sexualupplysare och bokälskare

dagens lärdom

Publicerad 2014-03-31 22:35:00 i hbtqi,

 
En lär sig något nytt hela tiden, och jag fick precis reda på att den 31 mars (dagens datum) är det Transgender day of visibility. Dagen har firats sedan 2009 och skapades av en person som ansåg att det fanns för få/inga högtider som uppmärksammade hbtqi-personer. I detta fall fick transpersoner en egen dag. Det blir ju lätt så att transpersoner glöms bort i en heteronormativ värld. Precis som queera, bisexuella, interkönade och homos. 
 
- till skillnad från att skapa en svartvit video fylld med homofober och skitsnack - skapa dagar, veckor, månader där frågorna hamnar på agendan. Inte för att kunna bocka av det för resten av året och sedan luta sig tillbaka. Utan för att på riktigt diskutera hur situationen ser ut, vad som behövs förändras och se till att förändringar sker. För så länge världen ser ut som den gör och återskapas under liknande förutsättningar som råder just nu - behövs dagar likt denna. 
 
#blogg100, dag 28

sommarens studier

Publicerad 2014-03-31 10:48:24 i plugg,

Jag har fortfarande inte spikat höstens studier, eller vad jag ska söka. Men sommarens studier har jag i alla fall skickat iväg, och det blev en härlig blandning. Varför inrikta sig på bara ett ämne, när en kan plocka lite blandat av saker en gillar och är intresserad av? Som ni ser nedan har jag blandat Harry Potter med ungdomssociologi och olika kurser i kriminologi. 
 
Det jag gillar med att läsa en 7,5 är att det är en kort avsatt tid åt ett specifikt ämne. Inga direkta krav på att en måste klara kursen för att få läsa vidare, om en nu plockat en enskild kurs och inte läser ett program. Och om en inte är van vid att plugga eller bara vill testa på hur universitetsstudier kan vara, är det en vettig plan att söka någon/några små kurser. 
 
Visserligen har sommarens ansökningstid gått ut, men det finns många kurser en kan söka till ändå. Och hittar du något du verkligen vill läsa men det står att ansökningstiden är slut? Ring/maila kursansvarig och förklara hur mycket du vill läsa kursen. Det är himla lätt att få omkull en ansökningstid med lite smicker. Dessutom är det många många som kommer tacka nej när en väl får sitt antagningsbesked. Och ytterligare en hel drös som hoppar av när kursen väl börjat. Så sök, maila och håll tummarna för att folk hellre käkar glass och hånglar än bygger på sin kunskapsbank. Jag tänkte göra alla tre saker i sommar. 
 
 
#blogg100, dag 28

när normen får godkänna normavvikande

Publicerad 2014-03-30 21:22:00 i hbtqi,

 
Den här lilla filmsnutten delas flitigt och det är något som sticker i mig bara jag ser titeln. Javisst kanske även denna är fejk som den ursprungliga videon var, som tydligen var reklam för ett klädmärke? Men oavsett om den är fejk eller inte - tål jag den inte. 
 
En kanske tycker att det finns något fint över dessa minuter, något "humant" över att en homofob får träffa ett homo och hälsa, prata och sen kramas. We are the world osv. Fast vänta nu, varför är det homofoben som ska få fråga ut homot? Berätta om sina farhågor/fördomar/hat/misstankar - som homot sen ska stå och acceptera? Försvara, förklara och sedan avsluta det hela med en kram? 
 
Jo, för att det är normen som avgör. Det är normen som sitter på makten. Det är normen som har rätten på sin sida och som är dom som tolererar - eller inte tolererar. Det är normen som avgör om något/några ska bli tolererade - eller inte. Och den här filmen är ett exemplariskt bevis på det. 
- och detta sker på såväl individnivå som samhällsnivå. Det är normen som får välja om dom avvikande ska bli accepterade eller inte. Det är dom som kan förklara varför dom inte tycker om dom avvikande och säkerställa sin position som norm. 
 
Jag tror inte på att minska homofobin på detta sätt, jag ser ingen lösning som går ut på att normen ska ha makten som sin utgångspunkt medan normavvikande ska få förklara sig. Är det utgångspunkten innebär det enbart att avvikande måste anpassa sig och följa det normen säger för att få rum bland normen. Något som också innebär att normen när som helst kan förskjuta sin tolerans och därmed stöta bort dom avvikande. Och så går det runt. 
 
Och själva upplägget stör mig så att det gör ont - denna film är bara ett bevis på att homosexuella exotifieras och visas upp som exemplar för resten av gruppen. Den heterosexuella får representera sig själv, sina fördomar, sin osäkerhet och sin okunskap - medan homot får representera "alla homosexuella". 
 
 
Nej, det finns inget gulligt, vackert eller fint med denna film. Utan endast en rad olika bevis på att normen har makten att bestämma över avvikande. Fy fan. 
 

#blogg100, dag 27

en bridezilla

Publicerad 2014-03-29 22:23:00 i kärlek,

Är något jag aldrig hoppas att jag blir. Finns det en chokladfontän, Skagen i överflöd och att jag är iklädd en klänning som jag kan gama i - då är jag i hamn. Utöver detta önskar jag mig många tal,en fotoautomat och lika delar dans, skratt och kärlek. Osv.
 
Hur som, vi var på Beyond Retros bröllopsmingel, som Anna styrt! Om jag var stolt? Svar ja! Vi surplade bubbel, klämde på klänningar och tittade på alla hysteriska. Det där med att bröllop och hysteri går hand i hand? Paniken blandades med hetsen att finna passande klänningar. Jag testade några hårpynt, klänning blir en fråga längre fram.
- och nästa mål blir att lära mig historiska fakta bakom olika delar som rör bröllop. 




#blogg100, dag 26

att älska ett barn

Publicerad 2014-03-28 11:36:55 i kärlek,

 
Jag var med hennes åttamånaderskontroll igår, och rent objektivt var ungen exemplarisk på alla punkter. Hon kan sitta, jollra, krypa snabbt och skrattar när jag ylar i hennes mun. Hon svarar på leenden och är ännu inte rädd för främlingar. Hon stoppar in allt hon kommer åt i munnen, kan resa sig med stöd och flinar glatt när E kommer in i rummet. Skrattet kommer när jag morrar, stoppar in hennes fot i min mun eller när jag härmar djur. Ibland skrattar hon högt när vi andra skrattar, för att vara en del i gruppen. Och jag har dyrkat henne sen första sekunden jag såg henne. Hon har vår pappas ögonbryn, sådär tunt formade precis som mina är. Jag ser min systers ögon och leende i hennes ansikte, samt släktens fjälltoppar till läppar. Vi delar vissa minspel och jag anar att vi även kommer vara lika till humöret. Den dagen vi argumenterar för första gången - kommer vara en fröjd. Varje steg hon tar vill jag vara där, stötta, peppa och käfta när det behövs. 
 
Att en sådan liten varelse kan skapa så mycket glädje, kärlek och värme. Det kunde jag aldrig ana. Och att få vara en stor del i hennes liv och allt hon kommer att vara med om - är bland det viktigaste som hänt mig. 
 
Den dagen hon skrapar upp knäna för första gången, första kallsupen på landet eller när hon lär sig läsa sin första mening. Att hon kanske blir kär i någon på förskolan/skolan, skaffar en nära vän eller älskar att titta på djur. Eller första gången hon hamnar i bråk i skolan, hatar sina föräldrar eller undrar vad fan mens är? Hon kanske blir en läsnörd som jag, grym på friidrott eller en stjärna på att filea fisk? Eller någon som älskar att mecka bilar, baka bullar eller böja latinska verb? Alternativt en som tycker om att spela datorspel, hänga med vänner eller plocka svamp i skogen. Oavsett hur hon väljer att spendera sin tid, vad hon gillar att göra eller tycker om - kommer hon att bli en magisk liten individ. 
 
Omgiven av en stor grupp människor som vill hennes allra bästa, som ständigt finns vid hennes sida och med en moster som alltid är redo. Om det så gäller vilken bok hon vill läsa, en spanskaläxa eller om hur hon ska ragga på någon snygg i klassen. Eller den dagen hon inser att vi lever i ett patriarkat och hon känner att hon vill vara med och påverka - som jag kommer att vara redo. Mitt femte, älskade syskonbarn.
 
#blogg100, dag 25
 

tryck play

Publicerad 2014-03-27 09:44:00 i Sex osv.,

Här kommer en länk till det jag pysslade med i måndags kväll - jag hängde med Isabelle Wahlf under henoms sista program (för just nu?) hos Radio Skanstull. Vi stod i en liten studio och hojtade över bordet. Så jävla fin och peppig stämning. 
 
Tanken var att jag skulle prata om mina utbildningar, varför jag gjort som jag gjort och hur en kan tänka om en vill plugga till något - men inte gå den traditionella vägen. För alla är inte skapta på samma sätt och lämpade för exakt samma metod. Det gäller kids som vuxna, vi fungerar på olika sätt och utbildningsmöjligheterna måste utvecklas och vara tillgängliga för alla. Jag har aktivt valt bort en lång sammansatt utbildning för att istället läsa tusen små kurser inom områden som jag brinner för. Och fler kanske borde göra samma sak. 
 
Förutom det snackar vi om sexualundervisning i skolorna, kärleksbombar RFSU och RFSL, hur det är att vilja arbeta med sexualpolitiska frågor och vara öppna med det - men att det inte är detsamma att en är bra på att knulla eller att folk får säga och göra vad de vill mot en. Och jag fick önska två låtar, hurra! En timme gick på ett svisch - så tryck play nu. 
 
 
ps. Och en sista sak, gud vad jag älskar radio. Att få snacka fritt, växla mellan ämnen, inspirera och informera på löpande band. Önskar mig ett eget program i tjugofemårspresent. <3
 
#blogg100, dag 24

att peka finger åt duktiga flickan

Publicerad 2014-03-25 20:57:00 i min vardag,

Tisdagen har gått i ett svep -  skriva det sista inför avslutande seminarium i metod III, lunch på stan med Jenni, fixa fakturor med min ekonom (mamma :)), åka på besök till en av fritidsgårdarna i Hallonbergen för projektet med RFSU, radiomedverkan med Isabelle hos Radio Skanstull - hem. 
 
I vanliga fall hade jag fortsatt att plugga, köttat lite extra och sen däckat otroligt trött och ledsen i hjärnan. Fast vet ni, detta är våren jag inte ska bränna ut mig. Våren då jag vågar ta pauser, sovs en timme extra här och där samt skippa dåligt samvete pga ledig helg. Så behövligt och efterlängtat. 
 
Ska istället ägna resten av kvällen åt dessa böcker, pussa henne på armen som jag vilar mot och dricka upp hennes oboy. Enkel vardagskväll.

#blogg100, dag 23

radiomedverkan och törst efter ny kunskap.

Publicerad 2014-03-25 09:40:00 i Sex osv., plugg,

Om det är en egenskap jag vill behålla resten av livet - är det den som får mig att ständigt söka efter kunskap. Jag kan inte tröttna på att lära mig nya saker, spinna vidare på fakta och diskutera ämnen i timmar. Det finns få saker som fascinerar mig så mycket som människor som kan saker och förmågan att föra kunskapen vidare. Jag vill vara en som ständigt utvecklas, byter ut gamla tankemönster och konstant fyller på med kunskap.
- och givetvis vill jag vara en som för kunskapen vidare. Packar ryggsäckar, river normer och mossiga föreställningar. Jag vill ständigt förbättra min förmåga att informera, inspirera, upplysa och föra tankesätt, kunskap och pepp vidare. Skräckpropaganda, förutfattade meningar och pekpinnar är något jag håller mig borta från. Jag tror att kunskap förs vidare bäst när öppna samtal sker. När det är högt i tak, diskussionen får påga och en får grotta ner sig totalt i ny information och tankespår. 
- fast givetvis innebär detta att en får gränsa vid sexistiska, hatiska, rasistiska påhopp. Några gränser finns det faktiskt. 
 
 
I dag medverkar jag i Radio Skanstull och fantastiska Isabelle Pelle Wahlf håller i programmet denna dag. Vi ska snacka sex, hur en kan utbilda sig till sexualupplysare om en inte vill gå den traditionella vägen, vilka kurser som finns och vad en kan göra istället. Kanske pratar vi om varför jag läst över 260hp utan att ha plockat klart en kandidat? Kanske snackar vi skit om SD? Kanske grottar vi ner oss i könens anatomi och varför media inte belyser klitoris egenskaper bättre? Allt kan hända. 
 
 
Alltså, hen är så cool att jag dör lite. Detta hår och denna blick. Det är även IP som tagit över min plats hos Veckorevyn! Så jävla vettigt. Även om det står på hemsidan att mailen skickas till mig, är det IP som sitter på den stolen nu. Lyllo VR. - programmet sänds live och jag tror vi snacka en timma? Därefter blir det podd av kalaset. Pepp! 
 
#blogg100, dag 23

när en trodde att Glee inte kunde bli bättre

Publicerad 2014-03-24 13:49:00 i feminism, genus osv., hbtqi,

Så dyker Alex Newell upp. Som det går att läsa på Glee Wikia, var hen en av personerna som gick vidare i The Glee Project. Hen är öppet homosexuell och klargjorde detta i serien. Och i Glee spelar hen transperson. Mina känslor orkar med detta och jag bölar mig genom scenerna. Även i serien är hen homosexuell och som jag förstått det hittills även transsexuell. Hen mår inte bra i killarnas omklädningsrum och vill inte bära "manliga" kläder - men hen får inte befinna sig i tjejernas omklädningsrum och när hen bär klänning, klackar, peruk eller smink blir hen hotad till livet, slagen, mobbad och trakasserad. Detta sker på dagtid i skolan av klasskompisar. 
- och det går så pass långt att hens föräldrar förbjuder henom att ta en "kvinnlig" roll, och att hen enbart får bära klänning hemma när ingen ser på. För att hen inte ska råka illa ut. 
 
Och jag är ingen specialist på amerikanska lagar, men sist jag läste på om diskrimieringslagar gällande homosexuella - inkluderades inte kids i skolorna. Vilket borde innebära att det även är fritt fram att trakassera transpersoner? I Sverige fick vi 2006 en diskrimineringslag som skyddar hbtq-elever genom hela skolgången. 
 
 
Därför blir det så jävla viktigt med personer som är utanför normens gränser, att dom synliggör hatbrott i olika grader, väcker diskussioner och belyser hbtq-personer - på bästa sändningstid. Det är därför jag älskar Glee! Serien innehåller mörka, asiater, bögar, funktionshindrade, fattiga, flator, överviktiga, ensamma, utstötta, kriminella, sydamerikaner, personer med downs syndrom och nu även transpersoner. Och det är så jävla viktigt med serier, böcker, tidningar och olika medier som inte bara återskapar bilden av vita, lyckliga, rika, smala människor. För ja, det är väldigt olika faktorer och kategorier jag räknat upp, men allt är avvikande från normen på något sätt. Men när världen är så pass kass som den är, så behövs det förebilder och personer som avviker från normen. Så heja Glee! 
 
Nedan är några mingel-bilder på Alex Newell, min nya idol. 
 
#blogg100, dag 22

att festa med en partner

Publicerad 2014-03-23 21:08:00 i party-larty,

 
Jag vet inte om det är för att jag inte gjort detta sen gymnasiet när jag var tillsammans med en som gick i samma klass och även hängde i samma gäng som jag - men brukar en festa med sin partner? Jag är helt grön på detta område och vet inte riktigt hur en gör. 
 
Är det för att folk tänker att de kommer i "skön" stämning efter några glas vin? Eller för att bli uppraggad av andra på dansgolvet och sen gå hem i samlad trupp alternativt ligga hektiskt pga att andra vill ha ens partner? Eller för att en hänger i samma gäng? 
- jag vet bara att jag skulle bli jäkligt störd om någon raggade på min tjej + att jag alltid är snäppet mer aggressiv på krogen då alla kukbärare tenderar att tro att dom får göra vad fan dom vill med ens kropp. Och själva kulturen på krogen tenderar ofta att mer likna ett zoo än en plats för vuxna att socialisera sig och hänga. 
 
 
Alkohol har ju den effekten på många - att ens värsta sidor väcks och kommer till ytan. Samtidigt som det kan vara jäkligt hett och mysigt att hångla loss på ett smockfullt dansgolv på Berns. Rent allmänt när det gäller alkohol har jag så många olika åsikter och ämnen jag vill blanda in - för det är ett ämne som väcker så mycket känslor på såväl individnivå som samhällsnivå. Oavsett om en dricker eller inte - så blir en påverkad. Så samtidigt som jag kan älska nätter som tillbringas på svettiga dansgolv tillsammans med mina vänner, vet jag inte om jag vill att min partner ska få se min värsta sida när jag rasar över att män kladdar och tar för sig av kvinnors kroppar. 
 
Så jag tänker spontant att det kanske krävs att vi befinner oss på en hbtq-klubb för att jag ska kunna slappna av på ett sätt och kunna njuta av att hänga på ett ytterligare sätt med min tjej? Samtidigt som jag skulle himla med ögonen åt att alla skulle ragga på henne... Fast med tanke på att jag befinner mig i ute denna situation ca 1 gång i månaden är det inget direkt alarmerande i mitt liv. Men hur gör andra par? Festar en med sina vänner eller med en partner? Kära Bullen.
 
#blogg100, dag 21

att sakna empati för djur

Publicerad 2014-03-22 20:46:00 i kärlek,

Min värsta egenskap: jag saknar dom där fina och rara känslorna en ska känna för djur. Om det fanns en diagnos där en inte känner känslor för djur - så är det den jag har. För jag har så himla svårt att känna saker för djur. Jag växte upp utan djur - samtidigt som alla mina vänner hade djur. Vännerna på gården hade hundar, mina klasskompisar hade katter och gänget på landet hade kaniner. Medan jag och syrran blev utan. 
- och det påverkade från start och påverkar än idag. Jag gillar inte djur. 
 
Dom luktar illa, tappar hår, jag förstår dom inte, deras mat luktar vidrigt och jag har väldigt svårt att förstå charmen. Det finns ett gäng väluppfostrade djur i min närhet som är godkända och som är väldigt trevliga. Utöver det älskar jag mopsar, små chihuahuor och taxar. Samt pingviner. Men utöver det är jag på gränsen till blank.
 
När vänners djur dör vill jag så gärna kunna känna med dom, som jag gör när människor dör - för det om något kan jag ju verkligen relatera till. Men djur som dör, ja det är sorgligt och jag lider med personen för att jag tycker om personen. Men för själva djuret i fråga blir det svårt med mina känslor. Jag är för att en avlivar ett djur när det inte är friskt och lider, för jag har så svårt för att människor håller djur vid liv för sina egna känslor. 
 
Och jag kan ju knappast vara ensam om att känna på detta vis? För jag är så emotionell i övrigt, så det kanske drogs in på djur-kontot? Eller något sånt. Det är bara så svårt att finnas där, peppa och stötta vid djurs sjukdomar eller död, när jag inte vet hur jag ska känna eller säga. Ibland känns det som att dessa typer av känslor är bannlysta och sånt en egentligen ska hålla käft om. Men heller förklarar jag min inställning än fejkar. 
 
Som denna lilla varelse, Ninja kröp in i mitt lilla hjärta på några sekunder. Och jag tigger ständigt om att få vara vakt. Men skulle Ninja var 10 gr större tappar jag känslan för varelsen. Och jag kan inte riktigt förstå djuret längre. Det blir så märkligt då. 
 
#blogg100, dag 20

att ständigt tänka på sin kropp

Publicerad 2014-03-21 11:15:10 i feminism, genus osv.,

Jag är så jävla trött på att vara medveten om min kropp. Att veta om hur jag ser ut, vilka former jag har och hur mina kilon sitter - för om jag inte tänker på det så berättar någon annan det för mig. Och har ingen berättat det för mig just då kan jag slå upp vilken tidning som helst, se random film eller gå förbi valfri reklam - och få vetskapen om att jag ser ut på fel sätt. 
 
Samtidigt som jag gillar att träna. Och när jag skriver träna så menar jag: yoga på medel/avancerad nivå som mjukar upp alla muskler och det handlar om att andas och vara i nuet. Gympa där en får hoppa runt till glad musik. Promenader där en kan snacka bort några timmar, gärna med en kaffe i handen. 
- jag är ingen vinnarskalle och jag strävar aldrig efter någon sommarsäsong. Jag vill bara inte dö pga att jag rört på mig för lite i vardagen. 
 
Men jag trillar dit, ibland några gånger i veckan och ibland tar det månader mellan varven. Men stunder då jag tänker negativt om min kropp finns med i bakhuvudet. Och det är knappast en slump att det inträffar - speciellt inte med tanke på att hela samhället dagligen reproducerar en bild av hur en ska se ut för att vara en lycklig människa. Bilden är ofta en smal, vit, skrattande person med vita tänder och utan några synliga funktionsnedsättningar. Allra helst ska personen befinna sig på bilden tillsammans med en av ett annat kön som är i samma ålder och resterande egenskaper som den andre. 
 
Samtidigt som detta lanseras: #tjejkropp och en genusvetare går ut med att fler kroppar behövs visas upp för att göra skillnad - så fler kroppar behövs objektifieras på såväl individnivå som samhällsnivå för att vi tillsammans ska gå framåt? Det kanske är just det som behövs, jag vet inte. Jag bara önskar att det fanns dagar, veckor, månader och år då individer slipper tänka på sina kroppar. Där en bara får vara och slippa all press som samhället skapar. Ibland har jag veckor där denna inställning tågar på, ibland faller jag för samhällets bild och pekar ut fel på min kropp. 
 
Och det var först igår som jag insåg att jag är tillsammans med en som inte vill ändra mitt utseende. Att hon inte är som dom andra. Tidigare partners/ligg har aktivt förklarat för mig vad som behövs ändras. Att jag kan ju inte bli längre, men att jag faktiskt skulle kunna bära klackar även på vardagarna. Vilken mat jag ska äta för att gå ned i vikt, hur jag ska föna håret och vilka produkter som ska i efteråt. Vilken slags manikyr jag skulle passa i och det kanske vore en bra idé om jag inte alltid gick i korta kjolar. Och att vikten alltid varit för mycket.
- varför gör vi så mot varandra? Vad är det hos individen som anser att den har rätten att påpeka hur andra ska se ut, förändra sig eller göra för att matcha normen bättre? 
 
Så jag vet inte hur mycket som förbättras av att tjejkroppar fotas och sprids via sociala medier. Jag ser snarare fram emot att fler och fler rasar över medias framställning av kroppar. När människor käkar mindre kött för miljöns skull och går in i ekotänk - snarare än att räkna kalorier eller fettmängd. Att folk gör uppror mot skeva ideal, bojkottar dieter och tränar för att en vill och mår bättre av det. Den dagen då alla kroppar finns representerade i sociala rum och utseendets makt förändrats.
 
 
#blogg100, dag 19

chicas to the front

Publicerad 2014-03-20 20:32:00 i feminism, genus osv.,

Fotot är taget vid ett övergångsställe på väg till ett bokmingel. Och den peppen som rinner i mina ådror just nu - jisses! 
 
Och jag är så jävla tacksam och peppad över alla fantastiska människor jag har i min omgivning. Alla intelligenta, fina, känslosamma, feministiska, magiska individer. Journalister, pr-people, akademiker, skribenter, folk som kämpar för kids och mänskliga rättigheter - jag njuter av att ha folk jag aktivt valt in i mitt liv, att dessa befinner sig på olika maktpositioner. Som kämpar, tar plats, syns, hörs och märks. Ni är bäst ❤️
 
#blogg100, dag 18

Hur Disney gör kön

Publicerad 2014-03-20 09:23:00 i feminism, genus osv.,

När jag läste en kurs i social psykologi i Sexologi I pratade vi mycket om barn och anknytning. Hur viktigt det var för barn att läsa av kön och få känna igen sig i andra individer.Då handlade det om att barn kan se likheter och skillnader på sin egen och andra kroppar. 
 
Men också utanför förskolegruppen, familjen och ens närmsta omgivning skapas kön. Hela tiden. Det är ett konstant skapande. Och vad är det i detta vi uppmuntrar, hyllar och ständigt återskapar? Vad är det i upprätthållandet av tvåkönsnormen som människor finner attraktivt och värdefullt? 
 
Låt oss titta på bilderna nedan. Här har någon roat sig med att omvandla klassiska karaktärer från Disney. Från män till kvinnor. Och jag vet inte vad ni känner, men det blir väldigt tydligt gällande vilka bilder av kön som samhället vill förmedla till barn.
 
Och nej, Disney står inte som ensam bov i dramat. Men givetvis påverkas barn av sagor, filmer, bilder, leksaker och böcker - konstant. 
 
#blogg100, dag 18

höstens anmälningar

Publicerad 2014-03-19 21:26:00 i Sex osv., plugg,

Det finns så mycket val här i livet och jag ser högskolors kurser som ett gigantiskt smörgåsbord. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och jag vill läsa så mycket som möjligt på en och samma gång. Men, till hösten är min plan att faktiskt bara läsa en kurs. Jag brukar snitta på att läsa minst 45 hp - där 30 hp är heltid. 
 
Det känns pirrigt och nytt att faktiskt bara ha en kurs att fokusera på och gräva ner mig i totalt. Frågan är bara vilken jag ska välja? Min tanke i över ett år har varit:
 
- Sexologi, masterprogrammet i Malmö, 120 hp
 
Men jag har kanske eventuellt valt en annan väg och velar nu istället mellan att hoppa på något annat. Sexologikursen finns kvar och då jag måste ansöka med "reell kompetens", måste jag fortsätta samla på mig kompetens. Så jag lutar istället åt kanske något av detta: 
 
- Sexualmedicin - en introduktion. Karolinska, 15 hp
- Sexologi I, sexualitet och samlevnad. SU, 7,5 hp
- Genusvetenskap II. SU, 30 hp
osv osv. 
 
Det finns så mycket att välja på! Kanske tar jag en 30-kurs? Flera mindre som jag gjort tidigare år? Eller så kanske ett magiskt jobbuppdrag dyker upp? Blir det bara en kurs så är den stora planen att arbeta på min auktorisering som sexualrådgivare. 
- och utöver det fortsätta arbeta för RFSU som skolinformatör och FLT + RFSL Ungdom och hålla i workshops. Låter som en ganska bra höst enligt mig. 
 
#blogg100, dag 17
 
 

tuktad till frihet

Publicerad 2014-03-18 22:13:45 i Sex osv., böcker,

 
Jag har så länge jag kunnat minnas varit fascinerad av denna person. Sekter var ett av mina favoritområden när jag var yngre och jag läste allt jag kom över. Religion, politiska ideologier, sex, ufon, andlighet - oavsett vad det var som höll sekten samman så älskade jag skiten. Och det finns fortfarande något inom mig som tycker att det är spännande. Det avvikande är intressant, speciellt när det rör områden som jag aldrig berör närmre än via litteratur eller skandalprogram på tv. 
 
Hans Scheike, hen är en blandning av allt det jag fascineras över: sex, avvikande sexuella handlingar, andlighet, religion och gudsdyrkan. Och med fascination menar jag att jag vill så hemskt gärna försöka förstå hur det kommer sig att människor går med i sekter. Varför folk vill ge upp sina liv för att ingå i en inskränkt grupp där resten av omvärlden framställs som onda, hemska och verklighetsfrånvända. 
 
Efter att ha läst boken är jag inte närmre något svar. Jag har istället fått veta ännu mer om hur Scheike med kvinnligt sällskap sexuellt utnyttjat barn, misshandlat, hjärntvättat och på olika vis förstört livet för många kvinnor i olika åldrar. 
- hade det enbart handlat om att gruppen i sig ansåg att smisk är en väg till andlig upplevelse och frihet - så hade jag inte höjt på något ögonbryn. Folk får ägna sig åt lite vad som helst så länge bra-känslan och samtycke finns med i bilden. Då hade jag knappt varit intresserad av historien mer än kanske sett något program. Jag är för att människor testar sig fram, hittar sina sexuella intressen och utvecklas - men att alla som är med i leken är där av fri vilja. Hur fri viljan är kan en ju alltid diskutera visserligen. Men när det utförs mot barn - som aktivt visar motstånd och som i sin tur blir påverkade för resten av livet. Då handlar det inte om brakänslor eller samtycke - då är det vuxna individer som aktivt utnyttjar barn och unga för deras egna sexuella njutning.
 
Historien om Hans Scheike binder på ett vis samman mina områden - sexologi och kriminologi. En person som startar en grupp med inställningen att kvinnor är till för att vara undergivna män samt att smisk i olika former gör en människa till en fri individ. Som även menar att ju tidigare en börjar smiska flickor, desto bättre är det för deras utveckling. Utöver det har sekten fotat, spelat in filmer och skrivit instruktionsböcker i smisk. Och aktivt lockat till sig unga flickor för att utnyttja på olika vis.
 
Ur ett kriminologiskt perspektiv: dessa personer har sexuellt utnyttjat barn och unga kvinnor. Misshandlat och frihetsberövat barn, unga människor och kvinnor i varierande åldrar. Att hjärntvätta någon är ingen brottslig handling, men många av kvinnorna lider än i dag av det dom var med om som unga. Visserligen har några ur sekten suttit av tid i fängelset samt betalat skadestånd - men att dom hela tiden bedyrar sin oskuld i detta, som krockar med alla offers vittnesmål, indikerar att det finns mycket som dolts under ytan under många år. 
 
Ur ett sexologiskt perspektiv: Det finns forskning som "bevisar" att en absolut kan känna sexuell njutning genom att tillfoga smärta på kroppen. Smisk är en del inom denna forskning och andra lättare praktiker inom BDSM-världen. Att människor i olika grad njuter av att vara i underläge alternativt sexuellt dominera andra - är allmänt känt. Att det finns vuxna människor som sexuellt attraheras av barn klassificeras som en parafili och definieras som pedofili. När det gäller personer som kommit i puberteten handlar det om hebefili, som även det ofta klassificeras som en parafili. När sexuella handlingar sker mot någons samtycke - är det en olaglig handling.
 
Så min fascination för Scheike har efter denna bok svalnat. Det finns inget fascinerande över att en gammal man aktivt sexuellt utnyttjat och misshandlat barn och unga under många många år, med anledningen att det är henoms syn på vad "frihet" är. Det handlar om aktiv hjärntvättning som skadat många människors liv.
 
#blogg100, dag 16

när utseendet hinner före kunskapen

Publicerad 2014-03-17 08:17:00 i feminism, genus osv.,

- Alltså, du är ju ung?
- Men åh, går du i klassen?
- Du som är ca 20?
- Du som ung, vad tycker du om det här?
- När du pratar, då låter du som att du är runt 30-35, men när jag tittar på dig. Ja då ser du ju ut som 18?
- Det är nästan synd att du ser så ung ut.
- Ska du som är så ung prata om sånt här?
- Alltså du som är så ung, ska du prata inför oss?
 
Jag skriver rent en uppsats om hur det är att utföra en intervju och hur en kan känna sig. Och jag känner igen samma mönster i intervjusituationer som jag känner när jag utbildar. Att jag hela tiden måste tänka på mitt utseende. (Vi kan pausa från daglig sexualisering och objektifiering, för det tar jag för givet att ni som läsare förstår att en som ung kvinna dagligen utsätts för, flera gånger om dagen.) För att jag ser så ung ut. 
 
Citaten ovan är dom vanligaste och som jag ofta får höra när jag träffar en ny grupp jag ska utbilda. Då jag är sexualupplysare utbildar jag allt från kids på mellanstadiet till yrkesverksamma barnmorskor och fritidspersonal. Jag utbildar människor som är i samma ålder som min mamma och ålderspannet är väl på 12-70 år?
- och det är svårt för en del att bli utbildade av någon som är yngre. Inte nog med att jag skulle kunna vara deras barn eller barnbarn - jag ser dessutom otroligt mycket yngre ut än mina tjugofyra år. Det är en extremt maktutövning att värdera någons kunskap baserat efter utseende och ålder. 
 
Fast vet ni, det är inget jag kan göra något åt. Jag har fått mina tips genom åren - hur jag ska ändra frisyr, använda rätt sorts smink eller klä mig på ett visst sätt för att addera några år på mitt utseende. 
- men varför ska jag ändra mig för att folk ska tycka att jag ser "lämplig ut" för den kunskap jag förmedlar?
 
Mitt jobb är att utbilda, upplysa, informera och peppa. Då spelar det ingen roll om jag ser ut som 18 eller 25. Och hur fan ska jag kunna peppa andra i min omgivning att våga ta för sig, om jag ständigt försöker fejka min ålder? Det går inte ihop för mig. Det är snarare fel på människor som inte kan ta till sig kunskap från yngre. Och det är inget jag kan göra åt.
 
Det enda jag kan göra är att köra på. Jag vet vad jag kan och jag vet att jag är en bra föreläsare. Då kan jag inte låta något som mina icke existerande rynkor stå i vägen. Jag ser det istället som en stor jävla fördel. Att jag som ung kan och får utbilda äldre - det är häftigt. Och jag kan bara önska att folk inom andra områden tar för sig och käftar - chicas to the front osv. 
 
#blogg100, dag 15

sexa med en robot

Publicerad 2014-03-16 08:08:00 i Sex osv.,

Åh, RFSU´s vuxenpodd har äntligen kickat igång igen. I första avsnittet för säsongen var Lotta Lundgren med och dom diskuterade mat och sex. Vad som är sexigt med någon som kan laga mat och vilken mat en ska äta för att bli mer sugen på att knulla. OM den maten nu ens finns? Eller om det kanske mer är stämningen och känslorna runt. 
Och i avsnitt två är Julia Skott med och det pratas om robotsex. Jag är övertygad om att detta kommer att bli mer vanligt i framtiden. Och med framtiden så menar jag inte om några hundra år. Utan kanske 20-30? För människor som kanske inte orkar/vågar/vill ha kontakt med människor, men som ändå vill pyssla om någon, ligga, känna behov av att vara med någon annan än sig själv. Osv. 
 
På RFSU´s hemsida går det att lyssna direkt! Tryck här
 
#blogg100, dag 14

framtidens prinsessförebilder

Publicerad 2014-03-15 21:36:00 i feminism, genus osv.,

Oavsett hur mycket genus en kan och hur påläst en är, så är kungligheter stora personer i kids liv. Det spelar ingen roll vad en själv tycker om att vi har monarki (jag är exempelvis mot.) - men dessa figurer har utrymme i sagornas värld. Disney, sagor med flera hundra år på nacken, moderna sagor - prinsessor och prinsar förekommer överallt. 
 
Och det är när jag ser dom senaste Disney-prinsessorna som jag finner någon form av hopp. Modig med en rödhårig prinsessa som vägrar att bli bortgift och slåss för att själv få välja partner. Eller i Frost där prinsessan förklarar detta: 
- då får jag hopp för att mina syskonkids kommer få lite vettiga förebilder via sagornas värld.

#blogg100, dag 13

vem ritar kuken?

Publicerad 2014-03-14 08:27:54 i Sex osv.,

Det är när jag skriver mail till kollegor som innehåller fraser som "Vem ritar kuken? Jag kan göra det, men kan gärna låta någon annan göra det?" - som jag känner ren lycka över min yrkesposition. Att förbereda, peppa, ventilera och skapa en fantastisk utbildningsdag tillsammans med ett gäng magiska upplysare - som sedan sker med bravur. Det är få saker som toppar den känslan i mitt liv. 
 
Mailen handlade om en utbildningsdag som RFSU höll för ett gäng fritidsledare. Jag hade den dagen ansvar över att utbilda i fittfakta, kukkunskap och göra en stor associationsövning om säkrare sex, sexuella praktiker, testning och könssjukdomar. 
 
Och som ni ser på bilden nedan, var det jag som fick uppdraget att rita kuken! Och jag är nöjd. Skinkorna kanske blev lite små, men annars fick jag med alla viktiga delar och gruppen förstod motivet. Samtidigt som jag ritade fick gruppen som jag utbildade testa att rita i sina egna block. Och det kanske verkar svårt - men det är extremt pedagogiskt att rita och på riktigt förstå vart alla delar sitter, hur det kan se ut och lära känna kön på ett ytterligare vis. För det blir olika varje gång en ritar, vilket i sig är pedagogiskt - då en fattar hur olika kön ser ut. Kan varmt rekommendera detta. 
 
Och jag tänker på när jag som osäker sjuttonåring fick drömmen krossad av en värdelös syo. Som konstaterade att det vore bättre om jag tog och valde om mitt yrkesval. Att det kanske var bättre om jag satsade på något som kunde resultera i ett yrke och ett sätt att dra in pengar (som att pengar är det mest relevanta?!), och att jag valde något som det faktiskt gick att utbilda sig i. Osv osv. Hen var kass, och nu sitter jag här och kan få betalt för att utbilda människor som sexualupplysare. 
 
Och jag ska faktiskt peppa andra till att göra samma sak. Eller snarare berätta om hur jag utbildat mig och ständigt utbildar mig. Vad en kan göra, vad en kan läsa och hur en kan tänka. Den 25e hälsar jag på fantastiska Isabelle Wahlf hos Radio Skanstull och pratar om mina kurser, mina utbildningar och vad en kan göra. Hurra! 
 
#blogg100, dag 12

vårkänslor

Publicerad 2014-03-13 22:53:00 i kärlek,

Ni vet den där ljuvliga känslan som sprider sig i kroppen i takt med att solens strålar hänger kvar lite längre för var dag och sprider lite mer värme. 
 
Det är ungefär då en känner att plugget halkar ner några steg på prioriteringstrappan, och en hellre vill ägna dygnets timmar åt att hångla och hänga runt med finingar. Åh, min första vår på många många år som upptagen. Jag som alltid brukar vara pepp på uteserveringar, nya hångel och att ragga runt - ser istället fram emot att möta våren med denna donna. ❤️
- picknickar, promenader i solen, glasshäng, hångla i gräset och bära tunnare plagg. Som jag är redo för våren.

#blogg100, dag 11

första kyssen

Publicerad 2014-03-12 07:02:00 i hbtqi, kärlek,

Jag vet inte om det var för att jag var totalt utslagen igår, eller om det bara är så att videon är fruktansvärt vacker. Det känns så äkta och det når under huden. Jag växlade mellan att rodna, fnissa och ha hjärtklappning. Första kyssen och sekunderna precis innan, det är något förbannat magiskt över det. 
 
När jag tänker på min och E´s första kyss blir jag lite yr? För jag minns exakt känslan jag hade då, hur nervös jag var. Hur hjärtat bankade så hårt att jag tänkte att hon måste höra det genom tröjan och jackan. Och hur jag kände att om jag inte kysser henne nu är fan allt kört. Så jag kysste henne, och ja, nu sitter vi här några månader senare och har aldrig varit lyckligare. Och visst undrar en hur många av dessa konstellationer som dejtade efteråt?
 
 
)
 
#blogg100, dag 10

bakis på pepp?

Publicerad 2014-03-11 16:59:00 i Sex osv.,

Föreläsningen/workshopen gick bra. Riktigt bra. Jag sitter på tåget nu och är helt slut. Min hjärna är mos, min röst är raspig men hjärtat är varmt. Jag sprudlade av stolthet medan jag pratade med E i väntan på bussen. Hur ofta kan en prata i mun på sig själv när en vill förklara hur stolt och nöjd en är över sin egna prestation? - märklig men häftig känsla. Att kunna räta på ryggen och känna stoltheten pumpa genom kroppen.
 
Det var totalt 35 pers som jag föreläste för och vi hann med HBTQ - förklaring av begreppen, konstrueringen av sexuella identiteter och varför vi upprätthåller dessa, ett långt trans-pass, viktiga årtal som rör hbtq och avslutningsvis ett block om heteronormen och vilka som skadas av den
 
Och kanske finast av allt - att jag behövde pausa och gränsa vissa diskussioner, för att vi skulle hinna med allt - och klassen är "vanligtvis" blyga och några som inte gillar att snacka i grupp. Bästa sortens komplimang. 
 
#blogg100, dag 9

på väg!

Publicerad 2014-03-10 19:56:00 i Sex osv.,

Bilden togs ombord tåget för ca 100 timmar sen. Och nu är jag på en buss rätt in i skogen. På väg mot min första egna föreläsning! Iiih, den känslan som bor i min mage just nu.
 
Den tog bara en snabb paus under väntan på bussen i Borlänge. Sist jag hängde i Borlänge var jag sjutton år, hade precis blivit ihop och dumpat min första tjej och lovade mig själv på tåget hem att jag aldrig någonsin skulle falla för en tjej igen...
- den planen sprack ju. Sju år senare och jag har aldrig varit mer kär. Tur att vattnet runnit några varv under broarna. 

#blogg100, dag 8

en egen föreläsning

Publicerad 2014-03-10 10:37:00 i Sex osv.,

Nu är det äntligen dags - jag ska hålla min egna föreläsning/workshop! Nog för att jag älskar att föreläsa, utbilda och hålla workshops för RFSU´s/RFSL´s skolinformatörers räkning, workshops för RFSL Ungdom eller för Colour of Love. Men att få en helt egen förfrågan utanför mina organisationer, det är stort. Så jäkla stort. 
 
Upplägget är följande: en folkhögskola har demokrativecka. Jag har dagen då det handlar om HBTQ. Vad jag ska prata om eller hur jag ska lägga upp det är fritt. Och jag har växlat mellan följande faser:
 
1) OH MY GOD!! Min första föreläsning!! Heja, jag är bäst!
2) OH my god, vad har jag gett mig in på? Jag kan inte hålla min egna föreläsning?
3) Klart jag kan! Heja mig! Men hur fan ska jag få plats med allt jag vill säga?
4) Schemat är klart, ramarna är satta - nu börjar peppen komma!
 
Så ikväll stiger jag på ett tåg - imorrn möter jag minst 30 pers i deras skolaula och pratar HBTQ under några timmar. Det kommer bli så jäkla kul. Kommer varva mellan föreläsning, diskussion och olika övningar. Min alldeles egna föreläsning. Så jävla peppigt.
 
 
ps. jag har haft en innan. En skola i Stockholm som ville att en kändis (he he) från Veckorevyn skulle svara på frågor från kidsen. Jag var svinnervös, läraren la sig i när jag svarade och det slutade med att jag fick be lärararna lämna lokalen. Då gick allt mycket bättre och föreläsningen blev helt ok. 
 
#blogg100, dag 8

L Word

Publicerad 2014-03-09 22:23:00 i Sex osv.,

Jag och E såg äntligen klart L Word igår. Vi kickade igång marathon när vi började hänga i augusti. Sen hände livet, plugget och allt annat. Men nu, är äntligen sista avsnittet i sjätte säsongen färdigt.
Och jag älskar serien. Från början till slut. För det är exakt som alla andra random serier - förutom den lilla detaljen att i denna serie är hbtq-personerna majoritet och heterosexuella minoritet. Det dyker upp en heterosexuell karaktär då och då, en av huvudkaraktärernas syster är hetero - precis som i alla normativa serier där det nästan alltid finns med en "obligatorisk kitchig bög" eller en "butchig flata".
 
I L Word är kvinnorna personerna med framgångsrika karriärer, makt, pengar, sex och kärlek i alla dess former - och dom är lika snygga som balla. Och ja, det flödar av sexscener. (Det är under dessa som jag någonstans tänker att någon tänkt att dessa scener är till för att locka tittare.) Och det känns inte märkligt eller tillgjort, utan bara vettigt och verklighetsinspirerat. 
 
Så för er som tröttnat på stereotypa serier med vita heterosexuella i huvudrollerna - se L Word. Den har allt: drama, kärlek, sex, sorg, scener att böla till, politik, pepp och bra-känslor. Så jävla fin serie. 
 
 
#blogg100, dag 7

8e mars.

Publicerad 2014-03-08 09:33:00 i feminism, genus osv.,

När jag tänker på denna dag, så rusar blodet i kroppen på mig. Jag känner pepp, styrka, systerskap, kärlek, kraft och så jävla mycket GO! Jag vill skrika, hålla hand, marschera i grupp och känna samhörighet. Veta att det finns en annan bättre värld framför oss och det går att göra skillnad. Att jag kan påverka och att jag påverkar. Att vi tillsammans gör världen till en bättre värld och att vi påverkar andra att reagera och agera. 
Så länge den här dagen behövs kommer jag att fira. Jag kommer att fira, peppa och störa varje dag tills dagen inte längre är bruklig. Kampen är inte över, och jag kan inte se detta ske utan att göra något. Tillsammans är vi starka. PEPP!!
 
#blogg100, dag 6

en nackdel med förlovningen.

Publicerad 2014-03-07 21:19:00 i kärlek,

När jag gick i sorgeterapi lite mer en ett år efter att han dött började vi strukturera upp olika metoder för mig att orka med att leva med sorgen. Att jag skulle kunna klara av vardagen, livet och allt som ingår utan att min pappa är vid liv. Jag blottade saker jag inte ens skriver i dagboken och hen sorterade, dissekerade och strukturerade upp känslor, erfarenheter, behov och lösningar. 
 
Eftersom jag är yngst i syskonskaran hade jag vid denna tid inga kids, inget giftermål och inget seriöst på g. Jag var under denna tid avstängd gällande allt som rörde känslor. Jag var glad om jag inte blev arg på främlingar, det var stora framsteg på den tiden. Kärlek var bortkopplat från mitt liv. Ligg minns jag inte, men det kanske existerade. Men jag hade en insikt om att jag inte var redo för något nytt alls i hjärttrakten. Jag ville bara komma över sorgen. 
 
Fast hen förklarade att det kommer komma stunder i mitt liv då jag kommer sakna honom lite extra mycket. Jul, födelsedagar, påsk eller kanske midsommar? Högtider då han fanns med. Eller stora händelser i livet - där jag förväntat mig att han ska finnas med, och som jag nu kommer få gå igenom utan honom. 
- jag minns den där rasande känslan i bröstet och jag kom på mig själv att känna okontrollerbar ilska för mina syskon. För att dom gift sig, för att dom skaffat barn, för att dom köpt sina egna hus - för att han hann vara med om detta. Kanske inte lika mycket för alla. Men mer än mig. Då när han dog jobbade jag 100% och pluggade 125% - mer än så var det inte. Inga kids, ingen fast partner - inget sånt. 
 
Dagen då jag tar kandidaten, nästa gång jag får ett riktigt bra jobbuppdrag, när jag träffar någon jag gillar, gifter mig, föder barn, släpper en bok. Ja, vi målade upp scenarior där jag förväntat mig att han skulle vara med. Och där han nu kommer att utebli. Han är död och kommer inte medverka. Hur skulle jag då känna när detta hände? Vad skulle jag göra? Och hur skulle jag hantera detta på bästa sätt?
- anledningen till att det gick så bra för mig genom dessa övningar var för att jag inte ens kunde föreställa mig kärlek. Eller hur det skulle kunna vara att träffa någon som betyder något. Det var så avlägset att det gick att arbeta med.
 
 
Fast nu sitter jag här, i morrn har jag och min tjej varit förlovade i en månad. Och vi har varit tillsammans i mer än sju månader. Och jag har hittat den jag vill leva mitt liv med. Och han är död. Och missar allt detta. 
- han fick vara med om alla kassa relationer. Snubbarna som varken kunde prata politik eller om något vettigt alls. Idioterna som vi brukade skratta åt efter att relationen tagit slut. Allt det kassa. 
 
Och han missar min kärlek. Det är på något sätt svårt att förstå. Hur personen som är femtio procent till att jag finns till och som var en av mina närmaste, inte längre finns kvar. Mitt i stunden som ska vara den lyckligaste och bästa någonsin, river det i bröstet av saknad. För att han inte med. Han missar så jävla jävla mycket. Två av dom viktigaste personerna kommer aldrig att få mötas, och jag vet inte riktigt hur en kommer över något sådant.  
 
#blogg100, dag 5

ringarna

Publicerad 2014-03-06 18:12:00 i hbtqi, kärlek,

Att två små cirklar kan göra små mycket skillnad? Och kännas så otroligt stort? Jag vet inte riktigt hur jag ska ta hand om alla känslor, det är så stort och det är så mycket i mig som förvånar.Att jag blir fnissig, yr och rödrosig av att bära hennes ring - det är lika märkligt som fint.
Jag har ju aldrig sett mig som typen som är pepp på förlovningar. Bröllop - ja. Gud ja. Jag har haft fasta planer sedan 10 år tillbaka, men liksom aldrig tänkt på vem den andra/de andra skulle vara. Förrän nu. Nu har den där skuggfiguren fått ett ansikte och fjärilar brottas i min mage. Sen att detta kanske inte sker på fem år, det gör mig inget. Nu har jag hittat den jag vill dela sabel med när vi skär i bröllopstårtan. Kanske den mäktigaste känslan. Så enkelt och självklart på något vis. ❤️
 
#blogg100, dag 4

vi har förlovat oss!

Publicerad 2014-03-05 23:16:00 i kärlek,

Kanske världens bästa nyhet och bland det största som har hänt i mitt liv - vi har förlovat oss! Hon har lagt sin hand i min och jag svävar på små jävla fluffiga små moln. Det är ganska absurt hur en liten ring i vit guld runt ens finger kan kännas så jäkla speciellt? Men jag blir svettig, pirrig och fnissig av att ha den där. Och den har suttit på plats i ca 6 h nu? Hur levde jag mitt liv innan? Och detta är ju ungefär lika logiskt som kärlek, men fy fan vad det är bra när det på riktigt är bra. 
 
Förlovningen skedde den 8 februari - jag har alltså varit tyst i nästan en månad? Några fick veta när ringarna var inköpta, men resten har varit hemligt hemligt. Men nu är ringarna här och jag orkar inte vara tyst om detta en sekund längre. Personen jag älskar mest av allt, som gör mig knockad, tiltad och nollad, och som dagligen förgyller mitt liv - är min. Min fina, älskade, fantastiska och magiska fästmö. Det är för bra för att vara sant.  
 
- och ja, givetvis ska jag bli en person som ska ta vara på varje tillfälle att plocka upp saker med vänster hand. Dricka kaffe med vänster, äta semla med vänster, high fivea med vänster osv. 
 
#blogg100, dag 3

att könet gör en till expert

Publicerad 2014-03-04 07:08:00 i feminism, genus osv.,

Jag blir alltid lika förvånad när en person ska få agera expert utifrån sitt kön. Detta förekommer ofta i typiskt "tjejiga" eller "kvinnliga" medier där en man får hoppa in och "lösa alla mysterier kring män". Eller hur tidningar riktade till enbart män har en kvinna som ska stå till svars kring alla "tokiga saker" som kvinnor hittar på. 
 
Det är år 2014 och jag är mållös. Hur går detta ihop? Hur kan en enda person få stå till svars för alla andra inom samma sociala kön? Och vilka är alla dessa som tror på detta? Som aktivt tror att det är skillnad biologiskt, mentalt, sexuellt och känslomässigt. Som ser en person som en pålitilig källa för resterande personer med samma könsidentitet? Eller som på riktigt kan ge hinter gällande hur det egentligen funkar med människor baserat utifrån deras kön.
 
Att det går att se mönster, likheter och olika koder är ganska logiskt. Det baseras på normer, trånga normer som vi föds in i. Men att en människas beteende ska befästas som regler och som instruktioner kring hur en ska behandla resterande människor inom samma kategori? Galet. 
 
Kön är för mig en social konstruktion som befästs med en rad olika egenskaper och fördomar. För mig är det lika logiskt att utropa en expert med blåa ögon som ska få svara för alla andra blåögda människor. Eller varför inte ta en person med föräldrar uppväxta i Skåne? Som får prata för alla andra skåningar. Eller alla människor med storlek 39 i skor, det kan ju också vara en kategori? Kategori som kategori. Och världen mår knappast bättre av att vi ständigt konstruerar och upprätthåller dessa trånga, bisarra kategorier. 
 
#blogg100, dag 2

utmanaren redo

Publicerad 2014-03-03 10:05:00 i Sex osv.,

Efter en släng av pesten, plugghögar som aldrig tog slut och konstant fyllda dagar - tappade jag lusten för att blogga. Jag vill leverera. Pepp, information, fakta, lustfyllda texter och bra stämning. Upplysningar om sexualpolitiska frågor och ämnen som berör mig. 
 
För att inte ha för mycket prestationskrav gällande denna sida, men för att inte helt glömma av bloggen har jag antagit en liten utmaning. #blogg100. Utmaningen är enkel: minst ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Lagom stor utmaning som förhoppningsvis leder till en rad bra inlägg. 
 
Några ämnen som jag kommer beröra är: normkritik, fittan i fokus, klitoris, att göra kön, ragga, ligga runt, one night stand, att köpa rätt dildo, kondomkunskap, slicklapp - bra eller dåligt?, kukkunskap, att kolla porr, orgasmer, tvetydig könsdefinering, att vara normkritisk, trans som paraplybegrepp, hatbrott, noll sexlust, onani, könsstympning, heteronormen, när kärlek tar slut, ex-sex, strap-on, kärlek, L Word, att knulla jämställt, osv osv osv. 
 
Och ja, givetvis behöver jag pepp och inspiration gällande vad jag ska ta upp. Frågor, förslag, krav och funderingar - skicka till carowikbrocarlen@gmail.com 
 
 #blogg100, dag 1

fittfestival!

Publicerad 2014-03-01 12:10:57 i Sex osv., feminism, genus osv.,

För er som bor i Stockholm + omnejd så finns det en vettig sak att göra i dag - gå på fittfestival! Hurra! Det är RFSU Stockholms Vulvagrupp som har ordnat en hel dag med fittan i fokus. Det kommer vara workshops, föreläsningar, fina fittsmycken att köpa och fantastiskt framträdande av Elsa & Jonna. Katerina Janouch ska prata lustfyllt om klitoris och Ylva Maria Thompson kommer sälja muttgjutarkit samt prata om fittan i konstform genom historien! Renita Sörensdotter ska prata om fittans anatomi och bloggaren Blixa ska prata om förlossningsskador.
 
Jag ska mest mysa runt. Älskar att det finns folk som fixar en hel dag som bara kommer handla om fittan. Informativt, lustfyllt och jävligt peppigt.
 
Mellan 13-16 i Årsta Folkets Hus är det fittfestival! Kom dit! 
 
 
här är det två som är peppade!

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela