uppdrag granskning

Det har gått iaf en dag sedan programmet sändes och jag har försökt smälta det som sändes, men det går inte. Jag blir bara ännu argare, det som händer just nu är så sjukt och så skevt att jag inte vet var jag ska ta vägen? Hur kan SVT få skapa ett program som går ut på att underminera, håna, hetsa och anklaga offer? Och samtidigt ge utrymme för förövaren på bästa sändningstid? JAG FÖRSTÅR DET INTE!! Det här spred jag på facebook. 
 

dagens tips: innan ni sväljer allt som Fredrik Virtanen får utrymme att säga i Uppdrag Granskning, läs Fridah Jönssons blogginlägg. 

genom hela det utrymme som Fredrik får på bästa sändningstid upprepar han att han "inte visste", "inte minns" och "inte förstår". han skyller på att han varit "full och stökig". och han bölar över att han "fått jobbiga frågor". fast vet du Fredrik, alla som blivit utsatt för sexuella övergrepp, våldtäkt, äckliga raggningsförsök, tjatsex och filmningar som en inte vetat om - det minns en. alla som blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp vet det. alla som blivit våldtagna minns det. alla som någonsin blivit utsatta för äckliga raggningsförsök, tjatsex eller blivit filmade mot sin vilja - förstår det. och alla som någonsin valt att anmäla eller berättat för någon har fått svara på miljoner jobbiga frågor! det är handlingar som kan bearbetas, ångest kan dämpas och minnen kan kanske sakta bleka. men det är inte din jävla uppgift att böla ut och komma med dåliga bortförklaringar. ta ditt jävla ansvar och anmäl dig själv.

och det gäller alla som begått handlingar som andra schyssta snubbar täckt upp för i flera år/decennier. vi vet vilka ni är, ni kommer inte komma undan.

öppet brev till män

jag hamnade mittemot en man på tuben, jag läser bok och lyssnar på podd. han säger något och jag svarar att jag inte hör. det upprepas en gång och sen pausar jag för att lyssna. jag har ändå lärt mig att vara artig. han frågar om mitt ursprung, gissar på Sydamerika och granskar min kropp. jag svarar inte. han fortsätter prata, jag pausar podden igen och han förklarar att han tycker att jag är vacker. han väntar nog på ett tack, ett fniss, lite rodnade kinder. han får tomma, trötta ögon till svar. till sist går han av tuben. betyder det att jag vann? knappast. så länge vi har män som tar sig rätten att granska, bedöma, kommentera kroppar är vi alla förlorare. 

och kom inte dragande med "det var bara en komplimang!" för det är aldrig det. 1) jag vill inte bli granskad. jag skiter i vad folk tycker/tror om mitt utseende. andras tankar har noll värde hos mig. 2) jag hamnar automatiskt i någon slags skuld till personen. om jag skulle blivit glad hade jag kunnat vara enkel, billig, lättlurad och hade jag blivit ledsen/arg hade jag kunnat vara otacksam, hora, vidrig och ful. att jag inte bad om en bedömning räknas inte, för makten kring situationen är inte min.

öppen fråga till män: när lär ni er att kommentera utseenden, bedöma kroppar och att det är accepterat att säga det till någon? vem lärde er detta? var det infon ni fick när jag satt och doppade tamponger i ett vattenglas inne i klassrummet på lågstadiet? eller hur lärde ni er sånt? innan du öppnar käften och ska ge en "komplimang", tänk då ett varv till: vem vill ha den här infon, har jag rätt att göra den här bedömningen eller ska jag vara tyst? svaret är: var tyst. 

(null)


#backasaradanius

jag orkar inte ens få ihop något smart, vettigt, sammanfattat eller bra. min kropp och min hjärna säger bara error när jag tänker på svenska akademien. att folk ens lägger tid på att motarbeta feminism och raljerar över att en kan hata män? till er: skärp till er, lyft blicken och se hur strukturerna påverkar samhället och enskilda individer. 💔🖤


Och ju fler jag pratar med desto tröttare, argare och mer besviken blir jag. Jag vill inte höra en enda gång att någon säger meningen "inte alla män". För jo. Det är alla män. Det är män som sviker, ljuger, döljer sanningen, våldtar, kladdar, hånflinar, håller varandras ryggar och pissar på kvinnors liv, kroppar, engagemang och känslor. Jo, det är alla män. 


Finna sig

Jag plockade Agnes Lidbecks debutbok Finna sig ur en hög med läsex när jag var förbi en lila butik. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes som att det var en sådan där bok som en ska läsa. Det är Norstedts som ger ut den. Jag och E skulle till AG´s för att fira hennes födelsedag och S stod i butiken. Jag brukar ju alltid passa på att plocka böcker när det är folk jag känner som jobbar och den kvällen gick jag loss och plockade med typ tio böcker. Det var sista gången jag och S sågs <3 När jag skriver det här är han fortfarande försvunnen och jag kan knappt tänka på annat.

 Finna sig handlar om Anna. Anna är mamma, fru och älskarinna. Tre olika roller som skapas just när det finns andra personer med i bilden. Det behövs barn för att någon ska bli en mamma, det behövs en partner för att någon ska bli en fru och det behövs en ytterligare person för att bli älskarinna. Anna är allt detta för att hon behövs och för att rollerna hela tiden återskapas.

Jag kan börja med att jag växlade mellan att känna en oerhörd sorg för Anna och för alla kvinnor som lever liv som Anna (inklusive jag själv) men också upprepade ryckningar på axlarna eftersom det är det här samhället vi lever i och ständigt återskapar. Kvinnor föds in i en roll som omhändertagande, mjuk, varm, seende, en person som alltid ställer upp, som har koll på allas födelsedagar/namnsdagar/årsdagar och köper presenter till alla. Vi återskapar ständigt rollen som den som vet vad som ska köpas, lagas och ätas. Den som håller koll på barnens kläder, städar, plockar undan efter alla händelser i hemmet och som alltid ser till att hemmet ser fint ut. För vi speglas ständigt av hur vi själva ser ut på ytan, men också hur barnen är klädda, hur välstädat hemmet är och vad vi äter för mat. En kvinnas roll och position är aldrig vilande eller lugn. Kanske fejkat lugn för att visa utåt att allt är under kontroll, allt är gjort och allt är ordnat för ett tag framöver. Men en kvinna är alltid redo att ta hand om andra, vårda, offra sig själv/sin kropp/sitt sinne/sin tid för andra. Rollen är snäv samtidigt som den innefattar en miljard saker som hela tiden måste rulla på, för det finns alltid förväntningar på att allt bara ska fungera. Partner, barn, skola, fritids, fritidsaktiviteter, arbetet, föräldrar, släkten och vänner – alla delar förväntar sig att allt bara ska snurra på som det alltid gjort.

 

Anna finner sig i detta (som vi alla gör), därav titeln. Men hon funderar även över sitt utseende, sin kropp och sin sexualitet. Vem vill ha henne nu när hon är mamma? Hon kan alla rörelser och handlingar som förväntas av henne för att hon ska vara uppskattad av män. Annas figur är ingen slumpartad karaktär. Det är inget som känns överdrivet, konstlat eller påhittat. Och det är väl det jag stör mig på när jag läst klart boken, det blir inte mer än så. Hon är en kvinna som ger allt hon har för sina barn, sin man och sen sin älskare. Någonstans hade jag väl hoppats på en revolution. Att hon tog en sista minuten till Lanzarote och aldrig återvände, att hon kom ut som bi och blev ihop med sin bästa kompis eller att hon en dag sa upp sig som familjens projektledare. Men så är det ju inte. Sådant händer ju knappast i verkligheten, utan vi bara fortsätter samma väg som våra mammor trampat upp.

 

Finna sig får fyra av fem palmer.

 

the sun and her flowers

 
Jag är ju egentligen inte en sådan som gillar poesi, men så läste jag milk and honey i januari av Rupi Kaur och det här är hennes andra diktsamling The sun and her flowers
 
När jag fick veta att det fanns en till bok av Kaur kände jag ett stort behov av att ha den, och det är så sällan jag känner så för en uppföljare. Men jag blev inte besviken!! Det är vackert, känslosamt, feministiskt och jävligt starkt. Bilderna som hör till är så fina, det är roligt och en hel del som en kan känna igen sig i. Jag fattar inte allt, men det gör inget. Det jag fattar gör ont och känns i hela kroppen eller så får det mig att klappa händerna för att det är så bra!! Och ja, det är en diktsamling, så jag vet inte vad jag mer kan säga än att det är fantastiskt. Det är mycket som kommer fram mellan raderna, sexuella övergrepp, rasism, migration, onani, sex, vänskap, feminism och brustna hjärtan. 
 
Låna, sno, köp eller googla fram hennes dikter. Kaur är ett geni och The sun and her flowers får fem palmer av fem. 
Rupi Kaur <3