sexualupplysare och bokälskare

Allt du önskar

Publicerad 2018-03-28 07:19:00 i böcker, girls <3,

Jag är inne i ett konstigt läsflow. Eller jag läser några sidor om dagen, om ens det. Dels tar körningen och körteorin all vaken tid, dels skriver jag själv en massa när jag inte pluggar teori. Men nu när vi åkte till London ville jag ha något att fastna i som skulle få mig att tänka på annat än Stefans försvinnande. 
 
Och då hittade jag Allt du önskar av Kristin Emilsson i recensionsex-högen. Hurra! Jag har läst alla hennes tidigare, In i minsta detalj finns recenserad här. Det är Lind & Co som ger ut Emilssons böcker. Emilsson har ett språk som gör att en bara fastnar och fortsätter att läsa. Jag hann med 100 sidor bara på flygresan mellan Stockholm-London. Och läste ut den på flyget hem. 
 
Boken är en fristående fortsättning på Äta kakan och ha den kvar samt Den som väntar som handlar om Amanda och Erik. Amanda och Erik har tidigare varit gifta och har tre barn tillsammans. Och det blir sådär som jag tänker att det ofta kan bli när två som levt länge ihop och sen skiljer sig: den ena går vidare på ett kick och den andra blir liksom kvar. Amanda har hand om yngsta barnet, träffar en ny, flyttar in och är en lyckad författare. Erik har barnet varannan helg, har inte packat upp flyttkartongerna än, är arbetslös och ägnar kvällarna åt krogen och menlösa ragg. 
Bara genom den här sammanfattningen känns det som att det skulle kunna vara vilken bok som helst, men sen händer något mer. Frågor som feminism, genus och jämställdhet bakas in och förklaras på ett vettigt sätt - av både en kvinna och en man. Kalla mig galen, men det är sällan en manlig figur snackar om dom här sakerna. Och i den här boken gör Erik det, fast på ett vettigt och lättillgängligt sätt. Jag gillar ju verkligen när karaktärer har åsikter och att det presenteras på ett trovärdigt sätt. Det är få som kan få med ett lyckat brandtal, men det går bättre om karaktärerna säger saker som kan vara tagna ur ett brandtal och bakar in det på ett bra sätt i handlingen. 
 
Helt ärligt är jag inte överdrivet imponerad av Amanda som karaktär, hon velar och känner sig osäker större delen av boken och fattar egna beslut först i slutet. Däremot är jag imponerad av Erik, vilket jag tänker är självklart eftersom han fick mer utrymme och växte som person. Amanda växte också, men inte lika mycket. Och min enkla genus-analys: självklart blir det tydligare och större när en man som traskat i patriarkatets fotspår per automatik hela livet och fått alla vinster av det - avviker från den vägen och börjar tänka. Det märks inte lika mycket när en kvinna som redan är utanför systemet från start får en uppvakning eftersom alla kvinnor förr eller senare behöver fatta hur patriarkatet straffar oss på alla nivåer. Samtidigt som en måste inse att vi hela tiden är med och bidrar till det. Det innebär också att Erik framstår som sjukt sympatisk, vettig, intelligent, snäll, varm, empatisk osv när han till slut inser hur kasst samhället är pga patriarketet. Och alla andra som redan kände till det här sedan tidigare är typ randoms. Fattar ni hur jag tänker? 
 
Hur som helst, Allt du önskar är perfekta boken att läsa på väg till skolan/jobbet eftersom det är korta kapitel som går att pausa när som helst. Om du vill ha något du lätt kommer in men som ändå får dig att tänka - ta dne här boken! Allt du önskar får tre av fem palmer. 
 

the sun and her flowers

Publicerad 2018-03-21 07:36:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag är ju egentligen inte en sådan som gillar poesi, men så läste jag milk and honey i januari av Rupi Kaur och det här är hennes andra diktsamling The sun and her flowers
 
När jag fick veta att det fanns en till bok av Kaur kände jag ett stort behov av att ha den, och det är så sällan jag känner så för en uppföljare. Men jag blev inte besviken!! Det är vackert, känslosamt, feministiskt och jävligt starkt. Bilderna som hör till är så fina, det är roligt och en hel del som en kan känna igen sig i. Jag fattar inte allt, men det gör inget. Det jag fattar gör ont och känns i hela kroppen eller så får det mig att klappa händerna för att det är så bra!! Och ja, det är en diktsamling, så jag vet inte vad jag mer kan säga än att det är fantastiskt. Det är mycket som kommer fram mellan raderna, sexuella övergrepp, rasism, migration, onani, sex, vänskap, feminism och brustna hjärtan. 
 
Låna, sno, köp eller googla fram hennes dikter. Kaur är ett geni och The sun and her flowers får fem palmer av fem. 
Rupi Kaur <3 

30 år av tystnad

Publicerad 2018-02-25 07:21:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst Anna Hages bok 30 år av tystnad. Mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme. Den ges ut av Forum bokförlag
 
Jag var inte ens född när Olof Palme skjöts till döds på Sveavägen, men jag har ändå påverkats av det hela mitt liv. Olof har alltid varit en person som vi pratat om hela min uppväxt. Mitt favoritavsnitt i mitt favvo-program Från A till Ö var bokstaven D, där dom pratade om Demokrati och Hedvig åkte för att hälsa på Olof som förklarade varför samhället behöver demokrati. Om ni inte har sett det, pausa jobb/plugg och se det. Finns på Öppet arkiv. 
 
Hur som helst. Jag har läst mycket om Olof och hans arbete, jag har sett dokumentärer och jag minns fortfarande mittuppslaget i Expressen när Christer Pettersson erkänner att det var han som skjöt Olof Palme. Minns ni också det? Han ligger på sin dödsbädd, förmodligen hög av mediciner och smärtlindrande, och dom väljer att besöka sjukhuset och göra en intervju. Jag har egentligen varit röd så länge jag kan minnas, men just nu hoppar jag väl inte av glädje när Stefan snackar om hårdare straff osv. Deras kriminalpolitik är omänsklig. Men det här ska inte handla om mina politiska åsikter, utan om Hages bok. 
 
Hage var alltså 17 år när hon försökte rädda livet på Olof Palme. Hon satt i en bil och såg hur han föll, och hon gick undersköterskeutbildningen på den tiden. Så jag tänker att det ligger något i hennes natur att kasta sig fram och vilja rädda livet på en främling. Hon dras in i utredningen som första vittne till händelsen och media, samhället och "privat-detektiver" är ute efter henne. De dyker upp i skolan, mailar henne, kommer till hennes jobb, ringer, skriver och fejkar intervjuer. Om en är vittne till ett brott kan det hända att en blir förhörd en-två gånger, eventuellt skriver media något om det. Tänk att detta fall fortfarande utreds. Vilket innebär att hon varit mer eller mindre aktuell i över 30 år. 
- först tänkte jag att en är ju ändå nästan myndig som 17 år. Men sen tänkte jag tillbaka på min egen tid som 17 år. Jag ägnade varje helg åt att sova med HT i Maddes källare. Vi ägnade varje måndag efter skolan till att hänga på Birger och äta brownies. Min största oro i livet var nationella provet i engelska. Det var först när jag tänkte på mig själv som 17 år som det blev tydligare för mig vilket jävla helvete hon fick gå igenom. Förhören med polisen, vittna i rättegångarna, jagas av media och hängas ut gång på gång. Det är helt ofattbart att de gjorde så mot ett barn. På ett plan kan jag fatta att alla ville en och samma sak - hitta den som mördade Olof Palme. Men hur kom det sig att ingen någonsin stannade upp och tänkte över vad det gjorde mot Hage. Det hade kunnat skötas på tusen andra sätt. Typ gett henne en varm filt mot chocken under natten på Sveavägen, ett vittnesstöd under rättegångarna, någon som förklarade hur den juridiska processen skulle gått till osv. 
 
Jag tyckte om den här boken, men jag tyckte att det var lite väl platt på vissa ställen. För oss som inte var födda 86 hade det varit intressant med lite mer om det årtalet, lite mer bakgrundsbeskrivning. Och jag hade velat ha hella händelseförloppet i ett svep, ur hennes perspektiv. Det var lite väl korta stycken och jag hade velat ha mer om henne, mer om tiden, mer om den juridiska processen. Nu var det bara fokus på Hage och hennes känslor, vilket såklart var bra, men som sagt kändes det lite platt. En får följa med henne till terapeuten och ta del av dom samtalen och framstegen, vilket var superintressant och givande! Jag hade önskat att det var lite mer fördjupat på ett liknande sätt kring hennes roll som vittne. 
 
30 år av tystnad får tre av fem palmer. 
 
 

Hata Gustavsberg

Publicerad 2018-02-11 07:04:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag har läst Hata Gustavsberg av av Agnes Lindström efter att en i min skrivgrupp tipsade om den. Om jag minns rätt var det hennes kusin? Det är Bonnier Carlsen som gett ut den. Jag glömde själv att fota boken och har snott bilden på omslaget från personen som gjort omslaget, Sara Edströms blogg. Här hittar ni hennes blogg. 
 
Femton år gamla Miranda bor i Gustavsberg och hatar det. Vi har ju haft landställe ute på Bullandö som ligger bortanför Gustavsberg och jag trodde väl att jag skulle känna igen fler platser. Men Hemmesta nämndes typ någon gång och de andra platserna som nämndes har jag typ bara åkt förbi. Men men. Miranda har två kompisar som hon hänger med, hon bär ung vänster-tröja och har rufsigt hår. Är typ trött på allt och alla. Och hon tänker att det måste finnas något mer, något måste hända och varför är alla så jävla tråkiga? Hennes vänner fattar inte riktigt varför det är så tråkigt eller vad det är som är så fel med att vilja "baka något och kolla film" varje helg istället för att festa. 
- gud, kunde relatera hundra procent till min ungdomstid! Hela min tonår var en enda lång fredagskväll nere på Videogodis där det tog två timmar att välja film (något med Jennifer Lopez, skräck eller Beck.) och typ en rinnig kladdkaka. Så jag kunde alltså relatera mer med kompisarna än med huvudkaraktären. Men så kan det väl vara ibland. 
 
Men sen under en släktmiddag råkar Miranda komma ut som lesbisk, hon bokstavligen ställer sig upp under en middag för att säga emot sin homofobiska farbror och alla tycker att hon "ställer till en scen". Och det här med sexualitet är typ ingen som hon egentligen tänkt på. Vi lever ju i en heteronormativ värld vilket innebär att det är först när en person inte är hetero som en inser att en avviker från normen, som då också innebär att en måste komma ut osv. Så hon tänker väl i några sidor om det är så att hon är flata eller om det är något hon sa bara för att. Och jag kan ärligt säga att jag var ganska sur under typ hela boken, för jag fattade inte riktigt om hon var lesbisk "på riktigt", vad det nu är? Eller om hon bara ville sticka ut och göra något avvikande som kids kan vilja? För jag tänker typ såhär: alla har rätt till att testa sig fram, fundera, ligga, hångla och gå loss för att det är härligt och för att det kan vara ett sätt att hitta sin sexualitet eller saker en gillar att göra. Så långt kan vi nog alla vara överens. Men däremot blir jag galen på folk som fejkar att de är flator för att typ ragga på killar. För ja, det händer fortfarande. Kvinnor blir fortfarande indoktrinerade att deras sexualitet och njutning finns till för att attrahera män och män tror fortfarande att deras existens är grädden på moset i allas sexliv. 
 
Miranda blir i alla fall medvetet kompis med skolans andra flata, Sanna, och dom börjar hänga och göra allt som Mirandra drömt om. Typ klottrar, fixar strömavbrott och pratar om feminism. Hon dumpar sina gamla vänner och går helt upp i Sanna som hon sen blir ihop med. Och jag fattar det inte. Jag köper inte deras relation och jag fattar aldrig om Mirandra gillar Sanna på riktigt eller bara är tänd på henne för att hon blir "något". Innan var ju en nolla och nu är hon i alla fall en nolla som är flata. Jag kan fatta att en femton år gammal queer person kan må bra av att hänga med andra queera. Men när själva identiteten att vara queer blir något större än att vara queer är det något inom mig som skaver. Och det är så jag läser Miranda. Hon är osympatisk, ganska elak, otroligt självisk och så jävla osäker. Och så är det ju såklart för många femtonåringar! Men det är typ inte först de tre sista sidorna som hon visar några goda sidor. Jag var mer irriterad genomgående och väntade bara på att jag skulle falla för Miranda. Men det hände aldrig. Däremot gillade jag Sanna. Sanna var en fin karaktär, vettig, kunnig och en som blomstrar de tio sista sidorna. Sannas karaktär köper jag helt och gjorde att jag ville fortsätta läsa boken. 
 
Hata Gustavsberg får två av fem palmer.  Den kan typ vara bra att läsa för andra kids som kan behöva ventilera begreppet sexulitet, att ha sex för första gången och typ hur frustrerande det kan vara att känna sig uttråkad på livet. Men i övrigt kände jag mig mest nollställd. 
 
 Författaren Agnes Lindström. 

Food Pharmacy - kokboken

Publicerad 2018-01-31 07:10:00 i böcker, girls <3,

Jag läste Food Pharmacy i oktober och jag skulle väl ljuga om jag sa att den inte förändrade en drös med saker i mitt liv. Och det här är fortsättningen, Kokboken, skriven av Lina Nertby Aurell och Mia Clase och ges ut av Bonnier fakta. Jag försökte få den som recensionsex men blev nekad, så när jag hittade den på biblan slog jag till. Men jag insåg direkt att jag behöver ha den längre än två veckor :)))
 
Jag gillar ju Clase och Nertby Aurell otroligt mycket. Jag prenumerar på podden, läser bloggen och jag har lagt om mycket av min kost efter att jag läste första boken. Det här var liksom bara glasyren på kakan: ännu mer information, ännu mer fakta, roliga recept och massa pepp. För jag tror ju på det här och min hjärna mår så jäkla bra av att äta efter deras principer: dra ner på socker och rött kött, äta mycket av olika grönsaker och tänka att jag ska lägga till saker istället för att utesluta. Jag fattar att det här inte är för alla. Men för min hjärna och för att slippa tänka på sjukdomar osv funkar det för mig. Och det mesta funkar att göra om till lchf vilket är perfekt för min pcos. Så hjärnan, kroppen och pcos jublar av att äta efter Food Pharmacys tankar. 
 
 
Och såhär, om en inte vill slänga allt med socker, tacka nej till varenda burgare eller köpa hem sju olika grönsaker: börja på ett helt annat sätt som passar! Istället för att bara äta gurka och tomat till middagen - lägg till något slags grönt blad! Kanske byt ut var tredje eller var femte köttburgare till halloumi. Och kanske ta bort det sockret du älskar minst. (typ tråkiga bullar från pressbyrån på jobbfikan eller godis som inte är ditt bästa!)
 
OBS: mina tankar gällande socker handlar inte om vikt eller ett sätt att banta. Det enda som ringer i mina öron är en fras som syrran sa för hundra år sen: "att äta socker är som att välja mellan cancer och alzheimers".  Och då är det bättre för min hjärna att käka socker som jag verkligen älskar och bara stressa mitt humör/blodsocker/förhållande få gånger, än att äta lite då och då av sånt jag inte tok-älskar. För att sluta med allt helt tror jag inte helt på, för kroppen/hjärnan måste även få njuta av sånt som inte är helt hundra :))))
 
Författarna Mia Clase och Lina Nertby Aurell. <3 <3 

För att väcka hon som drömmer

Publicerad 2018-01-28 07:07:00 i böcker, girls <3,

Jag insåg när jag sökte efter bilder på författaren Johanna Nilsson att jag faktiskt läst en bok av Nilsson tidigare. Gilla hata horan och om jag minns rätt älskade jag den. I alla fall, För att väcka hon som drömmer ges ut av Rabén & Sjögren
 
Jag inleder med att säga att jag inte skulle rekommendera den här boken till en person som någon gång haft negativa tankar om sin kropp, om mat, om träning, om kläder osv. Dvs alla människor. Jag kan tyvärr inte rekommendera den här boken till någon för jag gillar inte upplägget alls. Jag har full förståelse för att en behöver skriva om svåra ämnen, diskutera ätstörningar, självskadebeteende, psykisk ohälsa, självmord, abort, våldtäkt, övergrepp, misshandel osv. Att det måste finnas böcker, filmer, dikter om dessa ämnen för att ständigt hålla diskussioner vid liv. För det behövs verkligen! Det behövs som underlag till diskussioner i skolor, för att väcka liv i debatter, uppmuntra till forskning, sätta fokus på viktiga frågor där folk behöver hjälp/stöd/insatser. 
 
Men jag tycker inte att den här boken gör det på rätt sätt. Jag tycker inte att rätt väg att gå är att beskriva in i minsta detalj hur en karaktär hetsäter varje natt, hur den springer i minusgrader, hur den svälter sig, vad den äter exakt och på vilka tider, hur den gör allt den kan för att gå ner i vikt. - för att om jag som 12-100 år gammal läser den här boken med minsta lilla tvivel på min kropp, så har jag här en perfekt manual för hur jag kan gå ner i vikt. Hur jag kan koppla samman hetsätning, kräkningar, svält, hård träning med andra problem som sker i min värld. Den här karaktären kopplar samman viktnedgång med att hennes mamma ska överleva cancer. 
 
Jag tänker att det går att skriva om ätstörningar, självskadebeteende och psykisk ohälsa på andra sätt än att leverera en meny, exakta beskrivningar av fysiska aktiviteter kopplat till de euforiska känslorna som karaktären upplever när hon går ner i vikt. Det måste gå att prata om det på andra sätt. Visst beskrivs allt hemskt också, all ångest, att hon ständigt fryser, att hon får ont i kroppen av att ligga i sin säng för hon känner benknotorna, att hon har näsblod regelbundet osv. Allt det finns såklart med. Men också med en tanke om att det är värt det? För hon är så styrd av sin sjukdom. Jag som inte haft anorexia eller bulimi och passerat tonåren kan se att det är en sjukdom. Att hennes hjärna är skev och det hon gör är direkt livsfarligt. Jag som vuxen kan utläsa mellan raderna hur mycket ångest hon har och hur jävla piss hon mår. 
- hade jag läst boken för tio eller femton år sen hade jag fått en komplett manual för att gå ner i vikt. Då hade jag väl kanske tänkt att hon har någon ätstörning men inte direkt fattat hur allvarligt det kan vara. 
 
Det är Josefin som bor utanför Falun som är huvudkaraktären. Hon växer upp i en kristen familj och en dag får hennes mamma cancer i magen. Hon träffar en kompis i kyrkan som också har massa problem som tar alldeles för mycket plats i hennes liv på flera olika sätt. Och dessutom hatar alla kristna bögar. Alltså det var så tröttsamt. För visst, jag fattar att det finns kristna som är mot homosexuella. Det finns mängder av folk som inte är kristna som också gör det. Men jag suckade högt över att dom bara var mot homosexuella "för att det är så". Det kändes ganska ogenomtänkt? Tråkigt? Den delen gav liksom ingenting till storyn men jag vet att det ändå påverkar unga homos som läser boken. Den sortens självhat får bara vatten på sin kvarn. 
 
För att väcka hon som drömmer får inget betyg eftersom jag inte kan rekommendera den till någon med gott samvete. 
Författare Johanna Nilsson

Det sista experimentet

Publicerad 2018-01-24 06:46:00 i böcker, girls <3,

 
Jag har tidigare läst Mannen mellan väggarna av Emma Ångström och jag tänker fortfarande på den fastän det var över 1,5 år sedan jag läste den. Den här heter Det sista experimentet och ges ut av Piratförlaget. 
 
Och helvete vad den var läskig. Jag vet inte om det var språket, gestaltning, miljön eller vad det var, men jag var på riktigt rädd när jag läste. Jag kom på mig själv med att läsa för fort för att slippa få med alla ord. Och jag kände av samma sorts rädsla som när jag var liten, att det liksom känns i magen och som att jag inte vill fortsätta. Eller bara läsa förbi för att komma vidare och komma till något lugnare. Och kanske värst av allt, jag var rädd när jag läst ut boken. Det var väldigt länge sen jag kände så. Huvva. Jag fick liksom en känsla av att det här jag precis läst skulle kunna ske, att det kanske redan skett eller kommer att ske? Får rysningar av att skriva det här. 
 
Boken är uppdelad ur flera olika perspektiv och jag brukar tycka att det är riktigt intressant att ta del av. Kanske främst för att jag själv skriver så. Dock blev det lite rörigt ibland, och jag tror att det låg mer hos mig som läste så otroligt fort. Och att det är flera karaktärer som dyker upp fast på olika sätt. En del av handlingen är om en kvinna som vaknar upp inlåst i ett mörkt rum, hon har kläder på sig men vet inte var hon är. Hon börjar sakta minnas vad som hände innan hon vaknade upp. En annan del och som är den största delen av boken handlar om Dante som har sommarlov och bor hos sin farfar och Signe. Där finns även hans kompis Freja. Dante ägnar mycket av sin tid åt att bygga på ett experiment och Freja är intresserad av svartkonst och ockulta ting. Till en början ägnar sig barndomsvännerna åt allt mest för nöjes skull, tills intresset blir en jakt på det ouppnåbara. 
 
Helvete vad den här boken är läskig. Jag har redan skrivit det en gång här ovan, men jag får liksom fortfarande ilningar i magen när jag tänker på boken. Jag hoppas att den inte blir film för då kommer jag vara tvungen att se den och kommer förmodligen bli ännu mer rädd. Det här är en perfekt bok för folk som älskar rysare, deckare som går utanför boxen eller om du bara vill bli rädd. Varsågod. Det sista experimentet får fem av fem palmer. 
Författare Emma Ångström, fotograf Anna-Lena Ahlström 

milk and honey

Publicerad 2018-01-21 06:58:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst poesi! En hel bok dessutom! Jag som vanligtvis får utslag så fort någon nämner poesi föll direkt för den här. Milk and honey är skriven av Rupi Kaur och jag köpte den på vår bröllopsresa i London <3 
 
Omslaget är matt svart och jag gillade omslaget som är enkelt och snyggt. Jag hade förmodligen läst om boken på Sandra Beijers blogg? Eller något bloggkonto på insta, jag minns inte. Men jag var såklart skeptisk, det är poesi och det är på engelska. Men tji fick jag. För det är bra, riktigt bra. 
 
Kaur har delat in boken i fyra olika delar: the hurting, the loving, the breaking, the healing. Och jag vet inte om jag föll för att det bara används små bokstäver eller om det är själva språket i sig? Det är feministiskt, roligt, smärtsamt och så jävla hög igenkänning att det är löjligt. Jag fattar varför Beijer fick översätta den till svenska för det påminner mycket om det hon skriver. Inte om hennes romaner, men hennes texter om kärlek. <3 Jag trodde inte att jag kunde tycka om poesi, men Kaur ändrade det hos mig. Tack för det Kaur! 
 
Läs själva, det är genialiskt och så bra! 

Ingenting och allting

Publicerad 2018-01-17 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag är ju ett stort fan av ungdomsböcker. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Iblandär ungdomsböcker så bra att jag inte ens fattar hur andra böcker kan få bli utgivna och så kände jag med den här. Nicola Yoon har skrivit Ingenting och allting och jag kan bara önska att jag kan skriva en procent så bra som hon gör. Månpocket har gett ut boken och det finns även en film. 
 
Boken handlar om sjuttonåriga Maddy som har en allvarlig och ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot i princip allt. Hon har aldrig lämnat hemmet och vet inte vad som finns där utanför förutom det hon kan ta del av från filmer och böcker. Hon har sin mamma och sin sköterska, de får lämna hemmet men går genom en luft-sluss och är sjukt noga med hygienen såklart. Det finns luftrenare i varje rum, Maddy har några vita tshirts, några blåa jeans och några vita gympaskor. Böckerna kommer in i huset noga inpackade i flera omgångar plast och hon får bara äta vissa saker. Allt är noga uträknat och planerat av hennes mamma som också är hennes läkare. Allt är skapat för att hon ska klara sig från allt hon är allergisk mot. 
- allt detta är ju dels fascinerande och dels sorgligt. Det hänger ju ihop med att jag som inte varit inlåst i sjutton år av mitt liv spär på mina känslor kring vad Maddy missar. Jag vet ju vad som finns utanför ett hus och vad hon kan ha missat. Men hon har ju ingen aning. Hon vet inte vad hon passar i för kläder eftersom hon bara har samma kläder, hon vet inte hur havet doftar eller hur det känns och hon vet bara hur maten som hennes mamma lagar smakar. All övrig kontakt är med hennes lärare och det sker via skype. 
 
Det som händer är att hon får syn på en nyinflyttad granne som hon får kontakt med. De skriver meddelanden på fönstrena i imman, mailar och mimar till varandra. Och en dag får han komma igenom luftslussen. Men allt sker bakom mammans rygg. Tack vare honom får hon känna på hur det kan vara på utsidan av hennes hus, hur det kan vara att känna känslor, andas riktig luft och känna doften av havet. Och givetvis blir dom kära. Det fattar en ju bara genom att kolla på omslaget till boken. 
 
När jag läste ut den här boken hulkgrät jag. Det har nog aldrig hänt att jag liksom grät när boken väl var klar? Jag gråter ofta under tiden jag läser sorgliga, hemska eller fina scener. Men nu grät jag över att den var slut och över vad som hände. Jag kände så otroligt mycket för Maddy, och för Olly som killen heter. Helvete vilken jävla bok. Den är så bra att jag önskar att jag hade läst den långsammare, men det gick inte. Det är inte bara text utan även inklippta mail, chattkonversationer och bilder. Det är genialiskt. Ingenting och allting får fem av fem palmer. 
 
Författaren Nicola Yoon

Var snäll mot djuren

Publicerad 2018-01-14 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst boken Var snäll mot djuren av Monica Isakstuen som Brombergs förlag ger ut. Jag har kollat på den i olika bokhandlar och blev glad när jag hittade den på plattans biblo. Älskar biblo 4-ever. 
 
Boken handlar om Karen som har ett barn ihop med en man, och när Anna är några år inser Karen att det inte fungerar längre och ansöker om skilsmässa. De bestämmer sig för delad vårdnad då pappan vill vara lika stor del av barnets liv som mamman, de delar upp alla saker, flyttar isär och är helt sams om allt som sker. Förutom Karen gällande vem hon själv är och vad hon blir de dagar hon inte är med sitt barn. 
Och dom här tankarna ventilerar hon för sig själv, drar liknelser till historiska händelse, hon pratar med sin mamma och hon ältar sina känslor om och om igen. Samt hur hon kan påverka sin dotters uppväxt och hur hon kommer att bli som person. Det är mycket oro och rädsla inför hur hon kommer att påverka dotterns olika egenskaper. 
 
Jag har läst några recensioner av boken för att försöka luska ut vad titeln syftar på, för det missade jag. Boken är uppdelad i väldigt korta texer. Vissa sidor innehåller bara en mening, andra stycken är en/en och en halv sida. Men jag fattade aldrig vad titeln betyder. Åter till handlingen, Isakstuen är hyllad för sin beskrivning av den här sortens moderskap eftersom den är motsatsen till vad "modernt moderskap" är. Jag tolkar recensionerna som att "det moderna" är att det finns pappor som tar hand om sina barn, som plockar ut några fler dagar än 3 månader och är aktiva med sina barn. Är det det som klassas som modernt? I den här boken vill ju Karen ha barnet helt och hållet för sig själv, hon anser sig ha mer rätt till barnet än pappan eftersom hon burit på barnet i nio månader. Att hon är liksom mer förälder än pappan för hon har burit på barnet samtidigt som hon vacklar mellan olika identiteter de dagar hon inte har hand om barnet. 
 
Jag tyckte om boken för jag kunde ibland relatera till karaktären även fast jag inte har några barn. Jag troddejag skulle störa mig på det poetiska, men det var snyggt skrivet och jag gillade språket. Gällande handlingen är det ju något ofattbart med att ingå i en relation, skaffa barn med en person och sen behöva vara ifrån barnet 50 % av tiden. Det är ju en orimlig och hjärtskärande ekvation. Samtidigt som det är normen för majoriteten av alla familjer. Så det är ju knappast en handling helt tagen ur luften, eftersom det sker typ 50 % av alla par? På något sätt kändes det liksom nytt och fräscht med en pappa som ville engagera sig i sitt barns uppväxt? Är det jag som är störd eller är det ett unikt scenario? 
 
Var snäll mot djuren får tre av fem palmer. 
 
Författaren Monica Isakstuen

en alldeles särskild kärlek

Publicerad 2018-01-03 06:32:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján och ges ut av Norstedts. Och jag tror att jag föll för omslaget, att jag kanske tänkte att det skulle kunna handla om krossad kärlek, trasiga hjärtan men med något slags lyckligt slut. 
 
Och på ett sätt var det väl det också, alltså ett lyckligt slut. Boken handlar om Adorján själv, och framförallt hennes farmor och farfar som begår ett gemensamt självmord. Så hon har med hjälp av sina egna minnen och samtal med folk i deras närhet skrivit den här boken. Och jag kan säga ganska direkt att jag trodde att jag skulle gråta mig igenom 173 sidor, men det visade sig att jag bara gillade typ 5 sidor? En anledning till det är nog upplägget av boken. Det var hennes egna minnen av farmor och farfar, deras sista dag i livet, dera egna minnen av olika händelser samt historier från människor runt dom som blandades i en enda röra. Jag hade nog behövt fler sidor eller en annan struktur för att tycka bättre om boken. Nu kändes det mer hattigt och märkligt. 
 
Adorjáns farmor och farfar överlevde förintelsen, vilket som påverkat dom för resten av livet. De föddes och växte upp i Ukraina och rent procentuellt är det ukrainare som begår flest självmord i hela världen. Farmor och farfar berättar för några personer om sitt beslut och får till sist tag på boken The final exit där de hittar metoden som de ska använda sig av för att livet av sig. 
 
Jag vet inte, men det var något som skavde i mig kring hela boken, eller själva syftet med boken. Jag är för dödshjälp och jag kan ha förståelse för självmord i vissa fall. I många fall blir jag kräkfärdig av sorg/ilska när jag läser om alla unga/hbtq-personer som begår självmord som följd av mobbing, trakasserier, våld, hot om våld, depression, utanförskap osv. Men i det här fallet är det förståeligt, de har överlevt förintelsen, är gamla och farfar är väldigt sjuk. Och farmor har sagt att hon inte lever en dag utan honom vid sin sida. I mitt huvud blir det då på något sätt rimligt att de väljer att göra det här. Och det blir inte rimligt i mitt huvud att försöka ta reda på varför. 
 
En annan särskild kärlek får två av fem palmer. 
Författaren Johanna Adorján. 

De sju som såg

Publicerad 2017-12-27 06:27:00 i böcker, girls <3,

Jag fick hem Denise Rudbergs senaste bok i genren elegant crime om Marianne Jidhoff som heter De sju som såg. Och dom är ju döpta med den siffran som den är i serien. Det är Forum som ger ut hela serien som heter: Ett litet snedsprång, Två gånger är en vana, Bara tre kan leka så, Mellan fyra ögon, När klockan slår fem och På sex meters djup
 
Jag älskar ju den äldre åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som nu blivit chef för sin egna utredningsgrupp där Torsten och Madrid är med sedan tidigare + två nya tillskott. Först och främst, det här var den absolut roligaste boken jag läst av Denise Rudberg. Och den roligaste boken jag läst på länge! Det är ett otroligt tungt tema som är i fokus, så det behövdes lite lättare och roligare scener - och dom var hysteriskt roliga. Jag skrattade så jag skrek flera gånger. Och jag visade vissa scener för mamma och syrran som skrattade lika högt. Jidhoff har fått motion utskrivet på recept och det beskrivs oerhört underhållande. <3 
 
Tillbaka till det tunga ämnet, fokus för De sju som såg är kvinnomisshandel. Och jag vill väl börja med att varna, det är grova scener som beskrivs. Men såhär runt juletid är det ju många människors vardag. Runt julen är det flest anmälningar som sker och kvinnor flyr med sina barn från partners, ex och gifta män. I den här boken får vi följa en väldigt rik och mäktig ex-idrottsman som misshandlar sin fru psykiskt och fysiskt regelbundet. Det beskrivs hur hans misshandel går i cykler och hur hon bara går runt och väntar på nästa attack. 
- dom här scenerna är så otäckt skrivna, men det är så mycket jag känner igen från andra böcker om liknande fall. Och det var flera gånger som jag drabbades av samma gamla tanke "skulle det här hända någon jag känner vet jag inte vad jag skulle göra, varken med personen eller med mig själv." För det är ju så det är. Vi lever i ett samhälle som godkänner mäns våld mot kvinnor. Vi lever i ett samhälle som godkänner att kvinnor, barn och djur aktivt flyr för sina liv från pojkvänner, äkta män, sambos och ex. Vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ständigt är hotade verksamheter av samma nämnda män och vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ständigt är fulla. Vi lever inte i ett samhälle där samma instanser behövs för män. Och vi lever i ett samhälle som aktivt skyddar dessa män som misshandlar kvinnor och barn. - det här är fakta som vi aldrig kan komma från. Vi vet att den farligaste platsen för en kvinna är i sitt egna hem med sin pojkvän/man/sambo/ex. 
 
Förutom det roliga och förutom det viktiga och tunga ämnet - så växer karaktären Torsten! Att han är intresserad av Jidhoff har varit klart i några böcker, men nu blir det mer och mer tydligt. Och jag gillar deras samtal, deras respekt för varandra och hur de kommer varandra närmre via träning. Förutom att Torsten höjer sin ribba så dök två andra upp, Veronica och Luka. Veronica verkar lite aspig och Luka hänger mest på. Jag hoppas att dom får mer plats i kommande böcker. 
 
Alla som gillar bra historier med viktigt tema - läs denna! Eller om du gillar chic lit men också spänning, gå loss! De sju som såg får fyra av fem palmer. 
 
 Queen Denise Rudberg <3 

När reglerna slutat gälla

Publicerad 2017-12-20 07:40:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst När reglerna slutat gälla av Ariel Levy och den ges ut av Natur och Kultur. 
 
Och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av boken, det står att den handlar om en kvinna som är gravid i femte månaden, gift med en kvinna, de bor på Manhattan, de är typ lyckliga, reser mycket, hon flyger över halva världen för ett jobb. Strax efter har hon inget kvar. - och boken handlade exakt om det. Varken typ mer eller mindre än så. 
Boken är om Levy själv, alltså en memoar, och jag blev inte mer berörd av att veta att det fanns en faktiskt person bakom alla handlingar och känslor. Det står på baksidan och om boken att hon ska ställa frågor om livet, passion och hunger/förväntningar på livet. Just dom blocken måste jag ha bläddrat förbi för jag minns inte att jag läst något om det. 
 
Helt ärligt, jag föll ju för titeln och jag föll för att Lena Dunham blurbat på boket. Och jag måste ju sluta tycka om saker i förväg för att någon jag ser upp till eller själv beundrar gillar något. För det är ju så sällan ett kvitto på att något är bra. :((((
 
Något som var intressant var att få ta del av hennes känslor kring att vara anhörig till en missbrukare. Hur hon inser att hon blivit lurad under en lång tid och gått på varje lögn som hennes fru sagt. Och vid ett tillfälle beskriver hon känslorna för pappan (det finns en man som gett dom sperma för att kunna göra en insemination och som även vill finnas med som ekonomiskt stöd och typ som farbror till barnet.) och att hon kände någon slags anknytning till honom? Vilket såklart gör att Lucy, hennes fru, känner sig otroligt utanför och ännu mer bortkopplad från barnet som hon ska bli mamma till men inte bär på. Dessa scener var intressanta och väckte såklart tankar hos mig. Typ hur löser jag och E ifall jag skulle få känslor för vår donator? Nu tänker jag att chanserna är mindre eftersom vi inte kommer ha någon som helst aning om vem som kan vara vår donator. Vi kommer ju ha noll kontakt med den personen. I boken hade de ju gemensamt valt ut en person, frågat honom, umgåtts med honom och hade kontakt och ett upplägg. Men iaf, hon menade att det var graviditeten som skapade detta hos henne. 
 
Jag skulle nog rekommendera den här boken till alla som vill läsa något annorlunda om lesbiska. Om föräldrarskap och relationer. Det var intressant såklart att få läsa om en relation som inte går som på räls och där det händer flera jobbiga händelser. Eller för den som bara vill läsa något pretto. Eller går på blurbar av personer som Lena Dunham. När reglerna slutat gälla får tre av fem palmer. 
 
Författaren Ariel Levy

Utan att släppa taget

Publicerad 2017-12-17 07:13:00 i böcker, girls <3,

Jag har fått läsa årets julbok: Utan att släppa taget av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg. Det är Lind & Co som ger ut den -  tusen tack! 
 
Precis som deras andra böcker får vi följa två personer, och i den här boken handlar det om Agnes och Simon. Dom tillhör samma kompisgäng som känt varandra i evigheter och nu ska dom fira jul tillsammans på en stor gård. Agnes ska fira första julen utan sitt barn, vilket beskrivs väldigt fint. Boken är bara drygt 200 sidor, så jag fick inget grepp om övriga karaktärer. Men det är en kusiner till Agnes och lite olika parkonstellationer. Simon är ganska osympatisk. Ständigt pank, ocharmig, kan inte behålla en relation och som tar lite för enkelt på det mesta samtidigt som han är störig. Och jag fick inga direkta känslor för honom? Även fast det händer olika saker så blev jag inte berörd av honom på något sätt. Kanske för att han bara var så douchig genomgående. 
 
Dom befinner sig på gården och mycket hinner hända på några få dagar. Hemligheter, otrohet, gamla kärlekar, utpressning, skönhetsoperationer, stora mängder alkohol, sex och en del nostalgitrippar. Och jag tycker det är tråkigt att boken var så kort. Jag hade gärna hängt med det här gänget utspritt över en triologi, för jag fick lite känslor för några av karaktärerna, men jag hade behövt mer. Det kunde droppas vettiga repliker, intressanta karaktärsdrag och händelser som jag absolut ville veta mer om. Men som bara försvinner efter några få meningar. Jag som egentligen inte gillar långa böcker hade velat ha minst 100 sidor till eller två böcker till. Nu blev det stressat och ganska ytligt. Tyvärr! För jag har alltid älskat Rudbergs chiclit och deckarna om Marianne Jidhoff tillhör ju mina favoriter! Men den här var inte min kopp te. 
 
Om du gillar lättsmälta böcker med bra dialoger, dyra detaljer och vill få bra avkoppling för hjärnan - då kan jag verkligen rekommendera den här boken till dig! Och själv tänker jag hålla tummarna för att det kommer en till bok om Agnes och Theo <3 Utan att släppa taget får tre av fem palmer.  
 
Fotograf: Christopher Hunt

Gänget

Publicerad 2017-11-08 07:30:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst min stora idols Katarina Wennstams senaste roman som heter Gänget och den ges ut av Albert Bonniers förlag. Det är ännu en bok om kriminalinspektören Charlotta Lugn och målsägarbiträdet Shirin Nouri. 
Den här boken utspelar sig ett stenkast från min nästa arbetsplats, Det vita huset, precis innan Slussen går över till Henriksdal. Det kontorskomplexet nämns också i boken, vilket kändes lite obehagligt. Jag vet ju exakt var de olika brotten äger rum. Men men, tur att boken är inspirerad av verkligheten 
 
Nouri arbetar som i tidigare böcker med kvinnor som utsatts för mäns våld på olika sätt. Och Lugn som flyttats från sin tjänst i en tidigare bok och nu jobbar på trafikenheten, blir i denna bok inkopplad i ett fall där en man hittas mördad i en tunnel (den utanför mitt jobb). En kväll hör en gammal kompis till Nouri av sig och behöver hjälp med att hennes man som försvunnit. En gammal händelse som några försökt förtränga under många år har nu väckts till liv, och hotar att påverka hela gänget. Nutida händelser blandas upp med tillbakablickar. 
 
Samtidigt som allt detta pågår blir Nouri utsatt för häxjakt från högerextremt håll på olika hemsidor och bland kommentarerna blandas hot och hat. Dom scenerna är så briljanta! För det beskrivs hur enkelt det är för vem som helst att komma undan - och hur jävla lätt och ofta det sker att män trakasserar, hotar och hatar kvinnor via internet. Men också hur det kan påverka en mottagare på olika sätt. 
 
Temat för boken är som alltid med Wennstam mäns våld mot kvinnor på olika sätt. Och boken checkar för boxarna: våldtäkt, hat, hot, gruppvåldtäkt och misshandel. Även fast det är tunga ämnen och mycket detaljer, tillhör Wennstams böcker de som borde tillhöra obligatorisk läsning. Helvete vad bra det är. Hon är ju en av få författare som kan ta ett viktigt ämne, blanda in polisarbete, lite juridik och göra det lättillgängligt för läsaren. I den här boken får hon även med ett annat otroligt vikigt ämne: grupptryck. Hur det fungerar och vad det kan driva folk till. Det enda felet med den här boken är att den bara var på 303 sidor.
 
Gänget får fem av fem palmer.    
Queen Katarina Wennstam <3 

Allt jag inte sa

Publicerad 2017-11-05 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en magisk bok!! Allt jag inte sa är skriven av Yrsa Walldén och ges ut av Vox. Vox är ett imprint till bokförlaget Opal.

Huvudkaraktären är från Malmö och har kommit in på en manus-utbildning i Falun. Där hamnar hon på ett studenthem och blir snabbt bästa kompis med Mårten och Sanna. Samt Dena. Det blir ganska snabbt klart att hon hellre vill vara ihop med Dena än hennes kompis. Men hur säger en till sin bästa kompis att en egentligen är kär? 

Boken är skriven ur jag-perspektiv och skriven om Dena som omnämns som du/dig genom hela boken. Och det är så förbannat bra skrivet att jag hinner bli både avundsjuk och kär på samma gång. Vissa meningar känns liksom innanför skinnet, ens artonåriga jag vaknar till liv och reagerar som huvudkaraktären och plötsligt började jag fundera på hur det var att vara kär första gången, första/tredje/elfte kyssen, förväntningar inför sex och alla miljoner känslor som fullkomligt tumlar runt i kroppen när en kär. Helvete vilken jävla upplevelse det är. Sen vill jag inte romantisera första kärleken för mycket, för exakt lika härligt det är med alla mysiga/svettiga/rosafluffiga känslorna – exakt lika vidrigt är det ju att inte veta vad den andra tänker eller smärtan när allt går åt helvete. Det är ju bedövande smärta. Och kanske är detta en spoiler – eller så fattar ni att det inte går att ha en bok med bara fluff. Bitarna om olycklig kärlek är förbannat bra. Jag känner tyngd i kroppen av att läsa dom.

 

Jag tror att det var länge sen jag kände så här mycket för en bok. Jag kände allt som karaktären kände, jag kände för att hon kände och jag kom ihåg hur jag kände kring första kyssen, första ligget, första/andra/sjunde kärleken. Ja jag är HSP och jag älskar ungdomsböcker/böcker med unga karaktärer just för att det är så pass mycket känslor.

Och det var länge sen jag läste en så pass rå bok? Eftersom karaktären är arton och är med om sin första kärlek + massa andra förändringar, så är alla känslor så stora! Och Wallden skriver så jävla bra. På riktigt bland det bästa jag läst om kärlek. För jag kunde känna så otroligt mycket med karaktären, och det var länge sen. Typ hela sommaren och hösten har jag läst böcker där jag himlat mig genom boken. Men den här träffade mig rätt i magen, hjärtat, tarmarna och kinderna.

 

Tack Walldén för en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något riktigt bra om kärlek <3

Allt jag inte sa får fem av fem palmer <3

 Yrsa Walldén <33

Just nu är jag här

Publicerad 2017-11-01 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en bok som blivit tokhyllad som heter Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, den ges ut av Natur & Kultur. Inledningsvis, intressant omslag. Jag har aldrig sett ett halvt omslag där titeln sticker igenom och täcks till hälften av någon gammal tavla. Intressant. (min mamma säger ofta intressant när hon tycker att hon någon är dum i huvudet/inte alls så jäkla intressant.)
 
Hur som helst, boken handlar om Elise som är 28 år, pluggar kultur/litteratur på universitet. Hon jobbar på något bemanningsföretag och hoppar in i lite olika butikar och bokhandlar. Ett tag får hon även jobb på en viss bokhandel på centralen. Och enligt baksidetexten och informationstexten så är hon alltid aktiv på tinder, tycker om äldre män och byter erfarenheter av antidepresseiva med sina vänner. - bara den texten borde fått mig att aldrig ens öppna boken. Ja, hon är på tinder, hon pratar om antidepp typ en gång och går på olika tabletter och droger när hon vill festa eller bara komma bort från allt. Och att hon gillar äldre män för att dom är som hästar? Har hon ens träffat en häst? 
 
Elise blir i alla fall intresserad av en i hennes klass, Victor. Och jag vet inte vem jag ogillade mest av dom två? Victor är arkitekt, bryter ihop ganska ofta. Tror att han är en trygg person men han mest gråter och blir arg när Elise är full eller har ångest. Elise har ångest, känner sig sjuk, vägrar att jobba, skriver på en bok och känner sig duktig när hon lagar mat och får beröm av honom. Hon sover dåligt, han sover alltid jättegott. Och dom är så jävla dåliga för varandra. Han vill ha barn - hon är ett jävla barn. Jag kunde inte relatera till något dom sa eller tänkte - och det gäller för hela boken! 
 
Jag ångrar nästan att jag läste den, för det känns i efterhand som slöseri med tid. Som ni förstår ska det bli superkul att diskutera den här med Jon, eftersom det är vår första bokcirkelbok :)))) 
 
Just nu är jag här får 1 av 5 palmer. Jag rekommenderar den typ inte till någon. Jo, om du är ett pretto som gillar att läsa topplisteböcker. 

Food Pharmacy

Publicerad 2017-10-29 07:30:00 i böcker, girls <3,

Food Pharmacy är skriven av Mia Clase och Lina Nertby Aurell, och den ges ut av Bonnier Fakta. Jag har ju lite svårt för ”mat-trender” när mat/smaker/djur/grönsaker trendar osv. Jag minns fortfarande när mina föräldrar var skilda och båda började äta ruccola och ville vara den som började med det först… Det var liksom ingen annan utom dom som tyckte om det, men båda ville ändå vara först <3 Nu typ 15 år senare är det ett gulligt minne och ruccola är ju faktiskt ganska gott.

Åter till mat-trender: läkare/psykologer/lekmän skriver ju artiklar, forskar och kastar pekpinnar åt höger och vänster jämt och ständigt. Och det finns ju alltid en sida som tycker en sak och en annan sida som tycker helt det motsatta. Ibland står ju industrier och myndigheter bakom det och ibland är det universitetsläkare som går loss. Plus massa tomtar som bara vill ha sin mening sagd. Och utöver det är så det oftast pengar som styr vilken forskning som utförs, omskrivs och hur den presenteras. Men vad det gäller Food Pharmacy så är jag fast, såld, knockad tiltad och nollad.

 

Jag har sen en tid tillbaka fått någon slags dödsångest. Jag kan tänka på hur jävla tråkigt det vore om jag dog. Eller blev sjuk. Och det påverkar mig mer än jag vill. Men, denna bok blev liksom ett litet plåster på såren (ja jag vet att en bok kanske inte kan lösa alla problem här i världen, men just nu funkar det). För när jag äter saker som jag vet att min kropp mår bra av, som förebygger cancer, hjärt/kärlsjukdomer, MS, diabetes osv – då mår min hjärna bra. Jag är inte en krångligare person än så. Detsamma gäller träning: vet jag att jag tränar det som kroppen mår bra av och som är förebyggande – ja då mår min hjärna också bra!

Boken är sprängfylld med fakta om tarmarna, immunförsvaret, fibrer, nyttigheter och saker som en helst ska skippa om en inte vill underhålla en kronisk tarminflammation. Och jag tänker inte ens försöka försvara mig kring detta – jag har cancer i släkten på båda sidorna + massa annat jox. Mängder av forskning visar att socker är en bidragande faktor till cancer. = min hjärna är lugnare och mår bättre av att jag skippar socker.Dessutom är mitt humör både roligare och bättre utan sockerdippar. Utöver socker ska en skippa rött kött (för miljö och förebyggande mot sjukdomar), inte steka exakt allt, äta tre olika grönsaker till varje måltid och öka mängden fiber.

 

Kanske håller detta i en vecka? Kanske köttar jag på fram till semmel-tiden? Kanske kör jag på så länge min hjärna mår bra och jag slipper tänka på framtida sjukdomar. Mina enda tips är egentligen: vill du lära dig mer om immunförsvaret och tarmbakterier: läs boken! Vill du hjälpa djur/natur/dig själv – dra ner på mängden rött kött och skippa socker. 

Food Pharmacy får fem av fem palmer

Mina nya idoler Mia Clase och Lina Nertby Aurell <3 

Lejontämjaren

Publicerad 2017-10-18 07:00:00 i böcker, girls <3,

 
Nu har jag läst del nio av tio i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck, hennes man Patrik och poliserna i Tanumshede. Lejontämjaren ges ut av Månpocket. Vill ni läsa alla andra recensioner av de åtta tidigare böckerna får ni söka på flika till höger :))) 
 
Det här är nog den blodigaste och vidrigaste boken i serien. Men också den bok där jag gissade tidigast och som visade sig vara rätt de fem sista sidorna. För det är ju så Läckberg skriver. Någon är försvunnen eller hittad mördad, undersökningen + Falcks bokskrivande pågår i 250-300 sidor och sen när det är fem-tio sidor kvar sker upplösningen och alla bitar en förstod redan på sida 17, 34 och 62 visar sig vara korrekta. :)))
 
I den här boken är det unga tjejer som försvunnit från olika platser/polisdistrikt och dom försöker hitta en röd tråd när en ung tjej hittas död. Självklart lägger sig Falck i och hjälper till på sitt vis. Hon är mitt uppe i resarch inför en bok om ett mordfall där en kvinna är dömd för att ha mördat sin man. Den här kvinnan har aldrig berättat om vad som hände, aldrig tagit emot besök eller yttrat något om händelsen - tills nu när Falck vill skriva en bok fallet.
 
Nu kan jag inte skriva mer om de olika fallen, för då kommer jag bara avslöja viktiga detaljer. Så förutom dessa händelser får en följa Anna som fortfarande mår dåligt över att hon låg med en annan man i förra boken. Jag vet inte vad ni känner kring otrohet, men hur länge kan man straffa en annan människa för att den varit otrogen en gång? Det har pågått i två böcker nu och börjar bli lite tröttsamt. Om ett ligg på fyllan när en mår psykiskt dåligt är något som håller en vaken om nätterna och skapar ångestvågor i en - då har en ett ganska enkelt liv. :) 
 
Något som jag tycker är roligt är att Patriks mamma Kristina äntligen har träffat någon som är händig och härlig. Och det är roande att se hur Patrik reagerar när hans vuxna mamma går vidare, dejtar, träffar en annan man än hans pappa (som är död) och typ öppet visar sina kärlekskänslor för resten av familjen. Heja Kristina som äntligen gått vidare! Och jag undrade under alla scener om vuxna män reagerar såhär när mammor hittar någon ny? Att dom känner sig hotade och kränkta i sin manlighet när det kommer in någon annan som kan spika något i hemmet, som kan göra mamman lycklig eller när en inte längre är högst upp i hierarkin. Lustigt och intressant på samma gång. 
 
Den här boken innehåller en del vidriga scener, så den är inte lika mysig som dom andra böckerna. Det är också en hel del läskiga karaktärer som beskrivs riktigt bra. Flera gånger kom jag på mig själv att vara äcklad och rynka ögonbrynen över hur vidriga människor kan vara mot varandra. Så om du inte vill spä på ångest-kontot ska du kanske testa en annan Läckberg. Lejontämjaren får tre av fem palmer.  
Och ja, jag har nästan lite separationskris i förväg. Nu ska jag börja på sista delen i serien, Häxan. Efter det måste jag väl vänta på att fortsättningen ska komma vartannat år eller vad det nu är. Jag måste hitta en ny deckarserie att plöja efteråt. 

Lycka och livsstilslögner på landet

Publicerad 2017-10-11 07:00:00 i böcker, girls <3,

Äntligen är uppföljaren till Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan här, Lycka och livsstilslögner på landet av Anna Winberg. Den ges ut av Louise Bäckelin förlag. 
 
Precis som i första boken får vi följa Emma, Shirin och Dolly vars barn nu blivit äldre och mycket har hänt sen sist. Emma har ärvt ett stort hus av sin mormor utanför Kalmar och till en början känns det helt fantastiskt, lantligt och fullt av möjligheter. Tills hon inser att hon inte kommer få någon hjälp med barnvakt, hon är arbetslös, hennes kille måste pendla och att hon inte kan något om hus eller sånt alls. 
Shirin har träffat en ny man som i sin tur har två tonåringar, dessutom har hon börjat plugga. Så från ensamstående (typ) till att vara student med allt vad det innebär och två nya kids att ta hand om. Dessutom hör hennes gamla bästis Amanda av sig med jämna mellanrum. 
Dolly (som typ inte är med i boken? Eller alldeles för lite!) Hon har flyttat utanför stan och dejtar någon ny tjej. Dessutom bloggar hon mycket, designar bärsjalar och har massa samarbeten. Och ställer lite horoskop då och då? Jag gillar verkligen Dolly och blev besviken på att hon fick så lite plats. 
 
Däremot var det intressant att få ta del mer av Shirin och lite mer av Amanda. Jag minns att jag saknade något djupare om Amanda i förra boken och det blir inte djupare i den här boken. Dock förändras karaktären lite, vilket har sina förklaringar. Att läsa ur Shirins perspektiv att komma utifrån och träffa två tonåringar som en plötsligt ska bli "styvmamma" till var riktigt intressant. Jag är ju själv skilsmässobarn och minns hur det var att få styvföräldrar.  
 
I bok nummer två kan jag relatera ännu mer till Emma, inte för att hon har barn, arbetslös och pendlande sambo - utan för hur hennes inställning till hus är. Jag kan känna igen okunskapen, rädslan, viljan av att vara en "pysslig"/"huslig"/Ernstig" person. Jag är inget av det där. Och kommer förmodligen aldrig bli. Visst är det floskler, men Winberg får med hur viktigt det är att en tittar på ens egna liv, vad en vill göra med det och att våga göra det en mår bra av. Inte snegla på vad andra gör, inte härma för att det förväntas av en eller göra saker som andra vill att en gör. Det är så jävla viktigt att göra saker som är bra för en själv och bortse från måsten och normer. 
 
Det här är en perfekt bok för småbarnsföräldrar som hinner typ läsa ett kapitel om dagen, då det är en väldigt rar, rolig och varm kapitelbok. Och extremt tillåtande. Om jag hade haft barn hade jag nog funnit väldigt mycket tröst i att läsa om andra mammor stressar, misslyckas, gör fel och ändrar sig. Lycka och livsstilslögner på landet får tre av fem palmer. 
 
Författare Anna Winberg. Fotot är taget av Mikaela Lindholm

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela