Lite på skoj, lite på allvar

En sak som jag typ tänkt på i tio år är - vad händer om ens ungar inte gillar samma sak som en själv? Det gäller ju såväl politiska åsikter som godissmak och intressen. Jag och Jennie brukade prata om vad som skulle vara allra värst om ens barn blev typ liberal, nazist eller kapitalist - obs: vi var typ 14-19 och det kan ha ändrats sedan dess... 

Men om vi skippar typ tankarna om att en inte vill uppfostra ett barn som blir något hemskt, tänk om ungarna inte gillar Harry Potter?! Eller allt annat som jag verkligen älskar! Jag och syrran är ju uppväxta med Fem myror, Från A till Ö och Teskedsgumman som var någon generation innan oss. Plus alla Astrid Lindgrens filmer, Sunes sommar och julkalendrar från 90-talet. Och sen kom Harry Potter in i mitt liv och byggde bo i mitt hjärta. Om vi bara fokuserar på just Harry, tänker jag nog att vi kan ha ganska stor chans att lära ungen att dyrka det. Vi har dubbla uppsättningar av filmerna, alla böcker i olika upplagor, bilder + årliga maraton. Så hopp finnes att ungen förstår storheten. ⚡️👓🦉
(null)



känslorna var all over the place

Den här bilden tog vi samma dag som vi skulle på mötet med kuratorn. Vi var lugna, lediga och peppade. Till första mötet kom vi 7 min försent med andan i halsen och tårar nedför kinderna. Men till det här mötet var vi lugnare och hittade :`))))))
 
Och jag ska försöka få ihop lite texter om bebisplanerna framöver och sikta på att publicera varje tisdag! Men först och främst: tusen tack för alla grattis, pepp och gemensamma framtidsplaner!! Jag var helt överväldigad och slutkörd i tisdags efter både godkänd donation och körkort. 
 
TACK för alla grattis, sms, meddelanden och samtal. Vi är så otroligt jävla glada och peppade för att få bli föräldrar ihop! Och det känns helt magiskt och fantastiskt att vi är godkända och nu kommer att få påbörja resan mot bebis <3 Jag gick runt här hemma och snyftade mellan varven pga all pepp och lycka. Kan ni fatta min lycka?! Jag ska få skapa en bebis ihop med den person som jag älskar mest av allt i hela världen. Vi ska få skapa en liten individ som kommer få ta del av våra egenskaper - herregud så jag längtar!! <3 
 
Känslorna är som sagt all over the place och jag älskar dig E <3 <3 <3 

LIVETS DAG

Den här dagen kommer gå till historien som en av livets bästa!! Det hela började med att vi fick brev från KI om att vi är godkända för donation till ivf!!! 

Och sen klarade jag uppkörningen!! Så nu har jag körkort!!! Fattar ni min lycka?! 

Här kommer tre selfies för att förklara min lycka: en timme innan, en minut efter och en timme efter: 
(null)

(null)

(null)

Mors dag<3

E plockade upp oss i söndags och vi fick alla blommor pga mors dag!! Så jävla fint att jag fick blommor i förskott :’)))))) Och tänk vilken jävla fest vi kan ha på varje mors dag, dubbelt firande ju!! 

Obs: jag ska ge något också, såklart! Men det var inte prio ett när vi kom med ett försenat plan!

Tänk att vi kan ha en bebis om ett år, hur sjukt är inte det?! Jag är så jäkla peppad, pirrig och glad över att vi är inne i hela vårdkarusellen. <3 Nu väntar vi bara på ett godkännande från kuratorn, sen får vi köra! Hurra! Kö-tiden har gått väldigt mycket fortare än vad vi tänkt. Vi hade ju först en kö-tid på 13 månader, men sedan sa det swish och vi blev kallade på möten. :))))

(null)

Gen-panik

Det är mycket tankar och frågor som väcks när en planerar barn. Och jag vet inte om par som har ägg och sperma med i bilden ens tänker på sådant här, men vi som bara har ägg och då behöver tillskott av sperma, kan ju ställas in för vissa frågor. Som tex: får vi välja sperma, kan han ha några sjukdomar, är det inte läskigt med en främling, tänk om ni känner han som donerat, tänk om barnet får donatorns utseende osv. Och jag hörde på en podd om en som funderade över om hon skulle "leta tecken" efter donatorn. I podden Jag vill ha barn pratar dom om gen-panik. 

Och det känns så himla skönt att 100% ärligt kunna säga att jag inte bryr mig. I slutändan blir det en bebis och det är det viktiga. Jag bryr mig inte om hårfästen, ögonfärg eller längd. Smilgropar, muskelmassa eller hårfärg spelar ingen roll! Det blir en bebis ihop med mitt ägg och det kommer bli magiskt <3 Allt utöver det tillhör saker som inte är relevant för mig, för det viktiga är att det blir en bebis.

Kring sjukdomar och sådant är jag inte heller orolig. Det finns mycket regler kring vilka som får bli donatorer och inte. De går igenom donatorns sjukdomshistoria, kollar psyket och hälsan. Och därefter spermans funktion. Så det finns inget sådant som jag oroar mig för.  
(null)