ett avslut.

Igår fick jag kicken av Veckorevyn - i morgon åker jag till New York.
 
Ska ägna en vecka åt att titta på fina hus, äta cupcakes, hänga med min fina syster - men kanske framförallt fundera över hur fan jag vill göra. Vad vill jag med mitt liv? Vad är nästa mål? Vad vill jag uppnå? Vad händer härnäst? Jag vet inte. Just nu vet jag faktiskt ingenting. 
- jag är främst så otroligt jävla ledsen över att det är över. så fruktansvärt jävla ledsen att jag igår grät tre gånger på tuben och gråtit sen jag fick mailet ungefär var tredje timme. tvivel slåss mot ångest över vilken känsla som ska ha störst plats i min lilla kropp. 
 
jag brukar inbilla mig att varje resa, oavsett vart jag ska eller hur långt jag ska åka, så brukar jag se det som en nystart. en chans för nytt blod, nya insikter och ett uppvaknande. - denna resa gör min inbillning verklig. 
 
 
jag hoppas att jag kommer komma på vad som blir nästa steg, eller att underbara och fantastiska saker bara trillar in i mitt liv, tack. och jag har ingen aning om vad som händer med bloggen. som vid alla händelser pendlar jag mellan känslorna - och det kanske är på tiden att jag avslutar denna sida? vi får se. 
- just nu vill jag bara att något jävligt fantastiskt ska ske. 
 
 
fram till dess, ta hand om er och så hörs vi. min mail framöver är alltså fragacar0@hotmail.com  
 
puss.
 
ps. har för första gången någonsin fejkat ett leende.
ps 2. tack för den här tiden bloggen, nu är jag redo för något nytt. ska bara sörja ett tag till, men vi kan säga 5e mars?

dagens pepp!

Inledde morgonen med att läsa kanske metros bästa artikel på väldigt länge  - Maia Hirasawa släpper nytt! Åh, peppen är oslagbar. Låten nedanför har jag lyssnat sönder i omgångar. Jag tröttnar aldrig på hennes röst, pianot och hur fantastisk denna poplåt är. Åh, jag minns hur jag ville leva som låten när den släpptes, men att jag var upptagen i ett dötrist monogamt förhållande då. Men det tog jag väl igen senare.
 
 
 
 
ps. ignorera den vidriga råttan i början. 

dagens pik.

Jag har på senare tid insett hur lätt jag har att avfärda människor, klasskompisar och kurser. Lever det inte upp till mina förväntningar blir jag anti och gör det bara för poängens skull. Det är en ganska hård inställning och som påminner om en femårings resonemang. 
 
Men hur ska jag kunna ha respekt/pepp för en uppgift som bygger på gruppindelning - och jag blir utan grupp? Det är så ironiskt. Det finns få saker som gör mig mer irriterad än lärare/ansvariga som inte håller koll på schemat/litteratur/kursens hemsida - det sänker ribban för oss elever och kursen på ett kick. 
 
 
Uppgiften: diskutera RFSU´s fantastiska film Sex på kartan. Klicka här, ägna 28 min åt bra och vettig kunskap.  Filmens målgrupp är väl från sjunde klass och uppåt - men en och annan vuxen skulle nog behöva ta till sig av infon om hur könen fungerar, lustanatomi, slidkransen och annat vettigt. 
 

älskade Lena

Hur många har sett femte avsnittet av Girls från säsong två? Avsnittet där Hannah träffar en äldre, snygg, läkare - som vill ligga med henne. Han har inget emot hennes kropp, han blir inte äcklad, utan han trivs med henne. 
 
- Staterna rasar. Män rasar. De tycker det är obegripligt och ett väldigt orealistiskt program. Jag tycker istället att många män är obegripliga och orealistiska... Här skrivs det väldigt intressant om just detta avsnitt. Återkommer senare med egna tankar, ska bara skriva en tenta först. 
 
 
 
 
ps. att hen är öppet för Obama får mig bara att älska henom snäppet mer. Om jag springer in i henne i staterna kommer jag berätta hur mycket jag älskar henom. Magiskt.