Je m'appelle Agneta
Årets fyrtiotredje bok blev Je m'appelle Agneta av Emma Hamberg som ges ut av Piratförlaget.
Åh, Hamberg. Det har varit en stor idol hos mig i så många år. Jag minns fortfarande hur stort det var när hon tog bort Fröken Sverige från Veckorevyn. Även om jag absolut inte var målgruppen för den tidningen då, så fattade jag på något sätt hur stort det var. Så Hamberg i mitt hjärta <3
Och jag kan börja med att säga att jag inte är någon frankofil, mitt hjärta bankar ju för Spanien med språket, naturen och maten. Men, jag tror nog att det finns en liten del av mitt hjärta som vaknat för Frankrike. Trots att jag kan typ tre meningar vill jag också bo på ett kloster, lära känna tanter och äta mängder m kolhydrater varje dag!!
Och detta är historien om Agneta som lever ett slags hemligt liv. Hon äter choklad och ostar i hemlighet, dricker vin när hennes man inte ser osv. Inte pga alkis, utan för att han gillar att träna, äta så få kolhydrater som möjligt och som tror att dom är ett team i det. Och man fattar att dom inte är något team, kanske aldrig varit.
Och man blir så himla himla glad för hennes skull när hon lämnar honom, Sverige och sitt urtråkiga jobb för att bli aupair åt en liten pojke.
Men såklart blir inget som hon tänkt sig utan att blir på något helt annat sätt. Och det blir alldeles ljuvligt. Hon träffar nya personer, lagar helt otrolig mat, dricker vin och blir någon helt annan. Kanske den hon väntat på i hela sitt liv att äntligen bli.
Jag lyssnade på den här boken och det var alldeles ljuvligt att höra Hamberg själv läsa. Lyssna eller läs, men bara gör det.
PS. Det är en viktig liten bit av gay-historia som presenteras, som jag tänker att dom flesta inte känner till. Men jag blev väldigt glad och rörd över att den biten fick komma med och att fler kan förstå lite mer om hur homosexuella haft det tidigare i Sverige <3