mens eller hösten?

Vad är det med denna dag? Är det hösten som kommit och lagt sin våta filt över stan? Eller är jag nära mens? Vad är det med mens som gör att en känner sig som flubber och vill äta choklad till frukost, lunch och middag? Jag vet ju att det är hormoner som skapar allt detta, men varför? Vad är syftet med att må som flubber, svullna och känna sig ynklig innan mens? Vad är det logiska med det kan en ju undra. Att en blir kåt runt ägglossning är ju ändå rimligt. Men resten av cykeln är ganska orimlig...


Tur att jag hade komptimmar kvar och kunde åka hem för bad, choklad, läsning och solsidan :)))




Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest

Jag läste Nina Åkestams recension av den här boken på fb, och hon var eld och lågor! Jag sprang till biblan på lunchrasten och lånade Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest av Jessa Crispin som ges ut av Daidalos förlag
 
Jag var helt beredd på att bli blown away och helt gone with the wind. Men det blev jag ju knappast. Snarare uttråkad. Jag har lärt mig mer om feminism på ett mjölkpaket. 
 
Jag har ju så lätt att tycka om saker för att någon jag gillar eller ser upp till tycker om något. Men jag är så förbannat naiv. Och jag måste nog lära mig att även folk jag tycker är vettiga kan tycka annorlunda än jag. 
 
 
Daidalos ägnar ca 163 sidor åt att racka ner på alla feminister som inte ägnar sig åt den feminism som hon själv förespråkar. Och ca 3 sidor åt att godkänna att en inte är en dålig människa för att en inte gör exakt allt som hon tycker är rätt. Och lustigt nog är jag helt emot hennes syn på vad "riktig feminism". För i min värld finns det ingen som har rätt att bestämma vad som är feministiska frågor eller vilka vägar som är bäst för att uppnå ett feministiskt samhälle.
- det är min fasta ståndpunkt och jag är otroligt trött på feminister som ägnar sin energi på att racka ner på andra feminister. Eller dom som vill gradera olika feministiska frågor. Ska en hålla på att alltid värdera frågor mot varandra kan en ju lika gärna lägga sig ner och dö direkt. För då har vi alla förlorat. Min fasta ståndpunkt är att ingen annan har rätt att bestämma eller döma olika feministiska områden som mer eller mindre viktiga. Så enkelt är det för mig. Om vi alla strävar efter samma mål: att uppnå ett jämställt samhälle där människor värderas på samma sätt oavsett kön, sexualitet, könsidentitet, klassbakgrund, funkis - då ser jag inte varför jag har rätt att tycka till om andra människors tillvägagångssätt eller område de brinner lite extra för.
 
Jag kan ta mig själv som exempel: jag brinner extra för att kvinnor ska få rätt kunskap sina kroppar, fittan*, fertilitetsförmåga och hur en kan undvika oönskad graviditet eller könssjukdomar. Jag brinner för att kvinnor ska vara trygga i samhället, på sina jobb och under sina utbildningar. Att kvinnor pluggar om dom vill och det dom vill. Att dom vågar ta plats på olika arenor. Jag brinner också för att barn ska få samma uppfostran och en bild av att de kan göra vad de vill. Jag kan också prata extra om hur det ser ut rent struktrellt kring diskriminering, kriminalitet, mäns våld mot kvinnor och hur många våldtäkter/överfall/sexuella övergrepp som årligen sker. För vi lever i ett samhälle som aktivt godkänner mäns våld mot kvinnor.
- däremot brinner jag inte lite extra för att det är fler män än kvinnor som dör i arbetsrelaterade olyckor, eller att män går miste om att lära sig att prata om känslor/kärlek/sexualitet pga kassa mansnormer, eller att det är flest män som tar livet av sig pga ensamhet. För jag har varken tid eller rum för dessa frågor i mitt liv. För jag brinner redan lite extra för så många frågor.
 
Är jag en dålig feminist för det? För att jag aktivt väljer vilka frågor jag brinner för och vilka frågor jag inte brinner för? Är jag en dålig feminist för att jag är för att en ska ha en buffert på kontot men som inte kan något om aktier eller hur jag skulle kunna spara på ett bättre sätt? För att jag inte är kapitalist? För att jag gärna går runt med en tröja med trycket "FEMINIST" på bröstet? Är jag en dålig feminist för att jag gärna lär mina syskonbarn dessa viktiga frågor men som inte längre vill lära män något?
 
Jag vet inte. Jag vill tro att vi alla förr eller senare inser varför feminism behövs och vilka skillnader feminister gör i samhället. Utan feminism hade vi stått stilla. Mycket har gjots och mycket är kvar att göra. Men vi kommer knappast framåt om vi ägnar tiden åt att klanka ner på olika frågor och områden. Vi behöver feminister som tror på att allt löser sig med en stor plånbok, vi behöver nykläckta feminister som diskuterar "tjejfärger" vs "killfärger" och som slåss för sina barn på förskolan, på samma sätt som vi behöver tonåringar som har Beyonce som idol och som gärna tatuerar in GRLS på knäskålen (ok jag vill göra detta!), och vi behöver feminister som varit det i 40 år och som slagits för kommande generationer. - vi kommer inte längre fram om vi ägnar tid åt att shamea andra för deras feministiska val. Alla kan inte vara radikala och slå sig blodiga, akademikerna, bokcirklarna och föräldrargrupperna behövs också. Vi behöver skapa ringar på vattnet och kunskapen måste alltid hållas levande. Så till skillnad från Crispin är jag för att vi skapar olika slags feministiska inriktningar som är mer välkommen, än snävar till det ännu mer än det redan är. Jag tror inte på vit feminism, akademisk feminism eller rik feminism. Jag tror att vi alla behövs och lär av varandra konstant. Och ja, kanske behöver vi tuffa till oss och sätta hårt mot hårt. Den tiden kommer. Men hellre små fighter dagligen en en revolution var hundrade år. 
 
Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest får två av fem palmer.
PS. läs den gärna, för jag vill diskutera den med folk! 
 
 
 * självklart vet jag att det finns kvinnor som inte har en fitta osv. Men det fattar ni ju. 

typ hemmafru

Ni vet när en får för sig att en ska vara lite huslig, kanske testa något nytt recept eller försöka laga en rätt en aldrig gjort förut. Jag tänker inför varje termin att jag ska testa nya maträtter, såser, tillbehör och efterrätter. Ibland kan det ju bli succé! Och ibland blir det inte det. 
 
Allt som behövs för att göra egen pesto är ju typ detta. Inte superdyra ingredienser och pesto är ju alltid gott. 
 
Äkta matbloggig bild, eller hur? Typiskt att vår mixer var värdelös med alldeles för höga blad. Jag hade behövt typ femton krukor för att fylla bägaren, men det hade nog ändå inte hjälp. Bladen nådde inte ner, jag fick mortla allt istället. 
 
Resultatet: en sorglig liten hög blöta, oljiga blad... Med halvt mosade pinjenötter och parmesanflagor eftersom jag tappade gaisten. Men men, det kanske inte är vackert, men det blev ändå gott. 
 
Tips! Ha en mixer med låga blad ifall du ska göra egen pesto! 

Första besöket!

Samma dag som som E fick veta att hon kom in på sin utbildning ringde jag fertilitetsutredningen. Det ena stället hade fullt september ut, och då ringde jag i början av juni... Vi fick istället boka en tid på Cevita Care vid St Görans sjukhus som också erbjuder fertilitetsutredningar som också är landstingsansluten. Det innebär att vi kan få gratis vård och hjälp.  
 
Och i onsdags var vi där på första besöket! Min plan är att skriva så mycket som möjligt om detta, dels för att jag gillar att dela med mig av delar av mitt liv, dels för att det absolut behövs mer kunskap om detta. Så jag är långt ifrån någon expert, men istället för högtravande akademiska texter som en ändå inte fattar är min tanke att skriva ur mitt/vårt perspektiv. 
 
 
 
Vi fick börja med att fylla i en lång enkät om tidigare sjukdomar, sjukdomar i släkten, graviditetshistorik osv. Den gick vi sen igenom med en gynekolog och jag fick babbla på om PCOS, tidigare könssjukdomar, min familjs historia osv. Det finns lite olika faktorer som kan göra att en hellre vill göra ivf från början istället för insemination. Vi har rätt till 3 ivf, 6 insemination eller en blandning av dessa.  Skillnaden mellan dessa är:
 
insemination: sperma sprutas in på klinik eller hemma precis innan ägglossning för att en graviditet ska ske. 
ivf: ägg plockas ut och blandas med sperma utanför kroppen, ett befruktat ägg sätts in i livmodern och graviditeten påbörjas. 
 
Och eftersom jag haft PCOS kan min mens vara oregelbunden och det kan vara enklare att göra ivf från början istället för att "chansa" på när jag kan ha ägglossning. Eftersom jag är den som ska bära första barnet var det fokus främst på mig, men E fick också ta en del blodprover. För om det är så att jag inte kan bära, kan turen gå över till henne. Enligt svensk lag har vi inte rätt att bära båda två, det får vi inte hjälp med. Men om något skulle upptäckas innan vi börjar försöka med mig, kan hon istället få göra det. Därför utreds båda två men jag lite extra som ska försöka först. 
 
Vi fick ta standardprover som hiv, olika hepatiter och syfilis + koll av sköldkörteln. Jag fick även ta några extra prover för att mäta mina hormonnivåer. Jag tog aldrig hormonprover när jag fick veta att jag hade PCOS, så jag valde att ta några extra nu för att få koll på om jag fortfarande har någon hormonell obalans. Det blev fyra rör och som svårstucken fick dom till slut ta på ovansidan av höger hand. Vi hade tid mitt i lunchen, så efter allt grävande i mina armveck och vener höll jag på att svimma. 100 g choklad botade detta :)))
 
 
Nu har vi tre besök kvar av själva utredningen. När jag får mens nästa gång ska jag ringa tillbaka till kliniken och boka in två besök. Ett besök är på dag 6-11 för spolning av äggledare och det andra besöket är på dag 13-15 för ovulationsultraljud. Därefter är det besök fyra där även E kommer att vara med.  <333 

Sjöjungfrun

Jag har läst Camilla Läckbergs sjätte bok Sjöjungfrun. Månpocket ger ut dom och här kan du läsa om bok ett, bok två, bok tre, bok fyra och bok fem. Mer än hälften klara nu! 
 
I den sjätte boken är det Erica Falcks kompis som är i fokus, han har precis debuterat med sin bok Sjöjungfrun. Han och några till får gåtfulla och ibland hotfulla meddelanden som bara dom förstår. En av dom har varit försvunnen i några månader och hittas slutligen död. Och det tar ganska lång tid innan polisen Patrik och hans kollegor förstår att det finns ett samband mellan dessa personer. Mycket är tack vare att den Falck som nu är höggravid med tvillingar ville veta vad som hänt sin vän. I den här boken kan jag ändå ha någon slags förståelse att Falck lägger sig i, hittar på egna upptåg och gör en egen undersökning. Nu gäller det ju en nära vän till henne som är i fara, men i dom andra böckerna är det ju främlingar där hon bara är nyfiken eller behöver stoff till sina böcker. 
 
En annan del av historien som jag verkligen gillar är att chefen Mellberg har träffat någon och att han verkligen växer som människa och som karaktär. Dessutom är det med ett flat-par även i denna bok. Och till skillnad från en annan bok där båda flatorna hade "Praktiska frisyrer" och blev läst som män, är det inte alls så i denna bok. Läckberg kan alltså skriva om flator som inte är stereotypa ur ett heteroperspektiv, haha. 
 
Även i denna bok är det saker som "slipper undan i minnet" och det sker flera personer. Som att alla poliser i Tanumhed drabbats av någon lätt hjärnskada. Dock gillar jag denna bok lite mer än dom andra. Inte enbart för att jag knäckte själva deckar-nöten på typ två sekunder som beskrevs först när det var tre sidor kvar, men kanske mer för att jag kan förstå Falck i denna bok? Om någon av mina vänner fick hem hotbrev skulle jag också vilja ta reda på vad som hänt till varje pris. Kanske inte när jag var höggravid, men men. 
 
Sjöjungfrun får tre av fem palmer.