sexualupplysare och bokälskare

En bok om dagen osv

Publicerad 2017-05-25 18:06:05 i böcker,

Jag har haft en riktig dröm-dag i dag! Strålande sol, flera ostörda timmar på balkongen och oceaner av tid över till nöjesläsning. Jag har inte avsatt tid till böcker som jag velat den sista tiden. Bröllopet och träningen har tagit typ all fritid. Men i dag läste jag ut Christoffer Carlssons senaste bok Den tunna blå linjen samt Michaela Fornis Jag är inte perfekt , tyvärr. Och jag har även börjat på Pernilla Ericsons andra bok Jag ska hitta dig, som jag längtat så himla mycket efter! 


Jag har även hunnit skriva lite och ikväll ska vi hänga med våra toastmasters och planera lite <3 så himla fin och bra dag!



feministiska bokmingel<33

Publicerad 2017-05-23 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag hann med fyra olika bokmingel på två veckor, så himla roligt! Jag gick med Jon på två olika kvällar med Sandra Beijer samt på releasefesten för Maria Svelands Bitterfittan 2. Och jag, Filip och Olov gick på Homeparty med Gudrun Schyman och Ellen Ekman. 
 
Uppläggen för alla mingel var typ samma; mycket queens, en hel del queers och feminister. Så ljuvliga kvällar <3 det var precis innan våren kom och det fortfarande var minusgrader om nätterna. Då passade det bra med peppiga event. 
 
Så här kommer en mix av dessa kvällar <3 återkommer med recensioner av alla böcker!
 
 

Homeparty med Gudrun

Publicerad 2017-05-21 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag var på en ljuvlig release med så många coola queens i ett och samma rum. Releasen av boken på bilden - Homeparty med Gudrun av Gudrun Schyman och Ellen Ekman <333 den ges ut av Leopard Förlag
 
Jag har ju dyrkat Gudrun Schyman sen jag förstod vad politik är, och Ellen Ekman sen jag läste första strippen med Lilla Berlin. Så denna ljuvliga sammanblandning är ju en liten pärm från paradiset. Som titeln förklarar är det Gudruns Homeparty fast i serieform, som Ellen Ekman ritat. Det är så genialt att det knappat är klokt. 
 
Jag har ju velat gå på Gudrunds homeparty och jag var bjuden på flera, men jag hann aldrig gå. Men tack vare denna bok vet jag nu vad dom pratar om och vad jag missat. Det är mycket politik - men förklarat på ett vettigt och rimligt sätt. Oavsett hur insatt en är, kan en ta till sig kunskapen. Det är helt enkelt en bok som kan passa alla som gillar politik, alla som gillar feminism, alla som vill lära sig mer om feminism eller bara vill fatta lite mer om hur vårt samhälle egentligen fungerar - men som kanske inte läst 45hp i genusvetenskap eller feminism. Boken är så pass vettig att den förklarar allt sånt ändå. Dvs: perfekta boken för folk som bara vill bli snäppet smartare <333
 
Det är genialiskt att göra politiska serier, det är ett format som de allra flesta känner till och kan hantera - och dessutom kan en lära sig massa nytt samtidigt. Så smart! Det är en av anledningarna till att jag älskar feministiska serier. Jag älskar serier och jag älskar att bli smartare. Perfekt kombo :))
 
Den här boken är perfekt att ge till alla från typ högstadiet och uppåt. Till den som behöver lära sig lite mer om feminism eller politik. Eller till folk som behöver få lite mer argument i politiska diskussioner. Eller till dom som älskar F!, Gudrun Schyman eller Ellen Ekman <3 Homeparty med Gudrun får fem av fem palmer <3  
 
Gudrun Schyman och Ellen Ekman <3

Ledig!

Publicerad 2017-05-20 18:13:15 i böcker, min vardag,

Jag har massa komp att plocka ut som hamnade i samband med min semester, så jag är ledig fram till 7/6, vilket känns som en evighet!


Och någon måste ju tänt en lycklig stjärna över mitt huvud - för vi har ju sommar nu! Jag ska ägna dagarna åt att sola, läsa och träna :))) jag var förbi en kollega på PS och fick en hög med böcker! Hurra!


Det händer nu

Publicerad 2017-05-14 09:00:00 i böcker, girls <3, hbtqi,

Det var andra gången jag läste Det händer nu av Sofia Nordin, denna gång ihop med en Lesbisk bokklubb <3. Denna ljuvliga pärla ges ut av Rabén & Sjögren. Väldigt kort efter att jag och E börjat träffas skickade jag en pocketutgåva av den här boken till henne. Då var vi fortfarande sådär nya att vi inte uttalat något om att vi tyckte om varandra, att vi var förälskade eller så. Det enda vi egentligen visste om varandra var att vi inte låg med några andra. Och då läste jag den här boken som jag var tvungen att skicka till henne <3333 Så jävla gulligt gjort! 
Och jag minns fortfarande att hon inte sagt något om boken på två dagar, så jag var säker på att det var tack och adjö. Sen visade det sig att hon bara glömt att tömma brevlådan :´)))))
 
Tillbaka till boken: den handlar om femtonåriga Stella som blir kär i sin bästa kompis Sigrid. Dom går i samma klass och tillhör den populära skaran i skolan. Vilket bara försvårar det hela ännu mer. Hade dom varit mindre populära hade det kanske varit enklare? Eller hade Stella bara blivit kär i killar hade allt varit enkelt. - den insikten om hur heteronormen påverkar och hur stark homofobi och internaliserad homofobi är, är så förbannat sorglig. Att Stella tänker så visar ju på att det är något fel med samhället och normer som begränsar och förstör. Det kan inte bli tydligare än så. 
 
Mitt i alla tankar kring hur hon ska få Sigrid att fatta att hon är kär börjar hon flörta med Hannes, Sigrids storebror. För att smicker är kul och för att det där med kärlek till tjejer kanske kan gå över? (också väldigt sorglig tanke!) Och hon får även kontakt med en äldre flata som hon börjar maila med. Dessa mail är så fantastiska! Att få se hur olika dom skriver, hur det var när den äldre blev kär i tjejer och hur det har förändrats genom tiderna. Förutom det handlar boken om första kärleken, att tveka, att inte veta varken in eller ut, första sexet och allt annat som rör sig i huvudet på någon som är 15. + världens finaste förberedelser inför sex! 
 
Nu när jag läste boken för andra gången reagerade jag på mycket andra saker än första gången. Jag tänkte mycket på hur människorna runt omkring reagerade på Stella och Sigrids relation. Att vännerna vill vara snälla och visa på att "allt är helt ok". Men att det blir så pass överdrivet att det blir omvänt ändå. Att alla ska vara snälla, fysiska, dra skämt och hela tiden överdriva allt. Då blir det ju istället krispigt och fel. Och hur föräldrar och syskon reagerar tänkte jag också mycket mer på denna gång. 
 
Den här historien är bland de finaste jag någonsin läst. Det är första, största kärleken som ska finnas och hålla i minst hundra år. När varje rörelse har betydelse, när det känns som att lungorna ska sluta fungera så fort personen går utanför dörren och när allt annat tappar betydelse för att allt bara handlar om att få den här personen att le <3 Och det är så förbannat jävla fint och detaljrikt beskrivet. Jag blev som nykär på nytt av att läsa den här boken. Den är rar, ärlig och extremt bra skriven. Och trovärdig. Och den väcker pirr, det är få böcker som lyckas med det. 
 
Det händer nu får sex av fem palmer. <333
 
Författaren Sofia Nordin

Isprinsessan

Publicerad 2017-05-10 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst min första bok av Camilla Läckberg! Isprinsessan är den första boken om författaren Erica Falck som återvänder till Fjällbacka och barndomshemmet. Jag hade för mig att Läckberg alltid har en historisk tillbakablick och en nutidshistoria som flätas samman, men det kanske kommer i dom senare böckerna?
- på bilden syns nytrycket av Isprinssessan som Månpocket gjort samt två macarones som är fyllda med nutella. <3 
 
Erica är författare och skriver biografier om kvinnor. Just nu har hon precis börjat på sin fjärde bok och hon har återvänt till Fjällbacka för att ta hand om föräldrarnas hem. Båda föräldrarna har nyligen dött i en bilolycka. Hon har även en syster, Anna, som lever med sin man och två barn. Efter att föräldrarna dött vill Anna nu sälja huset medan Erica vill ha det kvar. 
 
Tanken är att Erica ska kunna skriva i lugn och ro, gå igenom föräldrarnas saker och hinna ikapp med sorgen efter deras död. Istället hittas hennes gamla barndomskompis död, mördad, och hon dras in i detta. Strax efter hittas en man död, men han kommer från en helt annan värld än kvinnan som mördades först. Erica får kontakt med Patrik som var förälskad i henne som ung - och deras kärlek börjar spira på ett kick. 
 
Jag tänkte inte fokusera så mycket på själva morden osv. För det var inte det intressanta i denna bok. Jag satt mest och funderade över varför Läckbergs böcker blivit så otroligt stora. Och jag tänker att det måste vara det vardagliga och alla små detaljer som flätas in i alla händelser, saker som alla känner igen. Att Erica tänker i points gällande fika, att Patrik jämför sitt yttre med andra män i samma ålder, att syskon är så ofantligt olika men ända nära, att mammor vill göra allt för sina barn och alla små rörelser som vi gör utan att tänka oss för. Läckberg har med allt sånt. Hur en håller händerna, hur en rör ansiktet, hur olika känslor känns och hur människor förhåller sig till varandra. Det är mycket ord kring varje handling. 
 
Och jag ser fram emot att läsa vidare om Erica och Patrik. Även om jag redan nu stör ihjäl mig på att hon lägger sig i mordfall, lägger sina egna känslor före en utredning eller att hon går till olika personer som egentligen är tänkta åt polisens besök. Men det är väl en sådan karaktär Erica är? Det kanske lätt blir så när alla känner alla? Inte vet jag, men irriterande egenskap. Isprinsessan får tre av fem palmer. 
 
 Författaren Camilla Läckberg, förmodligen ute i Fjällbacka.

Lesbisk bokklubb

Publicerad 2017-05-08 07:00:00 i böcker,

I torsdags var det dags för lesbisk bokklubb och denna gång hade jag valt bok! Det händer nu av Sofia Nordin!!


Det här är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, så det var riktigt kul att höra vad alla andra tyckte och tänkte om den. Vi gick igenom ämnen som: första kärleken, första ligget, att komma ut för sina vänner, att komma ut för sina föräldrar, hur homofobi kan yttra sig genom överdriven godhet, internaliserad homofobi och popularitet.

Så otroligt givande och mysig kväll <3 




Dumplin´

Publicerad 2017-05-03 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det här är en bok jag har velat läsa länge, men som jag av någon anledning väntat med. Dumplin´ är skriven av Julie Murphy och ges ut av Lavender Lit.
 
Boken handlar om Willowdean, som kallas Dumplin´av hennes mamma. Hon bor med sin mamma, har en bästa kompis och en moster som dog i hemmet pga övervikt och hjärtat. Willowdean är också överviktig, tjock som hon kallar sig själv. Det är varken hennes bästis eller mamma. Mamman är ansvarig för en lokal skönhetstävling som hon själv vunnit en gång för hundra år sedan. 
 
Willowdean är medveten om sin kropp, att folk stirrar, bryr sig om vad hon äter, vad hon har på sig och att hennes lår klibbar när hon kommit upp ur en simbassäng en varm sommardag. Hon vet om att folk kallar henne tjock, och det kallar hon sig själv också. Eftersom hon är det. Hon framställs som "stark", "modig","självständig" och "förebild". Jag tänker mest att hon är en person som pekar finger åt kassa smal-normer och liksom är medveten om att hon inte är smal. 
 
Att hon då tolkas som alla positiva saker för att hon inte vill banta eller skada sig själv, tycker jag är jävligt tröttsamt. Det tycker jag ju iofs om fettaktivsm också. Att en måste vara aktivst för att en bär på mer kg än samhället uppskattar. Eller att Willowdean ses som modig för att hon inte är en size 0. 
 
Kanske känner jag igen mig själv för mycket i boken och därav himlade jag med ögonen xx antal gånger. Förmodligen därför. Jag har aldrig varit smal och jag har alltid haft kläder som jag själv tycker är fina. Och således kallats "modig", "självständig", "förebild" osv. Så himla tröttsamt. 
 
 
Tillbaka till boken. Det som händer är att Willowdean jobbar på en snabbmatsrestaurang, där även skolans snyggaste kille Bo börjar jobba. Och han stöter på henne. Dom flörtar, dom hånglar och dom tycker om varandra. Och detta phuckar något med Willowdeans självkänsla. Hur kan någon tycka om henne när hon ser ut som hon gör? Hon bestämmer sig för att hitta tillbaka till sin självkänsla genom att söka till en skönhetstävling, nämlingen den som hennes mamma är chef över... Jag kan inte avslöja för mycket, men sen blir det kopplingar till den döda mostern, den smala bästisen och relationen mellan mor och dotter. Samt utanförskap, normbrytande utseende och pirrig kärlek. Den här boken innehåller så mycket!! Det är inte bara ett ämne, utan sju stycken ämnen som är igång hela tiden. 
 
Jag tyckte om boken, vissa delar var tröttsamma. Men så är det ju bara. Dock hoppas jag på att denna bok blir en såndär som alla i årskurs åtta får läsa. Det kan nog bli bra diskussioner om normer, kroppar och utseende. Dumplin´får tre av fem palmer. 
Författaren Julie Murphy till höger. 

Synd

Publicerad 2017-04-30 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv.,

Jag fick hem ett ljuvligt paket för ett tag sen som innehöll Synd av Elin Lucassi. Seriealbumet ges ut av Kartago förlag. Och det är helt genialt!!

 
Jag läste det från pärm till pärm och skrekskrattade flera gånger! Åhh! Lucassi är  ett geni! Seriealbumet innehåller exakt allt jag älskar som ny fakta, feminism, pepp, mens, politik, kvinnor och solidaritet. Det är fruktansvärt roligt, sorgligt och väcker ilska. Men albumet väcker också pepp, kärlek och en känsla av gemenskap. 
 
Det var länge sen jag skrattade så högt och så länge åt en serie. Och länge sen jag blev så berörd av ritade bilder. Låna, sno, köp eller önska dig av Tomten <3 Synd får fem av fem palmer! 
 
 
 

Brev till min dotter

Publicerad 2017-04-26 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag fick hem en rosa pärla med texter skrivna till döttrar. Brev till min dotter är skriven av en stor skara mammor. Redaktören heter Elcim Yilmaz och ges ut av Forum. Andra skribenter är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Katerina Janouch. 
 
Jag kände till alla författare sedan tidigare och hade läst något av nästan alla. Ursprungstanken till boken står Yilmaz för och jag blev mest berörd av hennes brev. Yilmaz får cancer och tror att hon ska dö ifrån sin dotter. Så hon börjar skriva brev, spelar in filmer med sång och minnen. Historier som dottern ska få ifall hon dör ifrån henne. Men hon överlever och hon samlar ihop brev från ett gäng kvinnor skrivna till deras döttrar. 
 
Det jag gillade mest med boken var strukturen. Varje brev inleds av ett foto av skribenten, namnet och titeln på brevet. Därefter följer brevet. Och efter brevet står en kort text om skribenten. Jag gillade det upplägget, för jag tror att jag är en sån som hade blivit för påverkad om jag hade läst infotexten först. Det gav något extra att först få läsa brevet och sen få en bakgrundsbeskrivning. Nu hade jag visserligen hört namnen av skribenterna och läst något innan, men jag gillade det ändå. 
 
En av mina bästa filmer i världen är Vid din sida som handlar om Julia Roberts som blir styvmor åt två barn. Mamman som spelas av Susan Surandon är en riktig hagga och gör sitt yttersta för att vända barnet mot Roberts. Vilket är rimligt med tanke på att mannen varit otrogen med Roberts och bara lämnar familjen. Iaf, mamman får cancer och skapar en mantel åt sonen och ett lapptäcke åt dottern, bägga saker innehåller bilder från deras liv. För att dom ska minnas henne efter att hon dött i cancer. 
 
Med denna känsla började jag läsa resten av breven efter Yilmaz extremt vackra, starka och peppande brev. Och jag tror att jag överdrev det en smula? Jag blev inte så berörd av resten av breven? Vissa av breven var riktigt vackra, andra innehöll fina anekdoter, andra brev fick mig att skratta. Ett brev gjorde mig alldeles varm i magen och ett annat brev stärkte mig. Men jag blev inte lika omkullvält som jag hade förväntat mig. Om det gör boken dålig? Knappast. Jag älskar tanken av att skriva brev till sina nära och kära oavsett om en har en dödlig sjukdom som flåsar en i nacken eller inte
 
Boken styrka är att författarna har så olika bakgrund och syften med sina brev. Det är personligt, högt, lågt, kärlek, feminism, råd, anekdoter, minnen, hopp och pepp inför framtiden. Det är släkthistoria, flykt från krig och fattigdom. Det är historier från högstadiet, en förklaring av klitoris och skilsmässor. Dock blir jag lite stressad av att breven är så korta? Jag hade velat ha mer! Ha mer historia, ha mer bakgrund, ha ännu mer pepp, mag-värme och feminism. Brev till min dotter får tre av fem palmer. 
 
 Fotot är taget av Gabriel Liljevall och är snott här

Ingen mänska en ö

Publicerad 2017-04-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det är ingen hemlighet att jag dyrkar Louise Boije af Gennäs. Jag älskar Stjärnor utan svindel!! Och jag slukade Ta vad man vill ha på någon dag. Och jag har påbörjat Boijes senaste triologi, men medvetet dragit ut på. Och när jag hörde mamma skratta högt upprepade gånger, blev jag väldigt peppad. 
 
Ingen mänska en ö gavs ut av Månpocket och kom ut första gången 1994. Huvudkaraktären är Maja som är en såndär person som inte riktigt existerar. Hon vet inte vem hon är, hon tar ingen plats, hon är alldeles vanlig och normal med råttfärgat hår. En ganska vanlig karaktär som förr eller senare blommar ut av någon anledning. Maja bara är. Hon jobbar på ICA, har inga direkta vänner, har dåliga relationer till hela sin familj och har börjat plugga av någon anledning men hon vet egentligen inte varför.
 
Maja har även en farmor som ligger inne på hem. Och eftersom Maja inte direkt har något att göra med sitt liv och eftersom hennes familj är så oerhört upptagen med allt annat, blir det Majas uppgift att hälsa på Farmor en timme om dagen. Och den relationen är så jävla fin och otroligt roligt beskriven!
 
Vi tar det bra före det dåliga: Boije har ett språk av guld. Meningarna är geniala, jag skrikskrattade och ögonen for över ögonen. Det är riktigt riktigt bra språk.
- men, det märks så jävla tydligt att boken har över 20 år på nacken. Skulle den kommit ut i dag hade jag tolkat det som en reklam för SD. Anledningen är Christos. Christos är så kallad "invandrare", förutom att han bott hela sitt liv i Sverige men bryter lite då hans föräldrar är från Grekland. Men han är typ som "svensk" och inte alls som "andra invandrare". Men han har passion! Och han vill bestämma över sin syster! Och han har en helt annan "kultur" och "syn på kvinnor". Men han kan också älska. Alltså rodnade gick från hårfästet till hakan när jag läste två-tre sidor lång beskrivning om skillnaden på att knulla och att älska. Christos tar Maja med storm och fyller hennes liv med mening. Det är härligt, fantastiskt, omtumlande och alldeles, alldeles underbart. Men vad händer när en inte tycker samma sak om hur kvinnor och män ska få bete sig, handla och agera?
 
Jag tycker att boken är bra, men stundtals dog jag över gamla och rasistiska åsikter om "kulturella skillnader" och "invandrare". Det sänkte läsupplevelsen och jag kunde liksom inte dra "20-år-sen-kortet" konstant. Om en vill läsa en bok om relationen mellan ett barnbarn och en farmor kan jag rekommendera boken. Men skippa alla sidor om deras "kärlekshistoria". Det är bara jobbigt och trist. Stereotypen och trångsyntheten vinner över de vackra beskrivningarna av kärleken och deras relation.
 
Ingen mänska en ö får tre av fem palmer. 
Författeren Louise Boije af Gennäs, bilden är tagen av Anna-Lena Ahlström och är snott här

Slutstation rättspsyk

Publicerad 2017-04-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Boken i rad två till vänster är bland det viktigaste jag läst. Slutstation rättspsyk - om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott är skriven av Sofia Åkerman och Therése Eriksson. Det är Natur och kultur som ger ut den. 
 
På omslaget är en är en ung kvinna iklädd en hockeyhjälm, och det kan en ju reagera på. Varför skulle en person ha hockeyhjälm på sig om en den inte är på väg att spela hockey? Eller befinner sig i en ishall. Men att bära hockeyhjälm är en straffmetod som användes och kanske fortfarande används? Främst för att personen ska misslyckas med att krossa sin egen skalle. Andra straffmetoder är tyghandskar som sitter likt stora tygpåsar över händerna för att förhindra personen från att skada sig själv. Eller ett midjebälte där händerna blir fastlåsta vid midjan. Eller bältning där hen blir fastlåst runt händerna, fötterna och midjan. Eller total isolation. Där en personal går förbi någon gång i timmen.
- resten av tiden ägnade sig personalen åt "kärleksfull cynism", ignorerade personerna, pratade över deras huvud, undvek ögonkontakt och gjorde sig lustig över deras självskadebeteende.
 
Allt detta ägde rum på Sundsvalls rättspsyk och ett rättspsyk i Växjö. Rättspsyk är alltså den plats där personer som begått grova brott men som av olika anledningar inte dömts till fängelse hamnar. Olika diagnoser och psykoser är saker som kan leda till att en person hamnar på rättspsyk. Det kan vara personer som våldtagit, mördat, misshandlat men som pga sitt mående/psyke inte hamnar i fängelset. 
 
Personerna som hamnade där pga sina självskadebeteenden var unga tjejer mellan 16-30 år. Dessa kvinnor har slussats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser och slutligen hamnat på rättspsyk, för att vården inte visste vad en skulle göra med dom. Kvinnornas beteende resulterade i att dom blev inlåsta med personer som begått brott. Det kvinnorna gjort är att dom skadat sig själva. Och att de inte fick den vård de behövde. Istället för vård blev de isolerade, fick bära hockeyhjälm och handskar (som är olagligt i Sverige). 
 
Denna bok är ett dokument av hur unga kvinnor behandlas, eller snarare ickebehandlas av vården. Fy fan, gång på gång kom jag på mig själv att tacka min lyckliga stjärna för att jag inte känner någon som blivit behandlat på detta vis. Och att jag själv inte varit där. Samtidigt så har vi läkare och politiker som pratar över deras huvuden, som vet om att detta pågår men som ändå ignorerar det. 
 
Boken är så jävla, jävla viktig. Och den är jävligt bra skriven. Den inleds med tydliga förklaringar av olika begrepp så att en som inte är insatt i detta, dvs jag, kunde förstå saker. Fy fan. Slutstation får fem av fem palmer och jag rekommenderar den till alla. Det här är ett för viktigt ämne för att bara intresserade eller drabbade ska läsa. Alla borde läsa den. 
 
Författarna Sofia Åkerman och Therése Eriksson. 

Läckberg i mängder

Publicerad 2017-04-17 09:00:00 i böcker,

Sen några veckor tillbaka ses vi varje onsdag, tränar, äter middag och hänger med barnen. Så jävla ljuvliga tillfällen! Vi hinner ju uppdatera varandra mellan olika träningsställningar och vi utvecklas ihop. Dessutom växlar vi plats så vi lagar alla mat/strukturerar pass. Längtar så tills vi kan vara ute! 


Och nu i onsdags fick jag en ljuvlig leverans från instagramkontot älskapocket. Dom hade en tävling där en kunde vinna två uppsättningar av alla Camilla Läckbergs böcker - och jag vann till mig och syrran! Så himla kul! Tusen tack älskapocket <33


Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Publicerad 2017-04-16 09:00:00 i böcker,

Emmy Abrahamsons bok Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske har jag kollat på flera gånger i butiker, bokbloggar och bibliotek. Den ges ut av Månpocket. Jag hittade den i bokhyllan i Thailand och ägnade några timmar åt att läsa ut den. 
 
Den hade fått väldigt mycket fina och roliga kommentarer och det stod att den skulle vara väldigt, väldigt rolig. Tyvärr var det inte min typ av humor. Den var rolig, men inte skrek-skratta-rakt-ut-rolig. Jag skrattade högt en gång, resten av boken förstod jag när det skulle vara roligt men att det inte var min typ av humor. 
 
Boken handlar om Julia som är svensk och arbetar som engelskalärare i Wien, hon blev kvar där efter att en relation tagit slut. Hon arbetar, arbetar, arbetar och hänger med sin katt. Hon har sina kollegor och några vänner som hon egentligen inte gillar så mycket. Tills hon träffar Ben som är hemlös. Han är från Kanada och har rest runt i världen. Dom faller ganska direkt för varandra vilket krockar för Julia. Ben har ju ingen utbildning, inget hem, inga direkta/normativa livsplaner - det är många frågor som dyker upp hos Julia som blandas samman med vad hon tror att folk förväntar sig. Hur kan en liksom vara tillsammans med någon som inte har något hem? Är det kärlek eller blir hon utnyttjad? Det är allvarliga frågor, normer och roliga scener i en härlig röra. Det intressanta och nya var att läsa om hemlöshet på det här sättet. Jag hade gärna läst fler böcker om paret. 
 
Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske får två av fem palmer.  
 
Författaren Emmy Abrahamson, fotograf Jenny Bäcklin och bilden är snodd här

Den tredje hustrun

Publicerad 2017-04-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har inte läst något av författaren innan, men föll direkt på titeln. Lisa Jewell har skrivit boken Den tredje hustrun som ges ut av Printz publishing. Först kanske en tänker att det handlar om någon religiös sekt där mannen går loss bland kvinnor och skapar några dussin barn. 

 

I detta fall är det inte en sekt, tråkigt nog eftersom jag älskar sekter, utan om något så vanligt som skilsmässor. Adrian är gift för tredje gången när hans fru Maya plötsligt dör. Ingen vet om det är en olycka eller självmord...

Första frun var Susie som han fick två barn med. Därefter träffad han Caroline som han fick tre barn med. Därefter träffade han Maya som dör i början av boken. Och alla tre fruar och barn umgicks med jämna mellanrum. Och det låter ju lite som en sekt! Att alla trivs med varandra låter så främmande för mig. Hur kan ex-fruar vara sams? Hur kan alla syskon gilla varandra? Hur kan alla bara gå med på att mannen valsar mellan olika familjer? Det kanske är jag som är krass med min uppväxt som skilsmässobarn? Men det känns lite sci-fi att alla bara ska acceptera varandra och tycka att det är lugnt att mannen lämnar en familj för att skaffa en ny.

 

Fast så enkelt är det ju inte. Samtidigt som Adrian i nutid försöker förstå vad som hände med Maya växlas det med olika tider innan så att en får lära känna Maya och resten av familjen. Och det är ju inte lika härligt och tjusigt som det ser ut att vara på utsidan. Såklart. Det kommer fram att någon mailat Maya, under ganska lång tid. Och det kommer fram vilken inverkan Maya egentligen haft på hela familjen. Men det som främst kommer fram är vilken otroligt dålig man och pappa Adrian är. Jag som själv är skilsmässobarn kunde verkligen känna igen mig i barnens åsikter och i deras karaktärer. För det är helt främmande för mig hur en man en dag vaknar upp och bestämmer sig för att lämna sin familj. Jag förstår att en kan tappa kärleken för en partner, men vid en skilsmässa lämnar en även sina barn. Vare sig en vill det eller inte. I detta fall skapar han en familj ganska direkt efter att han lämnat den gamla. Och verkar inte reagera över att barnen kan känna något kring detta? 

 

Jag tycker genomgående att Adrian är en vidrig karaktär. Och jag hatar hur hans exfruar godkänner beteendet och menar att han är sucker för kärlek. Elelr att han inte kan leva själv. Att han bara måste ha en partner vid sin sida. Jag kan liksom inte köpa det beteendet eller tycka att det är ok. Och jag kommer på mig själv att vara arg på Adrian genom hela boken. Jag känner liksom inget för honom när han sörjer Maya, för jag är ändå sur på honom för att han övergett två familjer för att få vara med Maya... Så mycket kan jag känna för en person i en bok, haha. På det sättet var boken riktigt bra, för jag kände saker hela tiden. 

 

Den tredje hustrun berörde mig väldigt mycket. Jag var dock beredd på mer hemligheter än de som kom fram, men det kändes liksom väldigt realistiskt hela tiden. Jag vurmade för alla barn och föraktade Adrian. Och jag skulle gärna vilja att den blev film och att författaren själv fick vara med och skriva manuset. För språket är fantastiskt, det är lättläst men samtidigt tyngd. Och det är få författare som får ihop den balansen. Den tredje hustrun får fyra av fem palmer. 

 Författaren Lisa Jewell. 

Två bra saker

Publicerad 2017-04-11 09:00:00 i böcker, min vardag,

1) hur jävla gulligt och fint är inte det här sättet?! Nu har jag visserligen lite svårt att fatta hur en kan lägga lika mycket pengar på barnkläder som vuxenkläder, men det kanske blir tydligare när vi har egna kids :)) men skit i det nu, hur fint är inte det färgglada sättet?! Min livmoder sprudlade!


2) biblo!! Jag älskar biblo och speciellt Högdalens Bibliotek. Dom har så jävla bra utbud. Nu behöver jag bara mängder med timmar för bokläsning <3


En bön för de stulna

Publicerad 2017-04-09 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

 
Jag minns när jag först såg boken i butiken på den tiden jag jobbade på PS. Att jag gillade omslaget men att jag inte var så pepp om den skulle vara kristen? Jag fastnade väl på ordet bön? Haha. 
 
En bön för de stulna är skriven av Jennifer Clement och ges ut av Bonnier Pocket. Och jag älskade den från första sidan. Jag hann inte ens läsa klart en sida innan jag var fast. Jag tror att jag blev ännu mer fast för att jag visste att författaren bott i Mexico och intervjuat mängder med kvinnor inför den här boken. Dessutom läste jag för några år sen om ett begrepp som kallas femicidio, som kort och gott handlar om kvinnor som kidnappas/förvinner/mördas/våldtas. Det är alltså så pass vanligt att det  finns ett särskilt begrepp för kvinnor som förvinner från sina familjer. 
 
Boken utspelar sig på landsbygden i mexikanska bergen. Bland bergen där kvinnorna lever med sina barn som de grävt gropar för. Ifall knarksmugglare kör genom byn kan flickorna snabbt krypa ner i gropen för att gömma sig. Ladydi går i skolan med sina vänner och en av hennes bästa vänner är Mexicos vackraste flicka. Dom är fyra flickor vars mammor stampar jordgolv i hemmet, klipper av deras hår, smutsar ner deras tänder och gör allt för att förhindra att deras barn ska bli stulna. Papporna har flyttat för att jobba ihop pengar eller så har de helt enkelt skaffat andra familjer. Det är nästan bara kvinnor som bor i byn och det mesta kretsar om att förhindra stölderna av flickorna. Tills en flicka blir stulen. Då handlar det om att försöka hantera stölden. 
 
Fy fan vad den här boken var tung. Jag kan så otroligt lite om Mexico och jag kan liksom inte förstå allt om droger, handel och pengar. Men jag kunde mer förstå ångesten som mammorn hade och som de la över på sina döttrar. Även om det också är alldeles för stort och för overkligt för att kunna ta in? Att min mamma liksom skulle gräva en grop i marken där jag och min syster skulle krypa ner för att gömma oss för knarksmugglare - det går ju inte att föreställa sig? Det gör för ont för att ens kunna se framför mig. Och den här historien kröp under skinnet på mig. 
 
Jag vill inte skriva mer om vad som händer för då kommer jag avslöja för mycket. Men om du vill läsa en historia med riktigt bra språk. originella karaktärer och om ett ämne som kommer skapa mycket tankar/ångest - ta denna bok. Du kommer tänka mycket, känna mycket och vilja ge den vidare till alla du känner. En bön för de stulna får fem av fem palmer. 
 
Författaren Jennifer Clement. 

Flickan och skammen

Publicerad 2017-04-05 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Det finns nog ingen som missat hur mycket jag dyrkar Katarina Wennstam. Jag minns fortfarande när jag läste Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman ute på landet en helg när jag var hos pappa. Hur något började brinna i mig, för jag kunde inte förstå det. Jag kunde inte förstå hur jävla vidriga människor är, eller främst män. På så många nivåer är män genomvidriga. På individnivå, i grupp och strukturellt i samhället. Det kallas för patriarkatet, bland det äldsta och vidrigaste vi ständigt är med och upprätthåller. 
 
Flickan och skammen ges ut av Albert Bonniers Förlag och är nog den bok jag vill ge i julklapp till alla i min närhet. Jag pratade så mycket om den här boken under tiden som jag läste den så att E och mamma bad mig att vara tyst. Dels för att jag babblade så mycket, dels för att det var så vidriga saker som jag läste upp. Som underrubriken förklarar handlar det om samhällets syn på slampor. Hur pratar vi om kvinnors sexualitet? Hur pratar kvinnor om sin egen sexualitet? Hur pratar män om kvinnors sexualitet? Hur pratar vi om kvinnors beteende, kön, handlingar, tankar och kroppar. Hur pratar vi på individnivå och samhällsnivå. Och vilken roll får kvinnor, fittor, ligg, ragg, kroppar och sexlust plats i samhället?
 
Boken tar upp historier från kvinnor som Wennstam träffat och intervjuat, historiska kvinnor som blev slamp-stämplade för flera hundra år sen och för 10 år sen. Det handlar om situationer som vi alla varit med om, antingen som utsatt eller som den som kollat snett/spridit ett rykte eller fascinerats över ännu en löpsedel där kvinnors sexualitet hängs ut. 
 
Det som gång på gång återkommer är hur kvinnor ständigt utsätts för dubbel bestraffning. Att det egentligen inte spelar någon roll om en kvinna knullat med hundra personer, aldrig någonsin kysst en person eller bara råkat skratta lite för högt på allmän plats - det enklaste sättet att förnedra, skrämma, tysta, hota eller hata en kvinna är att gå på hennes sexualitet. Eller påstådda sexualtiet. Spä på eller dra bort. Hota om straffknull eller att hon knullat för många och för mycket. Sexet och hot om sex finns ständigt närvarande. Och runt omkring finns media som ständigt gör detta. Vi har ett rättsväsende som ständigt återupprepar detta beteende. Vi har alla snackat skit som knyter detta vidriga beteende samman. Vi är alla en del av denna vidriga cirkel. 
 
Men det går att förändra och förbättra. Jag vill inte tro att vi är helt körda. Det går att gränsa när kollegor säger vidriga saker. Det går att säga ifrån på krogen när någon äcklig man tafsar på ens bästis eller på en för dig främmande person. Det går att tänka ett varv extra ifall det verkligen är värt att snacka skit om andra kvinnor. Är det en rimlig sak att tycka till om fjortisars längd på kjolen? 
 
Svaret är såklart att vi alltid ska gränsa i situationer som inte känns bra. Vi ska alltid stå upp för varandra oavsett om det är bästisar eller främlingar. Ja, vi ska sluta dra ner varandra och sprida skit om varandra. Och ja, vi ska ge fan i att tycka till om vad andra har på sig. Backa från sån skit och fokusera på att alltid peppa och stärka andra i din närhet. Kan vi göra 2017 till året då systerskap bygger fler broar än någonsin? Jag vill tro på det. 
 
Flickan och skammen får sex av fem palmer. Helvete vad bra den är. Den sätter eld på min själ och jag vill ägna mitt liv att predika, upplysa och skrika mig hes om dessa frågor. Kampen är långt ifrån över, men denna bok är ett steg i rätt riktning. Låna, sno, köp och läs. 
 
Författaren Katarina Wennstam. Fotograf är Elisabeth Ohlson Wallin och bilden är snodd här

Paket-vecka

Publicerad 2017-04-03 09:00:00 i böcker,

Förra veckan hade jag miljarder saker på jobbet, typ roliga saker som: mycket möten, ett föredrag, planeringar, kampanjmöte, Testpoint, chatten, lönesamtal, budget, texter till hemsidan och kondomleveranser. Mycket men roligt. 


Och som kompensation och typ karma fick jag massa böcker från förlag! Hipp hurra! Jag är så peppad på att läsa alla :))))


Det vi kan stå för

Publicerad 2017-04-02 09:00:00 i böcker,

Det vi kan stå för är skriven av Geir Lippestad och ges ut av Pocketförlaget. Bilden är tagen en kväll i Thailand när vi ätit middag ute och sen skulle mysa hemma på hotellet. Jag gillar ju att läsa minst två böcker i taget + har gärna ett anteckningsblock nära till hands ifall jag kommer på något under tiden jag skriver. 
 
Några av er kanske känner igen Geir Lippestad? Jag har för mig att han omnämns flyktigt i boken En av oss: en berättelse av Norge skriven av Åsne Seierstad. Han var Anders Behring Breiviks advokat. Och han blev själv vald av Breivik. 
 
Det här är hans egna berättelse från dagen då terroattacken hände, när han fick samtalet om Breiviks förfrågan och hur han slutligen valde att ta sig an uppdraget. Han tackade ja, byggde upp ett team och arbetade som Breiviks advokat i över ett år tills domen var klar. Genom boken får en hela tiden följa hans egna tankar om uppdraget, tvivlet, ångesten och alla andra känslor som han levde med när han arbetade för/med Norges främsta terrorist och extremist genom tiderna.
 
Behövs det ens någon förklaring till vad som hände på Utöya den 22a juli 2011? Breivik hade dels byggt en bomb som var placerad och riktad mot Regeringskvarteret. Sen begick han målmedveten beskjutning mot ungdomar ur Arbeiderpartiets ungdomsförbund på ön Utöya. 69 ungdomar dog på Utöya och många fler blev skadade. 
 
Lippestad beskriver mötena med Breivik, hur media behandlade honom/hans familj/hans kollegor, hur andra advokatkollegor dömde honom, allmänhetens hat och hur allt detta påverkade honom under tiden han arbetade med Breivik. Och jag kan ju inte låta bli att känna fascination för allt. Det går liksom inte att ta in det som skedde och hans motiv bakom handlingarna. Han står ju för varenda skott, för varje handling och han menar att det var nödvändigt som ett steg i hans plan. Han var inte psykiskt störd/svag eller liknande. Han menade varje handling och allt var planerat in i minsta detalj. Och han var villig att ta sitt straff, det ingick också i hans plan.
- det går inte att ta in. 
 
Jag tyckte väldigt mycket om denna bok. Den är fruktansvärd att läsa, men nödvändig. Jag skulle önska att så många som möjligt läste denna bok och den av Seierstad. Vi kanske inte kan förstå allt, det går inte, men vi måste läsa på, diskutera och ta del av detta för att kunna förebygga liknande handlingar framöver. 
 
Det vi kan stå för får fem av fem palmer. 
 
 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela