sexualupplysare och bokälskare

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Ingen mänska en ö

Publicerad 2017-04-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här

Slutstation rättspsyk

Publicerad 2017-04-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Boken i rad två till vänster är bland det viktigaste jag läst. Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott är skriven av Sofia Åkerman och Therése Eriksson. Det är Natur och kultur som ger ut den. 
 
På omslaget är en är en ung kvinna iklädd en hockeyhjälm, och det kan en ju reagera på. Varför skulle en person ha hockeyhjälm på sig om en den inte är på väg att spela hockey? Eller befinner sig i en ishall. Men att bära hockeyhjälm är en straffmetod som användes och kanske fortfarande används? Främst för att personen ska misslyckas med att krossa sin egen skalle. Andra straffmetoder är tyghandskar som sitter likt stora tygpåsar över händerna för att förhindra personen från att skada sig själv. Eller ett midjebälte där händerna blir fastlåsta vid midjan. Eller bältning där hen blir fastlåst runt händerna, fötterna och midjan. Eller total isolation. Där en personal går förbi någon gång i timmen.
- resten av tiden ägnade sig personalen åt "kärleksfull cynism", ignorerade personerna, pratade över deras huvud, undvek ögonkontakt och gjorde sig lustig över deras självskadebeteende.
 
Allt detta ägde rum på Sundsvalls rättspsyk och ett rättspsyk i Växjö. Rättspsyk är alltså den plats där personer som begått grova brott men som av olika anledningar inte dömts till fängelse hamnar. Olika diagnoser och psykoser är saker som kan leda till att en person hamnar på rättspsyk. Det kan vara personer som våldtagit, mördat, misshandlat men som pga sitt mående/psyke inte hamnar i fängelset. 
 
Personerna som hamnade där pga sina självskadebeteenden var unga tjejer mellan 16-30 år. Dessa kvinnor har slussats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser och slutligen hamnat på rättspsyk, för att vården inte visste vad en skulle göra med dom. Kvinnornas beteende resulterade i att dom blev inlåsta med personer som begått brott. Det kvinnorna gjort är att dom skadat sig själva. Och att de inte fick den vård de behövde. Istället för vård blev de isolerade, fick bära hockeyhjälm och handskar (som är olagligt i Sverige). 
 
Denna bok är ett dokument av hur unga kvinnor behandlas, eller snarare ickebehandlas av vården. Fy fan, gång på gång kom jag på mig själv att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte känner någon som blivit behandlat på detta vis. Och att jag själv inte varit där. Samtidigt så har vi läkare och politiker som pratar över deras huvuden, som vet om att detta pågår men som ändå ignorerar det. 
 
Boken är så jävla, jävla viktig. Och den är jävligt bra skriven. Den inleds med tydliga förklaringar av olika begrepp så att en som inte är insatt i detta, dvs jag, kunde förstå saker. Fy fan. Slutstation får fem av fem palmer och jag rekommenderar den till alla. Det här är ett för viktigt ämne för att bara intresserade eller drabbade ska läsa. Alla borde läsa den. 
 
Författarna Sofia Åkerman och Therése Eriksson. 

Läckberg i mängder

Publicerad 2017-04-17 09:00:00 i böcker,

Sen några veckor tillbaka ses vi varje onsdag, tränar, äter middag och hänger med barnen. Så jävla ljuvliga tillfällen! Vi hinner ju uppdatera varandra mellan olika träningsställningar och vi utvecklas ihop. Dessutom växlar vi plats så vi lagar alla mat/strukturerar pass. Längtar så tills vi kan vara ute! 


Och nu i onsdags fick jag en ljuvlig leverans från instagramkontot älskapocket. Dom hade en tävling där en kunde vinna två uppsättningar av alla Camilla Läckbergs böcker - och jag vann till mig och syrran! Så himla kul! Tusen tack älskapocket <33


Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Publicerad 2017-04-16 09:00:00 i böcker,

Emmy Abrahamsons bok Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske har jag kollat på flera gånger i butiker, bokbloggar och bibliotek. Den ges ut av Månpocket. Jag hittade den i bokhyllan i Thailand och ägnade några timmar åt att läsa ut den. 
 
Den hade fått väldigt mycket fina och roliga kommentarer och det stod att den skulle vara väldigt, väldigt rolig. Tyvärr var det inte min typ av humor. Den var rolig, men inte skrek-skratta-rakt-ut-rolig. Jag skrattade högt en gång, resten av boken förstod jag när det skulle vara roligt men att det inte var min typ av humor. 
 
Boken handlar om Julia som är svensk och arbetar som engelskalärare i Wien, hon blev kvar där efter att en relation tagit slut. Hon arbetar, arbetar, arbetar och hänger med sin katt. Hon har sina kollegor och några vänner som hon egentligen inte gillar så mycket. Tills hon träffar Ben som är hemlös. Han är från Kanada och har rest runt i världen. Dom faller ganska direkt för varandra vilket krockar för Julia. Ben har ju ingen utbildning, inget hem, inga direkta/normativa livsplaner - det är många frågor som dyker upp hos Julia som blandas samman med vad hon tror att folk förväntar sig. Hur kan en liksom vara tillsammans med någon som inte har något hem? Är det kärlek eller blir hon utnyttjad? Det är allvarliga frågor, normer och roliga scener i en härlig röra. Det intressanta och nya var att läsa om hemlöshet på det här sättet. Jag hade gärna läst fler böcker om paret. 
 
Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske får två av fem palmer.  
 
Författaren Emmy Abrahamson, fotograf Jenny Bäcklin och bilden är snodd här

Den tredje hustrun

Publicerad 2017-04-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte läst något av författaren innan, men föll direkt på titeln. Lisa Jewell har skrivit boken Den tredje hustrun som ges ut av Printz publishing. Först kanske en tänker att det handlar om någon religiös sekt där mannen går loss bland kvinnor och skapar några dussin barn. 

 

I detta fall är det inte en sekt, tråkigt nog eftersom jag älskar sekter, utan om något så vanligt som skilsmässor. Adrian är gift för tredje gången när hans fru Maya plötsligt dör. Ingen vet om det är en olycka eller självmord...

Första frun var Susie som han fick två barn med. Därefter träffad han Caroline som han fick tre barn med. Därefter träffade han Maya som dör i början av boken. Och alla tre fruar och barn umgicks med jämna mellanrum. Och det låter ju lite som en sekt! Att alla trivs med varandra låter så främmande för mig. Hur kan ex-fruar vara sams? Hur kan alla syskon gilla varandra? Hur kan alla bara gå med på att mannen valsar mellan olika familjer? Det kanske är jag som är krass med min uppväxt som skilsmässobarn? Men det känns lite sci-fi att alla bara ska acceptera varandra och tycka att det är lugnt att mannen lämnar en familj för att skaffa en ny.

 

Fast så enkelt är det ju inte. Samtidigt som Adrian i nutid försöker förstå vad som hände med Maya växlas det med olika tider innan så att en får lära känna Maya och resten av familjen. Och det är ju inte lika härligt och tjusigt som det ser ut att vara på utsidan. Såklart. Det kommer fram att någon mailat Maya, under ganska lång tid. Och det kommer fram vilken inverkan Maya egentligen haft på hela familjen. Men det som främst kommer fram är vilken otroligt dålig man och pappa Adrian är. Jag som själv är skilsmässobarn kunde verkligen känna igen mig i barnens åsikter och i deras karaktärer. För det är helt främmande för mig hur en man en dag vaknar upp och bestämmer sig för att lämna sin familj. Jag förstår att en kan tappa kärleken för en partner, men vid en skilsmässa lämnar en även sina barn. Vare sig en vill det eller inte. I detta fall skapar han en familj ganska direkt efter att han lämnat den gamla. Och verkar inte reagera över att barnen kan känna något kring detta? 

 

Jag tycker genomgående att Adrian är en vidrig karaktär. Och jag hatar hur hans exfruar godkänner beteendet och menar att han är sucker för kärlek. Elelr att han inte kan leva själv. Att han bara måste ha en partner vid sin sida. Jag kan liksom inte köpa det beteendet eller tycka att det är ok. Och jag kommer på mig själv att vara arg på Adrian genom hela boken. Jag känner liksom inget för honom när han sörjer Maya, för jag är ändå sur på honom för att han övergett två familjer för att få vara med Maya... Så mycket kan jag känna för en person i en bok, haha. På det sättet var boken riktigt bra, för jag kände saker hela tiden. 

 

Den tredje hustrun berörde mig väldigt mycket. Jag var dock beredd på mer hemligheter än de som kom fram, men det kändes liksom väldigt realistiskt hela tiden. Jag vurmade för alla barn och föraktade Adrian. Och jag skulle gärna vilja att den blev film och att författaren själv fick vara med och skriva manuset. För språket är fantastiskt, det är lättläst men samtidigt tyngd. Och det är få författare som får ihop den balansen. Den tredje hustrun får fyra av fem palmer. 

 Författaren Lisa Jewell. 

Två bra saker

Publicerad 2017-04-11 09:00:00 i böcker, min vardag,

1) hur jävla gulligt och fint är inte det här sättet?! Nu har jag visserligen lite svårt att fatta hur en kan lägga lika mycket pengar på barnkläder som vuxenkläder, men det kanske blir tydligare när vi har egna kids :)) men skit i det nu, hur fint är inte det färgglada sättet?! Min livmoder sprudlade!


2) biblo!! Jag älskar biblo och speciellt Högdalens Bibliotek. Dom har så jävla bra utbud. Nu behöver jag bara mängder med timmar för bokläsning <3


En bön för de stulna

Publicerad 2017-04-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag minns när jag först såg boken i butiken på den tiden jag jobbade på PS. Att jag gillade omslaget men att jag inte var så pepp om den skulle vara kristen? Jag fastnade väl på ordet bön? Haha. 
 
En bön för de stulna är skriven av Jennifer Clement och ges ut av Bonnier Pocket. Och jag älskade den från första sidan. Jag hann inte ens läsa klart en sida innan jag var fast. Jag tror att jag blev ännu mer fast för att jag visste att författaren bott i Mexico och intervjuat mängder med kvinnor inför den här boken. Dessutom läste jag för några år sen om ett begrepp som kallas femicidio, som kort och gott handlar om kvinnor som kidnappas/förvinner/mördas/våldtas. Det är alltså så pass vanligt att det  finns ett särskilt begrepp för kvinnor som förvinner från sina familjer. 
 
Boken utspelar sig på landsbygden i mexikanska bergen. Bland bergen där kvinnorna lever med sina barn som de grävt gropar för. Ifall knarksmugglare kör genom byn kan flickorna snabbt krypa ner i gropen för att gömma sig. Ladydi går i skolan med sina vänner och en av hennes bästa vänner är Mexicos vackraste flicka. Dom är fyra flickor vars mammor stampar jordgolv i hemmet, klipper av deras hår, smutsar ner deras tänder och gör allt för att förhindra att deras barn ska bli stulna. Papporna har flyttat för att jobba ihop pengar eller så har de helt enkelt skaffat andra familjer. Det är nästan bara kvinnor som bor i byn och det mesta kretsar om att förhindra stölderna av flickorna. Tills en flicka blir stulen. Då handlar det om att försöka hantera stölden. 
 
Fy fan vad den här boken var tung. Jag kan så otroligt lite om Mexico och jag kan liksom inte förstå allt om droger, handel och pengar. Men jag kunde mer förstå ångesten som mammorn hade och som de la över på sina döttrar. Även om det också är alldeles för stort och för overkligt för att kunna ta in? Att min mamma liksom skulle gräva en grop i marken där jag och min syster skulle krypa ner för att gömma oss för knarksmugglare - det går ju inte att föreställa sig? Det gör för ont för att ens kunna se framför mig. Och den här historien kröp under skinnet på mig. 
 
Jag vill inte skriva mer om vad som händer för då kommer jag avslöja för mycket. Men om du vill läsa en historia med riktigt bra språk. originella karaktärer och om ett ämne som kommer skapa mycket tankar/ångest - ta denna bok. Du kommer tänka mycket, känna mycket och vilja ge den vidare till alla du känner. En bön för de stulna får fem av fem palmer. 
 
Författaren Jennifer Clement. 

Flickan och skammen

Publicerad 2017-04-05 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det finns nog ingen som missat hur mycket jag dyrkar Katarina Wennstam. Jag minns fortfarande när jag läste Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman ute på landet en helg när jag var hos pappa. Hur något började brinna i mig, för jag kunde inte förstå det. Jag kunde inte förstå hur jävla vidriga människor är, eller främst män. På så många nivåer är män genomvidriga. På individnivå, i grupp och strukturellt i samhället. Det kallas för patriarkatet, bland det äldsta och vidrigaste vi ständigt är med och upprätthåller. 
 
Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och är nog den bok jag vill ge i julklapp till alla i min närhet. Jag pratade så mycket om den här boken under tiden som jag läste den så att E och mamma bad mig att vara tyst. Dels för att jag babblade så mycket, dels för att det var så vidriga saker som jag läste upp. Som underrubriken förklarar handlar det om samhällets syn på slampor. Hur pratar vi om kvinnors sexualitet? Hur pratar kvinnor om sin egen sexualitet? Hur pratar män om kvinnors sexualitet? Hur pratar vi om kvinnors beteende, kön, handlingar, tankar och kroppar. Hur pratar vi på individnivå och samhällsnivå. Och vilken roll får kvinnor, fittor, ligg, ragg, kroppar och sexlust plats i samhället?
 
Boken tar upp historier från kvinnor som Wennstam träffat och intervjuat, historiska kvinnor som blev slamp-stämplade för flera hundra år sen och för 10 år sen. Det handlar om situationer som vi alla varit med om, antingen som utsatt eller som den som kollat snett/spridit ett rykte eller fascinerats över ännu en löpsedel där kvinnors sexualitet hängs ut. 
 
Det som gång på gång återkommer är hur kvinnor ständigt utsätts för dubbel bestraffning. Att det egentligen inte spelar någon roll om en kvinna knullat med hundra personer, aldrig någonsin kysst en person eller bara råkat skratta lite för högt på allmän plats - det enklaste sättet att förnedra, skrämma, tysta, hota eller hata en kvinna är att gå på hennes sexualitet. Eller påstådda sexualtiet. Spä på eller dra bort. Hota om straffknull eller att hon knullat för många och för mycket. Sexet och hot om sex finns ständigt närvarande. Och runt omkring finns media som ständigt gör detta. Vi har ett rättsväsende som ständigt återupprepar detta beteende. Vi har alla snackat skit som knyter detta vidriga beteende samman. Vi är alla en del av denna vidriga cirkel. 
 
Men det går att förändra och förbättra. Jag vill inte tro att vi är helt körda. Det går att gränsa när kollegor säger vidriga saker. Det går att säga ifrån på krogen när någon äcklig man tafsar på ens bästis eller på en för dig främmande person. Det går att tänka ett varv extra ifall det verkligen är värt att snacka skit om andra kvinnor. Är det en rimlig sak att tycka till om fjortisars längd på kjolen? 
 
Svaret är såklart att vi alltid ska gränsa i situationer som inte känns bra. Vi ska alltid stå upp för varandra oavsett om det är bästisar eller främlingar. Ja, vi ska sluta dra ner varandra och sprida skit om varandra. Och ja, vi ska ge fan i att tycka till om vad andra har på sig. Backa från sån skit och fokusera på att alltid peppa och stärka andra i din närhet. Kan vi göra 2017 till året då systerskap bygger fler broar än någonsin? Jag vill tro på det. 
 
Flickan och skammen får sex av fem palmer. Helvete vad bra den är. Den sätter eld på min själ och jag vill ägna mitt liv att predika, upplysa och skrika mig hes om dessa frågor. Kampen är långt ifrån över, men denna bok är ett steg i rätt riktning. Låna, sno, köp och läs. 
 
Författaren Katarina Wennstam. Fotograf är Elisabeth Ohlson Wallin och bilden är snodd här

Paket-vecka

Publicerad 2017-04-03 09:00:00 i böcker,

Förra veckan hade jag miljarder saker på jobbet, typ roliga saker som: mycket möten, ett föredrag, planeringar, kampanjmöte, Testpoint, chatten, lönesamtal, budget, texter till hemsidan och kondomleveranser. Mycket men roligt. 


Och som kompensation och typ karma fick jag massa böcker från förlag! Hipp hurra! Jag är så peppad på att läsa alla :))))


Det vi kan stå för

Publicerad 2017-04-02 09:00:00 i böcker,

Det vi kan stå för är skriven av Geir Lippestad och ges ut av Pocketförlaget. Bilden är tagen en kväll i Thailand när vi ätit middag ute och sen skulle mysa hemma på hotellet. Jag gillar ju att läsa minst två böcker i taget + har gärna ett anteckningsblock nära till hands ifall jag kommer på något under tiden jag skriver. 
 
Några av er kanske känner igen Geir Lippestad? Jag har för mig att han omnämns flyktigt i boken En av oss: en berättelse av Norge skriven av Åsne Seierstad. Han var Anders Behring Breiviks advokat. Och han blev själv vald av Breivik. 
 
Det här är hans egna berättelse från dagen då terroattacken hände, när han fick samtalet om Breiviks förfrågan och hur han slutligen valde att ta sig an uppdraget. Han tackade ja, byggde upp ett team och arbetade som Breiviks advokat i över ett år tills domen var klar. Genom boken får en hela tiden följa hans egna tankar om uppdraget, tvivlet, ångesten och alla andra känslor som han levde med när han arbetade för/med Norges främsta terrorist och extremist genom tiderna.
 
Behövs det ens någon förklaring till vad som hände på Utöya den 22a juli 2011? Breivik hade dels byggt en bomb som var placerad och riktad mot Regeringskvarteret. Sen begick han målmedveten beskjutning mot ungdomar ur Arbeiderpartiets ungdomsförbund på ön Utöya. 69 ungdomar dog på Utöya och många fler blev skadade. 
 
Lippestad beskriver mötena med Breivik, hur media behandlade honom/hans familj/hans kollegor, hur andra advokatkollegor dömde honom, allmänhetens hat och hur allt detta påverkade honom under tiden han arbetade med Breivik. Och jag kan ju inte låta bli att känna fascination för allt. Det går liksom inte att ta in det som skedde och hans motiv bakom handlingarna. Han står ju för varenda skott, för varje handling och han menar att det var nödvändigt som ett steg i hans plan. Han var inte psykiskt störd/svag eller liknande. Han menade varje handling och allt var planerat in i minsta detalj. Och han var villig att ta sitt straff, det ingick också i hans plan.
- det går inte att ta in. 
 
Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Den är fruktansvärd att läsa, men nödvändig. Jag skulle önska att så många som möjligt läste denna bok och den av Seierstad. Vi kanske inte kan förstå allt, det går inte, men vi måste läsa på, diskutera och ta del av detta för att kunna förebygga liknande handlingar framöver. 
 
Det vi kan stå för får fem av fem palmer. 
 
 

Kaninjägaren

Publicerad 2017-03-29 09:00:00 i böcker,

Jag har läst alla böcker som paret Kepler skrivit som handlar om Joona Linna. Lars Kepler är en pseudonym som Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril står bakom. Dom är gifta med varandra och skriver alla böckerna ihop. På ett mingel för typ fem år sen träffade jag dom efter några glas vin och fick höra hur dom skrev. Kul att jag minns allt av det samtalet :))))
 
Kaninjägaren är del nummer sex och ges ut av Albert Bonniers förlag. Och jag är förvånad, den var riktigt bra. Jag tycker ju att dom olika böckerna i serien har varit lite varierad? Den första golvade mig helt, den andra var kass, den tredje var spännande, fyran var riktigt obehaglig och femman var töntig. Och nu sexan - riktigt bra. 
 
 
Dom är ju otroligt begåvade på att skriva så att en har andan i halsen under tiden en läser. Det är korta kapitel och en tar sig snabbt igenom 600 sidor. Det är en märklig fröjd att ta sig igenom kapitel efter kapitel som skapar tydliga bilder och vidriga känslor. I den här delen sitter Joona inne för det som hände i femte boken. På utsidan mördas folk och precis innan personen dör är det ett barn som läser upp en ramsa om en kaninjägare. 
 
Det visar sig sen att dessa personer gick i samma klass på en privatskola för massa år sen... Så gamla händelser spökar i nutid och folk slaktas. Det är ju egentligen inget nytt tema, men jag gillar det. Inte att folk slaktas, men hur nutid vävs sammans med dåtid, hur de lyckas hålla så många olika trådar och karaktärer vid liv och ihopflätade på ett rimligt sätt. Jag anade något ganska tidigt, blev sedan förvirrad, övertygad på nytt, förvirrad igen och sen visade det sig att jag hade rätt :))) 
Med Keplers böcker vill en ju hänga med på allt som sker. Eftersom det är så korta kapitel är det sjuka cliffhangers och en kan inte skumläsa något med risk för att missa något viktigt. 
 
 
Jag gillar ju deckare och jag gillar att bli rädd, inom rimliga gränser. Och jag gillar när faktorer som klass, pengar, sex, kön och ledtrådar bakas in, då kan det bli riktigt bra. I grunden av denna historia vilar något riktigt vidrigt, men som är ett ämne som måste tas upp på mängder av vis. Dessutom får en ta del av förövarnas tankar och känslor kring detta. Vilket beskrivs riktigt bra, och första gången jag läser det i en deckare. 
 
Kaninjägaren får fyra av fem palmer. 
 

Dramarama

Publicerad 2017-03-26 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag har ju som nyårslöfte att läsa minst tre engelska böcker detta år och nu är i alla fall en bok klar. Jag har tidigare läst We were liars/Kanske är det allt du behöver veta av författaren Emily  Lockhart. Och det här var något helt annat. 
 
I Dramarama får vi följa karaktärerna Sadye och Demi som kommer från Ohio. Dom går på samma skola och möts först när båda söker till ett sommarläger med fokus på musikal, dans, sång och teater. Innan dom fann varandra hade dom egentligen ingen alls. Nu har dom liksom hittat någon som brinner för samma saker, har passion och dom har hittat hem. 
 
Självklart kommer båda in på sommarlägret och dom träffar nya personer som brinner för samma saker som dom. Dom har auditions, slåss om samma roller, misslyckas och får lära sig att dom som kanske är bäst på dans är dåliga på något annat... Det är mycket som händer förutom att de dansar och sjunger hela dagarna. En kommer ut som bög, en annan blir kysst för första gången och en tredje blir olyckligt kär medan en fjärde inte kan komma över sitt ex. Det är mycket som sker hela tiden och olika relationer sätts på spel.
 
Jag har aldrig haft ett intresse för dans, sång, teater eller liknande. Jag får svindel bara jag tänker på att charader. Men jag älskar musikaler, jag bölar i varje avsnitt av Glee och ett av mina största intressen är att se folk uppträda i musikaler, sång, dans, musik. Det finns inget vackrare än att se folk göra det dom brinner för. Jag får rysningar av tanken. Så det var ljuvligt att läsa denna bok. Läsa om deras auditions, deras låtval, nervositet, vilka roller dom får och vilka roller dom missar. Samt läsa om vänskap och kärlek. Det är mycket av allt!
 
En viktig del som tas upp är homosexualitet. Demi kommer ut som bög ganska snabbt och hans beteende förändras samma dag dom kommer dit. Från att vara kuvad och förtryckt av sina föräldrar kan han för första gången vara sig själv fullt ut, ragga, ligga och hångla. Och det är så förbannat vackert och sorligt. <333 Det bästa med hela boken enligt mig! 
 
Den var lite töntig? Eller som att vissa klyschor var lite för sockersöta och mjuka. Men det finns ju gott om sådana människor också, men jag störde mig på det ändå. Den tidigare boken jag läst av författaren var mycket råare och läskigare. Det läskigaste som kunde hända i den här var att någon stukade foten typ. Rart och fartfyllt på samma gång. En av dom tröttaste klyschorna i boken som även var bland det bästa var ju demis sexualitet, så förväntad men ändå bra beskriven. Dramarama får tre av fem palmer. 
Författaren Emily Lockhart. 

choklad åt alla

Publicerad 2017-03-23 19:38:13 i böcker, min vardag,

Jag och donnan sprang första övningen av tre i 10K-appen! Jag kom ju till 9 av 14 veckor förra året innan mina ben la av. Sen tappade jag engagemanget för att nå milen. Men nu är vi igång igen! :))) 


Resten av kvällen ska jag ägna åt skrivande och läsning. Jag har knappt börjat på denna månads bokklubbsbok, Southland och Brev till min dotter fick jag hem för någon vecka sen. Åh, det är så jäkla ljuvligt att bara vara hemma. När det är mycket på jobbet är det så skönt att äta choklad och måla naglarna. :)))) 

Apropå choklad, hur kommer det sig att det är tusen gånger godare under mens? Visst, jag går på LCHF. Men det är ju helt magiskt gott med choklad samtidigt som en har mens. Vad är kopplingen? Och på samma sätt som att menskopp borde vara gratis, borde även choklad vara det. Tänk att få hem 20kg varje år så att en är redo inför varje mens. Helt rimligt enligt mig. :)


Ordbrodösen

Publicerad 2017-03-22 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Åhh, jag hörde om denna bok i podden En förbannad podd och jag lyckades få ett läsex precis innan vi åkte till Thailand. Den heter Ordbrodösen, ges ut av Rabén & Sjögren och är skriven av Anna Arvidsson. Det är ju tre Annor som skrev en blogg ihop och sen debuterade alla tre och jag har tidigare läst Du, bara av Anna Ahlund
 
Håll i hatten! Jag slukade den på planet ner till Phuket och jag blev typ sur när folk ville prata för att jag ville fortsätta läsa ifred. Så trevlig är jag att resa med :))))
 
 
Alba är uppväxt i en liten ort i Värmland och föds in i en släkt av Ordbrodöser. Det innebär att alla kvinnor i familjen föds med en gåva som blir brukbar på artonårsdagen. Personen kan med hjälp av sina egna ord och skrift styra andra människors tankar och handlingar. Det personen behöver göra är att läsa lappen och så sker det. Det är en förmåga som bara går i arv från kvinna till kvinna och som hålls hemlig för alla andra utanför släkten. Personer som gifts in i släkten får veta vissa delar, men det är främst kvinnorna som vet hur allt fungerar. När det är dags för Albas prov misslyckas hon. Första gången det någonsin händer. (obs: ej spoiler, detta står på baksidan)
 
Alba får åka iväg till en släkting i Stockholm för att få stöttning i processen med misslyckandet medan släkten ska försöka lösa varför det blivit såhär. Så Alba ska försöka lära sig/vila men börjar istället nysta i sin bakgrund ihop med familjen hon bor hos... 
 
Boken är genialisk!! Jag älskar Alba! Jag älskar hela historien med kvinnornas förmåga som går i arv och jag älskar tempot i boken. Det är mystiskt, fartfyllt och riktigt spännande. Det här är en såndär bok som jag ville läsa länge länge, men som tog ut alldeles för fort. Dessutom blir Albas relation till sina nya släktingar himla fin. 
- och Arvidsson lyckas baka in hbtq-personer utan att liksom benämna det med alla termer som vi är så vana vid, men det görs riktigt snyggt och bra. Båda jag och donnan var väldigt nöjda och glada över dessa delar. 
 
Ordbrodösen får fem av fem palmer. Och jag längtar redan till nästa! 
 
Författaren Anna Arvidsson. Fotot är taget av Göran Segeholm och är snodd här

böckerna från Thailand

Publicerad 2017-03-19 09:00:00 i böcker, resor,

 
Den här lilla ljuvliga högen tog jag mig igenom under veckorna i Thailand. En bok saknas på bilden och det är Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske av Emmy Abrahamson och En väktarens bekännelser läste donnan ut. Men resten läste jag :)) 
 
Jag hade med mig alla böcker på bilden utom Keplers bok Kaninjägaren, den hittade jag i lånebokhyllan på hotellet. Jag älskar den bokhyllan! Den är indelad i olika språk och förändrades varje dag. Jag kan ha varit där någon gång om dagen och sorterat bland alla böcker... Det var så kul att hitta böcker till mig och mamma, se böcker som vi lämnade kvar sist och se förändringarna varje dag. En bokälskare ut i fingerspetsarna :))
 
Recensioner av böckerna kommer komma upp löpande och jag kommer att publicera en recension varje onsdag och söndag morgon kl 09.00. Smack! 

Älskade PS

Publicerad 2017-03-12 09:00:00 i böcker, resor,

Några dagar innan vi åkte hit var jag förbi min gamla chef på PS som numera är på Kultan! Tips: alla PS-butiker som inte är i anknytning till flyg har bokrea. Så alla butiker på Arlanda, Centan och Pendeln går bort. Men resten har 50% på många böcker :))) 


Och självklart gick jag också loss! Förutom att jag babblade ikapp de senaste åren med ex-chefen så hann jag slå till på dessa. Några av dom är med hit. Och nu har jag även lyckats väva in fler engelska böcker i resans läshög. 


Kära Liv och Caroline

Publicerad 2017-03-05 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag läste Kära Liv och Caroline när jag var hemma och sjuk från jobbet. Perfekt bok att läsa, pausa, halvsova och sen fortsätta läsa i, eftersom hela boken består av frågor och svar. Det är Liv Strömquist och Caroline Ringskog-Ferrada-Noli som skrivit boken och den ges ut av Natur & Kultur
 
Jag har lyssnat på deras podd lite till och från, den heter En varg söker sin podd, och handlar typ om dom själva som pratar om kultur, sexism, rasism, feminism, konst, samhället, politik osv. Jag uppskattade podden till en början, men kunde tröttna när det kändes som att en tjuvlyssnade på deras samtal.
 
Och den här boken består av olika kategorier som Kärlek, Politik, Hur ska man leva? osv. Och under dessa kategorier finns mer eller mindre seriösa frågor som kan handla om hur en ska hantera att en ens kompis har hemhjälp, ifall en vill ägna sig åt konst eller inte vet om en vill ha barn eller inte. Det är utseende, feminism, klass, konst, Stockholm, Malmö, ännu mer konst och skapande, ätstörningar och relationer. Svaren kan vara en rad eller tre sidor långa. Ibland är det långa utläggningar och ibland ett enkelt ja.
 
 
Det är personligt, politiskt och underhållande. Och för många är det säkert upplysande, men hos mig pirrar det inte till någonstans. Jag chattade med min bästis Jennie om detta, och vi kom fram till att vi hade varit överlyckliga om vi fått boken som 15åringar. Då hade det varit så jävla omvälvande, häftigt och knäskakande. Men nu var det mer som att jag fick bekräftelse på att det jag tänkt de tio senaste åren kan många tycka är korrekt. Och så har jag känt ganska ofta på sista tiden, som att inget direkt är nytt eller omvälvande längre. Antingen så är det jag som behöver hitta ett nytt område att utvecklas inom, eller så är det folk som tänker samma tankar typ. 
 
Om du känner att du blir tillfredställd av att läsa andra människors tankar om ämnen som sex, kärlek, politik och konst - eller bara vill bli upplyst om du behöver fylla på hjärnan - låna eller köp denna bok. Kära Liv och Caroline får tre av fem palmer. 
 
 
 Författarna Caroline Ringskog-Ferrada-Noli och Liv Strömquist. Bilden är snodd här. 

Sweet spots of New York

Publicerad 2017-03-01 09:00:00 i böcker, resor,

Vad får en om en blandar världens bästa stad New York med några dussin fantastiska bakverk. Jo, Roy Fares magiska bok Sweet spots of New York. Den ges ut av Bonnier fakta


Den är fantastisk!! Jag älskar allt Fares gör och jag älskar upplägget i boken. Han besöker olika caféer och restauranger, pratar med ägarna/grundarna och tar reda på deras historia. Sen kommer några recept från stället + Fares lägger till några av sina egna tolkningar. Allt är magiskt. 

Jag vill besöka alla platser och jag vill baka allt. Några av platserna som nämns känner jag till. Jag har handlat kaffe på Fika och munkar hos Dough. Samt valt bort Clinton Street Baking company pga miljarder folk. Så jag och Issa gick till stället mittemot och drack unlimited mimosa som visst var limited. Tror vi drack för mycket :)))) 

Boken är helt fantastisk och jag rekommenderar den till alla. Det som gör att jag ger den fem av fem palmer är att Fares har med "vanliga" mått dl och msk, men även i gram. Så en kan baka allt även fast en inte har en köksvåg :))


Uppgång och fall

Publicerad 2017-02-26 22:45:59 i böcker, feminism, genus osv.,

Söndagens boktips har blivit lite fördröjt pga packning och bakishjärna efter gårdagens utgång :)) men här kommer det: 


Uppgång och fall av Liv Strömquist! Det är Galago som ger ut Strömquists serier. Jag har läst alla Strömquists album och inget kan nog bräcka Kunskapens frukt som hade fokus på mens, fittan, kvinnor osv. Detta album handlar om ekonomi och miljö. Det kanske inte är något en går upp i brygga av direkt? Men jag älskar Strömquists serier just därför. Hon kan ta vilket ämne som helst och göra det begripligt och underhållande på samma gång. Ekonomi är exempelvis bland det tråkigaste jag vet. Jag zoomar ut på en sekund så fort någon ens nämner nationalekonomi eller aktier. Jag vet att världen är phucked upp gällande pengar, tillgångar, fattigdom osv, men jag har liksom inte plats i hjärnan för att ta in allt sånt. Tills nu, albumet tar upp ämnet på ett vettigt sätt. Det är roligt, innehållsrikt, feministiskt och begripligt. 

Uppgång och fall får fyra av fem palmer. 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela