Böcker i Palma

Jag brukar alltid packa med mig en bok per dag när jag reser med familjen. Främst för att vi ligger och pressar hela dagarna och ägnar mycket tid åt att läsa. Vi är ju inte den familjen som härjar runt, går på museum eller sånt. Utan vi äter, läser, solar och babblar. Så himla härligt. 

Och på den här resan fick jag med mig fyra böcker: Förlåten av Agnes Lidbeck, Mördarens mamma av Ida Linde, Conversations with friends av Sally Rooney och Dubbla slag av Malin Persson Giolito. Förlåten och Mördarens mamma läste jag ut första dagen, så recsensioner på dom är redan skrivna och kommer framöver. De andra två har jag läst växelvis. Det är så jävla ljuvligt att få läsa typ ostört flera timmar om dagen :))))
(null)

(null)

(null)

Semester

Nu är vi framme i Palma! I nästa fyra dagar ska vi hänga, äta tapas, sola, träna, läsa och babbla! Resan bokades i januari någon gång och hela våren har ju svept förbi. Och denna resa kom så himla lägligt efter mycket jobb och annat. Förutom att hänga dygnet runt med la familia tänkte jag få ihop några tusen ord :)))) 

(null)

(null)

(null)

(null)

Gen-panik

Det är mycket tankar och frågor som väcks när en planerar barn. Och jag vet inte om par som har ägg och sperma med i bilden ens tänker på sådant här, men vi som bara har ägg och då behöver tillskott av sperma, kan ju ställas in för vissa frågor. Som tex: får vi välja sperma, kan han ha några sjukdomar, är det inte läskigt med en främling, tänk om ni känner han som donerat, tänk om barnet får donatorns utseende osv. Och jag hörde på en podd om en som funderade över om hon skulle "leta tecken" efter donatorn. I podden Jag vill ha barn pratar dom om gen-panik. 

Och det känns så himla skönt att 100% ärligt kunna säga att jag inte bryr mig. I slutändan blir det en bebis och det är det viktiga. Jag bryr mig inte om hårfästen, ögonfärg eller längd. Smilgropar, muskelmassa eller hårfärg spelar ingen roll! Det blir en bebis ihop med mitt ägg och det kommer bli magiskt <3 Allt utöver det tillhör saker som inte är relevant för mig, för det viktiga är att det blir en bebis.

Kring sjukdomar och sådant är jag inte heller orolig. Det finns mycket regler kring vilka som får bli donatorer och inte. De går igenom donatorns sjukdomshistoria, kollar psyket och hälsan. Och därefter spermans funktion. Så det finns inget sådant som jag oroar mig för.  
(null)

Helgen

Den försvann på ett kick! Jag hängde med HT i fredags och körde någon slags barrunda i jakt på solstrålarna. Så roligt och välbehövligt <3 sen körde vi utbildning för nya volontärer för Sexperterna både lördag och söndag. Dessutom hann vi se några avsnitt av dokumentären Evil genious + se det visionära dansbandet Siw-Ingelaz! 

Och det händer ju något i mig när jag ser kulturella grejer. Det kan vara dans, sång, musikaler eller andra uppträdanden. Jag får sån jävla känsla, rysningar och vill bara böla. Det är typ som att jag blir rörd av tanken på hur länge dom övat, att dom har haft roligt, att dom brinner för det osv. Det gör ont i hjärtat samtidigt som jag älskar det <33 jag liksom grät under föreställningen i går, pga deras pepp och för att dom var så bra! Mvh en äkta HSP :)))))
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Vakuum

Jag plockade upp den här boken härom veckan på bibblan, föll direkt för omslaget utan att ens kunna se vad boken hette. Vakuum är skriven av Mia Öström och ges ut av Gilla böcker. Jag vet att jag tidigare läst hennes bok Skuggsommar, som jag har för mig hade en sjuk tvist på slutet. Men jag kunde tyvärr inte hitta någon recension här på bloggen, konstigt nog. 
 
Vi får följa Jonna under tio dagar i december. Hon snattar ett verktyg, undviker sina vänner, svimmar under ett luciatåg och framförallt sörjer hon sin bror Johan. Ganska exakt ett år innan valde hennes tio år äldre storebror att ta livet av sig. Och nu ska hon på något sätt lyckas överleva utan honom. Boken varvas med texter ur jag-perspektiv om Jonnas vardag, tankar och handlingar, samt med texter som hon själv skriver direkt till Johan. 
 
I Sverige under 2016 var det 1129 personer över 15 år som tog livet av sig. Alla som har en miniräknare hemma vet att det är i snitt 3 personer om dagen. Två tredjedelar av dessa personer är män och den vanligaste medelåldern för självmord är mellan 45-64 samt personer över 85 år. I åldrarna 15-29 är den näst vanligaste dödsorsaken självmord. (all info är lånad från Folkhälsomyndigheten)
 
Jag minns när jag gick på gymnasiet och fick frågan om vad jag kände inför att mamman i Om en pojke försökte ta sitt liv, och att jag på stapplande engelska förklarade att jag tyckte att det var sjukt egoistiskt av en mamma att vilja ta sitt liv när det finns barn inblandade. Nu när det gått 12 år sedan jag fick den frågan kan jag väl hålla med mitt gamla svar till viss del, men jag kanske också ställer mig frågan varför vi har ett samhälle som inte fokuserar mer på psykisk ohälsa? I mina mest cyniska stunder undrar jag hur många kändisar som ska behöva ta livet av sig för att frågorna ska komma på tal i högre politiska nivåer. Det finns inte någon som kan ha missat alla meter text som skrivits om Avicii och hans självmord, och någonstans undrar jag om detta kommer att leda till att psykisk ohälsa får större plats i vårt samhälle? Att organisationer som arbetar preventivt, med anhörighetsstöd och på politisk nivå får mer ekonomiskt stöd och därmed kan göra mer för vårt samhälle. 
 
Åter till boken, språket är bra och jag lider mig genom sidorna med Jonna. För jag känner så väl igen alla ord som terapeuter säger, som omgivning säger och som hon tänker om sig själv. Nu har jag inte haft en bror som tagit livet av sig, men en pappa som dog i cancer. Och jag minns alla meningar om första sorgeåret, att se sorgen som böljande vatten, den där obehaliga stämningen när folk fick veta att han dött och alla känslor som på något sätt ska försöka få plats i ens lilla bräckliga bröstkorg. När tipsen som en fick var "försök gråt" och jag inte grät något på 11 månader. osv. Det var så att säga hög igenkänning. 
- förutom att Johan lämnat en lapp efter sig till Jonna som hon då ska försöka följa på något sätt. Som ett sista spår. Min pappa lämnade inga lappar efter sig och absolut inga sista spår. </3 
 
Vakuum får tre av fem palmer. 
Författare Mia Öström