glans ollon

Gjorde precis ett quiz för kursen i Kalmar - könens anatomi med bara latinska termer. 
 
Och jag kunde mer än vad jag trodde själv, 26 av 30! Heja. 
 
Det är ju ord jag aldrig använder i min vardagliga vokabulär. När jag är och föreläser/utbildar eller är med Colour of Love så använder jag exakt samma ord som här på bloggen dvs - fitta, kuk, klitoris, klitoris olllon, anal, inre och yttre blygdläppar, mellangård, ollon, pung, svällkroppar, hårsäckar osv. Med Veckorevyn förekommer samma ordval plus penis och slida när det är den delen av fittan som jag skriver om. 
 
Det ligger sig inte för att jag skulle prata läkartermer när jag undervisar om kön eller pratar om säkrare sex-information. Men, det är ju trots allt väldigt bra att kunna vid medicinska texter eller dylikt. 
 
Fast jag tänker kring valet av ord som vid annan typ av högre studie än gymnasie - det kan till viss del bli lite larvigt? Som att det krävs ett "svårare" språk, i detta fall ett mer kliniskt språk för att skilja texterna från varandra och lyfta till olika akademiska nivåer. 
- men är det någon form av latin jag ska kunna så är det könens anatomiska delar som ligger mig närmast. 
 

tre bra saker som skett idag

1. Jag fick tillbaka en tur-krona i växel. Alltså, var det något pappa kunde så var det att samla på mynt, och han lärde mig "fakta" om mynt så fort tillfället gavs. En sak har fastnat för all framtid: till millenieskiftet skulle Kungen pryda ännu ett mynt, första tryckningen blev klar men hovet tyckte att Kungen såg alldeles för gammal ut. Hårfästet var för tunt och rynkorna för många... Sagt och gjort - de drog tillbaka hela upplagan. Förutom 300 som slank ut till verkligheten. 14 utav dom ligger hemma hos mig! HA! Och idag fick jag ännu ett till min samling :))))
 
 
2. Jag tackade nej till jobb idag. Kan låta som ett jävla lyxproblem, men för mig handlar problemet snarare om att jag gärna vill vara snäll, alltid ställa upp och helst jobba dygnet runt osv. Jag gillar känslan av att andra uppskattar mig och att folk tycker att jag är duktig... Jag är med andra ord världens bästa människa att anstalla pga vill alltid jobba. Men inte denna höst, jag övar på att "ta det lugnt" och ska därmed vara HELT LEDIG i två dagar. Ångesten dansar tango med glädjen över att jag lyckats tacka nej. 
 
3. Kylan har slagit till på riktigt och jag kan bära tjyvmässan inne som ute dygnet runt. Dock är jag så blek? Försöker intala mig att alla andra också är det... Samtidigt som jag googlar på resor till solen. Blir jag klar med tentorna i tid så far jag nog någonstans. 

att sörja förväntningarna som aldrig blev av.

Det finns saker i livet som en förväntas göra, och så finns det dom där planerna som en vill göra. Som en vill kunna bocka av. Stryka ett streck över och bara ha gjort. Sakerna en planerat sen barnsben, bett till gud om eller kanske blivit lärd att det ska ske, helst i en viss ordning. Och dom där händelserna som en bara tagit för givet ska ske. Som att ens liv går efter en viss plan där händelserna radar upp sig likt pärlor på ett halsband där allt flyter på. 
   Tills det sker en förändring, något som en inte kan styra över. Halsbandet spricker och pärlorna som en radat upp sprids och försvinner. Bubblan av förväntningar spricker och planerna raserar likt ett korthus. Och de där sakerna en bara tagit för givet och förlikat sig med går upp i rök. Poff! Livet tar en annan vändning och allt blir inte som en tänkt sig, nästan ingenting blir som en tänkt sig. 
 
Sakerna som skulle skett i en viss tidsordning kanske inte kommer ske alls, eller inte alls som en tänkt sig från början. Mallarna blir omöjliga att följa och illusionerna om framtiden får stanna vid att vara just en illusion. En framtid en förväntat sig rycks undan och ett stoft av förväntningar är allt som finns kvar. 
 
 
 
Det finns så mycket jag hade tänkt mig, som jag bara hade tagit med en axelryckning och bara förlitat mig på skulle ske. Så mycket som nu aldrig kommer ske. Men någonstans känns det ok än då. 97% av mig säger att det inte är ok men 3% säger att det kommer bli bra ändå. Det kommer bli bra, så bra det kan bli. 

detta tänker jag på just nu

  • har haft mitt tredje möte med sorgeterapeuten och vill analysera allt in i minsta detalj.
  • boka intensivkurs och ta körkort, helst igår
  • hitta en lämplig vecka och besöka Jennie i Berlin <3 <3 <3 
  • resa bort vart som helst och när som helst, helst på tisdag. 
  • jag har tentor som ska in nästa vecka, och tänkte ta tag i det redan denna vecka. Känns som jag är inne i bra plugg-fas och ska kötta böckerna i dagarna tre.
  • jag har 97 sidor kvar av Fifty, recension kommer inom kort! 
Ungefär så. 

kedjebrev om cancer

En gång för tre hundra år sen seglade en ensam sjöman, bla bla bla, nu är hans änka på jakt efter honom, skicka detta vidare till sju - annars kommer hon och tar dig... 
- sätt färgen på din bh i statusraden, så kan killarna gott klia sig i huvudet utan att fatta något om varför massa tjejer sätter upp färger i statusarna. Detta är för att uppmärksamma bröstcancern... 
 
Jag vet inte om det är jag som är efterbliven - men hur kan en "hemlig" kampanj där absolut inga pengar går till forskning om cancer hjälpa någon? 
 
Jag är överlag en arg person, men dessa kedjebrev gör mig fullkomligt rosenrasad. På vilket sätt hjälper det någon om jag sätter upp min bhfärg/europeiskt land/födelsemånad osv i en så kallad "hemlig kampanj" där bara "hälften av alla som använder fb ska fatta något, tihi". 
 
Att folk inte kan komma tillbaka från de döda vet jag - men denna typ av handling hjälper inte direkt i kampen mot cancer. Den skänker inte några pengar alls, och jag som aldrig skulle propsa för kapitalistiska handlingar - men är det något medicinsk forskning behöver så är det pengar. Sen kan folk göra hur många jävla hemliga kampanjer en död tisdag, men det får inte forskningen att gå runt. 
 
Sen flera år tillbaka hade pappa en tradition, han samlade mig och syrran så fick vi varsin hundring eller vad nu tio band kostade, sen fick vi sätta en vår egen jacka och resterande skulle vi ge bort till klasskompisar. När det blev dags för galan ringde pappa in och satte in en alldeles för stor summa med tanke på vad hans företag drog in. 
- två "enkla" handlingar som gjorde direkt skillnad. 
 
Gjorde inte om proceduren själv i år för att det skulle vara allt för mycket känslor kring det. Sätter istället in en viss summa om året till cancerfonden. 
 
ps. Nu har jag kommit så pass långt att jag anser att vi kan slopa dom där jävla rosa banden och bara sätta in pengarna direkt. Detsamma gäller det där med Globen, skit i att färga den rosa under rosa bandet-galan och skänk så mycket som möjligt direkt. Folk får ta med sig egna värmeljus och matsäck. Skit i all flärd, lyx och goodiebags - det är cancer som är syftet med galan. Inte att visa upp sig i den senaste gucci-klänningen osv.