sexualupplysare och bokälskare

Gå loss

Publicerad 2018-04-22 06:42:44 i böcker,

En sak som jag verkligen saknat under tiden jag pluggat teori är all annan läsning. Det känns som att jag bara bläddrat i teoriböckerna eller rabblat frågor ur appen. Nöjesläsning har hamnat längst ned på prio-listan och jag har inte hunnit med att läsa. Och jag är så himla glad över att den tiden är över!! För nu ska jag få gå loss bland dessa böcker som ligger staplade bredvid sängen!!

Det första jag gjorde när jag kom hem i fredags var att byta om till bikini, brygga kaffe och sträckläsa 50 sidor :))))

(null)

(null)

(null)

Hjärnkoll på vikten

Publicerad 2018-04-15 06:42:00 i böcker,

 
TRIGGERVARNING: OM EN INTE TYCKER OM ATT LÄSA SAKER OM VIKT, VIKTNEDGÅNG, MAT OCH HAR/HAR HAFT ÄTSTÖRNING SÅ KAN EN GÄRNA HOPPA ÖVER DEN HÄR BOKRECENSIONEN. <3 
 
Just nu är jag med i ett medicinskt experiment som handlar om PCOS och vikt. Ett av symptomen som en kan få när en har PCOS är just viktuppgång. Andra symptom är grov hårväxt på kinderna/halsen/bröstkorgen/brösten/ryggen/rumpan/överarmarna/låren, acne, oregelbunden mens, många ägg (eftersom ägglossning uteblir), tunt hår på huvudet, hormonrubbningar av olika slag och övervikt. Om en har två eller tre av dessa symptom så kan en ha PCOS. Jag fick fastställt av min gynekolog inför vår barn-kö att jag har symptomen övervikt, oregelbunden mens och starka ägg. Rent krasst bryr jag mig inte överdrivet mycket, vi kommer att få göra ivf för att bli gravida och jag påverkas inte överdrivet mycket av detta. Men jag fick syn på en annons som sökte personer med PCOS och övervikt, och då sökte jag. 
 
Under 16 veckor kommer jag att sträva efter att gå 13000 steg om dagen + annan träning, genomgå 9 biopsier på tre ställen, läsa boken på bilden och utesluta kolhydrater. Kosten får jag göra lite som jag vill med, men jag kunde se boken som en inspiration och gärna utesluta socker och snabba kolhydrater. Anledningen till detta? Främst för att det är saker som kan trigga olika symptom inom PCOS. 
 
Åter till boken: Hjärnkoll på vikten är skriven av Gunilla Eldh och Martin Ingvar och ges ut av Natur & Kultur. Eldh är medicinjournalist och Ingvar är hjärnforskare och tillsammans går dom igenom vad som händer i kroppen när vi äter olika saker. Och det är riktigt intressant! Jag gillar att ju läsa om kost och hur olika saker funkar i kroppen, vad vi äter och varför, olika sätt att se på mat och tankar/känslor kring saker vi äter. 
 
Den här boken var riktigt intressant på det sättet att den dels går igenom massa myter om socker, fett, frukt och kolhydrater som vi bara blivit matade (bokstavligen!) med, dels fakta om hjärnan, dels massa fakta om allt vi får i oss och vad det gör med vår hjärna och kropp. Men också mycket om varför vi mår som vi gör av olika saker. Vi lever i ett samhälle som älskar smala kroppar, det är liksom fakta och inget vi kan bortse från. Och då är det superintressant att läsa om vad som händer i hjärnan när vi ser sötsaker, vilka hormoner som samverkar och vilka biverkningar olika maträtter har. 
 
Och kanske mest intressant för mig var såklart att läsa om PCOS. Och det är fortfarande obegripligt att det finns så otroligt lite forskning på området. Det en vet är att mellan 5-10 % av alla fertila kvinnor har PCOS, jag har även läst högre siffror. Och den här boken nämner samma saker som jag skrivit ovan, samt att det även är vanligt med depression som närmsta biverkning. Samt följdsjukdomar som diabetes 2, hjärt och-kärlsjukdomar, metabolt syndrom, insulinsresistens osv. Hur kan vi leva i ett samhälle som vet om att så många lider av detta, men att det ändå inte finns någon forskning om det? Det är därför jag är med i projektet, för att jag vill bidra. 
 
Om boken: är du en matnörd som vill förstå hur kost fungerar i kroppen och lära dig mer om hjärnans olika mekanismer: då är det här en bok för dig. Hjärnkoll på vikten får tre av fem palmer. 
 

The hate u give

Publicerad 2018-04-08 07:37:00 i böcker,

Wow, wow, wow! Jag har nog läst ut 2018s bästa bok? The hate u give är skriven av Angie Thomas och ges ut av Natur & Kultur. Den var så bra att jag liksom pausade den några dagar här och där för att dra ut på det ännu mer. För språket har ett driv och ett tempo som gör att en bara tar sig igenom den snabbt, men jag ville inte att det skulle ta slut för fort, så istället typ gömde jag den för mig själv? "Glömde" den hemma så att jag inte kunde läsa den på tuben? Sånt en gör när en bok är för bra. 
 Språket är så jävla bra och översättningen är riktigt bra gjord. Förutom en gång där dom skrivit "glass" istället för "glas"... men förutom det så var översättningen riktigt bra. Och även om det är översatt så märks det att Thomas har ett helt fantastiskt språk.
 
The hate u give handlar om Starr som växer upp i ett Garden Heights med sin familj. Garden Heights är en förort där olika gäng ständigt krigar mot varandra, det är stökigt, mycket bråk och ett område där polisen ständigt håller koll. Starrs pappa äger en matbutik i området och alla känner alla, ni vet som det lätt blir. Men Starr och hennes syskon går i en skola utanför området, en lite finare och vitare skola. Där de växer upp sticker en vit person ut direkt, på deras skola sticker dom tre syskonen ut konstant. Såklart påverkar det Starr och hon blir två versioner, en som funkar i förorten och en som funkar på skolan. (Och ja, jag stör mig på ordet förorten eftersom det är ett ord som har en stark betydelse innan en ens börjat beskriva platsen. En ort som ligger före - ja vadå? Det är ju inte alla platser utanför Stockholms tullar som går under benämningen förort direkt...) 
 
En kväll ser Starr sin barndomskompis Khalil bli skjuten av en vit polis. Pang boom mitt framför hennes ögon. Han är på väg att sträcka sig efter en borste i handsfacket och ska kolla om Starr som sitter i bilens framsäte är ok, istället blir han skjuten till döds. Hon som svart tjej blir det enda vittnet mot den vita polisen. 
- och ja, det är viktigt att lyfta deras etnicitet och kön, för den här boken är knappast tagen ur en hemsk fantasivärld. Svarta män blir skjutna av vita poliser för att de är just svarta män. Vi lever fortfarande i en värld där människor behandlas, straffas och hanteras olika pga utseende och etnicitet. Den här scenen är liksom inte helt påhittad. Vita poliser skjuter svarta personer och den här boken beskriver det så jävla bra att det knappt är sant. 
Jag satt gång på gång och kokade av ilska och engagemang på samma gång just för att jag vet att det sker hela tiden. Förorter skapas, människor skapar förgreningar mellan varandra, gängkrig skapas och allt underhålls och eldas på av att polis, kommuner, militärer osv vill ta tillbaka makten och sätta folk på plats. Men det går inte alltid till på det sättet, utan ibland slår folket tillbaka. 
 
Starr måste dels hantera att hon förlorat sin kompis, dels att hon är det enda vittnet. Hur mycket är hennes röst värd? Vad mer kan komma fram och vad har hon att berätta? Vilka är villiga att lyssna på henne och vad kan det leda till? Ett uttalande kan så lätt skapa ringar på vattnet åt olika håll och plötsligt står de mitt i en revolution. 
 
Jag blev otroligt berörd av den här boken. Jag tänkte på Sverige och alla förorter till Stockholm, jag funderade över andra länder där poliser tar sig ännu mer frihet och mördar människor som de stämplar som kriminella pga deras utseende. Men jag blev också så otroligt berörd över vad maktutövande gör med människor. Hur långt är en människa beredd att gå för att rädda en förälder, ett syskon eller sina barn? Hur mycket skit ska en familj stå ut med bara för att de inte är vita? Hur rädda ska folk vara för sina liv för att de inte föddes vita? Boken lämnar mig full med ångest, frågor jag inte har svaret på och en liten gnista hopp. För det är när böcker som denna skrivs som det kan leda till något mer, till något större. Ju fler som läser den desto fler kan skapa diskussioner, säga ifrån, starta revolutioner och få beslutsfattare att lyssna. Jag vill tro att det är möjligt, att revolutioner fortfarande är möjliga. 
 
The hate u give får fem av fem palmer.  
 

Finna sig

Publicerad 2018-04-04 07:04:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag plockade Agnes Lidbecks debutbok Finna sig ur en hög med läsex när jag var förbi en lila butik. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes som att det var en sådan där bok som en ska läsa. Det är Norstedts som ger ut den. Jag och E skulle till AG´s för att fira hennes födelsedag och S stod i butiken. Jag brukar ju alltid passa på att plocka böcker när det är folk jag känner som jobbar och den kvällen gick jag loss och plockade med typ tio böcker. Det var sista gången jag och S sågs <3 När jag skriver det här är han fortfarande försvunnen och jag kan knappt tänka på annat.

 Finna sig handlar om Anna. Anna är mamma, fru och älskarinna. Tre olika roller som skapas just när det finns andra personer med i bilden. Det behövs barn för att någon ska bli en mamma, det behövs en partner för att någon ska bli en fru och det behövs en ytterligare person för att bli älskarinna. Anna är allt detta för att hon behövs och för att rollerna hela tiden återskapas.

Jag kan börja med att jag växlade mellan att känna en oerhörd sorg för Anna och för alla kvinnor som lever liv som Anna (inklusive jag själv) men också upprepade ryckningar på axlarna eftersom det är det här samhället vi lever i och ständigt återskapar. Kvinnor föds in i en roll som omhändertagande, mjuk, varm, seende, en person som alltid ställer upp, som har koll på allas födelsedagar/namnsdagar/årsdagar och köper presenter till alla. Vi återskapar ständigt rollen som den som vet vad som ska köpas, lagas och ätas. Den som håller koll på barnens kläder, städar, plockar undan efter alla händelser i hemmet och som alltid ser till att hemmet ser fint ut. För vi speglas ständigt av hur vi själva ser ut på ytan, men också hur barnen är klädda, hur välstädat hemmet är och vad vi äter för mat. En kvinnas roll och position är aldrig vilande eller lugn. Kanske fejkat lugn för att visa utåt att allt är under kontroll, allt är gjort och allt är ordnat för ett tag framöver. Men en kvinna är alltid redo att ta hand om andra, vårda, offra sig själv/sin kropp/sitt sinne/sin tid för andra. Rollen är snäv samtidigt som den innefattar en miljard saker som hela tiden måste rulla på, för det finns alltid förväntningar på att allt bara ska fungera. Partner, barn, skola, fritids, fritidsaktiviteter, arbetet, föräldrar, släkten och vänner – alla delar förväntar sig att allt bara ska snurra på som det alltid gjort.

 

Anna finner sig i detta (som vi alla gör), därav titeln. Men hon funderar även över sitt utseende, sin kropp och sin sexualitet. Vem vill ha henne nu när hon är mamma? Hon kan alla rörelser och handlingar som förväntas av henne för att hon ska vara uppskattad av män. Annas figur är ingen slumpartad karaktär. Det är inget som känns överdrivet, konstlat eller påhittat. Och det är väl det jag stör mig på när jag läst klart boken, det blir inte mer än så. Hon är en kvinna som ger allt hon har för sina barn, sin man och sen sin älskare. Någonstans hade jag väl hoppats på en revolution. Att hon tog en sista minuten till Lanzarote och aldrig återvände, att hon kom ut som bi och blev ihop med sin bästa kompis eller att hon en dag sa upp sig som familjens projektledare. Men så är det ju inte. Sådant händer ju knappast i verkligheten, utan vi bara fortsätter samma väg som våra mammor trampat upp.

 

Finna sig får fyra av fem palmer.

 

I läshögen

Publicerad 2018-04-01 07:23:25 i böcker,

När jag är klar med körkortet är det några saker jag ska göra: hångla med min fru, hänga med mina vänner, pussa på mina syskonbarn, skriva klart manuset och läsa!! Nu läser jag typ en kvart om dagen, mer än så pallar eller hinner jag inte. Och det blir extra frustrerande när jag får hem massa dröm-bud som jag bara vill läsa direkt!! Dom här ligger överst i högen :)))

(null)

(null)

(null)

(null)

Allt du önskar

Publicerad 2018-03-28 07:19:00 i böcker, girls <3,

Jag är inne i ett konstigt läsflow. Eller jag läser några sidor om dagen, om ens det. Dels tar körningen och körteorin all vaken tid, dels skriver jag själv en massa när jag inte pluggar teori. Men nu när vi åkte till London ville jag ha något att fastna i som skulle få mig att tänka på annat än Stefans försvinnande. 
 
Och då hittade jag Allt du önskar av Kristin Emilsson i recensionsex-högen. Hurra! Jag har läst alla hennes tidigare, In i minsta detalj finns recenserad här. Det är Lind & Co som ger ut Emilssons böcker. Emilsson har ett språk som gör att en bara fastnar och fortsätter att läsa. Jag hann med 100 sidor bara på flygresan mellan Stockholm-London. Och läste ut den på flyget hem. 
 
Boken är en fristående fortsättning på Äta kakan och ha den kvar samt Den som väntar som handlar om Amanda och Erik. Amanda och Erik har tidigare varit gifta och har tre barn tillsammans. Och det blir sådär som jag tänker att det ofta kan bli när två som levt länge ihop och sen skiljer sig: den ena går vidare på ett kick och den andra blir liksom kvar. Amanda har hand om yngsta barnet, träffar en ny, flyttar in och är en lyckad författare. Erik har barnet varannan helg, har inte packat upp flyttkartongerna än, är arbetslös och ägnar kvällarna åt krogen och menlösa ragg. 
Bara genom den här sammanfattningen känns det som att det skulle kunna vara vilken bok som helst, men sen händer något mer. Frågor som feminism, genus och jämställdhet bakas in och förklaras på ett vettigt sätt - av både en kvinna och en man. Kalla mig galen, men det är sällan en manlig figur snackar om dom här sakerna. Och i den här boken gör Erik det, fast på ett vettigt och lättillgängligt sätt. Jag gillar ju verkligen när karaktärer har åsikter och att det presenteras på ett trovärdigt sätt. Det är få som kan få med ett lyckat brandtal, men det går bättre om karaktärerna säger saker som kan vara tagna ur ett brandtal och bakar in det på ett bra sätt i handlingen. 
 
Helt ärligt är jag inte överdrivet imponerad av Amanda som karaktär, hon velar och känner sig osäker större delen av boken och fattar egna beslut först i slutet. Däremot är jag imponerad av Erik, vilket jag tänker är självklart eftersom han fick mer utrymme och växte som person. Amanda växte också, men inte lika mycket. Och min enkla genus-analys: självklart blir det tydligare och större när en man som traskat i patriarkatets fotspår per automatik hela livet och fått alla vinster av det - avviker från den vägen och börjar tänka. Det märks inte lika mycket när en kvinna som redan är utanför systemet från start får en uppvakning eftersom alla kvinnor förr eller senare behöver fatta hur patriarkatet straffar oss på alla nivåer. Samtidigt som en måste inse att vi hela tiden är med och bidrar till det. Det innebär också att Erik framstår som sjukt sympatisk, vettig, intelligent, snäll, varm, empatisk osv när han till slut inser hur kasst samhället är pga patriarketet. Och alla andra som redan kände till det här sedan tidigare är typ randoms. Fattar ni hur jag tänker? 
 
Hur som helst, Allt du önskar är perfekta boken att läsa på väg till skolan/jobbet eftersom det är korta kapitel som går att pausa när som helst. Om du vill ha något du lätt kommer in men som ändå får dig att tänka - ta dne här boken! Allt du önskar får tre av fem palmer. 
 

Böcker och annat

Publicerad 2018-03-25 06:33:11 i bebis <3, böcker,

Såklart köpte jag några böcker i London! Det är svårt att motstå deras "köp en och få halva priset på en annan"-erbjudande. Dessutom firade många bokhandlar att det var 100 år sedan suffragetterna bildades! Hurra och tack älskade suffragetter för allt ni gjorde för oss och innan oss <33 

Vi reste med handbagage, så det som fick plats var två klänningar till mig, några böcker, underkläder och ett gäng presenter till vår blivande bebis och andras kids! Allt jag köpte till vår unge kan jag lägga upp i ett annat inlägg :))))
(null)

(null)

(null)

(null)

the sun and her flowers

Publicerad 2018-03-21 07:36:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag är ju egentligen inte en sådan som gillar poesi, men så läste jag milk and honey i januari av Rupi Kaur och det här är hennes andra diktsamling The sun and her flowers
 
När jag fick veta att det fanns en till bok av Kaur kände jag ett stort behov av att ha den, och det är så sällan jag känner så för en uppföljare. Men jag blev inte besviken!! Det är vackert, känslosamt, feministiskt och jävligt starkt. Bilderna som hör till är så fina, det är roligt och en hel del som en kan känna igen sig i. Jag fattar inte allt, men det gör inget. Det jag fattar gör ont och känns i hela kroppen eller så får det mig att klappa händerna för att det är så bra!! Och ja, det är en diktsamling, så jag vet inte vad jag mer kan säga än att det är fantastiskt. Det är mycket som kommer fram mellan raderna, sexuella övergrepp, rasism, migration, onani, sex, vänskap, feminism och brustna hjärtan. 
 
Låna, sno, köp eller googla fram hennes dikter. Kaur är ett geni och The sun and her flowers får fem palmer av fem. 
Rupi Kaur <3 

Min boksmak

Publicerad 2018-03-10 10:48:00 i böcker,

Det händer ganska ofta att jag går förbi min egen bokhylla (ganska svårt att missa eftersom den är tre cm bredare än projektorduken!) och bara njuter av alla böcker. Och framförallt min boksmak. Jag kan nästan känna mig mallig över att jag har så otroligt bra boksmak! Och kanske ännu mer mallig över att jag inte värderar böcker och författarskap olika. Jag värderar däremot folk som anser att vissa genrer är mer värda än andra... Hipster-pretton tenderar ju att värdera olika stilar som mer eller mindre värda. Eller manliga skribenter. 
 
Hur som helst, det är himla skönt att jag vet vad jag gillar och kan hitta böcker att sluka ganska lätt. Jag läser ju helst böcker av kvinnor (typ 99%) och gillar teman som feminism, sexologi, kriminologi och hbtq. Älskar ungdomsböcker, chiclit och spännande deckare. Och jag älskar att jag tycker om så olika genrer, det är härligt att blanda spänningslittereratur, faktabok om sex och feministisk roman. Även om jag inte hinner läsa allt jag vill nu när jag pluggar körteori är jag glad över att jag fortfarande har intresset. Men jag längtar till nästa semester, då ska jag sluka en bok om dagen! <3
(null)
- den här bilden skickade jag nyligen in till instagramkontot älskapocket som ville samla in bilder på gula pockethögar. 
- och såhär såg bokhyllan ut när den var helt ny. Nu är den svarta och rosa delen större. Och det har tillkommit högar båda under och över skåpet :))))

30 år av tystnad

Publicerad 2018-02-25 07:21:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst Anna Hages bok 30 år av tystnad. Mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme. Den ges ut av Forum bokförlag
 
Jag var inte ens född när Olof Palme skjöts till döds på Sveavägen, men jag har ändå påverkats av det hela mitt liv. Olof har alltid varit en person som vi pratat om hela min uppväxt. Mitt favoritavsnitt i mitt favvo-program Från A till Ö var bokstaven D, där dom pratade om Demokrati och Hedvig åkte för att hälsa på Olof som förklarade varför samhället behöver demokrati. Om ni inte har sett det, pausa jobb/plugg och se det. Finns på Öppet arkiv. 
 
Hur som helst. Jag har läst mycket om Olof och hans arbete, jag har sett dokumentärer och jag minns fortfarande mittuppslaget i Expressen när Christer Pettersson erkänner att det var han som skjöt Olof Palme. Minns ni också det? Han ligger på sin dödsbädd, förmodligen hög av mediciner och smärtlindrande, och dom väljer att besöka sjukhuset och göra en intervju. Jag har egentligen varit röd så länge jag kan minnas, men just nu hoppar jag väl inte av glädje när Stefan snackar om hårdare straff osv. Deras kriminalpolitik är omänsklig. Men det här ska inte handla om mina politiska åsikter, utan om Hages bok. 
 
Hage var alltså 17 år när hon försökte rädda livet på Olof Palme. Hon satt i en bil och såg hur han föll, och hon gick undersköterskeutbildningen på den tiden. Så jag tänker att det ligger något i hennes natur att kasta sig fram och vilja rädda livet på en främling. Hon dras in i utredningen som första vittne till händelsen och media, samhället och "privat-detektiver" är ute efter henne. De dyker upp i skolan, mailar henne, kommer till hennes jobb, ringer, skriver och fejkar intervjuer. Om en är vittne till ett brott kan det hända att en blir förhörd en-två gånger, eventuellt skriver media något om det. Tänk att detta fall fortfarande utreds. Vilket innebär att hon varit mer eller mindre aktuell i över 30 år. 
- först tänkte jag att en är ju ändå nästan myndig som 17 år. Men sen tänkte jag tillbaka på min egen tid som 17 år. Jag ägnade varje helg åt att sova med HT i Maddes källare. Vi ägnade varje måndag efter skolan till att hänga på Birger och äta brownies. Min största oro i livet var nationella provet i engelska. Det var först när jag tänkte på mig själv som 17 år som det blev tydligare för mig vilket jävla helvete hon fick gå igenom. Förhören med polisen, vittna i rättegångarna, jagas av media och hängas ut gång på gång. Det är helt ofattbart att de gjorde så mot ett barn. På ett plan kan jag fatta att alla ville en och samma sak - hitta den som mördade Olof Palme. Men hur kom det sig att ingen någonsin stannade upp och tänkte över vad det gjorde mot Hage. Det hade kunnat skötas på tusen andra sätt. Typ gett henne en varm filt mot chocken under natten på Sveavägen, ett vittnesstöd under rättegångarna, någon som förklarade hur den juridiska processen skulle gått till osv. 
 
Jag tyckte om den här boken, men jag tyckte att det var lite väl platt på vissa ställen. För oss som inte var födda 86 hade det varit intressant med lite mer om det årtalet, lite mer bakgrundsbeskrivning. Och jag hade velat ha hella händelseförloppet i ett svep, ur hennes perspektiv. Det var lite väl korta stycken och jag hade velat ha mer om henne, mer om tiden, mer om den juridiska processen. Nu var det bara fokus på Hage och hennes känslor, vilket såklart var bra, men som sagt kändes det lite platt. En får följa med henne till terapeuten och ta del av dom samtalen och framstegen, vilket var superintressant och givande! Jag hade önskat att det var lite mer fördjupat på ett liknande sätt kring hennes roll som vittne. 
 
30 år av tystnad får tre av fem palmer. 
 
 

Hata Gustavsberg

Publicerad 2018-02-11 07:04:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Jag har läst Hata Gustavsberg av av Agnes Lindström efter att en i min skrivgrupp tipsade om den. Om jag minns rätt var det hennes kusin? Det är Bonnier Carlsen som gett ut den. Jag glömde själv att fota boken och har snott bilden på omslaget från personen som gjort omslaget, Sara Edströms blogg. Här hittar ni hennes blogg. 
 
Femton år gamla Miranda bor i Gustavsberg och hatar det. Vi har ju haft landställe ute på Bullandö som ligger bortanför Gustavsberg och jag trodde väl att jag skulle känna igen fler platser. Men Hemmesta nämndes typ någon gång och de andra platserna som nämndes har jag typ bara åkt förbi. Men men. Miranda har två kompisar som hon hänger med, hon bär ung vänster-tröja och har rufsigt hår. Är typ trött på allt och alla. Och hon tänker att det måste finnas något mer, något måste hända och varför är alla så jävla tråkiga? Hennes vänner fattar inte riktigt varför det är så tråkigt eller vad det är som är så fel med att vilja "baka något och kolla film" varje helg istället för att festa. 
- gud, kunde relatera hundra procent till min ungdomstid! Hela min tonår var en enda lång fredagskväll nere på Videogodis där det tog två timmar att välja film (något med Jennifer Lopez, skräck eller Beck.) och typ en rinnig kladdkaka. Så jag kunde alltså relatera mer med kompisarna än med huvudkaraktären. Men så kan det väl vara ibland. 
 
Men sen under en släktmiddag råkar Miranda komma ut som lesbisk, hon bokstavligen ställer sig upp under en middag för att säga emot sin homofobiska farbror och alla tycker att hon "ställer till en scen". Och det här med sexualitet är typ ingen som hon egentligen tänkt på. Vi lever ju i en heteronormativ värld vilket innebär att det är först när en person inte är hetero som en inser att en avviker från normen, som då också innebär att en måste komma ut osv. Så hon tänker väl i några sidor om det är så att hon är flata eller om det är något hon sa bara för att. Och jag kan ärligt säga att jag var ganska sur under typ hela boken, för jag fattade inte riktigt om hon var lesbisk "på riktigt", vad det nu är? Eller om hon bara ville sticka ut och göra något avvikande som kids kan vilja? För jag tänker typ såhär: alla har rätt till att testa sig fram, fundera, ligga, hångla och gå loss för att det är härligt och för att det kan vara ett sätt att hitta sin sexualitet eller saker en gillar att göra. Så långt kan vi nog alla vara överens. Men däremot blir jag galen på folk som fejkar att de är flator för att typ ragga på killar. För ja, det händer fortfarande. Kvinnor blir fortfarande indoktrinerade att deras sexualitet och njutning finns till för att attrahera män och män tror fortfarande att deras existens är grädden på moset i allas sexliv. 
 
Miranda blir i alla fall medvetet kompis med skolans andra flata, Sanna, och dom börjar hänga och göra allt som Mirandra drömt om. Typ klottrar, fixar strömavbrott och pratar om feminism. Hon dumpar sina gamla vänner och går helt upp i Sanna som hon sen blir ihop med. Och jag fattar det inte. Jag köper inte deras relation och jag fattar aldrig om Mirandra gillar Sanna på riktigt eller bara är tänd på henne för att hon blir "något". Innan var ju en nolla och nu är hon i alla fall en nolla som är flata. Jag kan fatta att en femton år gammal queer person kan må bra av att hänga med andra queera. Men när själva identiteten att vara queer blir något större än att vara queer är det något inom mig som skaver. Och det är så jag läser Miranda. Hon är osympatisk, ganska elak, otroligt självisk och så jävla osäker. Och så är det ju såklart för många femtonåringar! Men det är typ inte först de tre sista sidorna som hon visar några goda sidor. Jag var mer irriterad genomgående och väntade bara på att jag skulle falla för Miranda. Men det hände aldrig. Däremot gillade jag Sanna. Sanna var en fin karaktär, vettig, kunnig och en som blomstrar de tio sista sidorna. Sannas karaktär köper jag helt och gjorde att jag ville fortsätta läsa boken. 
 
Hata Gustavsberg får två av fem palmer.  Den kan typ vara bra att läsa för andra kids som kan behöva ventilera begreppet sexulitet, att ha sex för första gången och typ hur frustrerande det kan vara att känna sig uttråkad på livet. Men i övrigt kände jag mig mest nollställd. 
 
 Författaren Agnes Lindström. 

Ingen jämfört med dig

Publicerad 2018-02-07 06:57:00 i böcker, hbtqi,

Jag fick hem en bok med ett spektakulärt omslag. Det är inte så ofta män är nakna på omslag? Eller så kanske jag tänker extra på det efter att ha sett Call me by your name nyligen. Ingen jämfört med dig är skriven av Jonas Brun och ges ut av Albert Bonniers förlag. 
 
Jag kan inleda med att jag efter några sidor ville slänga boken. Eller inte slänga kanske. Men packa ner den i väskan och ge den till Jon istället. Fast sen gav jag den några sidor till och fastnade. Jag tror att jag först blev stressad av upplägget. Det är ett speciellt upplägg med en nutidshistoria som främst består av dialoger mellan Stewe och John. Nutidsdelarna varvas med historien om sommaren de träffades, vad de gjorde (läs: knullade mycket), hur deras relation utvecklas och vad som hände när allt tog slut. Jag blev lite stressad och förvirrad av upplägget, och det hängde sig kvar ganska långt in i boken, samtidigt som jag gillade den mer och mer. 
 
Stewe har sommarlov och hänger med sin familj i sommarstugan när han en dag får syn på John. Det klickar mellan dom och snart hänger dom hela dagarna. Vem John är, vad han gör där, hur gammal han är eller hur länge han stannar är frågor som aldrig blir helt besvarade. Men de inleder en relation som är sådär förvirrande, svettig och härlig som första kärleken kan vara. När de ses massa år senare har Stewe träffat en annan och är nu ganska kritisk till det som hände. Hur många år var det mellan dom egentligen och vad såg John hos honom? Och tillsammans pratar de om vad som blev fel och relationen tog slut. Dåtiden flätas samman med nutiden på ett snyggt och ganska oväntat sätt. Jag satt och tänkte på helt andra upplägg till varför relationen dog, men jag hade helt fel. :(
 
Om du gillar att läsa om bögar, första kärleken och en hel del sex (svaret är ja, ja och ja!) + inte har några problem med att lätt komma in i en bok med skiftande tempus och historier - gå loss. Ingen jämfört med dig får tre av fem palmer. Nu går den här boken över till Jon, men inte för att jag vill bli av med den, utan för att det blev vår nya bokklubbsbok! <3
 
 

Nya skörden

Publicerad 2018-02-04 22:03:24 i böcker,

Jag har haft en helt magisk helg uppe i Härjedalen! Vi har stirrat på naturen, babblat i timmar och haft det riktigt fint. Och jag håller även på med tre böcker samtidigt, får se när jag blir klar med dom. 

Inleder februari med två tips: 
1) gå till biblo och låna böcker! Gratis och så jävla fantastiskt!! Älskar biblo.
2) gå ut i naturen. Fan vad det är härligt med naturen. Att bara stå omringad av snö, träd och tystnad. Ska hänga mer i naturen framöver.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Food Pharmacy - kokboken

Publicerad 2018-01-31 07:10:00 i böcker, girls <3,

Jag läste Food Pharmacy i oktober och jag skulle väl ljuga om jag sa att den inte förändrade en drös med saker i mitt liv. Och det här är fortsättningen, Kokboken, skriven av Lina Nertby Aurell och Mia Clase och ges ut av Bonnier fakta. Jag försökte få den som recensionsex men blev nekad, så när jag hittade den på biblan slog jag till. Men jag insåg direkt att jag behöver ha den längre än två veckor :)))
 
Jag gillar ju Clase och Nertby Aurell otroligt mycket. Jag prenumerar på podden, läser bloggen och jag har lagt om mycket av min kost efter att jag läste första boken. Det här var liksom bara glasyren på kakan: ännu mer information, ännu mer fakta, roliga recept och massa pepp. För jag tror ju på det här och min hjärna mår så jäkla bra av att äta efter deras principer: dra ner på socker och rött kött, äta mycket av olika grönsaker och tänka att jag ska lägga till saker istället för att utesluta. Jag fattar att det här inte är för alla. Men för min hjärna och för att slippa tänka på sjukdomar osv funkar det för mig. Och det mesta funkar att göra om till lchf vilket är perfekt för min pcos. Så hjärnan, kroppen och pcos jublar av att äta efter Food Pharmacys tankar. 
 
 
Och såhär, om en inte vill slänga allt med socker, tacka nej till varenda burgare eller köpa hem sju olika grönsaker: börja på ett helt annat sätt som passar! Istället för att bara äta gurka och tomat till middagen - lägg till något slags grönt blad! Kanske byt ut var tredje eller var femte köttburgare till halloumi. Och kanske ta bort det sockret du älskar minst. (typ tråkiga bullar från pressbyrån på jobbfikan eller godis som inte är ditt bästa!)
 
OBS: mina tankar gällande socker handlar inte om vikt eller ett sätt att banta. Det enda som ringer i mina öron är en fras som syrran sa för hundra år sen: "att äta socker är som att välja mellan cancer och alzheimers".  Och då är det bättre för min hjärna att käka socker som jag verkligen älskar och bara stressa mitt humör/blodsocker/förhållande få gånger, än att äta lite då och då av sånt jag inte tok-älskar. För att sluta med allt helt tror jag inte helt på, för kroppen/hjärnan måste även få njuta av sånt som inte är helt hundra :))))
 
Författarna Mia Clase och Lina Nertby Aurell. <3 <3 

För att väcka hon som drömmer

Publicerad 2018-01-28 07:07:00 i böcker, girls <3,

Jag insåg när jag sökte efter bilder på författaren Johanna Nilsson att jag faktiskt läst en bok av Nilsson tidigare. Gilla hata horan och om jag minns rätt älskade jag den. I alla fall, För att väcka hon som drömmer ges ut av Rabén & Sjögren
 
Jag inleder med att säga att jag inte skulle rekommendera den här boken till en person som någon gång haft negativa tankar om sin kropp, om mat, om träning, om kläder osv. Dvs alla människor. Jag kan tyvärr inte rekommendera den här boken till någon för jag gillar inte upplägget alls. Jag har full förståelse för att en behöver skriva om svåra ämnen, diskutera ätstörningar, självskadebeteende, psykisk ohälsa, självmord, abort, våldtäkt, övergrepp, misshandel osv. Att det måste finnas böcker, filmer, dikter om dessa ämnen för att ständigt hålla diskussioner vid liv. För det behövs verkligen! Det behövs som underlag till diskussioner i skolor, för att väcka liv i debatter, uppmuntra till forskning, sätta fokus på viktiga frågor där folk behöver hjälp/stöd/insatser. 
 
Men jag tycker inte att den här boken gör det på rätt sätt. Jag tycker inte att rätt väg att gå är att beskriva in i minsta detalj hur en karaktär hetsäter varje natt, hur den springer i minusgrader, hur den svälter sig, vad den äter exakt och på vilka tider, hur den gör allt den kan för att gå ner i vikt. - för att om jag som 12-100 år gammal läser den här boken med minsta lilla tvivel på min kropp, så har jag här en perfekt manual för hur jag kan gå ner i vikt. Hur jag kan koppla samman hetsätning, kräkningar, svält, hård träning med andra problem som sker i min värld. Den här karaktären kopplar samman viktnedgång med att hennes mamma ska överleva cancer. 
 
Jag tänker att det går att skriva om ätstörningar, självskadebeteende och psykisk ohälsa på andra sätt än att leverera en meny, exakta beskrivningar av fysiska aktiviteter kopplat till de euforiska känslorna som karaktären upplever när hon går ner i vikt. Det måste gå att prata om det på andra sätt. Visst beskrivs allt hemskt också, all ångest, att hon ständigt fryser, att hon får ont i kroppen av att ligga i sin säng för hon känner benknotorna, att hon har näsblod regelbundet osv. Allt det finns såklart med. Men också med en tanke om att det är värt det? För hon är så styrd av sin sjukdom. Jag som inte haft anorexia eller bulimi och passerat tonåren kan se att det är en sjukdom. Att hennes hjärna är skev och det hon gör är direkt livsfarligt. Jag som vuxen kan utläsa mellan raderna hur mycket ångest hon har och hur jävla piss hon mår. 
- hade jag läst boken för tio eller femton år sen hade jag fått en komplett manual för att gå ner i vikt. Då hade jag väl kanske tänkt att hon har någon ätstörning men inte direkt fattat hur allvarligt det kan vara. 
 
Det är Josefin som bor utanför Falun som är huvudkaraktären. Hon växer upp i en kristen familj och en dag får hennes mamma cancer i magen. Hon träffar en kompis i kyrkan som också har massa problem som tar alldeles för mycket plats i hennes liv på flera olika sätt. Och dessutom hatar alla kristna bögar. Alltså det var så tröttsamt. För visst, jag fattar att det finns kristna som är mot homosexuella. Det finns mängder av folk som inte är kristna som också gör det. Men jag suckade högt över att dom bara var mot homosexuella "för att det är så". Det kändes ganska ogenomtänkt? Tråkigt? Den delen gav liksom ingenting till storyn men jag vet att det ändå påverkar unga homos som läser boken. Den sortens självhat får bara vatten på sin kvarn. 
 
För att väcka hon som drömmer får inget betyg eftersom jag inte kan rekommendera den till någon med gott samvete. 
Författare Johanna Nilsson

Det sista experimentet

Publicerad 2018-01-24 06:46:00 i böcker, girls <3,

 
Jag har tidigare läst Mannen mellan väggarna av Emma Ångström och jag tänker fortfarande på den fastän det var över 1,5 år sedan jag läste den. Den här heter Det sista experimentet och ges ut av Piratförlaget. 
 
Och helvete vad den var läskig. Jag vet inte om det var språket, gestaltning, miljön eller vad det var, men jag var på riktigt rädd när jag läste. Jag kom på mig själv med att läsa för fort för att slippa få med alla ord. Och jag kände av samma sorts rädsla som när jag var liten, att det liksom känns i magen och som att jag inte vill fortsätta. Eller bara läsa förbi för att komma vidare och komma till något lugnare. Och kanske värst av allt, jag var rädd när jag läst ut boken. Det var väldigt länge sen jag kände så. Huvva. Jag fick liksom en känsla av att det här jag precis läst skulle kunna ske, att det kanske redan skett eller kommer att ske? Får rysningar av att skriva det här. 
 
Boken är uppdelad ur flera olika perspektiv och jag brukar tycka att det är riktigt intressant att ta del av. Kanske främst för att jag själv skriver så. Dock blev det lite rörigt ibland, och jag tror att det låg mer hos mig som läste så otroligt fort. Och att det är flera karaktärer som dyker upp fast på olika sätt. En del av handlingen är om en kvinna som vaknar upp inlåst i ett mörkt rum, hon har kläder på sig men vet inte var hon är. Hon börjar sakta minnas vad som hände innan hon vaknade upp. En annan del och som är den största delen av boken handlar om Dante som har sommarlov och bor hos sin farfar och Signe. Där finns även hans kompis Freja. Dante ägnar mycket av sin tid åt att bygga på ett experiment och Freja är intresserad av svartkonst och ockulta ting. Till en början ägnar sig barndomsvännerna åt allt mest för nöjes skull, tills intresset blir en jakt på det ouppnåbara. 
 
Helvete vad den här boken är läskig. Jag har redan skrivit det en gång här ovan, men jag får liksom fortfarande ilningar i magen när jag tänker på boken. Jag hoppas att den inte blir film för då kommer jag vara tvungen att se den och kommer förmodligen bli ännu mer rädd. Det här är en perfekt bok för folk som älskar rysare, deckare som går utanför boxen eller om du bara vill bli rädd. Varsågod. Det sista experimentet får fem av fem palmer. 
Författare Emma Ångström, fotograf Anna-Lena Ahlström 

milk and honey

Publicerad 2018-01-21 06:58:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst poesi! En hel bok dessutom! Jag som vanligtvis får utslag så fort någon nämner poesi föll direkt för den här. Milk and honey är skriven av Rupi Kaur och jag köpte den på vår bröllopsresa i London <3 
 
Omslaget är matt svart och jag gillade omslaget som är enkelt och snyggt. Jag hade förmodligen läst om boken på Sandra Beijers blogg? Eller något bloggkonto på insta, jag minns inte. Men jag var såklart skeptisk, det är poesi och det är på engelska. Men tji fick jag. För det är bra, riktigt bra. 
 
Kaur har delat in boken i fyra olika delar: the hurting, the loving, the breaking, the healing. Och jag vet inte om jag föll för att det bara används små bokstäver eller om det är själva språket i sig? Det är feministiskt, roligt, smärtsamt och så jävla hög igenkänning att det är löjligt. Jag fattar varför Beijer fick översätta den till svenska för det påminner mycket om det hon skriver. Inte om hennes romaner, men hennes texter om kärlek. <3 Jag trodde inte att jag kunde tycka om poesi, men Kaur ändrade det hos mig. Tack för det Kaur! 
 
Läs själva, det är genialiskt och så bra! 

Ingenting och allting

Publicerad 2018-01-17 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag är ju ett stort fan av ungdomsböcker. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Iblandär ungdomsböcker så bra att jag inte ens fattar hur andra böcker kan få bli utgivna och så kände jag med den här. Nicola Yoon har skrivit Ingenting och allting och jag kan bara önska att jag kan skriva en procent så bra som hon gör. Månpocket har gett ut boken och det finns även en film. 
 
Boken handlar om sjuttonåriga Maddy som har en allvarlig och ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot i princip allt. Hon har aldrig lämnat hemmet och vet inte vad som finns där utanför förutom det hon kan ta del av från filmer och böcker. Hon har sin mamma och sin sköterska, de får lämna hemmet men går genom en luft-sluss och är sjukt noga med hygienen såklart. Det finns luftrenare i varje rum, Maddy har några vita tshirts, några blåa jeans och några vita gympaskor. Böckerna kommer in i huset noga inpackade i flera omgångar plast och hon får bara äta vissa saker. Allt är noga uträknat och planerat av hennes mamma som också är hennes läkare. Allt är skapat för att hon ska klara sig från allt hon är allergisk mot. 
- allt detta är ju dels fascinerande och dels sorgligt. Det hänger ju ihop med att jag som inte varit inlåst i sjutton år av mitt liv spär på mina känslor kring vad Maddy missar. Jag vet ju vad som finns utanför ett hus och vad hon kan ha missat. Men hon har ju ingen aning. Hon vet inte vad hon passar i för kläder eftersom hon bara har samma kläder, hon vet inte hur havet doftar eller hur det känns och hon vet bara hur maten som hennes mamma lagar smakar. All övrig kontakt är med hennes lärare och det sker via skype. 
 
Det som händer är att hon får syn på en nyinflyttad granne som hon får kontakt med. De skriver meddelanden på fönstrena i imman, mailar och mimar till varandra. Och en dag får han komma igenom luftslussen. Men allt sker bakom mammans rygg. Tack vare honom får hon känna på hur det kan vara på utsidan av hennes hus, hur det kan vara att känna känslor, andas riktig luft och känna doften av havet. Och givetvis blir dom kära. Det fattar en ju bara genom att kolla på omslaget till boken. 
 
När jag läste ut den här boken hulkgrät jag. Det har nog aldrig hänt att jag liksom grät när boken väl var klar? Jag gråter ofta under tiden jag läser sorgliga, hemska eller fina scener. Men nu grät jag över att den var slut och över vad som hände. Jag kände så otroligt mycket för Maddy, och för Olly som killen heter. Helvete vilken jävla bok. Den är så bra att jag önskar att jag hade läst den långsammare, men det gick inte. Det är inte bara text utan även inklippta mail, chattkonversationer och bilder. Det är genialiskt. Ingenting och allting får fem av fem palmer. 
 
Författaren Nicola Yoon

Var snäll mot djuren

Publicerad 2018-01-14 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst boken Var snäll mot djuren av Monica Isakstuen som Brombergs förlag ger ut. Jag har kollat på den i olika bokhandlar och blev glad när jag hittade den på plattans biblo. Älskar biblo 4-ever. 
 
Boken handlar om Karen som har ett barn ihop med en man, och när Anna är några år inser Karen att det inte fungerar längre och ansöker om skilsmässa. De bestämmer sig för delad vårdnad då pappan vill vara lika stor del av barnets liv som mamman, de delar upp alla saker, flyttar isär och är helt sams om allt som sker. Förutom Karen gällande vem hon själv är och vad hon blir de dagar hon inte är med sitt barn. 
Och dom här tankarna ventilerar hon för sig själv, drar liknelser till historiska händelse, hon pratar med sin mamma och hon ältar sina känslor om och om igen. Samt hur hon kan påverka sin dotters uppväxt och hur hon kommer att bli som person. Det är mycket oro och rädsla inför hur hon kommer att påverka dotterns olika egenskaper. 
 
Jag har läst några recensioner av boken för att försöka luska ut vad titeln syftar på, för det missade jag. Boken är uppdelad i väldigt korta texer. Vissa sidor innehåller bara en mening, andra stycken är en/en och en halv sida. Men jag fattade aldrig vad titeln betyder. Åter till handlingen, Isakstuen är hyllad för sin beskrivning av den här sortens moderskap eftersom den är motsatsen till vad "modernt moderskap" är. Jag tolkar recensionerna som att "det moderna" är att det finns pappor som tar hand om sina barn, som plockar ut några fler dagar än 3 månader och är aktiva med sina barn. Är det det som klassas som modernt? I den här boken vill ju Karen ha barnet helt och hållet för sig själv, hon anser sig ha mer rätt till barnet än pappan eftersom hon burit på barnet i nio månader. Att hon är liksom mer förälder än pappan för hon har burit på barnet samtidigt som hon vacklar mellan olika identiteter de dagar hon inte har hand om barnet. 
 
Jag tyckte om boken för jag kunde ibland relatera till karaktären även fast jag inte har några barn. Jag troddejag skulle störa mig på det poetiska, men det var snyggt skrivet och jag gillade språket. Gällande handlingen är det ju något ofattbart med att ingå i en relation, skaffa barn med en person och sen behöva vara ifrån barnet 50 % av tiden. Det är ju en orimlig och hjärtskärande ekvation. Samtidigt som det är normen för majoriteten av alla familjer. Så det är ju knappast en handling helt tagen ur luften, eftersom det sker typ 50 % av alla par? På något sätt kändes det liksom nytt och fräscht med en pappa som ville engagera sig i sitt barns uppväxt? Är det jag som är störd eller är det ett unikt scenario? 
 
Var snäll mot djuren får tre av fem palmer. 
 
Författaren Monica Isakstuen

Kultan har 50 %!

Publicerad 2018-01-10 07:08:09 i böcker,

Jag har egentligen flera bokrecensioner på g, men flyttade fram en pga viktigt meddelande: Pocket Shop Kulturhuset stänger den 15/1! Otroligt sorgligt såklart. Det var en av butikerna jag brukade hoppa in i när jag jobbade på PS. Men till något bra, dom har 50 % på allt! 

Jag och Filip var där i måndags och gick loss. Det är ganska utplockat, men jag fick med mig dom här:

(null)

(null)

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela