sexualupplysare och bokälskare

Gänget

Publicerad 2017-11-08 07:30:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst min stora idols Katarina Wennstams senaste roman som heter Gänget och den ges ut av Albert Bonniers förlag. Det är ännu en bok om kriminalinspektören Charlotta Lugn och målsägarbiträdet Shirin Nouri. 
Den här boken utspelar sig ett stenkast från min nästa arbetsplats, Det vita huset, precis innan Slussen går över till Henriksdal. Det kontorskomplexet nämns också i boken, vilket kändes lite obehagligt. Jag vet ju exakt var de olika brotten äger rum. Men men, tur att boken är inspirerad av verkligheten 
 
Nouri arbetar som i tidigare böcker med kvinnor som utsatts för mäns våld på olika sätt. Och Lugn som flyttats från sin tjänst i en tidigare bok och nu jobbar på trafikenheten, blir i denna bok inkopplad i ett fall där en man hittas mördad i en tunnel (den utanför mitt jobb). En kväll hör en gammal kompis till Nouri av sig och behöver hjälp med att hennes man som försvunnit. En gammal händelse som några försökt förtränga under många år har nu väckts till liv, och hotar att påverka hela gänget. Nutida händelser blandas upp med tillbakablickar. 
 
Samtidigt som allt detta pågår blir Nouri utsatt för häxjakt från högerextremt håll på olika hemsidor och bland kommentarerna blandas hot och hat. Dom scenerna är så briljanta! För det beskrivs hur enkelt det är för vem som helst att komma undan - och hur jävla lätt och ofta det sker att män trakasserar, hotar och hatar kvinnor via internet. Men också hur det kan påverka en mottagare på olika sätt. 
 
Temat för boken är som alltid med Wennstam mäns våld mot kvinnor på olika sätt. Och boken checkar för boxarna: våldtäkt, hat, hot, gruppvåldtäkt och misshandel. Även fast det är tunga ämnen och mycket detaljer, tillhör Wennstams böcker de som borde tillhöra obligatorisk läsning. Helvete vad bra det är. Hon är ju en av få författare som kan ta ett viktigt ämne, blanda in polisarbete, lite juridik och göra det lättillgängligt för läsaren. I den här boken får hon även med ett annat otroligt vikigt ämne: grupptryck. Hur det fungerar och vad det kan driva folk till. Det enda felet med den här boken är att den bara var på 303 sidor.
 
Gänget får fem av fem palmer.    
Queen Katarina Wennstam <3 

Allt jag inte sa

Publicerad 2017-11-05 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en magisk bok!! Allt jag inte sa är skriven av Yrsa Walldén och ges ut av Vox. Vox är ett imprint till bokförlaget Opal.

Huvudkaraktären är från Malmö och har kommit in på en manus-utbildning i Falun. Där hamnar hon på ett studenthem och blir snabbt bästa kompis med Mårten och Sanna. Samt Dena. Det blir ganska snabbt klart att hon hellre vill vara ihop med Dena än hennes kompis. Men hur säger en till sin bästa kompis att en egentligen är kär? 

Boken är skriven ur jag-perspektiv och skriven om Dena som omnämns som du/dig genom hela boken. Och det är så förbannat bra skrivet att jag hinner bli både avundsjuk och kär på samma gång. Vissa meningar känns liksom innanför skinnet, ens artonåriga jag vaknar till liv och reagerar som huvudkaraktären och plötsligt började jag fundera på hur det var att vara kär första gången, första/tredje/elfte kyssen, förväntningar inför sex och alla miljoner känslor som fullkomligt tumlar runt i kroppen när en kär. Helvete vilken jävla upplevelse det är. Sen vill jag inte romantisera första kärleken för mycket, för exakt lika härligt det är med alla mysiga/svettiga/rosafluffiga känslorna – exakt lika vidrigt är det ju att inte veta vad den andra tänker eller smärtan när allt går åt helvete. Det är ju bedövande smärta. Och kanske är detta en spoiler – eller så fattar ni att det inte går att ha en bok med bara fluff. Bitarna om olycklig kärlek är förbannat bra. Jag känner tyngd i kroppen av att läsa dom.

 

Jag tror att det var länge sen jag kände så här mycket för en bok. Jag kände allt som karaktären kände, jag kände för att hon kände och jag kom ihåg hur jag kände kring första kyssen, första ligget, första/andra/sjunde kärleken. Ja jag är HSP och jag älskar ungdomsböcker/böcker med unga karaktärer just för att det är så pass mycket känslor.

Och det var länge sen jag läste en så pass rå bok? Eftersom karaktären är arton och är med om sin första kärlek + massa andra förändringar, så är alla känslor så stora! Och Wallden skriver så jävla bra. På riktigt bland det bästa jag läst om kärlek. För jag kunde känna så otroligt mycket med karaktären, och det var länge sen. Typ hela sommaren och hösten har jag läst böcker där jag himlat mig genom boken. Men den här träffade mig rätt i magen, hjärtat, tarmarna och kinderna.

 

Tack Walldén för en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något riktigt bra om kärlek <3

Allt jag inte sa får fem av fem palmer <3

 Yrsa Walldén <33

Just nu är jag här

Publicerad 2017-11-01 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en bok som blivit tokhyllad som heter Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, den ges ut av Natur & Kultur. Inledningsvis, intressant omslag. Jag har aldrig sett ett halvt omslag där titeln sticker igenom och täcks till hälften av någon gammal tavla. Intressant. (min mamma säger ofta intressant när hon tycker att hon någon är dum i huvudet/inte alls så jäkla intressant.)
 
Hur som helst, boken handlar om Elise som är 28 år, pluggar kultur/litteratur på universitet. Hon jobbar på något bemanningsföretag och hoppar in i lite olika butikar och bokhandlar. Ett tag får hon även jobb på en viss bokhandel på centralen. Och enligt baksidetexten och informationstexten så är hon alltid aktiv på tinder, tycker om äldre män och byter erfarenheter av antidepresseiva med sina vänner. - bara den texten borde fått mig att aldrig ens öppna boken. Ja, hon är på tinder, hon pratar om antidepp typ en gång och går på olika tabletter och droger när hon vill festa eller bara komma bort från allt. Och att hon gillar äldre män för att dom är som hästar? Har hon ens träffat en häst? 
 
Elise blir i alla fall intresserad av en i hennes klass, Victor. Och jag vet inte vem jag ogillade mest av dom två? Victor är arkitekt, bryter ihop ganska ofta. Tror att han är en trygg person men han mest gråter och blir arg när Elise är full eller har ångest. Elise har ångest, känner sig sjuk, vägrar att jobba, skriver på en bok och känner sig duktig när hon lagar mat och får beröm av honom. Hon sover dåligt, han sover alltid jättegott. Och dom är så jävla dåliga för varandra. Han vill ha barn - hon är ett jävla barn. Jag kunde inte relatera till något dom sa eller tänkte - och det gäller för hela boken! 
 
Jag ångrar nästan att jag läste den, för det känns i efterhand som slöseri med tid. Som ni förstår ska det bli superkul att diskutera den här med Jon, eftersom det är vår första bokcirkelbok :)))) 
 
Just nu är jag här får 1 av 5 palmer. Jag rekommenderar den typ inte till någon. Jo, om du är ett pretto som gillar att läsa topplisteböcker. 

Food Pharmacy

Publicerad 2017-10-29 07:30:00 i böcker, girls <3,

Food Pharmacy är skriven av Mia Clase och Lina Nertby Aurell, och den ges ut av Bonnier Fakta. Jag har ju lite svårt för ”mat-trender” när mat/smaker/djur/grönsaker trendar osv. Jag minns fortfarande när mina föräldrar var skilda och båda började äta ruccola och ville vara den som började med det först… Det var liksom ingen annan utom dom som tyckte om det, men båda ville ändå vara först <3 Nu typ 15 år senare är det ett gulligt minne och ruccola är ju faktiskt ganska gott.

Åter till mat-trender: läkare/psykologer/lekmän skriver ju artiklar, forskar och kastar pekpinnar åt höger och vänster jämt och ständigt. Och det finns ju alltid en sida som tycker en sak och en annan sida som tycker helt det motsatta. Ibland står ju industrier och myndigheter bakom det och ibland är det universitetsläkare som går loss. Plus massa tomtar som bara vill ha sin mening sagd. Och utöver det är så det oftast pengar som styr vilken forskning som utförs, omskrivs och hur den presenteras. Men vad det gäller Food Pharmacy så är jag fast, såld, knockad tiltad och nollad.

 

Jag har sen en tid tillbaka fått någon slags dödsångest. Jag kan tänka på hur jävla tråkigt det vore om jag dog. Eller blev sjuk. Och det påverkar mig mer än jag vill. Men, denna bok blev liksom ett litet plåster på såren (ja jag vet att en bok kanske inte kan lösa alla problem här i världen, men just nu funkar det). För när jag äter saker som jag vet att min kropp mår bra av, som förebygger cancer, hjärt/kärlsjukdomer, MS, diabetes osv – då mår min hjärna bra. Jag är inte en krångligare person än så. Detsamma gäller träning: vet jag att jag tränar det som kroppen mår bra av och som är förebyggande – ja då mår min hjärna också bra!

Boken är sprängfylld med fakta om tarmarna, immunförsvaret, fibrer, nyttigheter och saker som en helst ska skippa om en inte vill underhålla en kronisk tarminflammation. Och jag tänker inte ens försöka försvara mig kring detta – jag har cancer i släkten på båda sidorna + massa annat jox. Mängder av forskning visar att socker är en bidragande faktor till cancer. = min hjärna är lugnare och mår bättre av att jag skippar socker.Dessutom är mitt humör både roligare och bättre utan sockerdippar. Utöver socker ska en skippa rött kött (för miljö och förebyggande mot sjukdomar), inte steka exakt allt, äta tre olika grönsaker till varje måltid och öka mängden fiber.

 

Kanske håller detta i en vecka? Kanske köttar jag på fram till semmel-tiden? Kanske kör jag på så länge min hjärna mår bra och jag slipper tänka på framtida sjukdomar. Mina enda tips är egentligen: vill du lära dig mer om immunförsvaret och tarmbakterier: läs boken! Vill du hjälpa djur/natur/dig själv – dra ner på mängden rött kött och skippa socker. 

Food Pharmacy får fem av fem palmer

Mina nya idoler Mia Clase och Lina Nertby Aurell <3 

Lejontämjaren

Publicerad 2017-10-18 07:00:00 i böcker, girls <3,

 
Nu har jag läst del nio av tio i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck, hennes man Patrik och poliserna i Tanumshede. Lejontämjaren ges ut av Månpocket. Vill ni läsa alla andra recensioner av de åtta tidigare böckerna får ni söka på flika till höger :))) 
 
Det här är nog den blodigaste och vidrigaste boken i serien. Men också den bok där jag gissade tidigast och som visade sig vara rätt de fem sista sidorna. För det är ju så Läckberg skriver. Någon är försvunnen eller hittad mördad, undersökningen + Falcks bokskrivande pågår i 250-300 sidor och sen när det är fem-tio sidor kvar sker upplösningen och alla bitar en förstod redan på sida 17, 34 och 62 visar sig vara korrekta. :)))
 
I den här boken är det unga tjejer som försvunnit från olika platser/polisdistrikt och dom försöker hitta en röd tråd när en ung tjej hittas död. Självklart lägger sig Falck i och hjälper till på sitt vis. Hon är mitt uppe i resarch inför en bok om ett mordfall där en kvinna är dömd för att ha mördat sin man. Den här kvinnan har aldrig berättat om vad som hände, aldrig tagit emot besök eller yttrat något om händelsen - tills nu när Falck vill skriva en bok fallet.
 
Nu kan jag inte skriva mer om de olika fallen, för då kommer jag bara avslöja viktiga detaljer. Så förutom dessa händelser får en följa Anna som fortfarande mår dåligt över att hon låg med en annan man i förra boken. Jag vet inte vad ni känner kring otrohet, men hur länge kan man straffa en annan människa för att den varit otrogen en gång? Det har pågått i två böcker nu och börjar bli lite tröttsamt. Om ett ligg på fyllan när en mår psykiskt dåligt är något som håller en vaken om nätterna och skapar ångestvågor i en - då har en ett ganska enkelt liv. :) 
 
Något som jag tycker är roligt är att Patriks mamma Kristina äntligen har träffat någon som är händig och härlig. Och det är roande att se hur Patrik reagerar när hans vuxna mamma går vidare, dejtar, träffar en annan man än hans pappa (som är död) och typ öppet visar sina kärlekskänslor för resten av familjen. Heja Kristina som äntligen gått vidare! Och jag undrade under alla scener om vuxna män reagerar såhär när mammor hittar någon ny? Att dom känner sig hotade och kränkta i sin manlighet när det kommer in någon annan som kan spika något i hemmet, som kan göra mamman lycklig eller när en inte längre är högst upp i hierarkin. Lustigt och intressant på samma gång. 
 
Den här boken innehåller en del vidriga scener, så den är inte lika mysig som dom andra böckerna. Det är också en hel del läskiga karaktärer som beskrivs riktigt bra. Flera gånger kom jag på mig själv att vara äcklad och rynka ögonbrynen över hur vidriga människor kan vara mot varandra. Så om du inte vill spä på ångest-kontot ska du kanske testa en annan Läckberg. Lejontämjaren får tre av fem palmer.  
Och ja, jag har nästan lite separationskris i förväg. Nu ska jag börja på sista delen i serien, Häxan. Efter det måste jag väl vänta på att fortsättningen ska komma vartannat år eller vad det nu är. Jag måste hitta en ny deckarserie att plöja efteråt. 

Lycka och livsstilslögner på landet

Publicerad 2017-10-11 07:00:00 i böcker, girls <3,

Äntligen är uppföljaren till Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan här, Lycka och livsstilslögner på landet av Anna Winberg. Den ges ut av Louise Bäckelin förlag. 
 
Precis som i första boken får vi följa Emma, Shirin och Dolly vars barn nu blivit äldre och mycket har hänt sen sist. Emma har ärvt ett stort hus av sin mormor utanför Kalmar och till en början känns det helt fantastiskt, lantligt och fullt av möjligheter. Tills hon inser att hon inte kommer få någon hjälp med barnvakt, hon är arbetslös, hennes kille måste pendla och att hon inte kan något om hus eller sånt alls. 
Shirin har träffat en ny man som i sin tur har två tonåringar, dessutom har hon börjat plugga. Så från ensamstående (typ) till att vara student med allt vad det innebär och två nya kids att ta hand om. Dessutom hör hennes gamla bästis Amanda av sig med jämna mellanrum. 
Dolly (som typ inte är med i boken? Eller alldeles för lite!) Hon har flyttat utanför stan och dejtar någon ny tjej. Dessutom bloggar hon mycket, designar bärsjalar och har massa samarbeten. Och ställer lite horoskop då och då? Jag gillar verkligen Dolly och blev besviken på att hon fick så lite plats. 
 
Däremot var det intressant att få ta del mer av Shirin och lite mer av Amanda. Jag minns att jag saknade något djupare om Amanda i förra boken och det blir inte djupare i den här boken. Dock förändras karaktären lite, vilket har sina förklaringar. Att läsa ur Shirins perspektiv att komma utifrån och träffa två tonåringar som en plötsligt ska bli "styvmamma" till var riktigt intressant. Jag är ju själv skilsmässobarn och minns hur det var att få styvföräldrar.  
 
I bok nummer två kan jag relatera ännu mer till Emma, inte för att hon har barn, arbetslös och pendlande sambo - utan för hur hennes inställning till hus är. Jag kan känna igen okunskapen, rädslan, viljan av att vara en "pysslig"/"huslig"/Ernstig" person. Jag är inget av det där. Och kommer förmodligen aldrig bli. Visst är det floskler, men Winberg får med hur viktigt det är att en tittar på ens egna liv, vad en vill göra med det och att våga göra det en mår bra av. Inte snegla på vad andra gör, inte härma för att det förväntas av en eller göra saker som andra vill att en gör. Det är så jävla viktigt att göra saker som är bra för en själv och bortse från måsten och normer. 
 
Det här är en perfekt bok för småbarnsföräldrar som hinner typ läsa ett kapitel om dagen, då det är en väldigt rar, rolig och varm kapitelbok. Och extremt tillåtande. Om jag hade haft barn hade jag nog funnit väldigt mycket tröst i att läsa om andra mammor stressar, misslyckas, gör fel och ändrar sig. Lycka och livsstilslögner på landet får tre av fem palmer. 
 
Författare Anna Winberg. Fotot är taget av Mikaela Lindholm

En annan historia

Publicerad 2017-10-08 07:00:00 i böcker, girls <3,

Lina Thomsgård är redaktör och hjärnan bakom En annan historia som ges ut av Volante
 
Följande personer har fått välja varsin kvinna att skriva om: Alice Kassius Eggers, Ana Udovic, Andreas Cervenka, Anna Charlotta Gunnarson, Anneli Jordahl, Annika Lantz, Annika Norlin, Behrang Behdjou, Bilan Osman, Björn af Kleen, Bodil Jönsson, Ebba Witt-Brattström, Elsa Westerstad, Eva Franchell, Fanna Ndow Norrby, Federico Moreno, Ida Therén, Isobel Hadley-Kamptz, Jenny Aschenbrenner, Jenny Damberg, Jenny Lindh, Johanna Frändén, Johanna Koljonen, Johanna Palmström, Jonna Sima, Kalle Lind, Karin Thunberg, Klas Ekman, Kristina Lindquist, Kristofer Ahlström, Lisa Ehlin, Lisa Förare Winbladh, Lisa Magnusson, Magda Gad, Malte Persson, Marimba Roney, Martin Gelin, Martina Montelius, Micael Dahlen, Nadia Jebril, Natalia Kazmierska, Nike Markelius, Patrik Lundberg, Sanna Lundell, Sara Martinsson, Simon Bank, Susanna Alakoski, Tara Moshizi, Tone Schunnesson, Valerie Kyeyune Backström, Wanda Bendjelloul. 
 
Totalt är det 51 kvinnor som berättas om. Det är författare, konstnärer, revolutionärer, suffragetter, barnmorskor, sångerskor, krigare, börshajar, poeter, vetenskapskvinnor och stora tänkare. Flera av personerna som varit med och skrivit texter om sin favorit, är från början min favorit, vilket gjorde boken ännu finare. 
 
Det kan nästan svartna för mina ögon när jag tänker på hur många viktiga kvinnor som hamnat i skuggan av män, som ignorerats, negligerats och vars idéer blivit stulna av män. Och jag tänker på alla kvinnor som tänkt, skapat, uppfunnit och gjort revolution på många olika sätt - men som ändå inte fått den uppmärksamhet och belöning de skulle ha. Eller alla kvinnor som aktivt blir bortvalda gällan yrken, utbildningar, positioner, löneförhöjning osv just för att de är kvinnor. 
 
 
Jag kände till en del av personerna som omnämns i boken. Några suffragetter, författare och barnmorskor såklart. Typ alla var vita, såklart. Men jag lärde känna så många stora tänkare, feminister, mödrar och queens. Jag blev rörd, förbannad, häpen och jävligt peppad. Fan vad kvinnor är balla, har alltid varit och kommer alltid vara. Om du känner att du vill kunna omnämna fler historiska personer som inte är män - låna, köp eller sno denna bok. Du kommer känna dig smartare och mer ödmjuk inför historiska queens på samma gång. 
 
En annan historia får fem av fem palmer.  (och tips, adlibris har den på rea nu!! såklart ej sponsrad.) 
 Författaren Lina Thomsgård. 

Änglamakerskan

Publicerad 2017-10-05 07:00:00 i böcker, girls <3,

Jag är klar med åttonde delen av Camilla Läckberg om poliserna i Tanumshede, Erica Falck och hennes man Patrik. Och Änglamakerskan är den allra bästa. Vill ni läsa dom andra recensionera finns dom här: bok ett, bok två, bok tre, bok fyra, bok fem, bok sex och bok sju. Det är Månpocket som gett ut allihop. 
 
Erica Falck har nu en fyraåring och tvillingar som är två, dvs fullt upp med barn. Dessutom försöker hon komma på vad för riktigt mordfall hon ska skriva om härnäst. Paula är höggravid, Martins fru är svårt sjuk, Bertil måste banta och Annika har fullt upp med sitt barn. Det står ganska stil rent krim-mässigt, tills en gammal barnkoloni sätts i brand. 
 
Den historiska biten denna gång är riktigt spännande och hemsk. Som titeln avslöjar handlar det om änglamakerskor, ett otroligt vackert namn på något så sorgligt. Änglamakerskor är alltså kvinnor som tog hand om barn, men vanvårdade dom tills dom dog. De fick även betalt för detta. 
Förr fanns det lagar och normer som innebar att ogifta kvinnor inte skulle bli gravida eller föda barn. Förutom lagarna fanns det ju samhällen som bespottade, frös ut eller mördade dessa kvinnor. Att föda ett utomäktenskapligt barn kunde förstöra livet för en kvinna av flera olika anledningar, vilket innebar att många hellre valde att lämna bort eller döda sina barn. Eller valde och valde, jag kan inte ens kalla det för ett val. Gällande att mörda barn har det varit dödsstraff på i Sverige. Jag har även för mig att det finns någon lag om som innebar att utomäktenskapliga födslar kunde leda till riktigt hårda straff. Dessa lagar är ju såklart skapade för att hålla koll på kvinnor och deras sexualitet. 
 
Förutom detta tema har boken ett annat viktigt tema som vi liksom aldrig kan sluta prata om: högerextrema grupper. Jag hyllade Rudbergs förra bok, för det är jäkligt snyggt när viktiga åsikter och ställningstagande bakas in hos karaktärer. Och det görs även i den här boken! En av karaktärerna, John, är partiledare för Sveriges vänner, som även planerar en stor, organiserad attack i centrala Stockholm. De tidigare böckerna kan ses som ganska platta? Det är inte så ofta som karaktärerna är eniga, har starka åsikter eller säger rakt ut vad de känner. Men i denna bok är alla enade att John är ett as, att deras retorik är rasistisk och han + hans partikamrater är hemska. Och att det kan krocka inuti en när en person kan vara så trevlig men samtidigt ha så fruktansvärda åsikter. Jag gillar ju det där när karaktärer tar ställning. Dessutom känner jag ju dom här personerna, vi har ju hängt i åtta böcker. Därför känns det extra bra när alla är enade om vad de tycker om John och hans vänner. Det är riktigt bra och realistiskt beskrivet.
 
Något som jag också gillar är att Falck börjar bli irriterad på att det är hon som tar allt ansvar i familjen. Hon har mest ansvar för barnen, hon sköter hemmet med allt vad det innebär och gör allt för att få familjen att gå runt. Hon är den som styr upp, planerar och parerar när hennes svärmor lägger sig i. Medan Patrik liksom är polis och inte så mycket mer än så. Det är alltid hon som får lägga skrivandet på is, avboka en intervju eller skjuta på ännu en skrivdag för att han måste iväg och jaga bovar. Det är mycket irritation som skiner igenom, vilket är härligt. Jag väntar på en revolution eller explosion i nästa bok!
 
Änglamakerskan får fyra av fem palmer. 
Författaren Camilla Läckberg. 

Om lycka

Publicerad 2017-09-06 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte hunnit med bokklubben på typ hela året pga bröllopet. Men nu är jag åter igång med Lesbisk bokklubb :))) Denna gång läste vi Om lycka av Nina Bouraoui. Den ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag
 
Jag hade nog lite för höga förväntningar på denna bok. Baksidan liksom framställde boken som en fantastisk, stormig, lesbisk kärlekshistoria. Och det var det ju också. Men det var så mycket mer också. Så mycket blaha. Boken beskrivs som levande, stark och känsloladdad. Jag blev mest irriterad. Den är skriven i korta stycken där varje kapitel är från en halv sida till max två? Och det känns så jäkla märkligt när varje mening är extremt kort. Så visst går det att tolkas som levande? Eller stressigt och korthugget. Och förvirrande. Det är mycket namn, det växlar i tid, känslor osv. Allt kastas fram och tillbaka och jag förstår inte tjusningen alls med upplägget.
 
Det kan ju lätt bli så för mig när jag läser recensioner om en bok och sen får för mig att den kommer vara fantastisk. Och sen när jag väl läser boken så fattar jag ingenting eller så är språket dåligt eller så fattar jag inte karaktärerna osv.
 
Visst är boken lesbisk, den handlar om Marie som är extremt kär i Diane. Det är en ständig jakt mellan dessa två. Och Marie är på något utbytesår i Zurich med sin familj, det är en moster Carol som är döende i cancer och tydligen är det 80-tal? Jag är inte ens säker på att huvudkaraktären heter Marie? Hon kanske heter Helena? Dessutom vet jag inte om det är en person  som heter Sorg eller om sorgen kring moster Carol är så pass stor att den förkroppsligats? Så många frågor kring en bok jag själv läst. Jag vet inte om jag läst den dåligt, men jag vet knappat vad jag läst. Jag blev mest förvirrad av alla korta meningar.
 
Något som dock är bra med boken är att det är en hel del sexscener och att Bouraoui skrivit in kondomen iaf en scen. För folk ligger till höger och vänster, män med kvinnor och kvinnor med kvinnor och någon man pratar även om sex mellan män. Det härligaste är ändå att sexscenerna mellan kvinnorna, lite smörigt kanske men dom korta formuleringarna passar.
 
Och det är faktiskt det som plussar på en palm på betyget. Om lycka får två av fem palmer.  
 
Författaren Nina Bouraoui

senaste skörden

Publicerad 2017-08-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Förra veckan lyckades jag samla på mig ett helg gäng böcker. Att vara bokbloggare är lite som att alltid fylla år, det kommer lite paket då och då. Att jag dessutom har kvar folk jag känner i lila boklådor bygger bara på mina bokhögar. E sa något lustigt om "En bok in och en bok ut", hahaha det skulle aldrig gå. :)))
 
Låt oss kolla på böcker som snart ska läsas och recenseras! 
Deckare, feminism och romaner, av kvinnor. Och jag har upptäckt nya bokförlaget Louise Bäckelin förlag. Jag älskar nya, små förlag. 
 
Och dessa tre fick jag av Natur & Kultur, tack och bock! 
 
Fördelen med biblos, att det går att låna böcker som en vill läsa men inte köpa själv för att stödja författare som en egentligen inte gillar :) 
 
Trodde jag skulle bli golvad, men det blev jag knappast. 

Magiska systrar

Publicerad 2017-08-21 09:00:00 i girls <3,

Jag hittade min gamla favorit på HBO - Magiska systrar eller Practical Magic som den heter på engelska. Jag gillar den svenska titeln mer. Om någon mot förmodan lyckats missa den så handlar den om systrarna Sally och Gilly som växer upp med sina mostrar. Deras mamma har dött av brustet hjärta, eftersom deras familj har en förbannelse över sig som innebär att alla män dör. 
 
Ja, den är supertöntig och "specialeffekterna" är underhållande. Men jag älskar den ändå. Jag älskar att två systrar är i fokus, jag älskar att dom kan höra varandras tankar och känna av saker, jag älskar att dom kan tända ljus genom att blåsa på veken och få skeden i kaffekoppen att snurra av sig själv. Och det var nog den filmen som fick mig att vilja bli häxa! Se den!! 
 
Dessutom är Sandra Bullock, Nicole Kidman, Stockard Channing och Dianne West fantastiska <3 Så mycket power i dessa queens!
 

In i minsta detalj

Publicerad 2017-08-20 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en perfekt bok för dagar då en vill läsa något men inte orkar hålla koll på massa karaktärer, årtal, tjoller och sånt jox. När en bara vill läsa för läsandets skull, känna igen sig ibland, skratta ibland, skämmas ibland och framförallt mysa. 
 
 
In i minsta detalj är Kristin Emilssons tredje bok och den ges ut av Lind & Co. Jag har läst äta kakan ha den kvar och den som väntar, och jag gillar alla tre! Språket har perfekt flyt och jag tog mig igenom 350 sidor på några timmar. Det finns ett driv, det går framåt och jag vill veta mer om vad som händer med alla karaktärer. 
 
Freja och Anton har varit gifta i tre år och tillsammans i sex år. Han är läkare och hon är frilansande grafiker. Dom har precis renoverat färdigt en drömlägenhet som tagit en halv evighet. Då dör Antons pappa och han åker hem till Idemåla för begravningen. Freja som inte vet skillnad på Blekinge och Ångermanland åker efter för att stötta Anton vars mamma blivit sämre. Såklart blir det en krock för dom båda att flytta från Södermalm till en liten håla där alla känner alla, dessutom när Anton vet vilka alla är och Freja enbart är en simpel nollåtta.
- jag kunde känna igen mig så mycket i Freja. Omställningen från Stockholm till mindre stad, att gå från att omge sig av flera tusen till typ tjugo, att ens partner känner alla och själv känner en ingen.
 
Men det går fort för Freja att lära känna folk och hon blir snabbt vän med en bibliotikarie och en sextonåring. Dessutom lär hon känna Anton och hans familj genom invånarna i Idemåla. Och allt kanske inte är exakt som en kan tro från början? Gamla rykten, döda människor, saker som aldrig sagts rakt ut osv. Dessutom får en successivt veta mer om Freja, vilket är snyggt skrivet. Det är fin karaktär som jag hoppas kommer dyka upp i fler böcker <3 
 
Det här en mysig bok, mycket ledtrådar, värme och roliga karaktärer. Det går inte att skriva mer om själva handlingen för då kommer jag bara avslöja något. Om du är sugen på en lättläst bok med bitvis tyngd, mysiga miljöbeskrivningar och trevliga karaktärer - läs! In i minsta detalj får fyra av fem palmer. 
 
 
Bilden föreställer Kristin Emilsson, fotograf Mia Carlsson. Lånad här

Tyskungen

Publicerad 2017-08-16 09:00:00 i böcker, girls <3,

Nu har jag läst ut femte delen i Camilla Läckbergs serie om Fjällbacka, Erica Falck och Patrik Hedström. Här kan du läsa recension av bok ett, bok två, bok tre och bok fyra. Bok nummer fem heter Tyskungen och ges också ut av Månpocket
 
Jag hade förstört den här boken lite, eftersom jag och E såg hela Fjällbackaserien på netflix för några veckor sen och det finns ett avsnitt som heter Tyskungen. Dock var det del ett av sex och jag har blandat ihop avsnitten lite. Dessutom så var inte avsnittet helt likt boken. Så jag hoppas att jag inte sabbat fler böcker genom att se serien innan. 
 
 
En sak som jag tänkt på under tiden jag läst alla fem böcker är ett gemensamt drag hos alla karaktärer, som jag ironiskt nog själv glömt bort inför varje recension - det är ofta något som "ligger och gnager"/"något vagt"/"något som fallit i glömska"/"ett minne som hinner undan" osv. Hela tiden! Vid varenda mordfall, förhör, möte osv - det är alltid något som glöms bort som personen sen kommer på och så läggs ännu en pusselbit. Det kan vara att någon hört ett namn tidigare, läst en mening som inte riktigt är viktig i början eller något en person sagt som sen blir avgörande. Varje polis + Falck är med om detta i varje bok. 
- och jag vet inte om det är så himla charmigt? Jag tycker att det skulle vara charmigt om kanske Gösta var lite glömsk och sen kom på viktiga ledtrådar. Men att alla hela tiden har något som ligger och gnager i bakhuvudet, det är bara irriterande. 
 
I femte boken går Falck igenom sitt förflutna och försöker förstå sin mamma lite bättre. Med hjälp av hennes gamla dagböcker försöker hon lägga pussel. Dock hittas människor som stod Falcks mamma nära, döda. En efter en. Så medan Falck gör efterforskningar så håller Patriks kollegor på att lösa mordfallen. Kanske blir det så att dom hjälps åt för att lösa Falcks gåtor och mordfallen. 
- i serien är Falck med vid många förhör, går på egna uppdrag och försöker lösa mordgåtorna före Patrik och hans kollegor. I böckerna är hon lite mer i bakgrunden? Förutom i denna bok där det liksom flätas samman. 
 
Patrik är föräldrarledig, och jag förstår att det var ett tag sen den här boken kom ut, men det framställs som något extraordinärt? Ovanligt att en pappa vill vara hemma med sitt eget barn? Helt crazy. Så förutom att Patrik är hemma, får Falck vara mycket mer i fokus i denna bok vilket jag såklart gillar. Eftersom jag sett serieavsnittet hade jag aningar om vad som skulle komma, men det var ändå en riktigt spännande historia. Hemsk, som det brukar vara, men det känns lite mer att läsa saker som har anknytning till andra världskriget och nazister. Det är snyggt skrivet och jag gillar hur de äldre sidohistorierna flätas samman med nutid. Det enda som inte är snyggt är titeln, den är alldeles för uppenbar. 
 
Tyskungen får tre av fem palmer. 

L WORD <3333

Publicerad 2017-08-14 09:00:00 i Sex osv., girls <3, hbtqi,

Ett av sommarens bästa beslut förutom att vi gifte oss, var att vi påbörjade L Word igen! Det är ju livets bästa serie. Den har allt! Så många fantastiska queens, alla sorters flator, flator som norm - något som är otroligt nyttigt och härligt att glo på. Det är ju inte direkt vanligt att kolla på en serie där 95 % av alla karaktärer är flator. Men så är det i denna serie och jag älskar variationen. Ja, alla är skitsnygga. Men det är olika storlekar, nationaliteter och varierad klassbakgrund. Det är sex, karriär, barn, alkoholism, L.A, familjeproblem och massa annat. 
 
Förutom att den betydde otroligt mycket för mig när jag såg den tidigt 2000-tal, så är det så kul att se om något en älskar. Jag och E såg hela serien precis i början av vår relation, på den tiden när en kunde ligga inne en hel helg och bara stänga ute världen. Nu som nygifta får vi väl försöka göra en repris :))))
 
Se! Det finns på HBO Nordic och på andra sidor :))))) Det är roligt, genialt och skådisarna är fenomenala. Allt är så bra genomtänkt, det är så mycket drama och hela tiden så jävla mycket systerskap! Dom är ju familj, vänner, syskon, partners och ex. <3 
 
 
 

STHLMS QUEENS - Simone

Publicerad 2017-08-13 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en härlig chiclit från pärm till pärm. Queen Denise Rudberg har släppt ännu en bok, del två i serien STHLM QUEENS som heter Simone. Den ges ut av Forum förlag. Jag har tidigare läst första delen som heter Disa. Bokserien handlar om Disa, Simone och Mercedes som varit vänner forever och lever livet runt Stureplan. 
 
Förutom att jag är en sucker för chiclits, har alltid varit och kommer alltid att vara, så har denna serie någonting mer. Bok nummer ett om Disa tog upp hennes oförmåga att hålla koll på saker, hur impulsiv och slösaktig hon kunde vara samtidigt som hon var världens härligaste, gärna söp som att det inte fanns någon morgondag och alltid glömde bort saker. Samtidigt som hon inte kunde lämna in några uppgifter i tid och struntade i plugg var hon vass och intelligent. Lite senare kom det fram att hon hade ADHD. Det beskrevs på vettigt och fint sätt. 
 
Även i denna bok om Simone är det ett tungt tema, nämligen mäns våld mot kvinnor. OBS: jag tycker inte att det är en spoiler då en förstod det temat redan i slutet av förra boken samt efter att ha läst baksidan...
 
Simone och Christopher är som gjorda för varandra. De möts på en fest och efter första natten är det dom mot världen. Christopher är omtänksam, hämtar efter fester, ringer ofta, messar så fort dom är ifrån varandra och väldigt överbeskyddande. På gränsen till lite för mycket? Fast det är ju ändå så gulligt när killar visar att dom har känslor, och svartsjuka kan ju nästan vara lite charmigt? Eller? 
 
Det är så briljant beskrivet hur en förälskelse kan leda till att en annan människa kontrollerar varje steg en tar. Den där obligatoriska hämtningen efter en drink eller att bli körd till och från skolan kan ju verka charmigt, eller kontrollerande. Att få följa Simones tankar, känslor och hur mindphuckad hon blir är riktigt obehaligt. För en förstår hur lätt det kan vara och hur fort det kan gå. Med rätt känsloutbrott, konsten att ge dåligt samvete och samtidigt ha all kontroll kan en komma långt i nedbrytandet av en annan människa. 
 
Men det blir också så jäkla fint när en förstår hur viktigt det alltid är att en har någon att prata med. Att en kan vända sig till en vän eller familjemedlem och säga när allt inte är hundra. Det är så mycket fin vänskap och kärlek mellan dessa karaktärer. Jag hörde mig själv snyfta högt flera gånger <333 Simone får fyra av fem palmer. 
 
Tack Denise Rudberg för att du kan konsten att skriva en bok som många tenderar att se så lätt på, men med tyngd och viktiga ämnen <3
 

Flickan på hotellet

Publicerad 2017-08-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det är knappast en hemlighet att jag älskar Katarina Wennstam. Jag har läst exakt alla hennes böcker, vissa har jag tom läst om vissa och jag tipsar alltid alla om hennes olika serier. Flickan på hotellet är första delen i en planerad triologi i ungdomsserie som ges ut av Rabén & Sjögren
 
Inledningsvis är det ju såklart alltid nervöst att läsa en ny bok av en författare som en redan innan älskar. Det kan ju bli krispigt om det inte är en bra bok, eller så kan det som i detta fall leda till ännu mer kärlek för författaren. Flickan på hotellet är en ungdomsserie, men jag kände direkt att alla över typ 13 kan och gärna bör läsa boken. Alex Skarp heter huvudkaraktären som snart fyller 17. Hon har bästisen Bianca som inte lämnat hemmet på flera månader och bästisen Charlie som hon dansar med. Förutom dessa två har Alex en mormor som är pensionerad domare, pappan är spanskalärare och mamman är på turné med sitt band. Styvmamman Valentina är polis. Och jag gillar att alla karaktärer beskrivs detaljerat och under hela boken. Det kan lätt bli fokus på huvudkaraktären och sen nämns bara dom andra i förbifarten. Jag gillar när en får lära känna alla andra också. 
 
Trion bestående av Alex, Bianca och Charlie börjar nysta i fallet med Olivia, den unga flickan som hittas död på ett hotellrum, (OBS: ingen spoiler, det står på baksidan av boken!) och hamnar ganska snabbt närmare fallet än vad de kanske hade tänkt från början. 
 
Det jag gillar mest och fascineras mest av är hur Wennstam får in detaljer från hur det går till i riktiga världen, på ett lättbegripligt sätt. Fallet som boken handlar om har ju hänt på riktigt. Unga tjejer har hittats döda på hotell. Unga flickor blir misshandlade, våldtagna och mördade av män. Och vetskapen om att detta pågår kan ju göra en galen, förbannad eller helt handfallen. Men det kan också göra att en vill tillåta dödsstraff, höja alla straff till maxgräns och skada folk som skadat andra. Eller i alla fall sätta dit folk som begår vidriga brott. Men samtidigt har vi ett rättssystem som vi följer. Lagar och förordningar som vi förhåller oss till på olika sätt. 
- och dessa två områden kan ju göra en galen. Att å ena sidan vilja sätta någon i fängelset i hundra år, å andra sidan se att någon slags förklaring till varför vi inte oljar upp giljotin så fort en våldtäktsdom är klar. Det är svårt och det krockar ganska ofta i min egen hjärna. Vilket det även gör för Alex. Till sin hjälp har hon ju polisen Valentina och mormor Astrid som förklarar rättsväsendet, lagar och polisarbete på rimlig nivå.
 
Och det är så bra, förbannat bra! Jag älskar att boken är jag-perspektiv samt att det är politiskt och feministisk - men hela tiden lättförståeligt. Vettiga budskap har bakats in på ett smidigt sätt och jag kan förstå hur den här boken kommer att förändra för många unga som läser den. Dessutom är jag redan nu peppad på bok två! Flickan på hotellet får fem av fem palmer. 
 
Min absoluta favoritförfattare Katarina Wennstam<333

Ärren vi bär

Publicerad 2017-08-02 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har haft Caroline Engvall som idol i många, många år. Sen hon var chefredaktör för Frida och sen jag läste 14 år till salu när den kom ut. Nu är hennes första roman här, Ärren vi bär och den ges ut av Kalla Kulor förlag
 
Jag vill precis som vid recensionen av Tills bara aska återstår, inleda med en triggervarning. Ärren vi bär är otroligt vidrig, läskig, hemsk, fruktansvärd, ont-i-magen-framkallande, ångestskapande och jobbig från början till slut. Men den är samtidigt otroligt viktig. Den borde tillhöra obligatorisk läsning för samtliga poliser, socialarbetare, lärare, läkare, personal på ungdomsmottagningar, vuxna på fritidsgårdar, tränare som möter ungdomar, föräldrar och alla andra vuxna som möter unga mellan 11-18 år.
 
Det jag gillar med Engvalls sätt att skriva är att hon beskriver hur allt går till rent juridiskt och polisiärt. En får hela tiden koll på vad som händer med en anmälan, med en utsatt person, med en förövare, i häktet, under en utredning, i rätten osv. Allt beskrivs på ett vettigt sätt och det blir lätt att förstå om en inte har stenkoll på allt från början.
 
Romanen har polisen Ulrika Stenhammar i huvudrollen som precis varit sjukskriven över ett år. Hon arbetar på Citypolisen, enheten som tar hand om fall med fokus på sexualbrott och unga. När en ung kvinna hittas död blir Stenhammar inkallad för att lösa fallet. Till sin hjälp har hon sina kollegor, samt unga journalisten Lovisa Ling. Ingen vet direkt om deras relation, men när fler unga tjejer kvinnor hittas döda måste dom samarbeta snabbt för att få tag på dom skyldiga. 
 
Ganska snart kommer det fram att det är ett stort nätverk män som ligger bakom det, och inte vilka män som helst. Högt uppsatta män, politiker, män med makt osv. Män som inte ser några som helst problem med att sexuellt, psykiskt och fysiskt skada och utnyttja unga tjejer. Män som tänder på att orsaka unga kvinnor hög smärta och som inte bryr sig om någon flicka dör. Män som aktivt våldtar, skadar och misshandlar barn, spädbarn och tonåringar för att klättra bland pedofil-nätverk. Män som sätter sin sexuella njutning och lust över andra människors liv. 
 
 
Boken är baserad på autentiska fall, vilket gör det hela om möjligt ännu vidrigare. Eftersom jag följt Engvalls arbete under så många år så vet ju jag att det förmodligen är intervjuer och möten barn i alla möjliga åldrar som ligger bakom delar av boken. Barn blir utnyttjade, våldtagna, misshandlade och dödade av män som tycker att dom har rätt till sexuell njutning. Vi kan inte blunda för att det sker. För det händer. Varje dag utnyttjas barn av män och det är vår skyldighet att lära oss mer om detta, för att kunna hjälpa till.
 
Ärren vi bär får fem av fem palmer.  
 

Olycksfågeln

Publicerad 2017-07-30 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag fortsätter ju med Camilla Läckbergs serie och nu har jag läst klart del fyra, Olycksfågeln. Det är Månpocket som ger ut den. Här är recension av del ett, del två och del tre
 
Precis som alla delar innan och alla delar efter handlar det om Erica Falck och Patrik Hedström. (SPOILER!!) Den tredje boken slutar med att Ericas syster Anna mördar sin man, som misshandlat henne under en lång tid både psykiskt och fysiskt. Så i fjärde boken bor Anna hos Erica och Patrik med sina två barn. Dessutom planerar Erica och Patrik bröllop, Erica är ganska trött på att bara vara hemma med Maja och samtidigt försöka få sin syster på fötter igen. Överlag får en veta ganska lite om Erica i denna bok, det är mer fokus på själva morden och Patrik. Det som dock är härligt är allt bröllopssnack, ja, jag bölade i slutet när dom går ner för altargången, klänningen sitter perfekt och allt är så lyckat <333 jag läste ju den scenen typ tre dagar efter vårt bröllop :`)))))) 
 
Inledningsvis, jag gillar inte titeln. Jag tycker inte att den var så bra som dom andra. Och det var nog först nu i del fyra som jag förstod att titeln hänger ihop med sido-historien. Ena spåret i böckerna handlar om Patrik som ska lösa något mord och Erica som vill hjälpa honom samt skriva en roman om mordet. Andra spåret är något historiskt som hänger ihop med mordet. 
 
I lilla Tanumshede ska det spelas in en dokusåpa, och det märks att boken har några år på nacken. För det finns något sensationellt över framställningen. Det var fortfarande väldigt spännande med folk som super och ligger framför tv-kameror? Folk var kändiskåta och ville göra allt för att komma nära deltagarna? Är det fortfarande så? Jag ser ju bara Gift vid första ögonkastet, Tro hopp och kärlek samt Bachelor. Men framställningen av deltagarna och deras aktiviteter känner jag igen från när jag och Natti var 14 och stod utanför Spy Bar för att träffa Big Brother-deltagare...
 
I alla fall, en av såpadeltagarna hittas mördad. Dessutom hittas en person som ser ut som en man men som sen visar sig vara kvinna mördad. Alltså - HA HA HA. Läckbergs beskrivning av lesbiska personer är det roligaste jag läst på länge. Den som hittas mördad tror dom först är en man, för att hon har kort hår och "manliga" kläder? Och hennes flickvän har en "praktisk frisyr"?! Vad är ens en "praktisk frisyr"?! 
 
Den här boken var bra, själva morden och hur olika personer hänger samman var intressant och bra uppstyrt. Men den historiska biten var ganska märklig, den gillade jag inte alls. Så sammanfattningsvis, det var rörande att dom planerade bröllop för jag kunde relatera en del till Erica dessa scener. Det kändes lustigt att läsa om hur dokusåpor var stora en gång i tiden. Och Läckbergs sätt att skriva om flator var riktigt dåligt. Olycksfågeln får två av fem palmer. Det kassa om flator drog ner allt, trots att själva historien var bra. 
 

Mitt liv som gift

Publicerad 2017-07-26 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har ju alltid älskat Mia Skäringer, Mia & Klara var och är mina och Jennies stora favoriter. Det finns nog en miljon scener vi spelar upp, refererar till och skrattar åt. Så jag blev givetvis galen av glädje när Skäringer startade en podd med Anna Mannheimer. 
 
Och självklart blev jag peppad på Anna Mannheimers bok Mitt liv som gift som ges ut av Brombergs förlag. Lustigt nog läste jag den under första dagen som gift, i en vaggande säng på hotellets spa. E låg och glodde på 9gag medan vi åt vår egen vikt i färsk frukt. Perfekt sätt att landa efter bröllopet. <3333
 
Åter till boken. Det är en sammanfattning av tio år som gift med sin man Peter. Det handlar om sex, kärlek, årsdagar, vanliga bråk, vardagliga händelser, barn och planering inför deras gemensamma show som handlar om livet som gift. En del av grejerna som tas upp i boken hade jag redan hört om i podden. Så det var en del upprepningar. Och jag känner nog mer för Mannheimer i ljudformat än i skrift. Det var flera tillfällen som jag kände att jag skulle skrattat högt om jag hade hört det, men i skrift blev det inte lika kul? Det kan iofs ha att göra med att jag hört Mannheimer mer än jag läst? 
 
Den var fyndig och rolig, men jag hade haft roligare om jag hört allt som ljudbok eller i podden. Och kanske om jag varit gift med en man? Jag kunde ju relatera ca 7 % eftersom jag inte tillhör samma generation, varit gift i tio år, har barn eller är hetero. Men det jag fattade och kunde relatera till var roligt! All ångest inför deras show var underhållande, och jag hade nog velat se den showen. :)))) Mitt liv som gift får tre av fem palmer. 
 

Jag ska hitta dig

Publicerad 2017-06-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Äntligen är del två här!! Jag ska hitta dig är skriven av Pernilla Ericson och ges ut av HarperCollins Nordic. Här kan du läsa recensionen av bok nummer ett. Som några av er kanske minns så var jag väldigt förtjust i bok nummer ett, Spåren vi lämnar efter oss. Jag har ju följt Ericson via olika tidningar och medier i hur många år som helst, och på senare år har det varit främst via instagram. Och det gör ju något extra när en kan följa en författare via olika medier och samtidigt ta del av deras böcker. Jag älskar sånt! 
 
I del två får vi åter igen ERLA-gruppen som består av polisen Liv Kaspi, fixaren Rickard Falke, hackaren Aminah samt Edith. Men i bok nummer två är det Rickard Falke som är i fokus. Och jag är ju en sån som gillar när en kan hoppa in i vilken del av en serie som helst, men vad det gäller serien om ERLA-gruppen vill jag ändå rekommendera att ni läser bok nummer ett innan ni läser denna. Mamma läste iofs den här boken på Mallis utan att ha läst första, så det går väl också. :)) 
 
Rickard Falke är en fixare. En person som kan fixa fram exakt vad som helst som behövs. Droger, vapen, lokaler, rätt personer på rätt plats, folk som behövs och folk som behöver försvinna. Osv. Ni förstår. I bok ett träffar Rickard Liv, Aminah och Edith när de ska lösa fallen med överfallen längs gröna linjen. Och han inleder en relation med Liv. Deras relation är bland det finaste och råaste jag läst. Liv är polis och Richard har varit kriminell sedan tonåren, det är ju en omöjlig kombo men som Ericson lyckas framställa helt utan klyschor. Bara deras relation gör det värt att läsa båda böckerna. <3
 
Jag kan inte avlöja för mycket om vad som hände i bok nummer ett, för er som inte läst den än. Men sammanfattningsvis sviker Richard några som verkligen litade på honom. Och han sabbar alla sina chanser till ett liv i Sverige för all framtid. Tjänster och gentjänster som som sviks i den undre världen är ju knappast något som går att snacka bort. - det är i detta läge som bok nummer två börjar. Richard har skapat sig ett nytt liv utanför Sverige, driver en bar och har det ganska härligt ändå. Förutom att han saknar Liv. 
 
Samtidigt i Sverige ligger hans äldsta vän döende, vilket gör att han måste återvända till Sverige. Och givetvis finns det en man som fått i uppgift att döda honom så snart som möjligt, som i sin tur kämpar för sin familjs liv. Från sekunden han anländer startar en hetsig jakt - och jag hade bokstavligen hjärtat i halsgropen tills jag läste ut boken. Det händer ju något i en när en bok är riktigt bra skriven. Eftersom det är del två känner jag ju karaktärerna som nu träffas igen. Jag känner ju dom allihop, jag tycker om dom och jag har ju förväntningar på dom. Och jag kan ju ana vad som kommer att hända och hur dom kommer att bete sig. Det är ju en fröjd att få fortsätta läsa om karaktärer som en verkligen tycker om och känner saker för. 
 
Jag har helt fallit för denna serie och Ericsons språk. Det är sällan jag faller för någons språk på det här sättet som jag gjort för Ericson. Jag kan redan längta efter nästa del och jag vet inte ens när den kommer ut? Men så pepp är jag på ERLA-gruppen. Och jag kan inte förstå att den inte blivit tv-serie ännu? Eller det kanske sker när tredje boken kommit ut och alla karaktärer fått varsin bok? Håller tummarna för det. Jag ska hitta dig får fem av fem palmer. 
 Författaren Pernilla Ericson <3 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela