dagens lärdom

 
En lär sig något nytt hela tiden, och jag fick precis reda på att den 31 mars (dagens datum) är det Transgender day of visibility. Dagen har firats sedan 2009 och skapades av en person som ansåg att det fanns för få/inga högtider som uppmärksammade hbtqi-personer. I detta fall fick transpersoner en egen dag. Det blir ju lätt så att transpersoner glöms bort i en heteronormativ värld. Precis som queera, bisexuella, interkönade och homos. 
 
- till skillnad från att skapa en svartvit video fylld med homofober och skitsnack - skapa dagar, veckor, månader där frågorna hamnar på agendan. Inte för att kunna bocka av det för resten av året och sedan luta sig tillbaka. Utan för att på riktigt diskutera hur situationen ser ut, vad som behövs förändras och se till att förändringar sker. För så länge världen ser ut som den gör och återskapas under liknande förutsättningar som råder just nu - behövs dagar likt denna. 
 
#blogg100, dag 28

sommarens studier

Jag har fortfarande inte spikat höstens studier, eller vad jag ska söka. Men sommarens studier har jag i alla fall skickat iväg, och det blev en härlig blandning. Varför inrikta sig på bara ett ämne, när en kan plocka lite blandat av saker en gillar och är intresserad av? Som ni ser nedan har jag blandat Harry Potter med ungdomssociologi och olika kurser i kriminologi. 
 
Det jag gillar med att läsa en 7,5 är att det är en kort avsatt tid åt ett specifikt ämne. Inga direkta krav på att en måste klara kursen för att få läsa vidare, om en nu plockat en enskild kurs och inte läser ett program. Och om en inte är van vid att plugga eller bara vill testa på hur universitetsstudier kan vara, är det en vettig plan att söka någon/några små kurser. 
 
Visserligen har sommarens ansökningstid gått ut, men det finns många kurser en kan söka till ändå. Och hittar du något du verkligen vill läsa men det står att ansökningstiden är slut? Ring/maila kursansvarig och förklara hur mycket du vill läsa kursen. Det är himla lätt att få omkull en ansökningstid med lite smicker. Dessutom är det många många som kommer tacka nej när en väl får sitt antagningsbesked. Och ytterligare en hel drös som hoppar av när kursen väl börjat. Så sök, maila och håll tummarna för att folk hellre käkar glass och hånglar än bygger på sin kunskapsbank. Jag tänkte göra alla tre saker i sommar. 
 
 
#blogg100, dag 28

när normen får godkänna normavvikande

 
Den här lilla filmsnutten delas flitigt och det är något som sticker i mig bara jag ser titeln. Javisst kanske även denna är fejk som den ursprungliga videon var, som tydligen var reklam för ett klädmärke? Men oavsett om den är fejk eller inte - tål jag den inte. 
 
En kanske tycker att det finns något fint över dessa minuter, något "humant" över att en homofob får träffa ett homo och hälsa, prata och sen kramas. We are the world osv. Fast vänta nu, varför är det homofoben som ska få fråga ut homot? Berätta om sina farhågor/fördomar/hat/misstankar - som homot sen ska stå och acceptera? Försvara, förklara och sedan avsluta det hela med en kram? 
 
Jo, för att det är normen som avgör. Det är normen som sitter på makten. Det är normen som har rätten på sin sida och som är dom som tolererar - eller inte tolererar. Det är normen som avgör om något/några ska bli tolererade - eller inte. Och den här filmen är ett exemplariskt bevis på det. 
- och detta sker på såväl individnivå som samhällsnivå. Det är normen som får välja om dom avvikande ska bli accepterade eller inte. Det är dom som kan förklara varför dom inte tycker om dom avvikande och säkerställa sin position som norm. 
 
Jag tror inte på att minska homofobin på detta sätt, jag ser ingen lösning som går ut på att normen ska ha makten som sin utgångspunkt medan normavvikande ska få förklara sig. Är det utgångspunkten innebär det enbart att avvikande måste anpassa sig och följa det normen säger för att få rum bland normen. Något som också innebär att normen när som helst kan förskjuta sin tolerans och därmed stöta bort dom avvikande. Och så går det runt. 
 
Och själva upplägget stör mig så att det gör ont - denna film är bara ett bevis på att homosexuella exotifieras och visas upp som exemplar för resten av gruppen. Den heterosexuella får representera sig själv, sina fördomar, sin osäkerhet och sin okunskap - medan homot får representera "alla homosexuella". 
 
 
Nej, det finns inget gulligt, vackert eller fint med denna film. Utan endast en rad olika bevis på att normen har makten att bestämma över avvikande. Fy fan. 
 

#blogg100, dag 27

en bridezilla

Är något jag aldrig hoppas att jag blir. Finns det en chokladfontän, Skagen i överflöd och att jag är iklädd en klänning som jag kan gama i - då är jag i hamn. Utöver detta önskar jag mig många tal,en fotoautomat och lika delar dans, skratt och kärlek. Osv.
 
Hur som, vi var på Beyond Retros bröllopsmingel, som Anna styrt! Om jag var stolt? Svar ja! Vi surplade bubbel, klämde på klänningar och tittade på alla hysteriska. Det där med att bröllop och hysteri går hand i hand? Paniken blandades med hetsen att finna passande klänningar. Jag testade några hårpynt, klänning blir en fråga längre fram.
- och nästa mål blir att lära mig historiska fakta bakom olika delar som rör bröllop. 




#blogg100, dag 26

att älska ett barn

 
Jag var med hennes åttamånaderskontroll igår, och rent objektivt var ungen exemplarisk på alla punkter. Hon kan sitta, jollra, krypa snabbt och skrattar när jag ylar i hennes mun. Hon svarar på leenden och är ännu inte rädd för främlingar. Hon stoppar in allt hon kommer åt i munnen, kan resa sig med stöd och flinar glatt när E kommer in i rummet. Skrattet kommer när jag morrar, stoppar in hennes fot i min mun eller när jag härmar djur. Ibland skrattar hon högt när vi andra skrattar, för att vara en del i gruppen. Och jag har dyrkat henne sen första sekunden jag såg henne. Hon har vår pappas ögonbryn, sådär tunt formade precis som mina är. Jag ser min systers ögon och leende i hennes ansikte, samt släktens fjälltoppar till läppar. Vi delar vissa minspel och jag anar att vi även kommer vara lika till humöret. Den dagen vi argumenterar för första gången - kommer vara en fröjd. Varje steg hon tar vill jag vara där, stötta, peppa och käfta när det behövs. 
 
Att en sådan liten varelse kan skapa så mycket glädje, kärlek och värme. Det kunde jag aldrig ana. Och att få vara en stor del i hennes liv och allt hon kommer att vara med om - är bland det viktigaste som hänt mig. 
 
Den dagen hon skrapar upp knäna för första gången, första kallsupen på landet eller när hon lär sig läsa sin första mening. Att hon kanske blir kär i någon på förskolan/skolan, skaffar en nära vän eller älskar att titta på djur. Eller första gången hon hamnar i bråk i skolan, hatar sina föräldrar eller undrar vad fan mens är? Hon kanske blir en läsnörd som jag, grym på friidrott eller en stjärna på att filea fisk? Eller någon som älskar att mecka bilar, baka bullar eller böja latinska verb? Alternativt en som tycker om att spela datorspel, hänga med vänner eller plocka svamp i skogen. Oavsett hur hon väljer att spendera sin tid, vad hon gillar att göra eller tycker om - kommer hon att bli en magisk liten individ. 
 
Omgiven av en stor grupp människor som vill hennes allra bästa, som ständigt finns vid hennes sida och med en moster som alltid är redo. Om det så gäller vilken bok hon vill läsa, en spanskaläxa eller om hur hon ska ragga på någon snygg i klassen. Eller den dagen hon inser att vi lever i ett patriarkat och hon känner att hon vill vara med och påverka - som jag kommer att vara redo. Mitt femte, älskade syskonbarn.
 
#blogg100, dag 25