sexualupplysare och bokälskare

Det händer nu

Publicerad 2017-05-14 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Det var andra gången jag läste Det händer nu av Sofia Nordin, denna gång ihop med en Lesbisk bokklubb <3. Denna ljuvliga pärla ges ut av Rabén & Sjögren. Väldigt kort efter att jag och E börjat träffas skickade jag en pocketutgåva av den här boken till henne. Då var vi fortfarande sådär nya att vi inte uttalat något om att vi tyckte om varandra, att vi var förälskade eller så. Det enda vi egentligen visste om varandra var att vi inte låg med några andra. Och då läste jag den här boken som jag var tvungen att skicka till henne <3333 Så jävla gulligt gjort! 
Och jag minns fortfarande att hon inte sagt något om boken på två dagar, så jag var säker på att det var tack och adjö. Sen visade det sig att hon bara glömt att tömma brevlådan :´)))))
 
Tillbaka till boken: den handlar om femtonåriga Stella som blir kär i sin bästa kompis Sigrid. Dom går i samma klass och tillhör den populära skaran i skolan. Vilket bara försvårar det hela ännu mer. Hade dom varit mindre populära hade det kanske varit enklare? Eller hade Stella bara blivit kär i killar hade allt varit enkelt. - den insikten om hur heteronormen påverkar och hur stark homofobi och internaliserad homofobi är, är så förbannat sorglig. Att Stella tänker så visar ju på att det är något fel med samhället och normer som begränsar och förstör. Det kan inte bli tydligare än så. 
 
Mitt i alla tankar kring hur hon ska få Sigrid att fatta att hon är kär börjar hon flörta med Hannes, Sigrids storebror. För att smicker är kul och för att det där med kärlek till tjejer kanske kan gå över? (också väldigt sorglig tanke!) Och hon får även kontakt med en äldre flata som hon börjar maila med. Dessa mail är så fantastiska! Att få se hur olika dom skriver, hur det var när den äldre blev kär i tjejer och hur det har förändrats genom tiderna. Förutom det handlar boken om första kärleken, att tveka, att inte veta varken in eller ut, första sexet och allt annat som rör sig i huvudet på någon som är 15. + världens finaste förberedelser inför sex! 
 
Nu när jag läste boken för andra gången reagerade jag på mycket andra saker än första gången. Jag tänkte mycket på hur människorna runt omkring reagerade på Stella och Sigrids relation. Att vännerna vill vara snälla och visa på att "allt är helt ok". Men att det blir så pass överdrivet att det blir omvänt ändå. Att alla ska vara snälla, fysiska, dra skämt och hela tiden överdriva allt. Då blir det ju istället krispigt och fel. Och hur föräldrar och syskon reagerar tänkte jag också mycket mer på denna gång. 
 
Den här historien är bland de finaste jag någonsin läst. Det är första, största kärleken som ska finnas och hålla i minst hundra år. När varje rörelse har betydelse, när det känns som att lungorna ska sluta fungera så fort personen går utanför dörren och när allt annat tappar betydelse för att allt bara handlar om att få den här personen att le <3 Och det är så förbannat jävla fint och detaljrikt beskrivet. Jag blev som nykär på nytt av att läsa den här boken. Den är rar, ärlig och extremt bra skriven. Och trovärdig. Och den väcker pirr, det är få böcker som lyckas med det. 
 
Det händer nu får sex av fem palmer. <333
 
Författaren Sofia Nordin

Isprinsessan

Publicerad 2017-05-10 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst min första bok av Camilla Läckberg! Isprinsessan är den första boken om författaren Erica Falck som återvänder till Fjällbacka och barndomshemmet. Jag hade för mig att Läckberg alltid har en historisk tillbakablick och en nutidshistoria som flätas samman, men det kanske kommer i dom senare böckerna?
- på bilden syns nytrycket av Isprinssessan som Månpocket gjort samt två macarones som är fyllda med nutella. <3 
 
Erica är författare och skriver biografier om kvinnor. Just nu har hon precis börjat på sin fjärde bok och hon har återvänt till Fjällbacka för att ta hand om föräldrarnas hem. Båda föräldrarna har nyligen dött i en bilolycka. Hon har även en syster, Anna, som lever med sin man och två barn. Efter att föräldrarna dött vill Anna nu sälja huset medan Erica vill ha det kvar. 
 
Tanken är att Erica ska kunna skriva i lugn och ro, gå igenom föräldrarnas saker och hinna ikapp med sorgen efter deras död. Istället hittas hennes gamla barndomskompis död, mördad, och hon dras in i detta. Strax efter hittas en man död, men han kommer från en helt annan värld än kvinnan som mördades först. Erica får kontakt med Patrik som var förälskad i henne som ung - och deras kärlek börjar spira på ett kick. 
 
Jag tänkte inte fokusera så mycket på själva morden osv. För det var inte det intressanta i denna bok. Jag satt mest och funderade över varför Läckbergs böcker blivit så otroligt stora. Och jag tänker att det måste vara det vardagliga och alla små detaljer som flätas in i alla händelser, saker som alla känner igen. Att Erica tänker i points gällande fika, att Patrik jämför sitt yttre med andra män i samma ålder, att syskon är så ofantligt olika men ända nära, att mammor vill göra allt för sina barn och alla små rörelser som vi gör utan att tänka oss för. Läckberg har med allt sånt. Hur en håller händerna, hur en rör ansiktet, hur olika känslor känns och hur människor förhåller sig till varandra. Det är mycket ord kring varje handling. 
 
Och jag ser fram emot att läsa vidare om Erica och Patrik. Även om jag redan nu stör ihjäl mig på att hon lägger sig i mordfall, lägger sina egna känslor före en utredning eller att hon går till olika personer som egentligen är tänkta åt polisens besök. Men det är väl en sådan karaktär Erica är? Det kanske lätt blir så när alla känner alla? Inte vet jag, men irriterande egenskap. Isprinsessan får tre av fem palmer. 
 
 Författaren Camilla Läckberg, förmodligen ute i Fjällbacka.

Dumplin´

Publicerad 2017-05-03 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det här är en bok jag har velat läsa länge, men som jag av någon anledning väntat med. Dumplin´ är skriven av Julie Murphy och ges ut av Lavender Lit.
 
Boken handlar om Willowdean, som kallas Dumplin´av hennes mamma. Hon bor med sin mamma, har en bästa kompis och en moster som dog i hemmet pga övervikt och hjärtat. Willowdean är också överviktig, tjock som hon kallar sig själv. Det är varken hennes bästis eller mamma. Mamman är ansvarig för en lokal skönhetstävling som hon själv vunnit en gång för hundra år sedan. 
 
Willowdean är medveten om sin kropp, att folk stirrar, bryr sig om vad hon äter, vad hon har på sig och att hennes lår klibbar när hon kommit upp ur en simbassäng en varm sommardag. Hon vet om att folk kallar henne tjock, och det kallar hon sig själv också. Eftersom hon är det. Hon framställs som "stark", "modig","självständig" och "förebild". Jag tänker mest att hon är en person som pekar finger åt kassa smal-normer och liksom är medveten om att hon inte är smal. 
 
Att hon då tolkas som alla positiva saker för att hon inte vill banta eller skada sig själv, tycker jag är jävligt tröttsamt. Det tycker jag ju iofs om fettaktivsm också. Att en måste vara aktivst för att en bär på mer kg än samhället uppskattar. Eller att Willowdean ses som modig för att hon inte är en size 0. 
 
Kanske känner jag igen mig själv för mycket i boken och därav himlade jag med ögonen xx antal gånger. Förmodligen därför. Jag har aldrig varit smal och jag har alltid haft kläder som jag själv tycker är fina. Och således kallats "modig", "självständig", "förebild" osv. Så himla tröttsamt. 
 
 
Tillbaka till boken. Det som händer är att Willowdean jobbar på en snabbmatsrestaurang, där även skolans snyggaste kille Bo börjar jobba. Och han stöter på henne. Dom flörtar, dom hånglar och dom tycker om varandra. Och detta phuckar något med Willowdeans självkänsla. Hur kan någon tycka om henne när hon ser ut som hon gör? Hon bestämmer sig för att hitta tillbaka till sin självkänsla genom att söka till en skönhetstävling, nämlingen den som hennes mamma är chef över... Jag kan inte avslöja för mycket, men sen blir det kopplingar till den döda mostern, den smala bästisen och relationen mellan mor och dotter. Samt utanförskap, normbrytande utseende och pirrig kärlek. Den här boken innehåller så mycket!! Det är inte bara ett ämne, utan sju stycken ämnen som är igång hela tiden. 
 
Jag tyckte om boken, vissa delar var tröttsamma. Men så är det ju bara. Dock hoppas jag på att denna bok blir en såndär som alla i årskurs åtta får läsa. Det kan nog bli bra diskussioner om normer, kroppar och utseende. Dumplin´får tre av fem palmer. 
Författaren Julie Murphy till höger. 

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Bridesmaids

Publicerad 2017-04-24 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Vi fortsätter ju att gå igenom olika filmer som handlar om bröllop, den ena värre än den andra! Sist såg vi Bridesmaids! Det är geniet Kristen Wiig som skrivit det och även spelar huvudrollen. Andra som är med och spelar är Maya Rudolph, Melissa McCarthy, Ellie Kemper och Rose Byrne! 
 
Filmen handlar om bästa vännerna Annie och Lilian. Annie har nyligen blivit dumpad, förlorat massa pengar, bor inneboende hos ett par syskon och arbetar i en butik för att hennes mamma fixat det jobbet åt henne. Och det blir bara värre när bästa vännen Lilian ska gifta sig. 
 
En kan ju tänka sig att ens bästa kompis ska hoppa av glädje/pepp/kärlek när en berättar att en ska gifta sig. Men det blir liksom motsatt effekt, för hur ska Annie kunna vara glad när hennes egna liv är så jäkla dåligt på så många vis? Dessutom blir det om möjligt ännu sämre när hon får träffa de andra brudtärnorna, och främst Lilians nya kompis Helen. 
 
Filmen är oerhört rolig och bisarr på så många nivåer. Det är bajshumor, krispiga sexscener, rivalitet, bråk och riktigt rolig humor. Jag kan ju inte låta bli att älska dessa karaktärer, som tycker att dom är så jävla misslyckade för att de inte har någon snubbe, men så kommer dom ju alltid på att dom har varandra <3 tjejer är ju ändå bäst
 
ps. inför mitt egna bröllop och möhippa är min stora önskan att alla håller sams. alla kanske inte behöver älska alla, fast jag hoppas att folk håller sams där och då. det går ju alltid att ta ett glas bubbel till eller prata med någon annan :))))))

Ingen mänska en ö

Publicerad 2017-04-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här

Slutstation rättspsyk

Publicerad 2017-04-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Boken i rad två till vänster är bland det viktigaste jag läst. Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott är skriven av Sofia Åkerman och Therése Eriksson. Det är Natur och kultur som ger ut den. 
 
På omslaget är en är en ung kvinna iklädd en hockeyhjälm, och det kan en ju reagera på. Varför skulle en person ha hockeyhjälm på sig om en den inte är på väg att spela hockey? Eller befinner sig i en ishall. Men att bära hockeyhjälm är en straffmetod som användes och kanske fortfarande används? Främst för att personen ska misslyckas med att krossa sin egen skalle. Andra straffmetoder är tyghandskar som sitter likt stora tygpåsar över händerna för att förhindra personen från att skada sig själv. Eller ett midjebälte där händerna blir fastlåsta vid midjan. Eller bältning där hen blir fastlåst runt händerna, fötterna och midjan. Eller total isolation. Där en personal går förbi någon gång i timmen.
- resten av tiden ägnade sig personalen åt "kärleksfull cynism", ignorerade personerna, pratade över deras huvud, undvek ögonkontakt och gjorde sig lustig över deras självskadebeteende.
 
Allt detta ägde rum på Sundsvalls rättspsyk och ett rättspsyk i Växjö. Rättspsyk är alltså den plats där personer som begått grova brott men som av olika anledningar inte dömts till fängelse hamnar. Olika diagnoser och psykoser är saker som kan leda till att en person hamnar på rättspsyk. Det kan vara personer som våldtagit, mördat, misshandlat men som pga sitt mående/psyke inte hamnar i fängelset. 
 
Personerna som hamnade där pga sina självskadebeteenden var unga tjejer mellan 16-30 år. Dessa kvinnor har slussats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser och slutligen hamnat på rättspsyk, för att vården inte visste vad en skulle göra med dom. Kvinnornas beteende resulterade i att dom blev inlåsta med personer som begått brott. Det kvinnorna gjort är att dom skadat sig själva. Och att de inte fick den vård de behövde. Istället för vård blev de isolerade, fick bära hockeyhjälm och handskar (som är olagligt i Sverige). 
 
Denna bok är ett dokument av hur unga kvinnor behandlas, eller snarare ickebehandlas av vården. Fy fan, gång på gång kom jag på mig själv att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte känner någon som blivit behandlat på detta vis. Och att jag själv inte varit där. Samtidigt så har vi läkare och politiker som pratar över deras huvuden, som vet om att detta pågår men som ändå ignorerar det. 
 
Boken är så jävla, jävla viktig. Och den är jävligt bra skriven. Den inleds med tydliga förklaringar av olika begrepp så att en som inte är insatt i detta, dvs jag, kunde förstå saker. Fy fan. Slutstation får fem av fem palmer och jag rekommenderar den till alla. Det här är ett för viktigt ämne för att bara intresserade eller drabbade ska läsa. Alla borde läsa den. 
 
Författarna Sofia Åkerman och Therése Eriksson. 

Den tredje hustrun

Publicerad 2017-04-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte läst något av författaren innan, men föll direkt på titeln. Lisa Jewell har skrivit boken Den tredje hustrun som ges ut av Printz publishing. Först kanske en tänker att det handlar om någon religiös sekt där mannen går loss bland kvinnor och skapar några dussin barn. 

 

I detta fall är det inte en sekt, tråkigt nog eftersom jag älskar sekter, utan om något så vanligt som skilsmässor. Adrian är gift för tredje gången när hans fru Maya plötsligt dör. Ingen vet om det är en olycka eller självmord...

Första frun var Susie som han fick två barn med. Därefter träffad han Caroline som han fick tre barn med. Därefter träffade han Maya som dör i början av boken. Och alla tre fruar och barn umgicks med jämna mellanrum. Och det låter ju lite som en sekt! Att alla trivs med varandra låter så främmande för mig. Hur kan ex-fruar vara sams? Hur kan alla syskon gilla varandra? Hur kan alla bara gå med på att mannen valsar mellan olika familjer? Det kanske är jag som är krass med min uppväxt som skilsmässobarn? Men det känns lite sci-fi att alla bara ska acceptera varandra och tycka att det är lugnt att mannen lämnar en familj för att skaffa en ny.

 

Fast så enkelt är det ju inte. Samtidigt som Adrian i nutid försöker förstå vad som hände med Maya växlas det med olika tider innan så att en får lära känna Maya och resten av familjen. Och det är ju inte lika härligt och tjusigt som det ser ut att vara på utsidan. Såklart. Det kommer fram att någon mailat Maya, under ganska lång tid. Och det kommer fram vilken inverkan Maya egentligen haft på hela familjen. Men det som främst kommer fram är vilken otroligt dålig man och pappa Adrian är. Jag som själv är skilsmässobarn kunde verkligen känna igen mig i barnens åsikter och i deras karaktärer. För det är helt främmande för mig hur en man en dag vaknar upp och bestämmer sig för att lämna sin familj. Jag förstår att en kan tappa kärleken för en partner, men vid en skilsmässa lämnar en även sina barn. Vare sig en vill det eller inte. I detta fall skapar han en familj ganska direkt efter att han lämnat den gamla. Och verkar inte reagera över att barnen kan känna något kring detta? 

 

Jag tycker genomgående att Adrian är en vidrig karaktär. Och jag hatar hur hans exfruar godkänner beteendet och menar att han är sucker för kärlek. Elelr att han inte kan leva själv. Att han bara måste ha en partner vid sin sida. Jag kan liksom inte köpa det beteendet eller tycka att det är ok. Och jag kommer på mig själv att vara arg på Adrian genom hela boken. Jag känner liksom inget för honom när han sörjer Maya, för jag är ändå sur på honom för att han övergett två familjer för att få vara med Maya... Så mycket kan jag känna för en person i en bok, haha. På det sättet var boken riktigt bra, för jag kände saker hela tiden. 

 

Den tredje hustrun berörde mig väldigt mycket. Jag var dock beredd på mer hemligheter än de som kom fram, men det kändes liksom väldigt realistiskt hela tiden. Jag vurmade för alla barn och föraktade Adrian. Och jag skulle gärna vilja att den blev film och att författaren själv fick vara med och skriva manuset. För språket är fantastiskt, det är lättläst men samtidigt tyngd. Och det är få författare som får ihop den balansen. Den tredje hustrun får fyra av fem palmer. 

 Författaren Lisa Jewell. 

En bön för de stulna

Publicerad 2017-04-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag minns när jag först såg boken i butiken på den tiden jag jobbade på PS. Att jag gillade omslaget men att jag inte var så pepp om den skulle vara kristen? Jag fastnade väl på ordet bön? Haha. 
 
En bön för de stulna är skriven av Jennifer Clement och ges ut av Bonnier Pocket. Och jag älskade den från första sidan. Jag hann inte ens läsa klart en sida innan jag var fast. Jag tror att jag blev ännu mer fast för att jag visste att författaren bott i Mexico och intervjuat mängder med kvinnor inför den här boken. Dessutom läste jag för några år sen om ett begrepp som kallas femicidio, som kort och gott handlar om kvinnor som kidnappas/förvinner/mördas/våldtas. Det är alltså så pass vanligt att det  finns ett särskilt begrepp för kvinnor som förvinner från sina familjer. 
 
Boken utspelar sig på landsbygden i mexikanska bergen. Bland bergen där kvinnorna lever med sina barn som de grävt gropar för. Ifall knarksmugglare kör genom byn kan flickorna snabbt krypa ner i gropen för att gömma sig. Ladydi går i skolan med sina vänner och en av hennes bästa vänner är Mexicos vackraste flicka. Dom är fyra flickor vars mammor stampar jordgolv i hemmet, klipper av deras hår, smutsar ner deras tänder och gör allt för att förhindra att deras barn ska bli stulna. Papporna har flyttat för att jobba ihop pengar eller så har de helt enkelt skaffat andra familjer. Det är nästan bara kvinnor som bor i byn och det mesta kretsar om att förhindra stölderna av flickorna. Tills en flicka blir stulen. Då handlar det om att försöka hantera stölden. 
 
Fy fan vad den här boken var tung. Jag kan så otroligt lite om Mexico och jag kan liksom inte förstå allt om droger, handel och pengar. Men jag kunde mer förstå ångesten som mammorn hade och som de la över på sina döttrar. Även om det också är alldeles för stort och för overkligt för att kunna ta in? Att min mamma liksom skulle gräva en grop i marken där jag och min syster skulle krypa ner för att gömma oss för knarksmugglare - det går ju inte att föreställa sig? Det gör för ont för att ens kunna se framför mig. Och den här historien kröp under skinnet på mig. 
 
Jag vill inte skriva mer om vad som händer för då kommer jag avslöja för mycket. Men om du vill läsa en historia med riktigt bra språk. originella karaktärer och om ett ämne som kommer skapa mycket tankar/ångest - ta denna bok. Du kommer tänka mycket, känna mycket och vilja ge den vidare till alla du känner. En bön för de stulna får fem av fem palmer. 
 
Författaren Jennifer Clement. 

Flickan och skammen

Publicerad 2017-04-05 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det finns nog ingen som missat hur mycket jag dyrkar Katarina Wennstam. Jag minns fortfarande när jag läste Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman ute på landet en helg när jag var hos pappa. Hur något började brinna i mig, för jag kunde inte förstå det. Jag kunde inte förstå hur jävla vidriga människor är, eller främst män. På så många nivåer är män genomvidriga. På individnivå, i grupp och strukturellt i samhället. Det kallas för patriarkatet, bland det äldsta och vidrigaste vi ständigt är med och upprätthåller. 
 
Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och är nog den bok jag vill ge i julklapp till alla i min närhet. Jag pratade så mycket om den här boken under tiden som jag läste den så att E och mamma bad mig att vara tyst. Dels för att jag babblade så mycket, dels för att det var så vidriga saker som jag läste upp. Som underrubriken förklarar handlar det om samhällets syn på slampor. Hur pratar vi om kvinnors sexualitet? Hur pratar kvinnor om sin egen sexualitet? Hur pratar män om kvinnors sexualitet? Hur pratar vi om kvinnors beteende, kön, handlingar, tankar och kroppar. Hur pratar vi på individnivå och samhällsnivå. Och vilken roll får kvinnor, fittor, ligg, ragg, kroppar och sexlust plats i samhället?
 
Boken tar upp historier från kvinnor som Wennstam träffat och intervjuat, historiska kvinnor som blev slamp-stämplade för flera hundra år sen och för 10 år sen. Det handlar om situationer som vi alla varit med om, antingen som utsatt eller som den som kollat snett/spridit ett rykte eller fascinerats över ännu en löpsedel där kvinnors sexualitet hängs ut. 
 
Det som gång på gång återkommer är hur kvinnor ständigt utsätts för dubbel bestraffning. Att det egentligen inte spelar någon roll om en kvinna knullat med hundra personer, aldrig någonsin kysst en person eller bara råkat skratta lite för högt på allmän plats - det enklaste sättet att förnedra, skrämma, tysta, hota eller hata en kvinna är att gå på hennes sexualitet. Eller påstådda sexualtiet. Spä på eller dra bort. Hota om straffknull eller att hon knullat för många och för mycket. Sexet och hot om sex finns ständigt närvarande. Och runt omkring finns media som ständigt gör detta. Vi har ett rättsväsende som ständigt återupprepar detta beteende. Vi har alla snackat skit som knyter detta vidriga beteende samman. Vi är alla en del av denna vidriga cirkel. 
 
Men det går att förändra och förbättra. Jag vill inte tro att vi är helt körda. Det går att gränsa när kollegor säger vidriga saker. Det går att säga ifrån på krogen när någon äcklig man tafsar på ens bästis eller på en för dig främmande person. Det går att tänka ett varv extra ifall det verkligen är värt att snacka skit om andra kvinnor. Är det en rimlig sak att tycka till om fjortisars längd på kjolen? 
 
Svaret är såklart att vi alltid ska gränsa i situationer som inte känns bra. Vi ska alltid stå upp för varandra oavsett om det är bästisar eller främlingar. Ja, vi ska sluta dra ner varandra och sprida skit om varandra. Och ja, vi ska ge fan i att tycka till om vad andra har på sig. Backa från sån skit och fokusera på att alltid peppa och stärka andra i din närhet. Kan vi göra 2017 till året då systerskap bygger fler broar än någonsin? Jag vill tro på det. 
 
Flickan och skammen får sex av fem palmer. Helvete vad bra den är. Den sätter eld på min själ och jag vill ägna mitt liv att predika, upplysa och skrika mig hes om dessa frågor. Kampen är långt ifrån över, men denna bok är ett steg i rätt riktning. Låna, sno, köp och läs. 
 
Författaren Katarina Wennstam. Fotograf är Elisabeth Ohlson Wallin och bilden är snodd här

två filmtips!

Publicerad 2017-03-27 09:00:00 i bröllop <3, girls <3,

SKÖNHETEN OCH ODJURET: om jag ska vara helt ärlig har jag inte direkt älskat den tecknade versionen. Jag tror att jag tyckte att den var för läskig som barn? Musiken har jag alltid älskat, men minns att jag tyckte att den var läskig. Så jag har inte sett den tecknade versionen på många år. Men när jag fick se att Emma Watson skulle spela huvudrollen har jag peppat sedan dess. 
 
Några dagar innan läste jag dessutom att Watson gjort en feministisk tolkning av Belle. <333 Filmen var helt fantastisk! Jag satt med öppen mun och växlade mellan fånflin och förvåning. Watson är helt magisk!! Och för första gången i mitt liv började jag gråta när jag fick se en person i klänning (förutom när jag sett mig själv i mina bröllopsklänningar<3!) När hon kliver in i den gula klänningen fick jag rysningar och började böla. Jag grät så mycket under filmen att mina 3d-glasögon blev immiga. Det kallar jag för ett bra betyg. Jag räknar med att Watson kommer att få en Oscar för denna roll. Skönheten och odjuret får fem av fem palmer. 
 
 
MURIELS BRÖLLOP: i lördags på våffelmiddagen såg vi en av mina bästa filmer någonsin. E hade fortfarande inte sett den, så nu var det dags. Om ni missat denna ljuvliga pärla måste ni se den genast! Handlingen är ungefär såhär: Muriel är tönten i ett snyggt gäng. Hennes pappa är någon lokalpolitiker och mamman har som uppgift att passa upp på pappan och de andra syskonen som är arbetslösa. Muriel ägnar dagarna åt att lyssna på ABBA och drömmer om sitt bröllop. Filmen utspelar sig i Australien under 90-talet, så alla har fantastiska kläder. 
 
En dag flyr Muriel först till Hibiscus Island för att försöka hänga med sina ex-vänner som precis dumpat henne, och där träffar hon Rhonda.Hon ljuger om att hon flyr från sin ex-pojkvän och flyttar strax efter in hos Rhonda i Sydney. Där byter hon namn, klipper håret, skaffar ett jobb och börjar snart att ägna sig åt att prova bröllopsklänningar. En dag hittar hon en annons om en man som letar efter en fru...
 
Den här filmen är bland det bästa jag sett! Det är bröllopsklänningar, ABBA, vänskap, fina kläder och så jävla originella karaktärer. Det är roligt, sorgligt, ångestfyllt och helt fantastiskt. 
 

Dramarama

Publicerad 2017-03-26 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag har ju som nyårslöfte att läsa minst tre engelska böcker detta år och nu är i alla fall en bok klar. Jag har tidigare läst We were liars/Kanske är det allt du behöver veta av författaren Emily  Lockhart. Och det här var något helt annat. 
 
I Dramarama får vi följa karaktärerna Sadye och Demi som kommer från Ohio. Dom går på samma skola och möts först när båda söker till ett sommarläger med fokus på musikal, dans, sång och teater. Innan dom fann varandra hade dom egentligen ingen alls. Nu har dom liksom hittat någon som brinner för samma saker, har passion och dom har hittat hem. 
 
Självklart kommer båda in på sommarlägret och dom träffar nya personer som brinner för samma saker som dom. Dom har auditions, slåss om samma roller, misslyckas och får lära sig att dom som kanske är bäst på dans är dåliga på något annat... Det är mycket som händer förutom att de dansar och sjunger hela dagarna. En kommer ut som bög, en annan blir kysst för första gången och en tredje blir olyckligt kär medan en fjärde inte kan komma över sitt ex. Det är mycket som sker hela tiden och olika relationer sätts på spel.
 
Jag har aldrig haft ett intresse för dans, sång, teater eller liknande. Jag får svindel bara jag tänker på att charader. Men jag älskar musikaler, jag bölar i varje avsnitt av Glee och ett av mina största intressen är att se folk uppträda i musikaler, sång, dans, musik. Det finns inget vackrare än att se folk göra det dom brinner för. Jag får rysningar av tanken. Så det var ljuvligt att läsa denna bok. Läsa om deras auditions, deras låtval, nervositet, vilka roller dom får och vilka roller dom missar. Samt läsa om vänskap och kärlek. Det är mycket av allt!
 
En viktig del som tas upp är homosexualitet. Demi kommer ut som bög ganska snabbt och hans beteende förändras samma dag dom kommer dit. Från att vara kuvad och förtryckt av sina föräldrar kan han för första gången vara sig själv fullt ut, ragga, ligga och hångla. Och det är så förbannat vackert och sorligt. <333 Det bästa med hela boken enligt mig! 
 
Den var lite töntig? Eller som att vissa klyschor var lite för sockersöta och mjuka. Men det finns ju gott om sådana människor också, men jag störde mig på det ändå. Den tidigare boken jag läst av författaren var mycket råare och läskigare. Det läskigaste som kunde hända i den här var att någon stukade foten typ. Rart och fartfyllt på samma gång. En av dom tröttaste klyschorna i boken som även var bland det bästa var ju demis sexualitet, så förväntad men ändå bra beskriven. Dramarama får tre av fem palmer. 
Författaren Emily Lockhart. 

Ordbrodösen

Publicerad 2017-03-22 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Åhh, jag hörde om denna bok i podden En förbannad podd och jag lyckades få ett läsex precis innan vi åkte till Thailand. Den heter Ordbrodösen, ges ut av Rabén & Sjögren och är skriven av Anna Arvidsson. Det är ju tre Annor som skrev en blogg ihop och sen debuterade alla tre och jag har tidigare läst Du, bara av Anna Ahlund
 
Håll i hatten! Jag slukade den på planet ner till Phuket och jag blev typ sur när folk ville prata för att jag ville fortsätta läsa ifred. Så trevlig är jag att resa med :))))
 
 
Alba är uppväxt i en liten ort i Värmland och föds in i en släkt av Ordbrodöser. Det innebär att alla kvinnor i familjen föds med en gåva som blir brukbar på artonårsdagen. Personen kan med hjälp av sina egna ord och skrift styra andra människors tankar och handlingar. Det personen behöver göra är att läsa lappen och så sker det. Det är en förmåga som bara går i arv från kvinna till kvinna och som hålls hemlig för alla andra utanför släkten. Personer som gifts in i släkten får veta vissa delar, men det är främst kvinnorna som vet hur allt fungerar. När det är dags för Albas prov misslyckas hon. Första gången det någonsin händer. (obs: ej spoiler, detta står på baksidan)
 
Alba får åka iväg till en släkting i Stockholm för att få stöttning i processen med misslyckandet medan släkten ska försöka lösa varför det blivit såhär. Så Alba ska försöka lära sig/vila men börjar istället nysta i sin bakgrund ihop med familjen hon bor hos... 
 
Boken är genialisk!! Jag älskar Alba! Jag älskar hela historien med kvinnornas förmåga som går i arv och jag älskar tempot i boken. Det är mystiskt, fartfyllt och riktigt spännande. Det här är en såndär bok som jag ville läsa länge länge, men som tog ut alldeles för fort. Dessutom blir Albas relation till sina nya släktingar himla fin. 
- och Arvidsson lyckas baka in hbtq-personer utan att liksom benämna det med alla termer som vi är så vana vid, men det görs riktigt snyggt och bra. Båda jag och donnan var väldigt nöjda och glada över dessa delar. 
 
Ordbrodösen får fem av fem palmer. Och jag längtar redan till nästa! 
 
Författaren Anna Arvidsson. Fotot är taget av Göran Segeholm och är snodd här

Kära Liv och Caroline

Publicerad 2017-03-05 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag läste Kära Liv och Caroline när jag var hemma och sjuk från jobbet. Perfekt bok att läsa, pausa, halvsova och sen fortsätta läsa i, eftersom hela boken består av frågor och svar. Det är Liv Strömquist och Caroline Ringskog-Ferrada-Noli som skrivit boken och den ges ut av Natur & Kultur
 
Jag har lyssnat på deras podd lite till och från, den heter En varg söker sin podd, och handlar typ om dom själva som pratar om kultur, sexism, rasism, feminism, konst, samhället, politik osv. Jag uppskattade podden till en början, men kunde tröttna när det kändes som att en tjuvlyssnade på deras samtal.
 
Och den här boken består av olika kategorier som Kärlek, Politik, Hur ska man leva? osv. Och under dessa kategorier finns mer eller mindre seriösa frågor som kan handla om hur en ska hantera att en ens kompis har hemhjälp, ifall en vill ägna sig åt konst eller inte vet om en vill ha barn eller inte. Det är utseende, feminism, klass, konst, Stockholm, Malmö, ännu mer konst och skapande, ätstörningar och relationer. Svaren kan vara en rad eller tre sidor långa. Ibland är det långa utläggningar och ibland ett enkelt ja.
 
 
Det är personligt, politiskt och underhållande. Och för många är det säkert upplysande, men hos mig pirrar det inte till någonstans. Jag chattade med min bästis Jennie om detta, och vi kom fram till att vi hade varit överlyckliga om vi fått boken som 15åringar. Då hade det varit så jävla omvälvande, häftigt och knäskakande. Men nu var det mer som att jag fick bekräftelse på att det jag tänkt de tio senaste åren kan många tycka är korrekt. Och så har jag känt ganska ofta på sista tiden, som att inget direkt är nytt eller omvälvande längre. Antingen så är det jag som behöver hitta ett nytt område att utvecklas inom, eller så är det folk som tänker samma tankar typ. 
 
Om du känner att du blir tillfredställd av att läsa andra människors tankar om ämnen som sex, kärlek, politik och konst - eller bara vill bli upplyst om du behöver fylla på hjärnan - låna eller köp denna bok. Kära Liv och Caroline får tre av fem palmer. 
 
 
 Författarna Caroline Ringskog-Ferrada-Noli och Liv Strömquist. Bilden är snodd här. 

Århundradets kärlekskrig

Publicerad 2017-02-15 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström. Det är en så kallad punkroman, vilket innebär att varje rad består av några ord. Det är Norstedts som ger ut den. 
 
En punktroman. Det kan ju låta ganska torrt? Eller tråkigt? Men det var långt ifrån tråkigt. Styckena är antingen ur hennes perspektiv eller hans perspektiv. Ibland kommer flera stycken på rad från henne/honom. Och det var bra. Inte det bästa jag läst, men inte heller det sämsta. Det var såklart ovant att läsa i punktform, men inte lika ovant/dåligt som en essä. 
 
Det beror nog mycket på Witt-Brattströms språk. Det behövdes liksom inte mer än några få rader för att skapa ångest/oro/hjärtklappning hos mig. Boken är från sida a-ö genomvidrig. Jag har ont i magen hela tiden jag läser och kom på mig själv med att stress-läsa. Boken handlar om två personer som haft en längre relation och som nu ska skiljas. Hon pratar om fysisk misshandel, deras relation och att han trycker ner henne. Han kallar henne för "fitta" och att hon gnäller. 
 
Hur mycket som är taget från verkligheten har jag ingen aning om, jag har för mig att Horace Engdahl skrivit en svarsbok? Men jag har ca noll intresse av att läsa Horace bok. Det känns obehagligt att läsa om deras relation på detta sätt, och det blir vidrigare om det är delar från deras verklighet. Varför har karaktärerna fortsatt vara ihop om dom inte gjorde varandra lyckliga, förstörde för varandra och om relationen dessutom innehöll psykisk/fysisk misshandel. Boken är ett bra exempel på vad som händer när två personer håller ihop för länge samt att en ska avsluta relationer tidigare och inte hålla ihop för att en har media/samhällets ögon på sig. Det är såklart lättare sagt än gjort. Och såklart är det lättare för mig som läsare att vilja tro att det är baserat på verkliga historier och att hennes ord stämmer. Det ligger i min natur att tro på kvinnor i alla lägen. Som ni förstår blev jag ganska förvirrad av denna bok.
 
Men boken har fått mig att vilja läsa fler av Witt-Brattströms böcker. Hennes språk är fantastiskt och hela hon är fantastisk! Jag har sett henne föreläsa och prata flera gånger och hon är ju helt fantastisk <333 Detta är visserligen hennes första roman, så jag får gå på hennes faktaböcker. 
 
Århundradets kärlekskrig får tre av fem palmer. 
 Författare Ebba Witt-Brattström, bild är snodd här

I bunkerläkarens våld

Publicerad 2017-02-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Isabel Eriksson (pseudonym) är personen som blev drogad, kidnappad och inlåst i en bunkar i 6 dagar av läkaren Martin Trenneborg. I bunkerläkarens våld är Erikssons historia och ges ut av Lind & Co
 
Jag har läst mycket mislit i mina dagar, men det här var något helt annat. Boken varvas med Erikssons uppväxt, bakgrund som eskort och dag för dag från kidnappning till att hon blev frisläppt. Eriksson är uppväxt i Uddevalla, var uttråkad på gymnasiet och åkte till Australien med en pojkvän för att arbeta. Efter ett tag fick hon upp ögonen för att strippa, varför inte arbeta med något som drar in större pengar och samtidigt ger mer frihet? Från strippning övergick det till eskort - där en kunde tjäna ännu mindre pengar på kortare tid.
 
 
Det är intressant att läsa om Erikssons inställning till både arbetet som strippa och eskort, för det skiljer sig så otroligt mycket från vad media/samhället tycker och tänkter. Vilket är ganska märkligt med tanke på att en sällan vill lyssna på personerna själva, utan istället pratar ovanför deras huvuden. Jag som precis läst En annan horisont på jobbet känner igen mycket av hennes resonemang från de som blivit intervjuade till den rapporten.  Det är Rose Alliance som skrivit den rapporten ihop med Hiv-Sverige
 
 
Allt börjar med att Eriksson har stämt träff med Martin. Det är på deras andra dejt som han droger henne, kidnappar henne och för henne till bunkern i Skåne (som för övrigt är till försäljning nu har jag för mig). Hon fick vara i bunkern i 6 dagar innan dom åkte till polisen i Stockholm för att komma åt nycklarna till hennes lägenhet, som hade fått bytt lås efter att hennes kompis anmält henne försvunnen.
 
 
Det är så verklighetstroget och otäckt skrivet att läsa om hennes upplevelser av tiden i bunkern. Det är något med språket som väcker massa känslor och obehag hos mig. Det kryper i mig när hon beskriver storleken på bunkern, hur han pratar med henne och alla hennes känslor. Huvva. 6 dagar kanske inte känns så lång tid, men hur han hela tiden växlar mellan snäll/galen/elak/omhändertagande/psykopat gör tiden ganska irrelevant. Det är så mycket psykiska lekar som hon utsätts för. Jag tycker att Eriksson är helt fantastisk som skrivit denna bok och berättar hur det egentligen gick till. 
 
I bunkerläkarens våld får 4 av 5 palmer.
 Författare Isabelle Eriksson, snodd här

Bländad

Publicerad 2017-02-08 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst vinterns otäckaste bok. Den heter Bländad och är skriven av Petra Holst. Det är Forum bokförlag som ger ut den. 
 
Inledningsvis, jag brukar typ aldrig bry mig om omslag. Eller är det folk i skoluniform blir jag ofta intresserad eftersom det är en intressant miljö. Men i övrigt bryr jag mig inte. Men detta omslag är helt perfekt och extremt passande för historien. Det är en mysig villaidyl med allt vad det innebär. Som det sen blir en spricka i och allt går sönder. 
 
Liv är gift med Martin, arbetar som lärare och har tvillingar ihop. De bor ihop i en villa och lever ett sådär härligt ikea-liv. Inget stör, grannarna är mysiga och livet bara lallar på. Tills en ny granne flyttar in. En person som är från Livs förflutna, som hon inte träffat på 25 år.
Liv och Malena var bästa kompisar på gymnasiet, gjorde allt ihop och satt bokstavligen ihop. Malena var en såndär person som kan ta sig in i en persons psyke, lyfta upp en till skyarna och som förstår en på alla sätt och vis. Vi har nog alla träffat en sådan person, en kameleont som gör allt för att please en, men som en ändå inte riktigt kommer nära? En kan bli smickrad och verkligen tycka om personen utan att egentligen veta något om hen. Läskigt sånt där. 
 
Det hände något för 25 år sedan som gjorde att deras vänskap tog slut och när dom möts igen väcks gamla minnen till liv. Dåtiden bakas samman med nutiden och ju mer en läser desto mer förstår en varför vänskapen tog slut. Typ varannat kapitel är ur Livs perspektiv och varannat ur Malenas ögon. Det är så jävla bra skrivet att jag läste med munnen öppen. Malena nästlar sig in i Livs liv på nytt och lyckas på något sätt göra det osäkert för Liv på jobbet, hos grannarna, hos sin egen familj och hennes mående påverkas. 
 
 
Jag hade en stressklump i magen ungefär 90 % av tiden som jag läste boken. Tur att språket var så genialt att det bara flöt fram, för jag fick så mycket obehagliga känslor av att läsa om Malena. Det är riktigt bra beskrivet och jag tycker så jävla synd om alla karaktärer som kommer i hennes närhet. Och, slutet skapar kallar kårar. Huvva. Bländad får fem av fem palmer. 
 
Författare Petra Holst, bilden är tagen av Emil Malmborg och är snodd här. 

Astrid Lindgren

Publicerad 2017-02-05 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst världens mysigaste bok! Astrid Lindgren skriven av Agnes-Margrethe Bjorvand och illustrerad av Lisa Aisato. Den ges ut av Modernista. 
 
Så länge jag kan minnas har jag älskat Astrid Lindgren. Karlsson på taket var en av de första böckerna jag läste, och jag fick låna mammas sköra exemplar som hon hade som liten. Sen fick jag samlingsboken Sagorna, som jag minns att jag tog med varje gång jag skulle byta mellan mamma/pappa-vecka. Och ett av mina tidigaste minnen är att jag ligger på pappas säng i detta rum som nu är mitt vardagsrum och läser just Sagorna. Cirkeln sluts <33
 
 
Boken går igenom Astrid Lindgrens liv från födsel, skolgång, första arbetet på en tidning, förälskelse, första barnet, flytten till Stockholm osv. Kärleken till naturen, djuren och sen skrivandet finns också med. Samt små ledtrådar om olika karaktärer, händelser och saker som hänt och sen bakats in i olika böcker. Och det är så jävla mysigt!!! Jag visste det mesta som står om första kärleken, barnet Lasse, hur Pippi Långstrump kom till osv. Jag har nog gjort ett arbete om Astrid Lindgren så ofta jag kunnat i skolan? Samt läst en hel kurs om bara hennes skrivande. 
 
 
Det är fakta, citat av Astrid Lindgren och små historier om olika karaktärer som en liksom känner som sin egen familj. + massa magiska illustrationer. Det är första gången jag ser något av Lisa Aisato, men det är så jävla vackert. Jag blev på riktigt lycklig av att läsa den här boken. Och jag vill att alla ska läsa den! <333 Astrid Lindgren har ju alltid funnits i ens liv och hon är nog den författare jag kan mest om? Jag blev hela tiden påmind om hur mycket hennes böcker och filmer betytt och fortfarande betyder för mig. Jag har inte läst exakt alla böcker, men jag kan förknippa något med nästan allt som Astrid Lindgren gjort. På något sätt känns hon ju som en släkting? Förutom att hon gjorde typ hundra fantastiska sagor, stod hon upp för barns rättigheter, brydde sig om djuren och ville alla människor väl. Älskade Astrid <333
 
Astrid Lindgren får 6 av 5 palmer <3333
 Detta är Agnes-Margrethe Bjorvand som skrivit boken. Bilden är snodd här.
 
Den som gjort alla magiska bilder, Lisa Aisato. Bild snodd här. 

Matkärlek

Publicerad 2017-02-01 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har fått tips om en kokbok som handlar om LCHF, men som har lite annat fokus än Zytomierska. 


Matkärlek år skriven av Anne Aobadia och ges ut av Pagina förlag. Och jag gillar den. För första gången vill jag laga allt som finns med i en och samma bok. Jag har inte riktigt vant mig vid upplägget för recepten, men allt verkar så gott. 

En kan ju tycka lite vad en vill om LCHF. Min tanke är att alla kroppar behöver olika saker och mår bra av olika råvaror. Min kropp mår som allra bäst när jag skippar gluten och socker. + att min PCOS-läkare tipsade om LCHF. Och finns det någon jag litar på så är det en person som kommer hjälpa mig och donnan att få kids, när det nu blir <333


Ingen normal står i regnet och sjunger

Publicerad 2017-01-25 09:00:00 i böcker, girls <3,

Åhh!! Jag har läst en så jävla bra bok att det inte är klokt. Den heter Ingen normal står i regnet och sjunger och är skriven av Sara Ohlsson. Det är fantastiska Gilla böcker som ger ut den. Jag älskar ju i princip allt som dom ger ut. Eller allt jag läst av dom har varit fantastiskt. <33
 
Jag läste Ohlssons tidigare bok Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag direkt när den kom ut och ÄLSKADE den! Och ni vet ju hur jag funkar, har jag läst en magisk bok av en författare är jag alltid rädd att kommande bok ska vara mindre bra. Den här gången orkade jag inte vänta flera år med att ta reda på det. Jag hittade den på biblo i lördags och lånade den direkt. 
 
Håll i hatten! Vilken jävla bok! Den handlar om Ella och Charlie som har varit bästa kompisar hela livet och är som syskon. Redan där älskar jag att en flicka och en pojke kan vara vänner utan att det finns någon sexuell spänning eller förväntningar på deras relation, för så är det ju i 99 % av alla böcker. 
 
Ella bor med sin pappa, träffar sin mamma ytterst sporadiskt eftersom hon lämnat familjen och skaffat en ny familj - vilket är väldigt ovanligt att någon ens tar med det. Hon går på gymnasiet och börjar lägga märke till olika skillnader i samhället som visar sig på individnivå i hennes klass. Det kan vara så enkelt som att vem som ska skriva rent en gemensam uppgift till vem som kommer först vid ett ligg. 
Ella och Charlie hänger så ofta de bara kan tills Charlie träffar Niki. Ella tycker om att supa och är ganska bra på det. Hon blir för full ibland, fyllehånglar, har sex när hon känner för det och har riktigt kul. Hon börjar hänga med Svante, men kan ibland känna att allt inte är helt rätt. Allt blir krångligare såklart när Ella och Niki fattar att dom är kära i varandra. Dnanana. 
 
Upplägget har en kanske läst om förut, hur en person kommer mellan två bästisar. Men det är så jävla mycket mer med denna historia. Det är fylla som beskrivs genialt, onanihistorier, mensfläckar och tjejer som står upp mot killar som bara lärt sig vara as pga patriarkatet. Det är ju något visst med unga män/alla män som vet om att patriarkatet existerar, men som ändra trivs ganska bra med det och flyter med? Dom när ju nästan vidrigare än dom som ännu inte är upplysta. 
 
Hursomhelst, jag älskar Ella. Hur hon har sex, hur hon tänker kring vänskap och kärlek. Hur okomplicerat både hennes och Nikis sexualitet framställs. Det är genialt. Och Ohlssons språk är så jävla bra. Det finns få författare som jag älskar och ser upp till så mycket som Ohlsson. Hon har lyckats baka in så mycket realistiska känslor och händelser. Jag bara längtar efter nästa bok och nästa efter det. Ohlsson är en jävla stjärna! <333
 
Ingen normal står i regnet och sjunger får 6 av 5 palmer. 
Författare Sara Ohlsson, fotot är taget av Annika Goldhammar. Snott här. 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela