet för sig själv, hon anser sig ha mer rätt till barnet än pappan eftersom hon burit på barnet i nio månader. Att hon är liksom mer förälder än pappan för hon har burit på barnet samtidigt som hon vacklar mellan olika identiteter de dagar hon inte har hand om barnet. 
 
Jag tyckte om boken för jag kunde ibland relatera till karaktären även fast jag inte har några barn. Jag troddejag skulle störa mig på det poetiska, men det var snyggt skrivet och jag gillade språket. Gällande handlingen är det ju något ofattbart med att ingå i en relation, skaffa barn med en person och sen behöva vara ifrån barnet 50 % av tiden. Det är ju en orimlig och hjärtskärande ekvation. Samtidigt som det är normen för majoriteten av alla familjer. Så det är ju knappast en handling helt tagen ur luften, eftersom det sker typ 50 % av alla par? På något sätt kändes det liksom nytt och fräscht med en pappa som ville engagera sig i sitt barns uppväxt? Är det jag som är störd eller är det ett unikt scenario? 
 
Var snäll mot djuren får tre av fem palmer. 
 
Författaren Monica Isakstuen

en alldeles särskild kärlek

Publicerad 2018-01-03 06:32:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján och ges ut av Norstedts. Och jag tror att jag föll för omslaget, att jag kanske tänkte att det skulle kunna handla om krossad kärlek, trasiga hjärtan men med något slags lyckligt slut. 
 
Och på ett sätt var det väl det också, alltså ett lyckligt slut. Boken handlar om Adorján själv, och framförallt hennes farmor och farfar som begår ett gemensamt självmord. Så hon har med hjälp av sina egna minnen och samtal med folk i deras närhet skrivit den här boken. Och jag kan säga ganska direkt att jag trodde att jag skulle gråta mig igenom 173 sidor, men det visade sig att jag bara gillade typ 5 sidor? En anledning till det är nog upplägget av boken. Det var hennes egna minnen av farmor och farfar, deras sista dag i livet, dera egna minnen av olika händelser samt historier från människor runt dom som blandades i en enda röra. Jag hade nog behövt fler sidor eller en annan struktur för att tycka bättre om boken. Nu kändes det mer hattigt och märkligt. 
 
Adorjáns farmor och farfar överlevde förintelsen, vilket som påverkat dom för resten av livet. De föddes och växte upp i Ukraina och rent procentuellt är det ukrainare som begår flest självmord i hela världen. Farmor och farfar berättar för några personer om sitt beslut och får till sist tag på boken The final exit där de hittar metoden som de ska använda sig av för att livet av sig. 
 
Jag vet inte, men det var något som skavde i mig kring hela boken, eller själva syftet med boken. Jag är för dödshjälp och jag kan ha förståelse för självmord i vissa fall. I många fall blir jag kräkfärdig av sorg/ilska när jag läser om alla unga/hbtq-personer som begår självmord som följd av mobbing, trakasserier, våld, hot om våld, depression, utanförskap osv. Men i det här fallet är det förståeligt, de har överlevt förintelsen, är gamla och farfar är väldigt sjuk. Och farmor har sagt att hon inte lever en dag utan honom vid sin sida. I mitt huvud blir det då på något sätt rimligt att de väljer att göra det här. Och det blir inte rimligt i mitt huvud att försöka ta reda på varför. 
 
En annan särskild kärlek får två av fem palmer. 
Författaren Johanna Adorján. 

De sju som såg

Publicerad 2017-12-27 06:27:00 i böcker, girls <3,

Jag fick hem Denise Rudbergs senaste bok i genren elegant crime om Marianne Jidhoff som heter De sju som såg. Och dom är ju döpta med den siffran som den är i serien. Det är Forum som ger ut hela serien som heter: Ett litet snedsprång, Två gånger är en vana, Bara tre kan leka så, Mellan fyra ögon, När klockan slår fem och På sex meters djup
 
Jag älskar ju den äldre åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som nu blivit chef för sin egna utredningsgrupp där Torsten och Madrid är med sedan tidigare + två nya tillskott. Först och främst, det här var den absolut roligaste boken jag läst av Denise Rudberg. Och den roligaste boken jag läst på länge! Det är ett otroligt tungt tema som är i fokus, så det behövdes lite lättare och roligare scener - och dom var hysteriskt roliga. Jag skrattade så jag skrek flera gånger. Och jag visade vissa scener för mamma och syrran som skrattade lika högt. Jidhoff har fått motion utskrivet på recept och det beskrivs oerhört underhållande. <3 
 
Tillbaka till det tunga ämnet, fokus för De sju som såg är kvinnomisshandel. Och jag vill väl börja med att varna, det är grova scener som beskrivs. Men såhär runt juletid är det ju många människors vardag. Runt julen är det flest anmälningar som sker och kvinnor flyr med sina barn från partners, ex och gifta män. I den här boken får vi följa en väldigt rik och mäktig ex-idrottsman som misshandlar sin fru psykiskt och fysiskt regelbundet. Det beskrivs hur hans misshandel går i cykler och hur hon bara går runt och väntar på nästa attack. 
- dom här scenerna är så otäckt skrivna, men det är så mycket jag känner igen från andra böcker om liknande fall. Och det var flera gånger som jag drabbades av samma gamla tanke "skulle det här hända någon jag känner vet jag inte vad jag skulle göra, varken med personen eller med mig själv." För det är ju så det är. Vi lever i ett samhälle som godkänner mäns våld mot kvinnor. Vi lever i ett samhälle som godkänner att kvinnor, barn och djur aktivt flyr för sina liv från pojkvänner, äkta män, sambos och ex. Vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ständigt är hotade verksamheter av samma nämnda män och vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ständigt är fulla. Vi lever inte i ett samhälle där samma instanser behövs för män. Och vi lever i ett samhälle som aktivt skyddar dessa män som misshandlar kvinnor och barn. - det här är fakta som vi aldrig kan komma från. Vi vet att den farligaste platsen för en kvinna är i sitt egna hem med sin pojkvän/man/sambo/ex. 
 
Förutom det roliga och förutom det viktiga och tunga ämnet - så växer karaktären Torsten! Att han är intresserad av Jidhoff har varit klart i några böcker, men nu blir det mer och mer tydligt. Och jag gillar deras samtal, deras respekt för varandra och hur de kommer varandra närmre via träning. Förutom att Torsten höjer sin ribba så dök två andra upp, Veronica och Luka. Veronica verkar lite aspig och Luka hänger mest på. Jag hoppas att dom får mer plats i kommande böcker. 
 
Alla som gillar bra historier med viktigt tema - läs denna! Eller om du gillar chic lit men också spänning, gå loss! De sju som såg får fyra av fem palmer. 
 
 Queen Denise Rudberg <3 

När reglerna slutat gälla

Publicerad 2017-12-20 07:40:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst När reglerna slutat gälla av Ariel Levy och den ges ut av Natur och Kultur. 
 
Och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av boken, det står att den handlar om en kvinna som är gravid i femte månaden, gift med en kvinna, de bor på Manhattan, de är typ lyckliga, reser mycket, hon flyger över halva världen för ett jobb. Strax efter har hon inget kvar. - och boken handlade exakt om det. Varken typ mer eller mindre än så. 
Boken är om Levy själv, alltså en memoar, och jag blev inte mer berörd av att veta att det fanns en faktiskt person bakom alla handlingar och känslor. Det står på baksidan och om boken att hon ska ställa frågor om livet, passion och hunger/förväntningar på livet. Just dom blocken måste jag ha bläddrat förbi för jag minns inte att jag läst något om det. 
 
Helt ärligt, jag föll ju för titeln och jag föll för att Lena Dunham blurbat på boket. Och jag måste ju sluta tycka om saker i förväg för att någon jag ser upp till eller själv beundrar gillar något. För det är ju så sällan ett kvitto på att något är bra. :((((
 
Något som var intressant var att få ta del av hennes känslor kring att vara anhörig till en missbrukare. Hur hon inser att hon blivit lurad under en lång tid och gått på varje lögn som hennes fru sagt. Och vid ett tillfälle beskriver hon känslorna för pappan (det finns en man som gett dom sperma för att kunna göra en insemination och som även vill finnas med som ekonomiskt stöd och typ som farbror till barnet.) och att hon kände någon slags anknytning till honom? Vilket såklart gör att Lucy, hennes fru, känner sig otroligt utanför och ännu mer bortkopplad från barnet som hon ska bli mamma till men inte bär på. Dessa scener var intressanta och väckte såklart tankar hos mig. Typ hur löser jag och E ifall jag skulle få känslor för vår donator? Nu tänker jag att chanserna är mindre eftersom vi inte kommer ha någon som helst aning om vem som kan vara vår donator. Vi kommer ju ha noll kontakt med den personen. I boken hade de ju gemensamt valt ut en person, frågat honom, umgåtts med honom och hade kontakt och ett upplägg. Men iaf, hon menade att det var graviditeten som skapade detta hos henne. 
 
Jag skulle nog rekommendera den här boken till alla som vill läsa något annorlunda om lesbiska. Om föräldrarskap och relationer. Det var intressant såklart att få läsa om en relation som inte går som på räls och där det händer flera jobbiga händelser. Eller för den som bara vill läsa något pretto. Eller går på blurbar av personer som Lena Dunham. När reglerna slutat gälla får tre av fem palmer. 
 
Författaren Ariel Levy

Utan att släppa taget

Publicerad 2017-12-17 07:13:00 i böcker, girls <3,

Jag har fått läsa årets julbok: Utan att släppa taget av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg. Det är Lind & Co som ger ut den -  tusen tack! 
 
Precis som deras andra böcker får vi följa två personer, och i den här boken handlar det om Agnes och Simon. Dom tillhör samma kompisgäng som känt varandra i evigheter och nu ska dom fira jul tillsammans på en stor gård. Agnes ska fira första julen utan sitt barn, vilket beskrivs väldigt fint. Boken är bara drygt 200 sidor, så jag fick inget grepp om övriga karaktärer. Men det är en kusiner till Agnes och lite olika parkonstellationer. Simon är ganska osympatisk. Ständigt pank, ocharmig, kan inte behålla en relation och som tar lite för enkelt på det mesta samtidigt som han är störig. Och jag fick inga direkta känslor för honom? Även fast det händer olika saker så blev jag inte berörd av honom på något sätt. Kanske för att han bara var så douchig genomgående. 
 
Dom befinner sig på gården och mycket hinner hända på några få dagar. Hemligheter, otrohet, gamla kärlekar, utpressning, skönhetsoperationer, stora mängder alkohol, sex och en del nostalgitrippar. Och jag tycker det är tråkigt att boken var så kort. Jag hade gärna hängt med det här gänget utspritt över en triologi, för jag fick lite känslor för några av karaktärerna, men jag hade behövt mer. Det kunde droppas vettiga repliker, intressanta karaktärsdrag och händelser som jag absolut ville veta mer om. Men som bara försvinner efter några få meningar. Jag som egentligen inte gillar långa böcker hade velat ha minst 100 sidor till eller två böcker till. Nu blev det stressat och ganska ytligt. Tyvärr! För jag har alltid älskat Rudbergs chiclit och deckarna om Marianne Jidhoff tillhör ju mina favoriter! Men den här var inte min kopp te. 
 
Om du gillar lättsmälta böcker med bra dialoger, dyra detaljer och vill få bra avkoppling för hjärnan - då kan jag verkligen rekommendera den här boken till dig! Och själv tänker jag hålla tummarna för att det kommer en till bok om Agnes och Theo <3 Utan att släppa taget får tre av fem palmer.  
 
Fotograf: Christopher Hunt

Gänget

Publicerad 2017-11-08 07:30:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst min stora idols Katarina Wennstams senaste roman som heter Gänget och den ges ut av Albert Bonniers förlag. Det är ännu en bok om kriminalinspektören Charlotta Lugn och målsägarbiträdet Shirin Nouri. 
Den här boken utspelar sig ett stenkast från min nästa arbetsplats, Det vita huset, precis innan Slussen går över till Henriksdal. Det kontorskomplexet nämns också i boken, vilket kändes lite obehagligt. Jag vet ju exakt var de olika brotten äger rum. Men men, tur att boken är inspirerad av verkligheten 
 
Nouri arbetar som i tidigare böcker med kvinnor som utsatts för mäns våld på olika sätt. Och Lugn som flyttats från sin tjänst i en tidigare bok och nu jobbar på trafikenheten, blir i denna bok inkopplad i ett fall där en man hittas mördad i en tunnel (den utanför mitt jobb). En kväll hör en gammal kompis till Nouri av sig och behöver hjälp med att hennes man som försvunnit. En gammal händelse som några försökt förtränga under många år har nu väckts till liv, och hotar att påverka hela gänget. Nutida händelser blandas upp med tillbakablickar. 
 
Samtidigt som allt detta pågår blir Nouri utsatt för häxjakt från högerextremt håll på olika hemsidor och bland kommentarerna blandas hot och hat. Dom scenerna är så briljanta! För det beskrivs hur enkelt det är för vem som helst att komma undan - och hur jävla lätt och ofta det sker att män trakasserar, hotar och hatar kvinnor via internet. Men också hur det kan påverka en mottagare på olika sätt. 
 
Temat för boken är som alltid med Wennstam mäns våld mot kvinnor på olika sätt. Och boken checkar för boxarna: våldtäkt, hat, hot, gruppvåldtäkt och misshandel. Även fast det är tunga ämnen och mycket detaljer, tillhör Wennstams böcker de som borde tillhöra obligatorisk läsning. Helvete vad bra det är. Hon är ju en av få författare som kan ta ett viktigt ämne, blanda in polisarbete, lite juridik och göra det lättillgängligt för läsaren. I den här boken får hon även med ett annat otroligt vikigt ämne: grupptryck. Hur det fungerar och vad det kan driva folk till. Det enda felet med den här boken är att den bara var på 303 sidor.
 
Gänget får fem av fem palmer.    
Queen Katarina Wennstam <3 

Allt jag inte sa

Publicerad 2017-11-05 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en magisk bok!! Allt jag inte sa är skriven av Yrsa Walldén och ges ut av Vox. Vox är ett imprint till bokförlaget Opal.

Huvudkaraktären är från Malmö och har kommit in på en manus-utbildning i Falun. Där hamnar hon på ett studenthem och blir snabbt bästa kompis med Mårten och Sanna. Samt Dena. Det blir ganska snabbt klart att hon hellre vill vara ihop med Dena än hennes kompis. Men hur säger en till sin bästa kompis att en egentligen är kär? 

Boken är skriven ur jag-perspektiv och skriven om Dena som omnämns som du/dig genom hela boken. Och det är så förbannat bra skrivet att jag hinner bli både avundsjuk och kär på samma gång. Vissa meningar känns liksom innanför skinnet, ens artonåriga jag vaknar till liv och reagerar som huvudkaraktären och plötsligt började jag fundera på hur det var att vara kär första gången, första/tredje/elfte kyssen, förväntningar inför sex och alla miljoner känslor som fullkomligt tumlar runt i kroppen när en kär. Helvete vilken jävla upplevelse det är. Sen vill jag inte romantisera första kärleken för mycket, för exakt lika härligt det är med alla mysiga/svettiga/rosafluffiga känslorna – exakt lika vidrigt är det ju att inte veta vad den andra tänker eller smärtan när allt går åt helvete. Det är ju bedövande smärta. Och kanske är detta en spoiler – eller så fattar ni att det inte går att ha en bok med bara fluff. Bitarna om olycklig kärlek är förbannat bra. Jag känner tyngd i kroppen av att läsa dom.

 

Jag tror att det var länge sen jag kände så här mycket för en bok. Jag kände allt som karaktären kände, jag kände för att hon kände och jag kom ihåg hur jag kände kring första kyssen, första ligget, första/andra/sjunde kärleken. Ja jag är HSP och jag älskar ungdomsböcker/böcker med unga karaktärer just för att det är så pass mycket känslor.

Och det var länge sen jag läste en så pass rå bok? Eftersom karaktären är arton och är med om sin första kärlek + massa andra förändringar, så är alla känslor så stora! Och Wallden skriver så jävla bra. På riktigt bland det bästa jag läst om kärlek. För jag kunde känna så otroligt mycket med karaktären, och det var länge sen. Typ hela sommaren och hösten har jag läst böcker där jag himlat mig genom boken. Men den här träffade mig rätt i magen, hjärtat, tarmarna och kinderna.

 

Tack Walldén för en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något riktigt bra om kärlek <3

Allt jag inte sa får fem av fem palmer <3

 Yrsa Walldén <33

Just nu är jag här

Publicerad 2017-11-01 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en bok som blivit tokhyllad som heter Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, den ges ut av Natur & Kultur. Inledningsvis, intressant omslag. Jag har aldrig sett ett halvt omslag där titeln sticker igenom och täcks till hälften av någon gammal tavla. Intressant. (min mamma säger ofta intressant när hon tycker att hon någon är dum i huvudet/inte alls så jäkla intressant.)
 
Hur som helst, boken handlar om Elise som är 28 år, pluggar kultur/litteratur på universitet. Hon jobbar på något bemanningsföretag och hoppar in i lite olika butikar och bokhandlar. Ett tag får hon även jobb på en viss bokhandel på centralen. Och enligt baksidetexten och informationstexten så är hon alltid aktiv på tinder, tycker om äldre män och byter erfarenheter av antidepresseiva med sina vänner. - bara den texten borde fått mig att aldrig ens öppna boken. Ja, hon är på tinder, hon pratar om antidepp typ en gång och går på olika tabletter och droger när hon vill festa eller bara komma bort från allt. Och att hon gillar äldre män för att dom är som hästar? Har hon ens träffat en häst? 
 
Elise blir i alla fall intresserad av en i hennes klass, Victor. Och jag vet inte vem jag ogillade mest av dom två? Victor är arkitekt, bryter ihop ganska ofta. Tror att han är en trygg person men han mest gråter och blir arg när Elise är full eller har ångest. Elise har ångest, känner sig sjuk, vägrar att jobba, skriver på en bok och känner sig duktig när hon lagar mat och får beröm av honom. Hon sover dåligt, han sover alltid jättegott. Och dom är så jävla dåliga för varandra. Han vill ha barn - hon är ett jävla barn. Jag kunde inte relatera till något dom sa eller tänkte - och det gäller för hela boken! 
 
Jag ångrar nästan att jag läste den, för det känns i efterhand som slöseri med tid. Som ni förstår ska det bli superkul att diskutera den här med Jon, eftersom det är vår första bokcirkelbok :)))) 
 
Just nu är jag här får 1 av 5 palmer. Jag rekommenderar den typ inte till någon. Jo, om du är ett pretto som gillar att läsa topplisteböcker. 

Food Pharmacy

Publicerad 2017-10-29 07:30:00 i böcker, girls <3,

Food Pharmacy är skriven av Mia Clase och Lina Nertby Aurell, och den ges ut av Bonnier Fakta. Jag har ju lite svårt för ”mat-trender” när mat/smaker/djur/grönsaker trendar osv. Jag minns fortfarande när mina föräldrar var skilda och båda började äta ruccola och ville vara den som började med det först… Det var liksom ingen annan utom dom som tyckte om det, men båda ville ändå vara först <3 Nu typ 15 år senare är det ett gulligt minne och ruccola är ju faktiskt ganska gott.

Åter till mat-trender: läkare/psykologer/lekmän skriver ju artiklar, forskar och kastar pekpinnar åt höger och vänster jämt och ständigt. Och det finns ju alltid en sida som tycker en sak och en annan sida som tycker helt det motsatta. Ibland står ju industrier och myndigheter bakom det och ibland är det universitetsläkare som går loss. Plus massa tomtar som bara vill ha sin mening sagd. Och utöver det är så det oftast pengar som styr vilken forskning som utförs, omskrivs och hur den presenteras. Men vad det gäller Food Pharmacy så är jag fast, såld, knockad tiltad och nollad.

 

Jag har sen en tid tillbaka fått någon slags dödsångest. Jag kan tänka på hur jävla tråkigt det vore om jag dog. Eller blev sjuk. Och det påverkar mig mer än jag vill. Men, denna bok blev liksom ett litet plåster på såren (ja jag vet att en bok kanske inte kan lösa alla problem här i världen, men just nu funkar det). För när jag äter saker som jag vet att min kropp mår bra av, som förebygger cancer, hjärt/kärlsjukdomer, MS, diabetes osv – då mår min hjärna bra. Jag är inte en krångligare person än så. Detsamma gäller träning: vet jag att jag tränar det som kroppen mår bra av och som är förebyggande – ja då mår min hjärna också bra!

Boken är sprängfylld med fakta om tarmarna, immunförsvaret, fibrer, nyttigheter och saker som en helst ska skippa om en inte vill underhålla en kronisk tarminflammation. Och jag tänker inte ens försöka försvara mig kring detta – jag har cancer i släkten på båda sidorna + massa annat jox. Mängder av forskning visar att socker är en bidragande faktor till cancer. = min hjärna är lugnare och mår bättre av att jag skippar socker.Dessutom är mitt humör både roligare och bättre utan sockerdippar. Utöver socker ska en skippa rött kött (för miljö och förebyggande mot sjukdomar), inte steka exakt allt, äta tre olika grönsaker till varje måltid och öka mängden fiber.

 

Kanske håller detta i en vecka? Kanske köttar jag på fram till semmel-tiden? Kanske kör jag på så länge min hjärna mår bra och jag slipper tänka på framtida sjukdomar. Mina enda tips är egentligen: vill du lära dig mer om immunförsvaret och tarmbakterier: läs boken! Vill du hjälpa djur/natur/dig själv – dra ner på mängden rött kött och skippa socker. 

Food Pharmacy får fem av fem palmer

Mina nya idoler Mia Clase och Lina Nertby Aurell <3 

Lejontämjaren

Publicerad 2017-10-18 07:00:00 i böcker, girls <3,

 
Nu har jag läst del nio av tio i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck, hennes man Patrik och poliserna i Tanumshede. Lejontämjaren ges ut av Månpocket. Vill ni läsa alla andra recensioner av de åtta tidigare böckerna får ni söka på flika till höger :))) 
 
Det här är nog den blodigaste och vidrigaste boken i serien. Men också den bok där jag gissade tidigast och som visade sig vara rätt de fem sista sidorna. För det är ju så Läckberg skriver. Någon är försvunnen eller hittad mördad, undersökningen + Falcks bokskrivande pågår i 250-300 sidor och sen när det är fem-tio sidor kvar sker upplösningen och alla bitar en förstod redan på sida 17, 34 och 62 visar sig vara korrekta. :)))
 
I den här boken är det unga tjejer som försvunnit från olika platser/polisdistrikt och dom försöker hitta en röd tråd när en ung tjej hittas död. Självklart lägger sig Falck i och hjälper till på sitt vis. Hon är mitt uppe i resarch inför en bok om ett mordfall där en kvinna är dömd för att ha mördat sin man. Den här kvinnan har aldrig berättat om vad som hände, aldrig tagit emot besök eller yttrat något om händelsen - tills nu när Falck vill skriva en bok fallet.
 
Nu kan jag inte skriva mer om de olika fallen, för då kommer jag bara avslöja viktiga detaljer. Så förutom dessa händelser får en följa Anna som fortfarande mår dåligt över att hon låg med en annan man i förra boken. Jag vet inte vad ni känner kring otrohet, men hur länge kan man straffa en annan människa för att den varit otrogen en gång? Det har pågått i två böcker nu och börjar bli lite tröttsamt. Om ett ligg på fyllan när en mår psykiskt dåligt är något som håller en vaken om nätterna och skapar ångestvågor i en - då har en ett ganska enkelt liv. :) 
 
Något som jag tycker är roligt är att Patriks mamma Kristina äntligen har träffat någon som är händig och härlig. Och det är roande att se hur Patrik reagerar när hans vuxna mamma går vidare, dejtar, träffar en annan man än hans pappa (som är död) och typ öppet visar sina kärlekskänslor för resten av familjen. Heja Kristina som äntligen gått vidare! Och jag undrade under alla scener om vuxna män reagerar såhär när mammor hittar någon ny? Att dom känner sig hotade och kränkta i sin manlighet när det kommer in någon annan som kan spika något i hemmet, som kan göra mamman lycklig eller när en inte längre är högst upp i hierarkin. Lustigt och intressant på samma gång. 
 
Den här boken innehåller en del vidriga scener, så den är inte lika mysig som dom andra böckerna. Det är också en hel del läskiga karaktärer som beskrivs riktigt bra. Flera gånger kom jag på mig själv att vara äcklad och rynka ögonbrynen över hur vidriga människor kan vara mot varandra. Så om du inte vill spä på ångest-kontot ska du kanske testa en annan Läckberg. Lejontämjaren får tre av fem palmer.  
Och ja, jag har nästan lite separationskris i förväg. Nu ska jag börja på sista delen i serien, Häxan. Efter det måste jag väl vänta på att fortsättningen ska komma vartannat år eller vad det nu är. Jag måste hitta en ny deckarserie att plöja efteråt. 

Lycka och livsstilslögner på landet

Publicerad 2017-10-11 07:00:00 i böcker, girls <3,

Äntligen är uppföljaren till Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan här, Lycka och livsstilslögner på landet av Anna Winberg. Den ges ut av Louise Bäckelin förlag. 
 
Precis som i första boken får vi följa Emma, Shirin och Dolly vars barn nu blivit äldre och mycket har hänt sen sist. Emma har ärvt ett stort hus av sin mormor utanför Kalmar och till en början känns det helt fantastiskt, lantligt och fullt av möjligheter. Tills hon inser att hon inte kommer få någon hjälp med barnvakt, hon är arbetslös, hennes kille måste pendla och att hon inte kan något om hus eller sånt alls. 
Shirin har träffat en ny man som i sin tur har två tonåringar, dessutom har hon börjat plugga. Så från ensamstående (typ) till att vara student med allt vad det innebär och två nya kids att ta hand om. Dessutom hör hennes gamla bästis Amanda av sig med jämna mellanrum. 
Dolly (som typ inte är med i boken? Eller alldeles för lite!) Hon har flyttat utanför stan och dejtar någon ny tjej. Dessutom bloggar hon mycket, designar bärsjalar och har massa samarbeten. Och ställer lite horoskop då och då? Jag gillar verkligen Dolly och blev besviken på att hon fick så lite plats. 
 
Däremot var det intressant att få ta del mer av Shirin och lite mer av Amanda. Jag minns att jag saknade något djupare om Amanda i förra boken och det blir inte djupare i den här boken. Dock förändras karaktären lite, vilket har sina förklaringar. Att läsa ur Shirins perspektiv att komma utifrån och träffa två tonåringar som en plötsligt ska bli "styvmamma" till var riktigt intressant. Jag är ju själv skilsmässobarn och minns hur det var att få styvföräldrar.  
 
I bok nummer två kan jag relatera ännu mer till Emma, inte för att hon har barn, arbetslös och pendlande sambo - utan för hur hennes inställning till hus är. Jag kan känna igen okunskapen, rädslan, viljan av att vara en "pysslig"/"huslig"/Ernstig" person. Jag är inget av det där. Och kommer förmodligen aldrig bli. Visst är det floskler, men Winberg får med hur viktigt det är att en tittar på ens egna liv, vad en vill göra med det och att våga göra det en mår bra av. Inte snegla på vad andra gör, inte härma för att det förväntas av en eller göra saker som andra vill att en gör. Det är så jävla viktigt att göra saker som är bra för en själv och bortse från måsten och normer. 
 
Det här är en perfekt bok för småbarnsföräldrar som hinner typ läsa ett kapitel om dagen, då det är en väldigt rar, rolig och varm kapitelbok. Och extremt tillåtande. Om jag hade haft barn hade jag nog funnit väldigt mycket tröst i att läsa om andra mammor stressar, misslyckas, gör fel och ändrar sig. Lycka och livsstilslögner på landet får tre av fem palmer. 
 
Författare Anna Winberg. Fotot är taget av Mikaela Lindholm

En annan historia

Publicerad 2017-10-08 07:00:00 i böcker, girls <3,

Lina Thomsgård är redaktör och hjärnan bakom En annan historia som ges ut av Volante
 
Följande personer har fått välja varsin kvinna att skriva om: Alice Kassius Eggers, Ana Udovic, Andreas Cervenka, Anna Charlotta Gunnarson, Anneli Jordahl, Annika Lantz, Annika Norlin, Behrang Behdjou, Bilan Osman, Björn af Kleen, Bodil Jönsson, Ebba Witt-Brattström, Elsa Westerstad, Eva Franchell, Fanna Ndow Norrby, Federico Moreno, Ida Therén, Isobel Hadley-Kamptz, Jenny Aschenbrenner, Jenny Damberg, Jenny Lindh, Johanna Frändén, Johanna Koljonen, Johanna Palmström, Jonna Sima, Kalle Lind, Karin Thunberg, Klas Ekman, Kristina Lindquist, Kristofer Ahlström, Lisa Ehlin, Lisa Förare Winbladh, Lisa Magnusson, Magda Gad, Malte Persson, Marimba Roney, Martin Gelin, Martina Montelius, Micael Dahlen, Nadia Jebril, Natalia Kazmierska, Nike Markelius, Patrik Lundberg, Sanna Lundell, Sara Martinsson, Simon Bank, Susanna Alakoski, Tara Moshizi, Tone Schunnesson, Valerie Kyeyune Backström, Wanda Bendjelloul. 
 
Totalt är det 51 kvinnor som berättas om. Det är författare, konstnärer, revolutionärer, suffragetter, barnmorskor, sångerskor, krigare, börshajar, poeter, vetenskapskvinnor och stora tänkare. Flera av personerna som varit med och skrivit texter om sin favorit, är från början min favorit, vilket gjorde boken ännu finare. 
 
Det kan nästan svartna för mina ögon när jag tänker på hur många viktiga kvinnor som hamnat i skuggan av män, som ignorerats, negligerats och vars idéer blivit stulna av män. Och jag tänker på alla kvinnor som tänkt, skapat, uppfunnit och gjort revolution på många olika sätt - men som ändå inte fått den uppmärksamhet och belöning de skulle ha. Eller alla kvinnor som aktivt blir bortvalda gällan yrken, utbildningar, positioner, löneförhöjning osv just för att de är kvinnor. 
 
 
Jag kände till en del av personerna som omnämns i boken. Några suffragetter, författare och barnmorskor såklart. Typ alla var vita, såklart. Men jag lärde känna så många stora tänkare, feminister, mödrar och queens. Jag blev rörd, förbannad, häpen och jävligt peppad. Fan vad kvinnor är balla, har alltid varit och kommer alltid vara. Om du känner att du vill kunna omnämna fler historiska personer som inte är män - låna, köp eller sno denna bok. Du kommer känna dig smartare och mer ödmjuk inför historiska queens på samma gång. 
 
En annan historia får fem av fem palmer.  (och tips, adlibris har den på rea nu!! såklart ej sponsrad.) 
 Författaren Lina Thomsgård. 

Änglamakerskan

Publicerad 2017-10-05 07:00:00 i böcker, girls <3,

Jag är klar med åttonde delen av Camilla Läckberg om poliserna i Tanumshede, Erica Falck och hennes man Patrik. Och Änglamakerskan är den allra bästa. Vill ni läsa dom andra recensionera finns dom här: bok ett, bok två, bok tre, bok fyra, bok fem, bok sex och bok sju. Det är Månpocket som gett ut allihop. 
 
Erica Falck har nu en fyraåring och tvillingar som är två, dvs fullt upp med barn. Dessutom försöker hon komma på vad för riktigt mordfall hon ska skriva om härnäst. Paula är höggravid, Martins fru är svårt sjuk, Bertil måste banta och Annika har fullt upp med sitt barn. Det står ganska stil rent krim-mässigt, tills en gammal barnkoloni sätts i brand. 
 
Den historiska biten denna gång är riktigt spännande och hemsk. Som titeln avslöjar handlar det om änglamakerskor, ett otroligt vackert namn på något så sorgligt. Änglamakerskor är alltså kvinnor som tog hand om barn, men vanvårdade dom tills dom dog. De fick även betalt för detta. 
Förr fanns det lagar och normer som innebar att ogifta kvinnor inte skulle bli gravida eller föda barn. Förutom lagarna fanns det ju samhällen som bespottade, frös ut eller mördade dessa kvinnor. Att föda ett utomäktenskapligt barn kunde förstöra livet för en kvinna av flera olika anledningar, vilket innebar att många hellre valde att lämna bort eller döda sina barn. Eller valde och valde, jag kan inte ens kalla det för ett val. Gällande att mörda barn har det varit dödsstraff på i Sverige. Jag har även för mig att det finns någon lag om som innebar att utomäktenskapliga födslar kunde leda till riktigt hårda straff. Dessa lagar är ju såklart skapade för att hålla koll på kvinnor och deras sexualitet. 
 
Förutom detta tema har boken ett annat viktigt tema som vi liksom aldrig kan sluta prata om: högerextrema grupper. Jag hyllade Rudbergs förra bok, för det är jäkligt snyggt när viktiga åsikter och ställningstagande bakas in hos karaktärer. Och det görs även i den här boken! En av karaktärerna, John, är partiledare för Sveriges vänner, som även planerar en stor, organiserad attack i centrala Stockholm. De tidigare böckerna kan ses som ganska platta? Det är inte så ofta som karaktärerna är eniga, har starka åsikter eller säger rakt ut vad de känner. Men i denna bok är alla enade att John är ett as, att deras retorik är rasistisk och han + hans partikamrater är hemska. Och att det kan krocka inuti en när en person kan vara så trevlig men samtidigt ha så fruktansvärda åsikter. Jag gillar ju det där när karaktärer tar ställning. Dessutom känner jag ju dom här personerna, vi har ju hängt i åtta böcker. Därför känns det extra bra när alla är enade om vad de tycker om John och hans vänner. Det är riktigt bra och realistiskt beskrivet.
 
Något som jag också gillar är att Falck börjar bli irriterad på att det är hon som tar allt ansvar i familjen. Hon har mest ansvar för barnen, hon sköter hemmet med allt vad det innebär och gör allt för att få familjen att gå runt. Hon är den som styr upp, planerar och parerar när hennes svärmor lägger sig i. Medan Patrik liksom är polis och inte så mycket mer än så. Det är alltid hon som får lägga skrivandet på is, avboka en intervju eller skjuta på ännu en skrivdag för att han måste iväg och jaga bovar. Det är mycket irritation som skiner igenom, vilket är härligt. Jag väntar på en revolution eller explosion i nästa bok!
 
Änglamakerskan får fyra av fem palmer. 
Författaren Camilla Läckberg. 

Om lycka

Publicerad 2017-09-06 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte hunnit med bokklubben på typ hela året pga bröllopet. Men nu är jag åter igång med Lesbisk bokklubb :))) Denna gång läste vi Om lycka av Nina Bouraoui. Den ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag
 
Jag hade nog lite för höga förväntningar på denna bok. Baksidan liksom framställde boken som en fantastisk, stormig, lesbisk kärlekshistoria. Och det var det ju också. Men det var så mycket mer också. Så mycket blaha. Boken beskrivs som levande, stark och känsloladdad. Jag blev mest irriterad. Den är skriven i korta stycken där varje kapitel är från en halv sida till max två? Och det känns så jäkla märkligt när varje mening är extremt kort. Så visst går det att tolkas som levande? Eller stressigt och korthugget. Och förvirrande. Det är mycket namn, det växlar i tid, känslor osv. Allt kastas fram och tillbaka och jag förstår inte tjusningen alls med upplägget.
 
Det kan ju lätt bli så för mig när jag läser recensioner om en bok och sen får för mig att den kommer vara fantastisk. Och sen när jag väl läser boken så fattar jag ingenting eller så är språket dåligt eller så fattar jag inte karaktärerna osv.
 
Visst är boken lesbisk, den handlar om Marie som är extremt kär i Diane. Det är en ständig jakt mellan dessa två. Och Marie är på något utbytesår i Zurich med sin familj, det är en moster Carol som är döende i cancer och tydligen är det 80-tal? Jag är inte ens säker på att huvudkaraktären heter Marie? Hon kanske heter Helena? Dessutom vet jag inte om det är en person  som heter Sorg eller om sorgen kring moster Carol är så pass stor att den förkroppsligats? Så många frågor kring en bok jag själv läst. Jag vet inte om jag läst den dåligt, men jag vet knappat vad jag läst. Jag blev mest förvirrad av alla korta meningar.
 
Något som dock är bra med boken är att det är en hel del sexscener och att Bouraoui skrivit in kondomen iaf en scen. För folk ligger till höger och vänster, män med kvinnor och kvinnor med kvinnor och någon man pratar även om sex mellan män. Det härligaste är ändå att sexscenerna mellan kvinnorna, lite smörigt kanske men dom korta formuleringarna passar.
 
Och det är faktiskt det som plussar på en palm på betyget. Om lycka får två av fem palmer.  
 
Författaren Nina Bouraoui

senaste skörden

Publicerad 2017-08-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Förra veckan lyckades jag samla på mig ett helg gäng böcker. Att vara bokbloggare är lite som att alltid fylla år, det kommer lite paket då och då. Att jag dessutom har kvar folk jag känner i lila boklådor bygger bara på mina bokhögar. E sa något lustigt om "En bok in och en bok ut", hahaha det skulle aldrig gå. :)))
 
Låt oss kolla på böcker som snart ska läsas och recenseras! 
Deckare, feminism och romaner, av kvinnor. Och jag har upptäckt nya bokförlaget Louise Bäckelin förlag. Jag älskar nya, små förlag. 
 
Och dessa tre fick jag av Natur & Kultur, tack och bock! 
 
Fördelen med biblos, att det går att låna böcker som en vill läsa men inte köpa själv för att stödja författare som en egentligen inte gillar :) 
 
Trodde jag skulle bli golvad, men det blev jag knappast. 

Magiska systrar

Publicerad 2017-08-21 09:00:00 i girls <3,

Jag hittade min gamla favorit på HBO - Magiska systrar eller Practical Magic som den heter på engelska. Jag gillar den svenska titeln mer. Om någon mot förmodan lyckats missa den så handlar den om systrarna Sally och Gilly som växer upp med sina mostrar. Deras mamma har dött av brustet hjärta, eftersom deras familj har en förbannelse över sig som innebär att alla män dör. 
 
Ja, den är supertöntig och "specialeffekterna" är underhållande. Men jag älskar den ändå. Jag älskar att två systrar är i fokus, jag älskar att dom kan höra varandras tankar och känna av saker, jag älskar att dom kan tända ljus genom att blåsa på veken och få skeden i kaffekoppen att snurra av sig själv. Och det var nog den filmen som fick mig att vilja bli häxa! Se den!! 
 
Dessutom är Sandra Bullock, Nicole Kidman, Stockard Channing och Dianne West fantastiska <3 Så mycket power i dessa queens!
 

In i minsta detalj

Publicerad 2017-08-20 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en perfekt bok för dagar då en vill läsa något men inte orkar hålla koll på massa karaktärer, årtal, tjoller och sånt jox. När en bara vill läsa för läsandets skull, känna igen sig ibland, skratta ibland, skämmas ibland och framförallt mysa. 
 
 
In i minsta detalj är Kristin Emilssons tredje bok och den ges ut av Lind & Co. Jag har läst äta kakan ha den kvar och den som väntar, och jag gillar alla tre! Språket har perfekt flyt och jag tog mig igenom 350 sidor på några timmar. Det finns ett driv, det går framåt och jag vill veta mer om vad som händer med alla karaktärer. 
 
Freja och Anton har varit gifta i tre år och tillsammans i sex år. Han är läkare och hon är frilansande grafiker. Dom har precis renoverat färdigt en drömlägenhet som tagit en halv evighet. Då dör Antons pappa och han åker hem till Idemåla för begravningen. Freja som inte vet skillnad på Blekinge och Ångermanland åker efter för att stötta Anton vars mamma blivit sämre. Såklart blir det en krock för dom båda att flytta från Södermalm till en liten håla där alla känner alla, dessutom när Anton vet vilka alla är och Freja enbart är en simpel nollåtta.
- jag kunde känna igen mig så mycket i Freja. Omställningen från Stockholm till mindre stad, att gå från att omge sig av flera tusen till typ tjugo, att ens partner känner alla och själv känner en ingen.
 
Men det går fort för Freja att lära känna folk och hon blir snabbt vän med en bibliotikarie och en sextonåring. Dessutom lär hon känna Anton och hans familj genom invånarna i Idemåla. Och allt kanske inte är exakt som en kan tro från början? Gamla rykten, döda människor, saker som aldrig sagts rakt ut osv. Dessutom får en successivt veta mer om Freja, vilket är snyggt skrivet. Det är fin karaktär som jag hoppas kommer dyka upp i fler böcker <3 
 
Det här en mysig bok, mycket ledtrådar, värme och roliga karaktärer. Det går inte att skriva mer om själva handlingen för då kommer jag bara avslöja något. Om du är sugen på en lättläst bok med bitvis tyngd, mysiga miljöbeskrivningar och trevliga karaktärer - läs! In i minsta detalj får fyra av fem palmer. 
 
 
Bilden föreställer Kristin Emilsson, fotograf Mia Carlsson. Lånad här

Tyskungen

Publicerad 2017-08-16 09:00:00 i böcker, girls <3,

Nu har jag läst ut femte delen i Camilla Läckbergs serie om Fjällbacka, Erica Falck och Patrik Hedström. Här kan du läsa recension av bok ett, bok två, bok tre och bok fyra. Bok nummer fem heter Tyskungen och ges också ut av Månpocket
 
Jag hade förstört den här boken lite, eftersom jag och E såg hela Fjällbackaserien på netflix för några veckor sen och det finns ett avsnitt som heter Tyskungen. Dock var det del ett av sex och jag har blandat ihop avsnitten lite. Dessutom så var inte avsnittet helt likt boken. Så jag hoppas att jag inte sabbat fler böcker genom att se serien innan. 
 
 
En sak som jag tänkt på under tiden jag läst alla fem böcker är ett gemensamt drag hos alla karaktärer, som jag ironiskt nog själv glömt bort inför varje recension - det är ofta något som "ligger och gnager"/"något vagt"/"något som fallit i glömska"/"ett minne som hinner undan" osv. Hela tiden! Vid varenda mordfall, förhör, möte osv - det är alltid något som glöms bort som personen sen kommer på och så läggs ännu en pusselbit. Det kan vara att någon hört ett namn tidigare, läst en mening som inte riktigt är viktig i början eller något en person sagt som sen blir avgörande. Varje polis + Falck är med om detta i varje bok. 
- och jag vet inte om det är så himla charmigt? Jag tycker att det skulle vara charmigt om kanske Gösta var lite glömsk och sen kom på viktiga ledtrådar. Men att alla hela tiden har något som ligger och gnager i bakhuvudet, det är bara irriterande. 
 
I femte boken går Falck igenom sitt förflutna och försöker förstå sin mamma lite bättre. Med hjälp av hennes gamla dagböcker försöker hon lägga pussel. Dock hittas människor som stod Falcks mamma nära, döda. En efter en. Så medan Falck gör efterforskningar så håller Patriks kollegor på att lösa mordfallen. Kanske blir det så att dom hjälps åt för att lösa Falcks gåtor och mordfallen. 
- i serien är Falck med vid många förhör, går på egna uppdrag och försöker lösa mordgåtorna före Patrik och hans kollegor. I böckerna är hon lite mer i bakgrunden? Förutom i denna bok där det liksom flätas samman. 
 
Patrik är föräldrarledig, och jag förstår att det var ett tag sen den här boken kom ut, men det framställs som något extraordinärt? Ovanligt att en pappa vill vara hemma med sitt eget barn? Helt crazy. Så förutom att Patrik är hemma, får Falck vara mycket mer i fokus i denna bok vilket jag såklart gillar. Eftersom jag sett serieavsnittet hade jag aningar om vad som skulle komma, men det var ändå en riktigt spännande historia. Hemsk, som det brukar vara, men det känns lite mer att läsa saker som har anknytning till andra världskriget och nazister. Det är snyggt skrivet och jag gillar hur de äldre sidohistorierna flätas samman med nutid. Det enda som inte är snyggt är titeln, den är alldeles för uppenbar. 
 
Tyskungen får tre av fem palmer. 

L WORD <3333

Publicerad 2017-08-14 09:00:00 i Sex osv., girls <3, hbtqi,

Ett av sommarens bästa beslut förutom att vi gifte oss, var att vi påbörjade L Word igen! Det är ju livets bästa serie. Den har allt! Så många fantastiska queens, alla sorters flator, flator som norm - något som är otroligt nyttigt och härligt att glo på. Det är ju inte direkt vanligt att kolla på en serie där 95 % av alla karaktärer är flator. Men så är det i denna serie och jag älskar variationen. Ja, alla är skitsnygga. Men det är olika storlekar, nationaliteter och varierad klassbakgrund. Det är sex, karriär, barn, alkoholism, L.A, familjeproblem och massa annat. 
 
Förutom att den betydde otroligt mycket för mig när jag såg den tidigt 2000-tal, så är det så kul att se om något en älskar. Jag och E såg hela serien precis i början av vår relation, på den tiden när en kunde ligga inne en hel helg och bara stänga ute världen. Nu som nygifta får vi väl försöka göra en repris :))))
 
Se! Det finns på HBO Nordic och på andra sidor :))))) Det är roligt, genialt och skådisarna är fenomenala. Allt är så bra genomtänkt, det är så mycket drama och hela tiden så jävla mycket systerskap! Dom är ju familj, vänner, syskon, partners och ex. <3 
 
 
 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela