sexualupplysare och bokälskare

Ingenting och allting

Publicerad 2018-01-17 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag är ju ett stort fan av ungdomsböcker. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Iblandär ungdomsböcker så bra att jag inte ens fattar hur andra böcker kan få bli utgivna och så kände jag med den här. Nicola Yoon har skrivit Ingenting och allting och jag kan bara önska att jag kan skriva en procent så bra som hon gör. Månpocket har gett ut boken och det finns även en film. 
 
Boken handlar om sjuttonåriga Maddy som har en allvarlig och ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot i princip allt. Hon har aldrig lämnat hemmet och vet inte vad som finns där utanför förutom det hon kan ta del av från filmer och böcker. Hon har sin mamma och sin sköterska, de får lämna hemmet men går genom en luft-sluss och är sjukt noga med hygienen såklart. Det finns luftrenare i varje rum, Maddy har några vita tshirts, några blåa jeans och några vita gympaskor. Böckerna kommer in i huset noga inpackade i flera omgångar plast och hon får bara äta vissa saker. Allt är noga uträknat och planerat av hennes mamma som också är hennes läkare. Allt är skapat för att hon ska klara sig från allt hon är allergisk mot. 
- allt detta är ju dels fascinerande och dels sorgligt. Det hänger ju ihop med att jag som inte varit inlåst i sjutton år av mitt liv spär på mina känslor kring vad Maddy missar. Jag vet ju vad som finns utanför ett hus och vad hon kan ha missat. Men hon har ju ingen aning. Hon vet inte vad hon passar i för kläder eftersom hon bara har samma kläder, hon vet inte hur havet doftar eller hur det känns och hon vet bara hur maten som hennes mamma lagar smakar. All övrig kontakt är med hennes lärare och det sker via skype. 
 
Det som händer är att hon får syn på en nyinflyttad granne som hon får kontakt med. De skriver meddelanden på fönstrena i imman, mailar och mimar till varandra. Och en dag får han komma igenom luftslussen. Men allt sker bakom mammans rygg. Tack vare honom får hon känna på hur det kan vara på utsidan av hennes hus, hur det kan vara att känna känslor, andas riktig luft och känna doften av havet. Och givetvis blir dom kära. Det fattar en ju bara genom att kolla på omslaget till boken. 
 
När jag läste ut den här boken hulkgrät jag. Det har nog aldrig hänt att jag liksom grät när boken väl var klar? Jag gråter ofta under tiden jag läser sorgliga, hemska eller fina scener. Men nu grät jag över att den var slut och över vad som hände. Jag kände så otroligt mycket för Maddy, och för Olly som killen heter. Helvete vilken jävla bok. Den är så bra att jag önskar att jag hade läst den långsammare, men det gick inte. Det är inte bara text utan även inklippta mail, chattkonversationer och bilder. Det är genialiskt. Ingenting och allting får fem av fem palmer. 
 
Författaren Nicola Yoon

Var snäll mot djuren

Publicerad 2018-01-14 06:33:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst boken Var snäll mot djuren av Monica Isakstuen som Brombergs förlag ger ut. Jag har kollat på den i olika bokhandlar och blev glad när jag hittade den på plattans biblo. Älskar biblo 4-ever. 
 
Boken handlar om Karen som har ett barn ihop med en man, och när Anna är några år inser Karen att det inte fungerar längre och ansöker om skilsmässa. De bestämmer sig för delad vårdnad då pappan vill vara lika stor del av barnets liv som mamman, de delar upp alla saker, flyttar isär och är helt sams om allt som sker. Förutom Karen gällande vem hon själv är och vad hon blir de dagar hon inte är med sitt barn. 
Och dom här tankarna ventilerar hon för sig själv, drar liknelser till historiska händelse, hon pratar med sin mamma och hon ältar sina känslor om och om igen. Samt hur hon kan påverka sin dotters uppväxt och hur hon kommer att bli som person. Det är mycket oro och rädsla inför hur hon kommer att påverka dotterns olika egenskaper. 
 
Jag har läst några recensioner av boken för att försöka luska ut vad titeln syftar på, för det missade jag. Boken är uppdelad i väldigt korta texer. Vissa sidor innehåller bara en mening, andra stycken är en/en och en halv sida. Men jag fattade aldrig vad titeln betyder. Åter till handlingen, Isakstuen är hyllad för sin beskrivning av den här sortens moderskap eftersom den är motsatsen till vad "modernt moderskap" är. Jag tolkar recensionerna som att "det moderna" är att det finns pappor som tar hand om sina barn, som plockar ut några fler dagar än 3 månader och är aktiva med sina barn. Är det det som klassas som modernt? I den här boken vill ju Karen ha barnet helt och hållet för sig själv, hon anser sig ha mer rätt till barnet än pappan eftersom hon burit på barnet i nio månader. Att hon är liksom mer förälder än pappan för hon har burit på barnet samtidigt som hon vacklar mellan olika identiteter de dagar hon inte har hand om barnet. 
 
Jag tyckte om boken för jag kunde ibland relatera till karaktären även fast jag inte har några barn. Jag troddejag skulle störa mig på det poetiska, men det var snyggt skrivet och jag gillade språket. Gällande handlingen är det ju något ofattbart med att ingå i en relation, skaffa barn med en person och sen behöva vara ifrån barnet 50 % av tiden. Det är ju en orimlig och hjärtskärande ekvation. Samtidigt som det är normen för majoriteten av alla familjer. Så det är ju knappast en handling helt tagen ur luften, eftersom det sker typ 50 % av alla par? På något sätt kändes det liksom nytt och fräscht med en pappa som ville engagera sig i sitt barns uppväxt? Är det jag som är störd eller är det ett unikt scenario? 
 
Var snäll mot djuren får tre av fem palmer. 
 
Författaren Monica Isakstuen

Kultan har 50 %!

Publicerad 2018-01-10 07:08:09 i böcker,

Jag har egentligen flera bokrecensioner på g, men flyttade fram en pga viktigt meddelande: Pocket Shop Kulturhuset stänger den 15/1! Otroligt sorgligt såklart. Det var en av butikerna jag brukade hoppa in i när jag jobbade på PS. Men till något bra, dom har 50 % på allt! 

Jag och Filip var där i måndags och gick loss. Det är ganska utplockat, men jag fick med mig dom här:

(null)

(null)

Vei

Publicerad 2018-01-07 06:56:00 i böcker,

Jag har läst Vei som är skriven av Sara Bergmark Elfgren och ritad av Karl Johansson. Bergmark Elfgren har ju skrivit Engelfors-triologin ihop med Mats Strandberg och det gjordes även serier av det, där Johansson var med och ritade. 
 
Det här handlar inte om Engelfors eller häxor, utan om nordisk mytologi. Och jag vet inte var jag befann mig när dom gick igenom det här i skolan, för jag kan typ ingenting. Jag känner igen olika namn och olika egenskaper, men jag vet inte vilka som bor var eller varför. Det är liksom en stor kunskapslucka jag har. Och den blev tyvärr inte ifylld av den här serien. 
Dessutom hade jag fått för mig att den skulle vara queer, men det tyckte jag inte att den var? Äsch, jag tror att jag hade behövt veta vilka alla var innan jag började läsa, för nu störde jag mig bara på att jag inte höll koll på vem som var släkt med vem och vilka som var fiender eller älskare. Allt kändes bara rörigt. Men men, om en redan är en fena på gudar och gillar serier är denna en given succé :))
 
Vei får två av fem palmer. 
 
Sara Bergmark Elfgren och Karl Johansson. 

en alldeles särskild kärlek

Publicerad 2018-01-03 06:32:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján och ges ut av Norstedts. Och jag tror att jag föll för omslaget, att jag kanske tänkte att det skulle kunna handla om krossad kärlek, trasiga hjärtan men med något slags lyckligt slut. 
 
Och på ett sätt var det väl det också, alltså ett lyckligt slut. Boken handlar om Adorján själv, och framförallt hennes farmor och farfar som begår ett gemensamt självmord. Så hon har med hjälp av sina egna minnen och samtal med folk i deras närhet skrivit den här boken. Och jag kan säga ganska direkt att jag trodde att jag skulle gråta mig igenom 173 sidor, men det visade sig att jag bara gillade typ 5 sidor? En anledning till det är nog upplägget av boken. Det var hennes egna minnen av farmor och farfar, deras sista dag i livet, dera egna minnen av olika händelser samt historier från människor runt dom som blandades i en enda röra. Jag hade nog behövt fler sidor eller en annan struktur för att tycka bättre om boken. Nu kändes det mer hattigt och märkligt. 
 
Adorjáns farmor och farfar överlevde förintelsen, vilket som påverkat dom för resten av livet. De föddes och växte upp i Ukraina och rent procentuellt är det ukrainare som begår flest självmord i hela världen. Farmor och farfar berättar för några personer om sitt beslut och får till sist tag på boken The final exit där de hittar metoden som de ska använda sig av för att livet av sig. 
 
Jag vet inte, men det var något som skavde i mig kring hela boken, eller själva syftet med boken. Jag är för dödshjälp och jag kan ha förståelse för självmord i vissa fall. I många fall blir jag kräkfärdig av sorg/ilska när jag läser om alla unga/hbtq-personer som begår självmord som följd av mobbing, trakasserier, våld, hot om våld, depression, utanförskap osv. Men i det här fallet är det förståeligt, de har överlevt förintelsen, är gamla och farfar är väldigt sjuk. Och farmor har sagt att hon inte lever en dag utan honom vid sin sida. I mitt huvud blir det då på något sätt rimligt att de väljer att göra det här. Och det blir inte rimligt i mitt huvud att försöka ta reda på varför. 
 
En annan särskild kärlek får två av fem palmer. 
Författaren Johanna Adorján. 

Naturlig skönhet

Publicerad 2017-12-31 06:35:00 i böcker,

Jag har läst Nanna Johanssons senaste album Naturlig Skönhet som ges ut av Galago
 
Och jag fick samma känlsa som när jag läst dom andra albumen, vissa serier är fantastiska och andra serier får mig bara att känna mig dum. För jag vet inte om citaten är tagna från riktiga personer, om det är påhittade karaktärer eller om det är kända personer eller samtal en borde känna till? Och det sänker ju såklart betyget några snäpp. Men här är några sidor som fick mig att fnissa: 
 
 
 
 
Naturlig skönhet får två av fem palmer. 
 Nanna Johansson. 

De sju som såg

Publicerad 2017-12-27 06:27:00 i böcker, girls <3,

Jag fick hem Denise Rudbergs senaste bok i genren elegant crime om Marianne Jidhoff som heter De sju som såg. Och dom är ju döpta med den siffran som den är i serien. Det är Forum som ger ut hela serien som heter: Ett litet snedsprång, Två gånger är en vana, Bara tre kan leka så, Mellan fyra ögon, När klockan slår fem och På sex meters djup
 
Jag älskar ju den äldre åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som nu blivit chef för sin egna utredningsgrupp där Torsten och Madrid är med sedan tidigare + två nya tillskott. Först och främst, det här var den absolut roligaste boken jag läst av Denise Rudberg. Och den roligaste boken jag läst på länge! Det är ett otroligt tungt tema som är i fokus, så det behövdes lite lättare och roligare scener - och dom var hysteriskt roliga. Jag skrattade så jag skrek flera gånger. Och jag visade vissa scener för mamma och syrran som skrattade lika högt. Jidhoff har fått motion utskrivet på recept och det beskrivs oerhört underhållande. <3 
 
Tillbaka till det tunga ämnet, fokus för De sju som såg är kvinnomisshandel. Och jag vill väl börja med att varna, det är grova scener som beskrivs. Men såhär runt juletid är det ju många människors vardag. Runt julen är det flest anmälningar som sker och kvinnor flyr med sina barn från partners, ex och gifta män. I den här boken får vi följa en väldigt rik och mäktig ex-idrottsman som misshandlar sin fru psykiskt och fysiskt regelbundet. Det beskrivs hur hans misshandel går i cykler och hur hon bara går runt och väntar på nästa attack. 
- dom här scenerna är så otäckt skrivna, men det är så mycket jag känner igen från andra böcker om liknande fall. Och det var flera gånger som jag drabbades av samma gamla tanke "skulle det här hända någon jag känner vet jag inte vad jag skulle göra, varken med personen eller med mig själv." För det är ju så det är. Vi lever i ett samhälle som godkänner mäns våld mot kvinnor. Vi lever i ett samhälle som godkänner att kvinnor, barn och djur aktivt flyr för sina liv från pojkvänner, äkta män, sambos och ex. Vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ständigt är hotade verksamheter av samma nämnda män och vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ständigt är fulla. Vi lever inte i ett samhälle där samma instanser behövs för män. Och vi lever i ett samhälle som aktivt skyddar dessa män som misshandlar kvinnor och barn. - det här är fakta som vi aldrig kan komma från. Vi vet att den farligaste platsen för en kvinna är i sitt egna hem med sin pojkvän/man/sambo/ex. 
 
Förutom det roliga och förutom det viktiga och tunga ämnet - så växer karaktären Torsten! Att han är intresserad av Jidhoff har varit klart i några böcker, men nu blir det mer och mer tydligt. Och jag gillar deras samtal, deras respekt för varandra och hur de kommer varandra närmre via träning. Förutom att Torsten höjer sin ribba så dök två andra upp, Veronica och Luka. Veronica verkar lite aspig och Luka hänger mest på. Jag hoppas att dom får mer plats i kommande böcker. 
 
Alla som gillar bra historier med viktigt tema - läs denna! Eller om du gillar chic lit men också spänning, gå loss! De sju som såg får fyra av fem palmer. 
 
 Queen Denise Rudberg <3 

Orkidépojken

Publicerad 2017-12-24 07:35:00 i böcker,

Jag har känt till Helena Dahlgren i flera år och har läst massa om hennes andra bok Orkidépojken som ges ut av Lava förlag. Jag har tänkt att läsa debuten 100 hemskaste, men har inte vågat haha. 
 
Boken handlar om Hanna och Zeb som växer upp i Tyresö, faktiskt i närheten av syrrans gamla lägenhet så jag kände igen några av gatorna som nämndes. Och det är så otroligt mycket popkulturella referenser! Så mycket att jag blev stressad? För jag visste liksom inte om det var meningar ur låtar, filmer, böcker eller om det var karaktärernas tankar eller om det var snodda meningar som karaktärerna använde med flit eller inte. Jag visste liksom inte hur mycket som var karaktärerna eller vad som var popkulturella referenser? 
 
Förutom att dom hänger på Patricia, super och planerar flytt till London så jobbar dom på en kyrkogård och festar mycket. Hanna är en härlig karaktär som liksom vet att hon är en udda person, men som omfamnat det på något sätt. Både hon och Zeb lever på tanken om att de snart slipper Tyresö och bor i London där det riktiga livet kan starta. Och de läser en blogg, skriven av Orkidépojken. Som handlar om blommor men egentligen något annat. Dessutom försvinner en tjej från deras område och plötsligt är Hanna mitt i allt. 
 
Helt ärligt kände jag att boken var alldeles för kort. Jag var stressad under hela läsningen för jag kände efter några sidor att jag inte fattade hur någon skulle kunna få ihop något på dom här sidorna. Och jag kände att jag missade saker, eller så fanns dom sakerna inte med. Jag hade velat ha fler sidor, mer om Hanna, mer om Lina, mer mysterier och fler ord. Så jag tyckte om boken, men ville ha mer. Jag förstod inte riktigt allt det mystiska, jag förstod inte alla referenser och jag tycker det gick för snabbt och var för kort. 
 
Gillar du mystiska böcker - gå loss! Språket är bra, du kommer fastna direkt och kommer inte kunna sluta läsa. Och det är stundtals läskigt, vilket jag verkligen gillade. Men det var för kort för min smak. Orkidépojken får tre av fem palmer.  
 
Författare Helena Dahlgren. Fotograf Severus Tenenbaum 

När reglerna slutat gälla

Publicerad 2017-12-20 07:40:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst När reglerna slutat gälla av Ariel Levy och den ges ut av Natur och Kultur. 
 
Och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av boken, det står att den handlar om en kvinna som är gravid i femte månaden, gift med en kvinna, de bor på Manhattan, de är typ lyckliga, reser mycket, hon flyger över halva världen för ett jobb. Strax efter har hon inget kvar. - och boken handlade exakt om det. Varken typ mer eller mindre än så. 
Boken är om Levy själv, alltså en memoar, och jag blev inte mer berörd av att veta att det fanns en faktiskt person bakom alla handlingar och känslor. Det står på baksidan och om boken att hon ska ställa frågor om livet, passion och hunger/förväntningar på livet. Just dom blocken måste jag ha bläddrat förbi för jag minns inte att jag läst något om det. 
 
Helt ärligt, jag föll ju för titeln och jag föll för att Lena Dunham blurbat på boket. Och jag måste ju sluta tycka om saker i förväg för att någon jag ser upp till eller själv beundrar gillar något. För det är ju så sällan ett kvitto på att något är bra. :((((
 
Något som var intressant var att få ta del av hennes känslor kring att vara anhörig till en missbrukare. Hur hon inser att hon blivit lurad under en lång tid och gått på varje lögn som hennes fru sagt. Och vid ett tillfälle beskriver hon känslorna för pappan (det finns en man som gett dom sperma för att kunna göra en insemination och som även vill finnas med som ekonomiskt stöd och typ som farbror till barnet.) och att hon kände någon slags anknytning till honom? Vilket såklart gör att Lucy, hennes fru, känner sig otroligt utanför och ännu mer bortkopplad från barnet som hon ska bli mamma till men inte bär på. Dessa scener var intressanta och väckte såklart tankar hos mig. Typ hur löser jag och E ifall jag skulle få känslor för vår donator? Nu tänker jag att chanserna är mindre eftersom vi inte kommer ha någon som helst aning om vem som kan vara vår donator. Vi kommer ju ha noll kontakt med den personen. I boken hade de ju gemensamt valt ut en person, frågat honom, umgåtts med honom och hade kontakt och ett upplägg. Men iaf, hon menade att det var graviditeten som skapade detta hos henne. 
 
Jag skulle nog rekommendera den här boken till alla som vill läsa något annorlunda om lesbiska. Om föräldrarskap och relationer. Det var intressant såklart att få läsa om en relation som inte går som på räls och där det händer flera jobbiga händelser. Eller för den som bara vill läsa något pretto. Eller går på blurbar av personer som Lena Dunham. När reglerna slutat gälla får tre av fem palmer. 
 
Författaren Ariel Levy

Utan att släppa taget

Publicerad 2017-12-17 07:13:00 i böcker, girls <3,

Jag har fått läsa årets julbok: Utan att släppa taget av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg. Det är Lind & Co som ger ut den -  tusen tack! 
 
Precis som deras andra böcker får vi följa två personer, och i den här boken handlar det om Agnes och Simon. Dom tillhör samma kompisgäng som känt varandra i evigheter och nu ska dom fira jul tillsammans på en stor gård. Agnes ska fira första julen utan sitt barn, vilket beskrivs väldigt fint. Boken är bara drygt 200 sidor, så jag fick inget grepp om övriga karaktärer. Men det är en kusiner till Agnes och lite olika parkonstellationer. Simon är ganska osympatisk. Ständigt pank, ocharmig, kan inte behålla en relation och som tar lite för enkelt på det mesta samtidigt som han är störig. Och jag fick inga direkta känslor för honom? Även fast det händer olika saker så blev jag inte berörd av honom på något sätt. Kanske för att han bara var så douchig genomgående. 
 
Dom befinner sig på gården och mycket hinner hända på några få dagar. Hemligheter, otrohet, gamla kärlekar, utpressning, skönhetsoperationer, stora mängder alkohol, sex och en del nostalgitrippar. Och jag tycker det är tråkigt att boken var så kort. Jag hade gärna hängt med det här gänget utspritt över en triologi, för jag fick lite känslor för några av karaktärerna, men jag hade behövt mer. Det kunde droppas vettiga repliker, intressanta karaktärsdrag och händelser som jag absolut ville veta mer om. Men som bara försvinner efter några få meningar. Jag som egentligen inte gillar långa böcker hade velat ha minst 100 sidor till eller två böcker till. Nu blev det stressat och ganska ytligt. Tyvärr! För jag har alltid älskat Rudbergs chiclit och deckarna om Marianne Jidhoff tillhör ju mina favoriter! Men den här var inte min kopp te. 
 
Om du gillar lättsmälta böcker med bra dialoger, dyra detaljer och vill få bra avkoppling för hjärnan - då kan jag verkligen rekommendera den här boken till dig! Och själv tänker jag hålla tummarna för att det kommer en till bok om Agnes och Theo <3 Utan att släppa taget får tre av fem palmer.  
 
Fotograf: Christopher Hunt

Hans Rosling - Hur jag lärde mig förstå världen

Publicerad 2017-12-10 06:50:00 i böcker,

Jag har läst Hans Rosling, Hur jag lärde mig förstå världen av honom själv och Fanny Härgestam. Den ges ut av Natur & Kultur. Tanken var att jag skulle hinna läsa både körteori och skriva, men jag fastnade. Det gick inte att sluta läsa om hans liv. 
 
Jag minns fortfarande föreläsningen han höll på min första högskole-kurs jag gick på. Det var jag och sjuksystrar, läkarstudenter, barnmorskor och andra belästa. För mig var det min första kurs efter gymnasiet, så jag kände mig konstant liten och okunnig. Men jag insåg ganska snabbt att jag hade en helt annan ingång kring de olika perspektiven på hiv (som kursen handlade om) och när Hans Rosling gäst-föreläste så föll jag direkt och jag visste att det var hiv-prevention jag ville arbeta med. Och med tanke på all kunskap han hade så blev vi som satt där liksom jämlika? Vilket kändes otroligt skönt och värdefullt för mig. Jag minns än i dag vissa saker han sa <3 
 
Det jag älskar mest med boken är att en inte behöver ha någon förkunskap alls. Hans förklarar allt från grunden och gör allt förståeligt. Det börjar med hans föräldrar och deras uppväxt och avslutas med hans sista dagar. Han hinner med mycket arbete utomlands, arbeta med epidemier, skapa Gapminder med sin son och hans fru och bo utomlands i flera perioder med sin familj. Frun, som heter Agneta arbetade också inom vård och de började som barnmorska och läkare. Att få följa deras relation, deras arbete och familjeliv är fantastiskt. De hann med så otroligt mycket innan han dog! Och ett tag när jag läste började reflektera över mina gamla drömmar. Efter Hans föreläsning 2009 ville jag ju utomlands och arbeta med hiv-prevention. Men jag var mitt uppe i behandling mot hep c och la dom planerna på hyllan. Dessutom ville jag inte bara utomlands i några månader och volontära, utan vara på en plats i minst 6 månader. Vem vet, den dagen kanske kommer när jag packar med fru och barn utomlands för att jobba med hiv-prevention?
- ochja, jag vet att mitt jobb är jätteviktigt också. Att jobba lokalt med hivprevention för msm och transpersoner är ju otroligt viktigt. Det vet jag ju. Men jag insåg liksom att det går att jobba på lite olika sätt när jag läste boken. 
 
Hur som helst, alla borde läsa den här boken. För att vidga sina vyer, för att läsa om olika delar av Afrika, om rättne till vård, ekonomi, välfärd och förstå hur snabbt länder kan utvecklas. Det är så otroligt spännande och viktigt. Läs! Hans Rosling Hur jag lärde mig förstå världen får fem av fem palmer. 
 
Geniet Hans Rosling <3 Om du inte vill läsa boken, googla och se något av alla klipp han spelat in ihop med sin son hans fru. Genier hela bunten! 

Biblo <3

Publicerad 2017-12-06 07:34:12 i böcker,

Är det en sak som jag alltid blir glad av att tänka på så är det bibliotek. Det har alltid varit en speciell plats för mig. Det är lugnt, tyst, har ofta ganska snorkig personal och alla böcker på samma plats skapar ju en speciell doft. Damm, papper och gamla böcker. Blir glad bara av tanken på det. 

Hur som helst, detta är senaste skörden. Deckare, lite fakta och ungdomsböcker. Jag har läst så himla lite på sistone pga eget skrivande och körteori. Men denna hög ska jag nog ta mig i igenom i december :)))

(null)

Våldets historia

Publicerad 2017-12-03 14:09:42 i böcker, hbtqi,

Jag och Jon har en bokklubb och den andra boken vi valt är Våldets historia av Èdouard Louis. Den ges ut av Wahlström & Widstrand, tack för läsexet!  
 
Jag kan väl börja med att slänga in en TW. Boken handlar om våldtäkt och det förekommer beskrivningar av själva våldtäkten, undersöknigen efteråt och kroppens reaktioner efteråt. Det är inte överdrivet detaljerat som jag upplever att det kan vara när en kvinna blir våldtagen av en man, men några scener var vidriga.
 
Boken handlar om Èdourad som är på väg hem och träffar en man, Reda (icke att missta för det svenska ordet reda som jag gjorde med namnet Sorg i en annan fransk bok.) Reda följer med upp, de ligger och innan han går vänder det och Reda våldtar Èdouard. Detta är ingen spoiler utan står på baksidan.
 
Och sen får vi följa vad som händer efteråt. Dels genom hans egna berättelse, dels genom hans systers berättelse för sin man. Det tog mig ganska lång tid att fatta det, men det var snyggt skrivet när jag väl fattade det. Èdouard diskuterar mycket med sig själv om vad som är rätt, vad han förväntas göra, vad Reda kanske tänker/känner, om han ska anmäla eller inte, hur poliser och läkare behandlar honom. Och det är riktigt intressant och vidrigt beskrivet. Skillnaden mellan vad han själv vill göra och vad han gör för att det förväntas av honom, det beskrivs riktigt bra. 
 
Det som är riktigt smärtsamt att läsa är hur han blir behandlad av vården och poliser. Det är nog det som känns mest trovärdigt och det som stämmer mest med mina fördomar om hur män som blivit våldtagna blir bemötta. Detta i kombination med att han inte är säker på hur han ska göra och vad han gör för att andra vill det. Han äger inte sina egna val och han har liksom inte riktigt rätt att bestämma över hur han ska göra. För alla i hans närvaro vet redan vad som är bäst för honom i alla situationer. Han får inte ha sin egen åsikt och han får inte bestämma över sitt eget liv. Och det är så jäkla bra skrivet. Avsnitten när det är han själv som är huvudperson och det är hans egna tankar är bättre än när systern återberättar för sin man, får då läggs ju hennes filter på. 
 
Jag skulle rekommendera den för folk som vill läsa en intressant bok om våldtäkt ur ett annat perspektiv än det en är van vid. Om en har svårt för att läsa om sexuella övergrepp och allt som rör det så ska en skippa denna bok. Den är kort och delvis väldigt bra skriven. Våldets historia får fyra av fem palmer. 
 Författaren Èdouard Louis

Happy Food

Publicerad 2017-11-19 07:03:00 i böcker,

Jag har läst ännu en bok om kost och tarmfloran som heter Happy Food, om hur mat och lycka hänger ihop! Hurra! Det är  Niklas Ekstedt och Henrik Ennart som gått samman och blandar vetenskap, goda recept och intervjuer. + massa, massa fakta om grönsaker, fibrer, bakterier, tarmfloran och psykiskt mående. Det är bokförlaget  Bookmark som ger ut boken. 
 
Niklas Ekstedt är kock och har varit en idol i många år. Det är något med hur han pratar som jag fastnade för för hundra år sen när jag och mamma följde matlagningsprogram. Plus att han kickade ju ut Punk Royale efter deras rassiga efterrätt de skulle servera på Kåken. Henrik Ennart kände jag till svagt sedan tidigare, men nu har jag lärt mig att han är vetenskapsjournalist med fokus på hälsa, livsstil och mående. 
 
Och jag tycker att det är så himla intressant!! Jag tänker att boken finns till för flera olika målgrupper. 
1) personer som vill lära sig mer om grönsaker och typ äta mer än gurka och tomat
2) människor som vill dra ner på köttet och öka med grönsakerna och få inspo
3) folk som kanske fattat att tarmfloran kan påverka måendet. Eller iaf reagerar när en äter kass mat genom jobbiga toabesök, blodsockerfall, finnar, håravfall osv. 
4) dom som mår bra av att äta saker som är bra för kroppen! Som får en lugnare hjärna, hjärta, mage av att veta äta saker som kroppen mår bra av
5) vetenskapsnördarna som gillar att förstå sambanden mellan rödbetsjuice och fysisk prestation
 
Typ så. Eller så tillhör du bara gruppen människor som fattar att cancer bli vanligare, psykisk ohälsa ökar, vi blir sjukare och mycket forskning visar på att vi kan öka våra odds med saker vi äter och dricker. Jag tillhör kategori 4 och mår bättre av att veta att jag kan påverka min hälsa med saker jag äter. Sen kan en ju såklart inte veta hur mycket gener, miljö, tibetanska munkar och sömnvanor påverkar. Men min hjärna mår bra av att skippa vissa saker och äta andra saker. 
 
Och jag kan verkligen rekommendera den här till dig som vill lära dig mer om hur tarmbakterier kan påverka vårt mående och vår hälsa. Boken är väldigt välskriven, pedagogisk och lättförståelig. Du behöver typ veta skillnaden på en gurka och en zucchini. Men mer grundkunskap än så behövs inte. Det är mycket bilder, listor, pedagogiskt och jäkligt snyggt skrivet. 
 
Happy Food får fem av fem palmer. <3 Jag hoppas det kommer en tillhörande kokbok också :))))
 
 

Bokfrukost

Publicerad 2017-11-15 09:14:38 i böcker,

Startar dagen på bästa sätt, som ett superlyxigt kinderägg:
- häng med Fridah
- lyxig frukost
- bokprat

(null)

(null)

paket-dag

Publicerad 2017-11-12 07:01:00 i böcker,

Jag kom hem till två paket i måndags kväll! Jag och Hurre blev typ lika glada, han älskar att lägga sig på papper, karton, paket och lådor. Så direkt när jag packat upp paket brukar han få dom <3 
Våldets historia av Édouard Louis! Jag och Jon har den som bokklubbsbok och jag tror att den här är ca en miljon gånger bättre än den förra boken vi hade. 
Min fascination för tarmar, immunförsvar och gröna blad fortsätter! Så nu ska jag läsa Happy Food av Niklas Ekstedt och Henrik Ennart. Så pepp på den. Fotografen av Carina Bergfeldt är en lös fortsättning på Fadersmord som ligger högst i min läshög <3 
 
Jag är inne i ett sånt himla bra läsflow nu! Jag har ju varvat varannan Läckberg med någon annan bok och läser fakta, romaner och feministiska böcker. När jag är klar med sista Läckberg kommer jag nog börja med Harry Potter. Det var flera år sedan jag läste dom <3

Gänget

Publicerad 2017-11-08 07:30:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Jag har läst min stora idols Katarina Wennstams senaste roman som heter Gänget och den ges ut av Albert Bonniers förlag. Det är ännu en bok om kriminalinspektören Charlotta Lugn och målsägarbiträdet Shirin Nouri. 
Den här boken utspelar sig ett stenkast från min nästa arbetsplats, Det vita huset, precis innan Slussen går över till Henriksdal. Det kontorskomplexet nämns också i boken, vilket kändes lite obehagligt. Jag vet ju exakt var de olika brotten äger rum. Men men, tur att boken är inspirerad av verkligheten 
 
Nouri arbetar som i tidigare böcker med kvinnor som utsatts för mäns våld på olika sätt. Och Lugn som flyttats från sin tjänst i en tidigare bok och nu jobbar på trafikenheten, blir i denna bok inkopplad i ett fall där en man hittas mördad i en tunnel (den utanför mitt jobb). En kväll hör en gammal kompis till Nouri av sig och behöver hjälp med att hennes man som försvunnit. En gammal händelse som några försökt förtränga under många år har nu väckts till liv, och hotar att påverka hela gänget. Nutida händelser blandas upp med tillbakablickar. 
 
Samtidigt som allt detta pågår blir Nouri utsatt för häxjakt från högerextremt håll på olika hemsidor och bland kommentarerna blandas hot och hat. Dom scenerna är så briljanta! För det beskrivs hur enkelt det är för vem som helst att komma undan - och hur jävla lätt och ofta det sker att män trakasserar, hotar och hatar kvinnor via internet. Men också hur det kan påverka en mottagare på olika sätt. 
 
Temat för boken är som alltid med Wennstam mäns våld mot kvinnor på olika sätt. Och boken checkar för boxarna: våldtäkt, hat, hot, gruppvåldtäkt och misshandel. Även fast det är tunga ämnen och mycket detaljer, tillhör Wennstams böcker de som borde tillhöra obligatorisk läsning. Helvete vad bra det är. Hon är ju en av få författare som kan ta ett viktigt ämne, blanda in polisarbete, lite juridik och göra det lättillgängligt för läsaren. I den här boken får hon även med ett annat otroligt vikigt ämne: grupptryck. Hur det fungerar och vad det kan driva folk till. Det enda felet med den här boken är att den bara var på 303 sidor.
 
Gänget får fem av fem palmer.    
Queen Katarina Wennstam <3 

Allt jag inte sa

Publicerad 2017-11-05 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en magisk bok!! Allt jag inte sa är skriven av Yrsa Walldén och ges ut av Vox. Vox är ett imprint till bokförlaget Opal.

Huvudkaraktären är från Malmö och har kommit in på en manus-utbildning i Falun. Där hamnar hon på ett studenthem och blir snabbt bästa kompis med Mårten och Sanna. Samt Dena. Det blir ganska snabbt klart att hon hellre vill vara ihop med Dena än hennes kompis. Men hur säger en till sin bästa kompis att en egentligen är kär? 

Boken är skriven ur jag-perspektiv och skriven om Dena som omnämns som du/dig genom hela boken. Och det är så förbannat bra skrivet att jag hinner bli både avundsjuk och kär på samma gång. Vissa meningar känns liksom innanför skinnet, ens artonåriga jag vaknar till liv och reagerar som huvudkaraktären och plötsligt började jag fundera på hur det var att vara kär första gången, första/tredje/elfte kyssen, förväntningar inför sex och alla miljoner känslor som fullkomligt tumlar runt i kroppen när en kär. Helvete vilken jävla upplevelse det är. Sen vill jag inte romantisera första kärleken för mycket, för exakt lika härligt det är med alla mysiga/svettiga/rosafluffiga känslorna – exakt lika vidrigt är det ju att inte veta vad den andra tänker eller smärtan när allt går åt helvete. Det är ju bedövande smärta. Och kanske är detta en spoiler – eller så fattar ni att det inte går att ha en bok med bara fluff. Bitarna om olycklig kärlek är förbannat bra. Jag känner tyngd i kroppen av att läsa dom.

 

Jag tror att det var länge sen jag kände så här mycket för en bok. Jag kände allt som karaktären kände, jag kände för att hon kände och jag kom ihåg hur jag kände kring första kyssen, första ligget, första/andra/sjunde kärleken. Ja jag är HSP och jag älskar ungdomsböcker/böcker med unga karaktärer just för att det är så pass mycket känslor.

Och det var länge sen jag läste en så pass rå bok? Eftersom karaktären är arton och är med om sin första kärlek + massa andra förändringar, så är alla känslor så stora! Och Wallden skriver så jävla bra. På riktigt bland det bästa jag läst om kärlek. För jag kunde känna så otroligt mycket med karaktären, och det var länge sen. Typ hela sommaren och hösten har jag läst böcker där jag himlat mig genom boken. Men den här träffade mig rätt i magen, hjärtat, tarmarna och kinderna.

 

Tack Walldén för en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något riktigt bra om kärlek <3

Allt jag inte sa får fem av fem palmer <3

 Yrsa Walldén <33

Just nu är jag här

Publicerad 2017-11-01 07:30:00 i böcker, girls <3,

Jag har läst en bok som blivit tokhyllad som heter Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, den ges ut av Natur & Kultur. Inledningsvis, intressant omslag. Jag har aldrig sett ett halvt omslag där titeln sticker igenom och täcks till hälften av någon gammal tavla. Intressant. (min mamma säger ofta intressant när hon tycker att hon någon är dum i huvudet/inte alls så jäkla intressant.)
 
Hur som helst, boken handlar om Elise som är 28 år, pluggar kultur/litteratur på universitet. Hon jobbar på något bemanningsföretag och hoppar in i lite olika butikar och bokhandlar. Ett tag får hon även jobb på en viss bokhandel på centralen. Och enligt baksidetexten och informationstexten så är hon alltid aktiv på tinder, tycker om äldre män och byter erfarenheter av antidepresseiva med sina vänner. - bara den texten borde fått mig att aldrig ens öppna boken. Ja, hon är på tinder, hon pratar om antidepp typ en gång och går på olika tabletter och droger när hon vill festa eller bara komma bort från allt. Och att hon gillar äldre män för att dom är som hästar? Har hon ens träffat en häst? 
 
Elise blir i alla fall intresserad av en i hennes klass, Victor. Och jag vet inte vem jag ogillade mest av dom två? Victor är arkitekt, bryter ihop ganska ofta. Tror att han är en trygg person men han mest gråter och blir arg när Elise är full eller har ångest. Elise har ångest, känner sig sjuk, vägrar att jobba, skriver på en bok och känner sig duktig när hon lagar mat och får beröm av honom. Hon sover dåligt, han sover alltid jättegott. Och dom är så jävla dåliga för varandra. Han vill ha barn - hon är ett jävla barn. Jag kunde inte relatera till något dom sa eller tänkte - och det gäller för hela boken! 
 
Jag ångrar nästan att jag läste den, för det känns i efterhand som slöseri med tid. Som ni förstår ska det bli superkul att diskutera den här med Jon, eftersom det är vår första bokcirkelbok :)))) 
 
Just nu är jag här får 1 av 5 palmer. Jag rekommenderar den typ inte till någon. Jo, om du är ett pretto som gillar att läsa topplisteböcker. 

Food Pharmacy

Publicerad 2017-10-29 07:30:00 i böcker, girls <3,

Food Pharmacy är skriven av Mia Clase och Lina Nertby Aurell, och den ges ut av Bonnier Fakta. Jag har ju lite svårt för ”mat-trender” när mat/smaker/djur/grönsaker trendar osv. Jag minns fortfarande när mina föräldrar var skilda och båda började äta ruccola och ville vara den som började med det först… Det var liksom ingen annan utom dom som tyckte om det, men båda ville ändå vara först <3 Nu typ 15 år senare är det ett gulligt minne och ruccola är ju faktiskt ganska gott.

Åter till mat-trender: läkare/psykologer/lekmän skriver ju artiklar, forskar och kastar pekpinnar åt höger och vänster jämt och ständigt. Och det finns ju alltid en sida som tycker en sak och en annan sida som tycker helt det motsatta. Ibland står ju industrier och myndigheter bakom det och ibland är det universitetsläkare som går loss. Plus massa tomtar som bara vill ha sin mening sagd. Och utöver det är så det oftast pengar som styr vilken forskning som utförs, omskrivs och hur den presenteras. Men vad det gäller Food Pharmacy så är jag fast, såld, knockad tiltad och nollad.

 

Jag har sen en tid tillbaka fått någon slags dödsångest. Jag kan tänka på hur jävla tråkigt det vore om jag dog. Eller blev sjuk. Och det påverkar mig mer än jag vill. Men, denna bok blev liksom ett litet plåster på såren (ja jag vet att en bok kanske inte kan lösa alla problem här i världen, men just nu funkar det). För när jag äter saker som jag vet att min kropp mår bra av, som förebygger cancer, hjärt/kärlsjukdomer, MS, diabetes osv – då mår min hjärna bra. Jag är inte en krångligare person än så. Detsamma gäller träning: vet jag att jag tränar det som kroppen mår bra av och som är förebyggande – ja då mår min hjärna också bra!

Boken är sprängfylld med fakta om tarmarna, immunförsvaret, fibrer, nyttigheter och saker som en helst ska skippa om en inte vill underhålla en kronisk tarminflammation. Och jag tänker inte ens försöka försvara mig kring detta – jag har cancer i släkten på båda sidorna + massa annat jox. Mängder av forskning visar att socker är en bidragande faktor till cancer. = min hjärna är lugnare och mår bättre av att jag skippar socker.Dessutom är mitt humör både roligare och bättre utan sockerdippar. Utöver socker ska en skippa rött kött (för miljö och förebyggande mot sjukdomar), inte steka exakt allt, äta tre olika grönsaker till varje måltid och öka mängden fiber.

 

Kanske håller detta i en vecka? Kanske köttar jag på fram till semmel-tiden? Kanske kör jag på så länge min hjärna mår bra och jag slipper tänka på framtida sjukdomar. Mina enda tips är egentligen: vill du lära dig mer om immunförsvaret och tarmbakterier: läs boken! Vill du hjälpa djur/natur/dig själv – dra ner på mängden rött kött och skippa socker. 

Food Pharmacy får fem av fem palmer

Mina nya idoler Mia Clase och Lina Nertby Aurell <3 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela