Homo sapienne

 
Jag fick hem den här boken av Leopard förlag  och blev intresserad pga omslaget. Det är inte så ofta en kvinna kan käka en banan utan att en tänker på någon som suger kuk, men det här fotot är mer avslappat och ointressant. Och jag gillar det. Homo Sapienne är skriven av Niviaq Korneliusse och ges ut av Leopard förlag.

Korneliusse är född 1990 och kommer från Grönland där boken också utspelar sig, i huvudstaden Nuuk. Och vi kan börja där, jag kan absolut ingenting om Grönland. Var tvungen att googla för att förstå var i världen vi befinner oss. Det närmsta jag kommit Grönland är ett dygn på Island för tre år sedan. Men om dom har schyssta hbtq-lagar kan jag tänka mig att resa dit. Hur som helst, jag gillar att läsa böcker om platser jag kan noll om. Varje gång jag läser en bok som ustpelar sig i centrala Stockholm, Södermalm, Globen osv så vet jag exakt vart dom springer, vilka fik som finns på riktigt osv. Men staden Nuuk kan jag ingenting och då blir läsningen på ett annat sätt tycker jag.

 

Boken är kort, 152 sidor och det är högt tempo. Och jag kan ärligt säga att jag först inte förstod att det byttes mellan olika karaktärer. Så jag var ganska förvirrad när jag var inne på andra karaktären som då pratade med första karaktären… Men sen vid tredje karaktären som då kände första och andra karaktären förstod jag och då gillade jag det. Att en fick vara med om samma festkväll, samma ragg, samma sex och samma bråk men ur flera personers perspektiv. Det var snyggt, snabbt och blev upphackat av faktiska sms och chatt-trådar. Vi får följa Fia, Sofia och Inuk + hur deras olika relationer ser ut i ett litet samhälle. Som sagt tyckte jag att det var ganska förvirrande i början, vilket var typ 50 av de 152 sidorna…

Men det som drabbade mig mest är att det är en grupp queera personer som befinner sig i en liten stad. Jag som Stockholmare har ju haft ett annat spelrum under min uppväxt. Visst, i Aspudden kände alla alla. Men inte på samma sätt som alla känner alla där min fru växte upp. Och inte i närheten av hur det framställs om staden Nuuk. Sådant är ju såklart alltid hjärtskärande, hur platsen för uppväxten påverkar, stryper, förhindrar eller dödar ens rätt till att vara den en vill vara. Såklart händer det ju även i större städer, men jag tänka mig att normer kring hur en ska leva, vem en ska bli kär i eller knulla med kanske är snäppet starkare på de platser som baseras på att det fortsätter komma barn. Och mina fördomar säger mig att folk ofta utgår från att samkönade par inte skaffar barn – vilket så kanske är fallet på Grönland? Jag har faktiskt ingen koll hur hbtq-lagarna ser ut på Grönland eller vilka rättigheter de har, men det är ett återkommande tema i boken. Att dom känner sig kvävda, att dom längtar bort, att dom flyr mer hjälp av alkohol osv. Och så känner en kanske inte om det är en härlig plats att bo på. Visst kan en vilja supa och röja varje helg, det kan ju vara kul, men jag känner att dom är destruktiva i typ allt dom gör. 

 

Jag både gillade boken och kände mig förvirrad. Hade den varit längre hade det gått att sätta sig in i karaktärerna mer och lära känna dom på ett annat sätt. Nu blev det både ytligt och geggigt på samma gång. När jag väl fattade bokens upplägg gillade jag att det var avbrott med sms, chattar och brev till varandra. Det gav något mer till själva historien, lite förvirrande och härligt på samma gång. Jag är redan pepp på nästa bok av Korneliusse. Homo sapienne får tre av fem palmer. 

  Niviaq Korneliusse

Hata Gustavsberg

Jag har läst Hata Gustavsberg av av Agnes Lindström efter att en i min skrivgrupp tipsade om den. Om jag minns rätt var det hennes kusin? Det är Bonnier Carlsen som gett ut den. Jag glömde själv att fota boken och har snott bilden på omslaget från personen som gjort omslaget, Sara Edströms blogg. Här hittar ni hennes blogg. 
 
Femton år gamla Miranda bor i Gustavsberg och hatar det. Vi har ju haft landställe ute på Bullandö som ligger bortanför Gustavsberg och jag trodde väl att jag skulle känna igen fler platser. Men Hemmesta nämndes typ någon gång och de andra platserna som nämndes har jag typ bara åkt förbi. Men men. Miranda har två kompisar som hon hänger med, hon bär ung vänster-tröja och har rufsigt hår. Är typ trött på allt och alla. Och hon tänker att det måste finnas något mer, något måste hända och varför är alla så jävla tråkiga? Hennes vänner fattar inte riktigt varför det är så tråkigt eller vad det är som är så fel med att vilja "baka något och kolla film" varje helg istället för att festa. 
- gud, kunde relatera hundra procent till min ungdomstid! Hela min tonår var en enda lång fredagskväll nere på Videogodis där det tog två timmar att välja film (något med Jennifer Lopez, skräck eller Beck.) och typ en rinnig kladdkaka. Så jag kunde alltså relatera mer med kompisarna än med huvudkaraktären. Men så kan det väl vara ibland. 
 
Men sen under en släktmiddag råkar Miranda komma ut som lesbisk, hon bokstavligen ställer sig upp under en middag för att säga emot sin homofobiska farbror och alla tycker att hon "ställer till en scen". Och det här med sexualitet är typ ingen som hon egentligen tänkt på. Vi lever ju i en heteronormativ värld vilket innebär att det är först när en person inte är hetero som en inser att en avviker från normen, som då också innebär att en måste komma ut osv. Så hon tänker väl i några sidor om det är så att hon är flata eller om det är något hon sa bara för att. Och jag kan ärligt säga att jag var ganska sur under typ hela boken, för jag fattade inte riktigt om hon var lesbisk "på riktigt", vad det nu är? Eller om hon bara ville sticka ut och göra något avvikande som kids kan vilja? För jag tänker typ såhär: alla har rätt till att testa sig fram, fundera, ligga, hångla och gå loss för att det är härligt och för att det kan vara ett sätt att hitta sin sexualitet eller saker en gillar att göra. Så långt kan vi nog alla vara överens. Men däremot blir jag galen på folk som fejkar att de är flator för att typ ragga på killar. För ja, det händer fortfarande. Kvinnor blir fortfarande indoktrinerade att deras sexualitet och njutning finns till för att attrahera män och män tror fortfarande att deras existens är grädden på moset i allas sexliv. 
 
Miranda blir i alla fall medvetet kompis med skolans andra flata, Sanna, och dom börjar hänga och göra allt som Mirandra drömt om. Typ klottrar, fixar strömavbrott och pratar om feminism. Hon dumpar sina gamla vänner och går helt upp i Sanna som hon sen blir ihop med. Och jag fattar det inte. Jag köper inte deras relation och jag fattar aldrig om Mirandra gillar Sanna på riktigt eller bara är tänd på henne för att hon blir "något". Innan var ju en nolla och nu är hon i alla fall en nolla som är flata. Jag kan fatta att en femton år gammal queer person kan må bra av att hänga med andra queera. Men när själva identiteten att vara queer blir något större än att vara queer är det något inom mig som skaver. Och det är så jag läser Miranda. Hon är osympatisk, ganska elak, otroligt självisk och så jävla osäker. Och så är det ju såklart för många femtonåringar! Men det är typ inte först de tre sista sidorna som hon visar några goda sidor. Jag var mer irriterad genomgående och väntade bara på att jag skulle falla för Miranda. Men det hände aldrig. Däremot gillade jag Sanna. Sanna var en fin karaktär, vettig, kunnig och en som blomstrar de tio sista sidorna. Sannas karaktär köper jag helt och gjorde att jag ville fortsätta läsa boken. 
 
Hata Gustavsberg får två av fem palmer.  Den kan typ vara bra att läsa för andra kids som kan behöva ventilera begreppet sexulitet, att ha sex för första gången och typ hur frustrerande det kan vara att känna sig uttråkad på livet. Men i övrigt kände jag mig mest nollställd. 
 
 Författaren Agnes Lindström. 

Ingen jämfört med dig

Jag fick hem en bok med ett spektakulärt omslag. Det är inte så ofta män är nakna på omslag? Eller så kanske jag tänker extra på det efter att ha sett Call me by your name nyligen. Ingen jämfört med dig är skriven av Jonas Brun och ges ut av Albert Bonniers förlag. 
 
Jag kan inleda med att jag efter några sidor ville slänga boken. Eller inte slänga kanske. Men packa ner den i väskan och ge den till Jon istället. Fast sen gav jag den några sidor till och fastnade. Jag tror att jag först blev stressad av upplägget. Det är ett speciellt upplägg med en nutidshistoria som främst består av dialoger mellan Stewe och John. Nutidsdelarna varvas med historien om sommaren de träffades, vad de gjorde (läs: knullade mycket), hur deras relation utvecklas och vad som hände när allt tog slut. Jag blev lite stressad och förvirrad av upplägget, och det hängde sig kvar ganska långt in i boken, samtidigt som jag gillade den mer och mer. 
 
Stewe har sommarlov och hänger med sin familj i sommarstugan när han en dag får syn på John. Det klickar mellan dom och snart hänger dom hela dagarna. Vem John är, vad han gör där, hur gammal han är eller hur länge han stannar är frågor som aldrig blir helt besvarade. Men de inleder en relation som är sådär förvirrande, svettig och härlig som första kärleken kan vara. När de ses massa år senare har Stewe träffat en annan och är nu ganska kritisk till det som hände. Hur många år var det mellan dom egentligen och vad såg John hos honom? Och tillsammans pratar de om vad som blev fel och relationen tog slut. Dåtiden flätas samman med nutiden på ett snyggt och ganska oväntat sätt. Jag satt och tänkte på helt andra upplägg till varför relationen dog, men jag hade helt fel. :(
 
Om du gillar att läsa om bögar, första kärleken och en hel del sex (svaret är ja, ja och ja!) + inte har några problem med att lätt komma in i en bok med skiftande tempus och historier - gå loss. Ingen jämfört med dig får tre av fem palmer. Nu går den här boken över till Jon, men inte för att jag vill bli av med den, utan för att det blev vår nya bokklubbsbok! <3
 
 

Våldets historia

Jag och Jon har en bokklubb och den andra boken vi valt är Våldets historia av Èdouard Louis. Den ges ut av Wahlström & Widstrand, tack för läsexet!  
 
Jag kan väl börja med att slänga in en TW. Boken handlar om våldtäkt och det förekommer beskrivningar av själva våldtäkten, undersöknigen efteråt och kroppens reaktioner efteråt. Det är inte överdrivet detaljerat som jag upplever att det kan vara när en kvinna blir våldtagen av en man, men några scener var vidriga.
 
Boken handlar om Èdourad som är på väg hem och träffar en man, Reda (icke att missta för det svenska ordet reda som jag gjorde med namnet Sorg i en annan fransk bok.) Reda följer med upp, de ligger och innan han går vänder det och Reda våldtar Èdouard. Detta är ingen spoiler utan står på baksidan.
 
Och sen får vi följa vad som händer efteråt. Dels genom hans egna berättelse, dels genom hans systers berättelse för sin man. Det tog mig ganska lång tid att fatta det, men det var snyggt skrivet när jag väl fattade det. Èdouard diskuterar mycket med sig själv om vad som är rätt, vad han förväntas göra, vad Reda kanske tänker/känner, om han ska anmäla eller inte, hur poliser och läkare behandlar honom. Och det är riktigt intressant och vidrigt beskrivet. Skillnaden mellan vad han själv vill göra och vad han gör för att det förväntas av honom, det beskrivs riktigt bra. 
 
Det som är riktigt smärtsamt att läsa är hur han blir behandlad av vården och poliser. Det är nog det som känns mest trovärdigt och det som stämmer mest med mina fördomar om hur män som blivit våldtagna blir bemötta. Detta i kombination med att han inte är säker på hur han ska göra och vad han gör för att andra vill det. Han äger inte sina egna val och han har liksom inte riktigt rätt att bestämma över hur han ska göra. För alla i hans närvaro vet redan vad som är bäst för honom i alla situationer. Han får inte ha sin egen åsikt och han får inte bestämma över sitt eget liv. Och det är så jäkla bra skrivet. Avsnitten när det är han själv som är huvudperson och det är hans egna tankar är bättre än när systern återberättar för sin man, får då läggs ju hennes filter på. 
 
Jag skulle rekommendera den för folk som vill läsa en intressant bok om våldtäkt ur ett annat perspektiv än det en är van vid. Om en har svårt för att läsa om sexuella övergrepp och allt som rör det så ska en skippa denna bok. Den är kort och delvis väldigt bra skriven. Våldets historia får fyra av fem palmer. 
 Författaren Èdouard Louis

Örebronx

Jag och Filip hänger i Örebro på RFSLs höstkonferens och ska hålla två heldagsutbildningar! Det är så sällan jag håller utbildningar nu för tiden att jag alltid blir pirrig inför varje tillfälle. Men det är ändå lite härligt? Jag blir nog inte en större kicksökare än så :)))

Vi kommer att utbilda om hiv, könssjukdomar, lustanatomi, säkrar sex, fin & fulsex, samtalsmetoder och tusen saker till. Önska oss lycka till!
(null)

(null)

(null)