Bröllop

Nu är vi på väg mot Lovisa och Jacobs bröllop! Jag har lyssnat på våra bröllopslåtar hela morgonen och jag är redan rörd. Och vädret är perfekt, soligt och inte kokhett. Men egentligen spelar vädret noll roll, får fortfarande magknip när jag tänker på hur orolig vår fotograf var. Och hur nöjd hen var när vädret gick från spöregn och grå moln till strålande sol och 25 grader samma sekund som vi kom till lokalen :))))

(null)

(null)

att förbereda sig inför en begravning

Det står halvdruckna glas med vatten över hela lägengheten, jag får ständigt påminna mig själv om att dricka mycket för att förebygga huvudvärk. Kanske kommer jag gråta tusen tårar, kanske kommer jag inte att gråta alls. Jag försöker välja något "lämpligt"att ha på mig, men jag kan inte komma på vad som är lämpligt att bära på en begravning för en vän. Jag har varit på flera begravningar tidigare, morfars och farmors, gamla människor som levt hela liv och lite där till. Jag har varit med och begravt min frus mormor och morfar och klappat mjukt när stora tårar rullat ned för hennes kinder. Och jag har begravt min egen pappa. Men ställ inga frågor om det för jag minns inte en sekund av det som händes eller vad någon sa. Jag minns inte vad jag hade på mig eller vad jag åt den dagen. Jag vet bara att Ernst sa att hela salen var full, men det säger egentligen ingenting för jag minns inte hur stort rummet var. Mitt enda minne var att jag köpte gula rosor strax innan. Resten är blankt. 
 
Jag var och köpte en ros även till denna begravning och jag fastnade direkt för en aprikos-färgad. Jag frågade tanten om jag kunde ta med en aprikos-färgad ros till en begravning och hon svarade med sorgsna ögon att det inte längre är lika viktigt vilken färg rosen har, att alla gör som dom vill. Och jag vet inte om hon var mest ledsen för att jag valde fel färg på rosen eller för att jag skulle på begravning. 
 
Den här begravningen är första jag går på som rör en kompis. Jag har förlorat en pappa, morfar, moster, farmor och en flickvän. Men det här är första kompisen. Visst var han min chef, men han var mer en kompis. Och jag har tänkt på om jag har något annat än glada känslor för honom, men jag kan inte ens komma på en enda gång jag var arg på honom. Vi jobbade ihop i nästan fem år och jag var aldrig arg på honom? Jag kan bara minnas hans fniss, våra diskussioner och hur glad jag blev varje gång vi skulle jobba ihop. 
 
När syrran skulle få sin första babyshower skämtade vi om att vi skulle göra könskodade pappers-strutar med parmaskinka. För att oavsett om en hoppades på en flicka eller pojke skulle en få parmaskinka och därmed skulle en bli glad. Ett pass blev jag dumpad när jag satt i butiken, den gamla, lilla skrubben. Han strosade in med sina vanliga släpiga steg och såg hur jag grät. Han fick fram att han bara skulle köpa en baguette och sen kunde jag ta så jävla lång rast jag ville. En gång hade någon råkat trycka fel på en beställning och vi fick en hel pall med Leif GWs senaste roman. Istället för att trycka in ett visst antal hade maskinen tryckt in ISBN-numret och på så vis tömt hela vår leverantörs lager på just den boken. Vi firade den dagen vi hade tömt pallen med en extra stor latte med extra shot. 
 
När pappa blev sjuk och det började gå utför för honom sa han att jag kunde gå och komma som jag ville. Han skulle täcka upp för dom pass som jag hellre ville spendera ute på landet vid sidan av min döenda pappa och hela den sommaren åkte jag bussen ut till Bullandö för att hänga så mycket med honom som möjligt. Det är ju något som jag alltid kommer att minnas med glädje och vara tacksam över. Och när pappa dog fick jag en ask med cupcakes och sen blev jag hemskickad tidigare eftersom jag gått till jobbet dagen efter han dött. Jag och Jennie åt upp alla cupcakes samma kväll på barack-boendet som hon bodde på just då. 
 
När vi gjorde vår fertilitetsutredning gick jag förbi butiken varje gång med hopp om att se honom. Ibland stod han där och ibland stod någon främling där. När han jobbade kunde jag lätt bränna 30-60 min utan att tveka. Så jag brukade hoppas att han skulle stå där när jag var klar på sjukhuset, för att slippa stressa till sjukhuset. Sista gången jag såg honom var i september förra året. Jag och E skulle fira hennes födelsedag och jag ville slinka förbi butiken för att se om han stod där. Vi diskuterade värdet i bra kött och jag länsade hela läsex-hyllan som jag kånkade med mig till AG´s. Det sista smset jag fick av honom var en clown-formad emoji som svar på att köttet hade smakat bra och tack för alla böcker.  
 
Stefan, du fattas mig <3 


Förlåten

Jag läste Agnes Lidbecks debut Finna sig runt påsk och tyckte om den. Jag var lite skeptisk till den mellan varven men var ändå nöjd när jag hade läst klart den. Och det var med samma nöjdhet som jag började läsa Förlåten som även den ges ut av Norstedts. Omslaget är ju helt magiskt <333 en gammal, vacker skolplansch som jag gärna skulle hänga på väggen. 

Förlåten handlar om systrarna Ellen och Maria. Och som alltid när två systrar ska porträtteras så ska de vara fenomenalt olika men det ska alltid vara någon slags händelse som tvingar dessa två systrar att samarbeta och mötas. I denna bok är det storasyster Ellen som är den ordentliga, som har ett avancerat jobb som kräver mycket resor och som gör henne till höginkomsttagare, som inte har någon partner eller barn och som rent allmänt är en ganska stel och kontrollerad person. Hon går regelbundet i terapi men ställer absolut inte upp på några rollspel eller vill egentligen inte öppna upp sig för någon. Lillasyster Maria är ensamstående mamma till ett barn, jobbar på äldreboende, lägger mycket tid att förakta sin kropp och låtsasbanta.

- Helt ärligt så var båda karaktärerna så jävla stereotypa och tråkiga att jag himlade mig igenom boken. Varför ska det alltid vara en kvinna som hatar sin kropp? Varför ska en kvinna alltid undvika familjeliv och gå helt upp i sitt jobb? Varför kan en karaktär aldrig vara lite mittimellan, typ realistisk. Det var så länge sen jag läste om en rimlig karaktär. 

Det som står på baksidan är att deras pappa dör och att de nu tvingas umgås dygnet runt i flera veckor för att rensa ut ett gemensamt sommarhus som pappan lämnat efter sig. Och att det är den stora händelsen som sker i deras liv. Men förutom det så kommer det fram en annan historia som berättas ur bådas perspektiv, nämligen att deras gemensamma storebror Jakob tagit livet av sig för många år sedan. Delar av deras barndom kommer fram via Ellen och Marias olika minnen.

Och jag blir inte klok på det. På karaktärerna, deras bråk, varför dom är så jävla jobbiga mot varandra eller varför jag ens läste klart boken. Och VARNING FÖR EVENTUELL SPOILER: Jag vet inte varför jag fick tankarna eller varför jag ens läste in det, men jag fick för mig att Ellen hade ett förhållande med sin halvbror som sedan tog livet av sig. Och vid en scen minns Ellen tillbaka att Jakob hade en len mage och att hon minns hur den smakade… Så då blev jag ännu mer övertygad om att dom haft ihop det? Eller inte fan vet jag. Jag kände mig helt ärligt ganska korkad när jag läste boken för jag fattade inte varför dom var så jävla jobbiga och elaka mot varandra. Och inte fan blev dom sams heller. Eller vad vet jag? Som sagt, jag fattade inte boken.

 

Förlåten får två svaga palmer. Främst för omslaget och för att några meningar här och där var bra.

Ps. om du läser boken och har en helt annan uppfattning – maila mig gärna på carowikbrocarlen@gmail.com

 

Midsommar!

Vilken härlig dag vi fick ändå! Det blev ingen dans runt stången, nubbe eller sill - men istället filmdag, massa mat, fantastisk oreo-cheesecake och ansiktsmasker. Men så jävla mysig dag! 🌸🍫🍾

Det är nog först i år som jag insett att midsommar och påsk är mina favvo-högtider! För det är ju utan all stress och press kring julklappar och istället 100% fokus på god mat och häng! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Barnkalas!

I helgen hade vi barnkalas för mini-E innan alla går på sommarlov! Hon är ju född en dag efter mig och har redan nu lärt sig att sommarlovs-barn får flera kalas :)) och hon hade valt tema Labyrint! Så vi hade slime-dricka, livspuckar, äckel-hinkar, fiskdamm, kims spel och massa fina bakverk! 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)