Homo sapienne

 
Jag fick hem den här boken av Leopard förlag  och blev intresserad pga omslaget. Det är inte så ofta en kvinna kan käka en banan utan att en tänker på någon som suger kuk, men det här fotot är mer avslappat och ointressant. Och jag gillar det. Homo Sapienne är skriven av Niviaq Korneliusse och ges ut av Leopard förlag.

Korneliusse är född 1990 och kommer från Grönland där boken också utspelar sig, i huvudstaden Nuuk. Och vi kan börja där, jag kan absolut ingenting om Grönland. Var tvungen att googla för att förstå var i världen vi befinner oss. Det närmsta jag kommit Grönland är ett dygn på Island för tre år sedan. Men om dom har schyssta hbtq-lagar kan jag tänka mig att resa dit. Hur som helst, jag gillar att läsa böcker om platser jag kan noll om. Varje gång jag läser en bok som ustpelar sig i centrala Stockholm, Södermalm, Globen osv så vet jag exakt vart dom springer, vilka fik som finns på riktigt osv. Men staden Nuuk kan jag ingenting och då blir läsningen på ett annat sätt tycker jag.

 

Boken är kort, 152 sidor och det är högt tempo. Och jag kan ärligt säga att jag först inte förstod att det byttes mellan olika karaktärer. Så jag var ganska förvirrad när jag var inne på andra karaktären som då pratade med första karaktären… Men sen vid tredje karaktären som då kände första och andra karaktären förstod jag och då gillade jag det. Att en fick vara med om samma festkväll, samma ragg, samma sex och samma bråk men ur flera personers perspektiv. Det var snyggt, snabbt och blev upphackat av faktiska sms och chatt-trådar. Vi får följa Fia, Sofia och Inuk + hur deras olika relationer ser ut i ett litet samhälle. Som sagt tyckte jag att det var ganska förvirrande i början, vilket var typ 50 av de 152 sidorna…

Men det som drabbade mig mest är att det är en grupp queera personer som befinner sig i en liten stad. Jag som Stockholmare har ju haft ett annat spelrum under min uppväxt. Visst, i Aspudden kände alla alla. Men inte på samma sätt som alla känner alla där min fru växte upp. Och inte i närheten av hur det framställs om staden Nuuk. Sådant är ju såklart alltid hjärtskärande, hur platsen för uppväxten påverkar, stryper, förhindrar eller dödar ens rätt till att vara den en vill vara. Såklart händer det ju även i större städer, men jag tänka mig att normer kring hur en ska leva, vem en ska bli kär i eller knulla med kanske är snäppet starkare på de platser som baseras på att det fortsätter komma barn. Och mina fördomar säger mig att folk ofta utgår från att samkönade par inte skaffar barn – vilket så kanske är fallet på Grönland? Jag har faktiskt ingen koll hur hbtq-lagarna ser ut på Grönland eller vilka rättigheter de har, men det är ett återkommande tema i boken. Att dom känner sig kvävda, att dom längtar bort, att dom flyr mer hjälp av alkohol osv. Och så känner en kanske inte om det är en härlig plats att bo på. Visst kan en vilja supa och röja varje helg, det kan ju vara kul, men jag känner att dom är destruktiva i typ allt dom gör. 

 

Jag både gillade boken och kände mig förvirrad. Hade den varit längre hade det gått att sätta sig in i karaktärerna mer och lära känna dom på ett annat sätt. Nu blev det både ytligt och geggigt på samma gång. När jag väl fattade bokens upplägg gillade jag att det var avbrott med sms, chattar och brev till varandra. Det gav något mer till själva historien, lite förvirrande och härligt på samma gång. Jag är redan pepp på nästa bok av Korneliusse. Homo sapienne får tre av fem palmer. 

  Niviaq Korneliusse

Provera + Lola

Jag har börjat käka provera för att kicka igång en mensblödning. Visserligen har jag haft mens 3 av 4 månader under akupunkturen, men vi ville inte chansa utan ska kicka igång den med Provera istället. Och jag har ju aldrig haft några biverkningar, jag har ändå käkat det kanske 4 gånger förut? 
 
Men nu fick jag nog biverkningar denna gång? Eller om det var en kombo av saker som händer i livet, lite sömn på sistone och dåligt med mat sen jag kom hem från semestern. För mitt under premiären av Lola som jag och Ernst var på fick jag någon slags attack? Från ingenstans fick jag tankar om att jag behövde kräkas, min puls gick upp till 300 slag och jag började kallsvettas. Och även fast jag satt ner blev jag yr och fick känningar som att jag skulle svimma. Hann säga en halv mening till Ernst om att jag måste ut, och sen fick hon ut oss båda. 
 
Jag fick äta några nävar mandlar, vi tog tåget till max och jag fick i mig mat. På tuben på väg hem kom samma känslor tillbaka och Emelie fick hämta mig i gullmars. Sen sov jag 11 timmar och vilade hela dagen efter. Så förhoppningsvis kommer skiten inte tillbaka. 
 
Ernst och E var livets stjärnor <3 <3 <3 
 
Och gällande Lola, superfin! Tommy Körberg har ju en fantastisk röst och jag var så lycklig över att få höra honom live. Dock blev både jag och E lite stressade av att publiken svarade hela tiden? Och att det kändes som att folk skrattade lite extra för att det var en "man i kvinnokläder". Men det kanske bara var jag som var yr och bitter? 
 
 

PS 4-ever

Jag svängde förbi en pocket shop för en kisspaus, bland det bästa med att ha jobbat centralt. Plus att jag får kika på deras läs-ex! Och jag gick loss sist jag var på Götgatans pocket shop. ❤️❤️❤️


Några av böckerna har jag med mig nu på semestern också! 

(null) (null)





104632 ord

Hemma igen och jag fick totalt ihop nästan 12000 ord på en vecka!! Det är så sjukt mycket och jag förstår inte riktigt när jag fick ihop det? Jag satt 3-4 kvällar/nätter på taket och sen hade jag med datorn till poolen nästan varje dag. Då blev det några meningar - kolla på barn ett - några meningar - hämta vatten till mamma - några meningar - barn två ville absolut leka med sin docka på mitt ben bredvid datorn osv. 

Det häftigaste av allt var att jag skrev klart alla halva scener som fanns utspridda över hela boken, löste alla detaljer jag hintat om tidigare som påminnelser till mig själv och skrev sen kronologiskt. Nu har jag fortfarande scener kvar, men jag har ett ganska bra grepp om vad som kommer att ske. Och sen är jag klar!! Det ilar till i magen av bara tanken, snart är mitt utkast redo för en första genomläsning!!😌❤️
(null)

(null)

(null)

(null)

Conversations with friends

Jag köpte den här när jag var utomlands förra året tror jag? Kan ha varit i London? Den har iaf legat stilla på sängbordet ett bra tag. Sally Rooney heter författaren som skrivit Conversations with friends och den ges ut av ff. I Sverige är det Albert Bonniers förlag och Månpocket som gett ut den, och jag gillar nog det svenska omslaget mer. 
 
Frances bor i Dublin, pluggar och bor ihop med sin bästa kompis Bobbi som hon även håller i spoken word med. Dom har tidigare haft ett förhållande, men nu läser dom dikter ihop som Frances skriver och Bobbi är med och läser upp eftersom hon är snyggare och mer självcentrerad. Frances pluggar och skriver, dom dricker vin och hänger runt som två kids gör. Tills dom en dag träffar ett vackert, mäktigt par som består av en skribent och en skådis. Bobbi blir sugen på kvinnan i paret och Frances blir sugen på mannen. Bobbi slutar efter några kyssar medan Frances inleder en relation med mannen, Nick. Och det är inte så himla intressant att läsa. Det sker först i smyg och sen helt öppet och sen hänger dom alla fyra och så går det runt så några varv. 
 
Och om vi bara bortser från att jag tycker att otrohet är en ganska sjuk grej och att jag har svårt att se det förskönande i att vara den som ser till att någon bedrar sin partner, så tycker jag att deras reltion är märklig från början till slut. OBS: vi lägger moraliska pekpinnar åt sidan kring åldersskillnader och att det skulle vara fel att ligga med/bli kär i någon mycket äldre/yngre. För det är inte det jag fokuserar på, inte det moraliska. Utan det jag har svårt att greppa är typ varför? Vad kan det finnas för intresse för en som passerat 40 för någon som nyss passerat 20? Jag kan se tvärtom (eftersom jag själv varit 20 och suktat efter äldre), men vad kan en som är över 40 se hos någon som fortfarande går i skolan och jobbar extra? Det tycker jag är ganska ologiskt, men det kanske bara är jag? 
 
Det står att boken ska handla om sex, politik, klass, vänskap och kärlek. Och alltså kalla mig galen, men att det står att dom kollar på en dokumentär om Iran kallar inte jag politik? Men en del om klass, jamen kanske? Frances har en pappa som 90 % är frånvarande och hon är fattig medan alla hon hänger med har pengar. Något som Bobbi typ inte verkar fatta fastän de varit ihop och ska föreställa kompisar? Fattade noll. Helt ärligt så vet jag inte om jag tappade massa pga inte 100 % på engelska, men jag fattade inte riktigt boken. Den var som ett långt avsnitt av en serie som en typ har på i bakgrunden under tiden en viker tvätt. 
 
En sak jag gillade var dock att hon skriver om endometrios, och går igenom hur en gynundersökning går till i Dublin. Tydligen ska en dricka väldigt, väldigt mycket vatten innan? Dom scenerna var intressanta! Och kul med en huvudkaraktär som var bi. Resten var inte så himla intressant och jag kan nästan ångra att jag läste den under så lång tid, borde bara ha läst ut den i ett svep och inte dragit ut på det. Conversations with friends får två av fem palmer. 
 
Sally Rooney