alla dessa piller

 
Jag har fått väldigt mycket frågor om vad jag käkat för mediciner under den här processen. Så jag tänkte att en genomgång var på sin plats. Och en kommentar om hur jag reagerade - men med ett stort OBS: alla biverkningar är individuella, så det som hände mig kanske inte kommer att hända dig osv. Allt är såklart superindividuellt vilket personalen också går igenom. 
 
Men här kommer mina mediciner och någon slags förklaring. + ett till obs: jag kan skriva fel eller blanda ihop det, all info har ju körts runt några varv i hjärnan. Så google is your friend :))))
 
1) PROVERA. Eftersom min menscykel är som den är fick jag välja mellan att vänta in en mens eller kicka igång den med tabletter. Och då det kan dröja mellan 1-6 månader mellan varje mens fick jag kicka igång med Provera. Vilket jag käkat förut. BIVERKNINGAR: extremt mycket illamående. Håll i lill-hatten vad jag stått med tårfyllda ögon och kräks i halsen till och från jobbet. Huvva. 
 
2) LETROZOL: Äter en för att ett ägg ska mogna och kunna befruktas. Och det var den medicin jag var mest orolig för pga kan få extrema psykiska påverkningar. BIVERKNINGAR: fortsatt extremt illamående + åksjuk i bil, buss och tunnelbana. En ren fröjd när en bor i Stockholm :'((((( och nedstämd, det kändes lite hopplöst och jag kom på mig själv med att ångra hela baletten just för att allt kändes hopplöst. Och jag ville slänga mitt manus på över 400 sidor för att jag kände mig korkad. (jag har kvar det och jag älskar det igen!)
 
3) OVITRELLE: En spruta som en tar i bukfettet för att ägget som då ska ha mognat ska släppa och bli redo för att befruktas. BIVERKNINGAR: inga alls. Men illamåendet från letron hängde i sig länge, länge + skapade stress inför varje resa med lokaltrafik... 
 
4) LUTINUS: Vagitorier som en stoppar upp två gånger per dag som ska underlätta för att embryot ska vilja stanna kvar och utvecklas. BIVERKNINGAR: så kallade "gravid-symptom". Och hos mig innebar det fortsatt illamående och extrem trötthet. 
 
 

Stopp min kropp

I går hängde jag med Lill-trollet hela eftermiddag och kvällen, så jäkla mysigt! Vi lekte utomhus, kollade på Pippi Sumsum (Långstrump) i hundra år, åt rårakor och läste massa Alfons. Eller jag skrev om Alfons mentalt eftersom dom gamla är så vansinnigt dåliga, skandal! 

Och när vi var i parken kom ett barn fram och la sin hand på mini-L som klart och tydligt sa "nej". Och jag sa att det var en kompis förmodligen ville leka, och då visade hon att hon hellre ville leka själv med sin snäckformade kakform. 

Och på något sätt kändes det så himla bra, att hon redan nu kan säga ifrån när hon inte vill. Den som var med ungen försökte med att den inte menade något illa. Och jag sa att hon bara ville vara själv, inte mer med det. Jag ska inte slå på för stora trummor och analysera iväg. Men jag kan bara hoppas att alla barn lär sig att sätta sina egna gränser, lär sig integritet, kan namnen på olika kroppsdelar och kan respekteras från start. 

(null)

(null)

(null)

Barnfrihet

 
Jag har börjat lyssna på en ny podd som kanske krockar med den resa som jag och E är mitt uppe i nu, men det är så otroligt intressant. Såhär skriver Frida och Malou som håller i podden "Det här är en podd för barnfria, barnlösa, folk som inte bestämt sig än och föräldrar som vill förstå oss." 
 
Och det som är mest intressant är att höra om hur otroligt mycket påhopp, hat och skit dom får från personer som redan är föräldrar. Som vill förklara att de tänker fel, att de gjort fel, att de kommer ångra sig, att de är dumma i huvudet och att de kommer åldras ensamma och övergivna... Helt ärligt, vem fan skriver så till en främmande människa?! Jag har diskuterat det här med en kompis och vi kom fram till att det är som att vi skulle hata alla som köpte villa, för att det är så himla mycket bättre att bo i lägenhet som vi gör. Vad har jag som individ med en annan människas val att göra? 
 
Helt ärligt, jorden är överbefolkad - så folk borde väl bara bli glada att några avstår från att avla barn? :)))) Alltså utöver det absurda att folk vill bestämma hur folk ska leva sina liv såklart. Enligt podden är det ca 3 % som ångrar sina barn. Jag tror att det är många fler. Och inte att en svarar på den frågan mitt i vargtimmen när ungen har kolik eller kräksjuka för elfte gången den terminen. Utan jag tror på riktigt att alla inte vill eller ska ha barn. På samma sätt som det finns folk som verkligen har barnlängtan och brinner för att avla sig, måste ju motsatsen finnas? Och sen tänker jag att det finns någon slags gråzon med människor som skaffar barn för att det förväntas, pga normer, pga vill ge sina föräldrar barnbarn osv. Om de ångrar sig eller inte är väl skrivet i stjärnorna. 
 
Så om du är sugen på ett helt nytt ämne och höra om människor som aktivt valt bort barn - lyssna! Hittills har de intervjuat en äldre kvinna, ett gift par, att dejta som barnfri, en som är steriliserad och ett avsnitt där de svarar på alla kommentarer. Lyssna! 

Ägglossningstest

När en ska pricka in en inseminering börjar en också med ägglossningstest. Jag har aldrig gjort det och kände att det var lite jobbigt att ta in en bruksanvisning på 47 punkter. Så den fick E ta sig igenom och blev samtidigt snäppet mer delaktig 😌 

Och det är ju speciellt när det står på förpackningen att det inte funkar för personer med PCOS. Och att det ska tas på exakta klockslag. Enligt Clearblue funkar alla tider på dygnet, enligt facebookgrupper funkar bara vissa tider osv. 

Och det är ju intressant att det står "älska" på förpackningen. Jag hoppas verkligen att vi ska få till en älskvärd stämning på sjukhuset vid tillfället för inseminering 😌👏🏾
(null)

(null)


sperman

Som jag skrivit om tidigare så har ju vi fått frågor ca 1000 gånger om hur vi ligger till, vad som händer, vem ska bära, hur blir ett barn till osv. Och folk har en tendens att linda in det på ett absurt sätt:
 
- "eeeehh, alltså, hur, eller nja, ni?"
- "vem, elller ska kanske båda?"
- "är det du? Eller kanske hon?"
- "hur går det till? alltså ja, själva, du vet."
- "har ni fått se foton?"
- "vad vet ni om personen?"
-"när är det dags och hur går det till?" 
- *tystnad men med menande blickar*
- "sker det hemma eller på sjukhus?"
- "hur känns det att inte veta något om, ja, du vet, det där?"
 
Och jag vet att inga frågor är av ondo, för vi omger oss inte av onda eller elaka människor. Men jag har liksom bara slutat att linda in det tillbaka. Utan jag går direkt på fakta. Det som folk vill veta är ju fokus på sperman. Och att den ska in i min kropp. Svårare än så är det ju faktiskt inte. Så min taktik har blivit att ju mer folk lindar in det, desto snabbare går jag direkt på sperman. Kanske inte alltid uppskatts och skapar en del lyfta ögonbryn, men vad är det att hyscha om, alla vet ju att det krävs (än så länge!) ett ägg och en spermie för att ett barn ska bli till. Sen kan ju tillvägagångssätten se ut på tusen sätt. Och det behöver ju faktiskt inte vara något att viska om - speciellt inte när vi dels är sjukt öppna med hela processen, dels när det är ganska uppenbart att vi behöver tillskott av just sperma. :)))  
 
 
Lånade denna otroligt enkla och rimliga bild på en kuk, främst för att den dök upp när jag sökte på sperman.