slidkransar och fotboll

Första utbildningsdagen är avklarad och jag är så jävla nöjd. Jag och Johanna är ett superteam! Det är en fröjd att utbilda med någon som en synkar med. Som är pepp på att fylla i, hoppa in när hjärnan stelnar till och som kan det som saknas. Perfekt team. 

Och det var så kul att träffa ännu en omgång tränare. Denna omgång består av tränare för: fotboll, volleyboll, innebandy och typ coach? Så peppigt att det utvecklas och inkluderar olika sporter. Och häftigast av allt - att rfsu är en del av utbildningen och att jag är en av utbildarna.


dags för utbildning!

I december höll jag och Johanna en utbildning för ett gäng från Futebol da forca för RFSU. Och nu är det dags att träffa ännu ett gäng! Förra gången var det bara fotbollstränare, denna gång kommer det vara lite blandat gällande vad det är för idrott dom tränar för. 

Så jäkla peppigt. Och jag älskar upplägget att tillföra information, fakta och diskussioner kring kroppen, sexualitet, relationer, bra-känsla osv. - till egenskapen att vara tränare för ungdomslag! Att vara tränare är så mycket mer än att bara få kidsen att göra mål. Det är därför detta projekt är så vettigt och viktigt. Och det är en otrolig ära att få vara med. 



ht 4-ever

I år är det sex år sen vi slutade gymnasiet och dessa gäng har jag hängt med sen första veckan på THG. Så många år av skratt, plugg, fest, övernattningar, tacos, ciderfylla och äventyr. Sega söndagar, sommarnätter som aldrig tog slut och fikor i mängder. Och det är så jävla häftigt och fint att känna i mage och hjärta, och bara veta att vi kommer vara vänner för alltid.

Från små osäkra skitungar till att snacka magisterexamen, yrkesval, äktenskap och annat. Undrar vad vi kommer prata om ytterligare sex år... 


#jagfestarmot

Stockholm Pride har släppt årets skörd av reklam - och jag sitter här med en stor klump av ångest i magen. Och jag vet inte om det är för att jag ägnat de två senaste månaderna med att grotta ner mig i hatbrott mot transpersoner. Och att min syn på våld/hot om våld och att känna konstant rädsla förändrats på grund av det? Och att jag tänker på hatbrott dygnet runt. 
- men det sista jag vill är att festa. 
 
Är tanken att jag som flata ska tänka "Woho, ännu en gubbe spanar in äcklat på mig och min tjej när vi håller handen och hånglar på tuben! Vem vet, ska detta bli dagen vi blir nersparkade pga att vi älskar varandra? Spänningen är olidlig. Fan, jag knäcker en öl. Låt festen kicka igång."
 
För ja, jag är rädd. Jag är rädd och jag hatar det. För jag vet att en persons blick kan gå från förvirrad till hat när hen inser att det är två kvinnor som håller handen. Nu när vi både är kortklippta uppstår mest förvirring. Men en dag när förvirringen övergår till förakt/motvilja/hat - så kan jag bli misshandlad till döds. Jag är ganska liten, det är knappast svårt att slå ner mig. 
 
Och jag förstår inte vart festen kommer in någonstans? Ska jag festa för att jag enligt lag får gifta mig med min fästmö? Eller för att jag får bära ett barn och bilda familj tillsammans med henne - är det festmotivet? Eller ska jag festa varje dag för att jag ännu inte blivit utsatt för homofobiskt hatbrott?
- för vi pratade om det här om dagen jag och E, att jag vill gärna göra saker som enligt heteronormen är vedertaget, typ gifta mig, skaffa kids, köpa ett hus kanske? Plocka russinen ur heterokakan men ändå leva queert. Dels för att jag enligt lag kan, men också för att jag vill. Men kanske mest för att jag får enligt lag - och för att jag vill kämpa för dessa frågor även internationellt. 
 
 
Så är det därför jag ska festa? För att jag får gå ner på knä framför min donna och strosa iväg till närmsta kyrka (som är villig att ta emot oss!) och gänga oss enligt lag - och för att det i andra länder är olagligt? Är det festmotivet? Eller ska jag dansa och ha kul för att folk runt om i världen dagligen blir mördade för att dom är hbtq? Jag vill så gärna förstå varför jag ska festa. 
 
Och jag vill så gärna förstå hur någon kan tycka att detta är en bra kampanj. Ja, Stockholm Pride kan vara en jätterolig fest i dagarna fem. Ja, dagligen blir hbtq-personer utsatta för hat, hot, våld, trakasserier, misshandel, förtryck och blir mördade pga att de är just hbtq. Och nej, det är inte en vettig anledning att festa för det. 
 
 
ps. men jag är öppen för motargument. Jag vill gärna höra om det finns någon som kan förklara kampanjen snäppet mer. Det kan vara jag som har en snäv bild pga uppsatshjärna. Eller så kampanjen vidrig. 

att gå vidare

Min handledare messade mig vid åtta om att jag gått vidare till opponering! Så jävla galet och jag skrek rakt ut. 

Jag har druckit en halv flaska bubbel, ätit hemmagjord skagenröra och bölat till SATC-filmen. Helvete vilken magisk känsla detta är.