sexualupplysare och bokälskare

Synd

Publicerad 2017-04-30 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag fick hem ett ljuvligt paket för ett tag sen som innehöll Synd av Elin Lucassi. Seriealbumet ges ut av Kartago förlag. Och det är helt genialt!!

 
Jag läste det från pärm till pärm och skrekskrattade flera gånger! Åhh! Lucassi är  ett geni! Seriealbumet innehåller exakt allt jag älskar som ny fakta, feminism, pepp, mens, politik, kvinnor och solidaritet. Det är fruktansvärt roligt, sorgligt och väcker ilska. Men albumet väcker också pepp, kärlek och en känsla av gemenskap. 
 
Det var länge sen jag skrattade så högt och så länge åt en serie. Och länge sen jag blev så berörd av ritade bilder. Låna, sno, köp eller önska dig av Tomten <3 Synd får fem av fem palmer! 
 
 
 

Klänningar!

Publicerad 2017-04-28 09:00:00 i bröllop <3,

Förra helgen plundrade vi stan på lämpliga, dansvänliga, matvänliga och framförallt vackra plagg! Vi började med frukost på Clarion, perfekt start inför flera timmar av klädprovning! 


Vi gick igenom samtliga butiker längs Götgatan, Pokémon-jagade oss genom Gamla stan, posade i Kungsträdgården och avslutade i Gallerian. Och vi hittade något till samtliga! Alla tre hittade något att bära på bröllopet :'))))) så himla pirrigt och mysigt! Nästa steg är att hitta lämpliga skor, underkläder och smycken! Samt rätt nyans på nagellack!

Haha jag kan ju inte visa några bilder på plaggen dom valde, det får vara hemligt ett tag till :)

ny träning

Publicerad 2017-04-27 09:00:00 i min vardag,

Jag har ju tragglat på ett tag med gym, yoga, kubbning, pass med Filip och pass med Ernst och E. Och sen ett tag kör jag med mamma, E och syrran varje onsdag. Men jag har ändå känt att jag ville testa något mer, hitta något som känns utmanande och utvecklande. Kan knappt tro att jag själv skriver detta, haha. Men jag känner att min kropp behöver mer omväxlande träning. Något som kickar igång endorfiner, får mig att svettas, något som utmanar min hjärna och som känns roligt. Exakt det jag behöver få ut av träning. 
 
Och jag hittade detta: det är högintensiv träning på under 30 min. Jag gillar att det är kvinnor som gör det och jag gillar upplägget. En eller två muskelgrupper i taget som köttas i 30 sek-1 min. Och sen kör en igenom hela kroppen. Och ja, det är fokus på fettförbränning i kombination av den amerikanske drömmen. Men det går att ignorera och fokusera istället på vad som är höger och vänster. 
 
 
Jag kanske inte orkar kötta på varje dag i trettio dagar, men efteråt mådde jag ungefär såhär: min puls var hög, endorfinerna voltade genom min kropp och jag kände mig jävligt stark. 

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Bridesmaids

Publicerad 2017-04-24 09:00:00 i feminism, genus osv., girls <3,

Vi fortsätter ju att gå igenom olika filmer som handlar om bröllop, den ena värre än den andra! Sist såg vi Bridesmaids! Det är geniet Kristen Wiig som skrivit det och även spelar huvudrollen. Andra som är med och spelar är Maya Rudolph, Melissa McCarthy, Ellie Kemper och Rose Byrne! 
 
Filmen handlar om bästa vännerna Annie och Lilian. Annie har nyligen blivit dumpad, förlorat massa pengar, bor inneboende hos ett par syskon och arbetar i en butik för att hennes mamma fixat det jobbet åt henne. Och det blir bara värre när bästa vännen Lilian ska gifta sig. 
 
En kan ju tänka sig att ens bästa kompis ska hoppa av glädje/pepp/kärlek när en berättar att en ska gifta sig. Men det blir liksom motsatt effekt, för hur ska Annie kunna vara glad när hennes egna liv är så jäkla dåligt på så många vis? Dessutom blir det om möjligt ännu sämre när hon får träffa de andra brudtärnorna, och främst Lilians nya kompis Helen. 
 
Filmen är oerhört rolig och bisarr på så många nivåer. Det är bajshumor, krispiga sexscener, rivalitet, bråk och riktigt rolig humor. Jag kan ju inte låta bli att älska dessa karaktärer, som tycker att dom är så jävla misslyckade för att de inte har någon snubbe, men så kommer dom ju alltid på att dom har varandra <3 tjejer är ju ändå bäst
 
ps. inför mitt egna bröllop och möhippa är min stora önskan att alla håller sams. alla kanske inte behöver älska alla, fast jag hoppas att folk håller sams där och då. det går ju alltid att ta ett glas bubbel till eller prata med någon annan :))))))

Ingen mänska en ö

Publicerad 2017-04-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här

Alkoholfritt bubbel

Publicerad 2017-04-21 09:00:00 i bröllop <3,

I går hade vi halva duon av toastmasters över på taco-torsdag och provning av alkoholfritt bubbel! E har köpt hem tre sorters alkoholfritt bubbel och tre flaskor bubbel med alkohol. Så himla mysigt :)) och jag gillar att vi ska testa bägge alternativ lika mycket. Ofta blir alkoholfria alternativ typ vatten eller päroncider från Coop. Men det finns ju massa roliga och goda alternativ. Och för mig är det viktigt att alla får goda saker att dricka, oavsett alkohol eller ej. :)) 


Och det känns som att många detaljer kommit på plats. Vi har vissa stora bitar kvar att fatta beslut om, men mycket känns liksom lugnt? Så himla skön känsla att kunna fokusera på all pepp och hur jävla magiskt det ska bli att gifta sig och inte typ vilken form av svan vi ska vika av servetterna <3 

Angående bubblet, jag gillade det inte direkt. E tyckte om det, men jag uppfattade ingen direkt smak? Inte sött, fruktigt eller somrigt. Mer strävt. Men ekologiskt :))




Slutstation rättspsyk

Publicerad 2017-04-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Boken i rad två till vänster är bland det viktigaste jag läst. Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott är skriven av Sofia Åkerman och Therése Eriksson. Det är Natur och kultur som ger ut den. 
 
På omslaget är en är en ung kvinna iklädd en hockeyhjälm, och det kan en ju reagera på. Varför skulle en person ha hockeyhjälm på sig om en den inte är på väg att spela hockey? Eller befinner sig i en ishall. Men att bära hockeyhjälm är en straffmetod som användes och kanske fortfarande används? Främst för att personen ska misslyckas med att krossa sin egen skalle. Andra straffmetoder är tyghandskar som sitter likt stora tygpåsar över händerna för att förhindra personen från att skada sig själv. Eller ett midjebälte där händerna blir fastlåsta vid midjan. Eller bältning där hen blir fastlåst runt händerna, fötterna och midjan. Eller total isolation. Där en personal går förbi någon gång i timmen.
- resten av tiden ägnade sig personalen åt "kärleksfull cynism", ignorerade personerna, pratade över deras huvud, undvek ögonkontakt och gjorde sig lustig över deras självskadebeteende.
 
Allt detta ägde rum på Sundsvalls rättspsyk och ett rättspsyk i Växjö. Rättspsyk är alltså den plats där personer som begått grova brott men som av olika anledningar inte dömts till fängelse hamnar. Olika diagnoser och psykoser är saker som kan leda till att en person hamnar på rättspsyk. Det kan vara personer som våldtagit, mördat, misshandlat men som pga sitt mående/psyke inte hamnar i fängelset. 
 
Personerna som hamnade där pga sina självskadebeteenden var unga tjejer mellan 16-30 år. Dessa kvinnor har slussats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser och slutligen hamnat på rättspsyk, för att vården inte visste vad en skulle göra med dom. Kvinnornas beteende resulterade i att dom blev inlåsta med personer som begått brott. Det kvinnorna gjort är att dom skadat sig själva. Och att de inte fick den vård de behövde. Istället för vård blev de isolerade, fick bära hockeyhjälm och handskar (som är olagligt i Sverige). 
 
Denna bok är ett dokument av hur unga kvinnor behandlas, eller snarare ickebehandlas av vården. Fy fan, gång på gång kom jag på mig själv att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte känner någon som blivit behandlat på detta vis. Och att jag själv inte varit där. Samtidigt så har vi läkare och politiker som pratar över deras huvuden, som vet om att detta pågår men som ändå ignorerar det. 
 
Boken är så jävla, jävla viktig. Och den är jävligt bra skriven. Den inleds med tydliga förklaringar av olika begrepp så att en som inte är insatt i detta, dvs jag, kunde förstå saker. Fy fan. Slutstation får fem av fem palmer och jag rekommenderar den till alla. Det här är ett för viktigt ämne för att bara intresserade eller drabbade ska läsa. Alla borde läsa den. 
 
Författarna Sofia Åkerman och Therése Eriksson. 

Läckberg i mängder

Publicerad 2017-04-17 09:00:00 i böcker,

Sen några veckor tillbaka ses vi varje onsdag, tränar, äter middag och hänger med barnen. Så jävla ljuvliga tillfällen! Vi hinner ju uppdatera varandra mellan olika träningsställningar och vi utvecklas ihop. Dessutom växlar vi plats så vi lagar alla mat/strukturerar pass. Längtar så tills vi kan vara ute! 


Och nu i onsdags fick jag en ljuvlig leverans från instagramkontot älskapocket. Dom hade en tävling där en kunde vinna två uppsättningar av alla Camilla Läckbergs böcker - och jag vann till mig och syrran! Så himla kul! Tusen tack älskapocket <33


Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Publicerad 2017-04-16 09:00:00 i böcker,

Emmy Abrahamsons bok Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske har jag kollat på flera gånger i butiker, bokbloggar och bibliotek. Den ges ut av Månpocket. Jag hittade den i bokhyllan i Thailand och ägnade några timmar åt att läsa ut den. 
 
Den hade fått väldigt mycket fina och roliga kommentarer och det stod att den skulle vara väldigt, väldigt rolig. Tyvärr var det inte min typ av humor. Den var rolig, men inte skrek-skratta-rakt-ut-rolig. Jag skrattade högt en gång, resten av boken förstod jag när det skulle vara roligt men att det inte var min typ av humor. 
 
Boken handlar om Julia som är svensk och arbetar som engelskalärare i Wien, hon blev kvar där efter att en relation tagit slut. Hon arbetar, arbetar, arbetar och hänger med sin katt. Hon har sina kollegor och några vänner som hon egentligen inte gillar så mycket. Tills hon träffar Ben som är hemlös. Han är från Kanada och har rest runt i världen. Dom faller ganska direkt för varandra vilket krockar för Julia. Ben har ju ingen utbildning, inget hem, inga direkta/normativa livsplaner - det är många frågor som dyker upp hos Julia som blandas samman med vad hon tror att folk förväntar sig. Hur kan en liksom vara tillsammans med någon som inte har något hem? Är det kärlek eller blir hon utnyttjad? Det är allvarliga frågor, normer och roliga scener i en härlig röra. Det intressanta och nya var att läsa om hemlöshet på det här sättet. Jag hade gärna läst fler böcker om paret. 
 
Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske får två av fem palmer.  
 
Författaren Emmy Abrahamson, fotograf Jenny Bäcklin och bilden är snodd här

Påsklov

Publicerad 2017-04-14 19:14:41 i min vardag,

Äntligen ledighet! Hipp hurra! Nu är vi på väg till Karlstad för familjehäng :)) ser fram emot skogspromenader, långa måltider och massa prat om bröllopet såklart.


Bild nr tre förställer en ljuvlig lchf-pannacotta som E gjort. Bara att byta ut socker mot stevia. Äntligen en efterrätt som inte smakar skosula. Mycket lchf-efterrätter innehåller saker som gör att det mest smakar torrt och fejk? Alla vet ju att socker är tusen gånger godare, så varför hitta på substitut som smakar bark? Då skippar jag det hellre helt. Nog för att min krop ska må bra, men jag behöver inte äta bark för det :) 

Bordsplacering

Publicerad 2017-04-14 09:00:00 i bröllop <3,

Ett av mina stora ångest-moment inför bröllopet har varit bordsplaceringen. För en vill ju att alla ska trivas, ha någon rolig nära sig, ha något kul att prata om, ha en lyckad kväll, få något intresse stimulerat osv i all oändlighet. 


Och det är mycket vänner som ska blandas med mycket släkt och familj. Jag har större skara vänner än E, medan hon har familj från både mamma och pappas sida. Så från hennes sida väger släkten över. Och så ska alla dessa mixas på något fiffigt vis. 

Vi gjorde två utkast innan vi fick ihop alla på ett tredje försök! Och vi blev båda nöjda :))) så förhoppningsvis kommer alla känna någon, kunna bonda med någon, kunna skåla i vin eller vatten med någon, skratta ihop eller shotta ihop. Osv. Och blir det stel stämning får väl folk byta plats eller härda ut :)))) 

Det som jag tycker är viktigt är att faktiskt inte blanda alla med exakt alla. Jag tycker om att umgås över generationsgränserna, men det är fan inte alla som gillar det. Och det måste en ju respektera. Ibland kan det ju vara härligt att bara få hänga med dom en redan känner sedan innan? Det kommer ju finnas tid för mingel, stilla häng, tystnad, massa dans, tequilarace och tal. Jag tror att det kan bli fantastiskt! Det kändes som att varje person hade sin plats <3 


Den tredje hustrun

Publicerad 2017-04-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte läst något av författaren innan, men föll direkt på titeln. Lisa Jewell har skrivit boken Den tredje hustrun som ges ut av Printz publishing. Först kanske en tänker att det handlar om någon religiös sekt där mannen går loss bland kvinnor och skapar några dussin barn. 

 

I detta fall är det inte en sekt, tråkigt nog eftersom jag älskar sekter, utan om något så vanligt som skilsmässor. Adrian är gift för tredje gången när hans fru Maya plötsligt dör. Ingen vet om det är en olycka eller självmord...

Första frun var Susie som han fick två barn med. Därefter träffad han Caroline som han fick tre barn med. Därefter träffade han Maya som dör i början av boken. Och alla tre fruar och barn umgicks med jämna mellanrum. Och det låter ju lite som en sekt! Att alla trivs med varandra låter så främmande för mig. Hur kan ex-fruar vara sams? Hur kan alla syskon gilla varandra? Hur kan alla bara gå med på att mannen valsar mellan olika familjer? Det kanske är jag som är krass med min uppväxt som skilsmässobarn? Men det känns lite sci-fi att alla bara ska acceptera varandra och tycka att det är lugnt att mannen lämnar en familj för att skaffa en ny.

 

Fast så enkelt är det ju inte. Samtidigt som Adrian i nutid försöker förstå vad som hände med Maya växlas det med olika tider innan så att en får lära känna Maya och resten av familjen. Och det är ju inte lika härligt och tjusigt som det ser ut att vara på utsidan. Såklart. Det kommer fram att någon mailat Maya, under ganska lång tid. Och det kommer fram vilken inverkan Maya egentligen haft på hela familjen. Men det som främst kommer fram är vilken otroligt dålig man och pappa Adrian är. Jag som själv är skilsmässobarn kunde verkligen känna igen mig i barnens åsikter och i deras karaktärer. För det är helt främmande för mig hur en man en dag vaknar upp och bestämmer sig för att lämna sin familj. Jag förstår att en kan tappa kärleken för en partner, men vid en skilsmässa lämnar en även sina barn. Vare sig en vill det eller inte. I detta fall skapar han en familj ganska direkt efter att han lämnat den gamla. Och verkar inte reagera över att barnen kan känna något kring detta? 

 

Jag tycker genomgående att Adrian är en vidrig karaktär. Och jag hatar hur hans exfruar godkänner beteendet och menar att han är sucker för kärlek. Elelr att han inte kan leva själv. Att han bara måste ha en partner vid sin sida. Jag kan liksom inte köpa det beteendet eller tycka att det är ok. Och jag kommer på mig själv att vara arg på Adrian genom hela boken. Jag känner liksom inget för honom när han sörjer Maya, för jag är ändå sur på honom för att han övergett två familjer för att få vara med Maya... Så mycket kan jag känna för en person i en bok, haha. På det sättet var boken riktigt bra, för jag kände saker hela tiden. 

 

Den tredje hustrun berörde mig väldigt mycket. Jag var dock beredd på mer hemligheter än de som kom fram, men det kändes liksom väldigt realistiskt hela tiden. Jag vurmade för alla barn och föraktade Adrian. Och jag skulle gärna vilja att den blev film och att författaren själv fick vara med och skriva manuset. För språket är fantastiskt, det är lättläst men samtidigt tyngd. Och det är få författare som får ihop den balansen. Den tredje hustrun får fyra av fem palmer. 

 Författaren Lisa Jewell. 

Två bra saker

Publicerad 2017-04-11 09:00:00 i böcker, min vardag,

1) hur jävla gulligt och fint är inte det här sättet?! Nu har jag visserligen lite svårt att fatta hur en kan lägga lika mycket pengar på barnkläder som vuxenkläder, men det kanske blir tydligare när vi har egna kids :)) men skit i det nu, hur fint är inte det färgglada sättet?! Min livmoder sprudlade!


2) biblo!! Jag älskar biblo och speciellt Högdalens Bibliotek. Dom har så jävla bra utbud. Nu behöver jag bara mängder med timmar för bokläsning <3


En bön för de stulna

Publicerad 2017-04-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag minns när jag först såg boken i butiken på den tiden jag jobbade på PS. Att jag gillade omslaget men att jag inte var så pepp om den skulle vara kristen? Jag fastnade väl på ordet bön? Haha. 
 
En bön för de stulna är skriven av Jennifer Clement och ges ut av Bonnier Pocket. Och jag älskade den från första sidan. Jag hann inte ens läsa klart en sida innan jag var fast. Jag tror att jag blev ännu mer fast för att jag visste att författaren bott i Mexico och intervjuat mängder med kvinnor inför den här boken. Dessutom läste jag för några år sen om ett begrepp som kallas femicidio, som kort och gott handlar om kvinnor som kidnappas/förvinner/mördas/våldtas. Det är alltså så pass vanligt att det  finns ett särskilt begrepp för kvinnor som förvinner från sina familjer. 
 
Boken utspelar sig på landsbygden i mexikanska bergen. Bland bergen där kvinnorna lever med sina barn som de grävt gropar för. Ifall knarksmugglare kör genom byn kan flickorna snabbt krypa ner i gropen för att gömma sig. Ladydi går i skolan med sina vänner och en av hennes bästa vänner är Mexicos vackraste flicka. Dom är fyra flickor vars mammor stampar jordgolv i hemmet, klipper av deras hår, smutsar ner deras tänder och gör allt för att förhindra att deras barn ska bli stulna. Papporna har flyttat för att jobba ihop pengar eller så har de helt enkelt skaffat andra familjer. Det är nästan bara kvinnor som bor i byn och det mesta kretsar om att förhindra stölderna av flickorna. Tills en flicka blir stulen. Då handlar det om att försöka hantera stölden. 
 
Fy fan vad den här boken var tung. Jag kan så otroligt lite om Mexico och jag kan liksom inte förstå allt om droger, handel och pengar. Men jag kunde mer förstå ångesten som mammorn hade och som de la över på sina döttrar. Även om det också är alldeles för stort och för overkligt för att kunna ta in? Att min mamma liksom skulle gräva en grop i marken där jag och min syster skulle krypa ner för att gömma oss för knarksmugglare - det går ju inte att föreställa sig? Det gör för ont för att ens kunna se framför mig. Och den här historien kröp under skinnet på mig. 
 
Jag vill inte skriva mer om vad som händer för då kommer jag avslöja för mycket. Men om du vill läsa en historia med riktigt bra språk. originella karaktärer och om ett ämne som kommer skapa mycket tankar/ångest - ta denna bok. Du kommer tänka mycket, känna mycket och vilja ge den vidare till alla du känner. En bön för de stulna får fem av fem palmer. 
 
Författaren Jennifer Clement. 

Pinterest <3

Publicerad 2017-04-07 09:00:00 i bröllop <3,

Kan det vara den bästa uppfinningen efter glassmaskinen och menskoppen? Jag tror det! Jag har använt den regelbundet sen donnan friade för snart ett år sen, och det är så smidigt :)))) 


Det bästa är att själva verktyget är så smidigt. Den registrerar alla tidigare sökningar, tar fram relevanta bilder och det är lätt att skapa olika kategorier. 

Jag har gjort en övergripande kategori för själva bröllopsdagen med pynt, dukning, inspiration och annat smart. Sen har jag en för klänningar, håret, möhippa (Obs: ej min egen! Det enda jag hoppas inför den dagen är bubbel, noll "klassisk lap dance" och roligt häng <33), en kategori för sminket, bakverk, buketten, honeymoon, E's kostym och lite annat.

Jag kan lägga många timmar på denna aktivitet och det är så roligt!! Vi har hittat mycket inspo och tips från Pinterest. Och det finns allt. Förutom bröllopet har jag även mappar med yoga, mat och träningsövningar :))))


Magkatarr?

Publicerad 2017-04-06 20:42:27 i min vardag,

Jag hade tänkt skriva ett peppigt träningsinlägg om att jag lärt mig massa nya övningar, löpningen går bra och att jag utvecklas hela tiden. :)))) Men till något tråkigare - hur fan känns magkatarr? Jag har haft en svidande känsla i magen i tre dagar nu. Det liksom ilar och gör ont? Kan det vara magkatarr? Jag kan ju inte googla på det, för då kan jag ju lika gärna checka ut helt...


Min plan nu är att vila, sova, yoga och typ vila ännu mer? Och äta upp donnans magkatarr-medicin :) 

Flickan och skammen

Publicerad 2017-04-05 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det finns nog ingen som missat hur mycket jag dyrkar Katarina Wennstam. Jag minns fortfarande när jag läste Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman ute på landet en helg när jag var hos pappa. Hur något började brinna i mig, för jag kunde inte förstå det. Jag kunde inte förstå hur jävla vidriga människor är, eller främst män. På så många nivåer är män genomvidriga. På individnivå, i grupp och strukturellt i samhället. Det kallas för patriarkatet, bland det äldsta och vidrigaste vi ständigt är med och upprätthåller. 
 
Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och är nog den bok jag vill ge i julklapp till alla i min närhet. Jag pratade så mycket om den här boken under tiden som jag läste den så att E och mamma bad mig att vara tyst. Dels för att jag babblade så mycket, dels för att det var så vidriga saker som jag läste upp. Som underrubriken förklarar handlar det om samhällets syn på slampor. Hur pratar vi om kvinnors sexualitet? Hur pratar kvinnor om sin egen sexualitet? Hur pratar män om kvinnors sexualitet? Hur pratar vi om kvinnors beteende, kön, handlingar, tankar och kroppar. Hur pratar vi på individnivå och samhällsnivå. Och vilken roll får kvinnor, fittor, ligg, ragg, kroppar och sexlust plats i samhället?
 
Boken tar upp historier från kvinnor som Wennstam träffat och intervjuat, historiska kvinnor som blev slamp-stämplade för flera hundra år sen och för 10 år sen. Det handlar om situationer som vi alla varit med om, antingen som utsatt eller som den som kollat snett/spridit ett rykte eller fascinerats över ännu en löpsedel där kvinnors sexualitet hängs ut. 
 
Det som gång på gång återkommer är hur kvinnor ständigt utsätts för dubbel bestraffning. Att det egentligen inte spelar någon roll om en kvinna knullat med hundra personer, aldrig någonsin kysst en person eller bara råkat skratta lite för högt på allmän plats - det enklaste sättet att förnedra, skrämma, tysta, hota eller hata en kvinna är att gå på hennes sexualitet. Eller påstådda sexualtiet. Spä på eller dra bort. Hota om straffknull eller att hon knullat för många och för mycket. Sexet och hot om sex finns ständigt närvarande. Och runt omkring finns media som ständigt gör detta. Vi har ett rättsväsende som ständigt återupprepar detta beteende. Vi har alla snackat skit som knyter detta vidriga beteende samman. Vi är alla en del av denna vidriga cirkel. 
 
Men det går att förändra och förbättra. Jag vill inte tro att vi är helt körda. Det går att gränsa när kollegor säger vidriga saker. Det går att säga ifrån på krogen när någon äcklig man tafsar på ens bästis eller på en för dig främmande person. Det går att tänka ett varv extra ifall det verkligen är värt att snacka skit om andra kvinnor. Är det en rimlig sak att tycka till om fjortisars längd på kjolen? 
 
Svaret är såklart att vi alltid ska gränsa i situationer som inte känns bra. Vi ska alltid stå upp för varandra oavsett om det är bästisar eller främlingar. Ja, vi ska sluta dra ner varandra och sprida skit om varandra. Och ja, vi ska ge fan i att tycka till om vad andra har på sig. Backa från sån skit och fokusera på att alltid peppa och stärka andra i din närhet. Kan vi göra 2017 till året då systerskap bygger fler broar än någonsin? Jag vill tro på det. 
 
Flickan och skammen får sex av fem palmer. Helvete vad bra den är. Den sätter eld på min själ och jag vill ägna mitt liv att predika, upplysa och skrika mig hes om dessa frågor. Kampen är långt ifrån över, men denna bok är ett steg i rätt riktning. Låna, sno, köp och läs. 
 
Författaren Katarina Wennstam. Fotograf är Elisabeth Ohlson Wallin och bilden är snodd här

Paket-vecka

Publicerad 2017-04-03 09:00:00 i böcker,

Förra veckan hade jag miljarder saker på jobbet, typ roliga saker som: mycket möten, ett föredrag, planeringar, kampanjmöte, Testpoint, chatten, lönesamtal, budget, texter till hemsidan och kondomleveranser. Mycket men roligt. 


Och som kompensation och typ karma fick jag massa böcker från förlag! Hipp hurra! Jag är så peppad på att läsa alla :))))


Det vi kan stå för

Publicerad 2017-04-02 09:00:00 i böcker,

Det vi kan stå för är skriven av Geir Lippestad och ges ut av Pocketförlaget. Bilden är tagen en kväll i Thailand när vi ätit middag ute och sen skulle mysa hemma på hotellet. Jag gillar ju att läsa minst två böcker i taget + har gärna ett anteckningsblock nära till hands ifall jag kommer på något under tiden jag skriver. 
 
Några av er kanske känner igen Geir Lippestad? Jag har för mig att han omnämns flyktigt i boken En av oss: en berättelse av Norge skriven av Åsne Seierstad. Han var Anders Behring Breiviks advokat. Och han blev själv vald av Breivik. 
 
Det här är hans egna berättelse från dagen då terroattacken hände, när han fick samtalet om Breiviks förfrågan och hur han slutligen valde att ta sig an uppdraget. Han tackade ja, byggde upp ett team och arbetade som Breiviks advokat i över ett år tills domen var klar. Genom boken får en hela tiden följa hans egna tankar om uppdraget, tvivlet, ångesten och alla andra känslor som han levde med när han arbetade för/med Norges främsta terrorist och extremist genom tiderna.
 
Behövs det ens någon förklaring till vad som hände på Utöya den 22a juli 2011? Breivik hade dels byggt en bomb som var placerad och riktad mot Regeringskvarteret. Sen begick han målmedveten beskjutning mot ungdomar ur Arbeiderpartiets ungdomsförbund på ön Utöya. 69 ungdomar dog på Utöya och många fler blev skadade. 
 
Lippestad beskriver mötena med Breivik, hur media behandlade honom/hans familj/hans kollegor, hur andra advokatkollegor dömde honom, allmänhetens hat och hur allt detta påverkade honom under tiden han arbetade med Breivik. Och jag kan ju inte låta bli att känna fascination för allt. Det går liksom inte att ta in det som skedde och hans motiv bakom handlingarna. Han står ju för varenda skott, för varje handling och han menar att det var nödvändigt som ett steg i hans plan. Han var inte psykiskt störd/svag eller liknande. Han menade varje handling och allt var planerat in i minsta detalj. Och han var villig att ta sitt straff, det ingick också i hans plan.
- det går inte att ta in. 
 
Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Den är fruktansvärd att läsa, men nödvändig. Jag skulle önska att så många som möjligt läste denna bok och den av Seierstad. Vi kanske inte kan förstå allt, det går inte, men vi måste läsa på, diskutera och ta del av detta för att kunna förebygga liknande handlingar framöver. 
 
Det vi kan stå för får fem av fem palmer. 
 
 

HP-maraton!

Publicerad 2017-04-01 20:40:20 i min vardag,

Vi har världens bästa helg igång - vi ser alla Harry Potter-filmer i ett svep! Vi har haft brunch med våfflor och pannkakor, ätit tacos och kommit igenom snart fyra filmer. 


Kan vara det bästa beslutet att genomföra en sådan helg nu, när världen utanför bara är regnig och grå :)))

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela