Vecka 29

Jag minns innan jag blev gravid så vet jag att alla pratade om hur jävla fort det går. Och jag kunde väl himla med ögonen och tänka att tiden går lika fort för alla andra. Men nu undrar jag om det ens stämmer? Känns som att vi gravida befinner oss i parallellt universum där tiden går lite fortare. Men jag tänker att det hänger ihop med att en hela tiden känner efter, väntar på nästa rörelse plus håller koll på allt som händer med bebisen? Så jag känner mig som Joey, när han tar på sig alla Chandlers kläder och säger Could I be wearing anymore clothes? Fast Kan tiden gå fortare än den gör?!

Bebisen: Väger lite mer än ett kilo och är typ 40 cm lång. Lilla älsklingen! Nu är Emby känslig för ljus, ljud, lukter och smaker. Och hjärnan kontrollerar kroppstemperatur och andningen. Lanugohåret som tidigare gett värme håller nu på att försvinna, gissar att det beror på att hen har mer fett på kroppen nu och ska få ännu mer närmsta veckorna. Det står att sparkarna och knuffarna kan ses och kännas utanpå magen, vilket dom kan! Och nu är jag alltså i vecka 29, tänk att jag hade ångest över det här i typ vecka 15... Men nu känner både jag och E + alla som vill, sparkar och knuffar. Jag börjar känna av henoms mönster nu och vet typ när hen kommer att röra på sig <3  Heja bebisen!! Veckans grönsak är en butternutpumpa! 

Mående/psykiskt: Det är väl samma tema som förra veckan? Till typ 97 % är jag pirrig, lycklig, pratar med Emby och klappar på magen. Jag längtar ihjäl mig efter BF och inför att träffa vår lilla älskling! Men dom kvällar som jag har som mest ont känner jag att hen blir ensambarn alternativt att jag måste tvinga E att bära nästa barn. Jag är en extremt charmig person :)))))) Fast sen vaknar jag, smärtan är nere på "lagom nivå" och jag kan redan nu längta efter ett syskon till Emby. Jag kan känna en rädsla för att bli deprimerad och isolerad pga smärta. Men jag tänker att jag får motverka detta genom att ha middagar och häng här hemma? <3

Cravings: Frukt, smoothies och GB Sandwich. Och fisk? Har ätit tonfisksallad två dagar i rad och känner att jag skulle kunna äta det varje dag. Allt med sås är gott och jag älskar pasta. Skulle kunna äta pasta varje dag. En sak jag saknar är att kunna ta en kött-burgare. Nu skippar jag det helt för jag vill inte råka få rosa kött plus att det inte är så himla supergott med hetl genomstekt. Så äter vi burgare blir det vego/halloumi. Så en riktigt bra burgare och ett glas champagne står på önskelistan när ungen är ute <3 

Sömn: Somnar på tre meningar Harry Potter och vaknar ibland för att jag är kissnödig. Och om jag väl vaknar så är jag vaken i minst en timme. Så jag typ vatten-strejkar om kvällarna för att slippa detta, haha. Svårare än så är det inte. Och nu när E bäddar in mig med fyra kuddar sover jag sjukt inbäddat och vänder mig sällan. Jag kan hamna på något slags mellanläge där liksom axlarna är på rygg, men resten av kroppen är vriden. Så länge jag inte är helt på rygg är jag nöjd!

Kropp: Foglossningen, alltså. Vad den kan ta plats i detta liv! Vissa dagar (när jag jobbar hemma) så känns det hanterbart! Jag har ont från när jag vaknar, men ligger inte och gråter om kvällen – vilket är en bra dag! Andra dagar när jag stressar, går för snabbt, typ storhandlar inför påsk med mamma och E – mindre bra dag. Då gråter jag av smärta och av att jag tycker det är jobbigt att E måste göra allt. Det känns liksom inte värdigt att inte kunna ta av sig byxorna eller behöva ha hjälp med stödstrumporna. + att hon får göra allt i hemmet. Vissa dagar städar, plockar och fixar jag ju iaf, vilket resulterar i panikont efter några minuter… Så jag får väl vänja mig vid att hon får göra allt. I övrigt mår min kropp bra! Emby sparkar regelbundet och min kropp verkar gilla att vara gravid <3

Övrigt:

- Vi har varit hos barnmorskan! Och jag hade perfekta värden! Vi kollade socker, protein i urinet, blodtryck och allt var perfekt. SF-måtet var 29, så hen växer som den ska! Tjoho! <3  Däremot fick jag en broschyr av vår BM med tips för folk som får graviddiabetes, med tanke på min kraftiga foglossning, så tänkte hen att det kan vara bra att tänka på vikten för att inte belasta fogarna ännu mer. Och det krockar ju lite inuti mig. Jag svarade något i stil med att jag har svårt att bli skammad för min vikt när det finns gravida som dricker alkohol/läsk/tre liter läsk om dagen och knarkar… Och jag är ju inte dum! Jag vet sedan tidigare att min kropp mår som bäst av lchf, men bebisen mår bra av varierad kost = jag fattar att jag går upp i vikt av kolhydrater. + att jag inte kunna träna ordentligt på typ 30 veckor. Så det är ju knappast svårt att fatta. Däremot har jag svårt att köpa kostråden… Jag tror ju inte på lightprodukter, det innehåller ju bös! Så jag tar råden med en nypa salt :)))

- Vattengympa! Jag har fått börja på vattengympa och är redan frälst! Håll i hatten vad kul det är! För första gången på typ 30 veckor kan jag träna igen! Jag kan hoppa, vifta på armar och ben, lyfta vikter och verkligen använda min kropp. Och det är så kul! Jag har ju verkligen saknat att träna, min kropp mår ju som allra bäst när jag får träna regelbundet, vilket jag inte kunnat göra. Jag gick ju en timme om dagen fram till några veckor sen, innan jag blev på smällen kunde jag gå 5 dagar i veckan + träna 3-4 pass i veckan, men sen kom tröttheten och sen foglossningen. Så vattengympan är ju en skänk från ovan, tjoho! Förhoppningsvis kan jag bygga lite muskler som jag hoppas kan hjälpa foglossningen lite på traven? Håll tummarna för det!

- Regnbågsträff! Vi har varit på vår första träff med andra regnbågsföräldrar. Vilket var hur härligt och fint som helst. Skönt att prata med andra i samma situation, som kanske bemöts på samma sätt som oss eller som sitter med liknande funderingar. Detta är uppstyrt av Mama Mia där vi även har vår barnmorska. Himla fint initiativ. 

 lilla lilla Emby <3 <3