sexualupplysare och bokälskare

Gänget

Publicerad 2017-11-08 07:30:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst min stora idols Katarina Wennstams senaste roman som heter Gänget och den ges ut av Albert Bonniers förlag. Det är ännu en bok om kriminalinspektören Charlotta Lugn och målsägarbiträdet Shirin Nouri. 
Den här boken utspelar sig ett stenkast från min nästa arbetsplats, Det vita huset, precis innan Slussen går över till Henriksdal. Det kontorskomplexet nämns också i boken, vilket kändes lite obehagligt. Jag vet ju exakt var de olika brotten äger rum. Men men, tur att boken är inspirerad av verkligheten 
 
Nouri arbetar som i tidigare böcker med kvinnor som utsatts för mäns våld på olika sätt. Och Lugn som flyttats från sin tjänst i en tidigare bok och nu jobbar på trafikenheten, blir i denna bok inkopplad i ett fall där en man hittas mördad i en tunnel (den utanför mitt jobb). En kväll hör en gammal kompis till Nouri av sig och behöver hjälp med att hennes man som försvunnit. En gammal händelse som några försökt förtränga under många år har nu väckts till liv, och hotar att påverka hela gänget. Nutida händelser blandas upp med tillbakablickar. 
 
Samtidigt som allt detta pågår blir Nouri utsatt för häxjakt från högerextremt håll på olika hemsidor och bland kommentarerna blandas hot och hat. Dom scenerna är så briljanta! För det beskrivs hur enkelt det är för vem som helst att komma undan - och hur jävla lätt och ofta det sker att män trakasserar, hotar och hatar kvinnor via internet. Men också hur det kan påverka en mottagare på olika sätt. 
 
Temat för boken är som alltid med Wennstam mäns våld mot kvinnor på olika sätt. Och boken checkar för boxarna: våldtäkt, hat, hot, gruppvåldtäkt och misshandel. Även fast det är tunga ämnen och mycket detaljer, tillhör Wennstams böcker de som borde tillhöra obligatorisk läsning. Helvete vad bra det är. Hon är ju en av få författare som kan ta ett viktigt ämne, blanda in polisarbete, lite juridik och göra det lättillgängligt för läsaren. I den här boken får hon även med ett annat otroligt vikigt ämne: grupptryck. Hur det fungerar och vad det kan driva folk till. Det enda felet med den här boken är att den bara var på 303 sidor.
 
Gänget får fem av fem palmer.    
Queen Katarina Wennstam <3 

#metoo

Publicerad 2017-10-17 09:58:17 i feminism, genus osv.,

Ingen kan ha missat vad som pågår just nu. Lulu Carter började, Cissi Wallin hakade på och för första gången nämner de förövare vid namn. Personer som tidigare bara nämnts i meterlånga flashback-trådar med initialer eller knappt det är nu uthängda med namn och bild. Världen över hakar kvinnor på och skriver #metoo för att visa att de också blivit utsatta för sexuella trakasserier, våldtäkt, överfall och övergrepp av män. Det finns även andra hashtags som handlar om att en inte ska behöva dela med sig av erfarenheter för att stå bakom andra kvinnor. Och jag tycker att flera sidor av detta behövs. För det är något som händer när kvinnor sluter upp bakom varandra, visar stöd, tar plats och ger plats till andra kvinnor. 
 
Mina olika flöden är fyllde med #metoo och jag är inte förvånad. Jag skulle snarare bli förvånad om folk inte blivit utsatta av mäns våld på olika sätt. Fy fan. Och jag hoppas väl kanske att trådarna #Itwasme och #Ihave får lika stort genomslag. 
 
Även om jag inte blir förvånad över att så många är med och delar med sig av sina erfarenheter så drabbas jag av någon slags matthet. Vad lever vi i för jävla samhälle där så många dagligen blir utsatta för strukturellt kvinnohat? Och jag har sen i går gått igenom olika situationer som alla passar under den här hashtagen, som kvinna finns det ju ofta en hel drös av händelser att välja och vraka mellan. Och jag minns en fest för några år sedan, kanske 6 år sen. Vi hade varit ute och åkte hem till en killes lägenhet för efterfest. Tre vänner var med, två hånglade med varsin person medan jag drack drinkar med några killar. Då säger han som äger lägenheten att han vill ha sex med mig. Om jag inte ställer upp på sex kan jag och mina vänner dra. Och jag minns hur det svartnar för mina ögon. Jag blir fullkomligt galen, skriker på honom, reser mig upp, går fram till hans frys och river ut allt på golvet, får tag i en isbricka som jag slår i hans ansikte. River åt mig min jacka, S kommer efter med mina skor. Som avslutning kräks jag med flit i deras trappuppgång. 
 
Såhär i efterhand är det en ganska lustig historia? Kul att jag rev ut frysen och kräktes med flit. Mindre kul att värden krävde sex för att vi skulle få vara kvar. Och jag tänker på alla gånger då inte blivit arg, utan istället blivit stum, fryst till, flinat, ignorerat, skämts eller bara låtit det ske. Alla gånger som saker bara får ske för att det är så samhället ser ut. 

Hallongrottan

Publicerad 2017-09-24 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., fittan <3,

Vi var ju på releasefest för Sandra Dahléns bok Hallongrottan - en bok om slidsex för några veckor sen. Det är Leopard förlag som ger ut den. 
 
Hallongrottan är alltså ett ord för fitta och boken handlar om fittan och hur en kan ha sex med fittor. Hur en kan uppnå orgasm, mer njutning, hur en kan ha sex och stimulera på mängder av vis. Men boken innehåller också anatomi, praktiska tips, könssjukdomar, trans, omskärelse, religion, könshår och strap-ons. Det är bokens djup (hehe) men också det som gör att boken faller lite. Det är så förbannat mycket att det blir rörigt. 
- och jag förstår Dahlén! Jag är själv fitt-aktivist sedan många år och hade jag skrivit en fitt-bok hade den blivit dubbelt så lång, minst. Jag hade inte kunnat sålla. Vilket jag också anar att Dahlén haft svårt med. Eller det känns som väldigt mycket och vissa delar är alldeles för korta och vissa delar kanske tar lite för mycket plats.  
 
 
Däremot är jag extremt peppad och en smula förvånad över att det är först 2017 som det kommer en hel bok om fittan. Jag vet ju att det finns flera böcker om kukar, men först nu som det släpps en bok med helt fokus på fitta och fittsex. Det är både galet och revolutionerande på samma gång. Visst finns det böcker för unga som är varierad kvalitet, men detta är alltså första boken för vuxna. Och visst behövs den! Jag har ju inställningen att det är en mänsklig rättighet att känna till hur den egna kroppen fungerar, vad olika delar heter och hur en kan stimulera sig själv eller andra på bästa sätt. Och i detta fall kan Hallongrottan bli ett bra komplement. Det är bilder, pedagogiskt skrivet och det är många olika delar som finns med i boken. Alltså väldigt många. Oavsett hur mycket eller lite en kan sedan tidigare om sitt eget kön eller kanske någon partners kön, kan en nog lära sig något nytt. Och Dahlén skriver på ett vettigt sätt och tydliggör i olika avsnitt vilka kroppsdelar som behövs, hur många händer, att det är en kött-kuk eller dildo som behövs osv. 
 
Jag skulle önska att alla som vill lära sig mer om sin kropp, om fittan eller kanske vill utvecklas sexuellt läser denna bok. Hallongrottan matchar alltså typ vem som helst. Det är revolutionärt och det är jäkligt kul att boken kommit. Jag hoppas att den gör mycket skillnad hos människor. Hallongrottan - en bok om slidsex får fyra av fem palmer.  
 
 
Författare Sandra Dahlén på releasefesten. Bakom satt fantastiska bilder av olika fittor.

Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest

Publicerad 2017-08-30 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag läste Nina Åkestams recension av den här boken på fb, och hon var eld och lågor! Jag sprang till biblan på lunchrasten och lånade Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest av Jessa Crispin som ges ut av Daidalos förlag
 
Jag var helt beredd på att bli blown away och helt gone with the wind. Men det blev jag ju knappast. Snarare uttråkad. Jag har lärt mig mer om feminism på ett mjölkpaket. 
 
Jag har ju så lätt att tycka om saker för att någon jag gillar eller ser upp till tycker om något. Men jag är så förbannat naiv. Och jag måste nog lära mig att även folk jag tycker är vettiga kan tycka annorlunda än jag. 
 
 
Daidalos ägnar ca 163 sidor åt att racka ner på alla feminister som inte ägnar sig åt den feminism som hon själv förespråkar. Och ca 3 sidor åt att godkänna att en inte är en dålig människa för att en inte gör exakt allt som hon tycker är rätt. Och lustigt nog är jag helt emot hennes syn på vad "riktig feminism". För i min värld finns det ingen som har rätt att bestämma vad som är feministiska frågor eller vilka vägar som är bäst för att uppnå ett feministiskt samhälle.
- det är min fasta ståndpunkt och jag är otroligt trött på feminister som ägnar sin energi på att racka ner på andra feminister. Eller dom som vill gradera olika feministiska frågor. Ska en hålla på att alltid värdera frågor mot varandra kan en ju lika gärna lägga sig ner och dö direkt. För då har vi alla förlorat. Min fasta ståndpunkt är att ingen annan har rätt att bestämma eller döma olika feministiska områden som mer eller mindre viktiga. Så enkelt är det för mig. Om vi alla strävar efter samma mål: att uppnå ett jämställt samhälle där människor värderas på samma sätt oavsett kön, sexualitet, könsidentitet, klassbakgrund, funkis - då ser jag inte varför jag har rätt att tycka till om andra människors tillvägagångssätt eller område de brinner lite extra för.
 
Jag kan ta mig själv som exempel: jag brinner extra för att kvinnor ska få rätt kunskap sina kroppar, fittan*, fertilitetsförmåga och hur en kan undvika oönskad graviditet eller könssjukdomar. Jag brinner för att kvinnor ska vara trygga i samhället, på sina jobb och under sina utbildningar. Att kvinnor pluggar om dom vill och det dom vill. Att dom vågar ta plats på olika arenor. Jag brinner också för att barn ska få samma uppfostran och en bild av att de kan göra vad de vill. Jag kan också prata extra om hur det ser ut rent struktrellt kring diskriminering, kriminalitet, mäns våld mot kvinnor och hur många våldtäkter/överfall/sexuella övergrepp som årligen sker. För vi lever i ett samhälle som aktivt godkänner mäns våld mot kvinnor.
- däremot brinner jag inte lite extra för att det är fler män än kvinnor som dör i arbetsrelaterade olyckor, eller att män går miste om att lära sig att prata om känslor/kärlek/sexualitet pga kassa mansnormer, eller att det är flest män som tar livet av sig pga ensamhet. För jag har varken tid eller rum för dessa frågor i mitt liv. För jag brinner redan lite extra för så många frågor.
 
Är jag en dålig feminist för det? För att jag aktivt väljer vilka frågor jag brinner för och vilka frågor jag inte brinner för? Är jag en dålig feminist för att jag är för att en ska ha en buffert på kontot men som inte kan något om aktier eller hur jag skulle kunna spara på ett bättre sätt? För att jag inte är kapitalist? För att jag gärna går runt med en tröja med trycket "FEMINIST" på bröstet? Är jag en dålig feminist för att jag gärna lär mina syskonbarn dessa viktiga frågor men som inte längre vill lära män något?
 
Jag vet inte. Jag vill tro att vi alla förr eller senare inser varför feminism behövs och vilka skillnader feminister gör i samhället. Utan feminism hade vi stått stilla. Mycket har gjots och mycket är kvar att göra. Men vi kommer knappast framåt om vi ägnar tiden åt att klanka ner på olika frågor och områden. Vi behöver feminister som tror på att allt löser sig med en stor plånbok, vi behöver nykläckta feminister som diskuterar "tjejfärger" vs "killfärger" och som slåss för sina barn på förskolan, på samma sätt som vi behöver tonåringar som har Beyonce som idol och som gärna tatuerar in GRLS på knäskålen (ok jag vill göra detta!), och vi behöver feminister som varit det i 40 år och som slagits för kommande generationer. - vi kommer inte längre fram om vi ägnar tid åt att shamea andra för deras feministiska val. Alla kan inte vara radikala och slå sig blodiga, akademikerna, bokcirklarna och föräldrargrupperna behövs också. Vi behöver skapa ringar på vattnet och kunskapen måste alltid hållas levande. Så till skillnad från Crispin är jag för att vi skapar olika slags feministiska inriktningar som är mer välkommen, än snävar till det ännu mer än det redan är. Jag tror inte på vit feminism, akademisk feminism eller rik feminism. Jag tror att vi alla behövs och lär av varandra konstant. Och ja, kanske behöver vi tuffa till oss och sätta hårt mot hårt. Den tiden kommer. Men hellre små fighter dagligen en en revolution var hundrade år. 
 
Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest får två av fem palmer.
PS. läs den gärna, för jag vill diskutera den med folk! 
 
 
 * självklart vet jag att det finns kvinnor som inte har en fitta osv. Men det fattar ni ju. 

Flickan på hotellet

Publicerad 2017-08-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det är knappast en hemlighet att jag älskar Katarina Wennstam. Jag har läst exakt alla hennes böcker, vissa har jag tom läst om vissa och jag tipsar alltid alla om hennes olika serier. Flickan på hotellet är första delen i en planerad triologi i ungdomsserie som ges ut av Rabén & Sjögren
 
Inledningsvis är det ju såklart alltid nervöst att läsa en ny bok av en författare som en redan innan älskar. Det kan ju bli krispigt om det inte är en bra bok, eller så kan det som i detta fall leda till ännu mer kärlek för författaren. Flickan på hotellet är en ungdomsserie, men jag kände direkt att alla över typ 13 kan och gärna bör läsa boken. Alex Skarp heter huvudkaraktären som snart fyller 17. Hon har bästisen Bianca som inte lämnat hemmet på flera månader och bästisen Charlie som hon dansar med. Förutom dessa två har Alex en mormor som är pensionerad domare, pappan är spanskalärare och mamman är på turné med sitt band. Styvmamman Valentina är polis. Och jag gillar att alla karaktärer beskrivs detaljerat och under hela boken. Det kan lätt bli fokus på huvudkaraktären och sen nämns bara dom andra i förbifarten. Jag gillar när en får lära känna alla andra också. 
 
Trion bestående av Alex, Bianca och Charlie börjar nysta i fallet med Olivia, den unga flickan som hittas död på ett hotellrum, (OBS: ingen spoiler, det står på baksidan av boken!) och hamnar ganska snabbt närmare fallet än vad de kanske hade tänkt från början. 
 
Det jag gillar mest och fascineras mest av är hur Wennstam får in detaljer från hur det går till i riktiga världen, på ett lättbegripligt sätt. Fallet som boken handlar om har ju hänt på riktigt. Unga tjejer har hittats döda på hotell. Unga flickor blir misshandlade, våldtagna och mördade av män. Och vetskapen om att detta pågår kan ju göra en galen, förbannad eller helt handfallen. Men det kan också göra att en vill tillåta dödsstraff, höja alla straff till maxgräns och skada folk som skadat andra. Eller i alla fall sätta dit folk som begår vidriga brott. Men samtidigt har vi ett rättssystem som vi följer. Lagar och förordningar som vi förhåller oss till på olika sätt. 
- och dessa två områden kan ju göra en galen. Att å ena sidan vilja sätta någon i fängelset i hundra år, å andra sidan se att någon slags förklaring till varför vi inte oljar upp giljotin så fort en våldtäktsdom är klar. Det är svårt och det krockar ganska ofta i min egen hjärna. Vilket det även gör för Alex. Till sin hjälp har hon ju polisen Valentina och mormor Astrid som förklarar rättsväsendet, lagar och polisarbete på rimlig nivå.
 
Och det är så bra, förbannat bra! Jag älskar att boken är jag-perspektiv samt att det är politiskt och feministisk - men hela tiden lättförståeligt. Vettiga budskap har bakats in på ett smidigt sätt och jag kan förstå hur den här boken kommer att förändra för många unga som läser den. Dessutom är jag redan nu peppad på bok två! Flickan på hotellet får fem av fem palmer. 
 
Min absoluta favoritförfattare Katarina Wennstam<333

Bitterfittan 2

Publicerad 2017-06-21 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Hurra! Tio år efter att Bitterfittan ett släpptes kommer nu Bitterfittan två! Även den skriven av Maria Sveland och ges ut av Leopard Förlag. Jag, Jon och Suzann var ju på releasefesten för denna, sicken fest det var. Så många ljuvliga feminister under ett och samma tak <3 
I Bitterfittan två får vi fortsätta att följa Sara som nu skiljt sig. Tre barn senare fick hon slutligen nog och skilde sig från sin man - och nu väntar ett helt nytt liv. Från att leva alla fem till att nu ha varannan vecka fri från barn och i alla fall gift man. Men vad gör en då med all tid? Och hur raggar en när inte varit med någon annan man på hundra år? Och hur ska hon göra med alla reaktioner från omgivningen? 
 
Den här boken är så mycket roligare, vettigare och mer underhållande än ettan. Jag fullkomligt njuter av att Sara ska ligga med nya personer. Jag svettas av ångest när hon beskriver saknaden av sina barn. Och jag klappar händerna av njutning när hon berättar om kärleken till sina vänner och systerskapet. När hon flyttat in i sin nya lägenhet lär hon känna pensionären Edith, och jag älskar ju att läsa om vänskap över generationsgränserna. Tillsammans med sina vänner hankar sig Sara fram i sitt nya liv som ensamstående. 
 
Det är feministiskt, statistik bakas in och det är en hel del floskler. Men det är också skönt att läsa om någon som mår bra av en skilsmässa. Som mår bra av ensamma kvällar och som vill ligga. Visst går hon på några nitar, men vem skulle inte göra det efter att ha varit gift i hundra år? Det är roligt, lite pinsamt, men framförallt realistiskt.
 
Och det allra ljuvligaste som boken centrerar runt - deras vänskapsrelationer. Boken är ju en hyllning till vänskapen, de allra viktigaste relationerna vi har här i livet <3 Jag älskar att läsa om deras sena nätter, vinkvällar, träningstillfällen och semestrar. Det är som balsam för själen att vuxna kvinnor hänger ihop, gråter, skrattar och planerar resor tillsammans. Det är så mysigt och tryggt? Kanske för att jag själv kan se mig själv i just dom scenerna. <333 
 
 
Bitterfittan två kanske inte kommer riva lika mycket murar som ettan gjorde. Men den kommer vara en tröstande filt till alla dom som kanske funderar på skilsmässa, som nyligen skilt sig eller som kanske behöver en knuff ut ur boet. Eller fungera som underhållning för alla dom som är lyckliga i sina relationer och bara mår bra av att läsa en feministisk kärlekshistoria där vänskapen är i centrum. 
 
Bitterfittan två får fyra av fem palmer. 

Bitterfittan

Publicerad 2017-06-18 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst om denna ljuvliga feministiska klassiker: Bitterfittan av Maria Sveland. Det är Leopard Förlag som står för nytrycket, så himla kul! 
 
Jag läste den första gången någon gång för hundra år sen när jag började plugga genus. Feminist har jag ju varit hela mitt liv, men det är ju något särskilt att läsa böcker som öppnat ögonen för så många. Vilket Bitterfittan har. Den har funnits i tio år och kallas redan feministisk klassiker. <3
 
Boken handlar om Sara som är 30 år, mamma till ett barn och gift med en man. Det är grått, snöigt och sådär vidrigt som Sverige kan vara i februari. Och Sara är bitter. Att vara familjens projektledare tar på krafterna. Att vara den som tar hand om barn, hem, familjemedlemmar, sociala aktiviteter, högtider, presenter, städning, underhåll - och samtidigt arbeta 100 %, hålla liv i relationen, typ ligga, träna, vara social, ha relationer och typ hinna med sig själv - det är rätt mycket en ska hålla i luften samtidigt. 
 
Så får följa Saras tankar om hur hon mår i sin relation och hur kvinnor överlag mår i sina relationer. Hur är samhället byggt egentligen? Är tanken att kvinnor ska vara projektledare medan män bara minglar runt och ändå tjänar mer pengar? Fastän dom inte så ofta bär några barn, gör mindre i hemmet, gör mindre överlag osv osv. Saras rimliga tankar blandas med verklig statistik och delar ur Rädd att flyga av Erica Jong, en annan feministisk klassiker. 
 
Men boken handlar också om kärlek. "Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar". Och jag har nog återkommit många gånger till denna bok i mina dagar. När jag tänker på min egen relation eller andra relationer i min närhet och omgivning. Den här boken är jobbig att läsa, sist jag läste den levde jag i en heterorelation som var långt ifrån jämställd. Inte för att min nuvarande relation mirakulöst blev jämställd bara för att vi blev två kvinnor, så är det ju knappast. Men vi har en helt annan dialog än jag haft i andra relationer vilket är så jävla skönt och viktigt <333
 
Jag skulle önska att alla som lever i en relation läser Bitterfittan. Dels för att den är underhållande, dels för att den väcker mycket tankar om relationer, samhället, hur vi lever och hur vi kan göra förändringar. Jag älskar ju att läsa romaner som väver in äkta fakta, och Bitterfittan är ett perfekt exempel på detta. <3 Bitterfittan får fyra av fem palmer. 
 
E läste högt ur Bitterfittan för mini-E <3333 Kan knappast tänka mig något gulligare?!! Dessutom ville mini-E att vi hela tiden skulle berätta historien om "Roman", som E trodde att det stod på omslaget. Helvete vad jag älskar dom här två <333 
 
Författaren Maria Sveland <3 

feministiska bokmingel<33

Publicerad 2017-05-23 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag hann med fyra olika bokmingel på två veckor, så himla roligt! Jag gick med Jon på två olika kvällar med Sandra Beijer samt på releasefesten för Maria Svelands Bitterfittan 2. Och jag, Filip och Olov gick på Homeparty med Gudrun Schyman och Ellen Ekman. 
 
Uppläggen för alla mingel var typ samma; mycket queens, en hel del queers och feminister. Så ljuvliga kvällar <3 det var precis innan våren kom och det fortfarande var minusgrader om nätterna. Då passade det bra med peppiga event. 
 
Så här kommer en mix av dessa kvällar <3 återkommer med recensioner av alla böcker!
 
 

Homeparty med Gudrun

Publicerad 2017-05-21 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag var på en ljuvlig release med så många coola queens i ett och samma rum. Releasen av boken på bilden - Homeparty med Gudrun av Gudrun Schyman och Ellen Ekman <333 den ges ut av Leopard Förlag
 
Jag har ju dyrkat Gudrun Schyman sen jag förstod vad politik är, och Ellen Ekman sen jag läste första strippen med Lilla Berlin. Så denna ljuvliga sammanblandning är ju en liten pärm från paradiset. Som titeln förklarar är det Gudruns Homeparty fast i serieform, som Ellen Ekman ritat. Det är så genialt att det knappat är klokt. 
 
Jag har ju velat gå på Gudrunds homeparty och jag var bjuden på flera, men jag hann aldrig gå. Men tack vare denna bok vet jag nu vad dom pratar om och vad jag missat. Det är mycket politik - men förklarat på ett vettigt och rimligt sätt. Oavsett hur insatt en är, kan en ta till sig kunskapen. Det är helt enkelt en bok som kan passa alla som gillar politik, alla som gillar feminism, alla som vill lära sig mer om feminism eller bara vill fatta lite mer om hur vårt samhälle egentligen fungerar - men som kanske inte läst 45hp i genusvetenskap eller feminism. Boken är så pass vettig att den förklarar allt sånt ändå. Dvs: perfekta boken för folk som bara vill bli snäppet smartare <333
 
Det är genialiskt att göra politiska serier, det är ett format som de allra flesta känner till och kan hantera - och dessutom kan en lära sig massa nytt samtidigt. Så smart! Det är en av anledningarna till att jag älskar feministiska serier. Jag älskar serier och jag älskar att bli smartare. Perfekt kombo :))
 
Den här boken är perfekt att ge till alla från typ högstadiet och uppåt. Till den som behöver lära sig lite mer om feminism eller politik. Eller till folk som behöver få lite mer argument i politiska diskussioner. Eller till dom som älskar F!, Gudrun Schyman eller Ellen Ekman <3 Homeparty med Gudrun får fem av fem palmer <3  
 
Gudrun Schyman och Ellen Ekman <3

Synd

Publicerad 2017-04-30 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag fick hem ett ljuvligt paket för ett tag sen som innehöll Synd av Elin Lucassi. Seriealbumet ges ut av Kartago förlag. Och det är helt genialt!!

 
Jag läste det från pärm till pärm och skrekskrattade flera gånger! Åhh! Lucassi är  ett geni! Seriealbumet innehåller exakt allt jag älskar som ny fakta, feminism, pepp, mens, politik, kvinnor och solidaritet. Det är fruktansvärt roligt, sorgligt och väcker ilska. Men albumet väcker också pepp, kärlek och en känsla av gemenskap. 
 
Det var länge sen jag skrattade så högt och så länge åt en serie. Och länge sen jag blev så berörd av ritade bilder. Låna, sno, köp eller önska dig av Tomten <3 Synd får fem av fem palmer! 
 
 
 

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Bridesmaids

Publicerad 2017-04-24 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Vi fortsätter ju att gå igenom olika filmer som handlar om bröllop, den ena värre än den andra! Sist såg vi Bridesmaids! Det är geniet Kristen Wiig som skrivit det och även spelar huvudrollen. Andra som är med och spelar är Maya Rudolph, Melissa McCarthy, Ellie Kemper och Rose Byrne! 
 
Filmen handlar om bästa vännerna Annie och Lilian. Annie har nyligen blivit dumpad, förlorat massa pengar, bor inneboende hos ett par syskon och arbetar i en butik för att hennes mamma fixat det jobbet åt henne. Och det blir bara värre när bästa vännen Lilian ska gifta sig. 
 
En kan ju tänka sig att ens bästa kompis ska hoppa av glädje/pepp/kärlek när en berättar att en ska gifta sig. Men det blir liksom motsatt effekt, för hur ska Annie kunna vara glad när hennes egna liv är så jäkla dåligt på så många vis? Dessutom blir det om möjligt ännu sämre när hon får träffa de andra brudtärnorna, och främst Lilians nya kompis Helen. 
 
Filmen är oerhört rolig och bisarr på så många nivåer. Det är bajshumor, krispiga sexscener, rivalitet, bråk och riktigt rolig humor. Jag kan ju inte låta bli att älska dessa karaktärer, som tycker att dom är så jävla misslyckade för att de inte har någon snubbe, men så kommer dom ju alltid på att dom har varandra <3 tjejer är ju ändå bäst
 
ps. inför mitt egna bröllop och möhippa är min stora önskan att alla håller sams. alla kanske inte behöver älska alla, fast jag hoppas att folk håller sams där och då. det går ju alltid att ta ett glas bubbel till eller prata med någon annan :))))))

En bön för de stulna

Publicerad 2017-04-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag minns när jag först såg boken i butiken på den tiden jag jobbade på PS. Att jag gillade omslaget men att jag inte var så pepp om den skulle vara kristen? Jag fastnade väl på ordet bön? Haha. 
 
En bön för de stulna är skriven av Jennifer Clement och ges ut av Bonnier Pocket. Och jag älskade den från första sidan. Jag hann inte ens läsa klart en sida innan jag var fast. Jag tror att jag blev ännu mer fast för att jag visste att författaren bott i Mexico och intervjuat mängder med kvinnor inför den här boken. Dessutom läste jag för några år sen om ett begrepp som kallas femicidio, som kort och gott handlar om kvinnor som kidnappas/förvinner/mördas/våldtas. Det är alltså så pass vanligt att det  finns ett särskilt begrepp för kvinnor som förvinner från sina familjer. 
 
Boken utspelar sig på landsbygden i mexikanska bergen. Bland bergen där kvinnorna lever med sina barn som de grävt gropar för. Ifall knarksmugglare kör genom byn kan flickorna snabbt krypa ner i gropen för att gömma sig. Ladydi går i skolan med sina vänner och en av hennes bästa vänner är Mexicos vackraste flicka. Dom är fyra flickor vars mammor stampar jordgolv i hemmet, klipper av deras hår, smutsar ner deras tänder och gör allt för att förhindra att deras barn ska bli stulna. Papporna har flyttat för att jobba ihop pengar eller så har de helt enkelt skaffat andra familjer. Det är nästan bara kvinnor som bor i byn och det mesta kretsar om att förhindra stölderna av flickorna. Tills en flicka blir stulen. Då handlar det om att försöka hantera stölden. 
 
Fy fan vad den här boken var tung. Jag kan så otroligt lite om Mexico och jag kan liksom inte förstå allt om droger, handel och pengar. Men jag kunde mer förstå ångesten som mammorn hade och som de la över på sina döttrar. Även om det också är alldeles för stort och för overkligt för att kunna ta in? Att min mamma liksom skulle gräva en grop i marken där jag och min syster skulle krypa ner för att gömma oss för knarksmugglare - det går ju inte att föreställa sig? Det gör för ont för att ens kunna se framför mig. Och den här historien kröp under skinnet på mig. 
 
Jag vill inte skriva mer om vad som händer för då kommer jag avslöja för mycket. Men om du vill läsa en historia med riktigt bra språk. originella karaktärer och om ett ämne som kommer skapa mycket tankar/ångest - ta denna bok. Du kommer tänka mycket, känna mycket och vilja ge den vidare till alla du känner. En bön för de stulna får fem av fem palmer. 
 
Författaren Jennifer Clement. 

Flickan och skammen

Publicerad 2017-04-05 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det finns nog ingen som missat hur mycket jag dyrkar Katarina Wennstam. Jag minns fortfarande när jag läste Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman ute på landet en helg när jag var hos pappa. Hur något började brinna i mig, för jag kunde inte förstå det. Jag kunde inte förstå hur jävla vidriga människor är, eller främst män. På så många nivåer är män genomvidriga. På individnivå, i grupp och strukturellt i samhället. Det kallas för patriarkatet, bland det äldsta och vidrigaste vi ständigt är med och upprätthåller. 
 
Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och är nog den bok jag vill ge i julklapp till alla i min närhet. Jag pratade så mycket om den här boken under tiden som jag läste den så att E och mamma bad mig att vara tyst. Dels för att jag babblade så mycket, dels för att det var så vidriga saker som jag läste upp. Som underrubriken förklarar handlar det om samhällets syn på slampor. Hur pratar vi om kvinnors sexualitet? Hur pratar kvinnor om sin egen sexualitet? Hur pratar män om kvinnors sexualitet? Hur pratar vi om kvinnors beteende, kön, handlingar, tankar och kroppar. Hur pratar vi på individnivå och samhällsnivå. Och vilken roll får kvinnor, fittor, ligg, ragg, kroppar och sexlust plats i samhället?
 
Boken tar upp historier från kvinnor som Wennstam träffat och intervjuat, historiska kvinnor som blev slamp-stämplade för flera hundra år sen och för 10 år sen. Det handlar om situationer som vi alla varit med om, antingen som utsatt eller som den som kollat snett/spridit ett rykte eller fascinerats över ännu en löpsedel där kvinnors sexualitet hängs ut. 
 
Det som gång på gång återkommer är hur kvinnor ständigt utsätts för dubbel bestraffning. Att det egentligen inte spelar någon roll om en kvinna knullat med hundra personer, aldrig någonsin kysst en person eller bara råkat skratta lite för högt på allmän plats - det enklaste sättet att förnedra, skrämma, tysta, hota eller hata en kvinna är att gå på hennes sexualitet. Eller påstådda sexualtiet. Spä på eller dra bort. Hota om straffknull eller att hon knullat för många och för mycket. Sexet och hot om sex finns ständigt närvarande. Och runt omkring finns media som ständigt gör detta. Vi har ett rättsväsende som ständigt återupprepar detta beteende. Vi har alla snackat skit som knyter detta vidriga beteende samman. Vi är alla en del av denna vidriga cirkel. 
 
Men det går att förändra och förbättra. Jag vill inte tro att vi är helt körda. Det går att gränsa när kollegor säger vidriga saker. Det går att säga ifrån på krogen när någon äcklig man tafsar på ens bästis eller på en för dig främmande person. Det går att tänka ett varv extra ifall det verkligen är värt att snacka skit om andra kvinnor. Är det en rimlig sak att tycka till om fjortisars längd på kjolen? 
 
Svaret är såklart att vi alltid ska gränsa i situationer som inte känns bra. Vi ska alltid stå upp för varandra oavsett om det är bästisar eller främlingar. Ja, vi ska sluta dra ner varandra och sprida skit om varandra. Och ja, vi ska ge fan i att tycka till om vad andra har på sig. Backa från sån skit och fokusera på att alltid peppa och stärka andra i din närhet. Kan vi göra 2017 till året då systerskap bygger fler broar än någonsin? Jag vill tro på det. 
 
Flickan och skammen får sex av fem palmer. Helvete vad bra den är. Den sätter eld på min själ och jag vill ägna mitt liv att predika, upplysa och skrika mig hes om dessa frågor. Kampen är långt ifrån över, men denna bok är ett steg i rätt riktning. Låna, sno, köp och läs. 
 
Författaren Katarina Wennstam. Fotograf är Elisabeth Ohlson Wallin och bilden är snodd här

Uppgång och fall

Publicerad 2017-02-26 22:45:59 i böcker, feminism, genus osv.,

Söndagens boktips har blivit lite fördröjt pga packning och bakishjärna efter gårdagens utgång :)) men här kommer det: 


Uppgång och fall av Liv Strömquist! Det är Galago som ger ut Strömquists serier. Jag har läst alla Strömquists album och inget kan nog bräcka Kunskapens frukt som hade fokus på mens, fittan, kvinnor osv. Detta album handlar om ekonomi och miljö. Det kanske inte är något en går upp i brygga av direkt? Men jag älskar Strömquists serier just därför. Hon kan ta vilket ämne som helst och göra det begripligt och underhållande på samma gång. Ekonomi är exempelvis bland det tråkigaste jag vet. Jag zoomar ut på en sekund så fort någon ens nämner nationalekonomi eller aktier. Jag vet att världen är phucked upp gällande pengar, tillgångar, fattigdom osv, men jag har liksom inte plats i hjärnan för att ta in allt sånt. Tills nu, albumet tar upp ämnet på ett vettigt sätt. Det är roligt, innehållsrikt, feministiskt och begripligt. 

Uppgång och fall får fyra av fem palmer. 

Fröken Friman <33

Publicerad 2016-12-29 09:00:00 i feminism, genus osv.,

Har du fortfarande timmar kvar av jullovet - se Fröken Friman <3 Jag har börjat se om säsong ett inför att vi ska se säsong tre, och det är så jävla bra. Alla skolkids borde få se detta på skoltid. Det är så viktig historia som inte får glömmas bort. Det är när jag ser serier som dessa som jag inte förstår hur folk inte kan vara feminister. Folk har en tendens att glömma bort all historia och istället fokusera på några enstaka frågor som upprör eller inte känns relevanta för en. När en kan blicka bakåt hundra år och förstå allt som kvinnor gjort. Och fortfarande gör såklart. Så många viktiga frågor för kvinnors rättigheter och för hela samhället som kvinnor kämpat för och fått igenom. 
- självklart är det jävligt mycket kvar att göra. Men en får inte glömma allt som förändrats och som kvinnor fått igenom. I serien nämns saker som rätten att få rösta, rätten att arbeta, rätten till ekonomi, rätten att få bestämma över sig själv, rätten till arv, rätten att få vara jämnbördig andra kvinnor i olika positioner eller för den delen män. 
 
 
Och alla dessa kvinnor som jag ser upp till! Vill föda ett gäng barn och döpa dom till Dagmar, Kinna, Lottie, Alma och Alva <3333 Alla tre säsonger finns på SVT play och så finns det Kvinnorna på Fröken Frimans tid också.  

Hela Kakan

Publicerad 2016-12-18 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3, hbtqi,

 
Jag har läst Hela Kakan som är skriven av Kakan Hermansson. Boken ges ut av Forum bokförlag och är tyvärr alldeles för kort. Jag önskar att jag hade hunnit med att se Hermansson under bokmässan i Göteborg, men jag hann inte med det under den ynka dagen vi var där. 
 
 
Bokem är som en krönikesamling och består av 18 texter av olika längd.  Det är få människor som lyckas skriva något så kort som 143 sidor och samtidigt får med systerskap, feminism, tjockförakt, kvinnohat, klass, familj, uppväxt, tonår, kroppsförakt, kvinnor och queens samt hbtq inflätat i varje text. Det är roligt, hemskt, smärtsamt igenkännande och intellektuellt underhållande.
 
Till en början kände jag att mycket bara vara sånt som jag dravlat de tio senaste åren. För det är genusvetenskap, kvinnohat, lesbiskhet, systerskap och feminism - saker jag kan rabbla i sömnen och har inbakat i ryggraden. 
- är det tråkigt för det? Lite kanske. Men något som en känner igen så pass väl kan ju båda vara en trygghet och som något en redan kan. Hänger ni med? Det är knappast något som pirrar till i mig när jag läser ännu en fb-tråd om föräldrar som rasar över att pojkbarn bär rosa medan flickbarn är coola i snickarbyxor... För sånt har jag läst i så många år. Och precis som många diskussioner inom genusvetenskap och feminism - en ska aldrig värdera olika frågor som olika viktiga. Däremot kan en ju som person bli färdig med ett område och ta sig an ett annat. Hänger ni med? Så mycket av boken var jag bekväm med att läsa för att jag redan kan det sedan lång tid tillbaka. Men det är säkert nytt och sci-fi för många - vilket gör det så härligt och häftigt. 
 
Mina ögonbryn höll på att förflytta sig uppåt hårfästet när jag läste kapitlet om kroppsförakt och studier som gjorts om människors inställning till överviktiga. Och kapitlet om hur Hermansson behandlats av SR och hur de inte kunde hanterat det daliga hatet som Hermansson fick av lyssnare resulterade i att jag tappade lite mer tro på mänskligheten. 
 
Sammanfattningsvis: det här är en bok som många skulle må bra av att läsa. Eller må bra och bra, det är ju inga solskenshistorier som dryftas direkt. Men mellan allt skit och helvete finns det skärvor av pepp och kärlek. Låna på biblan, diskutera med dina vänner och kanske familj. Ba läs den. Hela Kakan får fyra av fem palmer. 
 
 Bilden föreställer Kakan Hermansson och bilden är snodd här

Jag är den som är den

Publicerad 2016-12-04 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Efter att jag hade läst ut Jag finns behövde jag läsa något roligt och jag valde denna ur bokhyllan. Succé! Jag är den som är den är skriven av Elin Lucassi och ges ut av Kartago. Jag var på releasefesten på Folkbaren, men minns att jag inte kom fram till Lucassi för att det var så mycket folk :))) 
 
Åhhh!! Den är så jävla bra och rolig! Jag älskar ju serier ritade av vettiga queens <3 Det som är roligast och smartast är alla serier där författaren ritat serier där kvinnor och män bytt plats. Det är enkelt och genialt. Plus att det verkligen sätter fingret på helt sjuka normer, beteenden och handlingar som tas för givna/är accepterade/ses som rimliga och vettiga i vårt samhälle. När det egentligen är sexistiskt/vidrigt/diskriminerande. 
 
Låna på närmsta biblo eller unna dig en rolig julklapp! Jag är den som är den får fyra av fem palmer. 
Hahahaha, jag skrattade åt den här bilden så länge. För det är så sjukt att vi pratar på detta vis om kvinnors kroppar. Och att det typ är ok? 
 
Mer mens-sex åt folket :))) OBS: såklart när samtliga personer är testade och har koll på sin status :)
 
Rubriken är "Tänk om litteraturälskare var lite mer som idrottsfans" :)))))

Hej Krister

Publicerad 2016-11-24 09:00:00 i feminism, genus osv.,

 
Jag fick din kommentar som löd:
"Lägre livslängd för män, nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor. Jämställt?"
 
 
Jag är inte helt säker på vad din kommentar har att göra med min recension av senaste Harry Potter-boken, men här kommer ett litet svar. 
 
Att det är fler män som dör i arbetsplatsolyckor har jag tagit för givet länge. Det finns såklart flera anledningar till det, men det kan ju vara faktorer som att fler män arbetar på arbetsplatser där dödsolyckor sker. Det är ju exempelvis enklare att dö som gruvarbetare än som undersköterska. Det är ju något vi alla kan anta. Om det är en fråga om jämställdhet eller arbetsrätt, det är inte upp till mig att avgöra. 
 
Män lever kortare liv än kvinnor, det finns det statistik på. Och det finns flera bakomliggande faktorer till det. Några exempel är att män äter sämre, tränar mindre, arbetar mer, dricker mer alkohol, röker mer, knarkar mer och lever sämre överlag. Det finns även faktorer som att när män blir lämnade av sina fruar minskar deras livsglädje, mår psykiskt dåligt och använder alkohol i större utsträckning. Att män inte lär sig att hantera känslor (sina egna eller andras) kan såklart också påverka livsglädjen osv. 
 
Att män tar livet av sig i större utsträckning än kvinnor är också sant, det finns det statistik på också. Det jag har hört och läst är att en stor målgrupp som tar livet av sig är män som blir lämnade av sina fruar. Då kvinnor tenderar att ta det stora ansvaret kring sociala aktiviteter med vänner/familj/barn, tenderar gifta män bli väldigt ensamma när ett äktenskap dör. Då kvinnan haft mestadel av kontakterna. 
Det finns även en yngre målgrupp män som tar livet av sig pga olika faktorer som utanförskap, ensamhet eller för att den inte kan hantera sina känslor. 
 
 
Dessa tre saker du tar upp är viktiga ämnen och kan absolut kopplas till jämställdhet på olika sätt. Jag ser en röd tråd till dessa saker och baserar den på att män fortfarande uppfostras bortkopplade från sina känslor. Mansnormen är fortfarande så pass snäv och kass att många män inte kan hantera känslor, kan relatera till andra människor, blir curlade, inte får någon kontakt med sina barn eller behöver relatera till andra än sig själva. Vad har vi för lösningar på detta? Mina förslag är:
 
1) se att dessa faktiska skillnader finns i samhället mellan män och kvinnor. Det finns statistik gällande livslängd, hälsa och dödsolyckor. Läs på och fundera över varför det ser ut som det gör. 
 
2) börja prata om vilka normer som finns i samhället som begränsar oss och som förstör. Vad har vi för normer som faktiskt förstör och dödar. Det är när en hittar och förstår dessa normer som en kan börja arbeta med och mot dom. 
 
3) starta mansgrupper. Ibland kan det kanske vara bra med separatism? Inte vet jag, det kanske kan vara bra att prata med andra om dessa situationer och komma fram till vad som behövs förändras. Varför tar män livet av sig? Varför dör män tidigare än kvinnor? Varför sker det fler arbetsplatsolyckor där män arbetar? Vilka faktorer ligger bakom och vad kan förändras och förbättras?
 
4) bara att du skrivit den här kommentaren visar ju att du brinner för dessa frågor. Börja med dig och sprid ringar på vattnet.
 
5) diskussionen är över här. Jag har dussintals andra frågor jag brinner för gällande jämställdhet och feminism. Dessa frågor ingår inte där. Men ingen fråga är för liten eller för stor. Hitta andra som brinner för dessa frågor, alliera dig med dom. 
 

Super mega pussy vagina

Publicerad 2016-11-20 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Jag unnade mig en tröja för ett tag sen, och jag går ju igång på alla tröjor som har tryck med feministiska, queeniga, fittiga uttryck. Så självklart föll jag pladask för denna ljuvliga tröja <33

Det är designern Ida Klamborn som skapat den. Och den är i ekologiskt bomull. :)

Och ja, jag skrek rakt ut när jag såg att Ida Klamborn gillat bilden :))))

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela