orimligt mål

Jag följer massa yogakonton på insta. Det är fina, häftiga och ibland realistiska ställningar som en faktiskt kan klara av utan att ha tränat elitgymnastik sedan sexårs. Men denna utmaning? Jag ser kanske fem ställningar jag skulle kunna klara av? Med en vägg eller ett par armar som hjälper till... 

Och det är i dessa situationer som jag är så förbannat tacksam över mitt filter. Mitt magiska filter som suddar ut ångest, självhat eller misstro av min egen förmåga. Utan att jag istället ser det jag kan klara av, och suddar ut resten. Visst att det är kul att ha mål att sträva efter. Mitt mål just nu är en stabil kamel och en ståtlig duva. Knappast att stå på mitt eget huvud... 

Någon vinnarskalle blir jag inte. Men inte heller någon som får ångest av varje träningsmoment som inte är kompatibelt med min kroppsform. Snarare någon som yogar för själens skull. Sen att resultatet även inkluderar i starkare muskler är bara bonus.

på kontoret.

Kickar igång veckan med ett öppningspass på centan, för att sedan promenera några kvarter bort och hänga på mitt andra jobb - med Anna! Hur sjukt är inte det på en skala? För snart fyra år sen trampade jag in på mitt andra PS-pass och mötte henne iklädd bronsglitterbyxor och diggandes till Justin Timberlake. Mycket vatten har runnit under broarna och nu delar vi kontor! Ska jobba bort det sista innan jag tar sommarlov från detta uppdrag fram till augusti. 
 
Jag älskar hur livet lyckas överraska och förändra till det bättre i ett svep. 
 
 


 
 

recept på perfekt kväll

Ett gäng fantastiska vänner en känt i hundra år och som alltid får en att skratta och må gött + hamburgare + fruktiga drinkar + många timmar - gärna VM och skräniga gubbar i åldrarna 17-100 = perfekt kväll! 

Ibland tänker jag på hur himla lite som krävs för att jag ska vara lycklig. Något ätbart och vänner. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så. ❤️

mot byråkraternas pappersborg

Fördel med att ha eget företag: jag får frilansa och arbeta med det jag gör bäst. Träffa kids och prata om sex, kärlek, relationer, könens anatomi, bra-känslor, normer och hbtq. Jag får utbilda fritidsledare, fotbollsspelare och kids i åldrarna 12-100. Samt skriva! Debatt, krönika, fråga/svar-spalt om allt som intresserar mig. Dessutom kan jag frilansa inom andra områden som jag gjort under denna vår samt kommer fortsätta med under hösten. 
- jag kan alltså dra in pengar på saker jag tycker är roligast i världen! Styr mina egna dagar osv.
 
Nackdel med att ha eget företag: jag måste deklarera, fakturera och förstå vad en mervärdesskattedeklaration är. Det sistnämnda skulle varit inskickat i maj, Nu är det snart juli och jag sitter och fyller i en på nytt. Eftersom min ekonom (läs: mor) är på andra sidan jorden sitter jag med skiten själv. Och det gör ont i mig? För jag känner mig så otroligt korkad och måste motstå viljan att tända eld på papprena. 
 
 
Och jag undrar varför vi inte fick lära oss detta i skolan? Att betala räkningar, fylla i en deklaration osv. Borde inte det tillhöra hemkunskap? Samhällskunskap? Livskunskap? Något jävla ämne? Tänk om lärarna hade dragit ner på tiden de daltade med snubbar och istället lärt oss fylla i en mervärdesskattedeklaration. Vad mycket enklare mitt liv skulle vara. 
 
Ni som sett Från A till Ö minns säkert hur Hedvig sitter i avsnitt B och fyller i blanketter till förbannelse. Så känner jag mig nu. 
 


 

lycka

Jag fann en ny definition av lycka under semestern: gå nära E, äta färsk frukt doppad i ljus choklad och hackade nötter samt ha solen i ögonen. + vara utvilad och inte stressad. 

Sanna mina ord. Det var lycka i ett nötskal och lite för bra för att vara sant. Jag kände mig som Hazel, som att jag också skulle kunna explodera. Inte som Hazel känner, men mer spricka av lycka. Den stunden är ett sånt där tillfälle en plockar fram en grå tisdag i november. En stund då livet var helt jävla underbart.