sexualupplysare och bokälskare

Jag ska hitta dig

Publicerad 2017-06-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Äntligen är del två här!! Jag ska hitta dig är skriven av Pernilla Ericson och ges ut av HarperCollins Nordic. Här kan du läsa recensionen av bok nummer ett. Som några av er kanske minns så var jag väldigt förtjust i bok nummer ett, Spåren vi lämnar efter oss. Jag har ju följt Ericson via olika tidningar och medier i hur många år som helst, och på senare år har det varit främst via instagram. Och det gör ju något extra när en kan följa en författare via olika medier och samtidigt ta del av deras böcker. Jag älskar sånt! 
 
I del två får vi åter igen ERLA-gruppen som består av polisen Liv Kaspi, fixaren Rickard Falke, hackaren Aminah samt Edith. Men i bok nummer två är det Rickard Falke som är i fokus. Och jag är ju en sån som gillar när en kan hoppa in i vilken del av en serie som helst, men vad det gäller serien om ERLA-gruppen vill jag ändå rekommendera att ni läser bok nummer ett innan ni läser denna. Mamma läste iofs den här boken på Mallis utan att ha läst första, så det går väl också. :)) 
 
Rickard Falke är en fixare. En person som kan fixa fram exakt vad som helst som behövs. Droger, vapen, lokaler, rätt personer på rätt plats, folk som behövs och folk som behöver försvinna. Osv. Ni förstår. I bok ett träffar Rickard Liv, Aminah och Edith när de ska lösa fallen med överfallen längs gröna linjen. Och han inleder en relation med Liv. Deras relation är bland det finaste och råaste jag läst. Liv är polis och Richard har varit kriminell sedan tonåren, det är ju en omöjlig kombo men som Ericson lyckas framställa helt utan klyschor. Bara deras relation gör det värt att läsa båda böckerna. <3
 
Jag kan inte avlöja för mycket om vad som hände i bok nummer ett, för er som inte läst den än. Men sammanfattningsvis sviker Richard några som verkligen litade på honom. Och han sabbar alla sina chanser till ett liv i Sverige för all framtid. Tjänster och gentjänster som som sviks i den undre världen är ju knappast något som går att snacka bort. - det är i detta läge som bok nummer två börjar. Richard har skapat sig ett nytt liv utanför Sverige, driver en bar och har det ganska härligt ändå. Förutom att han saknar Liv. 
 
Samtidigt i Sverige ligger hans äldsta vän döende, vilket gör att han måste återvända till Sverige. Och givetvis finns det en man som fått i uppgift att döda honom så snart som möjligt, som i sin tur kämpar för sin familjs liv. Från sekunden han anländer startar en hetsig jakt - och jag hade bokstavligen hjärtat i halsgropen tills jag läste ut boken. Det händer ju något i en när en bok är riktigt bra skriven. Eftersom det är del två känner jag ju karaktärerna som nu träffas igen. Jag känner ju dom allihop, jag tycker om dom och jag har ju förväntningar på dom. Och jag kan ju ana vad som kommer att hända och hur dom kommer att bete sig. Det är ju en fröjd att få fortsätta läsa om karaktärer som en verkligen tycker om och känner saker för. 
 
Jag har helt fallit för denna serie och Ericsons språk. Det är sällan jag faller för någons språk på det här sättet som jag gjort för Ericson. Jag kan redan längta efter nästa del och jag vet inte ens när den kommer ut? Men så pepp är jag på ERLA-gruppen. Och jag kan inte förstå att den inte blivit tv-serie ännu? Eller det kanske sker när tredje boken kommit ut och alla karaktärer fått varsin bok? Håller tummarna för det. Jag ska hitta dig får fem av fem palmer. 
 Författaren Pernilla Ericson <3 

Stenhuggaren

Publicerad 2017-06-25 09:47:33 i böcker, girls <3,

Nu har jag läst klart del tre i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck och Patrik Hedström, Stenhuggaren. Och jag blev berörd av den här historien. Det är Månpocket som ger ut även denna. 
 
Boken börjar med att en liten flicka hittas död, hon fiskas upp av en fiskare och antas ha drunknat. Men ganska snart inser dom att vattnet som finns i hennes lungor inte kommer från sjön hon hittats i, utan snarare ett badkar med tvålrester.
 
Att döda ett barn är otroligt starkt och vidrigt att gestalta och jag tyckte att det var en obehaglig historia från början till slut, men självklart ville jag veta vem som kan vara så pass ond att den mördar ett barn. Så det går ju hem ändå. Att läsa om barn som mördas blir ju aldrig lätt, det spelar ingen roll hur barnet betett sig, vilka diagnoser den har eller vad som kan ha hänt tidigare. Det går ju inte att försvara att ett barn mördas. Det gäller visserligen mord på vuxna också, det är sällan det går att försvara eller förklara. Men det är alltid vidrigast att läsa om barn som dör. Huvva.
 
Läckberg växlar ju mellan nutidoch en händelse som skett historiskt. Denna händelse var inte så länge sen och det flätades samman jäkligt snyggt med nutiden. Vi får följa en manlig stenhuggare, hans tvillingsöner och fru. Kvinnan har tvingats lämna rik bakgrund och överklass, för att leva fattigt, vilket hon absolut inte är nöjd med. Men hon lyckas ta sig fram och ignorerar vilka hon bokstavligen får ur sin väg. Och sånt kan ju gå i arv och påverka framtida händelser... 
 
Det jag saknar i den här boken är mer om Erica. Det är väldigt mycket om det aktuella fallet och dåtiden får mycket plats i nutidens fall. Men som läsare får en inte direkt veta mer om Erica, hon som karaktär utvecklas inte ett dugg. Hon är fortfarande hemma med Maja som växer långsamt och det är slitigt att vara föräldrarledig. Jag vet inte om hon skriver på något? Eller planerar att skriva något? Det enda en får veta är att Maja skriker, är svår att söva och att hon ammas väldigt mycket framför olika såpor. Det enda jag tänker på när jag läser om Maja och Erica är om Patrik kommer att vara föräldrarledig? Att skriva in en föräldrarledig polis vore ju riktigt bra. 
Men detsamma gäller sidospåret med Ericas syster Anna, det saknade jag också. Anna nämns vid några få tillfällen och avslutar boken med en rejäl cliffhanger. Så självklart ska jag kasta mig över bok nummer fyra. Och jag hoppas på att Erica och Anna får större utrymme i den boken. 
 
Stenhuggaren får tre av fem palmer. Här kan du läsa recension av bok ett och två
 
 
Författaren Camilla Läckberg, som också nyligen gift sig. Mer bröllop åt folket <3 

Bitterfittan 2

Publicerad 2017-06-21 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Hurra! Tio år efter att Bitterfittan ett släpptes kommer nu Bitterfittan två! Även den skriven av Maria Sveland och ges ut av Leopard Förlag. Jag, Jon och Suzann var ju på releasefesten för denna, sicken fest det var. Så många ljuvliga feminister under ett och samma tak <3 
I Bitterfittan två får vi fortsätta att följa Sara som nu skiljt sig. Tre barn senare fick hon slutligen nog och skilde sig från sin man - och nu väntar ett helt nytt liv. Från att leva alla fem till att nu ha varannan vecka fri från barn och i alla fall gift man. Men vad gör en då med all tid? Och hur raggar en när inte varit med någon annan man på hundra år? Och hur ska hon göra med alla reaktioner från omgivningen? 
 
Den här boken är så mycket roligare, vettigare och mer underhållande än ettan. Jag fullkomligt njuter av att Sara ska ligga med nya personer. Jag svettas av ångest när hon beskriver saknaden av sina barn. Och jag klappar händerna av njutning när hon berättar om kärleken till sina vänner och systerskapet. När hon flyttat in i sin nya lägenhet lär hon känna pensionären Edith, och jag älskar ju att läsa om vänskap över generationsgränserna. Tillsammans med sina vänner hankar sig Sara fram i sitt nya liv som ensamstående. 
 
Det är feministiskt, statistik bakas in och det är en hel del floskler. Men det är också skönt att läsa om någon som mår bra av en skilsmässa. Som mår bra av ensamma kvällar och som vill ligga. Visst går hon på några nitar, men vem skulle inte göra det efter att ha varit gift i hundra år? Det är roligt, lite pinsamt, men framförallt realistiskt.
 
Och det allra ljuvligaste som boken centrerar runt - deras vänskapsrelationer. Boken är ju en hyllning till vänskapen, de allra viktigaste relationerna vi har här i livet <3 Jag älskar att läsa om deras sena nätter, vinkvällar, träningstillfällen och semestrar. Det är som balsam för själen att vuxna kvinnor hänger ihop, gråter, skrattar och planerar resor tillsammans. Det är så mysigt och tryggt? Kanske för att jag själv kan se mig själv i just dom scenerna. <333 
 
 
Bitterfittan två kanske inte kommer riva lika mycket murar som ettan gjorde. Men den kommer vara en tröstande filt till alla dom som kanske funderar på skilsmässa, som nyligen skilt sig eller som kanske behöver en knuff ut ur boet. Eller fungera som underhållning för alla dom som är lyckliga i sina relationer och bara mår bra av att läsa en feministisk kärlekshistoria där vänskapen är i centrum. 
 
Bitterfittan två får fyra av fem palmer. 

Bitterfittan

Publicerad 2017-06-18 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst om denna ljuvliga feministiska klassiker: Bitterfittan av Maria Sveland. Det är Leopard Förlag som står för nytrycket, så himla kul! 
 
Jag läste den första gången någon gång för hundra år sen när jag började plugga genus. Feminist har jag ju varit hela mitt liv, men det är ju något särskilt att läsa böcker som öppnat ögonen för så många. Vilket Bitterfittan har. Den har funnits i tio år och kallas redan feministisk klassiker. <3
 
Boken handlar om Sara som är 30 år, mamma till ett barn och gift med en man. Det är grått, snöigt och sådär vidrigt som Sverige kan vara i februari. Och Sara är bitter. Att vara familjens projektledare tar på krafterna. Att vara den som tar hand om barn, hem, familjemedlemmar, sociala aktiviteter, högtider, presenter, städning, underhåll - och samtidigt arbeta 100 %, hålla liv i relationen, typ ligga, träna, vara social, ha relationer och typ hinna med sig själv - det är rätt mycket en ska hålla i luften samtidigt. 
 
Så får följa Saras tankar om hur hon mår i sin relation och hur kvinnor överlag mår i sina relationer. Hur är samhället byggt egentligen? Är tanken att kvinnor ska vara projektledare medan män bara minglar runt och ändå tjänar mer pengar? Fastän dom inte så ofta bär några barn, gör mindre i hemmet, gör mindre överlag osv osv. Saras rimliga tankar blandas med verklig statistik och delar ur Rädd att flyga av Erica Jong, en annan feministisk klassiker. 
 
Men boken handlar också om kärlek. "Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar". Och jag har nog återkommit många gånger till denna bok i mina dagar. När jag tänker på min egen relation eller andra relationer i min närhet och omgivning. Den här boken är jobbig att läsa, sist jag läste den levde jag i en heterorelation som var långt ifrån jämställd. Inte för att min nuvarande relation mirakulöst blev jämställd bara för att vi blev två kvinnor, så är det ju knappast. Men vi har en helt annan dialog än jag haft i andra relationer vilket är så jävla skönt och viktigt <333
 
Jag skulle önska att alla som lever i en relation läser Bitterfittan. Dels för att den är underhållande, dels för att den väcker mycket tankar om relationer, samhället, hur vi lever och hur vi kan göra förändringar. Jag älskar ju att läsa romaner som väver in äkta fakta, och Bitterfittan är ett perfekt exempel på detta. <3 Bitterfittan får fyra av fem palmer. 
 
E läste högt ur Bitterfittan för mini-E <3333 Kan knappast tänka mig något gulligare?!! Dessutom ville mini-E att vi hela tiden skulle berätta historien om "Roman", som E trodde att det stod på omslaget. Helvete vad jag älskar dom här två <333 
 
Författaren Maria Sveland <3 

Tills bara aska återstår

Publicerad 2017-06-14 09:00:00 i böcker, girls <3,

Tills bara aska återstår är skriven av Lisa Bjurwald och ges ut av Pocketförlaget
 
Och jag tror att jag för första gången någonsin ska lägga in någon slags triggervarning. En kan ju tycka lite olika om när triggers ska användas, och enligt mig är det nödvändigt gällande denna bok. Tills bara aska återstår var den vidrigaste och hemskaste bok som jag någonsin läst. Jag har läst mycket mislit genom åren, läst mycket om pedofili, sexuella övergrepp, misshandel, trafficking och mäns hat och våld mot kvinnor. Denna bok innehöll mycket sånt. Det är inte bara en deckare som en bläddrar sig igenom medan en sippar på en latte. Det här är en bok som tar sig in mellan revbenen, sätter klorna i magsäcken och sakta läger ut minor i hjärnan på en. Speciellt när en någonstans tänker att det inte kan vara taget ur verkligheten, och sen läser om att det visst är taget ur verkligheten. Så jag rekommenderar den här boken till alla, för den är för bra och viktig för att väljas bort, men jag känner att det är min skyldighet att varna när jag själv reagerade så starkt på den. 
 
Rebecka Born ska få testa att göra chansen som specialpolis inom Sektionen för särskilda hot (SSH), en elitgrupp som bekämpar terrorism och organiserad brottslighet. Och hon skickas till Karlstad i Värmland för att ta sig an ett fall med brända kroppar. Kropparna visar sig vara två kvinnor som först blivit stympade innan det blev satta i brand. 
 
Born är en såndär härlig kvinnlig karaktär som jag både hatar och älskar. Hon är nyskild, har två barn som hon älskar men verkar älska sitt arbete mer, glömmer bort att hon fyller år, ligger med kollegor och älskar sitt jobb mer än allt annat. Hon är manisk och vill lösa fallet till varje pris. Hon verkar vara en rak, kall och påstridig person. Ungefär exakt så som alla män alltid gestaltas, men när det ska göras av kvinnor så blir jag ganska provocerad. Varför ska det alltid vara extra allt när en kvinna ska brinna för sitt jobb. Varför ska hon båda ogilla familjeliv, inte hinna med sina barn, ligga runt och vara en kall person som dessutom har ett mörkt förflutet. 
- män som inte hänger med sina barn behöver inte allt det där extra, för det är liksom normen. Men när kvinnor ska gå utanför boxen så är det alltid kaka på kaka på kaka. 
 
Born kommer även från Karlstad och från en gård som nu är omgjord till en flyktingförläggning. I hennes barndom finns hemska minnen som då och då gör sig påminda, som sakta vävs in i det pågående fallet. En natt sker en brand på flyktingförläggningen som leder till att ung kvinna hamnar på psyket. Hon har vissa kopplingar till de två kvinnorna som hittats mördade, men vill inte förklara hur eller varför. 
 
Samtidigt som en får följa Born som flänger mellan Karlstad och Stockholm, får en följa en ung kvinnas väg från Nigeria till Karlstad. Vad den unga kvinnan inte vet är att det jobb hon erbjudits inte finns och att det finns en prislapp för resan till Karlstad som hon nu ska arbeta bort. 
 
Det här är ingen vanlig deckare, utan något så mycket mer. Jag kanske inte vill bli bästis med Born, men de ämnen som tas upp är viktiga och det görs på ett jäkligt bra och ärligt sätt. Läs! Tills bara aska återstår får fem av fem palmer. 
 
Författaren Lisa Bjurwald.  

Predikanten

Publicerad 2017-06-11 19:20:42 i böcker, girls <3,

Jag fortsätter med mina Läckberg och är nu inne på del två, Predikanten. Den ges ut av Månpocket. 
 
I den här boken får en som läsare följa författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström. I första boken var Falck med och hjälpte polisen att lösa mordet på hennes gamla kompis Alexandra, som hon sen skrev en bok om. En bok som gjorde succé och som lett till att Falck ska skriva fler böcker med riktiga mordfall. Men istället är hon mest trött och gravid. 
 
Patrik har fått ett mordfall som han ska lösa ihop med sin kollega Martin. Ett litet barn har hittat en död kvinna i en skog, och hon vilar på benen av två andra lik. Vem är kvinnan och varför ligger hon på två andra lik? Det är såklart mycket att försöka ta reda på vilket försvåras av att det finns en kropp och benrester av två andra kroppar. 
 
Det finns även en historia av släktfejd som går bakåt i tiden, två bröder och deras familjer har splittrats, något som hela Fjällbacka känner till. Kanske för att skillnaderna mellan brödernas familjer är så pass stora? Kanske för att pappan en gång i tiden var en väldigt känd predikant och omtyckt av många. Pappan ägde en stor gård, hästar och mark - som den ena sonen fick ihop med sin familj. Den andra familjen bor i ett mindre, risigare och fattigare hem. Dom ligger på varsin sida av klasstegen kan en lugnt säga. Kusinerna i rika familjen ägnar sig åt att rida och ta hand om trasiga ungdomar. De andra kusinerna ägnar sig åt att småstölder, sova bort dagarna och hankra sig fram. Men det inte alla vet är att två av kusinerna hänger med varandra i hemlighet... 
 
Predikanten är en intressant pusseldeckare. Läckberg kan verkligen konsten att hålla trådar från dåtiden igång med trådar från nutiden samtidigt som det är parallella spår igång hela tiden. Det är Ericas tankar, Patriks tankar, polischefens tankar, alla olika kusiner + dåtidens personers tankar. Och det blir inte rörigt. En fattar direkt vem som tänker och kastas in i dens huvud direkt. Dock är det väldigt mycket uppbyggnad innan allt avslöjas på typ en rad. Vilket såklart är lite tråkigt. Men samtidigt så köper jag ju det rakt av, jag fortsätter ju läsa och jag vill veta mer. Och jag är redan inne på bok tre. 
 
Predikanten får tre av fem palmer. 
 
Camilla Läckberg någonstans i Fjällbacka. 

Jag är inte perfekt, tyvärr

Publicerad 2017-05-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har ju läst en del sjävlhjälpsböcker genom åren, och när jag hittade den här hos Kultan kunde jag inte stå emot. Jag är inte perfekt, tyvärr. Om ångest, oro och konsten att vara själv mot sig själv är skriven av Michaela Forni. Den ges ut av Lava förlag
 
Jag har läst Fornis blogg i kanske fem-sju år? Jag minns inte ens hur länge, men den bloggen är bra avkoppling för hjärnan när jag är på väg hem från jobbet eller sitter på en cykel på gymmet. Forni + hennes vänner lever ett liv oceaner från min verklighet och det är ganska skönt att fokusera på någon härlig brunch istället för något annat ett tag. 
 
Boken blandar historier från Fornis egna liv, lite sidor som en själv ska fylla i med egna upplevelser och tankar kring ångest eller oro samt peppiga lösningar på detta. Ett av Fornis stora fokusområden är svartsjuka, vilket jag inte kan känna igen mig i. Jag kan känna igen mig i oro, ångest, rädsla eller stunder då jag känner mig svag, korkad, dålig eller otillräcklig. Men flera delar kände jag mig inte direkt berörd av. Och jag fick även en känsla av att jag jobbat på jäkligt bra med min ångest och oro. Jag vet vad jag ska göra när dom känslorna dyker upp och jag vet hur jag ska tackla stunder då jag känner mig som en dålig partner eller värdelös vän. Då handlar det ofta om att strukturera om i kalendern, fokusera rätt, landa och ändra riktning. Jag har ju även många timmar terapi bakom mig så jag har nog de verktyg jag behöver. 
 
Men jag har ju följt den här boken och responsen via Fornis egen blogg och andra bloggar, vilket jag hade i bakhuvudet hela tiden. Och jag vet ju hur viktig den här boken har varit för mängder av unga kvinnor. Eller kvinnor i alla möjliga åldrar. Det Forni skriver om påverkar många, många personer. För psykisk ohälsa, oro, magproblem och väggar som ständigt är närvarande är vardag för många. Det är en ständig hets kring karriär, plugg, utseende, karriär, sexliv, familj, fritid, träning osv osv plus hundra grejer till. Jag känner nog fler som är påverkade av detta klimat på olika vis än människor som inte sabbat mage, huvud, hjärna eller sömn pga olika faktorer som stressar en. Och det är liksom ingen slump att IBS, sömnproblem, ångest och antidepp är vanligare hos kvinnor i blandade åldrar. Vi lever i ett klimat som är helt ohållbart och som kommer sabba folks hjärnor, humör, relationer, sexliv och magar. 
 
För mig kanske den här boken inte var så nödvändig. Jag blev istället påmind om hur kasst många kvinnor mår pga vårt samhälle. Men jag läste med vetskapen om att många blivit hjälpta av denna bok. Som behöver skriva listor över förebilder, viska tio saker dom älskar med sig själva eller som behöver rannsaka vilka känslor som ångesten grundar sig i. Jag har kommit längre än så i mitt arbete. Jag är i det stadiet då jag vet vad jag behöver för att lösa något snabbt för en kväll (typ kolla tårt-program eller yoga med Adriene) och vad jag kan göra på längre sikt (skriva, babbla med nära och kära, använda verktyg jag har sedan tidigare). Men jag är dock övertygad om att boken gjort mycket gott för andra.
 
Jag är inte perfekt, tyvärr får tre av fem palmer.

Det händer nu

Publicerad 2017-05-14 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Det var andra gången jag läste Det händer nu av Sofia Nordin, denna gång ihop med en Lesbisk bokklubb <3. Denna ljuvliga pärla ges ut av Rabén & Sjögren. Väldigt kort efter att jag och E börjat träffas skickade jag en pocketutgåva av den här boken till henne. Då var vi fortfarande sådär nya att vi inte uttalat något om att vi tyckte om varandra, att vi var förälskade eller så. Det enda vi egentligen visste om varandra var att vi inte låg med några andra. Och då läste jag den här boken som jag var tvungen att skicka till henne <3333 Så jävla gulligt gjort! 
Och jag minns fortfarande att hon inte sagt något om boken på två dagar, så jag var säker på att det var tack och adjö. Sen visade det sig att hon bara glömt att tömma brevlådan :´)))))
 
Tillbaka till boken: den handlar om femtonåriga Stella som blir kär i sin bästa kompis Sigrid. Dom går i samma klass och tillhör den populära skaran i skolan. Vilket bara försvårar det hela ännu mer. Hade dom varit mindre populära hade det kanske varit enklare? Eller hade Stella bara blivit kär i killar hade allt varit enkelt. - den insikten om hur heteronormen påverkar och hur stark homofobi och internaliserad homofobi är, är så förbannat sorglig. Att Stella tänker så visar ju på att det är något fel med samhället och normer som begränsar och förstör. Det kan inte bli tydligare än så. 
 
Mitt i alla tankar kring hur hon ska få Sigrid att fatta att hon är kär börjar hon flörta med Hannes, Sigrids storebror. För att smicker är kul och för att det där med kärlek till tjejer kanske kan gå över? (också väldigt sorglig tanke!) Och hon får även kontakt med en äldre flata som hon börjar maila med. Dessa mail är så fantastiska! Att få se hur olika dom skriver, hur det var när den äldre blev kär i tjejer och hur det har förändrats genom tiderna. Förutom det handlar boken om första kärleken, att tveka, att inte veta varken in eller ut, första sexet och allt annat som rör sig i huvudet på någon som är 15. + världens finaste förberedelser inför sex! 
 
Nu när jag läste boken för andra gången reagerade jag på mycket andra saker än första gången. Jag tänkte mycket på hur människorna runt omkring reagerade på Stella och Sigrids relation. Att vännerna vill vara snälla och visa på att "allt är helt ok". Men att det blir så pass överdrivet att det blir omvänt ändå. Att alla ska vara snälla, fysiska, dra skämt och hela tiden överdriva allt. Då blir det ju istället krispigt och fel. Och hur föräldrar och syskon reagerar tänkte jag också mycket mer på denna gång. 
 
Den här historien är bland de finaste jag någonsin läst. Det är första, största kärleken som ska finnas och hålla i minst hundra år. När varje rörelse har betydelse, när det känns som att lungorna ska sluta fungera så fort personen går utanför dörren och när allt annat tappar betydelse för att allt bara handlar om att få den här personen att le <3 Och det är så förbannat jävla fint och detaljrikt beskrivet. Jag blev som nykär på nytt av att läsa den här boken. Den är rar, ärlig och extremt bra skriven. Och trovärdig. Och den väcker pirr, det är få böcker som lyckas med det. 
 
Det händer nu får sex av fem palmer. <333
 
Författaren Sofia Nordin

Isprinsessan

Publicerad 2017-05-10 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst min första bok av Camilla Läckberg! Isprinsessan är den första boken om författaren Erica Falck som återvänder till Fjällbacka och barndomshemmet. Jag hade för mig att Läckberg alltid har en historisk tillbakablick och en nutidshistoria som flätas samman, men det kanske kommer i dom senare böckerna?
- på bilden syns nytrycket av Isprinssessan som Månpocket gjort samt två macarones som är fyllda med nutella. <3 
 
Erica är författare och skriver biografier om kvinnor. Just nu har hon precis börjat på sin fjärde bok och hon har återvänt till Fjällbacka för att ta hand om föräldrarnas hem. Båda föräldrarna har nyligen dött i en bilolycka. Hon har även en syster, Anna, som lever med sin man och två barn. Efter att föräldrarna dött vill Anna nu sälja huset medan Erica vill ha det kvar. 
 
Tanken är att Erica ska kunna skriva i lugn och ro, gå igenom föräldrarnas saker och hinna ikapp med sorgen efter deras död. Istället hittas hennes gamla barndomskompis död, mördad, och hon dras in i detta. Strax efter hittas en man död, men han kommer från en helt annan värld än kvinnan som mördades först. Erica får kontakt med Patrik som var förälskad i henne som ung - och deras kärlek börjar spira på ett kick. 
 
Jag tänkte inte fokusera så mycket på själva morden osv. För det var inte det intressanta i denna bok. Jag satt mest och funderade över varför Läckbergs böcker blivit så otroligt stora. Och jag tänker att det måste vara det vardagliga och alla små detaljer som flätas in i alla händelser, saker som alla känner igen. Att Erica tänker i points gällande fika, att Patrik jämför sitt yttre med andra män i samma ålder, att syskon är så ofantligt olika men ända nära, att mammor vill göra allt för sina barn och alla små rörelser som vi gör utan att tänka oss för. Läckberg har med allt sånt. Hur en håller händerna, hur en rör ansiktet, hur olika känslor känns och hur människor förhåller sig till varandra. Det är mycket ord kring varje handling. 
 
Och jag ser fram emot att läsa vidare om Erica och Patrik. Även om jag redan nu stör ihjäl mig på att hon lägger sig i mordfall, lägger sina egna känslor före en utredning eller att hon går till olika personer som egentligen är tänkta åt polisens besök. Men det är väl en sådan karaktär Erica är? Det kanske lätt blir så när alla känner alla? Inte vet jag, men irriterande egenskap. Isprinsessan får tre av fem palmer. 
 
 Författaren Camilla Läckberg, förmodligen ute i Fjällbacka.

Dumplin´

Publicerad 2017-05-03 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det här är en bok jag har velat läsa länge, men som jag av någon anledning väntat med. Dumplin´ är skriven av Julie Murphy och ges ut av Lavender Lit.
 
Boken handlar om Willowdean, som kallas Dumplin´av hennes mamma. Hon bor med sin mamma, har en bästa kompis och en moster som dog i hemmet pga övervikt och hjärtat. Willowdean är också överviktig, tjock som hon kallar sig själv. Det är varken hennes bästis eller mamma. Mamman är ansvarig för en lokal skönhetstävling som hon själv vunnit en gång för hundra år sedan. 
 
Willowdean är medveten om sin kropp, att folk stirrar, bryr sig om vad hon äter, vad hon har på sig och att hennes lår klibbar när hon kommit upp ur en simbassäng en varm sommardag. Hon vet om att folk kallar henne tjock, och det kallar hon sig själv också. Eftersom hon är det. Hon framställs som "stark", "modig","självständig" och "förebild". Jag tänker mest att hon är en person som pekar finger åt kassa smal-normer och liksom är medveten om att hon inte är smal. 
 
Att hon då tolkas som alla positiva saker för att hon inte vill banta eller skada sig själv, tycker jag är jävligt tröttsamt. Det tycker jag ju iofs om fettaktivsm också. Att en måste vara aktivst för att en bär på mer kg än samhället uppskattar. Eller att Willowdean ses som modig för att hon inte är en size 0. 
 
Kanske känner jag igen mig själv för mycket i boken och därav himlade jag med ögonen xx antal gånger. Förmodligen därför. Jag har aldrig varit smal och jag har alltid haft kläder som jag själv tycker är fina. Och således kallats "modig", "självständig", "förebild" osv. Så himla tröttsamt. 
 
 
Tillbaka till boken. Det som händer är att Willowdean jobbar på en snabbmatsrestaurang, där även skolans snyggaste kille Bo börjar jobba. Och han stöter på henne. Dom flörtar, dom hånglar och dom tycker om varandra. Och detta phuckar något med Willowdeans självkänsla. Hur kan någon tycka om henne när hon ser ut som hon gör? Hon bestämmer sig för att hitta tillbaka till sin självkänsla genom att söka till en skönhetstävling, nämlingen den som hennes mamma är chef över... Jag kan inte avslöja för mycket, men sen blir det kopplingar till den döda mostern, den smala bästisen och relationen mellan mor och dotter. Samt utanförskap, normbrytande utseende och pirrig kärlek. Den här boken innehåller så mycket!! Det är inte bara ett ämne, utan sju stycken ämnen som är igång hela tiden. 
 
Jag tyckte om boken, vissa delar var tröttsamma. Men så är det ju bara. Dock hoppas jag på att denna bok blir en såndär som alla i årskurs åtta får läsa. Det kan nog bli bra diskussioner om normer, kroppar och utseende. Dumplin´får tre av fem palmer. 
Författaren Julie Murphy till höger. 

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Bridesmaids

Publicerad 2017-04-24 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Vi fortsätter ju att gå igenom olika filmer som handlar om bröllop, den ena värre än den andra! Sist såg vi Bridesmaids! Det är geniet Kristen Wiig som skrivit det och även spelar huvudrollen. Andra som är med och spelar är Maya Rudolph, Melissa McCarthy, Ellie Kemper och Rose Byrne! 
 
Filmen handlar om bästa vännerna Annie och Lilian. Annie har nyligen blivit dumpad, förlorat massa pengar, bor inneboende hos ett par syskon och arbetar i en butik för att hennes mamma fixat det jobbet åt henne. Och det blir bara värre när bästa vännen Lilian ska gifta sig. 
 
En kan ju tänka sig att ens bästa kompis ska hoppa av glädje/pepp/kärlek när en berättar att en ska gifta sig. Men det blir liksom motsatt effekt, för hur ska Annie kunna vara glad när hennes egna liv är så jäkla dåligt på så många vis? Dessutom blir det om möjligt ännu sämre när hon får träffa de andra brudtärnorna, och främst Lilians nya kompis Helen. 
 
Filmen är oerhört rolig och bisarr på så många nivåer. Det är bajshumor, krispiga sexscener, rivalitet, bråk och riktigt rolig humor. Jag kan ju inte låta bli att älska dessa karaktärer, som tycker att dom är så jävla misslyckade för att de inte har någon snubbe, men så kommer dom ju alltid på att dom har varandra <3 tjejer är ju ändå bäst
 
ps. inför mitt egna bröllop och möhippa är min stora önskan att alla håller sams. alla kanske inte behöver älska alla, fast jag hoppas att folk håller sams där och då. det går ju alltid att ta ett glas bubbel till eller prata med någon annan :))))))

Ingen mänska en ö

Publicerad 2017-04-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här

Slutstation rättspsyk

Publicerad 2017-04-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Boken i rad två till vänster är bland det viktigaste jag läst. Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott är skriven av Sofia Åkerman och Therése Eriksson. Det är Natur och kultur som ger ut den. 
 
På omslaget är en är en ung kvinna iklädd en hockeyhjälm, och det kan en ju reagera på. Varför skulle en person ha hockeyhjälm på sig om en den inte är på väg att spela hockey? Eller befinner sig i en ishall. Men att bära hockeyhjälm är en straffmetod som användes och kanske fortfarande används? Främst för att personen ska misslyckas med att krossa sin egen skalle. Andra straffmetoder är tyghandskar som sitter likt stora tygpåsar över händerna för att förhindra personen från att skada sig själv. Eller ett midjebälte där händerna blir fastlåsta vid midjan. Eller bältning där hen blir fastlåst runt händerna, fötterna och midjan. Eller total isolation. Där en personal går förbi någon gång i timmen.
- resten av tiden ägnade sig personalen åt "kärleksfull cynism", ignorerade personerna, pratade över deras huvud, undvek ögonkontakt och gjorde sig lustig över deras självskadebeteende.
 
Allt detta ägde rum på Sundsvalls rättspsyk och ett rättspsyk i Växjö. Rättspsyk är alltså den plats där personer som begått grova brott men som av olika anledningar inte dömts till fängelse hamnar. Olika diagnoser och psykoser är saker som kan leda till att en person hamnar på rättspsyk. Det kan vara personer som våldtagit, mördat, misshandlat men som pga sitt mående/psyke inte hamnar i fängelset. 
 
Personerna som hamnade där pga sina självskadebeteenden var unga tjejer mellan 16-30 år. Dessa kvinnor har slussats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser och slutligen hamnat på rättspsyk, för att vården inte visste vad en skulle göra med dom. Kvinnornas beteende resulterade i att dom blev inlåsta med personer som begått brott. Det kvinnorna gjort är att dom skadat sig själva. Och att de inte fick den vård de behövde. Istället för vård blev de isolerade, fick bära hockeyhjälm och handskar (som är olagligt i Sverige). 
 
Denna bok är ett dokument av hur unga kvinnor behandlas, eller snarare ickebehandlas av vården. Fy fan, gång på gång kom jag på mig själv att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte känner någon som blivit behandlat på detta vis. Och att jag själv inte varit där. Samtidigt så har vi läkare och politiker som pratar över deras huvuden, som vet om att detta pågår men som ändå ignorerar det. 
 
Boken är så jävla, jävla viktig. Och den är jävligt bra skriven. Den inleds med tydliga förklaringar av olika begrepp så att en som inte är insatt i detta, dvs jag, kunde förstå saker. Fy fan. Slutstation får fem av fem palmer och jag rekommenderar den till alla. Det här är ett för viktigt ämne för att bara intresserade eller drabbade ska läsa. Alla borde läsa den. 
 
Författarna Sofia Åkerman och Therése Eriksson. 

Den tredje hustrun

Publicerad 2017-04-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte läst något av författaren innan, men föll direkt på titeln. Lisa Jewell har skrivit boken Den tredje hustrun som ges ut av Printz publishing. Först kanske en tänker att det handlar om någon religiös sekt där mannen går loss bland kvinnor och skapar några dussin barn. 

 

I detta fall är det inte en sekt, tråkigt nog eftersom jag älskar sekter, utan om något så vanligt som skilsmässor. Adrian är gift för tredje gången när hans fru Maya plötsligt dör. Ingen vet om det är en olycka eller självmord...

Första frun var Susie som han fick två barn med. Därefter träffad han Caroline som han fick tre barn med. Därefter träffade han Maya som dör i början av boken. Och alla tre fruar och barn umgicks med jämna mellanrum. Och det låter ju lite som en sekt! Att alla trivs med varandra låter så främmande för mig. Hur kan ex-fruar vara sams? Hur kan alla syskon gilla varandra? Hur kan alla bara gå med på att mannen valsar mellan olika familjer? Det kanske är jag som är krass med min uppväxt som skilsmässobarn? Men det känns lite sci-fi att alla bara ska acceptera varandra och tycka att det är lugnt att mannen lämnar en familj för att skaffa en ny.

 

Fast så enkelt är det ju inte. Samtidigt som Adrian i nutid försöker förstå vad som hände med Maya växlas det med olika tider innan så att en får lära känna Maya och resten av familjen. Och det är ju inte lika härligt och tjusigt som det ser ut att vara på utsidan. Såklart. Det kommer fram att någon mailat Maya, under ganska lång tid. Och det kommer fram vilken inverkan Maya egentligen haft på hela familjen. Men det som främst kommer fram är vilken otroligt dålig man och pappa Adrian är. Jag som själv är skilsmässobarn kunde verkligen känna igen mig i barnens åsikter och i deras karaktärer. För det är helt främmande för mig hur en man en dag vaknar upp och bestämmer sig för att lämna sin familj. Jag förstår att en kan tappa kärleken för en partner, men vid en skilsmässa lämnar en även sina barn. Vare sig en vill det eller inte. I detta fall skapar han en familj ganska direkt efter att han lämnat den gamla. Och verkar inte reagera över att barnen kan känna något kring detta? 

 

Jag tycker genomgående att Adrian är en vidrig karaktär. Och jag hatar hur hans exfruar godkänner beteendet och menar att han är sucker för kärlek. Elelr att han inte kan leva själv. Att han bara måste ha en partner vid sin sida. Jag kan liksom inte köpa det beteendet eller tycka att det är ok. Och jag kommer på mig själv att vara arg på Adrian genom hela boken. Jag känner liksom inget för honom när han sörjer Maya, för jag är ändå sur på honom för att han övergett två familjer för att få vara med Maya... Så mycket kan jag känna för en person i en bok, haha. På det sättet var boken riktigt bra, för jag kände saker hela tiden. 

 

Den tredje hustrun berörde mig väldigt mycket. Jag var dock beredd på mer hemligheter än de som kom fram, men det kändes liksom väldigt realistiskt hela tiden. Jag vurmade för alla barn och föraktade Adrian. Och jag skulle gärna vilja att den blev film och att författaren själv fick vara med och skriva manuset. För språket är fantastiskt, det är lättläst men samtidigt tyngd. Och det är få författare som får ihop den balansen. Den tredje hustrun får fyra av fem palmer. 

 Författaren Lisa Jewell. 

En bön för de stulna

Publicerad 2017-04-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag minns när jag först såg boken i butiken på den tiden jag jobbade på PS. Att jag gillade omslaget men att jag inte var så pepp om den skulle vara kristen? Jag fastnade väl på ordet bön? Haha. 
 
En bön för de stulna är skriven av Jennifer Clement och ges ut av Bonnier Pocket. Och jag älskade den från första sidan. Jag hann inte ens läsa klart en sida innan jag var fast. Jag tror att jag blev ännu mer fast för att jag visste att författaren bott i Mexico och intervjuat mängder med kvinnor inför den här boken. Dessutom läste jag för några år sen om ett begrepp som kallas femicidio, som kort och gott handlar om kvinnor som kidnappas/förvinner/mördas/våldtas. Det är alltså så pass vanligt att det  finns ett särskilt begrepp för kvinnor som förvinner från sina familjer. 
 
Boken utspelar sig på landsbygden i mexikanska bergen. Bland bergen där kvinnorna lever med sina barn som de grävt gropar för. Ifall knarksmugglare kör genom byn kan flickorna snabbt krypa ner i gropen för att gömma sig. Ladydi går i skolan med sina vänner och en av hennes bästa vänner är Mexicos vackraste flicka. Dom är fyra flickor vars mammor stampar jordgolv i hemmet, klipper av deras hår, smutsar ner deras tänder och gör allt för att förhindra att deras barn ska bli stulna. Papporna har flyttat för att jobba ihop pengar eller så har de helt enkelt skaffat andra familjer. Det är nästan bara kvinnor som bor i byn och det mesta kretsar om att förhindra stölderna av flickorna. Tills en flicka blir stulen. Då handlar det om att försöka hantera stölden. 
 
Fy fan vad den här boken var tung. Jag kan så otroligt lite om Mexico och jag kan liksom inte förstå allt om droger, handel och pengar. Men jag kunde mer förstå ångesten som mammorn hade och som de la över på sina döttrar. Även om det också är alldeles för stort och för overkligt för att kunna ta in? Att min mamma liksom skulle gräva en grop i marken där jag och min syster skulle krypa ner för att gömma oss för knarksmugglare - det går ju inte att föreställa sig? Det gör för ont för att ens kunna se framför mig. Och den här historien kröp under skinnet på mig. 
 
Jag vill inte skriva mer om vad som händer för då kommer jag avslöja för mycket. Men om du vill läsa en historia med riktigt bra språk. originella karaktärer och om ett ämne som kommer skapa mycket tankar/ångest - ta denna bok. Du kommer tänka mycket, känna mycket och vilja ge den vidare till alla du känner. En bön för de stulna får fem av fem palmer. 
 
Författaren Jennifer Clement. 

Flickan och skammen

Publicerad 2017-04-05 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det finns nog ingen som missat hur mycket jag dyrkar Katarina Wennstam. Jag minns fortfarande när jag läste Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman ute på landet en helg när jag var hos pappa. Hur något började brinna i mig, för jag kunde inte förstå det. Jag kunde inte förstå hur jävla vidriga människor är, eller främst män. På så många nivåer är män genomvidriga. På individnivå, i grupp och strukturellt i samhället. Det kallas för patriarkatet, bland det äldsta och vidrigaste vi ständigt är med och upprätthåller. 
 
Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och är nog den bok jag vill ge i julklapp till alla i min närhet. Jag pratade så mycket om den här boken under tiden som jag läste den så att E och mamma bad mig att vara tyst. Dels för att jag babblade så mycket, dels för att det var så vidriga saker som jag läste upp. Som underrubriken förklarar handlar det om samhällets syn på slampor. Hur pratar vi om kvinnors sexualitet? Hur pratar kvinnor om sin egen sexualitet? Hur pratar män om kvinnors sexualitet? Hur pratar vi om kvinnors beteende, kön, handlingar, tankar och kroppar. Hur pratar vi på individnivå och samhällsnivå. Och vilken roll får kvinnor, fittor, ligg, ragg, kroppar och sexlust plats i samhället?
 
Boken tar upp historier från kvinnor som Wennstam träffat och intervjuat, historiska kvinnor som blev slamp-stämplade för flera hundra år sen och för 10 år sen. Det handlar om situationer som vi alla varit med om, antingen som utsatt eller som den som kollat snett/spridit ett rykte eller fascinerats över ännu en löpsedel där kvinnors sexualitet hängs ut. 
 
Det som gång på gång återkommer är hur kvinnor ständigt utsätts för dubbel bestraffning. Att det egentligen inte spelar någon roll om en kvinna knullat med hundra personer, aldrig någonsin kysst en person eller bara råkat skratta lite för högt på allmän plats - det enklaste sättet att förnedra, skrämma, tysta, hota eller hata en kvinna är att gå på hennes sexualitet. Eller påstådda sexualtiet. Spä på eller dra bort. Hota om straffknull eller att hon knullat för många och för mycket. Sexet och hot om sex finns ständigt närvarande. Och runt omkring finns media som ständigt gör detta. Vi har ett rättsväsende som ständigt återupprepar detta beteende. Vi har alla snackat skit som knyter detta vidriga beteende samman. Vi är alla en del av denna vidriga cirkel. 
 
Men det går att förändra och förbättra. Jag vill inte tro att vi är helt körda. Det går att gränsa när kollegor säger vidriga saker. Det går att säga ifrån på krogen när någon äcklig man tafsar på ens bästis eller på en för dig främmande person. Det går att tänka ett varv extra ifall det verkligen är värt att snacka skit om andra kvinnor. Är det en rimlig sak att tycka till om fjortisars längd på kjolen? 
 
Svaret är såklart att vi alltid ska gränsa i situationer som inte känns bra. Vi ska alltid stå upp för varandra oavsett om det är bästisar eller främlingar. Ja, vi ska sluta dra ner varandra och sprida skit om varandra. Och ja, vi ska ge fan i att tycka till om vad andra har på sig. Backa från sån skit och fokusera på att alltid peppa och stärka andra i din närhet. Kan vi göra 2017 till året då systerskap bygger fler broar än någonsin? Jag vill tro på det. 
 
Flickan och skammen får sex av fem palmer. Helvete vad bra den är. Den sätter eld på min själ och jag vill ägna mitt liv att predika, upplysa och skrika mig hes om dessa frågor. Kampen är långt ifrån över, men denna bok är ett steg i rätt riktning. Låna, sno, köp och läs. 
 
Författaren Katarina Wennstam. Fotograf är Elisabeth Ohlson Wallin och bilden är snodd här

två filmtips!

Publicerad 2017-03-27 09:00:00 i bröllop <3, girls <3,

SKÖNHETEN OCH ODJURET: om jag ska vara helt ärlig har jag inte direkt älskat den tecknade versionen. Jag tror att jag tyckte att den var för läskig som barn? Musiken har jag alltid älskat, men minns att jag tyckte att den var läskig. Så jag har inte sett den tecknade versionen på många år. Men när jag fick se att Emma Watson skulle spela huvudrollen har jag peppat sedan dess. 
 
Några dagar innan läste jag dessutom att Watson gjort en feministisk tolkning av Belle. <333 Filmen var helt fantastisk! Jag satt med öppen mun och växlade mellan fånflin och förvåning. Watson är helt magisk!! Och för första gången i mitt liv började jag gråta när jag fick se en person i klänning (förutom när jag sett mig själv i mina bröllopsklänningar<3!) När hon kliver in i den gula klänningen fick jag rysningar och började böla. Jag grät så mycket under filmen att mina 3d-glasögon blev immiga. Det kallar jag för ett bra betyg. Jag räknar med att Watson kommer att få en Oscar för denna roll. Skönheten och odjuret får fem av fem palmer. 
 
 
MURIELS BRÖLLOP: i lördags på våffelmiddagen såg vi en av mina bästa filmer någonsin. E hade fortfarande inte sett den, så nu var det dags. Om ni missat denna ljuvliga pärla måste ni se den genast! Handlingen är ungefär såhär: Muriel är tönten i ett snyggt gäng. Hennes pappa är någon lokalpolitiker och mamman har som uppgift att passa upp på pappan och de andra syskonen som är arbetslösa. Muriel ägnar dagarna åt att lyssna på ABBA och drömmer om sitt bröllop. Filmen utspelar sig i Australien under 90-talet, så alla har fantastiska kläder. 
 
En dag flyr Muriel först till Hibiscus Island för att försöka hänga med sina ex-vänner som precis dumpat henne, och där träffar hon Rhonda.Hon ljuger om att hon flyr från sin ex-pojkvän och flyttar strax efter in hos Rhonda i Sydney. Där byter hon namn, klipper håret, skaffar ett jobb och börjar snart att ägna sig åt att prova bröllopsklänningar. En dag hittar hon en annons om en man som letar efter en fru...
 
Den här filmen är bland det bästa jag sett! Det är bröllopsklänningar, ABBA, vänskap, fina kläder och så jävla originella karaktärer. Det är roligt, sorgligt, ångestfyllt och helt fantastiskt. 
 

Dramarama

Publicerad 2017-03-26 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag har ju som nyårslöfte att läsa minst tre engelska böcker detta år och nu är i alla fall en bok klar. Jag har tidigare läst We were liars/Kanske är det allt du behöver veta av författaren Emily  Lockhart. Och det här var något helt annat. 
 
I Dramarama får vi följa karaktärerna Sadye och Demi som kommer från Ohio. Dom går på samma skola och möts först när båda söker till ett sommarläger med fokus på musikal, dans, sång och teater. Innan dom fann varandra hade dom egentligen ingen alls. Nu har dom liksom hittat någon som brinner för samma saker, har passion och dom har hittat hem. 
 
Självklart kommer båda in på sommarlägret och dom träffar nya personer som brinner för samma saker som dom. Dom har auditions, slåss om samma roller, misslyckas och får lära sig att dom som kanske är bäst på dans är dåliga på något annat... Det är mycket som händer förutom att de dansar och sjunger hela dagarna. En kommer ut som bög, en annan blir kysst för första gången och en tredje blir olyckligt kär medan en fjärde inte kan komma över sitt ex. Det är mycket som sker hela tiden och olika relationer sätts på spel.
 
Jag har aldrig haft ett intresse för dans, sång, teater eller liknande. Jag får svindel bara jag tänker på att charader. Men jag älskar musikaler, jag bölar i varje avsnitt av Glee och ett av mina största intressen är att se folk uppträda i musikaler, sång, dans, musik. Det finns inget vackrare än att se folk göra det dom brinner för. Jag får rysningar av tanken. Så det var ljuvligt att läsa denna bok. Läsa om deras auditions, deras låtval, nervositet, vilka roller dom får och vilka roller dom missar. Samt läsa om vänskap och kärlek. Det är mycket av allt!
 
En viktig del som tas upp är homosexualitet. Demi kommer ut som bög ganska snabbt och hans beteende förändras samma dag dom kommer dit. Från att vara kuvad och förtryckt av sina föräldrar kan han för första gången vara sig själv fullt ut, ragga, ligga och hångla. Och det är så förbannat vackert och sorligt. <333 Det bästa med hela boken enligt mig! 
 
Den var lite töntig? Eller som att vissa klyschor var lite för sockersöta och mjuka. Men det finns ju gott om sådana människor också, men jag störde mig på det ändå. Den tidigare boken jag läst av författaren var mycket råare och läskigare. Det läskigaste som kunde hända i den här var att någon stukade foten typ. Rart och fartfyllt på samma gång. En av dom tröttaste klyschorna i boken som även var bland det bästa var ju demis sexualitet, så förväntad men ändå bra beskriven. Dramarama får tre av fem palmer. 
Författaren Emily Lockhart. 

Ordbrodösen

Publicerad 2017-03-22 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Åhh, jag hörde om denna bok i podden En förbannad podd och jag lyckades få ett läsex precis innan vi åkte till Thailand. Den heter Ordbrodösen, ges ut av Rabén & Sjögren och är skriven av Anna Arvidsson. Det är ju tre Annor som skrev en blogg ihop och sen debuterade alla tre och jag har tidigare läst Du, bara av Anna Ahlund
 
Håll i hatten! Jag slukade den på planet ner till Phuket och jag blev typ sur när folk ville prata för att jag ville fortsätta läsa ifred. Så trevlig är jag att resa med :))))
 
 
Alba är uppväxt i en liten ort i Värmland och föds in i en släkt av Ordbrodöser. Det innebär att alla kvinnor i familjen föds med en gåva som blir brukbar på artonårsdagen. Personen kan med hjälp av sina egna ord och skrift styra andra människors tankar och handlingar. Det personen behöver göra är att läsa lappen och så sker det. Det är en förmåga som bara går i arv från kvinna till kvinna och som hålls hemlig för alla andra utanför släkten. Personer som gifts in i släkten får veta vissa delar, men det är främst kvinnorna som vet hur allt fungerar. När det är dags för Albas prov misslyckas hon. Första gången det någonsin händer. (obs: ej spoiler, detta står på baksidan)
 
Alba får åka iväg till en släkting i Stockholm för att få stöttning i processen med misslyckandet medan släkten ska försöka lösa varför det blivit såhär. Så Alba ska försöka lära sig/vila men börjar istället nysta i sin bakgrund ihop med familjen hon bor hos... 
 
Boken är genialisk!! Jag älskar Alba! Jag älskar hela historien med kvinnornas förmåga som går i arv och jag älskar tempot i boken. Det är mystiskt, fartfyllt och riktigt spännande. Det här är en såndär bok som jag ville läsa länge länge, men som tog ut alldeles för fort. Dessutom blir Albas relation till sina nya släktingar himla fin. 
- och Arvidsson lyckas baka in hbtq-personer utan att liksom benämna det med alla termer som vi är så vana vid, men det görs riktigt snyggt och bra. Båda jag och donnan var väldigt nöjda och glada över dessa delar. 
 
Ordbrodösen får fem av fem palmer. Och jag längtar redan till nästa! 
 
Författaren Anna Arvidsson. Fotot är taget av Göran Segeholm och är snodd här

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela