Food Pharmacy - kokboken

Jag läste Food Pharmacy i oktober och jag skulle väl ljuga om jag sa att den inte förändrade en drös med saker i mitt liv. Och det här är fortsättningen, Kokboken, skriven av Lina Nertby Aurell och Mia Clase och ges ut av Bonnier fakta. Jag försökte få den som recensionsex men blev nekad, så när jag hittade den på biblan slog jag till. Men jag insåg direkt att jag behöver ha den längre än två veckor :)))
 
Jag gillar ju Clase och Nertby Aurell otroligt mycket. Jag prenumerar på podden, läser bloggen och jag har lagt om mycket av min kost efter att jag läste första boken. Det här var liksom bara glasyren på kakan: ännu mer information, ännu mer fakta, roliga recept och massa pepp. För jag tror ju på det här och min hjärna mår så jäkla bra av att äta efter deras principer: dra ner på socker och rött kött, äta mycket av olika grönsaker och tänka att jag ska lägga till saker istället för att utesluta. Jag fattar att det här inte är för alla. Men för min hjärna och för att slippa tänka på sjukdomar osv funkar det för mig. Och det mesta funkar att göra om till lchf vilket är perfekt för min pcos. Så hjärnan, kroppen och pcos jublar av att äta efter Food Pharmacys tankar. 
 
 
Och såhär, om en inte vill slänga allt med socker, tacka nej till varenda burgare eller köpa hem sju olika grönsaker: börja på ett helt annat sätt som passar! Istället för att bara äta gurka och tomat till middagen - lägg till något slags grönt blad! Kanske byt ut var tredje eller var femte köttburgare till halloumi. Och kanske ta bort det sockret du älskar minst. (typ tråkiga bullar från pressbyrån på jobbfikan eller godis som inte är ditt bästa!)
 
OBS: mina tankar gällande socker handlar inte om vikt eller ett sätt att banta. Det enda som ringer i mina öron är en fras som syrran sa för hundra år sen: "att äta socker är som att välja mellan cancer och alzheimers".  Och då är det bättre för min hjärna att käka socker som jag verkligen älskar och bara stressa mitt humör/blodsocker/förhållande få gånger, än att äta lite då och då av sånt jag inte tok-älskar. För att sluta med allt helt tror jag inte helt på, för kroppen/hjärnan måste även få njuta av sånt som inte är helt hundra :))))
 
Författarna Mia Clase och Lina Nertby Aurell. <3 <3 

vårdval - smårdval

Vi fick hem ett brev för ett tag sen som handlade om att vi skulle få välja avdelning för vår fortsatta behandling för att få barn. Vi har ju vårdval i Sverige som innebär att vi får välja plats för vård, och detta skulle ske inom tre månader annars skulle något hända med vår köplats. Vi står ju i kö sedan slutet av oktober och kön förväntas ta 1 år och 3 månader. 
Och vi fick brevet svin-tidigt på morgonen och hann bara skumma igenom det snabbt innan jag skulle rusa till jobbet, och jag jobbar ju på världens bästa arbetsplats där även Sveriges mest kompetenta person inom hbtq och föräldrarskap jobbar!! Som ligger bakom hbtq-familjer.se
 
I alla fall, det min kollega förklarade var att de kliniker vi fick välja mellan enbart erbjuder insemination med donerade spermier. Och det finns en lag som innebär att ivf med donerade spermier enbart får göras på sjukhus som är kopplade till universitet, dvs Karolinska i Huddinge och Umeå universitetssjukhus. Det innebär ju att tex par där det finns både ägg och spermier kan göra inseminationer och ivf´s på flera kliniker, medan vi som har ägg men saknar spermier och behöver göra ivf då bara kan göra vår behandling på två sjukhus i Sverige. 
- själva lagen är stenålders och borde förändras genast. Men det är ju inget vi kan göra åt här och nu. 
 
Men tack vare den här kunskapen från min kollega ringde jag upp KI och diskuterade fallet med en barnmorska som skulle gå igenom vår journal från Cevita Care där vi gjorde första steget av utredningen. Eftersom jag har PCOS är det i sig en faktor som kan försvåra graviditet. Det PCOS gör med min kropp är att jag har mens typ 3 gånger om året och att jag har lätt för att gå upp i vikt och har svårt för att gå ner i vikt. Däremot har jag ingen kraftig hårväxt eller acne, men superstarka ägg. Det kan ju se så olika ut. Men sammanfattningsvis så förklarade vår gynekolog att det vore enklast för alla med ivf eftersom det kan bli svårt att pricka en ägglossning då jag typ inte har någon. 
 
Så nu ska dom gå igenom mina journaler och återkomma med sitt beslut. Håll alla tummar ni har för att dom ger oss en plats på KI! <3 
 
Kolla vilka urgulliga gener vi vill föra vidare till världen! Här från när vi hade mini-L en hel helg!! Hon kan säga Kaka, Moster och "Det går inte"! Hur smart är hon inte?! <33333

För att väcka hon som drömmer

Jag insåg när jag sökte efter bilder på författaren Johanna Nilsson att jag faktiskt läst en bok av Nilsson tidigare. Gilla hata horan och om jag minns rätt älskade jag den. I alla fall, För att väcka hon som drömmer ges ut av Rabén & Sjögren
 
Jag inleder med att säga att jag inte skulle rekommendera den här boken till en person som någon gång haft negativa tankar om sin kropp, om mat, om träning, om kläder osv. Dvs alla människor. Jag kan tyvärr inte rekommendera den här boken till någon för jag gillar inte upplägget alls. Jag har full förståelse för att en behöver skriva om svåra ämnen, diskutera ätstörningar, självskadebeteende, psykisk ohälsa, självmord, abort, våldtäkt, övergrepp, misshandel osv. Att det måste finnas böcker, filmer, dikter om dessa ämnen för att ständigt hålla diskussioner vid liv. För det behövs verkligen! Det behövs som underlag till diskussioner i skolor, för att väcka liv i debatter, uppmuntra till forskning, sätta fokus på viktiga frågor där folk behöver hjälp/stöd/insatser. 
 
Men jag tycker inte att den här boken gör det på rätt sätt. Jag tycker inte att rätt väg att gå är att beskriva in i minsta detalj hur en karaktär hetsäter varje natt, hur den springer i minusgrader, hur den svälter sig, vad den äter exakt och på vilka tider, hur den gör allt den kan för att gå ner i vikt. - för att om jag som 12-100 år gammal läser den här boken med minsta lilla tvivel på min kropp, så har jag här en perfekt manual för hur jag kan gå ner i vikt. Hur jag kan koppla samman hetsätning, kräkningar, svält, hård träning med andra problem som sker i min värld. Den här karaktären kopplar samman viktnedgång med att hennes mamma ska överleva cancer. 
 
Jag tänker att det går att skriva om ätstörningar, självskadebeteende och psykisk ohälsa på andra sätt än att leverera en meny, exakta beskrivningar av fysiska aktiviteter kopplat till de euforiska känslorna som karaktären upplever när hon går ner i vikt. Det måste gå att prata om det på andra sätt. Visst beskrivs allt hemskt också, all ångest, att hon ständigt fryser, att hon får ont i kroppen av att ligga i sin säng för hon känner benknotorna, att hon har näsblod regelbundet osv. Allt det finns såklart med. Men också med en tanke om att det är värt det? För hon är så styrd av sin sjukdom. Jag som inte haft anorexia eller bulimi och passerat tonåren kan se att det är en sjukdom. Att hennes hjärna är skev och det hon gör är direkt livsfarligt. Jag som vuxen kan utläsa mellan raderna hur mycket ångest hon har och hur jävla piss hon mår. 
- hade jag läst boken för tio eller femton år sen hade jag fått en komplett manual för att gå ner i vikt. Då hade jag väl kanske tänkt att hon har någon ätstörning men inte direkt fattat hur allvarligt det kan vara. 
 
Det är Josefin som bor utanför Falun som är huvudkaraktären. Hon växer upp i en kristen familj och en dag får hennes mamma cancer i magen. Hon träffar en kompis i kyrkan som också har massa problem som tar alldeles för mycket plats i hennes liv på flera olika sätt. Och dessutom hatar alla kristna bögar. Alltså det var så tröttsamt. För visst, jag fattar att det finns kristna som är mot homosexuella. Det finns mängder av folk som inte är kristna som också gör det. Men jag suckade högt över att dom bara var mot homosexuella "för att det är så". Det kändes ganska ogenomtänkt? Tråkigt? Den delen gav liksom ingenting till storyn men jag vet att det ändå påverkar unga homos som läser boken. Den sortens självhat får bara vatten på sin kvarn. 
 
För att väcka hon som drömmer får inget betyg eftersom jag inte kan rekommendera den till någon med gott samvete. 
Författare Johanna Nilsson

Bakgrundsbild<3

Helvete vad glad jag blir varje gång jag kollar på mobilen. Vilket jag ändå gör typ 150-200 gånger om dagen? Eller vad det nu är som alla moderna forskare kommer fram till. 

Jag tänker nog tillbaka på bröllopet varje dag, ibland flera gånger om dagen. Stämningen, all kärlek som fanns i luften, alla lyckotårar, talen, låtarna, hur jävla sprängfylld av kärlek jag var varje gång jag kollade på henne, min fru. <3333 Vår bröllopsdag var en av livets absolut finaste dagar och jag är så jävla tacksam över all hjälp vi fick innan, under och efter!!

Och lika glad och pirrig blir jag varje gång jag kollar på denna bild <33
(null)

51354 ord

Nu har det gått lite mer än 6 månader sen jag var på skrivarresa i Furusund och den 17e juni kollade jag hur många ord jag fått ihop sedan resan: 51354 ord!! Det är nästan 210 boksidor om en skriver med Times New Roman och storlek 12. Det finns en smart uträknare hos Vulkan som jag använder mig av. En del gillar att räkna sitt skrivande i tecken och andra räknar i ord eller hela sidor. Jag räknar ord, och skriver allt mellan 1 och 3000 per dag. Ibland skriver jag bara några meningar på en scen som jag slänger in i stor-manuset och som jag bygger vidare på sen. Och ibland kan jag skriva över en timme och komma upp i över tusen ord eller mer.  
 
Det har gått så fort att få ihop så mycket ord! Och mycket mer ska det bli såklart. Mitt mål är 90000 ord, så finns det gott om material att stryka och redigera bort. Just nu är det inte ens jobbigt eller svårt att få ihop det, jag bara skriver på lust och låter karaktärerna leva på. Jag har ju flera tydliga synopsis som visar på hur historien ska fortsätta och hur det kommer att sluta. 
 
Förutom att det är löjligt kul att skriva och att jag fortfarande är hög på min historia är jag så jävla nöjd över att jag fortsatt och ägnat många timmar åt det. För om några månader kan det ju vara klart! Tänk, historien föddes med en känsla och en lös tanke om något jag skulle vilja skriva i februari för ett år sen. Under veckan i Furusund skrev jag första scenen och sen under min semester i augusti skrev jag karaktärsbeskrivningar, synopsis och sen skrev jag. Lämnade ni texter regelbundet till skrivgruppen, ägnade helgerna åt att skriva och bara lät det ta plats i min vardag. Helvete vad glad jag är över det. <3 
Älskade Furusund. Vilken jävla resa det var! Jag fick se helt magisk miljö, träffa fantastiska människor varav några nu är min skrivgrupp och bara ge skrivandet tid och kärlek <3