Rich boy

 
Jag har hört alla prata om den här som vårens och sommarens STORA BOK!!, och något har liksom pirrat till i mig. Ska jag äntligen få läsa något som jag fastnar i? Som gör mig golvad och som får mig att känna något? Caroline Ringskog Ferrada Noli har skrivit boken Rich Boy som ges ut av Natur & Kultur. Och jag har tidigar lyssnat på hennes podd som hon har ihop med Liv Strömquist, men jag slutade lyssna på den efter några avsnitt. Och jag har även läst deras gemensamma bok som jag tyckte var skitdålig. 
 
Rich boy handlar om tre generationer kvinnor: Gully, Marianne och Annika. Gully förlorar sin man i en bilolycka och blir då ensam med fyra barn. Det yngsta barnet tycker hon minst om, Marianne. Marianne är för tjock vilket Gully tycker är jobbigt, och barnen bär hemmasydda kläder som hon medvetet syr för smått för att Marianne ska fatta att hon är tjock - och det här med tjockhet och tankar om att ens kropp är ful och tjock följer med genom hela boken. Och herre min jävla gud vad tråkigt det är att läsa om det. Jag kom på mig själv med att tänka att jag inte förstår hur förlaget kunde släppa igenom samma upprepningar gång på gång. Så himla tråkigt och gav ca noll till karaktärerna. Att dom äter enligt viktväktarna kan nämnas som en tidsmarkör, men att alla karaktärer har problem med mat, tycker att dom är tjocka och är "duktiga på att vara smala" var bara tröttsamt. Och ja, jag vet att ätstörningar såklart går i arv. Men ändå, det gav inget till karaktärerna öht. 
 
Om kapitlet om Gully var 30 sidor så kanske kapitlet efter om Marianne på 70-100 sidor och Annikas del var längst. Marianne lever med en man som först var hennes lärare och som hon sen lever ett långt och destruktivt liv med. Kaj som mannen heter är ett svin, men som är omtyckt av alla i deras närhet. Dom dricker mycket vin, pratar politik och vill förändra världen, men vacklar då och då i sina tankar. Hon har en bästa kompis som arbetar med utsatta kvinnor, men ändå lyckas hon inte rädda Marianne? Märkligt ändå. Och jag läste hela Mariannes kapitel med en tro om att dom två skulle få ihop det, men SPOILER: det får dom inte. 
 
Annika som är sista kapitlet jobbar som frilans, lever på sin pojkvän som hon egentligen inte är lycklig med och gör typ ingenting med sitt liv. Men så tar relationen slut och hon bryter ihop totalt. Flera gånger försöker hon få tillbaka honom och misslyckas gång på gång. Mycket av detta kapitel utspelar sig hos hennes psykolog. Och det var rent ut sagt skittråkigt att läsa. 
 
En röd tråd är att de olika kvinnorna såklart förekommer i varandras kapitel, men kanske inte på ett så härligt sätt som en kan tro. Gully är med och passar Mariannes barn när Marianne själv är ett vrak. Marianne skickar tabletter till Annika som hon tänker kan vara bra för henne. Och Annika tycker inte att hon känner sin mormor. Och en annan röd tråd är tjockheten och psykisk ohälsa. 
 
Helt ärligt, jag fattade inte varför folk har hypat boken och jag gillade den inte. Jag tyckte inte om språket, jag tyckte att karaktärerna var platta och det fanns stunder då jag kunde fatta att folk blir berörda av det som hände personen, men eftersom jag inte tyckte om någon av personenerna var det svårt att bry mig nämnvärt. Alltså scenerna där en fattar att Marianne får spö av sin man blir en ju såklart berörd. Men när Annika ligger och bölar över att hon gjort slut fastän hon velat det länge  - det bekommer mig liksom inte. 
 
Jag ser fram emot att diskutera den här med Jon i vår bokklubb och med Anna över ett glas iskallt bubbel. Eftersom jag knappt vet vad jag läst kan jag inte heller rekommendera den eller betygsätta den. Hepp!  
 

Ensamfrukost

Jag har läst så många studier som handlar om att kvinnor på resa vanligtvis skippar frukost, äter på rummet eller typ tar något stående i baren... medan män kan ta ett bord i mitten av ett rum och knappt bry sig. Det här med att finna sin plats i ett sammanhang drabbar oss alla olika. Så dom gånger jag är på resande fot brukar jag alltid äta ensam. Det är lite krispigt och folk glor på en som att jag var borttappad/morgonpigg partner som paxar plats åt förmodad snubbe/sexarbetare/osv. 

Ibland krävs det inte så mycket för att bryta mot normerna i denna bänga värld 🙆🏻‍♀️
(null)

uppdrag granskning

Det har gått iaf en dag sedan programmet sändes och jag har försökt smälta det som sändes, men det går inte. Jag blir bara ännu argare, det som händer just nu är så sjukt och så skevt att jag inte vet var jag ska ta vägen? Hur kan SVT få skapa ett program som går ut på att underminera, håna, hetsa och anklaga offer? Och samtidigt ge utrymme för förövaren på bästa sändningstid? JAG FÖRSTÅR DET INTE!! Det här spred jag på facebook. 
 

dagens tips: innan ni sväljer allt som Fredrik Virtanen får utrymme att säga i Uppdrag Granskning, läs Fridah Jönssons blogginlägg. 

genom hela det utrymme som Fredrik får på bästa sändningstid upprepar han att han "inte visste", "inte minns" och "inte förstår". han skyller på att han varit "full och stökig". och han bölar över att han "fått jobbiga frågor". fast vet du Fredrik, alla som blivit utsatt för sexuella övergrepp, våldtäkt, äckliga raggningsförsök, tjatsex och filmningar som en inte vetat om - det minns en. alla som blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp vet det. alla som blivit våldtagna minns det. alla som någonsin blivit utsatta för äckliga raggningsförsök, tjatsex eller blivit filmade mot sin vilja - förstår det. och alla som någonsin valt att anmäla eller berättat för någon har fått svara på miljoner jobbiga frågor! det är handlingar som kan bearbetas, ångest kan dämpas och minnen kan kanske sakta bleka. men det är inte din jävla uppgift att böla ut och komma med dåliga bortförklaringar. ta ditt jävla ansvar och anmäl dig själv.

och det gäller alla som begått handlingar som andra schyssta snubbar täckt upp för i flera år/decennier. vi vet vilka ni är, ni kommer inte komma undan.

öppet brev till män

jag hamnade mittemot en man på tuben, jag läser bok och lyssnar på podd. han säger något och jag svarar att jag inte hör. det upprepas en gång och sen pausar jag för att lyssna. jag har ändå lärt mig att vara artig. han frågar om mitt ursprung, gissar på Sydamerika och granskar min kropp. jag svarar inte. han fortsätter prata, jag pausar podden igen och han förklarar att han tycker att jag är vacker. han väntar nog på ett tack, ett fniss, lite rodnade kinder. han får tomma, trötta ögon till svar. till sist går han av tuben. betyder det att jag vann? knappast. så länge vi har män som tar sig rätten att granska, bedöma, kommentera kroppar är vi alla förlorare. 

och kom inte dragande med "det var bara en komplimang!" för det är aldrig det. 1) jag vill inte bli granskad. jag skiter i vad folk tycker/tror om mitt utseende. andras tankar har noll värde hos mig. 2) jag hamnar automatiskt i någon slags skuld till personen. om jag skulle blivit glad hade jag kunnat vara enkel, billig, lättlurad och hade jag blivit ledsen/arg hade jag kunnat vara otacksam, hora, vidrig och ful. att jag inte bad om en bedömning räknas inte, för makten kring situationen är inte min.

öppen fråga till män: när lär ni er att kommentera utseenden, bedöma kroppar och att det är accepterat att säga det till någon? vem lärde er detta? var det infon ni fick när jag satt och doppade tamponger i ett vattenglas inne i klassrummet på lågstadiet? eller hur lärde ni er sånt? innan du öppnar käften och ska ge en "komplimang", tänk då ett varv till: vem vill ha den här infon, har jag rätt att göra den här bedömningen eller ska jag vara tyst? svaret är: var tyst. 

(null)


#backasaradanius

jag orkar inte ens få ihop något smart, vettigt, sammanfattat eller bra. min kropp och min hjärna säger bara error när jag tänker på svenska akademien. att folk ens lägger tid på att motarbeta feminism och raljerar över att en kan hata män? till er: skärp till er, lyft blicken och se hur strukturerna påverkar samhället och enskilda individer. 💔🖤


Och ju fler jag pratar med desto tröttare, argare och mer besviken blir jag. Jag vill inte höra en enda gång att någon säger meningen "inte alla män". För jo. Det är alla män. Det är män som sviker, ljuger, döljer sanningen, våldtar, kladdar, hånflinar, håller varandras ryggar och pissar på kvinnors liv, kroppar, engagemang och känslor. Jo, det är alla män.