Kulturnatten

Jag och Moa har som tradition att gå på Kulturnatten ihop. I år hade vi fem punkter, middag och champagnestopp inplanerat. 
Vi åt middag på Nosh and Chow. Gick igenom kvällens schema och peppade. Vi åt även en till middag senare på Tacobar. Främst för att det haglade och vi behövde slå ihjäl tid innan Bach. 
Kvällens första aktivitet! En magisk trio. Dom var så talangfulla!! Trion är Konserthusets sommarorkester och dom spelade tre stycken. <33
Sen hamnade vi på Riche! Min klänning sprack över bysten och vi drack champagne. Bra stopp! 
Vi hann förbi Polismuseèt, men som inte hade plats förrän tre timmar senare. Så vi åkte vidare till Vin och-spritmusem för drinkar. Vi tog en som smakade jordgubb och basilika <3! Sen såg vi Absolut Art-utställningen och minglade runt. 
Efter att ha halvt joggat i hagel och ätit nachotallrik på Tacobar hamnade vi slutligen i Adolf Fredriks kyrka. Adolf Fredriks ungdomskör sjöng Bach. 

Tack älskade du för en ljuvlig kväll! Nästa år lovar jag att packa med paraply istället för hipstermössa. <3!

Hurricane Gilbert


Välkommen hem älskade Hurricane Gilbert! Vårt älskade lilla fluff, kakbit och familjemedlem. Jag är redan hönsig kring honom och ska sova på soffan med honom tills han kommer upp i sängen. 

Han är verkligen världens finaste! Men jag känner med honom som många päron gör med sina kids: mina barn och andras ungar. 
- att jag har en katt innebär inte att jag per automatik gillar andras djur. Men på sikt kanske jag kan lära mig att iaf uppskatta fler djur? Vi får väl se. 

Jag lever, tror jag

Jag fick tips om denna bok, och efter att jag läst två meningar om vad boken handlar om var jag fast. Det är en debut skriven av Christine Lindgren och boken heter Jag lever, tror jag
 
Boken handlar om Moa. Moa som kört ihjäl sig, eller krockade hon medvetet? Det vet en inte riktigt, för det finns olika åsikter om detta. Kvar lämnar Moa sin bästa kompis Kim, och det är Kim vi får följa. Kim ska snart ta studenten när Moa plötsligt dör. Förutom Kim finns även Moas bror, klassen och livet som förväntas fortsätta som vanligt? Begravning sker, en sten kommer på plats och mitt i allt ska betyg kämpas för och någon slags framtid planeras. Att Kim dels förväntas hantera skolan och dels sorgen efter att bästa kompisen dött - det är så hjärtskärande att jag blir ledsen bara jag tänker på det. 
 
Upplägget för boken är att varje nytt kapitel är en dag och som läsare får en en följa Kim i 218 dagar. Jag brukar kunna läsa en bok på någon timme, eftersom jag kan läsa fyra rader i taget eller kan svepa över en sida och veta på ett ungefär vad den handlar om. Men med den är boken läste jag medvetet långsamt. Alltså så långsamt. Och jag läste om, läste högt, bläddrade tillbaka och verkligen gav boken tid. 
 
SPRÅKET ÄR SÅ JÄVLA BRA ATT JAG VILL BLI BÄSTIS MED OCH SAMTIDIGT ÄR SÅ AVUNDSJUK PÅ LUNDGREN. Så pass bra att jag överanvänder ordet så. <33333
 
 
Jag är ju inte så bra på att läsa böcker om sorg. Eller jag kan inte hantera böcker om cancer, för orden bara rinner av mig. Och jag har jävligt svårt att läsa om sorg, för jag tycker att alla andra bara beskriver det på ett fluffigt sätt. Fast sorg är aldrig fluffigt. Det är kallt som stål och river sår i ens själ. Beskrivningarna i denna bok är briljanta. Alla känslor som en kan känna under en sorgeprocess - allt finns med. Och jag älskar vartenda ord. 
 
 
Jag lever, tror jag får 6 av 5 möjliga palmer. Jag kan bara önska att denna bok blir en såndär som ett helt landskap ska läsa när en går i nian eller så. 

Topp tre

Topp-tre-just-nu-listan: tema kropp och träning. 

- vakna innan klockan och vara pigg. Att solen skiner och att det snart är varmt. Så fort det blir några grader varmare kan en börja med jogging, powerwalks och övningar utomhus. Bara tanken av att träna när det är minus gör typ ont i min själ? 

- att jag joggat för första gången på veckor efter låtsas-allergi och spänningar i ljumsken. Jag kom 3,5km innan jag pausade. Denna gång ska jag inte skada mig. Hurra!

- att jag är så pepp på träning! Det är kul att träna, jag älskar att utmana mina muskler och jag är tillfreds med min kropp och hur den fungerar. Jag är inte längre ledsen för att jag inte har något muskelminne, utan bara njuter och peppar över att jag blir starkare, lugnare, mer energisk och mindre stressad av att träna. Heja!



tre queens

När jag gjorde min tatuering som föreställer kvinnomärket hade jag massa tankar. Dels ville jag göra det för att jag vill göra ett tydligt statement kring att vara feminist inget jag bara säger att jag är. Utan att det är med i allt jag gör. Dels för alla mäktiga queens jag har i min närhet och ser upp till. 

Här kommer tre fantastiska queens alla borde ha på sin idol-lista:

Rizzo från Grease. Hon är ledaren i gänget, är ganska elak och röker konstant. Men jag älskar henne. Hon tar plats, ryter ifrån när det behövs och hon tar plats sexuellt på samma sätt som snubbar gör. Låten There are worse things I could do, är bland det bästa som någonsin skrivits. 

Lena Klingström från Beck. Behövs egentligen ingen direkt motivering. Hon har tagit sig fram i en mansdominerad bransch och gör ett jävligt bra jobb. Och bara det att hon var "data-specialist", typ den enda i Sverige? Älskar det. 

Adriene! Min yoga-guru<33 Som vill göra yogan gratis och tillgänglig för alla. Som skämtar och peppar en under hela passet. Är jag på dåligt humör, så går det över på tio minuters yoga med Adriene. Börja följ på insta och youtube. 


Kommer ni på flera queens att hylla? Om en mixar dessa queens får en ju en person som käftar, tar plats, kickar i en mansdominerad värld, vill göra kunskap tillgänglig och underlättar för andra queens i sin närhet.  Systerskap när det är som ljuvligast <3