Kyssfaktorn

Jag såg den här boken på håll när jag deltog i en heldag som RFSU förbundet anordnade om sexualupplysning på häkten och anstalter som jag är delaktig i. Så själva omslaget lockade och meningar som innefattade kvinna med aspberger och manlig eskort fick mig på fall. Framförallt för att det framkom i efterordet att författaren själv lever med högfungerande autism, som även kan gå under benämningen aspbergers syndrom.

Kyssfaktorn är skriven av Helen Hoage och ges ut av Lovereads. Lovereads är ett relativt nytt bokförlag och jag fick först höra talas om dom på ett bokmingel som jag och Fridah var på i vintras tror jag? Ett bokförlag som ägnar sig helt åt romance och härliga böcker, exakt sådant som jag älskar! Jag har ju alltid varit svag för chiclit och romantik som är sådär härligt förutsägbar. En vet att en kvinna ska träffa en man (ja, jag väntar fortfarande på lesbisk chiclit!!), de ska bli förälskade, ha sex, något drastiskt ska hända/komma fram typ att någon är förlovad, någon har ljugit om sitt jobb eller råkar ligga med ett ex på fyllan osv. Sen ska båda bli sårade/arga/ledsna och sen i slutet får dom varandra.

Håll kvar den tanken i huvudet samtidigt som du lägger till att den kvinnliga huvudkaraktären har högfungerande aspergers med tydliga rutiner, ogillar överraskningar, har svårt för sociala situationer och som älskar sitt jobb som ekonom. Den manliga karaktären jobbar på familjens kemtvätt men drömmer om att sy sina egna klädkollektioner. För att mamman ska kunna få cellgiftsbehandling mot sin cancer arbetar han regelbundet som eskort.

- Och deras vägar möts när hon bestämmer sig för att lära sig att ha en relation, förstå hur en har en pojkvän och hur en blir bra på att ha sex.

Och ja, det är otroligt mycket sex genomgående! Det är detaljerade sex-scener – eftersom det är just sex hon först vill lära sig! Och sen är det mycket om hur en är i en relation och hur det egentligen går till när en har en partner. För vissa kanske det här låter helt sjukt och bananas från början till slut – men icke sa Nicke. Det är otroligt bra gestaltat genomgående, sjukt roligt och framförallt vettigt. I vissa scener var jag tvungen att grubbla över hur det stod till med deras maktbalans: de har olika nationaliteter och utseenden, helt skild ekonomisk bakgrund, han kan föra sig i sociala sammanhang medan hon avskyr sådant, hon har pluggat på ett av usa´s finaste college och han tvingades avbryta sin utbildning när mamman blev sjuk. Hon har en funktionsvariation och han har inte det.

Men jag återkom hela tiden till att hon är en myndig person som har rätten att välja vilka beslut hon vill ta – och han utnyttjar inte situationen. För honom är ju hon till en början en kund bland alla andra han träffar om helgerna. Och kanske främst för att det tog ett tag för honom att fatta att hon hade en funkisvariation, vilket är taget direkt från verkligheten. Kvinnor med aspbergers syndrom är experter på att låtsas passa in, bli sociala och härma andra i sin omgivning för att bli en del i mängden. Samtidigt som det såklart är svinjobbigt för den enskilda individen som kan må dåligt och blir helt dränerad på energi – så blir denna målgrupp sällan diagnostiserad. Just för att dom lär sig att anpassa sig i sin omgivning. Medan män inte riktigt har samma förmåga = avviker mer och blir då lättare diagnostiserade.

Jag är riktigt imponerad av den här boken och jag insåg ganska snabbt att den har allt jag gillar. Förutsägbar romans, chans att lära mig mer om aspergers syndrom + bra sex-scener. Var ganska länge sen jag läste något som prickade in så olika saker som jag gillar att läsa om i en och samma bok. Och jag håller alla tummar jag har för att boken ska bli film eller kanske serie? Den skulle funka som båda två faktiskt.

Kyssfaktorn får fyra av fem palmer.

Sweet Lolita

Wow! Jag har ju varit en i läs-svacka, inte på det sättet att jag inte läser, för det har jag ju gjort under alla akupunktur-besök, till och från jobbet och på kvällar osv. Men läs-svacka på det sättet att jag inte varit nöjd med böckerna jag läst. Det har varit tråkigt, dåliga dialoger, märkliga karaktärer och bara dåligt. Men nu är jag inne i någon bra period igen - och jag kände att det vände efter att jag läste Sweet Lolita. Den är skriven av Kicki Sehlstedt och ges ut av Pirat förlag.

Boken har två huvudpersoner som flätas samman tack vare den ena personens syster. Kajan Berglund jobbar som professor på kriminologiska institutet på SU och är en ganska härlig om än överdriven karaktär. Hon är självständig, älskar att stå i rampljuset, drar sig inte för att spekulera i fall som inte blivit lösta och kommer gärna med egna spekulationer som hon är övertygad om är 100% rätt. Och hon tar plats, rent fysiskt också med sin kropp och med sin röst. Uppskattar att vara ensam med sitt pussel och sin whisky. Hon är liksom en kvinnlig GW. Vilket är både härligt och överdrivet och kul. GW i sig själv är ju en parodi på sig själv, och detsamma gäller Berglund.

Den andra karaktären Aida Svantesson jobbar som journalist på en tidning som jobbar mer undercover med gedigen research som kan gallra fram stora scoop. Just nu håller hon på med en stor artikel om unga kvinnor som har sex mot ersättning, men på ett ganska oväntat sätt får hon tips som kommer henne närmre än vad hon vill förstå. Dom båda karaktärerna flätas samman genom Bianca, Aidas syster är doktorand till Berglund, och plötsligt flätas deras liv samman. 

I utkanten finns även 13åriga Matilda som är en sådan där ungdom som vill att saker ska hända. Och som söker kickar, vill känns puls och som gör allt för att imponera på en tjej som är ett år äldre. Dom strippar framför kamera, raggar på qruiser och låtsas sälja sex för att sen sno pengarna. Och till sin hjälp har dom kläder, peruker och gosedjur som följer temat Sweet Lolita. Dom karaktärerna går hem, sänker åldern och genererar mer pengar. 

Och jag måste säga att det var avsnitten om Matilda som drabbade mig mest. För det fanns inga vuxna närvarande, vilket blir så otroligt tydligt vid upprepade tillfällen. Föräldrarna jobbar mycket, fixar mest hämtmat, pratar om hur vuxna hon och hennes syskon är och tar då på sig ännu mer jobb. Jag fattar att föräldrar varken kan eller ska hålla koll på exakt allt som ens kids gör. Men i det här fallet blev det tydligt hur dom hade noll koll och det speglades i hur hon reagerade och handlade kring sin sexualitet, sin kropp, jakten på kickar och viljan att få snabba pengar. I kombination med att hon dessutom ville imponera på en äldre tjej blir konsekvenserna riktigt läskiga. 

Men OBS: jag gillar att läsa om föräldrar som är frånvarande eller som inte kan hantera sina kids. För jag tror att folk som är föräldrar själva kanske får sig en tankeställare? Typ: när pratade jag senast med mitt barn? Vad gör hen om nätterna? Vad gör hen online? Vilka hänger den med? Vad tycker hen egentligen om plugget? Hur mår hen osv. För föräldrarna i den här boken kuggar på typ varenda fråga. Exakt som föräldrarna till Charlie i Pojken under bron 

Det jag verkligen gillade med boken var att läsa samma tidpunkt men ur flera karaktärers perspektiv, och hur det kopplades samman med telefonsamtal, möten eller mail. Den dramarturgin var riktigt snygg och bra. Utöver språket och dramarturgin innehåller ju den här boken ungefär exakt allt jag älskar att läsa om: kriminologi, sexologi, starka kvinnliga porträtt, mäns våld mot kvinnor och vad som händer när kvinnor reagerar och agerar, viktiga ämnen tagna direkt ur verkligheten osv. Bokstavligen allt jag fascineras av och alltid vill lära mig mer om fanns med i den här boken. Och språket hade ett riktigt bra driv vilket gjorde att det gick snabbt att ta sig fram genom alla hundra sidor och ibland kom jag på mig själv med att läsa för snabbt. Och ja, självklart längtar jag redan till del två! Sweet Lolita får fem av fem palmer!

 
 Författare Kicki Sehlstedt <3 

Allt ska brinna

Jag älskar Sofia Nordin. Hennes bok Det händer nu är fortfarande bland det bästa jag läst och allt jag läst efter det har varit magiskt. Fun fact, typ en vecka efter att jag fallit för E så skickade jag ett ex av Det händer nu på posten, skrev något kärleksfullt och lite hjärtan. Och sen inga svar. Jag var övertygad om att hon trodde att jag var en psykiskt störd stalker och att det var kört for ever and ever eftersom att hon inte messade och tackade för boken. Visade sig att hon bara glömt att tömma brevlådan några dagar… 

Så med den grunden sker denna recension. Jag har läst flera av Nordins böcker, men kan bara hitta en recension? Finns väl att googla på. Allt ska brinna ges ut av Rabén & Sjögren och handlar om bästa vännerna Minna och Agnes som känt varandra sedan mellanstadiet. Nu är dom snart 18, går på gymnasiet och är sådär härligt arga – jag älskar ju kids som tar ställning. Som har åsikter, som säger ifrån, som blir arga och som vill skapa förändring. Det är ju härligt med unga som inser att de har en röst och som använder den. För allt är ju så stort, alla känslor får inte plats och ibland måste en bara få utlopp för det. Med det sagt, självklart blir jag extra glad över Minna och Agnes kampanjer (hade förmodligen inte varit lika glad om de lagt all energi på att bli fotbollshuliganer eller gått med i CUF), för det handlar om djurs värde. Dom vill införa vegetarisk mat i skolan, dom demonstrerar mot orättvisor, rasar mot sexister och vill påverka! Det är dom två mot världen och inget ska kunna komma mellan dom. Tills en utav dom träffar en snubbe – som självklart gör just det. 

Det upplägget i sig är ju ganska klassiskt. Det är också klassiskt att det är den ena som styr, den som kommer på alla planer och som ser till att saker händer. Och att den andra bara hakar på, men som aldrig är drivande. Men, den här boken har en ytterligare dimension som jag faktiskt aldrig läst tidigare. Och ja – SPOILER KOMMER HÄR!! Ganska tidigt i boken började jag ana att det var något som inte var helt hundra med Minna. Förutom att hon ibland har spår efter självskadebeteende som Agnes inte vet hur hon ska tackla så är det något annat med Minna som ibland skiner igenom. Det är ett pendlande mellan storslagna planer, demonstrationer, aktioner och eurfori – andra dagar ligger hon bara hemma, äter ostbågar och skyller på mensvärk. Agnes ser allt det här på avstånd och vet inte riktigt hur hon ska hantera det, men mest iakttar det hela, vilket iofs kanske är ett sätt att hantera det.

När Minna träffar en kille sker en förändring i relationen. Agnes är inte längre relevant och har ingen annan att vända sig till. Eftersom Minna varit den som varit hennes allt är hon nu utan och egentligen inte med någon. Och hur det här beskrivs är så jäkla vidrigt och sorgligt. För det kan ju ha hänt under ens liv, att någon kompis träffat en partner och försvinner in i hångel/kåt/vill-lära-känna-hen-till-100% - dimma osv. Men just som 17 år är ju allt så otroligt jävla stort. Då sitter ju alla känslor på utsidan av kroppen och allt känns så mycket mer än vad det kanske gör i vuxen ålder? Pga tidigare erfarenheter och upplevelser. Någon gång måste ju vara den första och för Agnes innebär det utanförskap och isolering.

 

Om vi bara bortser från det otroligt hemska att Agnes står utan vän, gång på gång blir bortvald pga snubbar, är det dessutom väldigt hemskt att se hur dåligt Minna mår. Och att hennes föräldrar fattar noll alternativt inte vet hur dom ska hantera det. Oavsett vilket så gör dom ingenting, och det blir inte bättre av att Agnes inte vågar berätta för dom när hon ser Minnas färska sår eller gång på gång känner av hur Minna isolerar sig från henne. Ganska snabbt blir ett mönster synligt i Minnas mående, att det är besatthet om att rädda världen, aktioner måste ske, det är vakna nätter där världen ska tas över och sen kommer bakslagen med isolering, skolk från skolan och matvägran. Och det är otroligt sorgligt och hemskt att läsa det ur en bästa kompis perspektiv. Just för att hon inte har någon bra kontakt med Minnas eller sina egna föräldrar, eller några andra vuxna i deras närhet som hon kan prata med. Efter ett tag får Minna hjälp utifrån, från vården. Men det är inget som direkt biter på henne, vilket iofs känns som rimligt sätt för en 17åring att reagera på.  </3

Där säger jag stopp och belägg för den här recensionen och skickar istället med en uppmaning om att alla borde läsa den. Och alla ni som antingen jobbar med eller hänger med andras eller egna kids borde låna/sno/köpa den här boken. För den är så otroligt viktig och välskriven om psykisk ohälsa, framförallt hur det kan kännas för den som står vid sidan av. Och vilka konsekvenser det kan bli när vuxenvärlden gång på gång sviker. Allt ska brinna får fem av fem palmer <3 

 Fantastiska Sofia Nordin <3 
 
 
Det här är med i slutet av boken, vilket såklart är ett tecken på att det som står i boken kan väcka känslor oss folk som kanske har liknande erfarenheter. Men det visar också på att det kan vara jättebra att prata med andra vuxna om en inte mår helt hundra. Finns det ingen vuxen i ens närhet som en kan snacka med eller litar på finns det andra vuxna, antingen via telefon, chatt eller hemsidor. <3 

Homo sapienne

 
Jag fick hem den här boken av Leopard förlag  och blev intresserad pga omslaget. Det är inte så ofta en kvinna kan käka en banan utan att en tänker på någon som suger kuk, men det här fotot är mer avslappat och ointressant. Och jag gillar det. Homo Sapienne är skriven av Niviaq Korneliusse och ges ut av Leopard förlag.

Korneliusse är född 1990 och kommer från Grönland där boken också utspelar sig, i huvudstaden Nuuk. Och vi kan börja där, jag kan absolut ingenting om Grönland. Var tvungen att googla för att förstå var i världen vi befinner oss. Det närmsta jag kommit Grönland är ett dygn på Island för tre år sedan. Men om dom har schyssta hbtq-lagar kan jag tänka mig att resa dit. Hur som helst, jag gillar att läsa böcker om platser jag kan noll om. Varje gång jag läser en bok som ustpelar sig i centrala Stockholm, Södermalm, Globen osv så vet jag exakt vart dom springer, vilka fik som finns på riktigt osv. Men staden Nuuk kan jag ingenting och då blir läsningen på ett annat sätt tycker jag.

 

Boken är kort, 152 sidor och det är högt tempo. Och jag kan ärligt säga att jag först inte förstod att det byttes mellan olika karaktärer. Så jag var ganska förvirrad när jag var inne på andra karaktären som då pratade med första karaktären… Men sen vid tredje karaktären som då kände första och andra karaktären förstod jag och då gillade jag det. Att en fick vara med om samma festkväll, samma ragg, samma sex och samma bråk men ur flera personers perspektiv. Det var snyggt, snabbt och blev upphackat av faktiska sms och chatt-trådar. Vi får följa Fia, Sofia och Inuk + hur deras olika relationer ser ut i ett litet samhälle. Som sagt tyckte jag att det var ganska förvirrande i början, vilket var typ 50 av de 152 sidorna…

Men det som drabbade mig mest är att det är en grupp queera personer som befinner sig i en liten stad. Jag som Stockholmare har ju haft ett annat spelrum under min uppväxt. Visst, i Aspudden kände alla alla. Men inte på samma sätt som alla känner alla där min fru växte upp. Och inte i närheten av hur det framställs om staden Nuuk. Sådant är ju såklart alltid hjärtskärande, hur platsen för uppväxten påverkar, stryper, förhindrar eller dödar ens rätt till att vara den en vill vara. Såklart händer det ju även i större städer, men jag tänka mig att normer kring hur en ska leva, vem en ska bli kär i eller knulla med kanske är snäppet starkare på de platser som baseras på att det fortsätter komma barn. Och mina fördomar säger mig att folk ofta utgår från att samkönade par inte skaffar barn – vilket så kanske är fallet på Grönland? Jag har faktiskt ingen koll hur hbtq-lagarna ser ut på Grönland eller vilka rättigheter de har, men det är ett återkommande tema i boken. Att dom känner sig kvävda, att dom längtar bort, att dom flyr mer hjälp av alkohol osv. Och så känner en kanske inte om det är en härlig plats att bo på. Visst kan en vilja supa och röja varje helg, det kan ju vara kul, men jag känner att dom är destruktiva i typ allt dom gör. 

 

Jag både gillade boken och kände mig förvirrad. Hade den varit längre hade det gått att sätta sig in i karaktärerna mer och lära känna dom på ett annat sätt. Nu blev det både ytligt och geggigt på samma gång. När jag väl fattade bokens upplägg gillade jag att det var avbrott med sms, chattar och brev till varandra. Det gav något mer till själva historien, lite förvirrande och härligt på samma gång. Jag är redan pepp på nästa bok av Korneliusse. Homo sapienne får tre av fem palmer. 

  Niviaq Korneliusse

PS 4-ever

Jag svängde förbi en pocket shop för en kisspaus, bland det bästa med att ha jobbat centralt. Plus att jag får kika på deras läs-ex! Och jag gick loss sist jag var på Götgatans pocket shop. ❤️❤️❤️


Några av böckerna har jag med mig nu på semestern också! 

(null) (null)