Hallongrottan

Vi var ju på releasefest för Sandra Dahléns bok Hallongrottan - en bok om slidsex för några veckor sen. Det är Leopard förlag som ger ut den. 
 
Hallongrottan är alltså ett ord för fitta och boken handlar om fittan och hur en kan ha sex med fittor. Hur en kan uppnå orgasm, mer njutning, hur en kan ha sex och stimulera på mängder av vis. Men boken innehåller också anatomi, praktiska tips, könssjukdomar, trans, omskärelse, religion, könshår och strap-ons. Det är bokens djup (hehe) men också det som gör att boken faller lite. Det är så förbannat mycket att det blir rörigt. 
- och jag förstår Dahlén! Jag är själv fitt-aktivist sedan många år och hade jag skrivit en fitt-bok hade den blivit dubbelt så lång, minst. Jag hade inte kunnat sålla. Vilket jag också anar att Dahlén haft svårt med. Eller det känns som väldigt mycket och vissa delar är alldeles för korta och vissa delar kanske tar lite för mycket plats.  
 
 
Däremot är jag extremt peppad och en smula förvånad över att det är först 2017 som det kommer en hel bok om fittan. Jag vet ju att det finns flera böcker om kukar, men först nu som det släpps en bok med helt fokus på fitta och fittsex. Det är både galet och revolutionerande på samma gång. Visst finns det böcker för unga som är varierad kvalitet, men detta är alltså första boken för vuxna. Och visst behövs den! Jag har ju inställningen att det är en mänsklig rättighet att känna till hur den egna kroppen fungerar, vad olika delar heter och hur en kan stimulera sig själv eller andra på bästa sätt. Och i detta fall kan Hallongrottan bli ett bra komplement. Det är bilder, pedagogiskt skrivet och det är många olika delar som finns med i boken. Alltså väldigt många. Oavsett hur mycket eller lite en kan sedan tidigare om sitt eget kön eller kanske någon partners kön, kan en nog lära sig något nytt. Och Dahlén skriver på ett vettigt sätt och tydliggör i olika avsnitt vilka kroppsdelar som behövs, hur många händer, att det är en kött-kuk eller dildo som behövs osv. 
 
Jag skulle önska att alla som vill lära sig mer om sin kropp, om fittan eller kanske vill utvecklas sexuellt läser denna bok. Hallongrottan matchar alltså typ vem som helst. Det är revolutionärt och det är jäkligt kul att boken kommit. Jag hoppas att den gör mycket skillnad hos människor. Hallongrottan - en bok om slidsex får fyra av fem palmer.  
 
 
Författare Sandra Dahlén på releasefesten. Bakom satt fantastiska bilder av olika fittor.

PCOS

Besöket hos gyn gick bra, riktigt bra - min PCOS är borta!! Det är helt galet! Först satt vi och pratade om hur jag mått sen sist, vad jag tycker om mina p-piller och hur det gått med vikten. Sen blev jag undersökt. Min livmoder såg himla fin ut och det var en fin slemhinna som syntes.
- sen skulle vi granska äggstockarna och äggblåsorna. Varpå hen säger: "jag ser inget!!" och mitt briljanta svar: "hur kan du inte se något? Du är ju i mig!!"

Men det gick inte att se några äggblåsor. Dom var inte längre i cirklar. Sist kunde jag se fem äggblåsor på ena sidan och åtta blåsor på andra. Men nu var dom utspridda som dom ska vara! Hurra!

Hen gissade att kombinationen av att jag äter p-piller och gått ner en del i vikt gjort att hormoner stabiliserats och att det försvunnit! Så nu ska vi inte ses förrän jag vill bli på smällen! Hurra och heja mig!

pcos + pms = sant?

I går hade jag PMS extra allt. Jag har ju börjat få regelbunden mens tack vare p-piller, och jag undrar om det även kommer innebära att jag får regelbunden PMS? Ni som har PMS, har ni det varje månad? Eller dyker det bara upp lite då och då? Kan en motverka det på något sätt, eller är det bara att härda ut? Orkar inte googla detta för då hamnar jag bara på familjeliv/flasback...
 
Men det här med PMS. Det måste ju vara djävulens påfynd upphöjt till tusen. Och jag hade det bara i en-två dagar. Det finns ju folk som har det i över en vecka - varje månad!! Den som kommer på botemedel som inte sabbar kroppen borde ju få nobelpriset. 
 
 
För att göra symptomen: nedstämd, böllig, svullen, ledsen, grå, noll självkänsla osv - lite märkligare såg jag sista avsnitten i SATC säsong 6. 
 
 
Och det är så jävla fina avsnitt, de två sista. Det är så mycket känslor som bakades in och det spelar ingen roll att jag sett det minst tjugo gånger, det är fortfarande lika bra. Jag hatar allt som har med Aleksandr Petrovsky och att Carrie lämnar allt för att vara vid hans sida. Det är så jävla vidrigt för hon blir ju så lurad. Det hade ju varit annorlunda om hon visste om det innan hon sa upp sig, lämnade sina vänner och lånade ut lägenheten. 
 
Men sen gråter en när Big kontaktar vännerna och åker till Paris. När Charlotte och Harry får ett barn. När Samantha och Smith ligger. När Mirandra tar hand om sin dementa styvmor. Och när Carrie och Big äntligen får varandra. Dom är ju lika bänga, så dom förtjänar varandra. <3333

pcos + behandling

 
Nu har jag haft diagnosen PCOS i lite mer än en månad, och alla ni som också har den diagnosen känner till alla miljoner googlingar en kan göra. Och en kommer in på källor som Familjeliv, Flashback, engelska diet-sidor och ytterst få medicinska sidor. Det är få läkare eller medicinskt kunniga som skriver om PCOS. Utan det är patienter sjävla som ställer frågor, delar med sig, berättar osv osv. Erfarenheter byts, skräckscenarier målas upp, huskurer sprids och ingen vet riktigt vad som ens händer med den egna kroppen. 
- det blir bara så extremt tydligt att detta inte är någon prioriterad diagnos. För då skulle det finnas forskning, information och vettiga diskussioner att ta del av. 
 
Först fick jag Provera utskrivet. Och jag åt i 10 dagar (en kur) och sen ringde jag upp min gynekolog för att avbryta. De biverkningar jag fick var: mellanblödningar, mensvärk, nedstämdhet och jag var hela tiden stressad över att de vanligaste biverkningarna var viktuppgång och vätskefyllnad. + depression. Knappast efterlängtat.
 
Därefter fick jag p-piller som heter Yasmin. Det har jag ätit i snart en månad och har blödit mer eller mindre hela tiden. Eftersom mellanblödningar kickade igång av Provera och sen fortsatte med Yasmin, har det gått över en månad med blödningar. Men enligt säkra källor som Familjeliv och Flashback är det tydligen vanligt...
 
Som påföljd av att jag börjat med kostråd som finns kring PCOS, har jag även fått B12-brist, men det är tydligen vanligt när en har PCOS. Så då äter jag även tabletter mot det. 
 
 
Det som är grejen med diagnosen är att en får olika tabletter baserat på vilka symptom en har. Enligt min gynekolog finns det följande symptom:
1) oregelbunden mens
2) lätt för att gå upp/ner i vikt
3) acne
4) hårväxt på bröstkorg/rygg/ansikte
5) äggblåsorna sitter i en cirkel som ett armband
 
Har en tre av dessa fem, då har en diagnosen. Och hen bockade för 1, 2 och 5 för min del. De instruktioner jag fick var följande: ät Provera (som nu är utbytt mot Yasmin) och sen gå ner i vikt. "Att jag har sommaren på mig" för det... 
 
 
Nu när det har gått några veckor och jag kunnat smälta det typ, är min inställning följande: jag äter tabletterna för att få en regelbunden menscykel och få upp b12-bristen. Sen kommer jag träna som vanligt och följa de kostråd som finns på ett ungefär. Kan skriva mer om det senare. 
 
Hur mår ni andra som har diagnosen? Har ni fått vettig hjälp? Bra instruktioner? Fint bemötande? Ni kan väl maila på carowikbrocarlen (@) gmail.com <3 

pcos

Jag har ju ältat i snart år att min mens är helt upphuckad. Jag tog upp det i typ varenda poddavsnitt med Fridah, har tagit upp det här flera gånger, snackat med vänner och donnan samt har stenkoll via en mensapp.

Och mensen har varit borta i flera månader för att komma tillbaka och pågå i 14 dagar i ett svep. Och så har det pågått i två år. 

Tills jag fick nog, pratade med sköterskor på Huddinge gyn. 1177, mailat med vårdcentraler och hamnade slutligen på Hornsgatan 170. 

Och jag har PCOS. Jag vet inte så mycket om det, och just nu har jag googlingspaus. För googlar en på sjukdomar vet vi ju alla att en hamnar på Flashback/Familjeliv och sen får en sin dödsdom. 

Men det jag vet är att min kropp har oregelbunden mens pga överskott av testosteron. Att det är en hormonell obalans som påverkar ägglossningen. Det gör inte ont och jag påverkas inte nämnvärt av det i dagsläget. Men när jag och donnan vill skaffa barn kan vi behöva hjälp. Fast det är inget jag tänker ha ångest över i förväg. 

Den här stolpen står runt hörnet från mottagningen jag var på när jag gick diagnosen. Och det kändes så fint<3