Jag finns

Jag finns är skriven av Maja-Maria Henriksson och ges ut av Natur och kultur. Den är på 176 sidor, men jag läste ut den på några timmar. Anledningen är att jag ville komma vidare så fort som möjligt för att den var så jobbig. Och för att jag hoppades att karaktären Johanna skulle få någon slags upprättelse. 
 
Boken är baserad på författarens egna uppväxt, vilket märks. Vissa scener, meningar och känslor känns för bra och noggrant beskrivna för att vara tagna helt ur luften. Eller så inbillar jag mig det efter att jag läst att boken är baserad på Henrikssons uppväxt? 
 
Johanna blir slagen, mobbad och sexuellt utnyttjad av två killar i skolan. Lärare och elever ser och hör, men väljer att skylla på Johanna eller att "killarna egentligen tycker om henne"... Vilket skapade så mycket magont hos mig att jag bara ville bli klar med boken. Samt skjuta alla kassa lärare som gör detta dagligen. Är det något jag inte klarar av så är det lärare som aktivt sviker elever. Fy fan för dom. Och jag mår så jävla dåligt av att läsa om vuxna som skyller på tjejen. Att det är deras egna fel att dom blir sexuellt trakasserade, slagna, mobbade, hotade eller sexuellt utnyttjade för att killen egentligen gillar dom!! Det är aldrig ok att dessa sker och det är aldrig den utsatta personens egna fel! Fan vad jag hatar vuxna som sviker barn och unga. 
 
 
Johanna blir även misshandlad hemma av sin mamma, både psykiskt och fysiskt. Hon är inte säker någonstans, mår dåligt och skyller allt på sig själv. Detta innebär att Johanna hela tiden måste vara försiktig för att inte göra sin mamma upprörd eller för att bli överfallen av killarna i skolan. Johannas egna tankar flätas samman med olika händelser där hon ger sig själv skulden för allt, spär på allt hat och går igenom de saker som händer henne. 
 
 
 
Jag rekommenderar ingen som är känslig för övergrepp, våld, misshandel eller svek att läsa den här boken. För den är tuff och vidrig. Lärare och vuxna som hänger i barn och ungas närhet borde läsa den, för att lära sig att se tecken på när barn/unga inte mår bra. 
 
Jag finns får fyra av fem palmer. 
 Bilden föreställer författaren Maja-Maria Henriksson och bilden är snodd här. 

Divorce

 
Här kommer ett ljuvligt serietips till alla kvällar när det är röv-väder ute. Divorce finns på HBO och säkert andra sidor. Sarah Jessica Parker spelar Frances Dufresne som levt ihop med Robert Dufresne under många år. Dom har två barn ihop, hon äger ett konstgalleri medan han köper och renoverar hus. 
Och nu ska dom skilja sig. 
 
Jag älskar att följa personer som levt ett tag, det känns härligt till skillnad från nervösa kids i 20årsåldern. När en passerat 40 handlar det om andra frågor och personerna känns lite mer säkra? Eller så är det bara härligt att se på människor som inte raggar, ligger runt, har issues kring sina kroppar eller har småbarn. I den här serien är alla över 40, barnen är tonåringar och allt fokus är på Frances och Robert + deras vänner.
 
Det är intressant att följa ett par som pendlar mellan att vara olyckliga, gifta, lite lyckliga, försöka, ge upp, terapi, otrohet, berätta för barn, vänner som vet en del, dejta andra osv. Det är krispigt, olyckligt men samtidigt lite underhållande. Och det känns trovärdigt.
 
Det är bra avkoppling för hjärnan och Parker är fullkomligt strålande! Divorce får fyra av fem palmer! 

George

Jag hittade denna pärla på bokmässan och läste ut den på några timmar när jag var sjuk. Därav snickersen som är med på bilden :))) George är skriven av Alex Gino och ges ut av Lilla Piratförlaget. Det jag hade hört om boken var att den skulle vara väldigt bra och handla om en transperson. Men den var så mycket mer!
 
George går på middle school (vilket borde vara som mellanstadiet?) och vet sedan länge att hon är en tjej. Hon har långt hår, men alla ser henne som en kille. George har sin bästis Kelly, en mamma och en storebror. Det finns en pappa också, men han har ny familj och är inte med i bilden längre. I skolan finns det två som mobbar George nästintill dagligen för att George har långt hår och avviker från hur en pojke förväntas vara och se ut. 
 
På deras skola ska de sätta upp en pjäs och George drömmer om att spela Charlotte, vilket såklart krockar med att George riktiga identitet fortfarande är hemlig. Men sen börjar hon berätta om sin hemlighet för folk i sin närhet, det börjar med bästisen Kelly, sen mamman och sen brorsan. Och deras reaktioner är så jävla fina!!! Lite chockade men accepterande på sitt sätt. Jag vill så gärna berätta om alla fina saker som dom gör, men då spoilar jag alldeles för mycket. <3333 
 
Jag blev riktigt, riktigt glad av den här boken. Den tar upp så mycket känslor som George känner, hur det känns att veta om vad en egentligen är medan hela världen tror fel, hur det är att längta efter att bli sedd som den en är. Men också hur personer i ens närvaro kan reagera. Jag vill att så många kids som möjligt får läsa denna bok. Och en hel del vuxna såklart. Alla vuxna som jobbar nära barn, hänger med barn och har barn i sin närhet är också målgrupp för denna bok :))) 
 
George får fem av fem palmer! 
Bilden föreställer Alex GIno och Sara Lövestam, jag är så ledsen över att jag missade när dom pratade på bokmässan :(( Fotografen är Belinda Graham och bilden är snodd här

Hej Krister

 
Jag fick din kommentar som löd:
"Lägre livslängd för män, nästan bara män som dör i arbetsplatsolyckor och betydligt fler män tar livet av sig än kvinnor. Jämställt?"
 
 
Jag är inte helt säker på vad din kommentar har att göra med min recension av senaste Harry Potter-boken, men här kommer ett litet svar. 
 
Att det är fler män som dör i arbetsplatsolyckor har jag tagit för givet länge. Det finns såklart flera anledningar till det, men det kan ju vara faktorer som att fler män arbetar på arbetsplatser där dödsolyckor sker. Det är ju exempelvis enklare att dö som gruvarbetare än som undersköterska. Det är ju något vi alla kan anta. Om det är en fråga om jämställdhet eller arbetsrätt, det är inte upp till mig att avgöra. 
 
Män lever kortare liv än kvinnor, det finns det statistik på. Och det finns flera bakomliggande faktorer till det. Några exempel är att män äter sämre, tränar mindre, arbetar mer, dricker mer alkohol, röker mer, knarkar mer och lever sämre överlag. Det finns även faktorer som att när män blir lämnade av sina fruar minskar deras livsglädje, mår psykiskt dåligt och använder alkohol i större utsträckning. Att män inte lär sig att hantera känslor (sina egna eller andras) kan såklart också påverka livsglädjen osv. 
 
Att män tar livet av sig i större utsträckning än kvinnor är också sant, det finns det statistik på också. Det jag har hört och läst är att en stor målgrupp som tar livet av sig är män som blir lämnade av sina fruar. Då kvinnor tenderar att ta det stora ansvaret kring sociala aktiviteter med vänner/familj/barn, tenderar gifta män bli väldigt ensamma när ett äktenskap dör. Då kvinnan haft mestadel av kontakterna. 
Det finns även en yngre målgrupp män som tar livet av sig pga olika faktorer som utanförskap, ensamhet eller för att den inte kan hantera sina känslor. 
 
 
Dessa tre saker du tar upp är viktiga ämnen och kan absolut kopplas till jämställdhet på olika sätt. Jag ser en röd tråd till dessa saker och baserar den på att män fortfarande uppfostras bortkopplade från sina känslor. Mansnormen är fortfarande så pass snäv och kass att många män inte kan hantera känslor, kan relatera till andra människor, blir curlade, inte får någon kontakt med sina barn eller behöver relatera till andra än sig själva. Vad har vi för lösningar på detta? Mina förslag är:
 
1) se att dessa faktiska skillnader finns i samhället mellan män och kvinnor. Det finns statistik gällande livslängd, hälsa och dödsolyckor. Läs på och fundera över varför det ser ut som det gör. 
 
2) börja prata om vilka normer som finns i samhället som begränsar oss och som förstör. Vad har vi för normer som faktiskt förstör och dödar. Det är när en hittar och förstår dessa normer som en kan börja arbeta med och mot dom. 
 
3) starta mansgrupper. Ibland kan det kanske vara bra med separatism? Inte vet jag, det kanske kan vara bra att prata med andra om dessa situationer och komma fram till vad som behövs förändras. Varför tar män livet av sig? Varför dör män tidigare än kvinnor? Varför sker det fler arbetsplatsolyckor där män arbetar? Vilka faktorer ligger bakom och vad kan förändras och förbättras?
 
4) bara att du skrivit den här kommentaren visar ju att du brinner för dessa frågor. Börja med dig och sprid ringar på vattnet.
 
5) diskussionen är över här. Jag har dussintals andra frågor jag brinner för gällande jämställdhet och feminism. Dessa frågor ingår inte där. Men ingen fråga är för liten eller för stor. Hitta andra som brinner för dessa frågor, alliera dig med dom. 
 

Tio över ett

Jag insåg precis att jag läst två andra böcker av författaren Ann-Helén Laestadius, SMS från Soppero och Hej vacker - som jag verkligen tyckten om <3 Den här boken heter Tio över ett och ges ut av Rabén & Sjögren. Alla tre böcker har same-tema, vilket jag älskar. Även om jag bara är sextondels-same, blir jag glad och stolt när jag läser böcker där samer finns med. Det känns viktigt och bra. 
 
Tio över ett handlar om om Maja som bor i Kiruna, i den delen av staden som ska flyttas. Hennes pappa arbetar i gruvan, som många andra gör i Kiruna. Flytten av deras kvarter, pappans arbete och att hon kan känna marken skaka blir för mycket. Hon ställer klockan på 01.10 varje natt och inväntar mullret och skakningar från sprängningar. Under sängen finns en väska packad och redo, ifall de skulle behöva fly. 
 
Alla som haft en dålig natt vet hur mycket det kan påverka ens mående/humör/känslor osv. Maja ställer klockan under lång tid och mår sämre för varje dag. Sömnbristen och oro kombineras med att Maja absolut inte vill flytta och inte vill att något ska förändras. Hon spelar in filmer med sin mobil där hon pratar om flytten, politikerna, gruvan och oron. Och en dag drabbas Maja av en panikångestattack i skolan. 
 
 
Maja har en bästa kompis som heter Julia. Och Maja är kär i Albin, som inte direkt lägger märke till henne. Dessutom ska Julia flytta 35 mil från staden eftersom hennes mamma träffat en ny kille. - det är mycket som händer i den här boken! Det är rika beskrivningar av Kiruna, Majas mående, terapisamtal, familjeliv, ångest - samtidigt som det är "vanliga saker" som kärlek och vänskap. Relationen mellan Maja och Julia är så jävla fin<3 dom är bästa vänner som nu riskerar att säras på, vilket är så jävla hjärtekrossande. Och allt pirr mellan Albin och Maja beskrivs riktigt fint :)))) 
 
 
Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken. Jag vet inte om det var pga Maja som karaktär, beskrivningarna av hennes mående som var verklighetstroget och fint, att det var lite om samer med eller kombon av allt. <3 Tio över ett får fem av fem palmer. 
Bilden föreställer författaren Ann-Helén Laestadius iklädd samedräkt. Bilden är snodd här.