Människor som parläser

Detta mina vänner, detta må vara en aning töntigt men det är en hemlig längtan jag har - parläsning.


När par kommer in och gemensamt väljer en bok, det är bland det finaste jag vet. De tar god tid på sig, velar, har ibland med sig egen lista på vad de ska ha, medan andra par mer går på tips och känsla. Och det märks så tydligt när en parläsning är på g, och jag blir hoppfull varje gång det sker.


Och det är så fint, kärlek, läsning och kompromisser som flätas samman. Där har vi ett mål för år 2012.

teman,

Jag sitter här och är lite sugen på teman. Vad säger ni? Ett tema per vecka, minst ett inlägg om dagen och ni får vara med och diskutera, tycka till och vara med via kommentarerna. Låter väl bra? Återkommer sen med en liten lista på teman.
Ps. Det är snöstorm, jag får använda min jacka igen som får mig att känna mig som Harry Potter. Dessutom hänger jag med trollen och vi kollar på Ronja Rövardotter. Visst kan det vara en av Astrids bästa?

I like you so much better when you're naked

05.30-12.00: jobb
13.00-14.00: avslutningssamtal med L
14.00-17.00:fika med Anna!
19.00 - middag med Sanna och Naddi på söder, jag har sminkat mig pigg och klätt på mig en färgglad klänning. Himlen är nästan ljusblå och det är vår i luften. Människor är gladare, livet känns lite lättare och möjligheterna och planerna bara flockas. Dessutom ska jag ut hinna med att både träffa syskonen samt dricka öl med Anna denna helg. Åh, kära vår - du har aldrig varit mer efterlängtad.



ps. kvällens låttips, jag hittade hennes skiva av en slump i London och det kan vara en av de bästa skivor jag hört? Jag kände mig ball och internationell när jag chansade, och så var hon från Norge...

ett avslut,

Jag hade mitt avslutningsmöte idag med min terapeut, jag har gått till henne i 6 år! Det hela började med tonårsångest, framtidsångest, kärleksångest, vad-i-helvete-ska-jag-göra-med-mitt-liv-ångest, utbildningsångest och alla de där miljoner känslor som pumpar runt hos en sextonåring.
- sen fortsatte jag bara. Sex år, det är så jävla lång tid. Det är mer än en fjärdedel av mitt liv. Och vi har hunnit med så mycket prat, ältande och framsteg. Kärlekskrångel, föräldrarsnack, framtid, ludde, vänner, familj, skolan, utbildning, ännu mer ludde, självständighet, plugg, ludde, sexologi, framtiden igen, hepatit c, behandling, ångest, friskförklaring, framtiden, pappas död.


Idag var hennes sista dag för att när som helst vill ett barn födas, så vi hade ett hej då-snack. En liten avrundning och en ihopknytning av säcken. Hon är så fantastisk, önskar att alla som hade lite för mycket tankar kunde få gå till henne, eller någon som är lika bra. Att gå i terapi är bland det bästa en människa kan göra.

Jag vet inte om jag någonsin kommer bli "färdig" med min sorg eller alla mina tankar, men just nu kändes det bra med ett avslut. Jag har vuxit så jävla mycket de senaste halvåret, ni skulle bara veta. Och hon är så jävla jävla fin, jag är så glad att jag gick vilse den där gången jag skulle på mitt första möte och hamnade på fel ställe, och därmed fick L. Ödet i ett nötskal.


"Tänk Caro, för hundra år sen satt du här med lite vaga tankar om att du ville bli sexolog, och nu skriver du för Veckorevyn om precis det du vill och jobbar för både RFSL och RFSU. Du kommer komma precis vart du vill, inget kan stoppa dig"

"Jag ville bara ha det här tillfället att ge något tillbaka, du verkar vara den typen som hela tiden ger och ger, men kanske inte alltid får något tillbaka? Och jag vill ge tillbaka till dig"

- och sen sa hon massa fina saker, beskrev mig in i minsta detalj och jag fick med mig en hög meningar som träffade rätt in i hjärtat och massa kärlek.

sista öppningen,

Jag har sista öppningen någonsin i lila Skrubben. Det känns lite sorgligt? Pocket Shop är det enda jobb jag hitills stannat på i mer än 6 månader, alla andra jobb har jag antingen lärt mig allt på och sen tröttnat, eller börjat bråka med chefen och gjort en protest!
- stackars min mor, hur många gånger har jag inte kommit hem och gormat att jag slutat pga chefen är ett as/rasistisk/svart-anställer/allmänt dum i huvudet och prompt vägrat gå tillbaka. Samtidigt som det är hon som hjälpt mig få tillbaka alla pengar.

(hur en vuxen människa kan ha på sitt samvete att lura unga människor som är nya på arbetsmarknaden kommer jag aldrig förstå. Karma kommer jaga er.)


Den må vara liten, trång, antingen svettig så låren är fuktiga eller svinkall så att en tvingas sitta med fläkten i knät, miljarder böcker på pytteliten yta, kommer två barnvagnar in samtidigt så uppstår panik, ganska jobbig affär - men samtidigt så himla fin och charmig.

- och alla författare som jag beundrar som stormar in, och som jag bara måste berätta för hur mycket jag älskar dom och så uppstår de där fina samtalen. Eller när jag får beröm av författaren själv över min vi gillar-lapp. <3


Lilla lila skrubb, jag kommer sakna dig!