sexualupplysare och bokälskare

Hallongrottan

Publicerad 2017-09-24 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., fittan <3,

Vi var ju på releasefest för Sandra Dahléns bok Hallongrottan - en bok om slidsex för några veckor sen. Det är Leopard förlag som ger ut den. 
 
Hallongrottan är alltså ett ord för fitta och boken handlar om fittan och hur en kan ha sex med fittor. Hur en kan uppnå orgasm, mer njutning, hur en kan ha sex och stimulera på mängder av vis. Men boken innehåller också anatomi, praktiska tips, könssjukdomar, trans, omskärelse, religion, könshår och strap-ons. Det är bokens djup (hehe) men också det som gör att boken faller lite. Det är så förbannat mycket att det blir rörigt. 
- och jag förstår Dahlén! Jag är själv fitt-aktivist sedan många år och hade jag skrivit en fitt-bok hade den blivit dubbelt så lång, minst. Jag hade inte kunnat sålla. Vilket jag också anar att Dahlén haft svårt med. Eller det känns som väldigt mycket och vissa delar är alldeles för korta och vissa delar kanske tar lite för mycket plats.  
 
 
Däremot är jag extremt peppad och en smula förvånad över att det är först 2017 som det kommer en hel bok om fittan. Jag vet ju att det finns flera böcker om kukar, men först nu som det släpps en bok med helt fokus på fitta och fittsex. Det är både galet och revolutionerande på samma gång. Visst finns det böcker för unga som är varierad kvalitet, men detta är alltså första boken för vuxna. Och visst behövs den! Jag har ju inställningen att det är en mänsklig rättighet att känna till hur den egna kroppen fungerar, vad olika delar heter och hur en kan stimulera sig själv eller andra på bästa sätt. Och i detta fall kan Hallongrottan bli ett bra komplement. Det är bilder, pedagogiskt skrivet och det är många olika delar som finns med i boken. Alltså väldigt många. Oavsett hur mycket eller lite en kan sedan tidigare om sitt eget kön eller kanske någon partners kön, kan en nog lära sig något nytt. Och Dahlén skriver på ett vettigt sätt och tydliggör i olika avsnitt vilka kroppsdelar som behövs, hur många händer, att det är en kött-kuk eller dildo som behövs osv. 
 
Jag skulle önska att alla som vill lära sig mer om sin kropp, om fittan eller kanske vill utvecklas sexuellt läser denna bok. Hallongrottan matchar alltså typ vem som helst. Det är revolutionärt och det är jäkligt kul att boken kommit. Jag hoppas att den gör mycket skillnad hos människor. Hallongrottan - en bok om slidsex får fyra av fem palmer.  
 
 
Författare Sandra Dahlén på releasefesten. Bakom satt fantastiska bilder av olika fittor.

17 frågor om läsning

Publicerad 2017-09-20 09:00:00 i böcker,

Jag hittade en himla mysig lista hos Flora som handlar om läsning. Bilderna är på böcker som jag fotade inne på Söderbokhandeln som jag gärna vill läsa framöver :))) 

Hur många böcker läser du på ett år? Jag läser mellan 50-60 kanske? Detta år har jag läst färre än vanligt pga bröllopet, men det tog jag ikapp sen efter sommaren. För några år sen hade jag som mål att läsa 100 om året, det lyckades jag med då. 

Hur många böcker lyssnar du på i månaden, som ljudbok? 0, 0. Den senaste ljudboken jag lyssnde på var om Kaninen som inte ville sova :))) Jag har inte riktigt fattat tjusningen med ljudböcker? Jag tror att jag bara skulle somna? Men jag kanske ska prova det när min fot läkt och jag kan gå promenader igen. 

Läser du snabbt eller långsamt? Jag läser snabbt. Jag kan läsa 4 rader i taget om jag vill. Och kan skumma igenom texter väldigt snabbt om jag inte bryr mig om en text men ändå vill läsa klart. Ibland får jag för mig att jag läser långsammare på engelska, men när jag väl läser engelska böcker tar det typ lika lång tid?

 Vad är den perfekta tjockleken på en bok? Typ 250-300? Jag tycker att en ska ha sagt sitt på dom sidorna. Dom enda böckerna som är riktigt tjocka och som jag älskar är Harry Potter <3 Och jag ogillar även noveller, det är för kort för att få något sagt, haha. 

Var får du tag i dina böcker? Jag köper väldigt sällan böcker utan jag har lyxen att få hem en hel del böcker från snälla förlag <33 plus går förbi lila butiker och länsar deras hyllor. Och så har jag fina vänner som jobbar med pr :)) Och så besöker jag biblo regelbundet! 

 

Hur håller du koll på de böcker du har läst? Jag har ett dokument bland mina utkast i mailkorgen där jag skriver upp alla böcker jag läser samt bloggar om alla här.  

Inbunden eller pocket? Som gammal PS´are älskar jag ju såklart pocket. Men jag kan absolut gilla inbundna också. Det negativa med inbundna är att dom gör ondare att tappa i ansiktet om en somnar under läsningen. 

Vilken genre läser du oftast? Jag gillar såkallade ungdomsböcker, romaner och deckare. Jag brukar inte gå på genre utan snarare på om böckerna innehåller teman som feminism, hbtq, sexologi eller kriminologi. Har svårt för uppblåsta böcker. Då himlar jag mig genom hela boken. 

 Läser du flera böcker åt gången? Ja, det kan jag göra utan problem. Har ofta med mig en pocket på tuben och läser en inbunden hemma. Förr kunde jag ha med mig 2-3 böcker åt gången ifall jag skulle fastna på vägen hem eller något sånt. 

Att läsa högt, vad tycker du om att göra det? Jag tycker om att göra det för mina syskonbarn, gärna byta ut kön på karaktärer eller byta ut alla hon/han mot hen för att kunna prata om det. Eller för att hitta på alternativa slut :)) 

Vilken bok läser du just nu? Jag läser Fyrvaktaren av Camilla Läckberg, Bröder av Jonas Trolle och Gruppen av Mary McCarthy :)) Gruppen är en bokklubbsbok, Fyrvaktaren är del 7 av 10 och Bröder är ren nöjesläsning <3 

Har du någon särskild strategi för att läsa mer? Ja, ta upp boken istället för mobilen. Mobilen kommer alltid kunna tillfredställa alla ens behov, men inte på samma sätt som böcker. Att läsa har varit och är så oerhört betydelsefullt för mig. Så ha med en bok på tuben och läs den i väntan på ett tåg, på tuben eller när du sitter på toa. Lägg dig 15 min tidigare och läs innan du somnar. Läs 30 min innan du börjar laga mat osv.  

Avslutar du böcker halvvägs? Jag slöläser mig igenom skiten tills det är klart. Om det så ska vara en-två meningar per sida så läser jag klart. 

Hur håller du reda på var i boken du befinner dig? Jag har bokmärken som består av fotografier, presentpapper eller så viker jag sidan. 

Hur kommer du ihåg favoritpartier i en bok? Om det är min bok viker in sidan på nederdelen och är det en lånebok fotar jag. 

I vilka situationer läser du oftast? På tuben, på toa, i badet, innan jag ska sova och när jag har ro på soffan. Och på semestern, då blir det minst en bok om dagen! 

Vilka böcker är de bästa du har läst på länge? Jag har läst himla många böcker som varit dåliga på sistone. Jag hoppas det är en vändande trend.  In i minsta detalj av Kristin Emilsson, Flickan på hotellet av Katarina Wennstam och Ärren vi bär av Caroline Eriksson är några favvos från sommaren. 

Duktiga flickors revansch

Publicerad 2017-09-17 09:00:00 i Sex osv., böcker,

Jag har äntligen läst ut Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson som ges ut av Forum. Jag hann inte läsa ut den första gången jag lånade den på biblo, så vi kan säga att hon tjänade ännu en krona hon kan lägga på sin hög med pengar. 
 
Jag vet inte hur jag ska kunna recensera den här boken för jag vet inte riktigt vad det är jag har läst? Var det liberalernas partiprogam över hundra år? Eller Ohlssons egna självbiografi? Om det hade varit så att det stod en rimlig förklaring till vad boken handlar om, då hade jag aldrig läst den från början. Det är 200 sidor skryt om hur fantastisk Ohlsson är och alltid har varit. Samtidigt som hon lyckas baka in att hon minsann växt upp i hus från miljonprogrammet men också hur oerhört viktigt det är att en gör en klassresa. Hade boken varit döpt till Birgittas kamp så hade jag köpt konceptet från start, nu blir det bara märkligt och irriterande. 
 
Saker som jag "lärde mig" av att läsa Duktiga flickors revansch:
- det är egentligen ditt eget fel att män får bättre tjänster på ditt jobb, att män tjänar mer pengar och att män tar åt sig äran för ditt jobb som du slitit med. För det handlar om att vi kvinnor egentligen "curlar" för mycket med män.
- kvinnor som blir utbrända kan egentligen skylla sig själva, det handlar om att dom inte gränsat tillräckligt.
- det viktigaste en kvinna kan göra i livet är en klassresa. 
- alla kan välja vilken utbildning i hela världen som den vill. Det handlar inte alls om social bakgrund, föräldrars ekonomi, plattform i livet, tillgång till bostad eller andra rimliga faktorer.
- en annan viktig sak är att välja rätt partner. 
 
 
Helt ärligt, det enda vettiga på dom här sidorna var att en ska ha en buffert. Sen föreslår Ohlsson en ska spara helst en årslön(!!!) på sitt sparkonto. Vilken fantasivärld lever människan i? Det är ju så orimligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är tråkigt, jag hade velat tycka om den här boken, för jag har länge tyckt om Ohlsson. Men det fanns liksom inget rimligt med något som stod i boken. Allt hon gjort, kämpat för och drivit igenom liksom dränktes av all skit som också stod med. Det var så mycket smutskastning på andra som kombinerades av allt bra som Liberalerna har gjort. Det kanske var väntat iofs, men det var knappast min kopp te. Duktiga flickors revansch får en av fem palmer. 
 

Älskade ps

Publicerad 2017-09-13 19:47:03 i böcker,

Jag och donnan var på AGs i fredags för att fira hennes födelsedag!! Det var så gott att det förtjänar ett eget inlägg :)) innan vi kom till kött-paradiset var vi förbi PS där min gamla chef stod. Ibland kan jag ju verkligen sakna att stå där bakom disken och prata böcker hela dagarna. Det var ju en ljuvlig tid med bra OB, mycket böcker och ännu mer mingel. 


Och fatta min glädje när han svarade "trodde aldrig du skulle fråga" när jag frågade om jag fick gå igenom läsex-hyllan :)))) 

Förutom choklad och bubbel är böcker något jag aldrig tackar nej till!

Release x två

Publicerad 2017-09-10 09:00:00 i böcker,

Förra veckan hann jag med två releasefester vilket kändes så himla lyxigt. Under PS-tiden var det ju releasefester stup i kvarten, men nu sker det ju lite mer sällan. Så det är kul när jag blir bjuden :))) 


På måndagen var vi på Sara Lövestams release för Finns det hjärterum som är fjärde och avslutande delen om Kouplan. Det var otroligt mysigt häng med folk från skrivarresan. Vi åt citronmarängpaj och diskuterade kommande release-fester, alltså våra egna<33

Och det är otroligt roligt och befriande att bara få nörda loss i sitt skrivande, andras skrivande och diskutera vilka kläder som passar bäst när en tar emot Augustpriset :)))

På onsdagen var vi på release på Folkoperan för Sandra Dahléns bok Hallongrottan, om slidsex. Det var varmt och mysigt! Efter författar-samtal hamnade vi på Rival och pratade barnnamn, köttkonsumtion och gamla jobb. Perfekt kväll <33



Om lycka

Publicerad 2017-09-06 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte hunnit med bokklubben på typ hela året pga bröllopet. Men nu är jag åter igång med Lesbisk bokklubb :))) Denna gång läste vi Om lycka av Nina Bouraoui. Den ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag
 
Jag hade nog lite för höga förväntningar på denna bok. Baksidan liksom framställde boken som en fantastisk, stormig, lesbisk kärlekshistoria. Och det var det ju också. Men det var så mycket mer också. Så mycket blaha. Boken beskrivs som levande, stark och känsloladdad. Jag blev mest irriterad. Den är skriven i korta stycken där varje kapitel är från en halv sida till max två? Och det känns så jäkla märkligt när varje mening är extremt kort. Så visst går det att tolkas som levande? Eller stressigt och korthugget. Och förvirrande. Det är mycket namn, det växlar i tid, känslor osv. Allt kastas fram och tillbaka och jag förstår inte tjusningen alls med upplägget.
 
Det kan ju lätt bli så för mig när jag läser recensioner om en bok och sen får för mig att den kommer vara fantastisk. Och sen när jag väl läser boken så fattar jag ingenting eller så är språket dåligt eller så fattar jag inte karaktärerna osv.
 
Visst är boken lesbisk, den handlar om Marie som är extremt kär i Diane. Det är en ständig jakt mellan dessa två. Och Marie är på något utbytesår i Zurich med sin familj, det är en moster Carol som är döende i cancer och tydligen är det 80-tal? Jag är inte ens säker på att huvudkaraktären heter Marie? Hon kanske heter Helena? Dessutom vet jag inte om det är en person  som heter Sorg eller om sorgen kring moster Carol är så pass stor att den förkroppsligats? Så många frågor kring en bok jag själv läst. Jag vet inte om jag läst den dåligt, men jag vet knappat vad jag läst. Jag blev mest förvirrad av alla korta meningar.
 
Något som dock är bra med boken är att det är en hel del sexscener och att Bouraoui skrivit in kondomen iaf en scen. För folk ligger till höger och vänster, män med kvinnor och kvinnor med kvinnor och någon man pratar även om sex mellan män. Det härligaste är ändå att sexscenerna mellan kvinnorna, lite smörigt kanske men dom korta formuleringarna passar.
 
Och det är faktiskt det som plussar på en palm på betyget. Om lycka får två av fem palmer.  
 
Författaren Nina Bouraoui

Läser ikapp

Publicerad 2017-09-03 09:00:00 i Sex osv., böcker,

Jag håller på med flera böcker samtidigt just nu! Jag har två-tre bokklubbar igång, besöker bibblan lite för ofta och får hem paket då och då. Livets lyxigaste problem just nu - att välja mellan alla böcker!!



Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest

Publicerad 2017-08-30 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag läste Nina Åkestams recension av den här boken på fb, och hon var eld och lågor! Jag sprang till biblan på lunchrasten och lånade Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest av Jessa Crispin som ges ut av Daidalos förlag
 
Jag var helt beredd på att bli blown away och helt gone with the wind. Men det blev jag ju knappast. Snarare uttråkad. Jag har lärt mig mer om feminism på ett mjölkpaket. 
 
Jag har ju så lätt att tycka om saker för att någon jag gillar eller ser upp till tycker om något. Men jag är så förbannat naiv. Och jag måste nog lära mig att även folk jag tycker är vettiga kan tycka annorlunda än jag. 
 
 
Daidalos ägnar ca 163 sidor åt att racka ner på alla feminister som inte ägnar sig åt den feminism som hon själv förespråkar. Och ca 3 sidor åt att godkänna att en inte är en dålig människa för att en inte gör exakt allt som hon tycker är rätt. Och lustigt nog är jag helt emot hennes syn på vad "riktig feminism". För i min värld finns det ingen som har rätt att bestämma vad som är feministiska frågor eller vilka vägar som är bäst för att uppnå ett feministiskt samhälle.
- det är min fasta ståndpunkt och jag är otroligt trött på feminister som ägnar sin energi på att racka ner på andra feminister. Eller dom som vill gradera olika feministiska frågor. Ska en hålla på att alltid värdera frågor mot varandra kan en ju lika gärna lägga sig ner och dö direkt. För då har vi alla förlorat. Min fasta ståndpunkt är att ingen annan har rätt att bestämma eller döma olika feministiska områden som mer eller mindre viktiga. Så enkelt är det för mig. Om vi alla strävar efter samma mål: att uppnå ett jämställt samhälle där människor värderas på samma sätt oavsett kön, sexualitet, könsidentitet, klassbakgrund, funkis - då ser jag inte varför jag har rätt att tycka till om andra människors tillvägagångssätt eller område de brinner lite extra för.
 
Jag kan ta mig själv som exempel: jag brinner extra för att kvinnor ska få rätt kunskap sina kroppar, fittan*, fertilitetsförmåga och hur en kan undvika oönskad graviditet eller könssjukdomar. Jag brinner för att kvinnor ska vara trygga i samhället, på sina jobb och under sina utbildningar. Att kvinnor pluggar om dom vill och det dom vill. Att dom vågar ta plats på olika arenor. Jag brinner också för att barn ska få samma uppfostran och en bild av att de kan göra vad de vill. Jag kan också prata extra om hur det ser ut rent struktrellt kring diskriminering, kriminalitet, mäns våld mot kvinnor och hur många våldtäkter/överfall/sexuella övergrepp som årligen sker. För vi lever i ett samhälle som aktivt godkänner mäns våld mot kvinnor.
- däremot brinner jag inte lite extra för att det är fler män än kvinnor som dör i arbetsrelaterade olyckor, eller att män går miste om att lära sig att prata om känslor/kärlek/sexualitet pga kassa mansnormer, eller att det är flest män som tar livet av sig pga ensamhet. För jag har varken tid eller rum för dessa frågor i mitt liv. För jag brinner redan lite extra för så många frågor.
 
Är jag en dålig feminist för det? För att jag aktivt väljer vilka frågor jag brinner för och vilka frågor jag inte brinner för? Är jag en dålig feminist för att jag är för att en ska ha en buffert på kontot men som inte kan något om aktier eller hur jag skulle kunna spara på ett bättre sätt? För att jag inte är kapitalist? För att jag gärna går runt med en tröja med trycket "FEMINIST" på bröstet? Är jag en dålig feminist för att jag gärna lär mina syskonbarn dessa viktiga frågor men som inte längre vill lära män något?
 
Jag vet inte. Jag vill tro att vi alla förr eller senare inser varför feminism behövs och vilka skillnader feminister gör i samhället. Utan feminism hade vi stått stilla. Mycket har gjots och mycket är kvar att göra. Men vi kommer knappast framåt om vi ägnar tiden åt att klanka ner på olika frågor och områden. Vi behöver feminister som tror på att allt löser sig med en stor plånbok, vi behöver nykläckta feminister som diskuterar "tjejfärger" vs "killfärger" och som slåss för sina barn på förskolan, på samma sätt som vi behöver tonåringar som har Beyonce som idol och som gärna tatuerar in GRLS på knäskålen (ok jag vill göra detta!), och vi behöver feminister som varit det i 40 år och som slagits för kommande generationer. - vi kommer inte längre fram om vi ägnar tid åt att shamea andra för deras feministiska val. Alla kan inte vara radikala och slå sig blodiga, akademikerna, bokcirklarna och föräldrargrupperna behövs också. Vi behöver skapa ringar på vattnet och kunskapen måste alltid hållas levande. Så till skillnad från Crispin är jag för att vi skapar olika slags feministiska inriktningar som är mer välkommen, än snävar till det ännu mer än det redan är. Jag tror inte på vit feminism, akademisk feminism eller rik feminism. Jag tror att vi alla behövs och lär av varandra konstant. Och ja, kanske behöver vi tuffa till oss och sätta hårt mot hårt. Den tiden kommer. Men hellre små fighter dagligen en en revolution var hundrade år. 
 
Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest får två av fem palmer.
PS. läs den gärna, för jag vill diskutera den med folk! 
 
 
 * självklart vet jag att det finns kvinnor som inte har en fitta osv. Men det fattar ni ju. 

Sjöjungfrun

Publicerad 2017-08-27 09:00:00 i bröllop <3, böcker,

Jag har läst Camilla Läckbergs sjätte bok Sjöjungfrun. Månpocket ger ut dom och här kan du läsa om bok ett, bok två, bok tre, bok fyra och bok fem. Mer än hälften klara nu! 
 
I den sjätte boken är det Erica Falcks kompis som är i fokus, han har precis debuterat med sin bok Sjöjungfrun. Han och några till får gåtfulla och ibland hotfulla meddelanden som bara dom förstår. En av dom har varit försvunnen i några månader och hittas slutligen död. Och det tar ganska lång tid innan polisen Patrik och hans kollegor förstår att det finns ett samband mellan dessa personer. Mycket är tack vare att den Falck som nu är höggravid med tvillingar ville veta vad som hänt sin vän. I den här boken kan jag ändå ha någon slags förståelse att Falck lägger sig i, hittar på egna upptåg och gör en egen undersökning. Nu gäller det ju en nära vän till henne som är i fara, men i dom andra böckerna är det ju främlingar där hon bara är nyfiken eller behöver stoff till sina böcker. 
 
En annan del av historien som jag verkligen gillar är att chefen Mellberg har träffat någon och att han verkligen växer som människa och som karaktär. Dessutom är det med ett flat-par även i denna bok. Och till skillnad från en annan bok där båda flatorna hade "Praktiska frisyrer" och blev läst som män, är det inte alls så i denna bok. Läckberg kan alltså skriva om flator som inte är stereotypa ur ett heteroperspektiv, haha. 
 
Även i denna bok är det saker som "slipper undan i minnet" och det sker flera personer. Som att alla poliser i Tanumhed drabbats av någon lätt hjärnskada. Dock gillar jag denna bok lite mer än dom andra. Inte enbart för att jag knäckte själva deckar-nöten på typ två sekunder som beskrevs först när det var tre sidor kvar, men kanske mer för att jag kan förstå Falck i denna bok? Om någon av mina vänner fick hem hotbrev skulle jag också vilja ta reda på vad som hänt till varje pris. Kanske inte när jag var höggravid, men men. 
 
Sjöjungfrun får tre av fem palmer. 
 

senaste skörden

Publicerad 2017-08-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Förra veckan lyckades jag samla på mig ett helg gäng böcker. Att vara bokbloggare är lite som att alltid fylla år, det kommer lite paket då och då. Att jag dessutom har kvar folk jag känner i lila boklådor bygger bara på mina bokhögar. E sa något lustigt om "En bok in och en bok ut", hahaha det skulle aldrig gå. :)))
 
Låt oss kolla på böcker som snart ska läsas och recenseras! 
Deckare, feminism och romaner, av kvinnor. Och jag har upptäckt nya bokförlaget Louise Bäckelin förlag. Jag älskar nya, små förlag. 
 
Och dessa tre fick jag av Natur & Kultur, tack och bock! 
 
Fördelen med biblos, att det går att låna böcker som en vill läsa men inte köpa själv för att stödja författare som en egentligen inte gillar :) 
 
Trodde jag skulle bli golvad, men det blev jag knappast. 

In i minsta detalj

Publicerad 2017-08-20 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en perfekt bok för dagar då en vill läsa något men inte orkar hålla koll på massa karaktärer, årtal, tjoller och sånt jox. När en bara vill läsa för läsandets skull, känna igen sig ibland, skratta ibland, skämmas ibland och framförallt mysa. 
 
 
In i minsta detalj är Kristin Emilssons tredje bok och den ges ut av Lind & Co. Jag har läst äta kakan ha den kvar och den som väntar, och jag gillar alla tre! Språket har perfekt flyt och jag tog mig igenom 350 sidor på några timmar. Det finns ett driv, det går framåt och jag vill veta mer om vad som händer med alla karaktärer. 
 
Freja och Anton har varit gifta i tre år och tillsammans i sex år. Han är läkare och hon är frilansande grafiker. Dom har precis renoverat färdigt en drömlägenhet som tagit en halv evighet. Då dör Antons pappa och han åker hem till Idemåla för begravningen. Freja som inte vet skillnad på Blekinge och Ångermanland åker efter för att stötta Anton vars mamma blivit sämre. Såklart blir det en krock för dom båda att flytta från Södermalm till en liten håla där alla känner alla, dessutom när Anton vet vilka alla är och Freja enbart är en simpel nollåtta.
- jag kunde känna igen mig så mycket i Freja. Omställningen från Stockholm till mindre stad, att gå från att omge sig av flera tusen till typ tjugo, att ens partner känner alla och själv känner en ingen.
 
Men det går fort för Freja att lära känna folk och hon blir snabbt vän med en bibliotikarie och en sextonåring. Dessutom lär hon känna Anton och hans familj genom invånarna i Idemåla. Och allt kanske inte är exakt som en kan tro från början? Gamla rykten, döda människor, saker som aldrig sagts rakt ut osv. Dessutom får en successivt veta mer om Freja, vilket är snyggt skrivet. Det är fin karaktär som jag hoppas kommer dyka upp i fler böcker <3 
 
Det här en mysig bok, mycket ledtrådar, värme och roliga karaktärer. Det går inte att skriva mer om själva handlingen för då kommer jag bara avslöja något. Om du är sugen på en lättläst bok med bitvis tyngd, mysiga miljöbeskrivningar och trevliga karaktärer - läs! In i minsta detalj får fyra av fem palmer. 
 
 
Bilden föreställer Kristin Emilsson, fotograf Mia Carlsson. Lånad här

Tyskungen

Publicerad 2017-08-16 09:00:00 i böcker, girls <3,

Nu har jag läst ut femte delen i Camilla Läckbergs serie om Fjällbacka, Erica Falck och Patrik Hedström. Här kan du läsa recension av bok ett, bok två, bok tre och bok fyra. Bok nummer fem heter Tyskungen och ges också ut av Månpocket
 
Jag hade förstört den här boken lite, eftersom jag och E såg hela Fjällbackaserien på netflix för några veckor sen och det finns ett avsnitt som heter Tyskungen. Dock var det del ett av sex och jag har blandat ihop avsnitten lite. Dessutom så var inte avsnittet helt likt boken. Så jag hoppas att jag inte sabbat fler böcker genom att se serien innan. 
 
 
En sak som jag tänkt på under tiden jag läst alla fem böcker är ett gemensamt drag hos alla karaktärer, som jag ironiskt nog själv glömt bort inför varje recension - det är ofta något som "ligger och gnager"/"något vagt"/"något som fallit i glömska"/"ett minne som hinner undan" osv. Hela tiden! Vid varenda mordfall, förhör, möte osv - det är alltid något som glöms bort som personen sen kommer på och så läggs ännu en pusselbit. Det kan vara att någon hört ett namn tidigare, läst en mening som inte riktigt är viktig i början eller något en person sagt som sen blir avgörande. Varje polis + Falck är med om detta i varje bok. 
- och jag vet inte om det är så himla charmigt? Jag tycker att det skulle vara charmigt om kanske Gösta var lite glömsk och sen kom på viktiga ledtrådar. Men att alla hela tiden har något som ligger och gnager i bakhuvudet, det är bara irriterande. 
 
I femte boken går Falck igenom sitt förflutna och försöker förstå sin mamma lite bättre. Med hjälp av hennes gamla dagböcker försöker hon lägga pussel. Dock hittas människor som stod Falcks mamma nära, döda. En efter en. Så medan Falck gör efterforskningar så håller Patriks kollegor på att lösa mordfallen. Kanske blir det så att dom hjälps åt för att lösa Falcks gåtor och mordfallen. 
- i serien är Falck med vid många förhör, går på egna uppdrag och försöker lösa mordgåtorna före Patrik och hans kollegor. I böckerna är hon lite mer i bakgrunden? Förutom i denna bok där det liksom flätas samman. 
 
Patrik är föräldrarledig, och jag förstår att det var ett tag sen den här boken kom ut, men det framställs som något extraordinärt? Ovanligt att en pappa vill vara hemma med sitt eget barn? Helt crazy. Så förutom att Patrik är hemma, får Falck vara mycket mer i fokus i denna bok vilket jag såklart gillar. Eftersom jag sett serieavsnittet hade jag aningar om vad som skulle komma, men det var ändå en riktigt spännande historia. Hemsk, som det brukar vara, men det känns lite mer att läsa saker som har anknytning till andra världskriget och nazister. Det är snyggt skrivet och jag gillar hur de äldre sidohistorierna flätas samman med nutid. Det enda som inte är snyggt är titeln, den är alldeles för uppenbar. 
 
Tyskungen får tre av fem palmer. 

STHLMS QUEENS - Simone

Publicerad 2017-08-13 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en härlig chiclit från pärm till pärm. Queen Denise Rudberg har släppt ännu en bok, del två i serien STHLM QUEENS som heter Simone. Den ges ut av Forum förlag. Jag har tidigare läst första delen som heter Disa. Bokserien handlar om Disa, Simone och Mercedes som varit vänner forever och lever livet runt Stureplan. 
 
Förutom att jag är en sucker för chiclits, har alltid varit och kommer alltid att vara, så har denna serie någonting mer. Bok nummer ett om Disa tog upp hennes oförmåga att hålla koll på saker, hur impulsiv och slösaktig hon kunde vara samtidigt som hon var världens härligaste, gärna söp som att det inte fanns någon morgondag och alltid glömde bort saker. Samtidigt som hon inte kunde lämna in några uppgifter i tid och struntade i plugg var hon vass och intelligent. Lite senare kom det fram att hon hade ADHD. Det beskrevs på vettigt och fint sätt. 
 
Även i denna bok om Simone är det ett tungt tema, nämligen mäns våld mot kvinnor. OBS: jag tycker inte att det är en spoiler då en förstod det temat redan i slutet av förra boken samt efter att ha läst baksidan...
 
Simone och Christopher är som gjorda för varandra. De möts på en fest och efter första natten är det dom mot världen. Christopher är omtänksam, hämtar efter fester, ringer ofta, messar så fort dom är ifrån varandra och väldigt överbeskyddande. På gränsen till lite för mycket? Fast det är ju ändå så gulligt när killar visar att dom har känslor, och svartsjuka kan ju nästan vara lite charmigt? Eller? 
 
Det är så briljant beskrivet hur en förälskelse kan leda till att en annan människa kontrollerar varje steg en tar. Den där obligatoriska hämtningen efter en drink eller att bli körd till och från skolan kan ju verka charmigt, eller kontrollerande. Att få följa Simones tankar, känslor och hur mindphuckad hon blir är riktigt obehaligt. För en förstår hur lätt det kan vara och hur fort det kan gå. Med rätt känsloutbrott, konsten att ge dåligt samvete och samtidigt ha all kontroll kan en komma långt i nedbrytandet av en annan människa. 
 
Men det blir också så jäkla fint när en förstår hur viktigt det alltid är att en har någon att prata med. Att en kan vända sig till en vän eller familjemedlem och säga när allt inte är hundra. Det är så mycket fin vänskap och kärlek mellan dessa karaktärer. Jag hörde mig själv snyfta högt flera gånger <333 Simone får fyra av fem palmer. 
 
Tack Denise Rudberg för att du kan konsten att skriva en bok som många tenderar att se så lätt på, men med tyngd och viktiga ämnen <3
 

Flickan på hotellet

Publicerad 2017-08-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det är knappast en hemlighet att jag älskar Katarina Wennstam. Jag har läst exakt alla hennes böcker, vissa har jag tom läst om vissa och jag tipsar alltid alla om hennes olika serier. Flickan på hotellet är första delen i en planerad triologi i ungdomsserie som ges ut av Rabén & Sjögren
 
Inledningsvis är det ju såklart alltid nervöst att läsa en ny bok av en författare som en redan innan älskar. Det kan ju bli krispigt om det inte är en bra bok, eller så kan det som i detta fall leda till ännu mer kärlek för författaren. Flickan på hotellet är en ungdomsserie, men jag kände direkt att alla över typ 13 kan och gärna bör läsa boken. Alex Skarp heter huvudkaraktären som snart fyller 17. Hon har bästisen Bianca som inte lämnat hemmet på flera månader och bästisen Charlie som hon dansar med. Förutom dessa två har Alex en mormor som är pensionerad domare, pappan är spanskalärare och mamman är på turné med sitt band. Styvmamman Valentina är polis. Och jag gillar att alla karaktärer beskrivs detaljerat och under hela boken. Det kan lätt bli fokus på huvudkaraktären och sen nämns bara dom andra i förbifarten. Jag gillar när en får lära känna alla andra också. 
 
Trion bestående av Alex, Bianca och Charlie börjar nysta i fallet med Olivia, den unga flickan som hittas död på ett hotellrum, (OBS: ingen spoiler, det står på baksidan av boken!) och hamnar ganska snabbt närmare fallet än vad de kanske hade tänkt från början. 
 
Det jag gillar mest och fascineras mest av är hur Wennstam får in detaljer från hur det går till i riktiga världen, på ett lättbegripligt sätt. Fallet som boken handlar om har ju hänt på riktigt. Unga tjejer har hittats döda på hotell. Unga flickor blir misshandlade, våldtagna och mördade av män. Och vetskapen om att detta pågår kan ju göra en galen, förbannad eller helt handfallen. Men det kan också göra att en vill tillåta dödsstraff, höja alla straff till maxgräns och skada folk som skadat andra. Eller i alla fall sätta dit folk som begår vidriga brott. Men samtidigt har vi ett rättssystem som vi följer. Lagar och förordningar som vi förhåller oss till på olika sätt. 
- och dessa två områden kan ju göra en galen. Att å ena sidan vilja sätta någon i fängelset i hundra år, å andra sidan se att någon slags förklaring till varför vi inte oljar upp giljotin så fort en våldtäktsdom är klar. Det är svårt och det krockar ganska ofta i min egen hjärna. Vilket det även gör för Alex. Till sin hjälp har hon ju polisen Valentina och mormor Astrid som förklarar rättsväsendet, lagar och polisarbete på rimlig nivå.
 
Och det är så bra, förbannat bra! Jag älskar att boken är jag-perspektiv samt att det är politiskt och feministisk - men hela tiden lättförståeligt. Vettiga budskap har bakats in på ett smidigt sätt och jag kan förstå hur den här boken kommer att förändra för många unga som läser den. Dessutom är jag redan nu peppad på bok två! Flickan på hotellet får fem av fem palmer. 
 
Min absoluta favoritförfattare Katarina Wennstam<333

Vänta tills natten kommer

Publicerad 2017-08-06 09:00:00 i böcker, hbtqi,

Jag fick hem den perfekta mys-rysaren av Rabén & Sjögren, tusen tack för den! Christoffer Holst är född 1990 och har redan släppt flera böcker (hej avundsjuk!!) och har nu släppt en ungdomsbok som heter Väntar tills natten kommer och ges ut av Rabén & Sjögren
 
Inledningsvis, det år sen jag läste en bok som denna. Ni vet som när en var liten och det var så läskigt att en knappt ville läsa klart sidan, för det skulle ju bara bli läskigare. Som barn minns jag att jag kisade för att göra det mindre läskigt, haha, nu lyckades jag iaf hålla ögonen öppna. Men Christoffer är kung av cliffhangers. Och så otroligt skicklig gällande skapa läskig stämning, rysningar och lite magont. 
 
Boken utspelar sig i ett öde hus i skogen. Stockholmaren Lukas och Göteborgaren Sam har haft distansförhållande i typ ett år, nu ska dom äntligen få vara tillsammans i en hel sommar. Enda kravet för att få bo i stugan är att dom ska måla huset. Sam ägnar dagarna åt att jobba medan Lukas ska försöka gå en fotokurs. Men istället hittar han en gammal dagbok och han kan inte låta bli att försöka få reda på vem det är. Och samtidigt försöka förstå vad det är som händer om nätterna. 
- som Stockholmare kan jag till hundra procent förstå att han ligger vaken om nätterna, lyssnar på ljud, analyserar knarrande dörrar och försöker slappna av. Men jag har inte varit med om ljussken och andra mystiska saker som sker. 
 
Sakta kommer det även fram att det har hänt saker tidigare i Lukas liv. Och jag vet inte om det är jag som är känslokall eller om dom delarna får för lite plats, men jag blev inte berörd. Det är liksom 80 % spökhistoria och 20 % relation, Sam och Lukas + dåtid. Och jag hade velat ha mer av Sam, Lukas, dåtid och deras relation. Visst, det är lite sexscener och lite mys. Men jag vill veta mer om dom båda. Så jag hoppas på en uppföljare om Sam och Lukas. 
 
Väntar tills natten kommer får tre av fem palmer. 

Ärren vi bär

Publicerad 2017-08-02 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har haft Caroline Engvall som idol i många, många år. Sen hon var chefredaktör för Frida och sen jag läste 14 år till salu när den kom ut. Nu är hennes första roman här, Ärren vi bär och den ges ut av Kalla Kulor förlag
 
Jag vill precis som vid recensionen av Tills bara aska återstår, inleda med en triggervarning. Ärren vi bär är otroligt vidrig, läskig, hemsk, fruktansvärd, ont-i-magen-framkallande, ångestskapande och jobbig från början till slut. Men den är samtidigt otroligt viktig. Den borde tillhöra obligatorisk läsning för samtliga poliser, socialarbetare, lärare, läkare, personal på ungdomsmottagningar, vuxna på fritidsgårdar, tränare som möter ungdomar, föräldrar och alla andra vuxna som möter unga mellan 11-18 år.
 
Det jag gillar med Engvalls sätt att skriva är att hon beskriver hur allt går till rent juridiskt och polisiärt. En får hela tiden koll på vad som händer med en anmälan, med en utsatt person, med en förövare, i häktet, under en utredning, i rätten osv. Allt beskrivs på ett vettigt sätt och det blir lätt att förstå om en inte har stenkoll på allt från början.
 
Romanen har polisen Ulrika Stenhammar i huvudrollen som precis varit sjukskriven över ett år. Hon arbetar på Citypolisen, enheten som tar hand om fall med fokus på sexualbrott och unga. När en ung kvinna hittas död blir Stenhammar inkallad för att lösa fallet. Till sin hjälp har hon sina kollegor, samt unga journalisten Lovisa Ling. Ingen vet direkt om deras relation, men när fler unga tjejer kvinnor hittas döda måste dom samarbeta snabbt för att få tag på dom skyldiga. 
 
Ganska snart kommer det fram att det är ett stort nätverk män som ligger bakom det, och inte vilka män som helst. Högt uppsatta män, politiker, män med makt osv. Män som inte ser några som helst problem med att sexuellt, psykiskt och fysiskt skada och utnyttja unga tjejer. Män som tänder på att orsaka unga kvinnor hög smärta och som inte bryr sig om någon flicka dör. Män som aktivt våldtar, skadar och misshandlar barn, spädbarn och tonåringar för att klättra bland pedofil-nätverk. Män som sätter sin sexuella njutning och lust över andra människors liv. 
 
 
Boken är baserad på autentiska fall, vilket gör det hela om möjligt ännu vidrigare. Eftersom jag följt Engvalls arbete under så många år så vet ju jag att det förmodligen är intervjuer och möten barn i alla möjliga åldrar som ligger bakom delar av boken. Barn blir utnyttjade, våldtagna, misshandlade och dödade av män som tycker att dom har rätt till sexuell njutning. Vi kan inte blunda för att det sker. För det händer. Varje dag utnyttjas barn av män och det är vår skyldighet att lära oss mer om detta, för att kunna hjälpa till.
 
Ärren vi bär får fem av fem palmer.  
 

Olycksfågeln

Publicerad 2017-07-30 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag fortsätter ju med Camilla Läckbergs serie och nu har jag läst klart del fyra, Olycksfågeln. Det är Månpocket som ger ut den. Här är recension av del ett, del två och del tre
 
Precis som alla delar innan och alla delar efter handlar det om Erica Falck och Patrik Hedström. (SPOILER!!) Den tredje boken slutar med att Ericas syster Anna mördar sin man, som misshandlat henne under en lång tid både psykiskt och fysiskt. Så i fjärde boken bor Anna hos Erica och Patrik med sina två barn. Dessutom planerar Erica och Patrik bröllop, Erica är ganska trött på att bara vara hemma med Maja och samtidigt försöka få sin syster på fötter igen. Överlag får en veta ganska lite om Erica i denna bok, det är mer fokus på själva morden och Patrik. Det som dock är härligt är allt bröllopssnack, ja, jag bölade i slutet när dom går ner för altargången, klänningen sitter perfekt och allt är så lyckat <333 jag läste ju den scenen typ tre dagar efter vårt bröllop :`)))))) 
 
Inledningsvis, jag gillar inte titeln. Jag tycker inte att den var så bra som dom andra. Och det var nog först nu i del fyra som jag förstod att titeln hänger ihop med sido-historien. Ena spåret i böckerna handlar om Patrik som ska lösa något mord och Erica som vill hjälpa honom samt skriva en roman om mordet. Andra spåret är något historiskt som hänger ihop med mordet. 
 
I lilla Tanumshede ska det spelas in en dokusåpa, och det märks att boken har några år på nacken. För det finns något sensationellt över framställningen. Det var fortfarande väldigt spännande med folk som super och ligger framför tv-kameror? Folk var kändiskåta och ville göra allt för att komma nära deltagarna? Är det fortfarande så? Jag ser ju bara Gift vid första ögonkastet, Tro hopp och kärlek samt Bachelor. Men framställningen av deltagarna och deras aktiviteter känner jag igen från när jag och Natti var 14 och stod utanför Spy Bar för att träffa Big Brother-deltagare...
 
I alla fall, en av såpadeltagarna hittas mördad. Dessutom hittas en person som ser ut som en man men som sen visar sig vara kvinna mördad. Alltså - HA HA HA. Läckbergs beskrivning av lesbiska personer är det roligaste jag läst på länge. Den som hittas mördad tror dom först är en man, för att hon har kort hår och "manliga" kläder? Och hennes flickvän har en "praktisk frisyr"?! Vad är ens en "praktisk frisyr"?! 
 
Den här boken var bra, själva morden och hur olika personer hänger samman var intressant och bra uppstyrt. Men den historiska biten var ganska märklig, den gillade jag inte alls. Så sammanfattningsvis, det var rörande att dom planerade bröllop för jag kunde relatera en del till Erica dessa scener. Det kändes lustigt att läsa om hur dokusåpor var stora en gång i tiden. Och Läckbergs sätt att skriva om flator var riktigt dåligt. Olycksfågeln får två av fem palmer. Det kassa om flator drog ner allt, trots att själva historien var bra. 
 

Mitt liv som gift

Publicerad 2017-07-26 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har ju alltid älskat Mia Skäringer, Mia & Klara var och är mina och Jennies stora favoriter. Det finns nog en miljon scener vi spelar upp, refererar till och skrattar åt. Så jag blev givetvis galen av glädje när Skäringer startade en podd med Anna Mannheimer. 
 
Och självklart blev jag peppad på Anna Mannheimers bok Mitt liv som gift som ges ut av Brombergs förlag. Lustigt nog läste jag den under första dagen som gift, i en vaggande säng på hotellets spa. E låg och glodde på 9gag medan vi åt vår egen vikt i färsk frukt. Perfekt sätt att landa efter bröllopet. <3333
 
Åter till boken. Det är en sammanfattning av tio år som gift med sin man Peter. Det handlar om sex, kärlek, årsdagar, vanliga bråk, vardagliga händelser, barn och planering inför deras gemensamma show som handlar om livet som gift. En del av grejerna som tas upp i boken hade jag redan hört om i podden. Så det var en del upprepningar. Och jag känner nog mer för Mannheimer i ljudformat än i skrift. Det var flera tillfällen som jag kände att jag skulle skrattat högt om jag hade hört det, men i skrift blev det inte lika kul? Det kan iofs ha att göra med att jag hört Mannheimer mer än jag läst? 
 
Den var fyndig och rolig, men jag hade haft roligare om jag hört allt som ljudbok eller i podden. Och kanske om jag varit gift med en man? Jag kunde ju relatera ca 7 % eftersom jag inte tillhör samma generation, varit gift i tio år, har barn eller är hetero. Men det jag fattade och kunde relatera till var roligt! All ångest inför deras show var underhållande, och jag hade nog velat se den showen. :)))) Mitt liv som gift får tre av fem palmer. 
 

böcker från resan

Publicerad 2017-07-23 09:00:00 i böcker, resor,

Jag och E sa i början av resan några saker som vi ville göra under vår honey moon. Allt från att gå pw i Hyde Park (jag) till att äta gott kött (E) stod på listan. Och på min lista stod det såklart att jag skulle handla en engelsk bok! Vi gick aldrig i bokaffärer, utan jag hittade mina böcker på Urban Outfitters, Marc Jacobs och flygplatsen. Dessa godingar fick följa med hem! 



Nytt från Brombergs

Publicerad 2017-07-05 22:17:34 i böcker,

Jag och Olov hade utflyktsdag i dag. Jag vet inte vad ni gör på era kontor hela dagarna, men vi var dels på Manhattan och rekade inför kommande samarbeten med Testpoint. Dels ute på Långholmen för att hitta bra testningsplatser ute på qruisingen. :))))) Dessutom hann vi med en sväng hos Brombergs där jag plockade upp lite recensionsex. 


Efter bröllopet kommer jag nog vara igång med läsningen igen. Nu är det liksom bröllopsplanering, jobb, sömn och träning som får plats <3


Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela