Musik-möte

I går hade vi en middag då vi gick igenom alla låtval vi vill ha med under själva bröllopsfesten och under middagen. Det blev listor på 4 respektive 7 timmar :))))) Eller vi höll den inte, Malin och David fixade allt! Så himla fint och lyxigt <333


Så vi åt magisk mat och flätade ihop alla listor. Dessutom hann vi göra klart världens längsta och mest detaljerade checklista för dagen innan + samma dag som blivit upphackad i tre olika pass! Den gick dom också igenom, ännu lyxigare att få hjälp med det. Det känns så skönt att så många hjälper till och också har koll inför själva dagen. En annan kommer ha koll på att typ inte snubbla eller spilla på klänningen :')))

Så nu är det bara ca tusen saker kvar att göra, sen kan vi äntligen gänga oss <333



Att löpa

Jag kan äntligen kubba igen! Jag gjorde ju något med foten när jag körde 30 days challenge. Jag fick ont på dag 4? Och fortsatte sen i 26 dagar till... men nu mår min fot bättre och jag kan äntligen kubba igen. 


Och det bästa, jag bryr mig inte längre om hur fort det går eller hur långt det blir. Jag bara kubbar. I måndags var jag ute i 1,5h och växlade mellan jogg, promenad och spela Pokémon. jag sprang/gick mellan olika gym. :)))))

Men det är så otroligt skönt att bara träna utan att direkt fokusera på alltid maxa alla muskelgrupper, förbränna asmycket fett eller hela tiden sträva efter något. Utan att just bara vara. Tiden i Furusund har nog gjort mig mindfullness :') 

Men med det sagt, självklart har jag mål med min träning. Rent kroppsligt skiter jag i det. Jag har kommit i alla plagg jag vill bära. Men jag kubbar för att jag vill bli gammal, jag svettas flera timmar i veckan för jag vet att vi har sjukdomar i släkten - och även om det inte vetenskapligt hjälper, så hjälper det mot min ångest. Så det är ju winwin :)) Och jag yogar och kör cardio för att jag vill bli mamma, och jag vill vara mitt starkaste jag den dagen det är vår tur <3 
- med dom tankarna kan jag kubba alla dagar i veckan. Även om jag såklart inte gör det, mina benhinnor är ju som smörpapper :))) 

Jag ska hitta dig

Äntligen är del två här!! Jag ska hitta dig är skriven av Pernilla Ericson och ges ut av HarperCollins Nordic. Här kan du läsa recensionen av bok nummer ett. Som några av er kanske minns så var jag väldigt förtjust i bok nummer ett, Spåren vi lämnar efter oss. Jag har ju följt Ericson via olika tidningar och medier i hur många år som helst, och på senare år har det varit främst via instagram. Och det gör ju något extra när en kan följa en författare via olika medier och samtidigt ta del av deras böcker. Jag älskar sånt! 
 
I del två får vi åter igen ERLA-gruppen som består av polisen Liv Kaspi, fixaren Rickard Falke, hackaren Aminah samt Edith. Men i bok nummer två är det Rickard Falke som är i fokus. Och jag är ju en sån som gillar när en kan hoppa in i vilken del av en serie som helst, men vad det gäller serien om ERLA-gruppen vill jag ändå rekommendera att ni läser bok nummer ett innan ni läser denna. Mamma läste iofs den här boken på Mallis utan att ha läst första, så det går väl också. :)) 
 
Rickard Falke är en fixare. En person som kan fixa fram exakt vad som helst som behövs. Droger, vapen, lokaler, rätt personer på rätt plats, folk som behövs och folk som behöver försvinna. Osv. Ni förstår. I bok ett träffar Rickard Liv, Aminah och Edith när de ska lösa fallen med överfallen längs gröna linjen. Och han inleder en relation med Liv. Deras relation är bland det finaste och råaste jag läst. Liv är polis och Richard har varit kriminell sedan tonåren, det är ju en omöjlig kombo men som Ericson lyckas framställa helt utan klyschor. Bara deras relation gör det värt att läsa båda böckerna. <3
 
Jag kan inte avlöja för mycket om vad som hände i bok nummer ett, för er som inte läst den än. Men sammanfattningsvis sviker Richard några som verkligen litade på honom. Och han sabbar alla sina chanser till ett liv i Sverige för all framtid. Tjänster och gentjänster som som sviks i den undre världen är ju knappast något som går att snacka bort. - det är i detta läge som bok nummer två börjar. Richard har skapat sig ett nytt liv utanför Sverige, driver en bar och har det ganska härligt ändå. Förutom att han saknar Liv. 
 
Samtidigt i Sverige ligger hans äldsta vän döende, vilket gör att han måste återvända till Sverige. Och givetvis finns det en man som fått i uppgift att döda honom så snart som möjligt, som i sin tur kämpar för sin familjs liv. Från sekunden han anländer startar en hetsig jakt - och jag hade bokstavligen hjärtat i halsgropen tills jag läste ut boken. Det händer ju något i en när en bok är riktigt bra skriven. Eftersom det är del två känner jag ju karaktärerna som nu träffas igen. Jag känner ju dom allihop, jag tycker om dom och jag har ju förväntningar på dom. Och jag kan ju ana vad som kommer att hända och hur dom kommer att bete sig. Det är ju en fröjd att få fortsätta läsa om karaktärer som en verkligen tycker om och känner saker för. 
 
Jag har helt fallit för denna serie och Ericsons språk. Det är sällan jag faller för någons språk på det här sättet som jag gjort för Ericson. Jag kan redan längta efter nästa del och jag vet inte ens när den kommer ut? Men så pepp är jag på ERLA-gruppen. Och jag kan inte förstå att den inte blivit tv-serie ännu? Eller det kanske sker när tredje boken kommit ut och alla karaktärer fått varsin bok? Håller tummarna för det. Jag ska hitta dig får fem av fem palmer. 
 Författaren Pernilla Ericson <3 

Stenhuggaren

Nu har jag läst klart del tre i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck och Patrik Hedström, Stenhuggaren. Och jag blev berörd av den här historien. Det är Månpocket som ger ut även denna. 
 
Boken börjar med att en liten flicka hittas död, hon fiskas upp av en fiskare och antas ha drunknat. Men ganska snart inser dom att vattnet som finns i hennes lungor inte kommer från sjön hon hittats i, utan snarare ett badkar med tvålrester.
 
Att döda ett barn är otroligt starkt och vidrigt att gestalta och jag tyckte att det var en obehaglig historia från början till slut, men självklart ville jag veta vem som kan vara så pass ond att den mördar ett barn. Så det går ju hem ändå. Att läsa om barn som mördas blir ju aldrig lätt, det spelar ingen roll hur barnet betett sig, vilka diagnoser den har eller vad som kan ha hänt tidigare. Det går ju inte att försvara att ett barn mördas. Det gäller visserligen mord på vuxna också, det är sällan det går att försvara eller förklara. Men det är alltid vidrigast att läsa om barn som dör. Huvva.
 
Läckberg växlar ju mellan nutidoch en händelse som skett historiskt. Denna händelse var inte så länge sen och det flätades samman jäkligt snyggt med nutiden. Vi får följa en manlig stenhuggare, hans tvillingsöner och fru. Kvinnan har tvingats lämna rik bakgrund och överklass, för att leva fattigt, vilket hon absolut inte är nöjd med. Men hon lyckas ta sig fram och ignorerar vilka hon bokstavligen får ur sin väg. Och sånt kan ju gå i arv och påverka framtida händelser... 
 
Det jag saknar i den här boken är mer om Erica. Det är väldigt mycket om det aktuella fallet och dåtiden får mycket plats i nutidens fall. Men som läsare får en inte direkt veta mer om Erica, hon som karaktär utvecklas inte ett dugg. Hon är fortfarande hemma med Maja som växer långsamt och det är slitigt att vara föräldrarledig. Jag vet inte om hon skriver på något? Eller planerar att skriva något? Det enda en får veta är att Maja skriker, är svår att söva och att hon ammas väldigt mycket framför olika såpor. Det enda jag tänker på när jag läser om Maja och Erica är om Patrik kommer att vara föräldrarledig? Att skriva in en föräldrarledig polis vore ju riktigt bra. 
Men detsamma gäller sidospåret med Ericas syster Anna, det saknade jag också. Anna nämns vid några få tillfällen och avslutar boken med en rejäl cliffhanger. Så självklart ska jag kasta mig över bok nummer fyra. Och jag hoppas på att Erica och Anna får större utrymme i den boken. 
 
Stenhuggaren får tre av fem palmer. Här kan du läsa recension av bok ett och två
 
 
Författaren Camilla Läckberg, som också nyligen gift sig. Mer bröllop åt folket <3